Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

1924-05-30 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBevU 1924:9, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9. 1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1924 kl. 3 e. m.

Sammansätta stats- och bevillningsutskottets utlåtande, i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913

angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m. ävensom

i ämnet väckta motioner.

I en den 7 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 185, vilken hänvisats

till statsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över flnansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

ej mindre antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913

(nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående

statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande ändrade lydelse:

1

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt och rusdrycksförsäljningsmedel

skall, efter avdrag av vad på grund av särskilda bestämmelser

restituerats av brännvinstillverkningsskattemedlen, till en särskild

fond avsättas vad som för varje statsregleringsår överskjuter ett belopp av

18,000,000 kronor.

Skulle för tre på varandra följande statsregleringsår medeltalet av ovannämnda

inkomster understiga 18,000,000 kronor, skall därefter vad som

överskjuter detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt

förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet

av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre statsregleringsår

ytterligare nedgått. Vid berörda medeltalsberäkning skall hänsyn

icke tagas till inkomst, som influtit under statsregleringsperioden 1 januari—

30 juni 1923. _

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

Bihang till riksdagens protokoll 192''r. 6 samt. 2 avd. 8 höft. (Nr 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9.

ärt även för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel för budgetåret

1924—1925 såsom förslagsanslag anvisa

dels enligt 1 § i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel

ett belopp av ............................................................... kronor 11,000,000,

dels ock såsom överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel ett belopp

av........................................................................................... kronor 1,900,000.

Till statsutskottet bär vidare överlämnats en under motionstiden vid riksdagens

början inom andra kammaren väckt motion, nr 249, av herr Olsson

i Mora m. fl., däri hemställts, »det riksdagen måtte besluta antaga följande

förändrade

Förordning för statsverkets fond av rusdrycksmedel:

1 §•

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt, rusdrycksförsäljningsmedel

och omsättnings- och utskänkningsskatt ävensom

den år 1920 beslutade mertull å arrak och rom skall efter avdrag av vad

på grund av särskilda bestämmelser restituerats av brännvinstillverkningsskatte-,

maltskatte- eller tullmedel till en särskild fond avsättas vad som för

varje statsregleringsår överskjuter 84 miljoner kronor. Därest ytterligare

någon skatt eller avgift å rusdrycker utöver de ovan nämnda komma att

fastställas, skall jämväl avkastningen av sådan avgift, i den mån densamma

jämte övriga i denna paragraf nämnda skatter överskjuter nyss nämnda

belopp, avsättas till fonden.

Skulle för tre på varandra följande statsregleringsår medeltalet av ovan

nämnda inkomster understiga 84 miljoner kronor, skall därefter, vad som

överskjuter detta medeltalsbelopp, avsättas till fonden. På enahanda sätt

förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet

av ovan nämnda inkomster under närmast föregående tre statsregleringsår

ytterligare nedgått. Vid berörda medeltalsberäkning skall hänsyn

icke tagas till inkomst, som influtit under statsregleringsperioden 1 januari

—30 juni 1923.»

Med anledning av berörda motion har herr Ljunggren i en inom första

kammaren väckt motion, nr 143, vilken jämväl hänvisats till statsutskottet,

hemställt, »att riksdagen — vid ett bifall till förenämnda motion — samtidigt

måtte besluta, att en successiv nedskrivning under exempelvis fem år

skall ske å det belopp, som enligt motionen skulle få ingå i den ordinarie

budgeten, så att den övre gränsen av det sålunda nedskrivna beloppet blir högst

41,800,000 kronor d. v. s. samma belopp, som av 1913 års riksdag fastställdes.»

Samtidigt hemställes, att vederbörande utskott måtte utarbeta de författningsändringar,

som kunde erfordras vid ett bifall till sistnämnda motion.

