Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande av medel till vissa statens järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta motioner.

1924-05-16 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1924:91, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande av medel till vissa statens järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Dl.

1

Nr 91.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1924 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande

av medel till vissa statens järnvägsbyggnader i

Norrland jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

l:o) Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1) b b
angående

statsverkets tillstånd ock behov under budgetåret 1924—1925 har lijaure.

Kungl. Maj:t i avseende å statens järnvägar under åberopande av det vid

propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag föreslagit riksdagen

(punkt 20 av förenämnda statsrådsprotokoll) att i avvaktan på den

proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för påbörjande av arbetena

å statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret 1924—1925 beräkna

ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 29 februari 1924 avlåten

proposition, nr 76, vilken för förberedande behandling hänvisats till

statsutskottet, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att för påbörjande av arbetena å statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret

1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet

för den 29 februari 1924.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts sistnämnda förslag har utskottet till

behandling förehaft följande motioner nämligen, inom första kammaren, nr

260 av herr G. Rosén och nr 265 av greve G. Lagerbjelke samt, inom andra

kammaren, nr 412 av herr E. Hage in. fl. och nr 414 av herr E. Nyländer.

Herr Eosén har i sin motion hemställt, att riksdagen i anledning av Kungl.

Maj:ts ifrågavarande proposition, nr 76, måtte besluta, att för anläggning av

en statsbana Bastuträsk—Glommersträsk—Arvidsjaur för budgetåret 1924—

1925 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 sand. 47 käft. (AV 91—92.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr Dl.

I de av herrar greve Lagerbjellce och Nyländer väckta motionerna har sammanstämmande

hemställts, att riksdagen måtte besluta att med avslag å Kung!.

Maj:ts proposition, nr 76, bevilja ett reservationsanslag av 500,000 kronor för

påbörjande av en bana från trakten av Bastuträsks station å norra stambanan

till Bjurfors, ävensom att utredning måtte verkställas rörande den

lämpligaste sträckningen av en fortsatt bana från Bjurfors eventuellt fram

till Arvidsjaur eller någon plats vid sjön Storavan och att därvid bland

annat prövas den av Norsjö och Malå kommuner föreslagna sträckningen

Bjurfors—Mensträsk—Rackejaur— Arvidsjaur.

Därest riksdagen ej skulle vilja besluta påbörjandet av järnvägen Bastuträsk—Bjurfors,

hemställes, att Kungl. Maj:ts proposition om anslag för påbörjande

av banan Jörn—Arvidsjaur avslås och att frågan om ifrågavarade

tvärbanors sträckning underkastas förnyad allsidig prövning.

I den av herr Hage m. fl. väckta motionen har hemställts, att riksdagen

för påbörjande av arbetena å statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret

1924—1925 måtte anvisa ett reservationsanslag av 1 miljon kronor.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»De fyndigheter inom det s. k. Skelleftefältet, som under de senare åren uppdagats,

synas huvudsakligen innehålla sådana mineral, kopparmalm och svavelkis,

vilka ej i landet i övrigt, så vitt hittills är känt, förekomma i sådan utsträckr.

ing, att det inhemska behovet därmed kan tillgodoses, varför en avsevärd import

därav från utlandet äger rum. Det skulle därför vara av stor betydelse ej blott

för den svenska industri, som för sin tillverkning använder svavel och svavelkis,

utan jämväl för landet i dess helhet, om genom ifrågavarande malmfyndigheters

utnyttjande behovet av koppar och svavel kunde i större utsträckning än nu tillgodoses

inom landet och sålunda införseln härav nedbringas. Jämväl för staten

såsom delägare i flera av fyndigheterna skulle ett sådant utnyttjande kunna

bliva av direkt ekonomiskt intresse. För att möjliggöra detta skulle emellertid

erfordras, att fyndigheterna genom anläggning av järnväg sattes i förbindelse

med det övriga järnvägsnätet. Järnvägsstyrelsen, som i sådant syfte verkställt

en undersökning angående förändrad sträckning av den närmast malmfälten

belägna av de beslutade norrländska tvärbanorna, nämligen statsbanan Jörn—

Gubblijaure, har för frågans lösning framlagt två alternativ. Enligt alternativ

I skulle bandelen Jörn—Arvidsjaur av berörda statsbana byggas i redan beslutad

sträckning och sedermera, när ifrågavarande malmfyndigheter visas kunna

med fördel utnyttjas, en särskild bana anläggas från Bastuträsk till malmfyndigheterna

