Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande av medel till vissa statens järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta motioner.
1924-05-16 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1924:91, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande av medel till vissa statens järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr Dl.
1
Nr 91.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1924 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande
av medel till vissa statens järnvägsbyggnader i
Norrland jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
l:o) Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1) b b
angående
statsverkets tillstånd ock behov under budgetåret 1924—1925 har lijaure.
Kungl. Maj:t i avseende å statens järnvägar under åberopande av det vid
propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag föreslagit riksdagen
(punkt 20 av förenämnda statsrådsprotokoll) att i avvaktan på den
proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för påbörjande av arbetena
å statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret 1924—1925 beräkna
ett reservationsanslag av 500,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 29 februari 1924 avlåten
proposition, nr 76, vilken för förberedande behandling hänvisats till
statsutskottet, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att för påbörjande av arbetena å statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret
1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet
för den 29 februari 1924.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts sistnämnda förslag har utskottet till
behandling förehaft följande motioner nämligen, inom första kammaren, nr
260 av herr G. Rosén och nr 265 av greve G. Lagerbjelke samt, inom andra
kammaren, nr 412 av herr E. Hage in. fl. och nr 414 av herr E. Nyländer.
Herr Eosén har i sin motion hemställt, att riksdagen i anledning av Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition, nr 76, måtte besluta, att för anläggning av
en statsbana Bastuträsk—Glommersträsk—Arvidsjaur för budgetåret 1924—
1925 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 sand. 47 käft. (AV 91—92.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr Dl.
I de av herrar greve Lagerbjellce och Nyländer väckta motionerna har sammanstämmande
hemställts, att riksdagen måtte besluta att med avslag å Kung!.
Maj:ts proposition, nr 76, bevilja ett reservationsanslag av 500,000 kronor för
påbörjande av en bana från trakten av Bastuträsks station å norra stambanan
till Bjurfors, ävensom att utredning måtte verkställas rörande den
lämpligaste sträckningen av en fortsatt bana från Bjurfors eventuellt fram
till Arvidsjaur eller någon plats vid sjön Storavan och att därvid bland
annat prövas den av Norsjö och Malå kommuner föreslagna sträckningen
Bjurfors—Mensträsk—Rackejaur— Arvidsjaur.
Därest riksdagen ej skulle vilja besluta påbörjandet av järnvägen Bastuträsk—Bjurfors,
hemställes, att Kungl. Maj:ts proposition om anslag för påbörjande
av banan Jörn—Arvidsjaur avslås och att frågan om ifrågavarade
tvärbanors sträckning underkastas förnyad allsidig prövning.
I den av herr Hage m. fl. väckta motionen har hemställts, att riksdagen
för påbörjande av arbetena å statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret
1924—1925 måtte anvisa ett reservationsanslag av 1 miljon kronor.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
»De fyndigheter inom det s. k. Skelleftefältet, som under de senare åren uppdagats,
synas huvudsakligen innehålla sådana mineral, kopparmalm och svavelkis,
vilka ej i landet i övrigt, så vitt hittills är känt, förekomma i sådan utsträckr.