Förenämnda proposition och motioner hava behandlats av sammansatt

stats- och bevillningsutskott.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr t). .i

Beträffande vad föredragande departementschefen anfört till stöd för propositionen

fär utskottet hänvisa till omförmälda statsrådsprotokoll. Vidkommande

de motiveringar, som lämnats för de i motionerna framställda

yrkandena, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Statsverkets fond av rusdrycksmedel tillkom efter förslag av Kungl. Maj:t Gällande förgenom

beslut av 1913 års riksdag och trädde i funktion den 1 januari 1915.

Enligt 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av verkets fond

rusdrycksmedel, sådant detta författningsrum lyder enligt förordning den 9 Ul ^sefjcki''

juni 1922, skall av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt,

maltskatt och rusdrycksförsäljningsmedel ävensom den år 1920 beslutade

mertull å arrak och rom efter vissa restitutioner till fonden avsättas vad som

för varje år överskjuter ett belopp av 18,800,000 kronor. Därest medeltalet

av statsverkets inkomst av rusdryckshanteringen under tre på varandra

följande statsregleringsår skulle understiga nämnda maximibelopp, sänkes detta

belopp till sistberörda medeltal. Berörda maximibelopp utgjorde vid fondens

tillkomst 41,900,000 kronor, men bestämdes år 1921, i samband med att vissa

andra ändringar i förordningen vidtogos, till 18,800,000 kronor, motsvarande

medeltalet åren 1917—1919 av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt,

maltskatt, rusdrycksförsäljningsmedel och den under sistnämnda

tre år utgående punschskatten. Enligt 2 § i nämnda förordning är fonden

avsedd att i främsta rummet användas för reglering av sådana ekonomiska

förhållanden, som äro en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens

begränsande eller avveckling. Fonden må ock, där särskilda

omständigheter därtill föranleda, kunna användas för andra sociala ändamål.

Fonden leder sin upprinnelse från en framställning av riksdagen. Så Fondens tillanhöll

riksdagen i skrivelse den 25 maj 1909, nr 247, att Kungl. Maj:t

ville låta på lämpligaste sätt verkställa en allsidig utredning rörande statens,

kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens frigörande i större

eller mindre omfattning från deras ekonomiska beroende av från rusdryckshanteringen

härflytande medel samt för riksdagen framlägga resultatet av

denna utredning med de förslag, vartill samma utredning möjligen kunde

föranleda. Den av riksdagen begärda utredningen anförtroddes åt en kommitté

(rusdrycksmedelskommittén), som den 29 december 1911 avgav betänkande

och förslag i ämnet. Kommittén hemställde därvid bland annat,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att besluta, att till en särskild

fond, som skulle ställas under statskontorets förvaltning och över vilkens

användning Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt skulle besluta, skulle

avsättas den summa, varmed sammanlagda beloppet av statsverkets inkomster

av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt, punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel

(efter vissa avdrag) översköte 40,800,000 kronor. Summan

av de överskottsmedel, som skulle kunna påräknas för den ifrågavarade

fonden, skulle enligt kommitténs beräkningar komma att utgöra minst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9.

omkring 2,000,000 kronor årligen. Genom dessa anordningar åsyftades, att

någon ökning av inkomsterna utav rusdryckshanteringen icke skulle kunna

ifrågakomma och att förty en ur nykterhetssynpunkt mer effektiv höjning

av rusdrycksbeskattningen skulle kunna äga rum utan att man därigenom

ökade hudgetens beroende av rusdrycksmedlen.

Tre reservanter (herrar C. G. Ekman, Ollas A. Ericsson och Kvarnzelius)

ansågo emellertid kommitténs förslag innebära icke ens en början till ett statens

frigörande, utan på sin höjd ett försök att hindra fortsatt ökning av statens

dittillsvarande beroende av rusdrycksmedlen. För att åtminstone i någon omfattning

