Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning.

1925-05-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:28, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1925 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den

9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning.

Genom en den 20 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 211, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910

(nr 141, sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om

reglering av prästerskapets avlöning skola i nedan angivna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

12 §.

Varje tjänstgörande — — —- — — — därom meddelar.

Yrkas av--—------meddelade föreskrifter.

Tjänstgör extraordinarie — —--—• utgående belopp.

Extraordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom är urståndsatt att

mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt eller vikarie, må åtnjuta

arvode enligt Konungens närmare bestämmande.

14 §.

1. Bostad och---- — ---honom anförtror.

2. Adjunktsarvode för —------av kyrkofonden.

Det belopp------extraordinarie prästen.

Arvode åt extraordinarie präst, som på grund av sjukdom åtnjuter befrielse

från förordnande, gäldas av kyrkofonden.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 23 höft. (Nr 28.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagförslagets

innebörd.

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

3. Finner Konungen------är stadgat.

4. Vikariearvode skall — — — — — — förenade inkomster.

5. Kostnadsersättning till — — — — — — kyrkofonden.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förevarande lagförslag, tilllåter

sig utskottet att, i den mån redogörelse därför ej nedan lämnas, hänvisa

till propositionen.

Enligt 12 § i gällande lag om reglering av prästerskapets avlöning den

9 december 1910 och 1 § i den med stöd av samma lag utfärdade kungl.

förordningen angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets avlöning

den 18 april 1914 skola där stadgade avlöningsförmåner åtnjutas av

varje tjänstgörande adjunkt. Härav följer att extraordinarie präst, som

erhållit tjänstledighet på grund av sjukdom eller av annan anledning, icke

erhåller någon avlöning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 april 1923 har Allmänna svenska

prästföreningen hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte

att extraordinarie präst vid sjukdomsfall måtte tillerkännas hela eller viss del

av honom tillkommande lön.

Över framställningen hava yttranden avgivits av rikets länsstyrelser och

ecklesiastika konsistorier samt, gemensamt, av kammarkollegium och statskontoret,

vilka alla tillstyrkt vidtagande av åtgärder i syfte att sjuk extraordinarie

prästman måtte få behålla vissa avlöningsförmåner.

Kammarkollegium och statskontoret hava i sitt utlåtande föreslagit ej

blott att extraordinarie präst, som på grund av sjukdom vore urståndsatt att

uppehålla förordnande såsom adjunkt eller vikarie, skulle äga rätt till sjukavlöning,

utan även att sådan avlöning skulle kunna tillerkännas extraordinarie

präst, som av samma anledning vore förhindrad att emottaga förordnande

av angivet slag. Sjukavlöning till egentliga adjunkter samt kontrakts- och

stiftsadjunkter, vilken av ämbetsverken beräknats draga en årlig kostnad av

omkring 8,400 kronor — förutom ålderstillägg, tillfällig löneförbättring och

dyrtidstillägg — skulle gäldas av kyrkofonden, vilken utan svårighet ansåges

kunna bära denna utgift. Den till ständig adjunkt utgående sjukavlöningen

skulle bestridas i första hand av pastoratets prästlönemedel.

För ett genomförande av den föreslagna förändringen beträffande de

extraordinarie prästmännens avlöning under sjukdom hava ämbetsverken

utarbetat det vid propositionen fogade förslaget till ändringar i 12 och 14

§§ av prästlöneregleringslagen.

Dessa ämbetsverk hava vidare föreslagit, att i adjunktsavlöningsförordningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 28. 3

skulle införas närmare bestämmelser angående sjukavlöningen. För att extraordinarie

präst, som ej vore ständig adjunkt, skulle äga åtnjuta sådan avlöning,

skulle förutsättningen vara, att han under minst tre år fullgjort prästerlig

tjänstgöring. Arvode skulle dock ej få utgå för längre tid än sammanlagt

730 dagar under loppet av fem år. Ständig adjunkt skulle äga åtnjuta

den för honom bestämda lönen, minskad med ett belopp, motsvarande vad

han avstode eller borde avstå till vikarie.

Departementschefen har anslutit sig till ämbetsverkens förslag; dock har

departementschefen beträffande det föreslagna tillägget till adjunktsavlöningsförordningen

anfört, att han ansåge två års föregående tjänstgöring böra

vara tillräckligt för att rätten till sjukavlöning skulle inträda.

Utskottet har vid granskning av lagförslaget ej funnit skäl till anmärkning

mot detsamma och får alltså hemställa,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 maj 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Högberg*, Edw. Larson*, Lyberg,

Klefbeck*, Sandegdrd och Ernst Svenson* ;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley, Jansson i Edsbäcken,

Johansson i Brånalt, Carlson i Mölndal*, Sjögren och Olsson i Kalmar.

Utskottet.

''Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:180 Skrivelse till Kcmungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och I t §§ i lagen den 9 december 1910 om reglerin a1 i texten