Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väclct motion om viss ändring i lagen om rätt till litterära och musikaliska verk.

1925-03-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:22, Utlåtande i anledning av väclct motion om viss ändring i lagen om rätt till litterära och musikaliska verk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väclct motion om viss ändring i lagen om rätt till

litterära och musikaliska verk.

Uti en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 177,

vilken behandlats av första lagutskottet, hava herrar Norman och Holmström

i Gävle hemställt, att riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i lagen

den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk, att all musik måtte

få fritt utföras, då åhörarna ägde tillträde utan avgift.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

I anledning av förevarande motion har utskottet i den ordning, § 46 riksdagsordningen

föreskriver, inhämtat nedan återgivna, den 26 februari. 1925

dagtecknade yttrande från Musikaliska akademien. Därjämte har utskottet

från styrelserna i Föreningen Svenska Tonsättare och Föreningen Svenska Tonsättares

Internationella Musikbyrå, Stim, u. p. a., fått emottaga en den 9 feruari

1925 daterad skrivelse, vari styrelserna uttala sig emot motionärernas

förslag och lämna vissa upplysningar rörande Stim och dess verksamhet.

Motionärernas förslag föranleder utskottet att erinra om tillkomsten av de Historik.

bestämmelser i lagen om rätt till litterära och musikaliska verk den 30 maj

1919, som avse tonsättares uteslutande rätt att utföra sina kompositioner.

Intill år 1897 fanns i svensk rätt icke något stadgande om skydd mot oauktoriserat

offentligt utförande av rent musikaliska verk. Vid nämnda års riksdag

genomfördes emellertid sådan ändring av 1877 års lag angående äganderätt

till skrift, att offentligt föredragande av musikaliskt arbete utan författarens

samtycke blev förbjudet, där arbetet var otryckt eller där, vid arbetets

utgivande, genom tillkännagivande på titelbladet eller vid arbetets början

gjorts förbehåll, som avsåg rätten att föranstalta om offentligt föredragande

därav.

Vid 1919 års riksdag framlade Kungl. Maj:t genom proposition, nr 3, ett av

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 17 håll. [Nr 22.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Musikal isI, ci

a kadern ien.

särskilda sakkunniga år 1914 avgivet, sedermera inom justitiedepartementet

omarbetat förslag till lag om rätt till litterära och musikaliska verk Med vissa

ändringar blev detta förslag av riksdagen bifallet.

Enligt lagens 2 § äger tonsättare uteslutande rätt att offentligen utföra av

honom komponerat musikaliskt verk. Då detta innebar en avsevärd utvidgning

av tonsättares rätt, hade de sakkunniga i särskild paragraf, motsvarande

nuvarande 12 § i lagen, föreslagit den inskränkningen i den musikaliska auktorsrätten,

att utgivet musikaliskt verk skulle utan tonsättares tillstånd få

offentligen utföras, därest åhörare ägde tillträde utan avgift och utförandet

icke heller eljest skedde i förvärvssyfte. Departementschefen ansåg detta undantag

böra väsentligen utsträckas och föreslog, att det offentliga utförandet

av sånger och dansmusik skulle bliva frigivet. Även andra musikaliska verk

skulle få fritt utföras, förutom i sådant fall, som av de sakkunniga föreslagits,

jämväl då den av utförandet härflytande inkomst vore avsedd för välgörande

ändamål och den eller de utförande icke erhölle någon ersättning. I motion,

nr 267 i andra kammaren, hemställdes att undantaget för sånger och dansmusik

måtte inskränkas. Första lagutskottet ansåg, utlåtande nr 10, att offentligt

utförande av sånger borde förbehållas tonsättaren; dansmusik borde däremot

utan tonsättarens medgivande få offentligen utföras, där verket utgivits

såsom musik till sällskapsdans. Avfattningen av stadgandet om inskränkningarna

i tonsättarens uteslutande rätt i lagens 12 § skedde i överensstämmelse

med utskottets förslag.

Nämnda paragraf har i ifrågavarande del följande lydelse:

»Utgivna musikaliska verk må utan tonsättarens tillstånd offentligen utföras,

då åhörarna äga tillträde utan avgift och utförandet icke heller eljest sker

i förvärvssyfte eller

då den av utförandet härflytande inkomst är avsedd för välgörande ändamål

och den eller de utförande icke erhålla någon ersättning.

Dansmusik må jämväl i andra fall än nyss sagts utan tonsättarens tillstånd

offentligen utföras, där verket utgivits som musik till sällskapsdans.»

