Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1923 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1922.

1924-05-13 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1924:87, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1923 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1922.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

1

Nr 87.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1924 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1923 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning av statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

under år 1922.

(2:a avd.)

Statsutskottet, till vars förberedande behandling ovannämnda revisionsberättelse

jämte de i anledning därav från vederbörande ämbetsverk och

myndigheter till Kungl. Maj:t avgivna utlåtanden och förklaringar hlivit

hänvisad, får, efter tagen kännedom av dessa handlingar och inhämtande

av de för ärendenas utredning i övrigt erforderliga upplysningar, underställa

riksdagens prövning de av revisorerna gjorda framställningar, som

ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande utskottet därvid

att följa den ordning, som i revisionsberättelsen blivit iakttagen.

l:o) Under justitiedepartementet, § 1, hava revisorerna — med erinran att vissa av leäa1922

års statsrevisorer ansett sig böra påtala, att i ett flertal tvister, som j,^3teardomberört

till armén eller marinen hörande myndigheter, justitieråd utövat stalen inneskiljemannauppdrag

— framhållit, att enligt vad revisorerna hade sig at,d“a“pp*

bekant även på sista tiden inom olika grenar av statsförvaltningen förekommit,

att justitieråd valts till skiljedomare.

Revisorerna hava ansett det ur flera synpunkter olämpligt, att justitieråd

sysslade med uppgifter av ovan angiven art. Att ledamöter av högsta

domstolen på detta sätt mot gottgörelse åtoge sig enskilda uppdrag, vilka

så nära berörde området för deras egen ämbetsverksamhet och lätteligen

kunde komma i konflikt med deras domareplikter, kunde enligt

revisorernas mening icke anses förenligt med de krav på upphöjdhet och

oberoende av alla obehöriga hänsyn, som ovillkorligen måste ställas på de

personer, vilka satts att utöva rikets högsta dömande myndighet. Under

alla förhållanden syntes det revisorerna bestämt böra hävdas, att statens

egna organ icke på detta område befrämjade en praxis, som ur det allmännas

synpunkt måste betecknas såsom betänklig.

Utskottet vill med anledning härav erinra därom, att vid behandlingen utskottet.

av ovanherörda, utav 1922 års statsrevisorer gjord anmärkning utskottet

år 1923 framhöll önskvärdheten av att klarhet kunde vinnas, i vad män

Bihang till riksdagens protokoll 1924. G samt. 44 höft. (Nr 87.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

Enskildas inköp

av proviantartikiar

irån ki onans

förråd.

Utskottet.

det kunde anses lämpligt och förenligt med det ämbete, ledamot av högsta

domstolen beklädde, att justitieråden åtoge sig skiljemannavärv av nu

ifrågavarande slag. Spörsmålet härom hade utskottet funnit vara av beskaffenhet

att böra tagas under närmare skärskådande, men hade utskottet

då endast velat inskränka sig till att för riksdagen omförmäla vad i frågan

förekommit.

Då revisorerna ånyo ansett sig böra uppmärksamma ifrågavarande förhållande,

har utskottet, med erinran om vad utskottet i denna sak förut

anfört, velat vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

2:o) Beträffande vad revisorerna under berättelsen angående utrikesdepartementet

anfört, kommer utskottet att i sitt utlåtande nr 3 angående

regleringen av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel yttra sig,

vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

3:o) Under försvarsdepartementet, § 11, hava revisorerna, med erinran

om gällande bestämmelser rörande rätt för enskilda beställningshavare vid

armén att från kronans förråd inköpa proviantartiklar, meddelat, att skillnaden

mellan kronans upphandlingspris å artiklarna och försäljningspriset

i allmänhet endast utgjorde en procent av upphandlingspriset, samt att en

sådan prissättning måste i fråga om ett flertal varuslag genom lagringsoch

utvägningsförluster åsamka statsverket avsevärda förluster. Revisorerna

hava med anledning härav funnit det vara i hög grad anmärkningsvärt,

att vid bestämmandet av priser å olika varuslag vid försäljning till enskilda

tillbörlig hänsyn icke i enlighet med gällande författningsbestämmelser

tagits till statsverkets intressen, och velat för sin del framhålla

angelägenheten av, att sådana föreskrifter meddelas, att genom medgivandet

av nu berörda förmån att inköpa varor från kronans förråd statsverket

under alla förhållanden icke åsamkas direkta förluster.

Beträffande vad revisorerna i övrigt i detta ärende anfört hänvisar utskottet

till revisionsberättelsen del I sid. 20—23.

I anledning av revisorernas uttalande har förklaring avgivits av arméförvaltningens

intendentsdepartement, vilken förklaring återfinnes i revisionsberättelsen

del. III sid 13 och 14.

