Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag angående obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon m. m. Första lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i första kammaren nr 68 av herr Bondeson m: fl. och nr 80 av herr Carl August Carlsson och motionerna i andra kammaren nr 110 av herr Gustafsson i Älvsered och nr 163 av herr Andersson i Basjön.

1925-04-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:25, Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag angående obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon m. m. Första lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i första kammaren nr 68 av herr Bondeson m: fl. och nr 80 av herr Carl August Carlsson och motionerna i andra kammaren nr 110 av herr Gustafsson i Älvsered och nr 163 av herr Andersson i Basjön.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om utredning och förslag angående obligatorisk ansvarsförsäkring

för motorfordon m. m.

Första lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i första kammaren

nr 68 av herr Bondeson m: fl. och nr 80 av herr Carl August Carlsson och motionerna

i andra kammaren nr 110 av herr Gustafsson i Älvsered och nr 163 av herr

Andersson i Basjön.

I motionen 68/1 har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl; h*rr

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning och för riks- m. fi.

dagen snarast möjligt framlägga förslag rörande skyldighet för ägare av automobil

att hava automobilen ansvarsförsäkrad för skada, som i följd av automobiltrafik

kan tillfogas person eller egendom, som icke med automobilen befordras.

I motionerna 80/1 och 163/11, vilka äro likalydande, har föreslagits, att riks- Motioner av

dagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och för- Carlsson och

slag angående lagstadgad, obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon 1

samt angående under vilka former dylik försäkringsverksamhet borde bedrivas

av riksförsäkringsanstalten.

I motionen HO/lI slutligen har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Molion au herr

Maj:t måtte hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning dels an- Älvsered.

gående eventuellt införande av obligatorisk försäkringsplikt för ägare av motorfordon

för den ansvarighet, som i lagen angående ansvarighet för skada i

följd av automobiltrafik ålägges ägare av motorfordon, dels angående huruvida

i samband med införande av dylik försäkringsplikt några ändringar böra göras

i nu gällande lag den 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av

automobiltrafik, ävensom för riksdagen skyndsamt framlägga det förslag,

vartill utredningen må föranleda.

Beträffande de skäl, som anförts för dessa yrkanden, i den mån ej redogörelse

därför lämnas här nedan, får utskottet hänvisa till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. SO höft. (Nr 25.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 25,

an*6ansvarig- ^aSen ^en 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av auto
hei

för skada wobiltrafik är automobilens ägare underkastad en vidsträckt ansvarighet för

automobil- sa<^an skada. Medan eljest skadeståndsskyldighet principiellt förutsätter vålirafik.

lande och bevisskyldigheten åligger den, som påstår, att vållande föreligger,

har 1916 års lag i viss utsträckning låtit kravet på vållande falla, respektive

omkastat bevisskyldigheten till automobilägarens nackdel.

Drabbar skadan person eller egendom, som ej befordras med automobilen,

är ägaren ansvarig för skadan, ändå att han icke är vållande till densamma;

dock är han fri från ansvar, där av omständigheterna framgår, att skadan

varken förorsakats av bristfällighet å automobilen eller vållats av föraren.

Drabbar skadan någon, som befordras med automobilen, är ägaren likaledes

ansvarig oberoende av eget vållande, dock endast om fråga är om automobil,

som mot ersättning tillhandahålles allmänheten, och vållande ligger föraren

till last. Med ägare likställes i förevarande avseenden under vissa förutsättningar

brukare av automobil, som tillhör annan.

Då i 1916 års lag talas om automobil, förstås därmed varje för färd på marken

avsett fordon, som för framdrivande är försett med kraftmaskin (motor) och

icke löper på skenor. Uttrycket automobil skall i det följande begagnas i samma

bemärkelse.