inom Malånäsgruppen och i mån av behov vidare västerut. Alternativet

II innebär förändring av sträckningen av omförmälda statsbana sålunda,

att densamma i stället för Jörn skulle få Bastuträsk såsom utgångspunkt vid

norra stambanan och därifrån dragas över Örträsk, eventuellt över Mensträsk,

till Glommersträsk, varifrån banan skulle följa den beslutade sträckningen till

Arvidsjaur. Kostnaderna för dessa banor beräknas bliva, enligt alternativ I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

s

för sträckan Jörn—Arvidsjaur om 7(5 kilometer 0,500,000 kronor och för banan

Bastuträsk—Örträsk om 33 kilometer 2,570,000 kronor eller sålunda för tillhopa

109 kilometer bana 9,070,000 kronor samt enligt alternativ II för banan Bastuträsk—Glommersträsk—Arvidsjaur

om 110 kilometer 9,700,000 kronor eller,

med sträckningen äver Mensträsk, om 119 kilometer 10,600,000 kronor. Härtill

skulle komma järnväg till de västligare malmfyndigheterna, enligt alternativ

I såsom fortsättning av banan Bastuträsk—Örträsk och enligt alternativ II

såsom grenbana från Örträsk, eventuellt från Mensträsk.

De undersökningar av ifrågavarande malmfyndigheter, som hittills verkställts,

hava emellertid icke medfört sådana resultat, att man därav kan erhålla

en bestämd uppfattning, huruvida fyndigheterna kunna bliva föremål för brytning

i större omfattning. Ännu föreligger sålunda icke någon utredning rörande

brytningskostnaderna och avsättningsmöjligheterna för produkterna från

berörda fyndigheter, vilka faktorer särskilt beträffande svavelkisen äro av avgörande

betydelse för bedömande av frågan om fyndigheternas brytvärdighet.

Med hänsyn till transportkostnaderna skulle svavelkisen tänkas kunna i konkurrens

med från utlandet importerad svavelkis finna avsättning företrädesvis vid

de vid Bottniska vikens kuster belägna sulfitfabrikerna. Enligt vissa från järnvägsstyrelsen

infordrade utredningar skulle emellertid en verkligt betydande avsättning

för Skelleftefältets svavelkis kunna vinnas endast i det fall, att den

kunde tillhandahållas till sådant pris, att övergången från den nu övervägande

användningen av svavel till svavelkis bleve ekonomiskt fördelaktig. Vid bedömande

härav lärer enligt utredningen huvudvikten böra fästas vid frågan, huruvida

Skelleftefältets svavelkis kommer att i brytning ställa sig billigare eller beträffande

koppar- eller svavelhalt visa sig bättre än den utländska svavelkisen.

Endast i sådant fall väntades nämligen den svenska svavelkisen kunna föras i

marknaden till ett sådant pris för varje därav vunnen enhet svavel, att med hänsyn

till de större driftkostnader, som följa med användningen i produktionsprocessen

av svavelkis i stället för svavel, full konkurrenskraft med marknadspriset

å importerat rent svavel komme att ernås. Beträffande kopparmalmen

torde visserligen avsättningssvårigheter icke vara att förvänta, men synes det

i varje fall icke kunna bliva fråga om godskvantiteter av större vikt för en

malmbanas ekonomi. De hittills verkställda undersökningarna äro emellertid

otillräckliga såsom grundval för bedömande av fyndigheternas betydelse.

Vid nu angivna förhållanden synes tiden ännu icke vara inne att fatta beslut

om byggande i dessa trakter av en järnväg, vars sträckning i övervägande grad

skulle bestämmas med hänsyn till transporten av produkter från ifrågavarande

malmfyndigheter. En järnvägsförbindelse från norra stambanan upp genom

malmfälten till Kristineberg med eventuell fortsättning till inlandsbanan torde

sålunda för närvarande icke böra ifrågasättas. Av samma anledning synes

ej heller järnvägsstyrelsens alternativ II, enligt vilket tvärbanan till Arvidsjaur

skulle beröra de närmast norra stambanan belägna malmfälten, böra förverkligas.