Utskottet, som ansluter sig till vad revisorerna uttalat rörande nu ifrågavarande

spörmål, anser för sin del önskvärt, att föreskrifterna i fredsförplägnadsreglementet

för armén (intendenturförrådsinstruktionen) och eventuellt

däremot svarande stadganden för marinens vidkommande givas en

sådan avfattning, att för framtiden förlust för statsverket genom begag
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

3

nandet av till inköp av proviantartiklar från kronans förråd såvitt möjligt

nndvikes. Samtidigt torde böra undersökas, huruvida icke även de föreskrifter,

som reglera rätten till inköp av beklädnads- och utrustningsartiklar,

böra i anslutning härtill omredigeras.

Utskottet har därför ansett sig böra hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes dels föranstalta om

sådan ändring i gällande bestämmelser rörande rätt

för militära beställningshavare att mot ersättning från

kronans förråd utbekomma proviantartiklar, att någon

förlust för statsverket genom begagnande av denna

rättighet i möjligaste mån undvikes; dels ock, därest

så visar sig erforderligt, jämväl föranstalta om motsvarande

ändringar i de författningar, som reglera rätten

att utbekomma beklädnads- och utrustningsartiklar.

4:o) Under försvarsdepartementet, § 13, hava revisorerna vidare framhållit,

att hyrorna för tjänstebostäder åt arméns personal, tillhörande fjärde arméfördelningen,

bestämts till belopp, som enligt revisorernas mening måste

anses mycket låga, samt att de grundsatser, som av arméförvaltningens fortifikationsdepartement

syntes hava tillämpats vid fastställandet av hyror för

tjänstebostäder, icke enligt revisorernas mening stode i god överensstämmelse

med gällande författningsföreskrift.

Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört, hänvisar utskottet

till revisionsberättelsen del I sid. 24 och 25.

I anledning av revisorernas uttalande har förklaring avgivits av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement, vilken förklaring återfinnes å sid.

4—6 i revisionsberättelsen del III.

Då utskottet i likhet med revisorerna håller före, att hyrorna för ifrågavarande

tjänstebostäder bestämts till belopp, som i förhållande till å allmänna

hyresmarknaden gällande priser måste anses ganska låga, synes

det enligt utskottets mening vara förtjänt att tagas under närmare övervägande,

huruvida och i vad mån en reglering av de nu gällande hyresbeloppen

bör vidtagas. Utskottet har emellertid allenast velat vad i

ärendet förekommer för riksdagen

omförmäla.

5:o) Under försvarsdepartementet, § 19, hava revisorerna efter en redogörelse

för den s. k. djurgårdskommissionens tillkomst och uppdrag berört

resultatet av den verksamhet, närmast i fråga om tomtförsäljningar, som

under en följd av år bedrivits av kommissionen. För egen del hava revisorerna

i denna fråga anfört följande:

Fastställandet

av hyreser-ältning

för

tjänstebostad

för arméns

personal.

Utskottet.

Ujurgärdskommissionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

»Djurgårdskommissionens verksamhet har resulterat i att vid 1922 års

utgång i köpeskillingar för försålda tomter influtit ett belopp av 12,016,824

kronor. Kostnaderna för ordnandet av gatumarken inom området uppgingo

vid samma tid till 2,063,228 kronor 12 öre. Bortsett från vissa utgifter

för kommissionens verksamhet har alltså å tomtförsäljningen uppstått en

behållning av 9,953,595 kronor 88 öre.

De priser, som vid den av kommissionen omhänderhavda tomtförsäljningen

erhållits, måste, såvitt revisorerna kunna finna, anses hava varit

ur statens synpunkt tillfredsställande, och har jämväl ett i ekonomiskt

hänseende gynnsamt resultat ernåtts av kommissionens verksamhet i övrigt.

Vissa omständigheter hava dock inverkat i riktning att försämra det

ekonomiska utbytet av den pågående exploateringen av Norra Djurgården.

Revisorerna vilja i detta hänseende framhålla att, såsom av det föregående

jämväl framgår, en osedvanligt stor del av området disponerats till gator

och allmänna platser, varigenom den för försäljning avsedda marken kommit

att i hög grad minskas. Sålunda har av hela området mera än hälften

(54 %'') utlagts till gator och parker. Med hänsyn till det betydande värde

marken i dessa delar av Stockholm representerar har stor ekonomisk förlust

kommit att åsamkas statsverket.