Grunden till att ägare av automobil ålagts skadeståndsskyldighet utöver vad

som följer av allmänna rättsgrundsatser har man att söka i en strävan att bereda

allmänheten ökat skydd mot de särskilda vådor, som automobiltrafiken kan

medföra. Där en olycka inträffar, under det automobilen framföres av annan

än ägaren, kan denna endast mera sällan tillräknas ägaren personligen. Möjligheterna

att av ägaren utfå skadestånd med stöd av allmänna skadeståndsregler

äro därför tämligen ringa. Beträffande fordonets förare är förhållandet visserligen

delvis ett annat, men å andra sidan erbjuder dennes ekonomiska ställning

oftast ej säkerhet för att ett utdömt skadestånd kan utfås. Härtill kommer, att det

kan erbjuda stora svårigheter att åstadkomma bindande bevisning om vållande

vare sig mot föraren eller ägaren. Automobilens ägare såsom den, vilken närmast

drager nytta av automobiltrafiken, har därför genom ovannämnda Utvidgning

av de allmänna skadeståndsreglerna ställts såsom garant för att skada,

som inträffar i följd av denna trafik, blir vederbörligen ersatt.

Frågan om försäkring för den ansvarighet, som 1916 års lag ålägger automobilägare,

uppmärksammades redan i den proposition, som ligger till grund för

denna lag. Efter att hava erinrat om att lagens ansvarighetsregler ålade automobilägarna

kännbara bördor, framhöll nämligen departementschefen, att

dessa bördor kunde bliva väsentligt lättade genom ett förståndigt bruk av de

försäkringsmöjligheter, som redan stode till buds och som med visshet kunde

väntas ytterligare utvecklas.

Ansvars- eller skadeståndsförsäkring meddelas i Sverige för närvarande av

Frivillig

skadestånds
försäkring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 25.

3

ett tjugutal försäkringsbolag. Sådan försäkring har även kommit att anlitas

i stor utsträckning, men alltjämt finnes ett betydande antal automobilägare,

som icke begagnat sig av denna försäkringsmöjlighet. Eldigt uppgifter i eu

skrift, som tillställts utskottet från ett flertal försäkringsbolag, torde man

kunna räkna med att omkring två tredjedelar av landets automobilägare samt

en mindre del av landets motorcykelägare inneliava försäkring.

Genom motorindustriens starka utveckling och de ökade möjligheter att

förvärva motorfordon, som i samband därmed beretts även den mindre kapitalstarka

delen av befolkningen, har frågan om skadeståndsförsäkring erhållit

allt större aktualitet. Där, såsom ej sällan är fallet, automobilägare med svag

ekonomi försumma att genom försäkring skydda sig mot de risker, automobiltrafiken

kan medföra, ligger den faran nära, att vid inträffad skada d_en skadelidande

icke kan utfå ersättning av automobilägaren, eller, om skadestånd dock

kan uttagas, att automobilägarens ekonomi därigenom allvarligt rubbas.

Från denna utgångspunkt har i motionerna påyrkats införandet av lagstadgad

skyldighet för ägare av motorfordon att hava fordonet ansvarsförsäkrat för

skada, som i följd av motortrafik kan tillfogas person eller egendom.

Frågan om obligatorisk skadeståndsförsäkring har även berörts i det betänkande

med förslag till förordning om motorfordon m. in., som den 28 oktober 1922

avlämnades av inom kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga,

och vilket betänkande ligger till grund för 1923 års motorfordonsförordning.

De sakkunniga anförde härom följande:

»I flera främmande länder, bland andra Norge och Danmark, vilka båda

sakna särskild ansvarighetslag för skada genom trafik med motorfordon, är

dylik obligatorisk försäkring införd. Om en person i något av dessa länder

ådömts skadestånd för att han till exempel kört över och skadat en människa,

uttages skadeståndsbeloppet ur försäkringssumman, därest vederbörande saknar

andra tillgångar eller icke önskar anlita dessa.

I vårt land blir alltmera vanligt, att ägare av motorfordon försäkra dessa,

varvid försäkringen oftast omfattar dels brand- och stöldförsäkring av själva

automobilen, dels ock försäkring för skada å automobilens passagerare och å

tredje man.