ing, att det inhemska behovet därmed kan tillgodoses, varför en avsevärd import
därav från utlandet äger rum. Det skulle därför vara av stor betydelse ej blott
för den svenska industri, som för sin tillverkning använder svavel och svavelkis,
utan jämväl för landet i dess helhet, om genom ifrågavarande malmfyndigheters
utnyttjande behovet av koppar och svavel kunde i större utsträckning än nu tillgodoses
inom landet och sålunda införseln härav nedbringas. Jämväl för staten
såsom delägare i flera av fyndigheterna skulle ett sådant utnyttjande kunna
bliva av direkt ekonomiskt intresse. För att möjliggöra detta skulle emellertid
erfordras, att fyndigheterna genom anläggning av järnväg sattes i förbindelse
med det övriga järnvägsnätet. Järnvägsstyrelsen, som i sådant syfte verkställt
en undersökning angående förändrad sträckning av den närmast malmfälten
belägna av de beslutade norrländska tvärbanorna, nämligen statsbanan Jörn—
Gubblijaure, har för frågans lösning framlagt två alternativ. Enligt alternativ
I skulle bandelen Jörn—Arvidsjaur av berörda statsbana byggas i redan beslutad
sträckning och sedermera, när ifrågavarande malmfyndigheter visas kunna
med fördel utnyttjas, en särskild bana anläggas från Bastuträsk till malmfyndigheterna
inom Malånäsgruppen och i mån av behov vidare västerut. Alternativet
II innebär förändring av sträckningen av omförmälda statsbana sålunda,
att densamma i stället för Jörn skulle få Bastuträsk såsom utgångspunkt vid
norra stambanan och därifrån dragas över Örträsk, eventuellt över Mensträsk,
till Glommersträsk, varifrån banan skulle följa den beslutade sträckningen till
Arvidsjaur. Kostnaderna för dessa banor beräknas bliva, enligt alternativ I
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
s
för sträckan Jörn—Arvidsjaur om 7(5 kilometer 0,500,000 kronor och för banan
Bastuträsk—Örträsk om 33 kilometer 2,570,000 kronor eller sålunda för tillhopa
109 kilometer bana 9,070,000 kronor samt enligt alternativ II för banan Bastuträsk—Glommersträsk—Arvidsjaur
om 110 kilometer 9,700,000 kronor eller,
med sträckningen äver Mensträsk, om 119 kilometer 10,600,000 kronor. Härtill
skulle komma järnväg till de västligare malmfyndigheterna, enligt alternativ
I såsom fortsättning av banan Bastuträsk—Örträsk och enligt alternativ II
såsom grenbana från Örträsk, eventuellt från Mensträsk.
De undersökningar av ifrågavarande malmfyndigheter, som hittills verkställts,
hava emellertid icke medfört sådana resultat, att man därav kan erhålla
en bestämd uppfattning, huruvida fyndigheterna kunna bliva föremål för brytning
i större omfattning. Ännu föreligger sålunda icke någon utredning rörande
brytningskostnaderna och avsättningsmöjligheterna för produkterna från
berörda fyndigheter, vilka faktorer särskilt beträffande svavelkisen äro av avgörande
betydelse för bedömande av frågan om fyndigheternas brytvärdighet.
Med hänsyn till transportkostnaderna skulle svavelkisen tänkas kunna i konkurrens
med från utlandet importerad svavelkis finna avsättning företrädesvis vid
de vid Bottniska vikens kuster belägna sulfitfabrikerna. Enligt vissa från järnvägsstyrelsen
infordrade utredningar skulle emellertid en verkligt betydande avsättning
för Skelleftefältets svavelkis kunna vinnas endast i det fall, att den
kunde tillhandahållas till sådant pris, att övergången från den nu övervägande
användningen av svavel till svavelkis bleve ekonomiskt fördelaktig. Vid bedömande
härav lärer enligt utredningen huvudvikten böra fästas vid frågan, huruvida
Skelleftefältets svavelkis kommer att i brytning ställa sig billigare eller beträffande
koppar- eller svavelhalt visa sig bättre än den utländska svavelkisen.
Endast i sådant fall väntades nämligen den svenska svavelkisen kunna föras i
marknaden till ett sådant pris för varje därav vunnen enhet svavel, att med hänsyn
till de större driftkostnader, som följa med användningen i produktionsprocessen
av svavelkis i stället för svavel, full konkurrenskraft med marknadspriset
å importerat rent svavel komme att ernås. Beträffande kopparmalmen
torde visserligen avsättningssvårigheter icke vara att förvänta, men synes det
i varje fall icke kunna bliva fråga om godskvantiteter av större vikt för en
malmbanas ekonomi. De hittills verkställda undersökningarna äro emellertid
otillräckliga såsom grundval för bedömande av fyndigheternas betydelse.
Vid nu angivna förhållanden synes tiden ännu icke vara inne att fatta beslut
om byggande i dessa trakter av en järnväg, vars sträckning i övervägande grad
skulle bestämmas med hänsyn till transporten av produkter från ifrågavarande
malmfyndigheter. En järnvägsförbindelse från norra stambanan upp genom
malmfälten till Kristineberg med eventuell fortsättning till inlandsbanan torde
sålunda för närvarande icke böra ifrågasättas. Av samma anledning synes
ej heller järnvägsstyrelsens alternativ II, enligt vilket tvärbanan till Arvidsjaur
skulle beröra de närmast norra stambanan belägna malmfälten, böra förverkligas.