Genomförandet av detta alternativ skulle dessutom redan från början

kräva ett icke obetydligt större kapitalutlägg än byggandet av båda de i alternativ

I ingående bansträckorna skulle medföra, under det att vid val av alter
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

Utskottets

yttrande.

nativ I anläggningen av den ena bansträckan kan uppskjutas till lämplig tidpunkt.

Då alltså förekomsten av omförmälda mineralfyndigheter icke bör vara avgörande

för ifrågavarande tvärbanas sträckning, synes det icke föreligga skäl

till avvikelse från riksdagens tidigare fattade beslut, enligt vilket järnvägen

med utgångspunkt från Jörn skulle gå över Glommersträsk till Arvidsjaur.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra om de gynnsamma odlingsmöjligheterna

i trakten av Glommersträsk, om denna bansträckas betydelse för tillgodogörandet

av särskilt statens skogar i dessa trakter och slutligen om angelägenheten

av att på detta sätt uppnå närmare förbindelse med det sjösystem,

som från Avaviken sträcker sig ända upp till Arjeplog och varigenom dessa

trakter skulle erhålla en välbehövlig förbättring av sina kommunikationer. Det

bör även anmärkas, att om tvärbanan till Arvidsjaur utginge från Bastuträsk,

Jörns stationssamhälle skulle lida väsentligt avbräck i de handelsförbindelser

med Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar, som verksamt bidragit till samhällets

utveckling. En sådan åtgärd skulle förefalla så mycket obilligare, som samhället

på grund av statsmakternas tidigare åtgöranden torde hava anledning räkna

med en för samhället gynnsam lösning av frågan.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att bandelen

Jörn—Arvids jaur av tvärbanan Jörn—Gubblijaure nu påbörjas. Så snart genom

ytterligare utredningar blivit ådagalagt, att malmfyndigheterna inom Skelleftefältet

kunna tillgodogöras på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt och i

sådan omfattning, att en särskild malmbana kan anses motiverad, lärer staten

— som, oavsett sin delaktighet i fyndigheterna, givetvis har intresse av att

landets naturtillgångar utnyttjas, icke minst då därigenom införseln från utlandet

kan nedbringas — icke underlåta att medverka härtill genom anläggandet

av en järnväg från norra stambanan till berörda malmfyndigheter.

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts i ärendet framställda förslag. Avgörande

för utskottet har därvid varit, att beslut redan föreligger om byggande av

en bana från Jörn mot Gubblijaure. Att frångå ett dylikt beslut, om vars

fullföljande ortsbefolkningen har välgrundad anledning att hysa förväntningar,

synes utskottet icke böra ifrågakomma, åtminstone icke med mindre synnerligen

tungt vägande skäl härför anföras.

Såvitt utskottet kunnat finna, hava inga dylika skäl åberopats. I väckta

motioner har visserligen gjorts gällande, att de i dessa trakter gjorda upptäckterna

av vissa fyndigheter av kopparmalm och svavelkis påkallade en

förnyad omprövning av hithörande kommunikationsfrågor. Utan att vilja

underskatta betydelsen av dessa upptäckter vill utskottet framhålla, att, såsom

av departementschefen erinrats, de undersökningar av ifrågavarande malmfyndigheter,

som hittills verkställts, åtminstone icke ännu medfört sådana resultat,

att man därav kan erhålla en bestämd uppfattning, huruvida fyndigheterna

kunna bliva föremål för brytning i större omfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr Öl.

Enligt utskottets mening bör alltså i första hand anläggas bandelen Jörn—

Arvidsjaur å tvärbanan Jörn—Gubblijaure, men dessutom bör, därest efter

vidare utredningar ifrågavarande malmfält visa sig med fördel kunna bearbetas,

en särskild malmbana för deras exploatering komma till stånd. Det

bör uppmärksammas, att kostnaderna för ett dylikt program med eu 76 km,

lång bana Jörn—Arvidsjaur samt en malmbana Bastuträsk—Örträsk om 33

km. skulle kräva ett anläggningskapital av sammanlagt 9,070,000 kronor,

medan åter anläggningen av endast en bana från Bastuträsk över Örträsk

och Glommersträsk till Arvidsjaur med en längd av 110 km. beräknats kosta

9,700,000 kronor eller ett över 600,000 kronor högre belopp.