Det har vidare väckt revisorernas uppmärksamhet, att kostnaderna för de

av kommissionen ombesörjda av Stockholms stad på statens bekostnad utförda

gatuarbetena blivit påfallande höga. Enligt vad revisorerna inhämtat har

kommissionen vid upprepade tillfällen sökt att nedbringa dessa kostnader,

men har från stadens sida med stöd av den träffade överenskommelsen gjorts

gällande, att staden ägde ovillkorlig rätt att på sätt den funne lämpligt utföra

dessa gatuarbeten och bestämma vilket slag av permanent beläggning,

som borde förekomma i gatorna inom området. Det dyrbaraste gatubeläggningsmaterialet

eller tuktad sten har jämväl kommit till användning inom

området i dess helhet. Revisorerna vilja i detta hänseende meddela, att allenast

den omständigheten, att kronans i Karlaplan ingående mark belagts

med tuktad sten i stället för, såsom kommissionen ifrågasatt, med sandasfalt,

förorsakat statsverket en merutgift av 160,000 kronor. Hela kostnaden för

ordnandet av kronans del av Karlaplan uppgår till 250,000 kronor.

Revisorerna hava ansett sig böra fästa uppmärksamheten å dessa förhållanden,

då fråga inom en nära framtid torde uppstå rörande upplåtande till

försäljning av nya delar av Norra Djurgården. Det måste, enligt revisorernas

mening, läggas stor vikt vid, att i de överenskommelser med Stockholms

stad, som kunna komma att träffas, innan tomtförsäljning sker å de

nya delarna av Norra Djurgården, sådana bestämmelser från statens sida

genomföras, att försäljningen kan beräknas giva största möjliga ekonomiska

utbyte. Då områdena å Norra Djurgården torde omfatta den dyrbaraste mark,

som över huvud taget är i statens ägo och kan avses för försäljning, synas

desamma böra i största möjliga utsträckning disponeras för det ändamål, som

av riksdagen år 1905 torde hava avsetts. Utan synnerligen tungt vägande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

5

skäl lära delar av områdena icke böra disponeras på sådant sätt, att icke en

mot markens försäljningspris svarande medelstillgång tillföres statsverket.»

I anledning härav har förklaring avgivits av djurgårdskommissionen, vilken

därvid anfört följande:

»Till en början vill djurgårdskommissionen erinra, att de av riksdagens

revisorer anmärkta förhållandena uteslutande bero på åtgärder och beslut av,

Kungl. Maj:t och riksdagen, i huvudsak tillkomna redan innan kommissionen

den 12 september 1910 tillsattes.

I övrigt får djurgårdskommissionen anföra, att kommissionen till fullo

instämmer i vad riksdagens revisorer uttalat om nödvändigheten av, att vid blivande

försäljning av nya delar av Norra Djurgården bestämmelser utfärdas, som

möjliggöra, att statsverkets ekonomiska intressen kunna bättre tillgodoses,

än som kunnat ske vid försäljning av de jämlikt medgivande av 1905 års

riksdag härtill upplåtna områdena.

Djurgårdskommissionen får härvid framhålla vikten av, att vid fastställande

av stadsplan för nya delar av Norra Djurgården den mark, som avsättes

till gator och allmänna platser, icke göres mera omfattande, än ändamålet

oundgängligen kräver, samt att sådan uppgörelse träffas med staden,

att de kronan påvilande kostnaderna för gatornas och de allmänna platsernas

iordningställande begränsas till vad som kan anses erforderligt med hänsyn

till det exploaterade områdets behov.

Kommissionen ansluter sig till fullo till den av riksdagens revisorer uttalade

åsikten, att till exploatering avsedda områden å Norra Djurgården

böra i största möjliga utsträckning disponeras på sätt, som är för statsverket

ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktigt. Kommissionen ämnar också,

sedan nu pågående förberedande arbeten blivit färdiga, inkomma till Kungl.

Maj:t med förslag till försäljning av de delar av de enligt 1905 års riksdagsbeslut

till försäljning upplåtna områdena, som för närvarande äro reserverade

för statens byggnadsbehov, men som numera icke synas bliva erforderliga

för detta ändamål. I fråga om det föreliggande förslaget att förlägga Serafimerlasarettet

m. fl. institutioner till Ladugårdsgärdet får kommissionen hänvisa

till sitt av riksdagens revisorer omnämnda underdåniga utlåtande av

den 10 oktober 1921.»

Då, på sätt framgår av djurgårdskommissionens förklaring, utredning mskottet.

pågår angående den fortsatta exploateringen av Norra Djurgården, lärer

det kunna förväntas, att de av revisorerna framhållna synpunkterna härvid

varda, såsom även berörda förklaring giver vid handen, i tillbörlig grad

beaktade. Med hänsyn till den synnerliga vikten av att ifrågavarande

angelägenhet handliaves på ett sätt, som i största möjliga grad tillgodoser

statsverkets ekonomiska och andra intressen, har utskottet emellertid velat

vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

Yrkesinspek
lörernasresor.

