Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag om statsbidrag till arbetslöshetskassor.

1924-04-02 · 20 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1924:1, Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag om statsbidrag till arbetslöshetskassor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andni lagutskottets utlåtande Nr l.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1924 kl. 10 f. m.

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande i anledning

av väckta motioner med förslag till lag om statsbidrag till

arbetslöshetskassor.

I två likalydande motioner, nr 133 inom första kammaren av herr Thorberg

in. fl., och nr 276 inom andra kammaren av herr Hagman in. fl., vilka

motioner blivit hänvisade till behandling av sammansatt stats- och andra

lagutskott, har hemställts, att riksdagen ville antaga ett i motionerna fram

lagt förslag till lag om statsbidrag till arbetslöshetskassor.

Frågan om införande av en arbetslöshetsförsäkring hos oss har förut varit

föremål för riksdagens behandling. Första gången skedde detta år 1908,

då frågan framfördes genom en av herr Wawrinsky väckt motion i andra

kammaren, vari hemställdes, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning

angående arbetslösheten i landet samt angående försäkring mot dess ekonomiska

följder och till riksdagen inkomma med de förslag, vartill en dylik

utredning kunde föranleda. Motionen tillstyrktes av tillfälligt utskott, men

avslogs av kamrarna. Samma motionär förnyade sin framställning år 1909

och år 1910 genom motioner inom andra kammaren. Dessa motioner tillstyrktes

av vederbörande utskott och biföllos av andra kammaren, men av

slogos av den första.

Efter någon tid förordnade emellertid Kungl. Maj:t utan framställning

från riksdagen om utredning i saken. Den 31 december 1915 uppdrog nämligen

Kungl. Maj:t åt en kommitté, socialförsäkringskommittén, under ordförandeskap

av presidenten And. Lindstedt, att verkställa utredning dels

angående införande i vårt land av obligatorisk sjukförsäkring, dels ock huruvida

och i vad mån åtgärder från det allmänna skulle kunna vidtagas för

främjande av arbetares försäkring för de ekonomiska följderna av oförvållad

arbetslöshet, samt att inkomma med de förslag, som kunde av den verkställda

utredningen föranledas. Kommitténs utredning rörande arbetslöshetsförsäkring

avslutades under år 1922. Den 30 december nämnda år överlämnade

kommittén sitt betänkande i ärendet med förslag till lag om offentlig

arbetsförmedling och om statsbidrag till arbetslöshetskassor.

Att kommittén, vilkens uppdrag närmast innebar att undersöka möjlig
Bihang

till riksdagens protokoll 1924. 6 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

heterna för arbetslöshetsförsäkringens främjande, även upptagit frågan om

arbetsförmedlingen, har föranletts av den stora betydelse, som arbetsförmedlingen

enligt kommitténs uppfattning har för en väl ordnad arbetslöshetsförsäkring.

Kommittén anser, att bland åtgärderna till förebyggande av

arbetslöshet en ändamålsenligt ordnad arbetsförmedling utan tvivel under

alla förhållanden är den viktigaste. Kommitténs förslag innebär i denna

del huvudsakligen en lagstadgad reglering och utökning av den nuvarande

offentliga arbetsförmedlingen, som bredvid sin hittills varande uppgift även

skulle komma att tjänstgöra som ett betydelsefullt kontrollorgan beträffande

den av kommittén föreslagna formen av arbetslöshetsförsäkring.

I de länder, där arbetslöshetsförsäkringen varit föremål för lagstiftning,

har ettdera av följande system kommit till användning. Antingen bär såsom

i England, Österrike och Italien införts obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

för det övervägande antalet lönearbetare eller ock har det allmänna — kommunerna

eller staten eller båda i förening — ekonomiskt bidragit till den försäkringsverksamhet,

som bedrivits av sammanslutningar av arbetare, och genom

lagstiftning ordnat densamma. Det senare systemet, känt under namnet

Gent-systemet efter staden Gent, varest detsamma först tillämpades med framgång,

har med större eller mindre modifikationer kommit till användning

i flertalet europeiska stater såsom Norge, Danmark, Finland, Holland. Belgien,

Frankrike m. fl. Vid valet mellan dessa system har kommittén anslutit

sig till det senare. Kommittén medgiver, att den obligatoriska försäkringen

har åtskilliga fördelar. Den väsentligaste är den, att försäkringen

kommer att omfatta alla arbetare inom de yrkesgrenar, som med lagstiftningen

avses. Frivillig försäkring åter bliver, även om den kraftigt under - stödjes, enligt erfarenheten på långt när icke så effektiv, enär i huvudsak

endast organiserade arbetare och ej ens alla dessa bilda kassor för arbetslöshetsförsäkring.

Det huvudsakligaste skälet, varför kommittén ändock

ansluter sig till den frivilliga försäkringen, är av ekonomisk natur. Enligt

en av kommittén gjord beräkning skulle en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

i vårt land, anordnad efter engelskt mönster, medföra en årlig kostnad

av minst 11 miljoner kr. för arbetarna och 17 miljoner kr. för staten och

arbetsgivarna. Kommittén anser, att under nuvarande ekonomiska förhållanden

i vårt land en dylik börda för staten och industrien knappast torde

vara överkomlig och har därför ansett sig böra stanna vid ett förslag till

understödjande av frivillig försäkring i kassor av den art, som i flertalet utländska

länder utöva sådan försäkring och även i vårt land bildats för vissa

yrken. Vid ett dylikt system bliver, framhåller kommittén, förvaltningen,

bortsett från kostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen, enklare och

billigare än vid obligatorisk försäkring, vartill kommer, att arbetare inom

samma yrke och med tillnärmelsevis liknande arbetslöshetsrisk kunna sammansluta

sig till en gemensam kassa med avgifter för de försäkrade, som i

huvudsak endast behöva avpassas efter de betimfade understöden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr I.

Kommittén har sålunda byggt upp ett system med bidrag av allmänna medel

till frivilliga arbetslöshelskassor, för ändamålet bildade av arbetarna

själva. För att en sådan kassa skall erhålla rätt till bidrag från det allmänna

fordras, att den skall vara registrerad med godkända stadgar enligt

lagen om understödsföreningar och i regel äga minst 500 medlemmar. Kassan

får icke utöva annan verksamhet än beredande av arbetslöshetshjulp

åt sina medlemmar. Bidraget från det allmänna föreslår kommittén böra

utgå allenast av statsmedel. Det har av kommittén föreslagits att i regel

utgå med samma belopp som de av medlemmarna erlagda avgifterna, dock

högst 15 kronor om året för varje medlem. Arbetslöshetshjälp skall i regel

utgå såsom daghjälp med högst hälften av den i orten vanliga arbetsförtjänsten

för arbetsdag för arbetare av samma arbetsförmåga och med liknande arbete

som den arbetslöse, dock ej mer än 5 kronor. För arbetslös, som har att försörja

andra, skall daghjälpen dock kunna ökas med en fjärdedel av eljest gällande

belopp. För att erhålla daghjälp måste den arbetslöse förete intyg från

arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor eller ombud,

att han där sökt arbete men icke kunnat erhålla sådant. Även i övrigt givas

noggranna bestämmelser om villkoren för rätt att erhålla arbetslöshetshjälp,

särskilt vid konflikt mellan arbetsgivare och arbetare, och meddelas stadganden

om kontroll å arbetslöshetskassas förvaltning, i vilket senare avseende

det särskilt märkes, att arbetslöshetskassans styrelse skall hava en

av socialstyrelsen utsedd ordförande jämte suppleant och att styrelsen ej är

beslutför med mindre ordföranden eller hans suppleant är närvarande och

deltager i beslutet. Ifråga om lagförslagets detaljbestämmelser och motiveringen

för detsamma tillåter utskottet sig i övrigt hänvisa till kommittébetänkandet.

