Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens under kommunikationsdepartementet hörande utlåningsfonder.
1924-02-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1924:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens under kommunikationsdepartementet hörande utlåningsfonder.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande Nr 13.
Allmänna
järnvägg
lånefonden.
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1924 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens
under kommunikationsdepartementet hörande utlåningsfonder.
(4:e avd.)
l:o) Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1924—1925 har
Kungl. Maj:t beträffande statens utlåningsfonder, under åberopande av det
vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning: bil. 1» fogade
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit
riksdagen (punkt 29) att för avsättning till allmänna järnvägslånefonden för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 96 av åberopade statsrådsprotokollet.
Departementschefen anför följande:
»Alltsedan år 1871 har riksdagen för särskilda femårsperioder till Kungl.
Maj:ts förfogande ställt ett bestämt anslag att i enlighet med av riksdagen
fastställda villkor utgå såsom lån till enskilda järnvägsanläggningar. Senast
skedde detta år 1923, då riksdagen, i enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning, till låneunderstöd för enskilda järnvägar beviljade och
ställde till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag av 5,000,000 kronor, att utgå
under budgetåren 1924—1929 med 1,000,000 kronor för varje budgetår, dock
så, att belopp, som ej blivit till utgående under ett av dessa budgetår anvisat,
finge för ett efterföljande budgetår av samma femårsperiod disponeras.
Därjämte anvisade riksdagen av det av år 1916 års riksdag för samma ändamål
beviljade anslaget av 7,500,000 kronor för budgetåret 1923—1924 återstående
belopp, 750,000 kronor.
Av det av 1916 års riksdag beviljade anslaget å 7,500,000 kronor, hava
tagits i anspråk tillhopa 7,463,500 kronor, vadan endast 36,500 kronor återstå
odisponerade.
I en till mig avgiven promemoria har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
angivit de planerade järnvägsföretag, för vilka understöd från fonden sökas.
Därest alla företagen skulle komma till utförande, skulle erfordras ett lånebelopp
av omkring 17,000,000 kronor. Styrelsen anser det för närvarande
icke förefinnas anledning att föreslå någon ändring i planen för avsättning
till den av riksdagen beslutade fonden för budgetåren 1924—1929.
Statsutskottets utlåtande Nr 13.
5
I enlighet med riksdagens beslut torde till fonden för budgetåret 1924—
1925 böra avsättas ett belopp av 1,000,000 kronor. På sätt chefeu för finansdepartementet
senare denna dag kommer att närmare utveckla, torde av
nämnda belopp 800,000 kronor böra utgå av lånemedel och 200,000 kronor av
andra statsinkomster än lånemedel.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må för avsättning till allmänna järnvägslånefonden
för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 30) föreslagit riksdagen att för avsättning
till fonden för att underlätta åstadkommande av bibanor i vissa delar av
riket för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 2,400,000
kronor.
Departementschefen anför bl. a. följande:
»Ur fonden hava disponerats såsom låneunderstöd åt Billingsfors—Arvika
järnväg med bibana från Järnskog till Skillingsfors 8,636,400 kronor, åt
Amål—Arjängs järnväg 5,600,000 kronor och åt Limedsforsen—Särna järnväg
5,140,000 kronor eller tillhopa 19,376,400 kronor. Av fonden återstå sålunda
odisponerade 4,623,600 kronor.
Enligt vad jag inhämtat, pågå numera arbetena å samtliga nyssnämnda
järnvägsbyggnader. De av de senaste riksdagarna beslutade förskjutningarna
av avsättningarna till fonden torde hava medfört en viss förskjutning i tiden
för företagens färdigställande. En ytterligare utsträckning av banornas byggnadstid
torde emellertid ej lämpligen böra äga rum. Då det tillika kan befinnas
önskvärt att under budgetåret 1924—4925 kunna lämna låneunderstöd
från ifrågavarande fond åt ännu något enskilt järnvägsföretag, torde den
beslutade avsättningen för budgetåret 1924—1925 av 2,400,000 kronor böra
ske. På sätt chefen för finansdepartementet senare denna dag kommer att närmare
utveckla, torde av nämnda belopp 1,200,0.00 kronor böra utgå av lånemedel
och likaledes 1,200,000 kronor av andra statsinkomster än lånemedel.»
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen må för avsättning till fonden för att underlätta
åstadkommande av bibanor i vissa delar av riket för budgetåret
1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 2,400,000
kronor.
3: o) Kungl. Maj:t har (punkt 31) föreslagit riksdagen dels såsom kapitalökning
för vattenkraftslånefonden för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor; dels ock förklara, att från och med den 1
juli 1924 räntan å lån, som beviljats från fonden före den 1 juli 1922, skall
utgå efter en räntefot av fem procent, dock under det i ovannämnda statsrådsprotokoll
förordade villkor.
Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har 1919 års
lagtima riksdag beslutat inrättandet av den så kallade vattenkraftslånefonden.
Allmänna bestämmelser för lån från fonden hava, i enlighet med vissa
Fonden för
bibanor i
Tissa delar
av riket.
Yatten
kraftslåne
fonden.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 13.
av riksdagen godkända huvudgrunder, fastställts av Kungl. Maj:t genom kungörelse
den 19 december 1919 (nr 787). Ändringar däri hava vidtagits genom
kungörelser den 1 april 1921 (nr 138), den 9 juni 1922 (nr 259) och den 27
april 1923 (nr 92). Enligt nu gällande bestämmelser må lån från fonden
beviljas menigheter, bolag, föreningar eller enskilda dels till företag, vilka
avse utbyggande av statens vattenfall eller tillgodogörande av enskilda tillhöriga
vattenfall, då tillgodogörandet är av mera allmänt intresse, dels till
vissa mindre lokala vattenkraftsanläggningar för distribution inom orten av
elektrisk energi, dels ock till vattenregleringsföretag, då dessa äro av allmännare
betydelse. Lånen skola i främsta rummet avse tillgodogörande av
förut ej utnyttjade kraftkällor, men må jämväl beviljas till redan utförd eller
under byggnad varande anläggning. Räntan, som ursprungligen var bestämd
till 51/* procent, höjdes sedermera till 6 procent i avseende å lån, som beviljades
efter ingången av juli 1921, samt utgör numera för efter den 1 juli
1922 beviljade lån 5 procent.
Såsom kapitalökning för fonden har riksdagen för vart och ett av åren
1920—1922 samt budgetåret 1923—1924 anvisat ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor eller sålunda tillhopa 8,000,000 kronor.
Den nu gjorda framställningen om en ytterligare avsättning av 500,000
kronor till fonden står i överensstämmelse med från kommerskollegium och
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framkommet förslag.
Beträffande den föreslagna räntesänkningeu för vissa äldre lån har departementschefen
anfört följandet
»Enligt vad jag inhämtat från riksgäldskontoret, utgör den effektiva medelräntan
för den fonderade statsskulden för närvarande omkring 4,8 procent.
Huruvida denna siffra under den närmaste framtiden kommer att undergå någon
ändring är svårt att nu bedöma. Med hänsyn till berörda medelräntas nuvarande
storlek synes emellertid böra tagas i övervägande, huruvida ej en
räntesänkning bör medgivas beträffande de lån, som utlämnats från vattenkraftslånefonden
före den 1 juli 1922. Såsom kommerskollegium samt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen anfört, torde de kraftföretag, varom nu är fråga,
under rådande svåra ekonomiska förhållanden böra beredas någon lättnad i
den tunga, som förräntningen av deras ovanligt höga anläggningskostnader
onekligen innebär. Då härtill kommer, att en räntesänkning för dessa låntagare
skulle stå i överensstämmelse med den princip, som i enahanda avseende
följts i fråga om de vid 1922 och 1923 års riksdagar genomförda sänkningarna
av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande
och fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri,
anser jag mig böra tillstyrka, att räntan å de före den 1 juli
1922 utlämnade lån från vattenkraftslånefonden från och med den 1 juli
1924 må utgå efter en räntefot av 5 procent. Såsom villkor för åtnjutande
av en dylik räntesänkning torde emellertid böra stadgas, att, därest
den effektiva medelräntan för statens upplåning skulle ökas, vederbörande
låntagare skall vara skyldig vidkännas den höjning av räntan å sitt lån,
som Kungl. Maj:t finner gott bestämma, dock ej utöver den räntefot, som
gällde för lånet, då det beviljades. Vad angår de statsfinansiella konsekvenserna
av den förordade räntesänkningen, har jag inhämtat, att med
en räntefot av 5 procent för ifrågavarande äldre lån en minskning i statsverkets
inkomster av omkring 15,000 kronor för år kommer att inträda.»
Statsutskottets utlåtande Nr 13.
7
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot anvisande av nytt
anslag för ändamålet och som ej heller velat motsätta sig det framkomna förslaget
om sänkning av räntan till 5 procent jämväl för vissa äldre lån, får
alltså hemställa,
att riksdagen må
a) såsom kapitalökning för vattenkraftslånefonden för budgetåret
1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 500,000
kronor;
b) förklara, att från och med den 1 juli 1924 räntan å lån,
som beviljats från fonden före den 1 juli 1922, skall utgå
efter en räntefot av fem procent, dock under det i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 2 januari 1924
förordade villkor.
4:o) Beträffande sättet för täckande av de under punkterna 1—3 härovan
tillstyrkta anslagen, vilka av Kungl. Maj:t föreslagits skola helt eller delvis
utgå av lånemedel, kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
yttrande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 19 februari 1924.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAKNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 12.
Utskottets
yttrande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:37 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens under kommunikations s. 11 i texten