Utskottet.

Arbetsrädet.

6:o) Under socialdepartementet, § 1, hava revisorerna berört vissa av

ett flertal landsfiskaler framställda anmärkningar mot åtskilliga av befattningshavare

vid yrkesinspektionen företagna tjänsteresor, och hava

revisorerna framhållit önskvärdheten av att tjänstemännens inom yrkesinspektionen

resor planlades på ett sådant sätt, att inga onödiga utgifter

tillskyndades statsverket, och att jämväl en noggrann och saklig prövning

av reseräkningarna verkställdes.

I avseende å vad revisorerna härutinnan i övrigt anfört, hänvisar utskottet

till revisionsberättelsen del I sid. 43.

I anledning av revisorernas anmärkning hava förklaringar avgivits

dels av vederbörande tjänstemän vid yrkesinspektionen, dels ock av socialstyrelsen,

vilka förklaringar återfinnas å sid. 40—51 i revisionsberättelsens

del III.

Utskottet, som ej funnit de i ämnet avgivna förklaringarna i allo fullt

tillfredsställande, vill i likhet med revisorerna framhålla önskvärdheten

av att ifrågavarande resor planläggas på sådant sätt, att de åsamka statsverket

minsta möjliga utgifter. Under uttalande härav har utskottet velat

vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

7:o) Under socialdepartementet, § 3, hava revisorerna vidare påpekat vissa

förhållanden i fråga om arbetsrådets medelsförvaltning och räkenskaper,

vilka revisorerna funnit synnerligen anmärkningsvärda. I sådant avseende

hava revisorerna meddelat, bland annat, att vid tillsättande år 1919 av

den förenade registrators- och redogörarebefattningen hos rådet, vilken

befattning uppehölles av ett kvinnligt biträde i tredje lönegraden, några

fordringar å kompetens för kassa- och räkenskapsgöromål icke uppställts.

Bemälda kvinnliga biträde, som icke sökt befattningen, utan under hand

anmodats antaga densamma, hade vid sitt anställande å redogörarbefattningen

saknat varje erfarenhet om dylika göromål. Från arbetsrådets

sida hade inga föreskrifter eller anvisningar lämnats redogöraren rörande

sysslans skötande och ingen tillsyn utövats över det sätt, varpå hon skött

sitt arbete.

Bevisorerna hade för sin granskning måst låta avfordra redogöraren

räkenskaper för revisionsåret, vilka först efter sagda avfordrande avslutats.

Några räkenskaper för den gångna delen av år 1923 hade icke förts.

I fråga om själva medelsförvaltningen hade utrönts,

att anslagsrekvisitionerna hos statskontoret skett på förslag av redogöraren

och underskrivits antingen av ordföranden eller någon av rådets

utan förslag utsedda ledamöter eller sekreteraren, utan att särskilt beslut

härom meddelats av rådet;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87. 7

att vid medelsutbetalningarna några formliga anordningsbeslut icke

fattats inom rådet;

att dragningarna å rådets giroräkning i riksbanken ägt rum på framställning

av redogöraren, och att checkerna underskrivits antingen av rådets

ordförande eller av en utan förslag utsedd ledamot eller av sekreteraren;

att i många fall reseförskott och i vissa fall även löneförskott utbetalts

utan kvitto, och att de felande kvittenserna först efter månaders förlopp

avfordrats vederbörande;

att några beslut om utanordnande av utav redogöraren utbetalda avlönings-

och reseförskott icke fattats av rådet;

att kassainventeringar i vederbörlig ordning icke ägt rum, samt

att någon fortlöpande kassakontroll lika litet som någon fortlöpande

bokföring förefunnits.

Vid av revisorerna företagen inventering av rådets kassa konstaterades

brist, vilken, enligt av tillkallade auktoriserade revisorer sedermera verkställd

utredning, uppgick till 8,750 kronor. Denna brist hade emellertid

före revisionsförrättningens slut blivit täckt.

Med anledning av vad sålunda förekommit, hava revisorerna till en

början framhållit, att åtgärden att på redogörarebefattningen placera en

person, som med hänsyn till föregående utbildning saknade förutsättningarna

för att kunna nöjaktigt bestrida de till befattningen hörande göromålen,

måste betecknas såsom klandervärd. Vad vidare beträffar det sätt,

varpå redogöraren fyllt sina plikter, hava revisorerna visserligen funnit det

uppenbart, att denna befattningshavare härutinnan i hög grad gjort sig

skyldig till försummelse, men framhålla, att arbetsrådets egna ledamöter

och dess sekreterare måste sägas hava i sin mån positivt medverkat till

missförhållandena genom underlåtenhet att utöva ledning och tillbörlig

uppsikt med avseende å redogörarens arbete samt genom det i stor utsträckning

tillämpade förfarandet att av redogöraren mottaga förskott.