Kommittén beräknar, att en arbetslöshetsförsäkring, ordnad efter dessa

grunder, för den närmaste framtiden skulle medföra en sammanlagd maximikostnad

för staten av 3 å 4 miljoner kronor om året.

Kommittén upplyser vidare, att antalet fackförbund, som utöva verksamhet

för understöd vid arbetslöshet, är 23, av vilka 22 tillhöra landsorganisationen,

och antager, att, därest den av kommittén föreslagna lagen skulle

komma att genomföras, under de närmaste åren i huvudsak endast sådana

kassor skulle begagna sig av densamma för erhållande av statsbidrag, som

omfatta medlemmar av nämnda fackförbund.

Vid kommitténs betänkande funnos fogade tre reservationer, en av två

ledamöter — herrar Hagman och Wiberg — vilken riktar sig mot de enligt

reservanternas uppfattning onödigt stränga garantibestämmelserna i kommittéförslaget,

en av tre ledamöter — herrar Huss, Järte och Kvarnzelius

— vilken, i princip anslutande sig till kommitténs förslag, förordar någon

tids uppskov med förslagets förverkligande samt en av två ledamöter —

herrar von Sydow och Nilsson — vilken innebär ett avstyrkande av förslaget.

Av kommitténs nio medlemmar hava alltså sju avgivit reservation.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över kommitténs

förslag.

4 Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlutande Nr 1.

Samtliga reservationer avse den del av kommitténs förslag, som behandlar

frågan om statsbidrag till arbetslöshetskassor. Beträffande förslaget till lag

om offentlig arbetsförmedling förelåg full enighet inom kommittén.

Socialförsäkringskommitténs förslag har sedermera av Kungl. Maj:t för yttrande

remitterats till socialstyrelsen, överståthållareämbetet, samtliga länsstyrelser,

svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund och svenska arbetsgivareföreningen.

\ id remissen hava länsstyrelserna anbefallts att även inhämta yttrande

från vederbörande landstings förvaltningsutskott och styrelsen för den offentliga

arbetsförmedlingen i länet, vilka yttranden bilagts de av länsstyrelserna

avgivna utlåtandena.

Tills dato hava utlåtanden inkommit från samtliga ovannämnda myndigheter

och korporationer utom från eu länsstyrelse.

Bland yttrandena är socialstyrelsens enligt utskottets mening särskilt

värt uppmärksamhet, och tillåter sig utskottet därför att lämna en kortfattad

redogörelse för huvudpunkterna däri.

Socialstyrelsen uttalar sig till förmån för vidtagande av åtgärder från statens

sida för åvägabringande av arbetslöshetsförsäkring. Ifråga om valet

mellan de olika systemen för försäkringen, det obligatoriska eller det frivilliga,

anser styrelsen det obligatoriska ur flera synpunkter otvivelaktigt överlägset

det frivilliga, men finner emellertid av anförda grunder, att genomförande

inom den närmare framtiden av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

hos oss med all sannolikhet skulle bliva en så äventyrlig åtgärd, att

styrelsen icke vågar påkalla den. Styrelsen har därför funnit sig nödsakad

att återfalla på den av kommittén föreslagna anordningen med statsbidrag

till arbetslöshetskassor. Emellertid har styrelsen icke kunnat ansluta

sig till de av kommittén uppdragna riktlinjerna för nämnda anordning

och angiver skälen härför sålunda:

>Det mest framträdande draget hos socialförsäkringskommitténs förslag

till arbetslöshetsförsäkring är måhända dess tendens till förstatligande avarbetslöshetskassorna.

Sålunda gives åt statens representant i kassornas

styrelse en predominerande befogenhet och uppgives staten i stort sett tillskjuta

nära hälften av kassornas medel. Med nämnda tendens har man

åsyftat att säkerställa en korrekt och opartisk förvaltning av kassorna och

kanske framför allt, att de i sin understödsverksamhet skulle iakttaga

neutralitet med hänsyn till intressemotsättningarna på arbetsmarknaden.

Man vill med andra ord erbjuda kassorna — de nu befintliga tillhöra olika

fackorganisationer — att mot vederlag av ett kraftigt statsunderstöd avstå

från sin politik på arbetsmarknaden och inskränka sig till en noga kontrollerad,

fullt neutral understödsverksamhet. Mycket möjligt är även, att kassorna

allmänt skulle begagna sig av ett sådant erbjudande och att det

åsyftade målet sålunda till synes skulle ernås. Ett dylikt resultat skulle

emellertid enligt styrelsens förmenande i- väsentlig mån vara endast sken
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

bart. Fackorganisationerna skulle givetvis icke uppgiva sin politik på arbetsmarknaden,

men de skulle lägga om sina kassaförhållanden på sådant

sätt, att den registrerade arbetslöshetskassan endast komrne att utgiva arbetslöshetshjälp

i enlighet med de lagstadgade reglerna i ämnet, under det

de understöd till arbetslösa medlemmar, vilkas utgivande ej läte sig förenas

med berörda regler, skulle utbetalas i annan ordning. Genom statsbidraget

komme organisationens medlemmar, såsom förut berörts, att beredas en

besparing i sina utgifter till den så att säga rena arbetslöshetsförsäkringen,

vilka besparade medel kunde komma till användning i kampen på arbetsmarknaden.

Nu berörda verkan av statsbidraget lär man, såvitt styrelsen

kan förstå, ej kunna i avsevärd mån förebygga, bur man än kringgärdar

rätten till arbetslöslietshjälp med villkor och kontrollerar dessas iakttagande.

Kommittéförslaget skulle emellertid ej blott bliva mer eller mindre ineffektivt

i nyss berörda avseende. Man kan även med skäl befara, att dess

bestämmelser för upprätthållandet av ovan omförmälda neutralitet skulle

möta betydande svårigheter vid sin tillämpning. Kassornas medlemmar

och funktionärer skulle nämligen med all sannolikhet i många fall visa

föga förståelse för neutralitetskravet samt finna statsmaktens ingripande i

kassornas angelägenheter opåkallat och förargelseväckande.

Såsom ett utslag av tendensen till kassornas förstatligande är att betrakta

kommittébetänkandets uppgift, att staten skulle tillskjuta i stort sett nära

hälften av deras kapital. Detta skulle enligt lagförslaget tillgå på det sätt,

att staten lämnade bidrag, som i regel nära motsvarade medlemsavgifterna.

