Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 19 kap. 17 och 22 §§ strafflagen, dels ock en i anledning av propositionen väckt motion.

1925-03-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:20, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 19 kap. 17 och 22 §§ strafflagen, dels ock en i anledning av propositionen väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

• 4

Första lagutskottets utlåtande Nr SO.

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 19 kap. 17 och 22 §§

strafflagen, dels ock en i anledning av propositionen väckt

motion.

(xenom en den 20 februari 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 61, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 19 kap. 17 och 22 §§ strafflagen.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 17 och 22 §§ strafflagen, 17 § i dess lydelse

enligt lagen den 5 mars 1915 och 22 § i dess lydelse enligt lagen den 4

juli 1910, skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

17 §.

Sprider ---— — sex år.

Bryter någon veterligen emot de föreskrifter, som till förekommande eller

nämmande av kreaturssjuka givna äro: kommer sjuka av den gärning; dömes

till fängelse eller till straffarbete i högst ett år. Äro omständigheterna mildrande

eller kommer ej sjuka av gärningen; vare straffet böter från och med

femtio till och med ett tusen riksdaler.

22 §.

Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse, är

vållande till eldskada å annans egendom eller till förödelse därå efter ty i 6 §

sägs, eller till skeppsbrott, eller till sådan skada eller översvämning, som

i 11 § nämnd är, eller därtill att fara uppstått för begagnande av verk, byggnad

eller anläggning, som i sist sagda paragraf omförmäles, eller till utspridande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr SO. 5

av smittsam och farlig kreaturssjuka; straffes med fängelse i högst sex månader

eller böter.

Är någon, på sätt nu sagt är, vållande till skada å fyr- eller känningsbåk eller

annat sådant tecken, som i 10 § nämnt är, eller till fara för utspridande av

smittsam och farlig kreaturssjuka; straffes med böter. För dylikt vållande till

skada, hinder, uppehåll eller fara, som i 12 eller 13 § omförmäles, eller till

skada, som i 15 § sägs, vare bot högst tvåhundra riksdaler.

Vad — — — — njuta.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

en av herr Månsson i Erlandsro m. fl. inom andra kammaren väckt, likaledes

till lagutskott hänvisad motion, nr 282, i vilken hemställts, att 17 §

i det genom propositionen framlagda lagförslaget måtte erhålla följande

lydelse:

17 §•

Sprider-----sex år.

Bryter någon veterligen emot de föreskrifter, som till förekommande eller

hämmande av kreaturssjuka givna äro: kommer sjuka av den gärning; dömes

till fängelse eller till straffarbete i högst ett år. Äro omständigheterna mildrande

eller kommer ej sjuka av gärningen; vare straffet böter från och med

tio till och med ett tusen riksdaler.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen jämte

därvid fogade protokollsutdrag; och får utskottet i fråga om vad som anförts

till stöd för motionärernas hemställan hänvisa till motionen.

I 19 kap. 17 § 2 mom. strafflagen stadgas straff för den, som veterligen

bryter emot de föreskrifter, som äro givna till förekommande eller hämmande

av kreaturssjuka. I fråga om straffet skiljer lagen mellan det fall att sjuka

kommer av gärningen och det fall, då så ej är förhållandet. Kommer sjuka

av gärningen, utgör straffet enligt lagrummets nuvarande lydelse fängelse,

straffarbete i högst ett år eller, i ringare fall, böter minst femtio och högst

femhundra kronor. Kommer ej sjuka av gärningen, skall enligt gällande

rätt dömas till böter minst fem och högst femhundra kronor.

De genom propositionen föreslagna ändringarna i detta lagrum innebära,

att dels bötesmaximum höjts till ett tusen kronor, dels bötesminimum bestämts

till femtio kronor jämväl för fall, då sjuka ej kommer av gärningen.

Den genom motionen framlagda lagtexten skiljer sig från det kungliga

förslaget endast härutinnan, att bötesminimum satts till tio i stället för

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 20.

femtio kronor. I förhållande till gällande rätt innebär detta, att minimum

dels för fall då sjuka kommer av gärningen sänkts från femtio till tio kronor

och dels för fall då sjuka ej kommer av gärningen höjts från fem till

tio kronor.

De genom propositionen föreslagna ändringarna i 19 kap. 22 § strafflagen

innebära, att i lagrummet intagits bestämmelser om ansvar för den, som

ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse, är vållande

till utspridande av smittsam och farlig kreaturssjuka (1 mom.), ävensom för

den, vilken, på sätt nu är sagt, är vållande till fara för utspridande av

dylik sjuka (2 mom.). Straffet utgör enligt 1 mom. fängelse i högst sex

månader eller böter från och med fem till och med femhundra kronor och

enligt 2 mom. böter från och med fem till och med femhundra kronor.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen rörande behovet

av skärpta straffbestämmelser mot spridande av kreaturssjuka. De bestämmelser,

som i sådant hänseende föreslagits av Kung! Maj:t, synas utskottet

vara väl avvägda.

