Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande förberedande undersökning och tvångsmedel i brottmål m. m.

1925-05-15 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande förberedande undersökning och tvångsmedel i brottmål m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning

rörande förberedande undersökning och tvångsmedel i

brottmål m. m.

Uti två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade och av första

lagutskottet behandlade motioner, nr 71 i första kammaren av herr Felir

och nr 111 i andra kammaren av herr Löfgren i Stockholm, vilka motioner

äro lika lydande, har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kung!.

Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t täcktes snarast möjligt låta utarbeta och för

riksdagen framlägga dels förslag till lagstiftning om förberedande undersökning

och tvångsmedel i brottmål jämte andra därmed sammanhängande ämnen,

dels ock i samband därmed förslag till nödiga förbättringar i åklagarväsendets

och kriminalpolisens organisation över hela riket.

Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för sina ifrågavarande yrkanden

får utskottet hänvisa till motionen II: 111.

Den i vårt land gällande straffprocessordningen vilar fortfarande i stort

sett på den till grund för 1734 års lag liggande uppfattningen, att hela rannsakningen,

även den del därav, som i modern utländsk process är förlagd

till ett förberedande förfarande, ankommer på domstolen. Bestämmelser saknas

på grund härav angående ett dylikt förfarande och därför nödvändiga

organ. Endast i lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom och

i lagen den 6 juni 1924 innefattande bestämmelser om förfarandet i brottmål

rörande vissa minderåriga föreskrives för vissa fall, att särskild förundersökning

skall verkställas till utrönande av huruvida förutsättningarna för

villkorlig straffdom respektive tvångsuppfostran äro för handen. Ej heller

åklagarnas ställning och verksamhet är i lag reglerad. Visserligen stadgas i

förordningen om strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas

skall skyldighet för kronobetjänt,, att i händelse någon finnes utan veterligen

föregången sjukdom ligga död, företaga viss undersökning, samt förständigas

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 samt. 1 avd. 35 höft. (Nr 30). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutslcottets utlåtande Nr 30.

i kungl. brevet den 18 oktober 1750 åklagare vid häradsrätt att noga efterspana

och till tinget inkalla dem, som uti målet kunna giva någon upplysning,

men bortsett från dessa bestämmelser samt från i särskilda författningar

givna regler om skyldighet för åklagare att införskaffa prästuppgift

och utdrag av straffregistret angående tilltalad person, givas allenast i på

administrativ väg utfärdade instruktioner bestämmelser angående åklagaroch

polismyndigheters befattning med brottslingars efterspanande och lagförande.

I fråga om de i samband med brottmålsutredningen stående straffprocessuella

tvångsmedlen finnas likaledes endast ofullständiga föreskrifter.

Beträffande den för den enskilde mest ingripande formen av tvångsmedel,

häktningen, givas i promulgationslagen till strafflagen vissa stadganden, varjämte

i lag den 2 juni 1922 meddelats bestämmelser om tiden för företagande

av rannsakning med häktad. Även i instruktionerna för landsfogdarna och

landsfiskalerna samt i de instruktioner och reglementen, som i åtskilliga städer

meddelats för polismyndigheterna, finnas vissa stadganden i hithörande

ämnen. Utöver dessa bestämmelser samt de i ovannämnda promulgationslag

förefintliga ofullständiga föreskrifterna om husrannsakan och återtagande av

stulet gods samt vissa specialstadganden, finnas emellertid inga bestämmelser

angående handhavandet av de straffprocessuella tvångsmedlen, och instituten

anhållande, hus- och kroppsrannsakan, kroppsbesiktning och beslag

äro fortfarande oréglerade.