Avsaknaden av instruktion har vidare enligt revisorernas mening varit

en bidragande orsak till den brist på ordning, som utmärker handhavandet

av nu ifrågavarande del av arbetsrådets uppgifter. Revisorerna fästa

jämväl uppmärksamheten därpå att de anmärkta förhållandena, så vitt

revisorerna haft sig bekant, icke föranlett något ingripande från riksräkenskapsverkets

sida.

Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört, hänvisar utskottet

till revisionsberättelsen del I, sid. 45—49.

Vid denna paragraf har reservation avgivits av herrar J. B. Johansson,

T). Norman och S. Persson, vilka ansett, att ett i reservationen angivet

exempel på förskottsförfarandet inom arbetsrådet bort av revisorerna

anföras.

I anledning av revisorernas uttalanden hava förklaringar avgivits dels

av arbetsrådet, som åberopar en av förenämnda auktoriserade revisorer

upprättad berättelse rörande den av dem verkställda revisionen av rådets

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

Utskottet.

Tullverkets

lokaler i

Göteborg.

Utskottet.

kassör, dels av förutvarande ordförandena i arbetsrådet envoyén H. Eimqvist

och statssekreteraren S. Ribbing dels ock av riksräkenskapsverket.

Förklaringarna återfinnas i revisionsberättelsen del III sid. 52—60.

Det synes utskottet av den i frågan föreliggande utredningen framgå,

att handhavandet av arbetsrådets räkenskaper och medelsförvaltning uppdrag^

åt inkompetent person, att vederbörliga inventeringar av arbetsrådets

kassor icke verkställts samt att anmodanden från riksräkenskapsverkets

sida att till ämbetsverket inkomma med räkenskaper icke föranlett

något resultat. Arbetsrådet självt torde, enligt utskottets mening, i sista

hand vara ansvarigt för de missförhållanden, som härav hlivit en följd.

Åtgärder, som torde komma att medföra rättelse, hava emellertid redan

vidtagits. Med hänsyn härtill har utskottet — med uttalande av nöd"

vändigheten, att för framtiden full garanti vinnes för att räkenskaper och

medelsförvaltning hos arbetsrådet handhavas på ett fullt betryggande sätt

— allenast velat vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

8:o) Under finansdepartementet, § 2, hava revisorerna i anledning av

besök i tullverkets lokaler i Göteborg gjort vissa uttalanden rörande

nämnda lokalers beskaffenhet.

Revisorerna erinra om att i packhusen förvarat gods vid upprepade tillfällen

skadats genom inträngande stormflod, och framhålla, att vissa av

expeditionslokalerna vore trånga och i sanitärt hänseende otillfredsställande.

Oaktat upprepade framställningar hos Göteborgs stad, vilken det ålåge att

hygga och underhålla lokaler för tullverket, hade vid revisorernas besök

de påtalade bristerna ännu icke avhjälpts. Revisorerna framhålla med

anledning härav, att krav på tillhandahållande av ändamålsenliga och

riskfria tullokaler kunna ställas på Göteborgs stad, så mycket mer som

staden genom tullen i form av tolagsersättning tillföres avsevärda inkomster.

I avseende å vad revisorerna härutinnan i övrigt anfört, hänvisar utskottet

till revisionsberättelsen, del I, sid. 64—65.

Med anledning av revisorernas uttalande har förklaring avgivits av

generaltullstyrelsen, som inhämtat yttrande av tulldirektören i Göteborg;

härutinnan hänvisas till revisionsberättelsens del III sid. 74—75.

Utskottet, som delar revisorernas uppfattning, att krav på tillhandahållande

av ändamålsenliga och tjänliga tullokaler kunna med fog ställas

på Göteborgs stad, har ansett sig böra vad i ärendet förekommit för

riksdagen

omförmäla.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

9

9:o) Beträffande don under ecklesiastikdepartementet, § 3, berörda frågan

om privatläroverken har utskottet i sitt utlåtande nr 34 redan uttalat sig

varom utskottet velat här

erinra.

10:o) Under ecklesiastikdepartementet, § 7, hava revisorerna, vid granskning

av till revisorerna inkomna årsredogörelser för de tekniska läroverken

uppmärksammat den relativt starka minskning i lärjungeantalet

vid ifrågavarande läroanstalter, som sedan några år tillbaka ägt rum.

