Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Mai ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen m. m., dels ock en i anledning av propositionen väckt motion.

1925-04-17 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:26, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Mai ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen m. m., dels ock en i anledning av propositionen väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Kr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Mai ds proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§

utsökningslagen m. m., dels ock en i anledning av propositionen

väckt motion.

Genom en den 20 februari 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 77, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag

till

1) Lag
om

ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen skola

erhålla följande ändrade lydelse:

193 i

Förordnande, varom i 192 § sägs, må ej verkställas, med mindre underrättelse

därom, att verkställighet är sökt, blivit genom utmätningsman

meddelad den, som ansökningen avser, sist fyra dagar före vräkningen.

Har underrättelsen, av utmätningsmannen skriftligen utfärdad, bevisligen

kommit den, som ansökningen avser, annorledes tillhanda inom tid, som

nyss är sagd, eller ock, om han, i sitt hemvist sökt, ej kunnat där anträffas,

blivit inom samma tid meddelad hans make eller husfolk eller,

om de ej anträffas, anslagen å hans husdörr; vare det ock gillt. Har han

ej stadigt hemvist i riket och ej heller känt ombud i orten, vare underrättelse,

som nu är sagd, ej av nöden.

Utmätningsmannen äge, där förhållandena därtill föranleda, medgiva

skäligt anstånd med vräkningen.

Vad här ovan är stadgat gälle ock, där eljest enligt denna lag vräkning

från fast egendom eller ur hus skall äga rum.

194 §.

Kvarstad, skingrings- eller reseförbud eller handräckning enligt 192 §

eller försäljning av lös egendom, å vilken lagts kvarstad eller vilken ställts

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 sand. 1 avd. 21 höft. (Nr 26.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 26.

under skingringsförbud, må ej av överexekutor beviljas, där ej sökanden

ställt pant eller borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten

tillskyndas. Finnes, då fråga är om kvarstad, skingrings- eller

reseförbud eller handräckning enligt 192 §, någon, som bör sådan säkerhet

ställa, ur stånd därtill, och har han för sin talan visat synnerliga skäl,

äge överexekutor honom från säkerhets ställande befria.

195 §.

Ansökning om kvarstad, förbud eller annan handräckning skall göras

skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå svara

blivit vederparten lämnat; finner överexekutor saken sådan, att den dylikt

uppskov ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden bevilja tills vidare

och intill dess annorledes förordna! varder, dock icke i det fall, varom i

192 § sägs.

Finner överexekutor, att den, som talan anhängiggjort, saknar skäl

därtill, give genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras, förordne

överexekutor, huru det ske må; och äge överexekutor därvid förelägga

vite eller äventyr att, om part försummar fullgöra vad honom varder

ålagt, målet ändå avgöres.

Vad i nästföregående moment är stadgat vare ock gällande i andra hos

Överexekutor förekommande utsökningsmål, för vilka annan ordning ej

finnes i denna lag föreskriven.

212 §.

Har överexekutor genom särskilt beslut utlåtit sig över omständighet, som

angår målets behandling; däröver må ej besvär anföras annorledes än i sammanhang

med huvudsaken. Ej vare part förment att särskilt överklaga

förordnande, som enligt 195 § 1 mom. eller 208 § före målets slutliga

avgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsökningsmål av överexekutor

onödigt uppehälles; äge då att däröver klaga.

2) Lag

om meddelande av underrättelse i visst fall före vräkning ur tjänst m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i 193 § utsökningslagen stadgas angående meddelande av underrättelse

om sökt verkställighet av förordnande, varom i 192 § samma lag

sägs, ävensom angående anstånd med vräkning skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om vräkning ur tjänst, varom i 5 § i legostadgan

för husbönder och tjänstehjon den 23 november 1833 förmäles.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 26. .‘3

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

eu av herr Dahlén m. fl. inom andra kammaren väckt, likaledes till lagutskott

hänvisad motion, nr 298, i vilken hemställts, att riksdagen måtte,

med underkännande av propositionen i vad angår ändring av 193 § utsökningslagen,

i stället antaga följande lydelse av sagda paragraf:

193

Förordnande, varom i 192 § sägs, må ej verkställas, med mindre underrättelse

därom, att verkställighet är sökt, blivit genom utmätningsmannens

försorg meddelad den, som ansökningen avser, sist åtta dagar före verkställighetsåtgärdens

vidtagande. Visar den, som skall vräkas, att han överklagat

domstols eller överexekutors beslut angående vräkningen och att han

framställt begäran om inställande av beslutets vidare verkställighet, må

vräkning ej heller företagas, förrän den högre myndigheten fattat beslut

med anledning av berörda framställan.

Ej må i något fall vräkning företagas utan att vederbörande myndighet

dragit försorg om att tjänlig lägenhet genast finnes till hands för härbärgerande

av den, som skall vräkas, hans familj och hans lösegendom, och

skall, därest sålunda anskaffad bostad ej är belägen i närheten av den

lägenhet, som skall utrymmas, myndigheten även föranstalta om att, såvida

den vräkte skäligen kan antagas sakna medel därtill, hans tillhörigheter

varda på tillbörligt sätt transporterade till den nya bostaden.

