Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för vissa marinintendenter att såsom tjänstetid tillgodoräkna sig viss tjänstgöring.

1924-04-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1924:42, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för vissa marinintendenter att såsom tjänstetid tillgodoräkna sig viss tjänstgöring.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1924 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för vissa

marinintendenter att såsom tjänstetid tillgodoräkna

sig viss tjänstgöring.

(l:a avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr B. Holmgren väckt motion (nr 6)

har hemställts, att riksdagen ville besluta, att de marinintendenter, som

varit extra ordinarie kammarskrivare vid flottan och marinintendenter av 2.

graden i flottan eller i marinintendenturkåren, finge såsom tjänstetid som marinunderintendenter

tillgodoräkna sig tiden som extra ordinarie kammarskrivare

och såsom tjänstetid som marinintendenter av 2. graden vid marinintendenturkåren

tjänstetiden som marinintendenter av 2. graden i flottan eller

i marinintendenturkåren.

Motionären har anfört bl. a. följande:

»I Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen

den 29 juni 1921 (S. E. S. nr 388/1921) återfinnas i §§ 7 och 8 bestämmelser

angående tjänsteårsberäkning. Vid tillämpning av dessa föreskrifter

har inträffat, att en del personal blivit jämförelsevis styvmoderligt behandlad,

och de av förstahandsmyndigheterna givna tolkningarna ha ej alltid

stått i överensstämmelse med reglementets anda, varom talrika besvärsmål

nogsamt bära vittne. Emellertid har genom besvärs anförande rättelse ej

ernåtts i alla fallen, och i ett av dessa, åsyftande en del marinintendenter,

vilka vid övergången till det nya avlöningssystemet kommit i påtagligt

ogynnsam ställning, har Kungl. Maj:t förklarat sig — av formella skäl —

förhindrad gilla de gjorda besvären. Här är det emellertid utan tvivel fråga

om ett undantagsfall (frågan berör endast sju personer). Marinintendenturkårens

sena tillkomst, varvid den första rekryteringen ägde rum från den

gamla civilstaten, som tidigare utfört kårens nu tillkommande göromål, jämte

de av rättvisa och billighet dikterade och av 1911 och 1917 års riksdagar

beslutade omläggningarna av lönerna inom kåren, varigenom flera befattningar

förlädes i de högre graderna, vilka omläggningar uteslutande torde

få betraktas som löneregleringar, äro omständigheter, vilka med full tydlighet

peka hän på det faktum, att kåren intagit och i vissa fall alltjämt intager

eu undantagsställning i förhållande till övriga kårer inom marinen.

Detta förhållande har vid flera tillfällen återverkat på personalens avlöningsförhållanden,

och vid ovannämnt avlöningsreglementes ikraftträdande orätt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utbytande Nr 42. 3

vist inverkat på här ovan nämnda sju personers tjänsteårsberäkning. Vid

placerande i löneklass av dessa bär sålunda ej vederbörlig hänsyn tagits till

bestämmelserna i § 7 i avlöningsreglementet, vari det stadgas, att bestallningshavare,

som tidigare i statens tjänst utfört arbete, likvärdigt med eller

av liöuro värde än det, han liar att utföra å beställningen, må tillgodoräkna

sig den tid, under vilken detta arbete utförts. För ifrågavarande marinintendenter

har den tid, de tjänat kronan som extra ordinarie kammarskrivare,

märkvärdigt nog ej ingått i tjänsteårsberäknmgen ehuru de under

denna sin tidigare tjänsteutövning fullgjort fullt likvärdigt arbete med det,

de såsom marinunderintendenter vid kårens nydaning 1J04 kommit att utföra.

Ej heller torde man, såsom nu skett, helt fa bortse ifrån det förhållandet,

att dessa marinintendenter på grund av kårens tidigare exceptionellt

dåliga befordrings- och därigenom även avlöningsförhållanden vilka olagenheter

blivit så tydligt av statsmakterna erkända och gottgjorda genom nyssnämnda

vid 1911 och 1917 års riksdagar fattade beslut, av Kung]l. Maj:t

långt tidigare på grund av ådagalagda förtjänster tillagts högre tjansteklass,

d. v. s. utnämnts till närmast högre befattning i flottan (marinen) for att

giva dem en militär tjänsteställning, svarande mot deras befattningar. Idet

pekuniära vederlaget kunde emellertid ej samtidigt effektueras pa gulna av

bristen på ordinarie beställningar inom den högre tjänsteklassen, utan blev

detta först möjligt genom 1911 års riksdagsbeslut, då tidigare missforha - landeri i viss mån uti ämnades. Men hade kåren blivit vederfaren full rattvisa

från början av sin tillvaro, hade här ifrågavarande personal kunnat

räkna sig som ordinarie beställningshavare senast från samma tid, iXungl.