Genomförandet av detta alternativ skulle dessutom redan från början
kräva ett icke obetydligt större kapitalutlägg än byggandet av båda de i alternativ
I ingående bansträckorna skulle medföra, under det att vid val av alter
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
Utskottets
yttrande.
nativ I anläggningen av den ena bansträckan kan uppskjutas till lämplig tidpunkt.
Då alltså förekomsten av omförmälda mineralfyndigheter icke bör vara avgörande
för ifrågavarande tvärbanas sträckning, synes det icke föreligga skäl
till avvikelse från riksdagens tidigare fattade beslut, enligt vilket järnvägen
med utgångspunkt från Jörn skulle gå över Glommersträsk till Arvidsjaur.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra om de gynnsamma odlingsmöjligheterna
i trakten av Glommersträsk, om denna bansträckas betydelse för tillgodogörandet
av särskilt statens skogar i dessa trakter och slutligen om angelägenheten
av att på detta sätt uppnå närmare förbindelse med det sjösystem,
som från Avaviken sträcker sig ända upp till Arjeplog och varigenom dessa
trakter skulle erhålla en välbehövlig förbättring av sina kommunikationer. Det
bör även anmärkas, att om tvärbanan till Arvidsjaur utginge från Bastuträsk,
Jörns stationssamhälle skulle lida väsentligt avbräck i de handelsförbindelser
med Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar, som verksamt bidragit till samhällets
utveckling. En sådan åtgärd skulle förefalla så mycket obilligare, som samhället
på grund av statsmakternas tidigare åtgöranden torde hava anledning räkna
med en för samhället gynnsam lösning av frågan.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att bandelen
Jörn—Arvids jaur av tvärbanan Jörn—Gubblijaure nu påbörjas. Så snart genom
ytterligare utredningar blivit ådagalagt, att malmfyndigheterna inom Skelleftefältet
kunna tillgodogöras på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt och i
sådan omfattning, att en särskild malmbana kan anses motiverad, lärer staten
— som, oavsett sin delaktighet i fyndigheterna, givetvis har intresse av att
landets naturtillgångar utnyttjas, icke minst då därigenom införseln från utlandet
kan nedbringas — icke underlåta att medverka härtill genom anläggandet
av en järnväg från norra stambanan till berörda malmfyndigheter.
Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts i ärendet framställda förslag. Avgörande
för utskottet har därvid varit, att beslut redan föreligger om byggande av
en bana från Jörn mot Gubblijaure. Att frångå ett dylikt beslut, om vars
fullföljande ortsbefolkningen har välgrundad anledning att hysa förväntningar,
synes utskottet icke böra ifrågakomma, åtminstone icke med mindre synnerligen
tungt vägande skäl härför anföras.
Såvitt utskottet kunnat finna, hava inga dylika skäl åberopats. I väckta
motioner har visserligen gjorts gällande, att de i dessa trakter gjorda upptäckterna
av vissa fyndigheter av kopparmalm och svavelkis påkallade en
förnyad omprövning av hithörande kommunikationsfrågor. Utan att vilja
underskatta betydelsen av dessa upptäckter vill utskottet framhålla, att, såsom
av departementschefen erinrats, de undersökningar av ifrågavarande malmfyndigheter,
som hittills verkställts, åtminstone icke ännu medfört sådana resultat,
att man därav kan erhålla en bestämd uppfattning, huruvida fyndigheterna
kunna bliva föremål för brytning i större omfattning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlutande Nr Öl.
Enligt utskottets mening bör alltså i första hand anläggas bandelen Jörn—
Arvidsjaur å tvärbanan Jörn—Gubblijaure, men dessutom bör, därest efter
vidare utredningar ifrågavarande malmfält visa sig med fördel kunna bearbetas,
en särskild malmbana för deras exploatering komma till stånd. Det
bör uppmärksammas, att kostnaderna för ett dylikt program med eu 76 km,
lång bana Jörn—Arvidsjaur samt en malmbana Bastuträsk—Örträsk om 33
km. skulle kräva ett anläggningskapital av sammanlagt 9,070,000 kronor,
medan åter anläggningen av endast en bana från Bastuträsk över Örträsk
och Glommersträsk till Arvidsjaur med en längd av 110 km. beräknats kosta
9,700,000 kronor eller ett över 600,000 kronor högre belopp.