Enligt revisorernas mening måste givetvis orsaken till den starka nedgången

i elevantal vid de tekniska läroverken i avsevärd mån tillskrivas

den rådande ekonomiska depressionen. Vad beträffar vissa fackskolor åter,

nämligen husbyggnadsfackskolan och kemifackskolan i Malmö samt fackskolan

för träindustri i Härnösand har elevantalet alltsedan skolornas

tillkomst varit och är alltjämt så ringa, att detsamma enligt revisorernas

mening knappast kan förklaras enbart genom en hänvisning till rådande

lågkonjunktur. Det obetydliga elevantalet vid dessa läroanstalter synes

revisorerna fastmera giva anledning till en viss tvekan, huruvida dessa

skolor äro betingade av ett verkligt, konstant behov hos de industrigrenar,,

som den vid skolorna meddelade undervisningen är avsedd att tillgodose*

I anslutning härtill framhålla revisorerna önskvärdheten av att på grundval

av de hittills gjorda erfarenheterna rörande behovet av utbildningsmöjligheter

på förevarande område spörsmålet om ifrågavarande skolors framtida

ställning med det snaraste tages under allsidig omprövning.

Beträffande vad revisorerna härutinnan i övrigt anfört hänvisar utskottet

till revisionsberättelsens del I, sid. 73—75.

I anledning av revisorernas uttalande har förklaring avgivits av skolöverstyrelsen

(revisionsberättelsens del III sid. 124 131), som hört styrelserna

för tekniska läroverken i Malmö och Härnösand (del III sid. 131 138)*

De av revisorerna påtalade förhållandena synas utskottet otvivelaktigt

värda att närmare uppmärksammas. Det bör emellertid enligt utskottets

mening tagas i betraktande — såsom jämväl från skolöverstyrelsens sida

framhållits — att elevantalet under de senare åren påverkats av den

ekonomiska depressionen och ingalunda kan läggas till grund för en beräkning

av det framtida behov av teknisk utbildning, som ifrågavarande

läroanstalter äro avsedda att tillgodose. Med hänsyn till den korta tid,

varunder de tekniska läroanstalterna efter den tekniska undervisningens

omorganisation varit i verksamhet, synes det utskottet vidare, att något

slutligt omdöme rörande resultatet av ifrågavarande undervisning för närvarande

näppeligen kan fällas. På grund härav vill utskottet, som förväntar,

att den tekniska undervisningens utveckling allt fortfarande med

uppmärksamhet följes och att, om så erfordras, av förhållandena påkallade

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 sand. 44 höft. (Nr 87.) 2

Privcitliirova

ken.

De tekniska,

läroverken,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

Förnyelse
fonden.

jämkningar i densammas omfattning vidtagas, allenast vad i ärendet förekommit

för riksdagen

omförmäla.

ll:o) Under statens affärsdrivande verk, statens järnvägar, § 3, hava revisorerna

gjort vissa uttalanden rörande järnvägsstyrelsens disponerande av

medel ur statens jänvägars förnyelsefond.

Revisorerna framhålla till en början, att från fonden skulle enligt dess

ändamål bestridas kostnaderna för sådana förnyelsearbeten och nyanskaffningar,

som vore avsedda att ersätta genom förslitning och ålder åstadkommen

värdeminskning av statens järnvägars egendom, samt erinra om att

fondens behållning den 31 december 1922 kunde beräknas till 36,829,000

kronor. Revisorerna återgiva vidare följande uttalande av överrevisorerna

vid statens järnvägar i deras berättelse för år 1922 med anledning av att

de för ombyggnadsarbeten vid Malmö bangård ökade kostnaderna, över 1 72

miljon kronor, avsett att utgå ur förnyelsefonden, ehuru ett icke obetydligt

belopp av denna ökning måste, såvitt överrevisorerna kunde bedöma, anses

-vara hänförligt till nybyggnader:

»Att skillnaden mellan nyanläggningar och ersättningsarbeten upprätthålles,

kan emellertid enligt överrevisorernas mening ingalunda anses oviktigt.

Ett utplånande av skiljelinjen mellan dessa ändamål skulle nämligen kunna

få till följd, dels att beslut angående nyanläggningar undandrages riksdagen,

dels att dylika anläggningar av måhända betydande omfattning icke kom me

till synes i statens järnvägars anläggningskapital samt därigenom icke bleve

föremål för samma förräntningsanspråk som detta kapital. Ur såväl principiell

som praktisk synpunkt är det alltså enligt överrevisorernas uppfattning betydelsefullt,

att användningen av förnyelsefondens medel begränsas i enlighet

med fondens syfte.»

