Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag dels till lag angående särskilda lönetillägg

1925-05-05 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag dels till lag angående särskilda lönetillägg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr itit).

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1925 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

dels till lag angående särskilda lönetillägg ( ödeby gdstilllägg)

vid vissa prästerliga befattningar inom Härnösands

ock Luleå stift, dels och till lag angående anlitande

av kyrkofonden för uppförande av prästgårdar

inom vissa delar av Härnösands och Luleå stift.

Genom en den 20 mars 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 213, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

angående särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga

befattningar inom Härnösands och Luleå stift.

1 §•

Till kyrkoherdar, komministrar samt s. k. ständiga adjunkter, vilkas bostad

och huvudsakliga verksamhetsområde äro förlagda till sådana trakter inom

Härnösands och Luleå stift, där vistelsen och verksamheten på grund av hårt

klimat, outvecklade kommunikationer och allmän kulturell isolering måste antagas

utöva eu särskild påfrestning å den prästerlige tjänstinnehavaren, må

i enlighet med vad i denna lag stadgas samt Konungen efter framställning av

vederbörande domkapitel bestämmeT utgå ett särskilt tillägg till lönen (ödebygdstillägg),

2§.

Ödebygdstillägg må fastställas till ett belopp av högst 1,200 kronor årligen

att utgå under den period, för vilken lönereglering, fastställd enligt lagen

om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, äger giltighet.

Inträda, efter det dylikt tillägg blivit för viss befattning fastställt, sådana

ändrade förhållanden, att befattningen kan anses hava helt eller delvis för
Bihang

till riksdagens protokoll 1985. 9 samt. 1 avd. 2b höft. (Nr 29.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets ^utlåtande Nr 29.

lorat den karaktär, som i 1 § avses, skall, efter Konungens bestämmande, ödebygdstillägget

vid tjänstinnehavarens avgång upphöra att utgå eller, efter ty

prövas skäligt, nedsättas.

3 §. •

Ödebygdstillägg åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter skall,

för varje pastorat, så vitt angår dess prästerskap, bestridas medelst församlingsavgifter

och, i den mån sådant erfordras, medelst övriga till prästerskapet

anslagna avlöningstillgångar på sätt och i den ordning, 11 § 1 mom.

samt 19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har

för bestridande av, jämte avlöning, ödebygdstillägg åt nu nämnda präster såsom

församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt större belopp än

som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets

hela inkomstbelopp, beräknat som i 19 § 1 mom. nämnda lag sägs, skall ersättning

av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet

i den ordning, 21 § samma lag stadgar.

4§.

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning av bestämmelserna i denna

lag kunna finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.

2) Lag

angående anlitande av kyrkofonden för uppförande av prästgårdar inom

vissa delar av Härnösands och Luleå stift.

1 §•

I de fall, då inom Härnösands och Luleå stift tjänlig prästgård saknas

för sådan kyrkoherde eller komminister, som i därför stadgad ordning förklarats

berättigad att uppbära ödebygdstillägg, må Konungen — därest lämplig

bostad för befattningshavaren icke finnes att förhyra och ett fullgörande

av den pastoratet åliggande skyldigheten att bygga ny prästgård måste med

hänsyn till de ekonomiska förhållandena i pastoratet anses medföra oskäligt

stor tunga för pastoratet och dess invånare — medgiva, att från kyrkofonden

må under de villkor, Konungen äger bestämma, till vederbörande pastorat utlämnas

ett räntefritt lan till belopp motsvarande hela eller en del av kostnaden

för byggnadsskyldighetens fullgörande.

2§.

I fall, som avses i 1 §, må Konungen, där särskilda förhållanden sådant

påkalla, medgiva, att kostnaden för byggnadsskyldighetens fullgörande må helt

eller delvis bestridas av kyrkofondens medel utan återbetalningsskyldighet för

pastoratet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Forsla lag utskottets utlåtande Nr 20.

3 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, meddelas

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de framlagda lagförslagen, får

utskottet, i den mån de ej här nedan återgivits, hänvisa till propositionen.

I anledning av en i första kammaren väckt motion, nr 181, anhöll 1924 års

riksdag i skrivelse nr 62, på hemställan av första lagutskottet, utlåtande nr 12,

hos Kungl. Maj:t om utredning rörande vilka åtgärder, som borde vidtagas till

undanröjande av de svårigheter, som voro förknippade med tillsättandet och

utövandet av prästerliga tjänster i de två nordligaste stiftens ödemarksbygder,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning kunde

föranleda.