Beträffande det av herr Hage in. fl. i väckt motion framställda yrkandet
om höjning i det av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet, far utskottet endast
anföra, att utskottet icke funnit företagandet av en dylik höjning under nuvarande
statsfinansiella situation kunna ifrågakomma.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen må, med bifall till förevarande proposition och
med avslag å de av herr Rosén, greve Lagerbjelke och herr Nyländer
i ämnet väckta motionerna samt herr Hages m. fl. ovanberörda
motion, i vad densamma skiljer sig från Kungl. Maj:ts
förslag, för påbörjande av arbetena å statsbanan Jörn—Gubblijaure
för budgetåret 1924—25 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
2:o) Kungl. Maj:t har vidare i propositionen (nr 1) angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret 1924—1925 föreslagit riksdagen (punkt
19) att till fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret
1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet
sid. 66—71.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
6r. Rosén in. fl. (nr 158) och den andra inom andra kammaren av herr W.
Bäckström in. fl. (nr 242) har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att till
påbörjande av arbetena å järnvägen Lycksele—Stensele för budgetåret 1924
—1925 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning får
utskottet hänvisa till motionerna.
Anläggandet av statsbanan Hällnäs—Stensele beslöts av 1917 års riksdag.
Anläggningskostnaden beräknades till 11,150,000 kronor. Hittills hava för
banan disponerats tillhopa 8,775,000 kronor.
För budgetåret 1924—1925 har järnvägsstyrelsen, som anser, att ifrågavarande
banbyggnadsarbeten böra fullfulljas tillsvidare endast fram till
Lycksele, för ändamålet äskat ett anslag av 600,000 kronor.
Efter att hava framhållit, hurusom det under nuvarande konjunkturer vore
Statsbanan
Hällnäs—
Stensele.
6
Statsutskottets utlåtande Nr Öl.
Utskottets
yttrande.
omöjligt att fortsätta järnvägsbyggena i samma utsträckning som hittills
samt det sålunda vore nödvändigt avgöra å vilka tidigare beslutade järnvägsföretag
arbetena nu borde fullföljas, anför departementschefen beträffande
förevarande förslag, bland annat, följande:
»Redan i den av järnvägsstyrelsen år 1916 framlagda planen för byggande
av tvärbanor sattes den omkring 10 mil långa linjen Lycksele—Stensele
såsom den ur ekonomisk synpunkt minst bärkraftiga linjen som sista led i
byggnadsplanen. I propositionerna till 1916 och 1917 års riksdagar angående
byggandet av tvärbanor var denna linje ej medtagen, enär den ansågs komma
att beröra områden, som icke i särskild grad ägde förutsättningar för vare
sig större utveckling av jordbruket eller industriellt framåtskridande. Dess
egentliga betydelse läge i att den komme att utgöra en transitoled mellan
inlandsbanan och norra stambanan, och ansågs det rättast och mest konsekvent
att i byggnadsplanen upptaga endast de ur alla synpunkter strängt
erforderliga banorna och hänskjuta till kommande tider nödiga kompletteringar
av järnvägsnätet. 1917 års riksdag beslöt emellertid anläggandet av
hela banan Hällnäs—Lycksele—Stensele. Samtidigt beslöts även byggandet
av statsbanan Jörn—Grubblijaure.
Vid övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter har jag
som nämnt funnit, att vid det avgörande, som nu är nödvändigt, järnvägen
upp till Arvidsjaur bör före linjen Lycksele—Stensele komma till utförande,
vilket också bäst torde motsvara statsmakternas tidigare åtgöranden samt
den av frågan berörda befolkningens därpå grundade förhoppningar.
I god tid, innan banan till Arvidsjaur blir färdigbyggd, synes frågan om
fortsättandet av linjen Hällnäs—Lycksele till Stensele böra företagas till
förnyad prövning, därest icke omständigheterna föranleda ett tidigare upptagande
av saken.»
