Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att i vissa fall, då villkorlig straffdom kan antagas ifrågakomma, häktningsåtgärd icke må tillgripas.

1925-05-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:31, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att i vissa fall, då villkorlig straffdom kan antagas ifrågakomma, häktningsåtgärd icke må tillgripas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. V» 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att

i vissa fall, då villkorlig straffdom kan antagas ifrågakomma,

häktningsåtgärd icke må tillgripas.

Uti en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 24,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Luterkort hemställt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t täcktes

låta verkställa utredning i syfte att i vissa fall, då villkorlig straffdom kan antagas

ifrågakomma, häktningsåtgärd icke må tillgripas.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin ifrågavarande hemställan,

får utskottet, i den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa

till motionen.

Häktning är ett straffprocessuellt tvångsmedel, som innebär, att en för

brott misstänkt person berövas friheten i syfte att förhindra, att han genom

flykt undandrager sig rannsakning och bestraffning, respektive att han undanröjer

eller försvårar bevisningen.

De allmänna häktningsreglerna återfinnas i 19 § i förordningen om strafflagens

införande, som härutinnan stadgar i huvudsak följande:

För fall, då någon misstänkes för brott, varå dödsstraff eller straffarbete,

dock ej under två år, kan följa, är enligt paragrafens 5 mom. häktning obligatorisk.

Misstänkes någon för brott, som är ringare än nyss är sagt, men varå

dock straffarbete kan följa, äga enligt 6 mom. 1 stycket myndigheterna rätt

men ej skyldighet att häkta honom; har han ämbete eller tjänst eller fast egendom

eller eljest stadigt hemvist eller yrke, och kan det ej skäligen befaras, att

han avviker, eller att han genom undanröjande av bevis eller egendom hindrar

sakens tillbörliga utredning, då skall han lämnas på fri fot. Misstänkes den,

som ej har stadigt hemvist, för brott, som är ringare än nyss är sagt, men varå

dock fängelse kan följa, och förekommer emot honom skälig anledning att han

avviker, då må han enligt 6 mom. 2 stycket tagas i häkte. Slutligen stadgas

i paragrafens 7 mom., att okänd person, som undandrager sig att uppgiva sitt

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 sand. 1 avd. 20 käft. (Nr 31.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

namn eller sin hemort, eller emot vilken skälig anledning förekommer, att hans

uppgift därom är osann, må, till dess tillförlitlig upplysning i sagda hänseenden

vinnes, tagas i häkte, ändå att brott, varför han misstänkes, endast är belagt

med fängelse eller böter.

Normerande för dessa bestämmelser är, såsom redan av det föregående

framgår, hänsynen till målets behöriga utredning och straffverkställighetens

tryggande.

I motionen föreslås, att en modifikation av häktningsreglerna skulle ske

i syfte att häktningsåtgärd icke måtte tillgripas i vissa fall, i vilka villkorlig

straffdom kan antagas ifrågakomma. Närmast har motionären tänkt sig, att

detta skulle ske på sådant sätt, att till 19 § 6 mom. i förenämnda förordning

fogades ett tillägg av innehåll att, därest någon erkänt brott, varom i ifrågavarande

moment sägs, och antagas kan, att anstånd med verkställigheten av

straff enligt lagen om villkorlig straffdom må komma att beviljas, han skall

lämnas på fri fot.

Då ett av huvudskälen för den villkorliga straffdomens införande varit

önskemålet att förskona tillfällighetsförbrytaren från den nedbrytande verkan

en fängelsevistelse ej sällan kan medföra, står det i god överensstämmelse med

den villkorliga straffdomens princip, att man redan på utredningsstadiet söker

att i möjligaste mån undvika hans inspärrande. Motionärens syfte synes

utskottet därför synnerligen behjärtansvärt. Ifrågasättas kan emellertid, huruvida

ej detta syfte redan kan vinnas inom ramen av de gällande häktningsbestämmelserna.

Bestämmelsen i 19 § 5 mom. i förordningen om strafflagens

införande torde härvid kunna lämnas å sido, då i sådana fall, som där avses,

villkorlig straffdom lagligen ej kan ifrågakomma. Beträffande 6 mom. åter

gäller, såsom förut framhållits, att det stadgar rätt men ej ovillkorlig skyldighet

att vidtaga häktningsåtgärd. Huruvida denna häktningsmöjlighet skall

■begagnas eller ej beror visserligen på rent processuella hänsyn, men just i sådana

fall, där villkorlig straffdom kan antagas ifrågakomma, torde förhållandena

i många fall vara sådana, att ur processuell synpunkt hinder ej bör möta,

att den brottslige lämnas på fri fot. Kan man skäligen förvänta, att han skall

låta sig rättas utan straffets undergående, torde man nämligen i regel kunna

utgå från att han även under målets utredning skall förhålla sig väl, särskilt

som polis- och åklagarmyndigheterna hava störa möjligheter att påverka honom

i sådan riktning genom att ställa i utsikt, att de ej skola motsätta sig meddelandet

av villkorlig straffdom.

Men fall kunna givetvis förekomma, då ur processuell synpunkt en häktningsåtgärd

framstår såsom påkallad, oaktat anledning finnes att antaga, att

villkorlig straffdom skall komma att meddelas. Särskilt skall detta ej sällan

vara fallet, då den tilltalade har medbrottslingar, vilka ännu befinna sig på

fri fot. Att under sådana förhållanden, i strid mot kravet på målets behöriga

utredning, underlåta att häkta den tilltalade lärer icke stå i överensstämmelse

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utledande Nr 31.

3

med gällande häktningsregler, och att vidtaga en ändring härutinnan synes

ägnat att väcka allvarliga betänkligheter.

Om sålunda enligt utskottets mening de synpunkter, som ligga till grund

för den villkorliga straffdomen, kunna vinna skäligt beaktande inom ramen

av gällande häktningsregler, återstår ännu frågan, huruvida praxis framgått

med nödig varsamhet vid reglernas tillämpning. Denna fråga torde, i stort

sett, kunna besvaras jakande. Den återhållsamhet, man i praxis plägar visa,

när det gäller att tillgripa häktningsåtgärder mot ungdomliga förbrytare, synes

vittna om att man haft blicken öppen för de humanitära synpunkter, som här

påkalla beaktande. Vikten av att dessa synpunkter behörigen iakttagas vill utskottet

ytterligare betona.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 15 maj 1925.

På förstå lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Högberg,

Edw. Larson*, Lyberg, K. G. Westman, Klefbeck och SancLegård*;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam,

Jansson i Edsbäcken, Söderberg, Johansson i Brånalt, Karlsson i Vätö, Carlson

i Mölndal och Olsson i Kalmar.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.