Motionären hade ifrågasatt tre åtgärder, nämligen dels medgivande av rätt

för ifrågavarande präster att räkna dubbla tjänsteår, dels införande av ökad

befogenhet för domkapitlen i de två nordligaste stiften att vid s. k. långvakansförordnande

anställa präster i ödemarksområdena även från andra stift, dels

slutligen vidtagande av sådan ändring av 3 § i lagen den 9 december 1910 angående

tillsättning av prästerliga tjänster, att prästerna i ödemarksområdena

medgåves rätt att söka prästerliga befattningar inom hela riket.

För egen del anförde utskottet följande.

- »Utskottet finner motionärens hemställan synnerligen behjärtansvärd. De

stora uppoffringar i både materiellt och andligt avseende, som de personer

måste underkasta sig, vilka uti här ifrågavarande delar av landet ägna sig åt

kulturarbete, äro helt visst mycket stora, och det måste anses vara ett allmänt

intresse, att dessa personers viktiga arbete i möjligaste mån röner uppmuntran.

I ödemarkstrakterna mer än annorstädes är prästerskapet befolkningen

till råd och hjälp icke blott i fråga om församlingsvården utan även

beträffande mera världsliga förhållanden. Det är då av vikt, att de prästerliga

befattningarna därstädes bliva besatta med personer, som trots de ogynnsamma

yttre förhållandena hava förmåga och uthållighet att väl fylla de anspråk,

som ställas på dem. En åtgärd, ägnad att underlätta ifrågavarande

prästerliga tjänsters besättande med därför lämpliga personer, anser utskottet,

i likhet med motionären, vara öppnandet av möjlighet för dem att efter viss

tids tjänstgöring inom ödemarksområdena få söka prästerliga tjänster över hela

riket. Samtidigt torde å andra sidan prästerskapet i andra stift böra medgivas

rätt att söka sådana tjänster inom ifrågavarande områden.

Utskottet har redan förut i annat sammanhang uttalat sig för ett upplösande

av stiftsbandet i hela riket, och riksdagen har även hos Kungl. Maj:t begärt

utredning i denna riktning. Utskottet intager i berörda fråga fortfarande samma

ståndpunkt. Emellertid torde, även om lösning i ett sammanhang av^frågan

om stiftsbandets upphävande vore önskvärd, den nu förevarande frågan

kunna utan avvaktan av det av riksdagen år 1919 begärda lagförslag göras till

föremål för utredning.

Samtidigt borde tagas under övervägande, huruvida icke även andra åtgärder

än stiftsbandets mildrande kunde vidtagas för vinnande av motionens syftemål.

Förutom av motionären nämnda åtgärder torde särskilt ett ordnande av

1924 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutslcottets utlåtande Nr 29.

bostadsförhållandena för prästerskapet inom ifrågavarande trakter ävensom ett

förbättrande av deras ekonomiska ställning i övrigt böra komma i beaktande,

slutligen bör, enligt utskottets mening, vid en utredning uti ifrågasatt riktning

undersökas för vilka församlingar inom våra nordligaste stift de undantagsbestämmelser,

som kunna komma att föreslås, böra få giltighet.»

Båt°ärderV 1 an!edning av riksdagens skrivelse hava utlåtanden inhämtats från domkaa

ger. pitlen i Härnösand och Luleå, länsstyrelserna i Härnösand, Östersund, Umeå

och Luleå samt kammarkollegium, vilka samtliga hava vitsordat rådande svåligheter

att erhålla lämpliga sökande till prästerliga tjänster i ödebygderna

inom de två nordligaste stiften och att hålla dessa tjänster besatta samt framhållit

angelägenheten av att genom vidtagande av särskilda åtgärder bereda

prästerskapet en förbättrad ställning. De av motionären föreslagna åtgärderna,

rätt för i ödemarksbygder tjänstgörande präster att räkna dubbla tjänsteår

och lättnader i stiftsbandet, hava emellertid av myndigheterna ansetts skola

visa sig mindre verksamma, en uppfattning till vilken även departementschefen

anslutit sig. Däremot hava samtliga myndigheter framhållit nödvändigheten

av ett ordnande av prästerskapets bostadsförhållanden och en förbättring

av deras ekonomiska ställning.

^''tillägg,Domkapitlet i Luleå har föreslagit, att präster i ödebygder skulle tillerkännas

en lönekompensation i form av särskilda lönetillägg. Rörande grunderna

för dessa tillägg har domkapitlet anfört följande.