Kravet på att brottmål, särskilt sådana av mera invecklad art, icke framläggas

för domstolarna i alltför outrett skick har emellertid medfört, att vid

sidan av den utav lagen kända proceduren utvecklat sig ett förfarande, som

överflyttar till polis- och åklagarmyndigheterna en stor del av den förberedande

undersökningen. Nödvändigheten av att dessa myndigheter hava till

förfogande medel, som möjliggöra ett effektivt efterspanande av för brott

misstänkta personer och en grundlig utredning av de med en begången förbrytelse

förenade omständigheterna, har lett därhän, att nämnda myndigheter

kommit att använda tvångsmedel, som icke äro i lag reglerade. Särskilt

bör i detta sammanhang erinras, hurusom ur reglerna om gripande,

företrädesvis i de större städerna, utvecklat sig ett förfarande, som består

däri att för brott misstänkta personer utan att häktas under längre eller kortare

tid hållas i förvar (anhållas). Några fasta sedvanerättsliga regler för

nyss berörda förberedande undersökning eller för tvångsmedlens handhavande

torde emellertid, även om praxis i viktigare avseenden synes vara jämförelsevis

enhetlig, icke hava utvecklat sig. Såväl undersökningen som tvångsmaktens

utövande äro, bortsett från ett fåtal stadganden, så gott som uteslutande

beroende av vederbörande myndigheters gottfinnande. Frånvaron

av bestämmelser i dessa ämnen medför visserligen för polis och åklagare möjlighet

till en viss smidighet i tillvägagångssättet och även någon gång en

viss återhållsamhet vid ingripandet mot den enskilde medborgaren, men inne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första tågutskottets utlåtande Nr SO. 3

bär samtidigt eu betydande fara. A ena sidan kan bristen på utstakade gränser

för tjänstemännens befogenheter för den enskildes säkerhet och utredningens

opartiskhet medföra allvarliga vådor, vilka givetvis bliva än större,

då i regel det vid förundersökningen upprättade protokollet liigges till grund

för protokollsföringen vid domstolen oeli därmed även för domstolens på protokollen

grundade utslag i målet. A andra sidan kan saknaden av lagbestämmelser

föranleda tveksamhet och inaktivitet hos de myndigheter, som hava

den viktiga uppgiften att uppdaga och beivra begångna brott.

Att eu reglering i lag av den förberedande undersökningen och de i samband

därmed stående sträf fp rocessuella tvångsmedlen är av behovet påkallad,

därom vittna även de försök till lagstiftning på dessa betydelsefulla

rättsområden, som tidigare förekommit, och de yrkanden på åtgärder i detta

syfte, som vid upprepade tillfällen framställts.

Under hänvisning i övrigt till den redogörelse, som härutinnan lämnats i

utskottets utlåtande nr 20 vid 1922 års riksdag skall utskottet här endast erinra

om huvuddragen av frågans riksdagsbehandling under de senaste decennierna.

Uti skrivelse den 13 april 1904, nr 65, anhöll riksdagen, att Kung!. Maj :t

täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,

ägnade att åstadkomma större skyndsamhet, än då rådde, beträffande

för brott häktade personers inställande för domstol och företagande av fortsatt

rannsakning med dessa personer, därest sådan rannsakning erfordrades.

Denna riksdagsskrivelses syfte har i viss utsträckning nåtts genom lagen

den 2 juni 1922 om tiden för företagande av rannsakning med häktad.

I anledning av framställning från justitieombudsmannen anhöll riksdagen

i skrivelse den 4 mars 1910, nr 25 — under framhållande att utsikten inom

en mer eller mindre avlägsen framtid till en reform av hela processordningen

icke syntes böra avhålla från partiella förbättringar av den gällande rätten

i de delar sådana, av verkligt behov påkallade, lämpligen kunde genomföras

— att Kung! Maj :t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag

till lag om husrannsakan, i samband varmed regler borde givas om

kroppsrannsakan och kroppsbesiktning; och kunde det enligt riksdagens mening

icke undgås, att frågorna om vissa andra tvångsmedel såsom häktning

och beslag i samband därmed gjordes till föremål för granskning och bearbetning.

Slutligen anhöll 1914 års senare riksdag i skrivelse den 11 augusti 1914,

nr 139, med åberopande av riksdagens i skrivelser den 13 april 1904 och

den 4 mars 1910 i särskilda hänseenden uttalade önskemål, att Kungl. Maj :t

täcktes, i ändamål att för tiden intill dess ny allmän rättegångsordning i

brottmål kunde komma till stånd, i görligaste måtto avhjälpa bristen på tidsenliga

och fullständiga bestämmelser rörande förundersökning och häktning

Riksdagens

skrivelse

6511904.

Riksdagens

skrivelse

25/1910.