åvägabringa ett statens frigörande i merberörda avseende måste

enligt reservanternas mening en lägre maximisiffra för begränsningen ovillkorligen

utsättas än den av kommittén föreslagna. Reservanterna ansågo,

att maximisiffran för begränsningen borde sättas till 37,000,000 kronor och

därjämte ställas i en sådan relation till nykterhetens framsteg bland befolkningen,

att statens genom maximisiffran uttryckta minskade beroende av

rusdrycksmedlen bleve en direkt och automatiskt inträffande följd av rusdrycksförbrukningens

minskande. I enlighet härmed föreslogo reservanterna,

att, om under något år rusdrycksmedlen skulle komma att understiga 37,000,000

kronor, denna mindre summa sedermera skulle bliva det maximibelopp, som

staten ägde använda för statsregleringsändamål, tills eventuellt åter en mindre

inkomstsumma uppstode, då denna därefter i sin ordning bleve maximibeloppet,

och så undan för undan. Vidare föreslogo reservanterna införandet

av en uttrycklig bestämmelse, att fonden i främsta rummet skulle användas

för ekonomisk reglering av rusdryckshanteringen.

Över kommitténs förslag avgåvos utlåtanden av åtskilliga myndigheter och

korporationer ävensom av den av Kungl. Maj:t den 17 november 1911 tillsatta

s. k. nykterhetskommittén.

I likhet med minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén ansåg nykterhetskommittén

— som föreslagit ett begränsningstal av 39,000,000 kronor

— att begränsningssiffran borde ställas i en sådan relation till nykterhetens

framsteg bland befolkningen, att statens genom ifrågavarande siffra uttryckta

minskade beroende av rusdrycksmedlen bleve en direkt och automatiskt inträffande

följd av rusdrycksförbrukningens minskande. Det av reservanterna

föreslagna sättet för bestämmande av den nedåt rörliga begränsningen

syntes emellertid enligt nykterhetskommitténs mening under vissa omständigheter

kunna medföra alltför häftiga kastningar i budgeten. Om under

något år statsinkomsterna av rusdrycksmedlen betydligt nedginge av anledning,

som vore främmande för nykter hetsfrågan, såsom t. ex. fallet varit

under året 1909, skulle enligt minoritetens förslag en ny begränsningssiffra

hava nåtts, vilken emellertid icke behövde vara en följd av nykterhetens

framsteg bland befolkningen. För att förebygga inverkan av dylika

tillfälliga omständigheter hade nykterhetskommittén ansett, att begränsningssiffran

borde minskas allenast för det fall, att medeltalet av statens samtliga

inkomster av rusdrycksmedlen under en viss tid understege den gällande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9. 5

begränsningssiffran. Den tid, för vilken ett dylikt medeltal skulle beräknas,

syntes lämpligen kunna fastställas till tre år.

Beträffande ändamålet med fonderingen anförde nykterhetskommittén, att

det i samband med genomförande av en mera restriktiv lagstiftning skulle

kunna uppstå spörsmål av ekonomisk natur, till vilkas lösning det vore

välbetänkt att reservera medel. En fondering av överskottet av statens

rusdrycksmedel vore sålunda på sin plats och väl förenlig med klok statshushållning

även om man icke skulle räkna med genomförande av allmänt

rusdrycksförbud. Även om fonden möjligen icke skulle komma att visa sig

tillräcklig för att lösa alla med en mera ingripande nykterhetslagstiftning

sammanhängande ekonomiska spörsmål, skulle dock möjliggöras eu friare

prövning av dylika lagstiftningsfrågor, om en fondering av överskjutande

rusdrycksmedel ägt rum. Då emellertid fonden möjligen kunde komma att

uppgå till betydande belopp och fondens medel icke behövde disponeras för

nykterhetsfrågans lösning, borde fonden få användas för lösande av andra

sociala uppgifter.

Med proposition den 4 april 1913, nr 186, förelädes denna fråga riksdagen.