Den obligatoriska försäkringen i förevarande avseende erbjuder onekligen

flera fördelar, vilka alltmera framträda i den mån även personer med begränsade

tillgångar bliva ägare av automobiler och motorcyklar. Men även åtskilliga

svårigheter och olägenheter vidlåda dylik försäkring. Särskilt må framhållas,

att det alltid blir synnerligen vanskligt att genom allmänna författningsbestämmelser

fastställa beloppet av denna försäkring, så att det icke blir onödigt

betungande för automobilägaren, men samtidigt skäligt tryggar tredje man att

utfå eventuellt skadestånd. Sannolikt skulle också automobilregistren behöva

bliva betydligt mera komplicerade på grund av att, om obligatorisk försäkring

införes, registren torde böra innehålla uppgifter om sådan försäkring. Vidare

kräves en oavlåtlig kontroll över, att försäkringarna hållas i kraft, och lärer

denna kontroll icke kunna åläggas annan än den myndighet, som förer auto
-

Obligalurisk

skadestånds
försäkring.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 25.

mobilregistret, d. v. s. länsstyrelserna. Med införande av obligatorisk försäkring

mot skada å tredje man torde i varje fall den särskilda ansvarighetslagen icke

kunna undvaras. Att lagen under sådana omständigheter emellertid måste

undergå vissa förändringar, torde vara att antaga.

En lämplig utväg vore kanske att ifrågasätta, att försäkring, varom här är

fråga, därest en obligatorisk sådan införes, ovillkorligen skall tagas i riksförsäkringsanstalten.

Försäkringens hållande vid liv och kontrollen över huvud av

densamma bleve då sannolikt underlättad. En ej ringa utvidgning av riksförsäkringsanstaltens

verksamhet bleve emellertid följden, om nämnda utväg

anlitades.

Sakkunniga sitta icke inne med förutsättningar att i nu förevarande spörsmål

verkställa utredning och avgiva förslag. I allt fall kunde den högst nödiga

revisionen av nu gällande automobillagstiftning fördröjas, om berörda fråga

nu upptoges. Spörsmålet synes emellertid vara av den vikt, att en särskild

utredning därav kan vara påkallad. Sannolikt böra eventuella författningsbestämmelser

i detta ämne komma till stånd i en särskild lag, tillkommen i den

för civillag stadgade ordning. Automobilförfattningarnas förestående revision

synes därför ej påverkas av förevarande spörsmål eller böra anstå i avbidan på

eventuell utredning av försäkringsfrågan. Tills vidare torde man kunna nöja

sig med den frivilliga försäkring i förevarande avseende, som allt mer kommit i

bruk.»

Såsom i ovannämnda sakkunnigbetänkande erinrats, hava bestämmelser

om obligatorisk skadeståndsförsäkring meddelats i ett flertal främmande länder.

Den danska rättens bestämmelser härutinnan återfinnas i Lov om Motor - koretoier m. m., utfärdad den 20 mars 1918 och ändrad den 6 maj 1921. Enligt

denna lag är ägare av motorfordon skyldig att i någon av staten erkänd försäkringsanstalt

teckna och hålla i kraft en försäkring, som för motorcyklar belöper

sig till 10,000 kronor och för andra motorfordon till 20,000 kronor, såsom full

eller partiell säkerhet för varje ersättningskrav, som på grund av lagen kan

göras gällande mot den, som var ansvarig för motorfordonet, då skadan inträffade.

Försäkringsanstalten har tilldelats rätt att i utmätningsväg indriva förfallna

premier, vilka icke på förfallodagen erlagts, samt har för desamma förmånsrätt

i försäkringstagarens konkurs. Försäkringsanstalten äger vidare rätt att intervenera

i mål om skadestånd, som enligt lagen blivit anhängiggjort. Vissa

i lagen angivna personer äro undantagna från försäkringsplikt.