I anslutning härtill framhålla statsrevisorerna, att det synes revisorerna

framgå, att förnyelsefonden på sista tiden av järnvägsstyrelsen börjat tagas

i anspråk för anläggningar, varom sedan gammalt ankommit på statsmakterna

att besluta. Det hade av överrevisorerna vid statens järnvägar

påvisats, hurusom kostnaderna för vissa rätt omfattande arbeten i sammanhang

med ombyggnaden av Malmö bangård på detta sätt utan medgivande

av Kungl. Maj:t eller riksdag bestritts. Genom vad som under statsrevisorernas

granskning härutinnan framkommit, hade ytterligare belysts den

vidsträckta och från ursprungliga syftet med fonden främmande ändamål,

varför fonden numera tages i bruk. Såsom ett särskilt anmärkningsvärt

överskridande av givna befogenheter framstode enligt revisorernas förmenande

ett av järnvägsstyrelsen fattat beslut rörande ombyggnad av Göteborgs

personstation och bangård.

Med understrykande av vad överrevisorerna anfört rörande vikten av att

skillnaden mellan nyanläggningar och ersättningsarbeten upprätthålles erinra

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

revisorerna slutligen om de stora belopp, som för närvarande sta odisponerade

av fonden, samt finna det särskilt i betraktande härav vara angeläget,

att järnvägsstyrelsens befogenheter beträffande förnyelsefonden närmare klarläggas.

Med anledning av revisorernas uttalande har förklaring avgivits av järnvägsstyrelsen

(revisionsberättelsen del III, sid. 172—179).

Utskottet vill uttala sin anslutning till vad av överrevisorerna vid statens

järnvägar och statsrevisorerna anförts rörande principerna för dispositionen

av statens järnvägars förnyelsefond. Då vidare det bruk, som enligt vad

av statsrevisorerna påvisats i vissa fall gjorts av fonden, icke synes utskottet

överensstämma med fondens ändamål, vill utskottet framhålla vikten av, att

bestämda gränser uppdragas för järnvägsstyrelsens befogenhet härutinnanEmellertid

hava, enligt vad av vederbörande departementschef i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag upplysts, affärsverken anmodats

att gemensamt överlägga om grunderna för avsättning till och uttagning

från de vid verken befintliga förnyelsefonder, och torde alltså utredning i

denna fråga komma att inom den närmaste tiden föreligga. Med anledning

härav har utskottet allenast velat vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

12:o) Under statens affärsdrivande verk, statens järnvägar, § 15, hava

revisorerna framhållit, att utgifterna för de vid vissa av statens järnvägars

stationer inrättade anordningarna med plattformsspärr väsentligt överstiga

de härvid inflytande inkomsterna, men att det oaktat större delen av

nämnda inkomster alltjämt tillfölle statens järnvägars änke- och pupillkassa,

vilken dock knappast kunde anses vara i behov av detta tillskott då

kassans ekonomiska ställning vore synnerligen god.

Enligt revisorernas mening borde någon uppdelning av ifrågavarande

inkomst på statens järnvägar samt änke- och pupillkassan icke vidare

ifrågakomma utan borde de från plattformsanordningarna härflytande avgifterna

helt tillföras statens järnvägar.

Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört hänvisar

utskottet till revisionsberättelsens del I sid. 105.

Med anledning av revisorernas anmärkning hava förklaringar avgivits

dels av järnvägsstyrelsen och dels av direktionen för statens järnvägars

änke- och pupillkassa, vilka förklaringar återfinnas i revisionsberättelsens

del III sid 188—190 och 199—200.

Då änke- och pupillkassans ekonomiska ställning torde vara synnerligen

gynnsam, synes det kunna ifrågasättas, huruvida inkomsterna av

spärranordningarna, vilka medföra avsevärda kostnader för järnvägarna,

alltjämt skola tillfalla ifrågavarande kassa. Med anledning av uttalande

Utskottst.

Fördelningen

av de från

spärranordningarna

vid

vissa järnvägsstationer

härflytande

avgifterna.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

Utgifter för

representation

vid statens

järnvägar.

Utskottet.