»Om vilka delar av riket böra anses såsom ödemarksområden, finnas såsom

känt inga bestämmelser träffade.

Domkapitlet skulle vilja tänka sig en indelning av meranämnda prästerliga

tjänster i ödebygdstjänster av första, andra och tredje grad, allt eftersom ödemarkskaraktären

vidlåder dem i mindre, större och särskilt hög grad.

Med tillämpning av en dylik indelningsgrund kan man komma till följande

preliminära och summariska uppställning.

Ödebygdsorter av första grad.

Lycksele kyrkby, Örträsk, Fredrika, Åsele, Dorotea, Arvidsjaur.

Ödebygdsorter av andra grad.

Björksele (Lycksele pastorat), Vilhelmina kyrkby, Malå, Arjepluog, Stensele,

Jokkmokks kyrkby, Gällivare, Malmberget, Nedertorneå, Karl Gustaf, Hietaniemi,

Övertorneå, Turtola.

ödebygdsorter av tredje grad.

Risbäck, Dikanäs (Vilhelmina pastorat), Södra Bergnäs (Arjepluogs pastorat),

Tärna, Gargnäs (Sorsele pastorat), Kvikkjokk (Jokkmokks pastorat),

Porjus och Puottaure (Jokkmokks pastorat), Kiruna, Vitträsk (Gällivare

pastorat), Jukkasjärvi gamla kyrkby, Vittangi, Karesuando, Pajala, Muonionalusta,

Junosuando, Tärendö, Korpilombolo, Seskarö (Nedertorneå pastorat).

Till ödebygdsorter av första klass böra även hänföras överkalix och Holmön,

ehuru dessa församlingar icke äro belägna innanför lappmarksgränsen, samt

möjligen vissa andra församlingar öster om samma gräns.

Vägande invändningar kunna otvivelaktigt i ena eller andra avseendet framställas

mot det sålunda gjorda försök till en klassificering, vars rättvisa enligt

sakens natur måste bliva ganska schematisk och på vilken så många omständigheter

äro ägnade att inverka.

Utmatandet av lönetilläggen till alla ifrågavarande tjänster bör göras så pass

frikostigt, att en verklig och för de särskilda orterna tillräcklig kompensation

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

för ödebygdstjänstgöringen lämnas och att respektive tjänster därigenom göras

tillräckligt begärliga för att vinna sökande.

Domkapitlet hyser den uppfattning, att om ändamålet med ödebygdstillägget

skall bliva effektivt, dess minimum icke bör sättas lägre än till 900 kronor

samt maximum icke lägre än till 2,000 kronor, på sätt nedanstående tabell

närmare utvisar.

Ortens karaktär

Lönetillägg för

kyrkoherde | komminister]

Kronor

Kronor

Ödebygdsort av första grad.................

1,200

900

> > andra > .................

1,600

1,200

> > tredje > .................

2,000

1,500

För e. o. präster, stationerade inom ödebygdsområde, bör även liknande tilllägg

utgå proportionellt till lönerna för de ordinarie, förslagsvis med respektive

600, 800 och 1,000 kronor.

Ödebygdstillägg synes självfallet böra förses med dyrtidstillägg enligt för

prästerskapet gällande grunder.»

Länsstyrelsen i Luleå har funnit domkapitlets förslag beaktansvårt, men

ställt sig tveksam, om förslaget till gruppering i ödebygdsorter kunde anses

innebära den rättvisaste lösningen. Länsstyrelsen har sålunda ansett det kunna

ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl förefunnes för att placera Gällivare,

Malmberget, Nedertorneå och Karl Gustaf förmånligare än bland ödebygdsorter

av första graden, varjämte Kiruna syntes böra placeras bland ödebygdsorter

av andra graden.

Kammarkollegium, som jämväl ansett särskilda ödebygdstillägg böra tilldelas

här ifrågavarande prästerskap, har låtit utarbeta ett i propositionen (sid.

14—15) intaget lagförslag härom. Kollegium har därvid ansett, att bestämmelserna

ej skulle givas ett specificerat innehåll, men att genom dem borde

uppdragas en tillräckligt vid ram, inom vilken man åtminstone till en början

mera försöksvis kunde tilldela prästerna ödebygdstillägg, där sådant kunde

anses påkallat. Endast experimentvis kunde man komma till det rätta beloppet

av det tillägg, vilket i varje fall erfordrades för att uppväga de moment,

som avhölle prästerna från att söka ödebygdsbefattningar.