Beträffande det av herr Hage in. fl. i väckt motion framställda yrkandet

om höjning i det av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet, far utskottet endast

anföra, att utskottet icke funnit företagandet av en dylik höjning under nuvarande

statsfinansiella situation kunna ifrågakomma.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med bifall till förevarande proposition och

med avslag å de av herr Rosén, greve Lagerbjelke och herr Nyländer

i ämnet väckta motionerna samt herr Hages m. fl. ovanberörda

motion, i vad densamma skiljer sig från Kungl. Maj:ts

förslag, för påbörjande av arbetena å statsbanan Jörn—Gubblijaure

för budgetåret 1924—25 anvisa ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

2:o) Kungl. Maj:t har vidare i propositionen (nr 1) angående statsverkets

tillstånd och behov under budgetåret 1924—1925 föreslagit riksdagen (punkt

19) att till fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret

1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet

sid. 66—71.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

6r. Rosén in. fl. (nr 158) och den andra inom andra kammaren av herr W.

Bäckström in. fl. (nr 242) har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att till

påbörjande av arbetena å järnvägen Lycksele—Stensele för budgetåret 1924

—1925 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning får

utskottet hänvisa till motionerna.

Anläggandet av statsbanan Hällnäs—Stensele beslöts av 1917 års riksdag.

Anläggningskostnaden beräknades till 11,150,000 kronor. Hittills hava för

banan disponerats tillhopa 8,775,000 kronor.

För budgetåret 1924—1925 har järnvägsstyrelsen, som anser, att ifrågavarande

banbyggnadsarbeten böra fullfulljas tillsvidare endast fram till

Lycksele, för ändamålet äskat ett anslag av 600,000 kronor.

Efter att hava framhållit, hurusom det under nuvarande konjunkturer vore

Statsbanan

Hällnäs—

Stensele.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr Öl.

Utskottets

yttrande.

omöjligt att fortsätta järnvägsbyggena i samma utsträckning som hittills

samt det sålunda vore nödvändigt avgöra å vilka tidigare beslutade järnvägsföretag

arbetena nu borde fullföljas, anför departementschefen beträffande

förevarande förslag, bland annat, följande:

»Redan i den av järnvägsstyrelsen år 1916 framlagda planen för byggande

av tvärbanor sattes den omkring 10 mil långa linjen Lycksele—Stensele

såsom den ur ekonomisk synpunkt minst bärkraftiga linjen som sista led i

byggnadsplanen. I propositionerna till 1916 och 1917 års riksdagar angående

byggandet av tvärbanor var denna linje ej medtagen, enär den ansågs komma

att beröra områden, som icke i särskild grad ägde förutsättningar för vare

sig större utveckling av jordbruket eller industriellt framåtskridande. Dess

egentliga betydelse läge i att den komme att utgöra en transitoled mellan

inlandsbanan och norra stambanan, och ansågs det rättast och mest konsekvent

att i byggnadsplanen upptaga endast de ur alla synpunkter strängt

erforderliga banorna och hänskjuta till kommande tider nödiga kompletteringar

av järnvägsnätet. 1917 års riksdag beslöt emellertid anläggandet av

hela banan Hällnäs—Lycksele—Stensele. Samtidigt beslöts även byggandet

av statsbanan Jörn—Grubblijaure.

Vid övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter har jag

som nämnt funnit, att vid det avgörande, som nu är nödvändigt, järnvägen

upp till Arvidsjaur bör före linjen Lycksele—Stensele komma till utförande,

vilket också bäst torde motsvara statsmakternas tidigare åtgöranden samt

den av frågan berörda befolkningens därpå grundade förhoppningar.

I god tid, innan banan till Arvidsjaur blir färdigbyggd, synes frågan om

fortsättandet av linjen Hällnäs—Lycksele till Stensele böra företagas till

förnyad prövning, därest icke omständigheterna föranleda ett tidigare upptagande

av saken.»