Mot detta sätt för lämnandet av statens understöd till arbetslöshetskassorna

synas betydelsefulla erinringar kunna riktas. Med en dylik anordning, som

ju skulle gorå staten till så att säga medintressent i kassorna, måste följa

stränga krav från statens sida i avseende å kassornas soliditet, förvaltning

och villkoren för arbetslöshetshjälp, krav, som måhända kunna vara nyttiga,

men som också för såväl staten som kassorna skulle medföra en del

tyngande förpliktelser. Det mest betänkliga med denna anordning synes

emellertid vara, att med densamma ej skulle låta sig väl förena det krav

på fondbildning, som ju måste ställas på varje slag av försäkring och

särskilt på en med så oberäkneliga risker som den ifrågavarande.»

Socialstyrelsen föreslår i stället för kommittéförslagets bestämmelser i

dessa delar, att statsingripandet måtte väsentligen inskränkas till vad som

kan anses nödvändigt till tryggande av statsbidragets rätta användning samt

att detta bidrag icke tillföres kassornas kapitaltillgångar utan utgives såsom

ersättning för viss del av utbetald arbetslöshetshjälp. Med ett dylikt system,

som väsentligen skulle begränsa lagstiftningen till en reglering av villkoren

för statsbidrag, skulle kassorna få behålla större handlingsfrihet och staten

kunna, då det endast vore fråga om dess egna medel, med berättigad skärpa

upprätthålla sina betingelser för medverkan. Säkerheten för ett riktigt utbetalande

av statsbidraget synes med denna anordning enligt styrelsens

opaginerad Kontrollera mot PDF

C Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

uppfattning större än som kan förväntas vid tillämpning av kommittéförslaget.

Ett bestämmande av statsbidraget efter inbetalda medlemsavgifter

måste nämligen enligt styrelsens uppfattning, därest ej särskilda anordningar

vidtagas, lida av en viss svaghet i avseende å avgiftsbeloppens

verificering.

I fråga om de inkomna yttrandena rörande kommittéförslaget från överståthållareämbetet

och länsstyrelserna ävensom vissa korporationer torde

följande böra anmärkas. Överståthållareämbetet tillstyrker i sitt yttrande

kommittéförslaget, i vad det avser en lagstadgad reglering av den offentliga

arbetsförmedlingen, men avstyrker den del av förslaget, som avser statsbidrag

till arbetslöshetskassor. Av de 23 länsstyrelser, från vilka yttranden

inkommit, finnes endast en, som finner nuvarande ordning beträffande den

offentliga arbetsförmedlingen vara att föredraga framför kommitténs förslag,

en länsstyrelse uttalar sin tvekan, varjämte två länsstyrelser förorda uppskov.

Beträffande åter frågan om statsbidrag till arbetslöshetskassor gå uppfattningarna

mera isär. Ren tillstyrkan föreligger endast från två länsstyrelser,

en ansluter sig närmast till den av herrar Hagman och Wiberg

anförda reservationen. Kommitténs förslag tillstyrkes i princip av nio länsstyrelser,

vilka emellertid i enlighet med den av herrar Huss, Järte och Kvarn

zelius anförda reservationen förorda uppskov med förslagets förverkligande.

Uppskov förordas dessutom av ytterligare tre länsstyrelser, vilka även giva uttryck

för tvekan beträffande frågan om statsbidrag till arbetslöshetskassor.

Avslag yrkas av sju länsstyrelser, varjämte en länsstyrelse i sitt yttrande icke

givit uttryck för någon ståndpunkt i den föreliggande frågan.

Av de fyra korporationerna, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund och svenska arbetsgivareföreningen

hava de tre sistnämnda tillstyrkt kommitténs förslag beträffande

den offentliga arbetsförmedlingen, medan den förstnämnda, svenska landstingsförbundet,

ställt sig tveksam på denna punkt. Beträffande frågan om

statsbidrag till arbetslöshetskassor hava landstings- och stadsförbunden icke

avgivit något yttande, landskommunernas förbund uttalar sin anslutning till

kommittéförslaget, varemot arbetsgivareföreningen avstyrker detsamma.

Motionerna. De av herr Thorberg in. fl. inom första kammaren och av herr Hagman

in. fl. inom andra kammaren väckta motionerna ansluta sig i huvudsak till

det av socialförsäkringskommittén framlagda förslaget. Från detta skilja

de sig väsentligast i avseende på villkoren för erhållande av understöd, understödets

och statsbidragets storlek och kontrollen över kassornas verksamhet.

Orsaken till ändringsyrkandena angives av motionärerna vara, »alt

det svenska kommittéförslaget i fråga om restriktioner går längre än någon

i praktiken prövad lagstiftning på detta område i övriga länder ansett nödvändigt»

.

Ett lagstadgat ordnande av den offentliga arbetsförmedlingen, vilket ingick

såsom en del av kommitténs förslag, har av motionärerna icke ansetts erfor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stals- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1. t

derligt. I den speciella motiveringen (sid. 69 i motionen) anföra motionärerna

härom bl. a. följande: »Socialförsäkringskommittén både i sitt förslag

jämväl ifrågasatt en laglig reglering av den offentliga arbetsförmedlingen.

Utan att vilja bestrida nyttan av cn dylik, hava vi icke ansett det oundgängligen

nödvändigt, att en lagstiftning, som även reglerar den offentliga arbetsförmedlingen,

omedelbart kommer till stånd. För vår del synes ett samarbete

med den redan befintliga offentliga arbetsförmedlingen i dess nuvarande

omfattning och på sätt, som av oss föreslagits, vara val lämpat för inhämtande

av erfarenheter, som sedermera kunna läggas till grund för eu

kompletterande lagstiftning.» Medan sålunda kommitténs lagförslag såsom

villkor för erhållande av daghjälp förutsätter intyg från den offentliga arbetsförmedlingen,

att den arbetslöse den dag daghjälpen avser icke kunnat

genom arbetsförmedlingen erhålla arbete, är enligt motionärernas förslag å

sådana orter, där offentlig arbetsförmedling ej finnes, ett av kassans ombud

utfärdat intyg, att arbete ej kunnat erhållas, tillräckligt.

Vad angår bestämmelserna om arbetslöshetsbjälp vid arbetskonflikter uteslutas

enligt motionärernas förslag endast de i konflikten direkt deltagande

arbetarna från arbetslöshetshjälp. På denna punkt går kommittéförslaget

vida längre och bestämmer, att arbetslöshetshjälp icke heller utgxves till den,

vilken, ändå att han icke omfattas av konflikten, i följd av densamma är

utan arbete, eller där konflikten omfattar övervägande antalet arbetare tillhörande

visst yrke inom särskilt område eller hela riket, tillhör detta yrke

inom området eller riket. Sistnämnda bestämmelse rörande konflikt av allmännare

omfattning gäller enligt kommitténs förslag i vissa fall även i fråga

om konflikt av mindre omfattning.