Riksdagens

skrivelse

139/1914 B.

s. 4 Kontrollera mot PDF

1919 års

förslag.

1922 års

riksdag.

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 30.

i brottmål, låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning

i dessa ämnen.

I anledning av 1914 års riksdagsskrivelse utarbetades inom justitiedepartementet

av för ändamålet tillkallade sakkunniga ett utkast till lag angående

polisundersökning i brottmål samt häktning m. m. jämte vissa följdförfattningar.

Sedan detta utkast under våren 1919 överarbetats, remitterades de

på grundval av utkastet utarbetade lagförslagen år 1920 till lagrådet, som

med vissa ändringar tillstyrkte desamma. I avgivet yttrande samma år avstyrkte

emellertid processkommissionen på anförda skäl förslagen, i vad desamma

avsågo förundersökning i brottmål, varemot kommissionen i viss utsträckning

förordade en omarbetning av gällande regler rörande häktning

samt förklarade, att mot en reglering utan samband med en reform av straffprocessen

i övrigt av frågorna om beslag, skingringsförbud, hus- och kroppsrannsakan

samt kroppsbesiktning hinder icke syntes möta med hänsyn till

arbetet på den allmänna rättegångsreformen. Proposition i ämnet blev icke

avlåten till riksdagen.

Vid 1922 års riksdag framlades emellertid genom en av herr Löfgren

inom första kammaren väckt motion, nr 80, efter någon omarbetning de på

grundval av 1919 års utkast upprättade förslagen till lag angående polisundersökning

i brottmål samt häktning m. m., ävensom i samband därmed

stående författningar, vilka avsågo eu fullständig reglering av förundersökningen

och handhavandet av tvångsmedlen.

Första lagutskottet företog denna motion till behandling i samband med en

till samma riksdag avlämnad proposition med förslag till lag om tiden för

företagande av rannsakning med häktad, vilken proposition sedermera ledde

till nu gällande lag i ämnet. Utskottet avstyrkte i avgivet utlåtande, nr 20,

såväl propositionen som motionen men hemställde, att riksdagen, under åberopande

av riksdagens i skrivelser den 13 april 1904, den 4 mars 1910 och

den 11 augusti 1914 i särskilda avseenden uttalade önskemål, måtte i skrivelse

till Kung]. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t täcktes, i ändamål att för tiden

intill dess ny allmän rättegångsordning i brottmål kunde komma till

stånd i görligaste mån avhjälpa bristen på tidsenliga och fullständiga bestämmelser

rörande förundersökning i brottmål och de i samband därmed stående

tvångsmedlen, efter processkommissionens förnyade hörande, låta utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning angående dessa delar

av straffprocessen ävensom, därest så skulle befinnas erforderligt, angående

andra därmed sammanhängande ämnen.

Sju av utskottets ledamöter yrkade i avgivna reservationer liksom majoriteten

avslag å motionen men anslöto sig däremot icke till majoritetens förslag

till riksdagsskrivelse.

Riksdagen avslog såväl motionen som utskottets förslag till skrivelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr .90. 0

I de motioner, som nu föreligga till behandling, yrkas, såsom förut nämnts, ^Jclnntioatt

riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj .t nerna.

täcktes snarast möjligt låta utarbeta och för riksdagen framlägga dels Ibislag

till lagstiftning om förberedande undersökning och tvångsmedel i brottmål,

dels ock i samband därmed förslag till nödiga förbättringar i åklagarväsendets

och kriminalpolisens organisation över hela riket. Motionärerna

framhålla, att dessa utredningsarbeten lämpligen torde kunna bedrivas inom

justitie- och socialdepartementen i samförstånd med processkommissionen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning rörande angelägenheten av att Utskottet.

