Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning.
1925-05-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1925:28, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 28.
1
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1925 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den
9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning.
Genom en den 20 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 211, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910
(nr 141, sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning.
Härigenom förordnas, att 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om
reglering av prästerskapets avlöning skola i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:
12 §.
Varje tjänstgörande — — —- — — — därom meddelar.
Yrkas av--—------meddelade föreskrifter.
Tjänstgör extraordinarie — —--—• utgående belopp.
Extraordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom är urståndsatt att
mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt eller vikarie, må åtnjuta
arvode enligt Konungens närmare bestämmande.
14 §.
1. Bostad och---- — ---honom anförtror.
2. Adjunktsarvode för —------av kyrkofonden.
Det belopp------extraordinarie prästen.
Arvode åt extraordinarie präst, som på grund av sjukdom åtnjuter befrielse
från förordnande, gäldas av kyrkofonden.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 23 höft. (Nr 28.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lagförslagets
innebörd.
Första lagutskottets utlåtande Nr 28.
3. Finner Konungen------är stadgat.
4. Vikariearvode skall — — — — — — förenade inkomster.
5. Kostnadsersättning till — — — — — — kyrkofonden.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för förevarande lagförslag, tilllåter
sig utskottet att, i den mån redogörelse därför ej nedan lämnas, hänvisa
till propositionen.
Enligt 12 § i gällande lag om reglering av prästerskapets avlöning den
9 december 1910 och 1 § i den med stöd av samma lag utfärdade kungl.
förordningen angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets avlöning
den 18 april 1914 skola där stadgade avlöningsförmåner åtnjutas av
varje tjänstgörande adjunkt. Härav följer att extraordinarie präst, som
erhållit tjänstledighet på grund av sjukdom eller av annan anledning, icke
erhåller någon avlöning.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 april 1923 har Allmänna svenska
prästföreningen hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte
att extraordinarie präst vid sjukdomsfall måtte tillerkännas hela eller viss del
av honom tillkommande lön.
Över framställningen hava yttranden avgivits av rikets länsstyrelser och
ecklesiastika konsistorier samt, gemensamt, av kammarkollegium och statskontoret,
vilka alla tillstyrkt vidtagande av åtgärder i syfte att sjuk extraordinarie
prästman måtte få behålla vissa avlöningsförmåner.
Kammarkollegium och statskontoret hava i sitt utlåtande föreslagit ej
blott att extraordinarie präst, som på grund av sjukdom vore urståndsatt att
uppehålla förordnande såsom adjunkt eller vikarie, skulle äga rätt till sjukavlöning,
utan även att sådan avlöning skulle kunna tillerkännas extraordinarie
präst, som av samma anledning vore förhindrad att emottaga förordnande
av angivet slag. Sjukavlöning till egentliga adjunkter samt kontrakts- och
stiftsadjunkter, vilken av ämbetsverken beräknats draga en årlig kostnad av
omkring 8,400 kronor — förutom ålderstillägg, tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillägg — skulle gäldas av kyrkofonden, vilken utan svårighet ansåges
kunna bära denna utgift. Den till ständig adjunkt utgående sjukavlöningen
skulle bestridas i första hand av pastoratets prästlönemedel.
För ett genomförande av den föreslagna förändringen beträffande de
extraordinarie prästmännens avlöning under sjukdom hava ämbetsverken
utarbetat det vid propositionen fogade förslaget till ändringar i 12 och 14
§§ av prästlöneregleringslagen.
Dessa ämbetsverk hava vidare föreslagit, att i adjunktsavlöningsförordningen
Första lagutskottets utlåtande Nr 28. 3
skulle införas närmare bestämmelser angående sjukavlöningen. För att extraordinarie
präst, som ej vore ständig adjunkt, skulle äga åtnjuta sådan avlöning,
skulle förutsättningen vara, att han under minst tre år fullgjort prästerlig
tjänstgöring. Arvode skulle dock ej få utgå för längre tid än sammanlagt
730 dagar under loppet av fem år. Ständig adjunkt skulle äga åtnjuta
den för honom bestämda lönen, minskad med ett belopp, motsvarande vad
han avstode eller borde avstå till vikarie.
Departementschefen har anslutit sig till ämbetsverkens förslag; dock har
departementschefen beträffande det föreslagna tillägget till adjunktsavlöningsförordningen
anfört, att han ansåge två års föregående tjänstgöring böra
vara tillräckligt för att rätten till sjukavlöning skulle inträda.
Utskottet har vid granskning av lagförslaget ej funnit skäl till anmärkning
mot detsamma och får alltså hemställa,
att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 maj 1925.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Högberg*, Edw. Larson*, Lyberg,
Klefbeck*, Sandegdrd och Ernst Svenson* ;
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley, Jansson i Edsbäcken,
Johansson i Brånalt, Carlson i Mölndal*, Sjögren och Olsson i Kalmar.
Utskottet.
''Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:180 Skrivelse till Kcmungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och I t §§ i lagen den 9 december 1910 om reglerin a1 i texten