Därjämte har i motionärernas förslag uteslutits den i kommittéförslaget

intagna bestämmelsen, att arbetslöshetshjälp icke utgives till den, som utan

giltig anledning vägrar eller underlåter åtaga sig erbjudet offentligt nodlijälpsarbete,

för vilket avlöningen ej understiger den avlöning, som må vara

bestämd för sådant arbete, under fyra veckor därefter.

Det maximibelopp, varmed daghjälpen i regel får utgå, är i motionerna

höjt från hälften till två tredjedelar av den vanliga daglönen, i sammanhang

varmed den föreslagna höjningen för försörjningspliktig borttagits. Statsbidraget

har i motionerna föreslagits höjt sålunda, att maximeringen till 15

kronor per år och medlem uteslutits.

Den av kommittén föreslagna kontrollanordningen, enligt vilken ordföranden

i arbetslöshetskassas styrelse jämte suppleant for honom skulle

utses av socialstyrelsen, har uteslutits i motionärernas förslag.

Ifråga om motionärernas lagförslag i övrigt och motiveringen för detsamma

hänvisas till motionerna.

Ända till på senare tider har det allmännas verksamhet för bekämpande

av arbetslösheten här i landet inskränkt sig till vad i sådant hänseende

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

ankomnaer på den allmänna fattigvården. Under flera årtionden har däremot

regelmässig arbetslöshetsförsäkring i betydande omfattning bedrivits

genom arbetarnas egna organisationer utan understöd från det allmännas

sida. Först under kristiden har som bekant statsmakten här i landet övergivit

sin passiva hållning gentemot arbetslösheten och vidtagit mycket omfattande

och effektiva åtgärder för dess bekämpande. Därmed torde man

a anse avgjort, att aven här i landet den uppfattningen blivit fastslagen,

att staten icke gärna kan ställa sig likgiltig och overksam gentemot de

svara lidanden och olagenheter, som arbetslöshet kan bereda stora medborgargrupper.

Detta gäller enligt utskottets mening icke allenast den arbe

sloshet, som under exceptionella omständigheter kan drabba mvcket stora

de ar av befolkningen, utan även den arbetslöshet, som under normala förhållanden

alltid ager rum i mindre skala, och till vars bekämpande man

i de flesta civiliserade länder infört en regelmässig, statsunderstödd arbetsioshetsförsäkring.

Vid bedömande av motionärernas yrkande, att man nu måtte i vårt land

införa eu sådan försäkring, måste man emellertid efter utskottets mening

aga hänsyn till det skick, vari denna fråga enligt föregående redogörelse

betinner sig. Att i en mycket ömtålig, svårlöst och omfattande lagstiftningsfråga

riksdagen skulle för sin del fatta beslut, innan utredningen i

ärendet hos regeringen blivit slutförd, innan de inkomna förslagen och

yttrandena provats av Kungl. Maj:t och granskats av lagrådet, anser uts

ottet icke vara tillrådligt. Gäller nu denna princip i allmänhet, så finnas

enligt utskottets uppfattning särskilda skäl för dess iakttagande i nu föreiggande

fall. Såsom framgår av föregående redogörelse har socialförsäkringskommitténs

förslag, på vilket motionärerna i huvudsak bygga, icke

kunnat tillvinna sig någon mera allmän anslutning. Redan inom kommittén

fann majoriteten, fem medlemmar, sig icke kunna förorda förslagets omeelbara

genomförande — två av dem röstade för avslag å detsamma och tre

för uppskov. Den ämbetsmyndighet, inom vars verksamhetsområde tillämpningen

av den ifrågasätta lagstiftningen skulle falla och som enligt utskottets

mening toide besitta särskild sakkunskap i frågan, nämligen socialstyrelsen,

har i ett omsorgsfullt motiverat utlåtande avstyrkt, kommitténs förslag och

forordat andra riktlinjer för frågans lösning. Av länsstyrelsernas yttranden

framgår, att det ojämförligt största antalet av dem yrka uppskov i frågan

eller rent avslag. Vad sålunda förekommit har givit utskottet den uppfattningen,

att frågan ännu icke är mogen för sitt avgörande, att spörsmålet

huruvida den ifrågasätta lagstiftningen bör byggas efter kommitténs eller

socialstyrelsens riktlinjer eller tilläventyrs å andra grunder, oundgängligen

kraver ytterligare prövning och övervägande. Ett bifall till motionerna synes

utskottet under sådana omständigheter vara uteslutet.

Utskottet kan emellertid icke underlåta att även vidröra eu annan omständighet,

som synes utskottet vara av avgörande vikt i frågan. Kommittén

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1. 9

har såsom en förutsättning för införande av statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring

framställt fordran på anordnande av en lagfäst effektiv arbetsförmedling,

en åtgärd, vilken kommittén anser vara det mest effektiva sättet för

förebyggande av arbetslöshet. Motionärerna ha icke upptagit kommitténs

förslag i denna del, enär de anse en sådan lagstiftning åtminstone för närvarande

icke oundgängligen nödvändig. Kommittén framhåller emellertid, att

den kostnadsfria, statsunderstödda arbetsförmedlingen visserligen vunnit en

avsevärd utveckling hos oss, men att densamma beror på frivilligt åtagande

av landsting eller kommuner och att arbetsförmedlingen icke nått den utveckling,

som ur arbetsmarknadssynpunkt fullt motsvarar ändamålet. Om

den offentliga arbetsförmedlingen skall vinna nödig effektivitet, anser kommittén,

att ytterligare omkring femtio avdelningskontor inom olika delar av

landet bli erforderliga. Utskottet tror, i likhet med kommittén, att införandet

av statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring utan samband med en lagfäst

reglering av den offentliga arbetsförmedlingen måste bliva förfelad, och finner

därför motionärernas förslag även ur denna synpunkt oantagligt.

Det är givet, att också mycket starka betänkligheter måste ingivas av

motionärernas förslag att i huvudsak borttaga de åtgärder, som kommittén

föreslagit till kontroll därå, att den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

endast användes till förmån för oförvållat arbetslöse och icke för

andra, främmande ändamål samt för den av motionärerna föreslagna väsentliga

fördyringen för det allmänna av försäkringen.

I samband med det yrkande om avslag å motionerna, som utskottet alltså

finner sig böra framställa, vill emellertid utskottet uttala den förhoppningen,

att arbetet å lösningen av den för samhället i dess helhet utomordentligt

viktiga frågan om ordnade och planmässiga åtgärder från det allmännas

sida gentemot arbetslösheten, icke måtte få avstanna utan föras vidare,

så att en tillfredsställande ordning i detta hänseende så snart som möjligt

må kunna ernås.

Av nu anförda skäl hemställer utskottet,

att ifrågavarande motioner nr 133 inom första kammaren

och nr 27(J inom andra kammaren icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1924.