förundersökningen i brottmål och de straffprocessuella tvångsmedlen bliva

i lag fullständigt reglerade. Eu viss tvekan kan råda, huruvida detta lämpligen

bör ske genom partiella reformer eller huruvida lagstiftningsåtgärder

av denna genomgripande beskaffenhet böra anstå till dess eu i ef orm a\ rättegångsväsendet

i dess helhet kan genomföras. Men alldeles oavsett den åsikt,

man kan hysa i denna fråga, synes man i allt fall böra avvakta det principiella

betänkande rörande rättegångsreformen, som processkommissionen kommer

att avgiva, så mycket mer som detta betänkande tydligen är att vänta

inom den närmaste tiden. I årets statsverksproposition har nämligen

meddelats, att principbetänkandet numera föreligger i det väsentliga färdigt,

i vad det rör domstolsorganisationen och därmed sammanhängande frågor

samt straffprocessen, och att sättning till tryckning av betänkandet redan

börjat. Principbetänkandet i dess helhet bör, enligt vad departementschefen

meddelat, kunna föreligga färdigt vid mitten av år 1926 eller sist under

senare delen av nämnda år. Av kommissionens arbetsredogörelse för år 1923

framgår, att den avdelning av betänkandet, som avser straffprocessen, behandlar,

bland annat, den förberedande undersökningen, häktning, anhållande

och reseförbud, beslag och husrannsakan, alltså just de delar av straffprocessen,

som företrädesvis avses med de väckta motionerna. Att iinder sådana

förhållanden, då ett fullständigt principbetänkande rörande rättegångsväsendets

reformering inom den närmaste framtiden är att förvänta, hos

Kungl. Maj :t anhålla om partiella reformer av den stora räckvidd, som i motionen

avses, synes utskottet icke kunna förordas. Ej heller torde lämpligen

en reform av åklagarväsendet böra påkallas, förrän kommissionens betänkande

härutinnan föreligger. Vad slutligen angår motionärernas hemställan om

utredning och förslag till nödiga förbättringar i kriminalpolisens organisation,

får utskottet — med erinran, att jämväl frågan om polismyndigheterna

liksom frågan om åklagaremyndigheterna behandlas i kommissionens principbetänkande

— hänvisa till Kungl. Maj :ts propositioner nr 58 och 59 till denna

riksdag och andra särskilda utskottets däröver avgivna utlåtanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 30.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 maj 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Högberg, Edw. Larson,

Lyberg, K. G. Westman, Klefbeck och Sandegård*;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Jansson i £dsbäcken,

Söderberg, Johansson i Brånad, Karlsson i Vätö, Carlson i Mölndal

och Olsson i Kalmar.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lyberg, som anfört:

»Utskottet har uttalat sin anslutning till motionärernas uppfattning rörande

angelägenheten av att förundersökningen i brottmål och de straffprocessuella

tvångsmedlen bliva i lag fullständigt reglerade och icke kunnat motsäga

motionärernas påstående, att de brister, som i förevarande avseenden vidlåda

den svenska lagstiftningen, äro av så allvarlig beskaffenhet, att för deras avhjälpande

tiden för den allmänna rättegångsreformen icke bör avvaktas.

Att med denna ståndpunkt avstyrka motionerna under hänvisning till

den omständigheten, att processkommissionens principbetänkande rörande

straffprocessen och därmed sammanhängande frågor om förberedande underdersökning

m. m. föreligger i det väsentliga färdigt, synes icke vara hållbart.

Denna omständighet torde nämligen innebära, att förutsättningarna för de

ifrågasatta partiella reformernas genomförande med beaktande av de allmänna

riktlinjer, som kommissionen uppdragit, numera förefinnas i mycket högre

grad än år 1922, då likartad motion blev av utskottet tillstyrkt. Att under

sådana förhållanden ett bifall till motionerna skulle, såsom utskottet synes

förmena, kunna giva upphov till en lagstiftning, som icke utan svårighet kan

sammansmältas till ett organiskt helt med det detaljförslag rörande rättegångsreformen

som processkommissionen någon gång i framtiden kommer att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr SO.

7

framlägga, lärer så mycket mindre vara att befara, som den nu begärda utredningen

är avsedd att utföras i samråd med kommissionen.

På grund härav har jag ansett, att utskottet i anledning av motionerna bort

hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

Kungl. Maj :t täcktes snarast möjligt låta utarbeta och efter

processkommissionens hörande för riksdagen framlägga dels

förslag till lagstiftning om förberedande undersökning och

tvångsmedel i brottmål jämte andra därmed sammanhängande

ämnen, dels och i samband därmed förslag till nödiga förbättringar

i åklagarväsendets och kriminalpolisens organisation

över hela riket.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.