1919 års lag tillkom för att möjliggöra Sveriges anslutning till 1908 års reviderade

bernkonvention. Denna konvention innehåller icke några bestämmelser

av beskaffenhet att utgöra hinder mot en sådan ändring av nyssnämnda

paragraf, som motionärerna nu föreslagit.

I sitt ovan berörda yttrande har Musikaliska akademien avstyrkt bifall till

motionen, därvid akademien anfört följande:

»Motionärerna hemställa, att riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring

i lagen, att musik må fritt utföras i varje fall, då åhörarna äga tillträde

utan avgift. Villkoret, att utförandet icke heller eljest skedde i förvärvssyfte,

skulle alltså bortfalla. Med andra ord — det förhållande, att förvärvssyfte före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

3

läge, skulle icke i och för sig nödvändiggöra inhämtande av tonsättarens samtycke

till utförande av hans verk.

Vad motionärerna i främsta rummet synas åsyfta är att bereda innehavare

av restauranter möjlighet att utan uppgörelse med tonsättaren tillgodogöra

sig lians verk.

En lagändring i dylikt syfte anser akademien icke vara att tillstyrka. Lagstiftningen

om rätt till litterära och musikaliska verk vilar på den grundtanken,

att det andliga arbetet likasom det kroppsliga är värt sin lön. Den som skapar

kulturvärden bör, så långt som låter sig göra, få njuta frukterna av sin verksamhet

likaväl som den som ägnar sin verksamhet åt det materiella området.

Denna grundsats realiseras därigenom, att författaren eller tonsättaren principiellt

får sig — i hemlandet såväl som annorstädes — tillerkänd ensamrätt till

det av honom frambragta verket. På sådan grund vila de internationella överenskommelser,

som träffats om litterär och konstnärlig äganderätt och som

biträtts även av vårt land. Den hos oss gällande lagstiftningen i ämnet ger

uttryck åt samma tanke, vilken bland annat innebär, att åt eu tonsättare lämnas

öppet att förfoga över rätten att offentligen uppföra av honom åvägabragta

tonskapelser.

En dylik ensamrätt är visserligen för svenska tonsättare ofta nog av ringa

ekonomiskt värde, men saknar dock ej all betydelse. När i motionen göres

gällande, att det skulle ligga i dessa tonsättares verkliga intresse, att all musik

finge fritt utföras å restaurant, så motväges ett dylikt omdöme fullständigt av

det uttalande i motsatt riktning som, efter vad akademien har sig bekant, i en

till utskottet inlämnad skrivelse avgivits av föreningen Svenska tonsättare,

en sammanslutning, som omfattar flertalet tonsättare i landet.

Om alltså ur de svenska tonsättarnes synpunkt anledning icke föreligger

till den ifrågasatta, ur principiell synpunkt föga tilltalande lagändringen, så

lära lika litet andra bärande skäl kunna anföras till stöd för densamma.

I den man undantag från principen om tonsättarens ensamrätt till sina skapelser

erkännas i gällande lag, äro dessa undantag betingade av sociala eller

allmänt kulturella intressen. Undantag av annan art synes ej heller böra ifrågakomma.

Att till förmån för en näring sådan som värdshusrörelsen — vilken i

och för sig visat sig ganska givande — offra tonsättarnes intresse synes föga

rimligt. Särskilt stötande måste en dylik anordning te sig, när man besinnar,

att den skulle innebära ett gynnande av värdshusrörelsen och där förekommande

musicerande framför den kulturellt sett långt värdefullare konsertoch

operaverksamheten, vilken ansetts vara av den betydelse för det allmänna,

att den i många fall stödes med avsevärda anslag av stat eller kommun.

Det vill synas som om motionärerna med sitt förslag åsyftat ett gynnande

även av den p)å senaste tid framträdande radioverksamheten. Icke heller härtill

svncs tillräcklig anledning föreligga. Nämnda verksamhet torde knappast vara

i "behov av en förmån, som skulle innebära intrång i den på fullt giltiga grunder

vilande principen om skapande konstnärers rätt till sina alster.

Akademien anser sig alltså böra bestämt avstyrka bifall till motionen.»

De skäl, akademien sålunda anfört för avstyrkande av motionen, synas unkoiht.

utskottet övertygande, och får utskottet alltså hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 27 mars 1925.

På första lagutskottes vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit :

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederslierna, Ktcfbeck, Sandegåru*, Johan Carlsson,

P. E. A. Jonsson och Ernsl Svenson*.

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Lindiey, Leo*, Jansson i Edsbäcken,

Nilsson i Antnäs*, Söderberg, Persson i Trången och Chrislenson i Södertälje,

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Victor Pettersons Bokindustri A.-B.j Stockholm 1925

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.