Å sammansatta stats- och andra lagutskottets vägnar:

HJALMAR VON SYDOW.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydow, Kvarnzelius, Swartz, Walles, Johansson

i Hälsingborg, von Koch, Thorberg och Schedin;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

från andra kammaren: herrar Hagman, Anderson i Råstock, Nilsson i Bonarp,

Carlsson-Frosterud, Olsson i Blädinge, Karlsson i Gasabäck, Magnusson i Skövde och

Holmström i Stockholm.

Reservation.

av herrar Walles, Johansson i Hälsingborg, Thorherg, Hagman, Anderson i

Råstock, Carlsson-Frosterud och Holmström i Stockholm, vilka ansett att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

Under tiden före 1914 har det allmännas verksamhet för arbetslöshetens

bekämpande här i landet inskränkt sig till vad i sådant hänseende blivit

gjort genom den allmänna fattigvården. Genom Kungl. Maj:ts försorg

verkställdes visserligen med anledning av 1908—1910 års arbetslöshetskris

tvenne s. k. arbetslöshetsräkningar, men några direkta åtgärder föranleddes

icke av de resultat, vilka framkommo genom dessa räkningar. Vid den

första räkningen, som ägde rum den 12 januari 1909, anmälde sig 20,106

personer arbetslösa. Vid den andra räkningen, som ägde rum den 31 januari

1910, anmälde sig 14,412 personer arbetslösa. Härav framgår, att

arbetslösheten innebär ett problem, som även tidigare har medfört betydande

svårigheter för alla, som drabbades av densamma. Det måste därför

betraktas som ett ytterst viktigt samhällsintresse att åtgärder vidtagas,

vilka ha till syfte att underlätta lönearbetarnas svårigheter i kampen mot

den ofrivilliga arbetslösheten.

Dessa stödjande åtgärder från det allmännas sida äro så mycket mera

berättigade, som arbetarna själva hittills bringat ocli fortfarande bringa

mycket stora offer för att kunna hjälpa sina arbetslösa kamrater. Som

framgår av socialförsäkringskommitténs betänkande (sid. 111—113) hava

22 arbetslöshetskassor i vårt land under åren 1910—1921 utbetalat mycket

stora summor i form av arbetslöshetsunderstöd till sina medlemmar- Under

år 1921 uppgingo dessa sammanlagda understödsbelopp till ej mindre

än 7,947,191 kronor eller 43,5 5 kronor per medlem. Och av de föreliggande

motionerna framgår, att under år 1922 har utbetalats ett belopp av

4,009,848 kronor, eller 18,12 kronor per medlem.

Utskottet finner det vara naturligt, att en verksamhet av denna beskaffenhet

blir föremål för understöd från det allmännas sida i likhet med vad

fallet är till exempel med sjukkassorna. Visserligen har under tiden sedan

världskrigets utbrott bedrivits en vid särskilt vissa tidpunkter omfattande

hjälpverksamhet för ofrivilligt arbetslösa med bidrag av statsmedel.

Denna hjälpverksamhet, som dels haft karaktären av statligt bidrag till av

kommuner igångsatt kontant understödsverksamhet, dels bestått uti utförande

av s- k- nödhjälpsarbeten med eller utan bidrag av statsmedel, har

emellertid närmast avsett de exceptionella förhållanden, som gjort sig gällande

på arbetsmarknaden efter 1914. Härtill kommer att de arbetslösa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr I

1 1

inom ett stort antal arbetsområden numera äro helt avstängda från det

allmännas hjälp i form av nödhjälpsarbete, den enda hjälplorm, som fortfarande

förekommer av den statliga hjälpverksamheten- I den mån som

den av kristiden framkallade arbetslösheten försvinner och endast s. k.

normal arbetslöshet är för handen, torde det allmännas åtgärder också

kunna inskränkas till ett stödjande av de åtgärder, som de för frågan närmast

intresserade arbetargrupperna själva vidtaga.

Emellertid synes intet hinder möta för att samtidigt med dylika stödjande

åtgärder från det allmännas sida, som föreslås i nu föreliggande

motion, igångsätta arbeten, vilkas bedrivande ju alltid måste anses som

det verksammaste medlet för arbetslöshetens bekämpande. Utskottet anser

nämligen att genom de åtgärder, som vidtagits från det allmännas sida

efter 1914, en sådan erfarenhet erhållits beträffande arbetslöshetens sociala

vådor, att det icke gärna kan förekomma, alt det allmänna övergår till

samma likgiltighet för detta problem som före krisåren varit fallet.

Genom uppdraget till socialförsäkringskommittén att framlägga förslag

till åtgärder för arbetslöshetens bekämpande har staten även visat sig hava

för avsikt att vidtaga åtgärder på detta område- Förslag i sådant hänseende

har även framlagts av kommittén. De föreliggande motionerna bygga

även i stort sett på kommitténs förslag. Dock hava i motionerna icke

medtagits den del av kommittéförslaget, som avser en laglig reglering av

den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet i landet. Att framlägga förslag

härom ingick ej heller uti socialförsäkringskommitténs uppdrag- Kommittén

fann emellertid den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet så

nära sammanfalla med det kommittén givna uppdraget, att det för ett fullständigt

förslags avgivande i den fråga, som närmast sysselsatte kommittén,

ansågs nödvändigt att jämväl beträffande den offentliga arbetsförmedligen

framlägga ett utförligt förslag.

Ehuru utskottet delar den av kommittén intagna ståndpunkten, att den

offentliga arbetsförmedlingens medverkan måste begäras, då det gäller åtgärder

från det allmännas sida för den ofrivilliga arbetslöshetens bekämpande,

synes det dock utskottet, att intet hinder föreligger för att på sätt

motionärerna föreslå, återkomma till denna fråga, sedan erfarenheter inhämtats

om verkningarna av en lagstiftning i enlighet med de föreliggande

motionerna. Utskottet anser sig så mycket hellre kunna förorda en sådan

utväg, som den offentliga arbetsförmedlingen efter de bestämmelser, som gälla

för dess utveckling och verksamhet, ernått en stor utbredning i vårt land.

Jämväl i några andra avseenden avvika de föreliggande motionerna från

socialförsäkringskommitténs förslag- Avvikelserna äro dock icke av den

art, att utskottet anser sig böra på dessa grunder avvisa motionerna, för

vilkas bifallande så starka och trängande skäl kunna anföras.

Som framgår av socialförsäkringskommitténs förslag och de föreliggande

motionerna är snart Sverige det enda land, som icke vidtagit några för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

normala förhållanden avsedda åtgärder beträffande försäkring mot ofrivillig

arbetslöshet. Bestämmelser i sådant syfte genomfördes i Norge 1906

och i Danmark 1907. I Finland gäller en lag av den 2 november 1917

med däri år 1920 företagna ändringar
Socialförsäkringskommittén

avlämnade sitt förslag i slutet av år 1922.

hörslaget, som har varit föremål för remiss till olika myndigheter, har

emellertid ännu icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Under hänvisning till ovan anförda skäl får utskottet därför hemställa,

a) att riksdagen behagade antaga följande

LAG

om statsbidrag till arbetslöshetskassor.