Utmätningsmannen äge, där den, som skall vräkas, visar, att till följd

av dödsfall, olycksfall, sjukdom eller sådan arbetslöshet, som icke är självförvållad,

vräkningen skulle komma att förorsaka honom särskilda svårigheter,

eller, därest förhållandena eljest därtill föranleda, medgiva ytterligare

anstånd med åtgärden.

Underrättelse, som i första stycket sägs, skall delgivas den, som ansökningen

avser, på sätt om stämnings delgivning är stadgat. Har han blivit

i sitt hemvist sökt, men ej kunnat där anträffas, må delgivning med laga

verkan äga rum genom underrättelsens överlämnande till hans maka eller

husfolk eller, om de ej anträffas, genom dess anslående å hans husdörr.

Har han ej stadigt hemvist i riket och ej heller känt ombud i orten, varde

underrättelse, som nu är sagd, ej av nöden.

Vad här ovan är stadgat gälle ock, där eljest enligt lag vräkning från

fast egendom eller ur hus skall äga rum.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen

jämte därvid fogade protokollsutdrag; och får utskottet i fråga om vad

som anförts till stöd för motionärernas hemställan hänvisa till motionen.

De genom propositionen framlagda lagförslagen avse att i visst hänseende

mildra verkningarna av det nuvarande vräkningsförfarandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 26.

Gällande rätt.

Propositionen.

Enligt utsökningslagen kan vräkning ske antingen på grund av överexekutors

förordnande eller för verkställighet av domstols beslut.

I förstnämnda hänseende märkes främst bestämmelsen i 192 § utsökningslagen,

vilken stadgar, att, om arrendator eller hyresgäst vägrar att avflytta,

då bestämd legotid är till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats,

för honom inträtt skyldighet att avflytta, och han ej gitter visa sannolika

skäl att han ändock äger kvarsitta, överexekutor må förordna om hans

vräkande. Sådant förordnande må även meddelas, om det finnes uppenbart,

att arrende eller hyresrätt är förverkad. Vidare kan förordnande

om vräkning meddelas med stöd av 191 §, som bemyndigar överexekutor

att, om någon egenmäktigt pantat något till sig eller skilt annan från

det han innehar eller eljest själv tagit sig rätt, genast återställa besittningsförhållandet

eller annat förhållande, som är rubbat. Sistnämnda

stadgande har i ett flertal rättsfall även i högsta instans ansetts tillämpligt

på vissa fall, där fråga varit ej om olovligt besittningstagande, utan

•om olovligt kvarboende.

Vad vidare angår vräkning för verkställighet av domstols beslut, stadgar

37 § utsökningslagen, att utmätningsman äger utan särskilt bemyndigande

verkställa domstols laga kraft ägande dom i tvistemål, då någon blivit

förpliktad att avträda fast egendom eller dömt är om flyttning i eller ur

hus eller om tjänstehjons flyttning i eller ur tjänst. I tvist angående

arrendators eller hyresgästs skyldighet att avflytta kan, om rätten så förordnar,

utslaget verkställas utan hinder av att det icke äger laga kraft.

Slutligen föreskrives i 5 § legostadgan: Är tjänstehjon försumligt, gensträvigt

eller i sin levnad oordentligt, och låter sig ej med godo rättas,

eller är det otroget eller till åtagen tjänst oskickligt, äger husbonden

skilja det från sig. Kan ej överenskommelse träffas, äger husbonden i

tvenne gode mäns närvaro tillsäga tjänstehjonet att träda ur tjänsten;

vägrar tjänstehjonet att efterkomma denna tillsägelse, eller vill husbonden

icke tillkalla gode män, har husbonden att anmäla förhållandet i

Stockholm hos överståthållarämbetet, i övriga städer hos magistrat eller

poliskammare och å landet hos landsfiskalen, som äger att vräka tjänstehjonet

ur tjänsten.

I lag finnes icke något stadgande om skyldighet för utmätningsman att,

innan vräkning verkställes, underrätta den, som skall vräkas, om den

stundande verkställigheten. Sådan underrättelse torde dock i praxis i allmänhet

hava lämnats. Denna praxis avser propositionen att lagfästa och

närmare utbygga.

De huvudsakliga bestämmelserna i detta ämne återfinnas i 193 § utsökningslagen

i dess genom propositionen föreslagna lydelse. 193 § avser

i främsta rummet sådan vräkning, som sker med stöd av 192 §, men vad

i 193 § stadgas skall enligt lagrummets sista stycke även gälla, där eljest

enligt utsökningslagen vräkning från fast egendom eller ur hus skall äga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 26. 5

ram. Detsamma skall enligt förslaget till lag om meddelande av underrättelse

i visst fall före vräkning ur tjänst in. m. gälla i fråga om vräk

ning ur tjänst, varom i 5 § legostadgan förmäles.

