Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om statsbidrag till avlöning åt vissa lärare och lärarinnor vid skyddshem.

1924-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1924:78, Utlåtande i anledning av väckt motion om statsbidrag till avlöning åt vissa lärare och lärarinnor vid skyddshem.

Dokumentets text

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

25

Nr 78.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1924 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om statsbidrag till avlöning

åt vissa lärare och lärarinnor vid skyddshem.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr S. Bengtsson i Norup m. fl. väckt

motion, nr 116, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att statsbidrag

måtte från och med 1925 till vid av Kungl. Maj:t godkända skyddshem

anställda examinerade folk- och småskollärare (lärarinnor) utgå med samma

belopp som till vid vanliga folk- och småskolor anställd lärarpersonal under

förutsättning, att de hava full tjänstgöringsskyldighet och uppbära minst

för dylik lärarpersonal stadgad minimilön, samt att för nämnda ändamål

i 1925 års stat uppföres ett förslagsanslag av 60,000 kronor.

I fråga om de av motionärerna till stöd för framställningen andragna

skälen får utskottet hänvisa till motionen.

Med anledning av en vid 1920 års riksdag väckt motion i samma ämne

anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, det Kungl. Maj:t täcktes

verkställa utredning i fråga om statsbidrag till avlöning av de vid av Kungl.

Maj:t godkända skyddshem anställda folk- och småskollärare samt till 1921

års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Riksdagen anförde därvid följande:

»I det utlåtande, som den 19 november 1918 avgavs av de särskilda sakkunniga,

vilka inom ecklesiastikdepartementet tillkallats för utredning av frågan

om ändrade grunder för statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och

i sedligt avseende försummade barn, hade jämväl upptagits spörsmålet, huruvida

icke statsbidrag borde utgå till de vid dessa anstalter anställda folk- och

småskollärarna på samma sätt som till lärare vid folk- och småskolor i allmänhet.

Bemälda sakkunniga ansågo, att dylikt bidrag borde utgå till skyddshemmen

under förutsättning, att vederbörande lärare hade full undervisningsskyldighet

vid med skyddshem förenad skola och uppbure minst för lärare vid

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 samt. 40 höft. (_Nr 07—79) 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

folk- eller småskolor stadgad minimilön. För ändamålet beräknades ett belopp

av 52,000 kronor. I sitt över sagda sakkunnigutlåtande den 28 januari 1919

avgivna yttrande förklarade sig skolöverstyrelsen finna goda skäl tala för bifall

till förenämnda förslag. Då emellertid — anförde överstyrelsen vidare — föredragande

departementschefen vid anmälan i statsrådet den 9 januari 1919 av

de sakkunnigas förslag för reserverande i riksstaten av erforderliga medel, förklarat

sig icke kunna för det dåvarande biträda förslaget i ifrågavarande avseende,

ansåge sig överstyrelsen icke då böra framställa något yrkande på

bifall till förslaget i denna del. Vid ärendets anmälan ånyo den 11 mars 1919

(proposition nr 233) vidhöll dåvarande departementschefen sin den 9 januari

1919 hävdade uppfattning i denna fråga. Som examinerade lärare — anförde

departementschefen — i mycket olika utsträckning vore anställda vid ifrågavarande

anstalter, skulle en förmån av denna art för anstalternas vidkommande

falla i hög grad ojämnt och ställa sig mindre rättvis. Frågan om statsbidrag

till ifrågavarande lärarpersonals avlöning vore enligt departementschefens mening

emellertid av den art, att den i sinom tid syntes böra upptagas till förnyat

övervägande.

Riksdagen har ej kunnat undgå att finna den till grund för motionärernas

förslag liggande tanken riktig, i all synnerhet i betraktande av de föreskrifter,

som numera gälla i fråga om skyldigheten för landstingen att inrätta anstalter

av förevarande slag samt beträffande den undervisning, som i skyddshemmen

skall bedrivas. Önskvärdheten att erhålla så goda lärarkrafter som möjligt

vid dessa anstalter, där lärarnas förmåga ofta ställes på hårda prov, gör det

nödvändigt att ekonomiskt säkerställa dessa befattningar, i vilket avseende

landstingen synas kunna göra anspråk på statsbidrag till lärarnas avlöning

med lika fullt fog som beträffande de av landstingen underhållna småskoleseminarierna.

Om riksdagen sålunda i princip skänker sitt gillande åt innebörden

av motionärernas förslag, är riksdagen dock ej beredd att bifalla detsamma,

sådant det nu föreligger. Såsom erinrats, har förutvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

förklarat frågan vara av den art, att den i sinom tid bör

upptagas till förnyat övervägande. Riksdagen anser det mindre välbetänkt att,

innan Eders Kungl. Maj:t fattar ställning till spörsmålet, nu besluta några

definitiva åtgärder, helst frågan om statsbidrag synes böra förknippas med

vissa en lönereglering åtföljande spörsmål, såsom angående anställningsformer

m. m., vilket allt riksdagen nu ej är i tillfälle yttra sig om. Riksdagen anser

sig emellertid böra hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om omedelbar utredning

i denna sak.»

Över denna riksdagens skrivelse hava särskilda yttranden avgivits av

fattigvårdslagstiftningskommittén och skolöverstyrelsen. Vid anmälan av

frågan om lag om samhällets barnavård m. m. (Kungl. *Maj:ts proposition

nr 150 till innevarande års riksdag) har chefen för socialdepartementet upptagit

det spörsmål, som heröres i riksdagens omförmälda skrivelse och därvid,

på sätt framgår av det sistnämnda proposition bifogade statsrådsprotokollet

(sid. 236), med hänsyn till vissa av fattigvårdslagstiftningskommittén

anförda omständigheter (sid. 233—234 i samma statsrådsprotokoll) funnit

det vara tveksamt, huruvida en sådan form för statsbidrag, som i berörda

riksdagsskrivelse åsyftas, skulle vara ägnad att befordra skyddshemsarbetets

utveckling i gynnsam riktning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

27

Utan att taga någon ståndpunkt till den uppfattning, som i föreliggande

fråga av departementschefen gjorts gällande, har utskottet med hänsyn till

det ovissa läge, vari densamma för närvarande befinner sig, icke funnit sig

böra tillstyrka den i ämnet väckta motionen. Utskottet hemställer alltså,

att herr Bengtssons i Norup m. fl. omförmälda motion

icke må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 13 maj 1924.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtande nr 70.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.