1 §•

Understödsförening för meddelande av arbetslöshetshjälp (arbetslöskassa)

må under nedan stadgade villkor erhålla bidrag av statsmedel
2

§.

Kassan skall, med iakttagande vid registreringen jämväl av bestämmelserna

i denna lag, vara registrerad med godkända stadgar enligt lagen om

understödsföreningar. Denna i sistnämnda lag omförmälda tillsynsmyndighet

skall i fråga om ärenden rörande arbetslöshetskassor vara socialstyrelsen.

Antalet medlemmar i kassan skall uppgå till minst femhundra; dock

att, där tillsynsmyndigheten med hänsyn till omständigheterna finner sådant

kunna medgivas, antalet må vara mindre.

Kassan må, förutom vad som eljest kan föranledas av bestämmelserna

i denna lag, ej utöva annan verksamhet än beredande av arbetslöshetshjälp

åt medlemmarna eller av sina inkomster eller tillgångar något utgiva för

ändamål, som är främmande för denna verksamhet.

Kassans firma skall innehålla orden »godkänd» och »arbetslöshetskassa»;

och skall den i lagen om understödsföreningar meddelade föreskriften, att

firman skall innehålla ordet »understödsförening», ej äga giltighet. Firman

må ej innehålla ord, som innebär annan begränsning av villkoren för

medlemskap i kassan än i stadgarna angives.

3 §.

Kassans styrelse skall bestå av minst tre ledamöter, varav ordföranden

väljes särskilt.

Har styrelsen uppdragit åt annan att, i den omfattning av styrelsen bestämmes,

fatta beslut rörande utgivande av arbetslöshetshjälp, är sådant

beslut att anse såsom provisoriskt och skall så fort ske kan underställas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1. 13

styrelsens prövning. Beslutar styrelsen, att arbetslöshetshjälp skall utgivas

med lägre belopp än enligt det provisoriska beslutet eller att sådan hjälp

icke skall utgå, är den, som uppburit beloppet, ej ålerbelalningsskyldig för

vad han för mycket uppburit.

Styrelsen sammanträder å tid, som av densamma bestämmes, eller efter

kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna ärendens

antal eller vikt finner det nödigt. Om tid och ställe för styrelsesammanträde

skall ordföranden genom brev med allmänna posten eller på annat

lämpligt sätt underrätta ledamöterna.

Protokoll för sammanträde skall genast justeras; dock må styrelsen särskilt

för varje gång uppdraga åt eu ledamot att jämte ordföranden verkställa

justeringen sist inom åtta dagar efter sammanträdets slut.

4 §.

Medlem i arbetslöshetskassa skall vara svensk medborgare och hava fyllt

sexton år. Dock må kassa, därest särskilda förhållanden föreligga och

bestämmelser härom intagits i stadgarna, medgiva att även icke svenska

medborgare erhålla inträde med den inskränkning i rätten till daghjälp,

varom stadgas i 7 §. I övrigt må i stadgarna bestämmas angående åldersgränser

för medlemskap, ävensom att medlem skall tillhöra visst eller

vissa yrken eller vara anställd vid visst eller vissa arbetsföretag eller vara

bosatt inom visst område.

Kassan äger från medlemskap utesluta den, för vilken, på grund av varaktig

nedsättning av arbetsförmågan, lättja, osedlig vandel, dryckenskap

eller annan anledning, synnerlig risk för arbetslöshet är förhanden. I stadgarna

lämnas erforderliga föreskrifter angående uteslutande från kassan av

medlem, som ej i föreskriven ordning erlägger honom åliggande avgift.

Angående villkor för nytt inträde i kassan för den, som sålunda eller

av anledning, som i 11 § omförmäles, uteslutits från kassan, lämnas föreskrifter

i stadgarna.

Å samma tid må icke någon vara medlem av mer än en kassa. Finnes

någon tillhöra mer än en kassa, anses han såsom medlem av den kassa,

i vilken han först inträtt, och är förty icke medlem av kassa, i vilken han

senare sökt inträde.

Ej må någon, som uppfyller i första stycket av denna paragraf angivna

villkor, vägras inträde i, ej heller uteslutas från kassan av annan grund än

i andra eller tredje stjTcket eller i 11 § omförmäles.

5 §.

Kassan äger, där bestämmelse härom meddelas i stadgarna, medgiva, att

personer, som icke kunna vara medlemmar av kassan, må, utan att hava

rätt till arbetslöshetshjälp enligt denna lag, i övrigt hava samma rättigheter

och skyldigheter som medlemmarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansätta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

6 §.

Såsom arbetslöshetshjälp utgives med de inskränkningar, som nedan

stadgas, ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp. Därutöver må

under villkor, som i stadgarna angivas, såsom arbetslöshetshjälp utgivas

rese- eller flyttningshjälp.

Daghjälp kan, där omständigheterna därtill föranleda, helt eller delvis

utgivas i naturaförmåner.

7 §•

Såsom daghjälp må ej utgivas mer än som svarar mot två tredjedelar

av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare av samma

arbetsförmåga och med liknande arbete som den arbetslöse, i varje fall ej

mer än fem kronor.

Till medlem, som icke är svensk medborgare, utgives daghjälp från

kassan endast med hälften av eljest gällande belopp.

Daghjälp utgives till medlem för vardag men icke för söndag. För helgdag

utgives icke daghjälp, med mindre han varit arbetslös nästföregående

vardag. Daghjälp utgives ej för dag, för vilken han, ändå att han är utan

arbete, åtnjuter avlöning, ej heller för fridag, som av arbetsgivaren medgivits,

ej heller ifråga om den, vilkens arbete på grund av särskilda förhållanden

ej pågår under veckans alla arbetsdagar, för den eller de dagar

han sålunda är utan arbete.

8 §•

Daghjälp utgår icke till någon, som ej varit medlem av kassan under

tolv på varandra följande månader eller den längre tid, som må vara bestämd

i stadgarna, och för hela denna tid erlagt honom åliggande avgifter;

har medlem omedelbart före inträdet i kassan varit medlem av annan kassa,

må dock, enligt överenskommelse mellan kassorna, som av tillsynsmyndigheten

godkännes, den tid han sålunda varit medlem av denna kassa helt

eller delvis räknas honom tillgodo såsom medlemstid i den förstnämnda

kassan. Huruvida eller i vad mån såsom medlemstid må räknas till godo

tid, under vilken medlem omedelbart före inträdet i kassan må hava tillhört

understödsförening för meddelande av arbetslöshetshjälp, som icke

registrerats enligt denna lag, bestämmes av tillsynsmyndigheten med hänsyn

till omständigheterna.

Äro kassans medlemmar fördelade i två eller flera klasser med olika

belopp för daghjälp, bestämmes i stadgarna den tid, under vilken medlem

må hava tillhört klass med högre belopp för att erhålla rätt till det högre

beloppet.

9 §.