Då nu utskottet går att taga ställning till förevarande fråga, vill utskottet
inledningsvis erinra, hurusom i det av järnvägsstyrelsen år 1917 framlagda
förslaget till plan för järnvägsbyggnader i Norrland, framhölls beträffande
bandelen Lycksele—Stensele bl. a., att det för arbetenas utförande vore av
vikt, att desamma kunde påbörjas, i den mån som arbetskrafter och materiel
bleve disponibla från bandelen Hällnäs—Lycksele. Av denna anledning förutsatte
järnvägsstyrelsen, att arbetena å bandelen Lycksele—Stensele skulle
påbörjas samma år, som den andra bandelen fullbordats, men fortgå i något
långsammare tempo. 1917 års statsutskott, som fann byggandet av en tvärbana
mellan norra stambanan och inlandsbanan vara väl motiverad, ansåg,
att beslut om banans framförande till Stensele omedelbart borde fattas. Statsutskottet
uttalade emellertid, att arbetena å bandelen Lycksele—Stensele icke
borde bedrivas hastigare än som beräknats i järnvägsstyrelsens byggnadsplan
av den 7 mars 1917. I följd härav hemställde statsutskottet, att riksdagen
måtte besluta anläggande av en tvärbana från Hällnäs station å norra stambanan
till Stensele vid inlandsbanan. Yad statsutskottet sålunda hemställt,
blev av riksdagen bifallet.
Statsutskottets utlutande. Nr 91.
7
I de i ämnet väckta motionerna liar nu utförligt klarlagts, vilka allvarliga
olägenheter för länet som skulle följa genom att ifrågavarande banbygge avbrötes.
Det har därvid påvisats, hurusom härigenom hela länets utveckling
på ett betänkligt sätt skulle förskjutas, i det trakterna kring inlandsbanan
komme att avskäras från sitt naturliga samband med kustområdena, med
vilka de sedan gammalt haft sina huvudsakliga förbindelser.
Vid frågans bedömande bör också uppmärksammas, att genom byggandet
av den stora järnvägsbron över Ume älv vid Lycksele erhållits en naturlig
utgångspunkt för banans fortsättande väster om Lycksele. För en förbindelse
endast mellan Hällnäs—Lycksele hade, såsom av länsstyrelsen i Västerbottens
län framhållits, en provisorisk station å vänstra stranden av älven varit tillfyllest.
Billigheten och skäliga hänsyn till befolkningen i dessa trakter torde också
kräva, att fullföljandet av ifrågavarande företag nu icke uppskjutes till en
oviss framtid.
För att för budgetåret 1924—1925 säkerställa det fortsättande av arbetena
även väster om Lycksele, som enligt utskottets mening sålunda bör äga rum,
torde, enligt vad utskottet inhämtat, krävas ett ytterligare anslag av 500,000
kronor. Utskottet vill tillstyrka, att utöver det av Kungl. Maj:t äskade
anslaget, 600,000 kronor, nyssnämnda belopp nu anvisas för ändamålet eller
alltså sammanlagt 1,100,000 kronor.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och de av herr Bosén m. fl. och herr Bäckström
m. fl. i ämnet väckta motionerna må till fortsättning av
statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett reservationsanslag av 1,100,000 kronor.
Stockholm den 16 maj 1924.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, H. F. Lamm, J. Nilsson i Malmö,
O. Bergqvist, E. A. Hallin, J. Jeansson, C. I. Asplund, F. L. Lindqvist, E. J. G.
Rosén, C. Johansson i Hälsingborg och N. G. Gäbrielsson;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wihlund,
S. Bengtsson i Norup, O. H:son Waldén, C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud,
O. Olsson i Kullenbergstorp, J. Jönsson i Revinge, J. D. Norman, A. Å. Törnkvist i
Karlskrona och 8. Persson i Fritorp.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 91,
Reservationer:
vid punkt 1 (statsbanan Jörn—Gnbblijaure) av herr C. I. Asplund, som ansett,
att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen må, — — — — Kungl. Maj:ts förslag,
a) för påbörjande--- 500,000 kronor;
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte föranstalta om utredning rörande anläggning av en statsbana
från lämplig punkt å norra stambanan till de nyupptäckta
malmfyndigheter inom norra delen av Västerbottens län, beträffande
vilka garantier kunna vinnas, att de efter banans
utförande bliva exploaterade i nöjaktig omfattning samt för
riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen ger anledning»;
av
herr O. Olsson i Kullenbergstorp;
vid punkt 2 (statsbanan Hällnäs—Stensele) av herr O. Olsson i Kullen
bergstorp.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:262 Skrivelse till Kohungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande av medel till vissa statens järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta s. 19 i texten