Föredragande departementschefen anförde därvid, att han funnit

det av nykterhetskommittén förordade förslaget till frågans lösning vara

mest ägnat att på samma gång hålla möjligheten öppen för vinnande av

det åsyftade målet och bereda nödig trygghet mot störande rubbningar

i statens ekonomi. Vid propositionen var fogat förslag till förordning angående

statsverkets fond av rusdrycksmedel. I skrivelse den 30 maj 1913,

nr 168, anmälde riksdagen sina beslut i anledning av berörda proposition,

därvid riksdagen ändrat maximisiffran för begränsningen till 41,900,000

kronor. Emot Kungl. Maj:ts förslag, att detta maximibelopp skulle i de

fall, då medeltalet av statsinkomsterna av rusdryckmedlen under närmast

föregående tre år understigit samma belopp, sänkas till beloppet av sistberörda

medeltal, hade riksdagen icke haft någon erinran att göra. I överensstämmelse

med riksdagens beslut utfärdades den 18 juli 1913 förordning

(nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel,

maltskatt, punschskatt samt mertull å arrak och rom

har enligt tillgängliga uppgifter till fonden under nedan angivna år avsatts

följande, i avrundade tal upptagna belopp nämligen

År

miljoner kronor

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1921

1922

1923 (första halvåret)

4.9

1.7

0

0

0

34.2

36.8

20.9

10.7

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9.

Propositionen.

Departements
chefen.

eller sålunda tillhopa 109.2 miljoner kronor. Vidare hava statsverkets

inkomster av den åren 1916—1919 utgående spirituosaaecisen och spritdrycksaccisen,

utgörande sammanlagt 31.6 miljoner, tillförts fonden, av

vilket belopp dock 27.6 miljoner kronor tagits i anspråk för budgetändamål.

Dessutom har överskottet å fondens verksamhet under tiden

1 januari 1916—30 juni 1923, utgörande 5 miljoner kronor, tillförts densamma.

Då emellertid, utöver berörda belopp, 27.6 miljoner kronor, av

fondens tillgångar omkring 65.1 miljoner kronor tagits i anspråk för särskilda

ändamål, utgjorde fondens behållning vid ingången av budgetåret

1923—1924 53.1 miljoner kronor. För innevarande budgetår bar beräknats,

att fondens kapitalökning skulle utgöra 26,500,000 kronor, men synes denna

kapitalökning komma att inskränka sig till omkring 21.5 miljoner kronor.

Ä andra sidan har under budgetåret ur fonden tagits i anspråk ett belopp

av 24.7 miljoner kronor. Fondens behållning vid ingången av budgetåret

1924—1925 kan därför beräknas till omkring 49.9 miljoner kronor.

Samtidigt med att rusdrycksmedelsfonden till betydande del tagits i anspråk

för ändamål, som legat vid sidan av dess egentliga uppgift, har som följd av

de onormala förhållandena tillgripits särskild rusdrycksbeskattning, som i

sin nuvarande form av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker i

viss motsats till tidigare utgående spirituosaaccis och spritdrycksaccis även

i budgettekniskt avseende ställts utanför fonderingen.

I propositionen bar föreslagits att maltskatten samt mertullen å arrak

och rom icke vidare skola ingå i de medel, som avsättas till fonden ävensom,

att det maximibelopp av inkomsterna från de rusdryckstitlar, som

fortfarande skulle stå inordnade under fonderingen, skulle nedsättas med

800,000 kronor, motsvarande den beräknade inkomsten för nästa budgetår

av mertullen, till 18,000,000 kronor.

I statsverkspropositionen hava inkomsterna av brännvinstillverkningsskatt

och rusdrycksförsäljningsmedel för budgetåret 1924—1925 upptagits med

tillhopa 29 miljoner kronor. Maltskatten har beräknats till 15 miljoner

kronor och mertullen å arrak och rom till 800,000 kronor. Ränteavkastningen

av statsverkets fond av rusdrycksmedel har för samma budgetår

i statsverkspropositionen beräknats till 1.9 miljoner kronor.

Till stöd för dessa förslag bar departementschefen anfört i huvudsak

följande.

Den sistlidet år föreslagna betydande böjningen av maltskatten hade av

dåvarande chefen för finansdepartementet angivits åsyfta att erhålla en

kompensation för en ifrågasatt sänkning av omsättnings- och utskänkningsskatten

å spritdrycker, en inkomstpost, som icke enligt gällande föreskrifter

tillflyter rusdrycksmedelsfonden. Maltskattens böjning hade bifallits av riksdagen.