Daghjälp utgives ej till medlem för någon dag, med mindre han under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Ni 1. 1*>

nästföregående fjorton dagar varit arbetslös under sex dagar, eller i fråga

om medlem, vilken, på sätt i stadgarna angives, på grund av sill yrke

måste antagas vanligen vara ulan arbete någon tid av året, med mindre

han under nästföregående ljuguåtta dagar varit arbetslös under tol\ dagar,

i övrigt må i stadgarna i allmänhet eller för visst fall meddelas föreskriil

om längre tid än sålunda sagts för erhållande av daghjälp. Erhåller arbetslös

under tid, för vilken daghjälp utgives, arbete, som varar kortare

tid än tre veckor, och bliver han därefter ånyo arbetslös, tillämpas dessa

bestämmelser ulan hänsyn till de dagar han sålunda haft arbete. Bestämmelserna

tillämpas jämväl utan hänsyn till dagar, lör vilka daghjälp enligt

7 § andra stycket och arbetslöshetshjälp enligt 12 § icke må utgivas.

Daghjälp må under loppet av tolv på varandra följande månader eller

för visst i stadgarna angivet understödsår ej för någon utgivas för sammanlagt

mer än sjuttio dagar eller det större antal dagar, som må vara i

stadgarna bestämt, samt under loppet av fyrtioåtta på varandra följande

månader för sammanlagt mer än tre gånger nämnda antal dagar.

10 §.

Erhåller arbetslös medlem arbete, åligger honom att därom genast lämna

uppgift till kassan.

Lämnar medlem ej sådan uppgift, som ovan sägs, eller lämnar han mot

bättre vetande oriktig uppgift, kan han uteslutas från kassan. Lag samma

vare, där medlem, i syfte att erhålla arbetslöshetshjälp, eljest mot bättre

vetande lämnar oriktig uppgift.

11 §■

Medlem, som önskar erhålla daghjälp, har att inställa sig hos offentlig

arbetsförmedlingsanstalts huvud- eller avdelningskontor eller ombud för

sökande av arbete, samt, där arbete ej kan anvisas honom, för erhållande

av intyg därom. På ort, där offentlig arbetsförmedlingsanstalt ej finnes

upprättad, skall motsvarande anmälan ske hos kassans ombud. Ej må

någon anses som arbetslös enligt denna lag, med mindre han antingen

genom offentlig arbetsförmedling eller av kassans ombud erhållit intyg

därom, att arbete ej kunnat erhållas. Är han av giltig anledning hindrad

inställa sig, kan i stället intyg av tjänsteman i orten eller ledamot av kommunal-

eller häradsnämnden godtagas såsom bevis att han är utan arbete.

För erhållande av daghjälp för någon dag skall intyg, som ovan sägs,

alt arbete den dag ej kunnat erhållas, företes kassan.

12 §.

Arbetslöshetshjälp utgives icke

l) till strejkande och lockoutade medlemmar;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansätta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

2) till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat arbetet eller på

grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet, under fyra veckor

därefter;

3) till den, som utan giltig anledning vägrar eller underlåter åtaga sig

erbjudet arbete, vilket motsvarar hans krafter och färdigheter, och för vilket

avlöningen ej understiger den i orten vanliga avlöningen för sådant

arbete, under fyra veckor därefter;

4) till den, som på grund av sjukdom är oförmögen till arbete eller, i

fråga om kvinna, den som under havandeskap eller under tiden efter nedkomst

på grund av sitt tillstånd ej kan eller enligt gällande författning ej

bör utföra arbete;

5) till den, som fullgör värnplikt.

13 §.

De fasta a^ giftcrna bestämmas sålunda, att de i förening med bidrag

av staten jämte andra inkomster, som kunna av kassan för ändamålet

användas, må antagas vara för framtiden tillräckliga för bestridande av

arbetslöshetshjälp, nödig fondbildning, förvaltningskostnader och övriga

kassan åliggande utgifter.

Avgifterna må icke göras olika för olika grupper av kassans medlemmar

i vidare mån än som skäligen föranledes av olikhet medlemmarna emellan

i avseende å rätt till arbetslöshetshjälp eller å arbetslöshetsrisk.

Angående tid och sätt för de fasta avgifternas erläggande meddelas erforderliga

bestämmelser i stadgarna. Har i stadgarna bestämts, att uttaxering

å medlemmarna skall kunna äga rum, skola även angående tid

och sätt för de uttaxerade avgifternas erläggande erforderliga bestämmelser

meddelas i stadgarna.

14 §.

I stadgarna bestämmes, i vad mån och under vilka villkor medlem må

vara befriad från erläggande av avgift för tid, under vilken han är utan

arbete, ävensom i vad mån och under vilka villkor resterande avgiftsbelopp

må efterskänkas.

15 §.

Till bestridande av utgifterna för kassans verksamhet lämnas av staten

bidrag motsvarande de avgifter, som erlagts av medlemmar, vilka äro

svenska medborgare.

Statsbidrag, som ovan sägs, beräknas och utbetalas av tillsynsmyndigheten,

som jämväl bestämmer tid och sätt för utbetalningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets uttalande Ni 1.

17

16 §.

Vid prövning av ansökan om registrering av arbetslöshetskassa, som i

denna lag avses, eller av ändring i sådan kassas stadgar, skall tillsynsmyndigheten,

utöver vad densamma enligt lagen om understödsföreningar

åligger, pröva, huruvida bestämmelserna i stadgarna äro tillräckliga och

kunna godkännas med hänsyn till arten av den verksamhet, som avses.

Finnes vid ansökan om registrering, att kassans verksamhet skulle väsentligen

motsvara redan befintlig kassas verksamhet och ny kassa av

sådan anledning måste anses obehövlig, äger tillsynsmyndigheten vägra

registrering.

17 §.

Tillsynsmyndigheten äger, utöver vad i 15 § stadgas, fastställa för kassornas

verksamhet erforderliga formulär samt meddela föreskrifter i avseende

å förande av kassornas räkenskaper och om nödiga avsättningar

till fonder ävensom meddela föreskrifter om vidtagande av anordningar

som avse främjande av samarbetet mellan kassorna eller deras samarbete

med arbetsförmedlingsanstalterna.

Den i lagen om understödsföreningar för understödsförening med godkända

stadgar föreskrivna försäkringstekniska utredning skall för kassa,

som i denna lag avses, kostnadsfritt verkställas av tillsynsmyndigheten,

vilken ock förordnar om intyg eller handlingar, som skola bifogas ansökan

om arbetslöshetshjälp.

18 §.

Äro fasta eller uttaxerade avgifter uppenbarligen högre än som motsvarar

deras ändamål, skall tillsynsmyndigheten anvisa kassan att inom

viss tid hava vidtagit erforderliga åtgärder för nedsättande av avgifterna.

19 §.

Hava åtgärder, vilka enligt 18 § eller enligt lagen om understödsföreningar

av tillsynsmyndigheten anvisats kassa att inom angiven tid vidtaga,

icke vidtagits inom den angivna tiden, äger tillsynsmyndigheten, där

den ej anser sig böra förfara på sätt i lagen om understödsföreningar för

dylika fall stadgas, göra anmälan hos Konungen, som efter omständigheterna

förordnar, att statsbidraget till kassan helt eller delvis för viss tid

eller tillsvidare indrages.