Då nu utskottet går att taga ställning till förevarande fråga, vill utskottet

inledningsvis erinra, hurusom i det av järnvägsstyrelsen år 1917 framlagda

förslaget till plan för järnvägsbyggnader i Norrland, framhölls beträffande

bandelen Lycksele—Stensele bl. a., att det för arbetenas utförande vore av

vikt, att desamma kunde påbörjas, i den mån som arbetskrafter och materiel

bleve disponibla från bandelen Hällnäs—Lycksele. Av denna anledning förutsatte

järnvägsstyrelsen, att arbetena å bandelen Lycksele—Stensele skulle

påbörjas samma år, som den andra bandelen fullbordats, men fortgå i något

långsammare tempo. 1917 års statsutskott, som fann byggandet av en tvärbana

mellan norra stambanan och inlandsbanan vara väl motiverad, ansåg,

att beslut om banans framförande till Stensele omedelbart borde fattas. Statsutskottet

uttalade emellertid, att arbetena å bandelen Lycksele—Stensele icke

borde bedrivas hastigare än som beräknats i järnvägsstyrelsens byggnadsplan

av den 7 mars 1917. I följd härav hemställde statsutskottet, att riksdagen

måtte besluta anläggande av en tvärbana från Hällnäs station å norra stambanan

till Stensele vid inlandsbanan. Yad statsutskottet sålunda hemställt,

blev av riksdagen bifallet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande. Nr 91.

7

I de i ämnet väckta motionerna liar nu utförligt klarlagts, vilka allvarliga

olägenheter för länet som skulle följa genom att ifrågavarande banbygge avbrötes.

Det har därvid påvisats, hurusom härigenom hela länets utveckling

på ett betänkligt sätt skulle förskjutas, i det trakterna kring inlandsbanan

komme att avskäras från sitt naturliga samband med kustområdena, med

vilka de sedan gammalt haft sina huvudsakliga förbindelser.

Vid frågans bedömande bör också uppmärksammas, att genom byggandet

av den stora järnvägsbron över Ume älv vid Lycksele erhållits en naturlig

utgångspunkt för banans fortsättande väster om Lycksele. För en förbindelse

endast mellan Hällnäs—Lycksele hade, såsom av länsstyrelsen i Västerbottens

län framhållits, en provisorisk station å vänstra stranden av älven varit tillfyllest.

Billigheten och skäliga hänsyn till befolkningen i dessa trakter torde också

kräva, att fullföljandet av ifrågavarande företag nu icke uppskjutes till en

oviss framtid.

För att för budgetåret 1924—1925 säkerställa det fortsättande av arbetena

även väster om Lycksele, som enligt utskottets mening sålunda bör äga rum,

torde, enligt vad utskottet inhämtat, krävas ett ytterligare anslag av 500,000

kronor. Utskottet vill tillstyrka, att utöver det av Kungl. Maj:t äskade

anslaget, 600,000 kronor, nyssnämnda belopp nu anvisas för ändamålet eller

alltså sammanlagt 1,100,000 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och de av herr Bosén m. fl. och herr Bäckström

m. fl. i ämnet väckta motionerna må till fortsättning av

statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1924—1925 anvisa

ett reservationsanslag av 1,100,000 kronor.

Stockholm den 16 maj 1924.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, H. F. Lamm, J. Nilsson i Malmö,

O. Bergqvist, E. A. Hallin, J. Jeansson, C. I. Asplund, F. L. Lindqvist, E. J. G.

Rosén, C. Johansson i Hälsingborg och N. G. Gäbrielsson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wihlund,

S. Bengtsson i Norup, O. H:son Waldén, C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud,

O. Olsson i Kullenbergstorp, J. Jönsson i Revinge, J. D. Norman, A. Å. Törnkvist i

Karlskrona och 8. Persson i Fritorp.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 91,

Reservationer:

vid punkt 1 (statsbanan Jörn—Gnbblijaure) av herr C. I. Asplund, som ansett,

att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen må, — — — — Kungl. Maj:ts förslag,

a) för påbörjande--- 500,000 kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte föranstalta om utredning rörande anläggning av en statsbana

från lämplig punkt å norra stambanan till de nyupptäckta

malmfyndigheter inom norra delen av Västerbottens län, beträffande

vilka garantier kunna vinnas, att de efter banans

utförande bliva exploaterade i nöjaktig omfattning samt för

riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen ger anledning»;
av

herr O. Olsson i Kullenbergstorp;

vid punkt 2 (statsbanan Hällnäs—Stensele) av herr O. Olsson i Kullen

bergstorp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:262 Skrivelse till Kohungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande av medel till vissa statens järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta s. 19 i texten