I Finland har 1924 års riksdag med vissa ändringar antagit ett av regeringen

framlagt förslag till lag angående ansvarighet för skada i följd av trafik med

motorfordon. Lagförslaget ansluter sig i fråga om den ansvarighet, som åligger

ägare av motorfordon, nära till 1916 års svenska lag. I motsats till vad som gäller

enligt den svenska lagen hava emellertid i viss utsträckning fixa maximibelopp

fastställts för det skadestånd, som enligt lagförslaget skall få utdömas.

Sålunda har den högsta årliga livränta, som kan komma att utgivas, bestämts

till 4,000 mark för varje person, som skadats eller ljutit döden, därvid tillika

bestämts, att i sådant hänseende på grund av samma olyckstillfälle inalles högst

12,000 mark må utgå. För egendom, som skadats eller förstörts vid samma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 25. 5

olyckstillfälle, skull i skadestånd utbetalas högst 25,000 mark. Ägare av registrerat

motorfordon skall vara pliktig att till säkerhet för gäldande av de ersättningsbelopp,

han eller föraren sålunda kan bliva skyldig utgiva, taga och upprätthålla

försäkring i någon av staten för sådant ändamål godkänd försäkringsanstalt.

För motorcykel utan bivagn, vars vikt uppgår till högst femtio

kilogram, skall ägaren icke vara försäkringspliktig. Stat och kommun samt

vissa särskilt angivna personer (presidenten, vissa främmande diplomater och

konsuler m. fl.) äro undantagna från försäkringsplikten, varjämte vederbörande

statsråd bemyndigats att på särskild ansökan medgiva ytterligare undantag.

Enligt den norska lov om bruk av motorvogner av den 21 juni 1912 är ägare

av motorfordon skyldig att vid fordonets registrering ställa cn garanti eller

deponera ett försäkringsbrev, utfärdat av en av staten godkänd försäkringsanstalt,

å minst 1,000 kronor till täckande av eventuellt inträdande skadeståndsskyldighet.

Till belysande av frågan om de kostnader för försäkringspremier, som genom

införande av obligatorisk skadeståndsförsäkring skulle åsamkas ägarna av motorfordon,

skola slutligen anföras vissa siffror, som äro hämtade från den frivilliga

skadeståndsförsäkringen. Därvid skall emellertid tillika framhållas,

att vid införande av försäkringsplikt premiekostnaden antagligen skulle kunna

något nedbringas. Siffrorna äro hämtade från den premietariff, som gäller för

Svenska Automobiltarifföreningen, till vilken flertalet av de försäkringsanstalter,

som här i riket meddela motorfordonsförsäkring, äro anslutna.

Motorfordonsförsäkring plägar ofta omfatta, förutom skadeståndsförsäkring,

jämväl vagnskadeförsäkring (d. v. s. försäkring för skada å den egna vagnen),

brandförsäkring och stöldförsäkring eller någon av sistnämnda försäkringsformer.

I det följande tages blott hänsyn till den rena skadeståndsförsäkringen

såsom den enda försäkringsform, beträffande vilken försäkringsplikt

lärer ifrågakomma. Anmärkas må emellertid, att premien för skadeståndsförsäkring

kan ställa sig förhållandevis billigare, om skadeståndsförsäkringen

kombineras med annan motorfordonsförsäkring än om skadeståndsförsäkring

tages enbart.

De nedan angivna premiebeloppen hänföra sig till en skadeståndsförsäkring,

som är begränsad, vid personskador till högst 20,000 kronor för varje skadad

eller dödad person, dock tillsammans högst 60,000 kronor, därest flera personer

skadas eller dödas, samt vid skador å främmande egendom till högst 10,000

kronor.

Årspremien utgör:

för personautomobiler för privat bruk.......................................... Ilo kr.

» tunga lastautomobiler ......................................................... 80 »

» lätta » s. k. paketautomobiler ........................ Ilo »

» droskautomobiler i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping 190 »

Premiekoslnader

vid

skadeståndsförsäkring.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

för hyrverksautomobiler i Stockholm .......................................... 245 kr.