Det av kollegium utarbetade lagförslaget innehöll, att ödebygdstillägg i enlighet

med vad Konungen efter framställning av domkapitlet bestämde, skulle

kunna utgå till kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter, vilkas bostad

och huvudsakliga verksamhetsområde vore förlagda till sådana trakter

inom de två nordligaste stiften, där vistelsen och verksamheten på grund av

hårt klimat, outvecklade kommunikationer och allmän kulturell isolering måste

antagas utöva en särskild påfrestning å den prästerlige tjänstinnehavarens själsoch

kroppskrafter. Någon skillnad mellan kyrkoherdar och komministrar borde

enligt kollegii mening ej göras. Det kunde ifrågasättas, om ej tillägget för

ständig adjunkt borde vid lagens tillämpning sättas lägre än för ordinarie

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

tjänstinnehavare, då nämnda befattning torde vara att betrakta såsom en övergångstjänst.

De av domkapitlet i Luleå föreslagna beloppen ansåge kollegium

för höga; ett maximibelopp av 1,200 kronor vore fullt tillräckligt. Å ödebygdstillägget

borde beräknas dyrtidstillägg. Den av domkapitlet föreslagna

klassificeringen funne kollegium i huvudsak ändamålsenlig.

Kostnaderna, som enligt domkapitlets förslag kunde för det ordinarie

prästerskapet uppskattas till cirka 60,000 kronor, men som enligt kollega förslag

skulle hålla sig vid omkring hälften, borde bestridas i samma ordning, som

vore stadgad angående prästerskapets egentliga avlöning. I regel torde tillägget

komma att bestridas av kyrkofonden, då i de församlingar, varom här vore

fråga, utdebiteringen av församlingsavgifter redan för den egentliga lönen jämte

löneförbättring och dyrtidstillägg nästan undantagslöst nått den storlek, att

ersättning enligt 21 § i löneregleringslagen fordrades. Kollegium har emellertid

ansett, att utgiften i varje fall ej skulle bliva större än att kyrkofonden

förmådde bära den.

Även till det extra ordinarie prästerskapet borde enligt kollegii mening ödebygdstillägg

utgå. Då lönerna för dessa präster emellertid fastställas av

Kungl. Maj :t, har frågan om tillägg till dem ej berörts i lagförslaget.

Mot det av kammarkollegium uppgjorda lagförslaget har departementschefen

i stort sett icke haft några erinringar att göra; med endast ett par formella

ändringar har detsamma nu förelagts riksdagen.

Bidrag till Såsom ovan berörts hade utskottet vid 1924 års riksdag även framhållit

KO stn cklpyyi n

för byg- betydelsen av att bostadsförhållandena för prästerskapet inom ödemarksomgunde^av

rådena ordnades. De hörda lokala myndigheterna hava understrukit vikten

gårdar, kärav och, då flertalet församlingar icke förmå fullgöra sin byggnadsskyldighet,

ifrågasatt bidrag av allmänna medel.

Kammarkollegium har härom anfört följande:

»Det ligger i öppen dag, att frånvaron av en ändamålsenlig prästgård måste

utgöra ett allvarligt hinder, som motverkar anställandet av präster i församlingar

inom ödebygdsområdena eller eljest inom mera isolerade trakter. Beredande

av hyresersättning i stället för bostad torde nog i många fall vara

ett föga verksamt surrogat, då, efter vad Luleå domkapitel anfört, i de små

kyrkbyarna aldrig finnes lämplig bostad att förhyra. Det synes därför vara

synnerligen påkallat att, när fråga är om sådana i de norrländska ödebygderna

liggande pastorat, vilka på grund av bristande ekonomisk styrka icke

mäkta bekosta prästgårds anordnande, vidtaga särskilda åtgärder för prästgårds

anskaffande eller iordningställande. Då prästen i djdika trakter har

att fylla betydelsefulla kulturella och sociala uppgifter, synes det föreligga

goda skäl att genom anslag av allmänna medel möjliggöra prästgårds anskaffande.

Frågan om de fall, då det allmänna sålunda bör träda hjälpande emellan,

och den omfattning, vari sådant bör ske, bör givetvis upptagas till prövning

efter framställning i varje särskilt fall.

År 1922 beviljade riksdagen anslag för byggande av en prästgård i Karesuando.