Genom ändringar i maltdryckstillverlcningslagstiftningen både även av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9. 7

förra årets riksdag införts förbud mot tillverkning och försäljning inom riket av

maltdrycker, hållande mer än viss lägre procent alkohol; samtidigt hade —

visserligen närmast av formella skäl — maltdryckerna avförts från kategorien

av de i rusdrycksförsäljningsförordningen avsedda rusdryckerna. Då alldeles

oavsett denna ändring det numera ej funnes anledning att hänföra i riket

tillverkade och försålda maltdrycker till rusdryckerna, syntes det ej heller

vara ur materiell synpunkt riktigt att hänföra maltskatten till rusdrycksrnedel.

Den inträdda kraftiga sänkningen av berörda maximibelopp, vilken icke

berott på någon konstant nedgång i rusdryckskonsumtionen på grund av nykterhetens

framsteg bland befolkningen, hade haft till följd, att, även om maltskattemedlen

ej tillfördes rusdrycksmedelsfonden, denna komme att av de

samlade rusdrycksmedelsinkomsterna, inklusive maltskatten, tillföras väsentligt

större del än fallet var, då fonden kom till. I riksstaten för år 1915, där ifrågavarande

lagstiftning första gången tillämpades, beräknades inkomsterna av

brännvinstillverkningsskatt, punschskatt, maltskatt och brännvinsförsäljningsmedel

till sammanlagt 45. i miljoner kronor, och för kapitalavsättning till

statsverkets fond av rusdrycksmedel upptogs ett belopp av 3.2 miljoner kronor,

utgörande 7.1 procent av nämnda rusdrycksmedelsinkomster. En motsvarande

beräkning för det framlagda budgetförslaget komme att giva till resultat, att

kapitalavsättningen till fonden — bortsett från räntetillskottet — uppginge till

12.7 procent av sammanlagda beloppet av följande inkomsttitlar, nämligen:

brännvinstillverkningsskatt, mertull å arrak och rom, maltskatt och rusdrycksförsäljningsmedel

ävensom omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker.

I det sålunda anförda hade departementschefen funnit ytterligare ett stöd för

den uppfattningen, att en sådan anordning nu borde träffas, att maltskattemedlen

hädanefter ej komme att ingå bland dem, som avsättas till en rusdrycksmedelsfond.

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tillföres rusdrycksmedelsfonden

mertullen å arrak och rom på det sätt, att generaltullstyrelsen

för varje månad till statskontoret lämnar uppgift å det belopp, som

under den nästföregående månaden influtit i mertull å arrak och rom enligt

berörda kungörelse, efter avdrag av under samma månad beviljade

restitutioner av dylik mertull. Statskontoret låter sedan i sina räkenskaper

från vederbörligt i riksstaten under rubrik »Utgifter för kapitalökning» uppfört

anslag till statsverkets fond av rusdrycksmedel överföra de belopp, som

enligt de av generaltullstyrelsen sålunda lämnade uppgifterna tillkomma

fonden.

Enligt uppgift från generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning

har mertull å arrak och rom influtit med 1,249,668 kronor 59 öre år

1921, 1,082,411 kronor 33 öre år 1922 och 968,927 kronor 68 öre år 1923.

För budgetåret 1924—1925 beräknar generaltullstyrelsen ett belopp av 800,000

kronor.

Den särskilda redovisningen av mertullen å arrak och rom hade, enligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

8 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9.

vad departementschefen inhämtat, förorsakat tullverket ett ganska avsevärt

arbete, som om möjligt borde undvikas. Vid sådant förhållande och då mertullen

ägde ringa betydelse för rusdrycksmedelsfonden hade departementschefen

ansett, att densamma borde'' undantagas från avsättning till fonden, samt

att i stället fonden borde beredas ersättning genom sänkning av begränsningssiffran

med det ungefärliga belopp, varmed mertullen kunde beräknas för

framtiden inflyta.