Övriga anmärkningar.

av 1922 års statsrevisorer har emellertid utredning igångsatts rörande

den framtida beräkningen av dessa inkomstmedel, och har utskottet vid

sådant förhållande nu velat inskränka sig till att betona vikten av att

utredningen snarast slutföres. Utskottet har därför allenast velat vad i

ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

13:o) Under statens affärsdrivande verk, statens järnvägar, § 20, hava

revisorerna, under erinran, att redan 1922 års revisorer ansett sig höra

uppmärksamma representationsanslagens användning vid vissa verk, däribland

statens järnvägar, gjort vissa erinringar med anledning av styrelsens

handhavande under år 1922 av ifrågavarande anslag så väl ur kostnadssynpunkt

som ur vissa principiella synpunkter. Revisorerna påpeka, bland

annat, i avseende å sättet för handläggningen av ifrågavarande ärenden*

att själva utanordningsbeslutet icke sällan fattats av samma person, som

attesterat och kvitterat räkningen, ett förfaringssätt, som enligt revisorernas

mening icke kan anses med god ordning överensstämmande. Revisorerna

framhålla slutligen, att järnvägsstyrelsens representationsplikt icke

hör få medföra, att såsom ett led i så gott som varje förhandling eller

sammanträffande med representanter från utländsk förvaltning skall ingå

anordnande på statens bekostnad av dyrbara festmåltider, där det övervägande

antalet deltagare utgöres av järnvägsstyrelsens egna tjänstemän
Beträffande

vad revisorerna i övrigt härutinnan anfört hänvisas till

revisionsberättelsens del I sid. 108—111.

1 anledning av revisorernas uttalande har förklaring avgivits av järnvägsstyrelsen,

vilken förklaring återfinnes å sid. 198 i revisionsberättelsens

del in.

Utövandet av representation i viss omfattning anser utskottet vara en

förpliktelse för järnvägsstyrelsen, vilken följer av det internationella samarbetet

och förty ej kan frånkommas. Emellertid finner utskottet det

kunna ifrågasättas, huruvida icke styrelsen kunde utöva sitt värdskap

på ett enklare och för staten mindre kostsamt sätt, och har utskottet förty

ansett sig höra vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

14:o) Vad i övrigt blivit av revisorerna anmält och erinrat, har utskottet

funnit dels hava medfört åsyftad eller i utsikt ställd rättelse, dels vara

av vederbörandes utlåtande nöjaktigt förklarat, dels ej vara av den vikt*

att, oaktat förklaringen ej varit fullt tillfredsställande, någon rikdagens

åtgärd bort av förhållandena föranledas, dels slutligen icke hava varit av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87. 13

beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande; vilket utskottet

skolat för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 13 maj 1924.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit.

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. J■ G. Swartz, O.

V. B. Olsson, H. F. Lamm, C. P. V. Nilsson i Gränebo, 0. Bergqvist, J. G. Walles, E. A.

Hallin, J. Jeansson, I. Bergman i Tännäs och C. Johansson i Hälsingborg;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund, S.

Bengtsson i Norup, 0. H:son Waldén, C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, 0.

Olsson i Kullenbergstorp, J■ Jönsson i Revinge, J. D. Norman, A. Å. Törnkvist i Karlskrona

och S. Persson i Fritorp.

bihang till riksdagens protokoll 192i. 6 samt. H höft. (Nr 87.)

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

Reservation

vid punkten 10 (de tekniska läroverken) av herrar O. U. B. Olsson,

I. Bergman i Tännäs, O. Olsson i Kullenbergstorp, J. D. Norman och S.

Persson i Fritorp, vilka ansett, att utskottet bort under denna punkt anföra

och föreslå följande:

»Under ecklesiastikdepartementet — — — — — — — (sid. 131—138).

Den av revisorerna verkställda utredningen rörande den tekniska undervisningen

har givit vid handen, att utbildningsmöjligheterna företrädesvis

å de kemiska och byggnadstekniska linjerna icke tagits i anspråk i den

omfattning, som vid den tekniska undervisningens omorganisation och vid

det i samband härmed beslutade inrättandet av speciella fackskolor för

dessa linjer torde hava beräknats. Denna nedgång i elevantal kan icke

tillskrivas den under de senare åren inträffade lågkonjunkturen, enär elevtillströmningen

till motsvarande linjer i de tekniska elementarskolorna före

omorganisationen ej varit större. Utskottet anser sig på grund härav

kunna med fog ifrågasätta, huruvida icke en omläggning av denna undervisning

bör äga rum, i syfte att begränsa statens utgifter för densamma,

genom undervisningsanstalternas koncentrerande till ett färre antal platser.

Eu omläggning i nu antydd riktning erfordrar emellertid en ingående

och allsidig utredning från Kungl. Maj:ts sida. I samband härmed synes

utskottet jämväl vederbörlig uppmärksamhet böra ägnas åt den nyligen

inrättade tekniska fackskolan för träindustri i Härnösand.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning

rörande möjligheten till en begränsning av den

lägre tekniska undervisningen i kemi och husbyggnadslära

genom dess sammanförande till ett färre antal

läroanstalter, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill sagda utredning må kunna giva anledning.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:204 Skrivelse till Konungen i anledning av riksdagens år 1923 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande s. 14 i texten