I den skrivelse, nr 83, där riksdagen anmälde sitt beslut i ärendet,

betonade emellertid riksdagen, att det vore fråga om ett enastående

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr HD.

7

undantagsfall, som på intet sätt kunde eller finge verka prejudicerande på andra

krav av motsvarande beskaffenhet.

Hos Kungl. Maj:t föreligga, enligt vad i propositionen upplyses, ansökningar

från åtskilliga pastorat om bidrag för liknande ändamål. Då på grund av

riksdagens nyssnämnda utlåtande endast i undantagsfall bidrag av statsmedel

torde vara att påräkna, har departementschefen ansett någon annan möjlighet

böra åvägabringas att lämna understöd åt de pastorat, som på grund av

sina ekonomiska förhållanden icke kunna uppfylla sina skyldigheter i avseende

å prästgårdars byggande.

I ett utlåtande, avgivet med anledning av framställning till Kungl. Maj:t

om statsbidrag för uppförande av prästgård åt komministern i Dikanäs i Vilhelmina

pastorat, har kammarkollegium, om ock med tvekan, uttalat sig för

att hos riksdagen skulle göras framställning om anslag till ifrågavarande

ändamål. Tillika har emellertid kollegium hemställt, att, därest Kungl. Maj:t

icke ansåge sig böra göra sådan framställning, medgivande måtte inhämtas

hos riksdag och kyrkomöte om anvisande av erforderligt belopp ur kyrkofonden.

Från kollegii beslut var en ledamot skiljaktig, i det han anfört, att frågan

om bidrag till prästgården i Dikanäs borde inställas i ett allmännare sammanhang.

Gällande bestämmelser om kyrkofonden borde utbyggas med tillfälliga

författningsföreskrifter, varigenom Kungl. Maj.-t erhölle bemyndigande att i

särskilda fall ur nämnda fond lämna anslag till prästgårdsbyggnad. Till stöd

härför anfördes bland annat följande.

För närvarande rörande kyrkofonden gällande författningsbestämmelser tillstädja

icke »^anordning av anslag för här ifrågavarande ändamål. Enligt min

mening kan det emellertid ingalunda anses strida mot den nämnda fond principiellt

tillkommande uppgiften, om möjlighet bereddes att — i de begränsade

fall varom här kan vara fråga — ur fonden lämna lämpligt avpassade anslag

till avhjälpande av de extraordinära svårigheter, som -— genom församlingarnas

oförmåga att bekosta sina prästgårdars iordningställande — möta

för den kyrkliga organisationens upprätthållande i de norrländska ödemarksbygderna.

Till belysning av frågan må här göras några kortfattade erinringar.

Genomförandet av 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning har utan tvivel

kommit att ställa alldeles särskilda krav på församlingarna i här ifrågavarande

trakter. Redan den stora ytvidden, befolkningsglesheten och kommunikationsbristen

i ödemarkspastoraten utgöra faktorer, som, då det gäller kostnaderna

för den kyrkliga organisationen, pålägga ödemarkspastoratet en tyngre börda

än pastoratet i kulturbygden. Härtill kommer att den jämförelsevis snabba

utveckling, vari åtskilliga av dessa församlingar under de senaste årtiondena

varit stadda, merendels icke motsvarats av en ökad förmåga att bära de växande

bördorna för erforderliga kommunala och kyrkliga anordningar. På denna

förmåga eller oförmåga blir det för närvarande rådande kommunala skattetrycket

icke utan vidare någon tillförlitlig mätare. Då det gäller ifrågavarande

ödebygdsförsamlingar med sina icke sällan övervägande inslag av

lappar och i fattigdom levande kolonister, föreligger ofta med hänsyn till de

förefintliga skatteobjektens ringa bärkraft en nära nog absolut oförmåga att

bära en ny väsentligare utgift.

Konstaterar man sålunda, hurusom redan de naturliga förhållandena inom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

Utskottet.

ödemarkspastoraten ställa dessa under ett förhållandevis hårdare ekonomiskt

tryck för den kyrkliga organisationens upprätthållande än vad som gemenligen

är fallet inom kulturbygden, lärer det icke möta någon principiell betänklighet

mot att kyrkofonden, vars allmänna uppgift just är en utjämning

av de kyrkliga kommunernas bördor i nämnda hänseende, påtager sig

någon uppoffring för finansierandet av prästgårdsbyggen i ödebygdsförsamlingar.