De exceptionella förhållanden, som rått sedan fondens tillkomst, hava

inverkat förryckande beträffande såväl de årliga avsättningarna som

användningen av fondens tillgångar. Sålunda sjönko inkomsterna av

ifrågavarande rusdryckstitlar så avsevärt åren 1917—1919, beroende i

främsta rummet på den begränsade tillgång på rusdrycker, som då rådde,

att någon avsättning från dessa titlar till fonden icke ägde rum. Till

följd av berörda inkomstminskning nedgick det belopp, som högst får

tagas i anspråk av rusdrycksmedlen för vanliga statsregleringsändamål, från

41,900,000 kronor till 18,800,000 kronor. Sedan genom ökad tillgång på rusdrycker

konsumtionen åter stigit, hava de årliga avsättningarna till fonden

uppgått till mycket avsevärda belopp, väsentligt överstigande vad man

vid fondens tillkomst räknat med. I icke ringa grad har dock fondens till"

växt hejdats, genom att i stor utsträckning till rusdrycksmedelsfonden

avsatta medel tagits i anspråk för ändamål, föranledda av de abnorma

förhållandena, men vilka behov eljest måst tillgodoses i vanlig ordning.

Härtill kommer att rusdryckerna, särskilt genom omsättnings- och utskänkningsskatten

å spritdrycker, gjorts till föremål för beskattning i

sådan form, att inkomsten därav icke fallit under berörda förordnings

bestämmelser.

Såsom ovan antytts hava förordningens föreskrifter framför allt i två

hänseenden medfört mindre tilltalande konsekvenser. Den anlitade utvägen

att av rusdryckshanteringen uttaga avgifter i sådan form, att dessa

icke till någon del inflyta till fonden, har åstadkommit, att en av fondens

förnämsta uppgifter — att förhindra en ökning av statsverkets ekonomiska

beroende av rusdryckshanteringen — icke kommit att fyllas. Genom

den successiva nedskrivning av begränsningssiffran, som ägt rum av här

ovan angivna skäl bär fonden tillförts opåräknat höga belopp under tider,

då statens behov av medel framtvingat ett kraftigt utnyttjande av andra

skattekällor.

De särskilda förslag, som framställts i propositionen och i motionen II: 249,

avse att i viss utsträckning råda bot på de sålunda uppkomna missförhållandena.

Genom ett antagande av propositionen skulle visserligen avsättningarna

till fonden nedgå, men efter vad det vill synas, skulle desamma

fortfarande komma att betydligt överstiga de avsättningar, som vid fondens

tillkomst påräknats. Med hänsyn framför allt till det ovissa ekonomiska

läget har utskottet ansett, att tillsvidare bör anstå med en slutgiltig omlägg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande, Nr t). !)

ning av förordningens bestämmelser riirande avsättningar till fonden. Utskottet

har följaktligen icke funnit sig kunna biträda de förslag, som framställts

i propositionen och motionerna. Däremot synas starka skäl tala för

att, i avbidan på en mera genomgripande reform, frågan om de årliga avsättningarna

ordnas på ett ur statslinansiell synpunkt mera tillfredsställande

sätt än vad för närvarande är fallet.

En sådan revision av dessa bestämmelser bör emellertid föregås av en utredning.

Till följd av den begränsade tid, utskottet haft till sitt förfogande

vid frågans behandling, har utskottet icke haft möjlighet att företaga en

sådan. Utskottet har därför inskränkt sig till att föreslå en skrivelse i ämnet.

Vid en sådan utredning bör i första hand tagas under övervägande, vilka

inkomstposter, som skola tillflyta fonden. Det synes följdriktigt, att samtliga

de inkomster, statsverket bereder sig genom handeln med rusdrycker

och de särskilda skatterna å dessa, tillföras fonden, i den mån inkomsterna

överstiga det belopp, som högst får tagas i anspråk för budgetära ändamål.

Olika uppfattningar hava emellertid inom utskottet gjort sig gällande, huruvida,

sedan försäljningen av det alkoholstarka ölet förbjudits, maltskatten bör

tillflyta rusdrycksmedelsfonden. Vid den blivande utredningen torde därför

sistnämnda spörsmål böra särskilt beaktas.