Bihang titt riksdagens protokoll 1924. 6 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr i.

20 §.

Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet ingå överenskommelse

med främmande stat om att denna lag skall tillämpas å den främmande

statens medborgare.

Besvär.

21 §.

Over beslut av arbetslöshetskassa må klagan föras hos tillsynsmyndigheten

genom besvär, som skola ingivas till denna myndighet eller i betalt

brev med allmänna posten vara till densamma inkomna sist å femtonde dagen

från den dag, då klaganden av beslutet erhållit del, den dagen oräknad,

då sådant skedde; myndigheten dock oförhindrad att till prövning upptaga

för sent inkomna besvär, därest omständigheterna finnas därtill föranleda.

I beslut av. tillsynsmyndigheten rörande tillämpning av någon i denna

lag given bestämmelse skola deltaga två representanter för arbetsgivarna

och två representanter för arbetarna. Dessa representanter utses enligt

grunder, som bestämmas av Konung och riksdag. Erforderliga föreskrifter

angående representanternas åligganden meddelas av Konungen.

Beslut av tillsynsmyndigheten länder utan hinder av förd klagan tillsvidare

till efterrättelse.

Tillsynsmyndighetens beslut meddelas kostnadsfritt.

Vad i lagen om understödsföreningar stadgas i fråga om hänskjutande

av vissa tvister till avgörande av en eller flera skiljemän skall ej äga tillämpning

i fråga om beslut av arbetslöshetskassa.

_Över beslut av tillsynsmyndigheten må, på sätt och inom tid som i

första stycket av denna paragraf sägs, besvär anföras hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925.

b) att riksdagen måtte för budgetåret 1h 1924—3% 1925

anvisa ett extra förslagsanslag av 2,000,000 kronor, avsett

för statsbidrag till arbetslöshetskassor.

Särskilt yttrande

av herrar von Kock och Kvarnzelius.

Vid det förhållande, att ett framställt yrkande om skrivelse i frågan ej

vunnit anslutning inom utskottet, hava vi instämt i utskottets utlåtande,

men önska därutöver göra följande uttalande:

»Frågan om de lämpligaste åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande

är av den stora vikt och betydelse, att den icke får undanskjutas. Tvärtom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansätta stats- och andra tagntslcottets utlåtande Nr t. 1*)

bör den, så snart ske kan, föreläggas riksdagen till avgörande. Därvid

bör emellertid hänsyn lagas till de erfarenheter, som vunnits i utlandet

och inom vårt eget land, ej minst under de år, som förflutit, sedan kommittéförslaget

framlades.

Vad beträffar utlandet, är det känt, all just under de allra senaste åren

ett livligt intresse förefunnits på detta område och att många nya uppslag

och planer sett dagen. Det måste givetvis vara värdefullt för oss, när vi

skola söka lösa denna fråga, att känna till hur de olika systemen verka.

Enligt vår mening torde det därför vara nödvändigt, alt genom sakkunnig

person undersöka erfarenheterna från åtminstone några av de länder, som

genomfört arbetslöshetsförsäkringen. Härigenom skulle den av socialförsäkringskommittén

verkställda utredningen lämpligen kunna kompletteras.

Vad angår vårt eget land, är det utan vidare klart, att värdefulla lärdomar

kunna vinnas av den verksamhet, som statens arbetslöshetskommission

utövat från och med år 1914 och allljämt utövar. Denna verksamhet

har pågått under industriella uppgångs- och nedgångstider, den

har omfattat anordnandet av arbeten av vitt skilda slag i landets alla delar,

och den har även med biträde av särskilda lokala arbetslöshetskommittéer

utlämnat understöd under olika former till arbetslösa. Ej minst

betydelsefulla äro de försök, som under allra senaste tiden företagits att

genom domänstyrelsens medverkan bereda de arbetslösa arbete å det allmännas

skogar, enär dessa arbeten kunna när som helst avbrytas och

återupptagas, att några kostnader ej krävas för bostäder, ledningspersonal,

körslor m. m. samt att arbetena lätt kunna inläras av ovana personer.

Det synes uppenbart, att de erfarenheter, som sålunda vunnits, böra nogsamt

beaktas, innan man skrider till en mera definitiv lösning av arbetslöshetsproblemet.

Ett gynnsamt tillfälle att draga fördel av det enastående

material, som under de gångna aren inom vart eget land samlats på detta

område, erbjudes därigenom att arbetslöshetskommissionen står i begrepp

att utarbeta en berättelse om sin föregående verksamhet. Enligt Kungl.

Majrts beslut den 7 december föregående år har kommissionen erhållit

bemyndigande att utarbeta en sådan berättelse. Det torde då vara lämpligt

att kommissionen i sin redogörelse särskilt beaktar sådana vunna erfarenheter

som kunna belysa ändamålsenligheten av olika vägar och åtgärder

för arbetslöshetens bekämpande.

Under sådana förhållanden kan det givetvis ej vara möjligt att nu uttala,

vilken väg, som för framtiden bör bliva den bestämmande för arbetslöshetens

bekämpande. Det torde dock vara sannolikt, att såväl försäkrings-

och understödsformen som ock beredande av arbete skola visa sig

nödvändiga att från statens sida befrämjas. Försöker man att allenast genom

försäkring lösa detta problem, lär det ej kunna undgås, att en hel

del arbetslösa, vilka icke falla under försäkringsbestämmelserna, skola gå

förlustiga hjälp; och när exceptionell arbetslöshet inträffar torde, enligt vad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

erfarenheten visat från andra länder, som tillämpat försäkringssystem,

hjälp-möjligheten på denna väg icke kunna på långt när motsvara hjälpbehovet.

Försäkringssystemet, enligt socialförsäkringskommitténs förslag,

erbjuder den stora fördelen, att man kan anlita en redan bestående organisation,

varigenom undvikas en del betydande administrationskostnader

samt vidare att man kan påräkna arbetarnas aktiva medverkan. Å andra

sidan kunna nödhjälpsarbeten, om de läggas på en produktiv linje, t. ex.

genom skogsarbeten å det allmännas skogar, väsentligt bidraga att öka

skogarnas värde och därmed bereda ökade arbetstillfällen i framtiden. Det

torde kunna förutsättas, att Kungl. Maj:t vid denna frågas fortsatta behandling

jämväl skall taga hänsyn till vissa för vårt land säregna förhållanden,

såsom den av klimatet förorsakade säsongkaraktären i vissa yrken.

Vi önska livligt, att en god lösning av denna viktiga fråga snarast möjligt

måtte komma till stånd, men vilja samtidigt uttala, att, intill dess så

sker, en beredskap bör uppehållas genom vilken oförvållat arbetslösa må,

i den mån så påfordras, kunna lämnas hjälp. Att tillräckliga medel i sådant

syfte stå till förfogande under nästa budgetår torde framgå av Kungl.

Maj:ts proposition nr 113.»

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.