Yad särskilt beträffar frågan om det lägsta straff, som enligt 17 § 2 mom.

må ådömas, vill utskottet erinra om att detta redan i gällande rätt satts till

femtio kronors böter för sådana fall, då sjuka kommer av gärningen. Motionärernas

förslag att straffet skulle sättas till lägst tio kronors böter skulle

således i denna del innebära ett försvagande av det nuvarande straffskyddet

och kan redan av denna anledning icke av utskottet förordas. Beträffande

sådana fall åter, då sjuka ej kommer av gärningen, innebär såväl motionärernas

förslag som det kungliga förslaget en skärpning av straffminimum,

därvid dock, såsom ovan nämnts, motionärerna stannat vid ett minimum av

tio kronor, varemot Kung! Maj:ts förslag stadgar ett minimum av femtio

kronor. I betraktande därav att 17 § 2 mom. endast avser sådana fall, då

brytandet av givna föreskrifter sker veterligen, synes ett lägsta straff av

femtio kronors böter vara väl motiverat, även om sjuka ej kommer av gärningen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å den av herr Månsson i Erlandsro

m. fl. väckta motionen, måtte bifalla Kung! Maj:ts

ifrågavarande proposition.

Stockholm den 20 mars 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr SO.

7

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Edw. Larson, Lyberg, Klefbeck,

Sandegård* och J. 0. Karlsson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad*, af Ekenstam, Lindley, Jansson

i Edsbäcken, Johansson i Brånalt, Johanson i Huskvarna, Carlson i Mölndal och fru

östlund.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Lyberg, Lindley, Jansson i Edsbäcken, Johansson i Brånalt,

Johanson i Huskvarna och Carlson i Mölndal som anfört:

»Het föreliggande lagförslaget har tillkommit på framställning av kungl.

medicinalstyrelsen, som ansett det vara lämpligt, att domstolarna bereddes

ökad möjlighet att utan tillgripande av frihetsstraff ådöma ett för varje särskilt

fall tillräckligt kännbart straff och för den skull hemställt om höjning

av hittills gällande, högsta bötesstraff för brytande mot de föreskrifter, varom

är fråga i 19 kap. 17 § strafflagen. Med hänsyn till svårigheten att fastslå

orsakssammanhanget mellan en sådan förseelse och inträffade fall av muloch

klövsjuka har styrelsen i framställningen jämväl föreslagit att enligt

berörda lagrum en och samma bötesstraffsats skulle gälla oberoende av frågan

om sjuka kommit av gärningen eller icke.

Mot den av styrelsen i berörda två hänseenden uttalade uppfattning, till

vilken Kungl. Maj:t anslutit sig, och som föranlett förslaget om höjning av

bötesmaximum till 1,000 kronor, synes icke något vara att erinra. Men av

det senare uttalandet föranlett förslag, att samtidigt bötesminimum icke blott

skulle, ehuru omständigheterna äro mildrande, bibehållas vid 50 kronor för

förseelse, varav sjuka uppkommit, utan även skulle höjas från 5 till 50 kronor,

ehuru sjuka ej av gärningen kommit, torde icke stå i god överensstämmelse

med uttalandet om önskvärdheten, att domstolarna beredas tillfälle att

ådöma för varje särskilt fall avpassat bötesstraff. Med den mångfald av

föreskrifter, som meddelas för att hindra spridande av mul- och klövsjuka,

och de många tänkbara situationer, under vilka de skola iakttagas, kunna

säkerligen, särskilt i fall av underlåtenhet att vidtaga viss åtgärd, omständigheterna

vara sådana, att ett högt bötesstraff träffar oskäligt hårt. Att

lämna domstolarna möjlighet att, på sätt i motionen nr 282 inom andra kammaren

föreslagits, i dylika fall döma till lägre bötesstraff än 50 kronor,

lärer icke komma att förminska lagens effektivitet.

Yi hava därför inom utskottet hemställt,

att 19 kap. 17 § strafflagen skulle, med anledning av den

kungl. propositionen och i enlighet med den i ämnet väckta

motionen, erhålla följande lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 20.

17 §•

Sprider-----sex år.

Bryter någon veterligen emot de föreskrifter, som till förekommande

eller hämmande av kreaturssjuka givna äro: kommer

sjuka av den gärning; dömes till fängelse eller till straffarbete

i högst ett år. Äro omständigheterna mildrande eller

kommer ej sjuka av gärningen; vare straffet böter från och

med tio till och med ett tusen riksdaler.

Stockholm 1925. Kung! Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

251057

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:105 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 19 kap. 17 och 22 §§ strafflagen, dels ock en i s. 2 i texten