Maj:t enligt ovan tillagt dem högre tjänstekkss, och dess placerande l loneklass

vid nu gällande avlöningsreglementes ikraftträdande hade da lätt ett

för dem mera rättvist förlopp. Nu har hela den tid, varunder de, vad dem

själva vidkommer, mera till namnet än till gagnet tjänat kronan som mannintendenter

av 2. gr. i flottan (marinen), på grund av ej berättigad brist av

ordinarie beställningar inom graden under samma tid ej kunnat medraknas

vid tjänsteårsberäkningen såsom marinintendenter av 2. graden vid mannintendenturkåren,

ehuru de under denna tid utfört arbete, som vant fullt

likvärdigt med det, som sedermera kommit att svara mot den ordinarie beställningen,

och har ju också såsom tidigare framhållits deras befordran i

flottan (marinen) av Kung], Maj:t vidtagits för att giva dem en stallning

svarande mot de befattningar, som av dem bestriddes. Härigenom bill den

rättvisa, dem vederfarits genom ovannämnda riksdagsbeslut eller löneregleringar

i ej ringa grad dem ånyo berövad, ty de få nu åter kännbart nog

dragas med följderna av, att kåren under ett tidigare skede levat under

ogynnsamma och ohållbara befordringsförhållanden. Det torde ej vara

staten värdigt, att en befattningshavare genom ett nytt avlöningssystem åter

kastas tillbaka och frånhändes frukterna av en en gång gjord, av rättvisa

och billighet dikterad, lönereglering, detta så mycket mera, som avsikten

med det nya avlöningsreglementet även varit att dels bereda personalen

löneförbättring och dels att utjämna tidigare orättvisor.»

Av den i motionen lämnade utredningen och de upplysningar i ärendet,

utskottet därjämte inhämtat, synes framgå, att de marinintendenter, vilka vant

e. o. kammarskrivare vid flottan, genom tidigare skedda löneregleringar och

därvid fästade avlöningsbestämmelser kommit i en i jämförelse med annan

personal vid marinen ogynnsam ställning. Då nämligen vissa giupper

av marinens personal genom avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388)

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 42.

tillförsäkrats rätt att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo

den tid, de innehaft erforderlig kompetens för erhållande av den befattning

de sedermera tilltratt, har något medgivande i sådan riktning icke lämnats

tor ifrågavarande marinintendenters del.

Motionärens förevarande förslag avser att bereda dem rätt att av den tid

de innehaft stadgad kompetens för erhållande av befattning såsom marinlntendent,

för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig tillgodo den del de

jamval genom i flottan eller i marinintendenturkåren vunnen befordran innehaft

en mot denna kompetens svarande högre tjänsteställning. Då utskottet

måste finna det framställda förslaget överensstämmande med billighetens

fordringar, har utskottet ansett sig böra tillstyrka detsamma. Utskottet

vi 1 härvid framhålla, att antalet av de marinintendenter, detta medgivande

skulle komma att omfatta, allenast uppgår till sju och att några konsekvenser

for andra personalgruppers del av ett bifall till förslaget icke kunna väntas

uppkomma.

i uPPfl/ttning 1 llö£re löneklass, som vid ett godkännande av utskottets

förslag kommer att äga rum, synes utskottet böra tillämpas från

ocn med ingången av innevarande år.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av herr Holmgrens ovanberörda

motion må medgiva, att de marinintendenter, som varit extra

ordinarie kammarskrivare vid flottan och därefter marinintendenter

av 2. graden i flottan eller i marinintendenturkåren, må

såsom tjänstetid som marinunderintendenter tillgodoräkna sig

tiden som extra ordinarie kammarskrivare och såsom tjänstetid

som marinintendenter av 2. graden vid marinintendenturkåren

tjänstetiden som marinintendenter av 2. graden i flottan eller

i marinintendenturkåren.

Stockholm den 8 april 1924.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KYAENZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 41.

Reservation:

av herrar P. Nilsson i Bonarp och C. P. Jansson i Falun,

utskottet bort avstyrka den i ämnet väckta motionen.

vilka ansett, att

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.