Av här ovan anförda skäl bör åt föreskrifterna om avsättningar till fonden

givas en sådan avfattning, att dessa komma att motsvara vad vid fondens

tillkomst beräknats. Genom fastställande av ett sådant begränsningstal, som

det i motionen II: 249 föreslagna, skulle visserligen detta syfte kunna till

en början vinnas, men, då det icke kan anses uteslutet, att även under den

närmaste framtiden inkomsterna av rusdryckshanteringen komma att till

följd av de skiftande ekonomiska förhållandena starkt växla, har utskottet

ansett även andra möjliga utvägar böra undersökas. Därvid torde böra tagas

under övervägande, om icke med bibehållande av fondens syfte årligen

skulle kunna avsättas ett fast belopp eller möjligen viss procent av rusdrycksinkomsternas

storlek. Härigenom skulle den fördelen vinnas, att,

intill dess de bestämmelser, som avse fonden, blivit föremål för en definitiv

omläggning, fonden hade att årligen med säkerhet påräkna ett jämnt

tillskott.

Enligt utskottets förslag skulle till fonden komma att för budgetåret 1924

—1925 avsättas 15 miljoner kronor utöver vad i propositionen föreslagits.

I riksstaten för budgetåret 1924—1925 hava som bekant uppförts anslag

för sociala ändamål, föranledda av de ännu rådande abnorma förhållanden,

till belopp överstigande 15 miljoner kronor. Det ökade medelsbehov,

som uppkommer, därest föreliggande proposition av riksdagen avslås, kan

emellertid täckas genom att av fondens medel ett belopp av 15 miljoner

kronor tages i anspråk för budgeten. Ett sådant tillvägagångssätt står

i full överensstämmelse med det förfaringssätt, som vid 1923 års riksdag

kom till användning. En dylik anordning, som föranletts av berörda

begränsning av de för statsregleringsändamål påräkneliga rusdrycksBihang

till riksdagens protokoll 192b. 0 sam/. 2 avd. 8 höft. (Nr 9.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9.

inkomsterna, måste dock betecknas såsom en nödfallsutväg, För den

händelse en sådan ändring vidtages uti 1 § i förordningen, som utskottet

ifrågasatt skola komma att verkställas, bör därför denna väg icke vidare

beträdas.

Därest riksdagen delar den av utskottet uttalade uppfattningen, torde

statsutskottet vid uppgörandet av statsregleringen för budgetåret 1924—

1925 komma att av nu omförmälda anledning föreslå, att av statsverkets

fond av rusdrycksmedel tages i anspråk ett belopp av 15 miljoner kronor.

På grund av vad sålunda anförts får det sammansatta utskottet hemställa,

att riksdagen måtte,

1) med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 185, i vad den avser förslag till förordning

om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den

18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel,

icke kunnat av riksdagen bifallas, och med anledning

av motionen II: 249 av herr Olsson i Mora

m. fl. samt med avslag å motionen 1:143 av herr

Ljunggren, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning, för

nästa års riksdag framlägga förslag till ändring av de

i förordningen meddelade bestämmelserna rörande avsättningar

till fonden under beaktande av det syfte,

för vilket fonden bildats, samt med hänsyn tagen till

de riktlinjer, som angivits i motiveringen till detta

utlåtande;

2) med anledning av propositionen i övrigt, för avsättning

till statsverkets fond av rusdrycksmedel för

budgetåret 1924—1925 såsom förslagsanslag anvisa

a) enligt 1 § i förordningen om statsverkets fond av

rusdrycksmedel ett belopp av ......... kronor 26,000,000,

b) såsom överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel

ett belopp av ........................... kronor 1,900,000.

Stockholm den 30 maj 1924.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HERM. LAMM.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lamm, Lindblad, Jeansson, Boman, Alexis Björkman

och Johan Bergman samt

från andra kammaren: herrar Wiklund, Waldén, Lithander, Olsson i Gävle och Olsson

i Mora.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:274 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående s. 1 i texten