Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss lagstiftning rörande avtal om upplåtelse av mark för elektriska ledningar eller andi a fot distribution av elektrisk energi behövliga anläggningar.

1925-02-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss lagstiftning rörande avtal om upplåtelse av mark för elektriska ledningar eller andi a fot distribution av elektrisk energi behövliga anläggningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första tact utskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss lagstiftning rörande

avtal om upplåtelse av mark för elektriska ledningar eller

andi a fot distribution av elektrisk energi behövliga anläggningar.

Uti en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 112, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Hedin hemställt,’

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till

sådan förändrad lagstiftning, att avtal om upplåtelse av mark för elektriska

anläggningar eller andra för distribution av elektrisk energi behövliga anläggningar

måtte med minsta omkostnader kunna säkerställas under möjligast

enkla och betryggande former.

Till stöd för denna sin hemställan har motionären anfört följande:

»Den, Syj1?erliJgen ,0rnfattam!e och alltjämt växande distributionen av elektrisk

energi a landsbygden har medfört ett ökat behov att kunna säkerställa avtal om

nyttjanderätt till mark för elektriska ledningar och andra för kraftdistribution

erforderliga anläggningar under möjligast enkla och betryggande former.

upplåtelse av mark for nämnda ändamål sker f. n. —- oavsett mera sällan förekommande

forvarv med äganderätt — i allmänhet på följande sätt:

a) genom expropriation,

b) genom avtal som intecknas (servitutsinteckning),

c) genom avtal som icke intecknas.

i mi medf& visserligen god trygghet men på samma gång i för
hållande

till andamalet oproportionerligt besvär och höga kostnader. Expropriation

brukar darfor endast tillgripas, då frivillig överenskommelse ej kunnat träffas på

''!!"? villkor. Särskilt för mindre företag ställer sig expropriationsförfarandet

allt tor omständligt och dyrbart.

Inteeknade avtal användas därför i mycket stor omfattning, men även härvid

m °mraS 6n rätt Så 0mstän(^g behandling med vidlyftiga inteckningsprotokoll

. Då ei} deI fastigheter kunna vara högt intecknade, bliva servitutsinteckmngarna

i motsvarande mån osäkra och kunna vid exekutiv auktion förfalla

varefter en ny ägare är oförhindrad begära ny och t. o. m. förhöjd ersättning’

bervitutsinteckningarna medföra därtill ofta nog olägenheter och besvär för

alla parter vid förekommande relaxering av penningeinteckningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 8 höft. (Nr 11)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

Utskottet.

På grund av kostnader, besvär och delvis osäkerhet är därför även denna

form för markupplåtelsernas säkerställande icke fullt tillfredsställande, och galler

detta i synnerhet för mindre distributionsföretag med begränsade tillgångar.

Icke intecknade avtal komma på grund härav till användning i rätt avsevärd

utsträckning, trots den härmed förenade olägenheten av mindre säkerhet för avtalets

bestånd.

Ett mera praktiskt och betryggande ordnande av ifrågavarande slags avtal är

därför numera ett önskemål, vilket torde-kunna genomföras på olika sätt.

Exempelvis vore det tänkbart, att frivilligt uppgjorda avtal genom en enkel

procedur vid vederbörande domstol kunde i fråga om säkerhet bliva jämställda

med genom expropriation förvärvad rätt.

Själva inteckningsförfarandet kunde även förenklas och exempelvis ske genom

en kortfattad anteckning i inteckningsboken, i vilket fall bestyrkta avskrifter å

avtalen dock skulle ingivas till vederbörande domstol för granskning och förvarande

uti särskilt register. Inteckningsboken skulle sålunda ej behöva belastas

med avskrifter å kontrakten.

Vid dylikt förfaringssätt skulle det vid domstolen erforderliga skrivarbetet i

hög grad minskas. Sedan dylik anteckning i inteckningsboken verkställts, skulle

bevis därom påtecknas det kontraktsexemplar, som innehaves av ledningens eller

anläggningens ägare. Nämnda anteckning i inteckningsboken skulle medföra

samma rätt som servitutsinteckning enligt nu gällande lag.

Viss tid efter det dylik anteckning i inteckningsboken ägt''rum (t. ex. 3 år)

och sedan den avsedda ledningen eller anläggningen varit i bruk någon tid (t. ex.

minst ett år) borde ifrågavarande avtal därefter bliva för framtiden gällande,

oberoende av fastighetens övergång till annan ägare.

Här antydda tillvägagångssätt skulle även kunna tillämpas för äldre, redan

intecknade avtal, i vilket fall nu gällande servitutsinteckningar kunde dödas.

Till skydd för inteckningshavare kunde möjligen föreskrivas, att inteckningshavare,

som anser att hans säkerhet skulle i något fall äventyras genom här

ifrågasatta bestämmelser, må äga rätt att hos domstolen inom viss tid anmäla

protest mot nämnda bättre rätt för servitutsinteckningen, i vilket fall den bättre

rättsställningen icke skulle träda i kraft, varom anteckning i sådant fall finge

göras i inteckningsboken.

Berörda fall torde dock med all sannolikhet bliva ganska sällsynta och sålunda

icke medföra någon mera nämnvärd olägenhet.

Aven andra sätt att lösa ifrågavarande spörsmål äro tänkbara.»

De av motionären föreslagna ändringarna i hittillsvarande principer

inom inteckningsväsendet anser utskottet icke vara av beskaffenhet att

kunna tillstyrkas. Det synes ogörligt, att för ett visst fall fullständigt

omkasta nu gällande ordning för inteckningsärendens behandling, så att

anteckning i inteckningsprotokollet icke skulle äga rum. Och den privilegierade

ställning, som motionären velat tillerkänna servitutsinteckningar av

ifrågavarande slag, kan utskottet ej heller finna på något sätt motiverad.

Den utväg, motionären velat anvisa de tillbakasätta inteckningarnas innehavare

att skydda sina intressen, torde icke vara framkomlig. Huru skulle

t. ex. dessa inteckningshavare få kännedom om en deras rätt äventyrande

ansökan om servitutsinteckning? Motionären har icke ens gjort eu antydan

därom. Det skulle möta oöverstigliga svårigheter att genom domstolens

eller sökandens försorg underrätta dem, särskilt i sådana fall, där

inteckning beviljats å ett löpande skuldebrev.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 11. 3

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Heder stimma, Jacob Larsson,

Högberg, Edw. Larson, Klejbeck, P. E. A. Jonsson* och Ernst Svensson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, aj Ekenstam*, Jansson

i Edsbäcken*, Söderberg, Johansson i Brånalt, Karlsson i Vätö, Johansson i

Huskvarna och Carlsson i Mölndal.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.