Enligt propositionen må vräkning ej ske, med mindre underrättelse därom,

att verkställighet är sökt, blivit genom utmätningsman meddelad den, som

ansökningen avser, sist fyra dagar före vräkningen. Denna varseltid av

fyra dagar är obligatorisk. Utöver denna frist äger utmätningsmannen,

där förhållandena därtill föranleda, medgiva skäligt anstånd med vräkningen.

De närmare bestämmelser, som föreslagits rörande underrättelsens

meddelande och beträffande förfarandet i fall, då den, som ansökningen

avser, ej kan anträffas, hava utformats i anslutning till vad som enligt

60 § utsökningslagen gäller rörande underrättelse om stundande utmätning.

Enligt motionärernas förslag skall den obligatoriska varseltiden sättas

till åtta i stället för fyra dagar. Beträffande delgivning av underrättelse

om stundande vräkning skall enligt motionen gälla vad om delgivning

av stämning är stadgat. Vidare föreslå motionärerna, att i sådana fall,

där meddelat vräkningsbeslut överklagats och klaganden framställt begäran

om inställande av beslutets verkställighet, vräkning ej skall få före

tagas, förrän den högre myndigheten fattat beslut med anledning av be

rörda framställan. Slutligen föreslås särskilda bestämmelser i syfte att

tillförsäkra den vräkte annan bostad m. m.

Då vräkning innebär ett starkt ingrepp i levnadsförhållandena för den, som

drabbas av åtgärden, synes det, såsom i propositionen framhållits, nödvändigt,

att han något i förväg erhåller underrättelse om verkställigheten,

så att han må hava möjlighet att nödtorftigt ordna för sig och sin familj

samt beträffande sitt bohag. Denna varseltid får, där den skall bliva av praktisk

betydelse, icke sättas alltför kort. Ä andra sidan måste givetvis tillses,

att varseltiden icke blir så lång, att fastighetsägarens och den tillträdande

arrendatorns eller hyresgästens skäliga intressen åsidosättas. För en viss

återhållsamhet på förevarande område talar även, att frågan om en allmän

reglering av rättsförhållandet mellan husägare och hyresgäst för närvarande

är under utredning. De olika synpunkter, .som sålunda kräva beaktande,

synas utskottet vara på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda genom Kungl.

Maj:ts förslag, att varseltiden såsom regel skall utgöra fyra dagar, men att

utmätningsmannen skall äga att, där förhållandena därtill föranleda, medgiva

längre anstånd. Med hänsyn härtill och under åberopande av vad departementschefen

anfört till närmare motivering av Kungl. Maj:ts förslag, fai

utskottet tillstyrka bifall till propositionen.

Utskottet kan däremot icke förorda, att vräkningen göres beroende av de

ytterligare förutsättningar, som i motionen föreslagits. Vad särskilt angår

motionärernas förslag, att ett överklagat vräkningsbeslut icke skulle få verkställas,

förrän besvärsinstansen utlåtit sig över framställt yrkande om inhibi
-

Motionen.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 26.

tion av verkställigheten, torde klagandens intressen vara skäligen tillgodosedda

genom den föreslagna varseltiden och den möjlighet utmätningsmannen

enligt propositionen skall erhålla att, om förhållandena därtill föranleda,

medgiva förlängt anstånd med vräkningen.

Utskottet får alltså hemställa,

1) att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen

bifallas; samt

2) att den i anledning av propositionen väckta motionen,

i vad den icke kan anses besvarad genom utskottets

hemställan under 1) här ovan, icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 april 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Rogberg, Edw. Larson, Lyberg,

Klefbeck, Berglund och Ernst Svenson;

från andra kammaren: herrar Lindley, Jansson i Edsbäcken, Johansson i Brånalt,

Karlsson i Vätö, Johanson i Huskvarna, Carlson i Mölndal, Sjögren och Christenson i Södertälje

*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 26.

7

Reservation

av herr Hederstierna, som, med instämmande av herrar Rogberg, Edw.

Larson, Lyberg, Jansson i Edsbäcken, Johansson i Brånalt och Christenson

i Södertälje, anfört:

»Det synes vara lämpligt att, på sätt Kung]. Maj:t i 193 § utsökningslagen

föreslagit, stadga rätt för utmätningsman att, där förhållandena

därtill föranleda, medgiva skäligt anstånd, men torde det icke böra överlåtas

åt utmätningsmannen att bestämma huru lång anståndstid som helst,

utan synes denna tid böra begränsas till högst fyra dagar utöver den i

1 mom. stadgade tid. På grund härav hemställer jag,

att riksdagen måtte besluta, att 2 mom. uti 193 §

utsökningslagen skall hava följande lydelse:

Utmätningsmannen äge, där förhållandena därtill

föranleda, medgiva skäligt anstånd med vräkningen,

dock högst fyra dagar utöver den i 1 mom. stadgade

tid.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:179 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ ut sökning sia g en m. m. s. 1 i texten