Att kyrkofonden utan svårighet skulle vara i stånd att bära den utgiftsökning,

varom här, vid ett försiktigt bruk av ett Kungl. Maj:t i förevarande

syfte lämnat bemyndigande, kan bliva fråga, torde icke vara tvivel underkastat.

»

Departementschefen har i huvudsak anslutit sig till den tanke, som sålunda

uttalats, och ansett generellt bemjmdigande för Kungl. Maj:t böra utverkas,

att lämna understöd till vissa pastorat för byggande av prästgårdar. Inom

departementet har i sådant syfte utarbetats det vid propositionen fogade, ovan

intagna förslaget till lag angående anlitande av kyrkofonden för uppförande

av prästgårdar inom vissa delar av Härnösands och Luleå stift. Rörande detta

förslag har departementschefen anfört bland annat följande.

Det lämpligaste sättet att komma pastoraten till hjälp torde vara, att de

erhålla räntefria. lån ur kyrkofonden för ifrågavarande ändamål, »att återgäldas

inom viss, vid lånets beviljande bestämd tid. De pastorat, som böra ifrågakomma,

äro de verkliga ödebygdspastoraten. Saknas tjänlig prästgård för

sådan kyrkoherde eller komminister, som i därför av mig föreslagen ordning

förklarats berättigad att uppbära ödebygdstillägg, anser jag, att vederbörande

pastorat bör kunna berättigas att från kyrkofonden erhålla ett räntefritt lån

till belopp, motsvarande hela eller en del av den pastoratet åliggande byggnadsskyldigheten.

Såsom villkor härför bör jämväl uppställas, att lämplig

bostad för befattningshavaren icke finnes att hyra samt att ett fullgörande

av pastoratets byggnadsskyldighet måste med hänsyn till de ekonomiska förhållandena

i pastoratet anses medföra oskäligt stor tunga för pastoratet och

dess invånare. En noggrann undersökning av pastoratets ekonomiska förhållanden

måste givetvis föregå utlämnande av lån. Genom lämpligt avvägda

bestämmelser om återbetalningen av erhållet lån, vilka bestämmelser torde få

lämnas av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall, kan hänsyn tagas till pastoratets

ekonomiska förhallanden. Pa detta sätt skulle de flesta av dessa pastorat

erhålla den hjälp, som erfordras. Emellertid kan i vissa fall den ekonomiska

bärkraften vara så liten, att även återbetalningen av ett räntefritt lån överstiger

ett pastorats ekonomiska förmåga. I sådana fall synes Kungl. Maj:t

böra äga rätt att från kyrkofonden tillerkänna pastoratet hela eller en del av

byggnadskostnaden utan återbetalningsskyldighet. Jag förutsätter, att detta

endast kommer att ske undantagsvis.»

De av Kungl. Maj:t föreslagna åtgärderna synas utskottet vara av beskaffenhet

att främja det i riksdagens skrivelse sistlidet år uttalade syftet och

sålunda ägnade att bidraga till ett avhjälpande av de svårigheter, som äro

förknippade med tillsättandet och utövandet av prästerliga tjänster i de två

nordligaste stiftens ödemarksbygder. Utskottet vill följaktligen tillstyrka

de framlagda lagförslagen.

Med anledning av det i propositionen intagna, av domkapitlet i Luleå uppgjorda

förslaget till grunder för indelning i ödebygdsorter, vill utskottet be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

tona vikten av att man vid avförandet, huruvida en ort är att anse som ödebygdsort,

framgår med största varsamhet, sa att allenast präster i verkliga

ödebygder komma i åtnjutande av ifrågavarande lönetillägg.

Jämväl vidkommande det föreliggande förslaget till lag angående anlitande

av kyrkofonden för uppförande av prästgårdar inom vissa delar av Härnösands

och Luleå stift vill utskottet framhålla vikten av en synnerligen varsam tilllämpning.

Att tillerkänna pastorat hela byggnadskostnaden utan återbetalningsskyldighet

bör endast i enstaka undantagsfall ifrågakomma.

Utskottet får sålunda hemställa,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 maj 1925.

- På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Högberg*, Edw. Larson, Lyberg,

Klefbeck*, Sandegdrd och Ernst Svenson*;

från andra kammaren: herrar Lindgvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley, Jansson

i Edsbäcken, Johansson i Brånalt, Carlson i Mölndal*, Sjögren och Olsson i

Kalmar.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1986

9 samt. 1 avd■'' 8h käft. (Nr 89.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:181 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. .Maj.ts proposition med förslag dels till lag angående särskilda lönetillägg a1 i texten