* » och droskautomobiler å andra orter ......... 140 »

» omnibusar ......................................................................... 350 »

Frågan om införande av obligatorisk ansvarsförsäkring för skada i följd av

motortrafik synes utskottet vara förtjänt av allvarligt övervägande. Med

den utbredning, motorfordonen erhållit, är det numera ingalunda ovanligt, att

sådana fordon förvärvas även av personer med svag ekonomi. Det skydd för

allmänheten mot motortrafikens risker, som man velat vinna genom att ålägga

ägaren ett vidsträckt personligt skadeståndsansvar, har härigenom avsevärt försvagats.

I viss mån har detta visserligen motvägts genom den frivilliga skadeståndsförsäkringen,

men erfarenheten har visat, att, särskilt bland de mindre välsituerade

automobilägarna, mången försummat att anlita sådan försäkring.

Goda skäl synas därför tala för att en närmare utredning verkställes rörande

möjligheterna att genom obligatorisk skadeståndsförsäkring bereda ökat

ekonomiskt skydd för den, som drabbas av skada i följd av motortrafik. Av

denna utredning torde även få bero, huruvida möjlighet bör beredas ägare av

motorfordon att genom ställande av annan säkerhet vinna befrielse från

försäkringsplikt.

Vad härefter angår försäkringspliktens omfång, torde redan försäkringstekniska

skäl tala för att försäkringsplikten begränsas till visst bestämt belopp.

Detta belopp får, där ej anordningen skall förlora sin praktiska betydelse,

icke sättas alltför lågt. Å andra sidan måste givetvis tillses, att icke ägarna av

motorfordon oskäligt betungas. Ett riktigt avvägande av de olika synpunkterna,

därvid jämväl torde komma under omprövning en eventuell begränsning

av ansvarighetslagens skadestånd sbelopp, kan obestridligen erbjuda vissa

svårigheter, men dessa svårigheter synas dock böra vara överkomliga.

I fråga om de organisatoriska åtgärder, som kunna bliva nödvändiga för

försäkringspliktens genomförande, talar åtskilligt för att den försäkringsverk - samhet, varom här är fråga, under viss kontroll anförtros åt de privata försäkringsanstaltema,

respektive åt särskilda för ändamålet bildade bolag av motorfordonsägare.

Vid utredningen bör även tagas under övervägande, huruvida

sådan försäkringsverksamhet lämpligen kan bedrivas av riksförsäkringsanstalten.

Särskild uppmärksamhet synes böra ägnas frågan om anordnandet av eu

effektiv kontroll över att tagen försäkring vederbörligen hålles vid makt. Anförtros

försäkringsverksamheten åt riksförsäkringsanstalten, torde genomförandet

av en sådan kontroll icke böra medföra synnerliga svårigheter, men

även om enskilda försäkringsanstalter anlitas, synas betryggande garantier

i förevarande avseende kunna vinnas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 25.

7

Bland de talrika spörsmål, som i detta sammanhang i övrigt kräva en lösning,

må slutligen anmärkas frågan, huruvida och i vilken ordning undantag från

försäkringsplikten bör medgivas för vissa ägare av motorfordon respektive för

ägare av vissa slag av motorfordon.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida och i

vilken utsträckning skyldighet må kunna stadgas för ägare av

motorfordon att taga och upprätthålla försäkring för dem

åliggande ansvarighet för skada i följd av motortrafik,

ävensom angående de former, under vilka dylik försäkringsverksamhet

bör bedrivas, samt för riksdagen framlägga de

förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 17 april 1925.

På första lagutskottets vägnar:

Å. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederslierna, Jacob Larsson, Lyberg, K. G. Westman*,

Klefbeck, P. E. A. Jonsson och J. O. Karlsson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley, Leo*, Söderberg*,

Johansson i Brånad och Johanson i Huskvarna.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:148 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj.t med begäran om utredning och förslag angående obligatorisk ansvarsförsäkri a1 i texten