Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straff för förbrytelser i tjänsten av vissa värnpliktiga

1925-05-15 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:32, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straff för förbrytelser i tjänsten av vissa värnpliktiga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 82.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om straff för förbrytelser i tjänsten av vissa

värnpliktiga (civilarbetare).

Uti en den 20 mars 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 217, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagda utdrag av1 i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om straff för förbrytelser i tjänsten av vissa värnpliktiga

(civilarbetare).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å värnpliktiga, som erhållit tillstånd att fullgöra

dem åliggande värnpliktstjänstgöring genom att i stället för tjänstgöring vid

krigsmakten utföra civilt arbete för statens räkning (civilarbetare).

2 §•

Civilarbetare, som, i avsikt att undandraga sig tjänsten, underlåter att efter

inkallelse eller efter tilländagången tjänstledighet inställa sig till tjänstgöring

eller olovligen avviker från den tjänstgörings- eller vistelseort, som är för honom

bestämd, eller eljest olovligen håller sig undan, straffes med böter eller

fängelse i högst sex månader. Kan avsikt, som nu är sagd, ej ådagaläggas, vare

straffet böter; dock att, där brottet begås av någon, som förut varit straffad

enligt denna paragraf, samt omständigheterna äro synnerligen försvårande,

straffet må höjas till fängelse i högst sex månader.

3 §•

Vägrar civilarbetare att åtlyda vad arbetsbefälet under tjänstens utövning

och i vad som angår tjänsten honom befallt, straffes med böter eller, där

omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst ett år.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 27 Käft. (Nr 82). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 32

4 §.

Gör civilarbetare sig eljest skyldig till vårdslöshet eller försummelse i fullgörande

av tjänsteplikter, straffes med böter eller, där omständigheterna äro

synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

5 §•

Brott, varom i 2—4 §§ förmäles, åtalas av allmän åklagare. Åtalet anhängiggöres,

där brottet förövats i stad, vid stadens rådstuvurätt men, om rådstuvurätt

ej i staden finnes eller brottet förövats å landet, vid närmaste rådstuvurätt.

6 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skall förvandling ske efter allmänna strafflagen.

7 §•

För mindre förseelser i tjänsten må, i stället för straff, varom ovan sagts,

såsom tillrättavisning användas:

a) varning;

b) åläggande för visst antal gånger, högst sex, eller för viss bestämd tid,

högst femton dagar, att utom vanlig ordning förrätta handräckningsarbeten;

c) förbud att under viss bestämd tid, högst femton dagar, vistas utom förläggningsområde.

Tillrättavisning, varom nu är sagt, må ej användas av mer än ett slag för

samma förseelse eller fel, ej heller tillrättavisning, varom ib) förmäles, i något

fall så användas, att genom överansträngning eller annan orsak men för den felaktiges

hälsa och tjänstbarhet därav kommer.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av vad sålunda stadgats meddelar

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen

jämte därvid fogade protokollsutdrag.

Förevarande lagförslag står i ett intimt samband med lagstiftningen om

värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

Den nu gällande lagen om samvetsömma värnpliktiga, vilken utfärdats den

21 maj 1920, avser värnpliktiga, vilka hysa allvarliga, på religiös övertygelse

grundade samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i den ordning

värnpliktslagen förutsätter. Lagen skiljer mellan två grupper av dylika

värnpliktiga. Den ena gruppen omfattar sådana personer, vilkas samvetsbetänkligheter

avse tjänstgöring med vapen. Dessa s. k. vapenvägrare må un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 32. o

der vissa förutsättningar fullgöra sin värnplikt vid krigsmakten utan att övas

i vapens bruk eller bära vapen eller ammunition. Den andra gruppen omfattar

sådana personer, vilkas samvetsbetänkligheter avse varje tjänstgöring

vid krigsmakten. Dylika värnpliktiga må under vissa förutsättningar utföra

civilt arbete för statens räkning i stället för dem åliggande värnpliktstjänstgöring.

De pläga benämnas civilarbetare och sysselsättas för närvarande vid

arbeten, som lyda under domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.

1920 års lag har provisorisk karaktär och gäller endast till och med den 31

december 1925.

Genom proposition nr 210 har Kungl. Maj:t framlagt förslag till en ny lag

angående samvetsömma värnpliktiga, vilken är avsedd att den 1 januari 1926

avlösa 1920 års lag. Det genom nämnda proposition framlagda lagförslaget

likställer med värnpliktiga, som på grund av religiös övertygelse hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring i den ordning värnpliktslagen

föreskriver, sådana värnpliktiga, vilka av annan jämförlig orsak hysa sådana

samvetsbetänkligheter. Lagförslaget skiljer liksom 1920 års lag mellan vapenvägrare

och civilarbetare.

Riksdagens första särskilda utskott, till vars behandling propositionen nr

210 hänskjutits, har i utlåtande nr 2 tillstyrkt propositionen med vissa ändringar,

vilka emellertid i detta sammanhang sakna avgörande betydelse.

Sådana värnpliktiga, vilka enligt förenämnda bestämmelser fullgöra sin

värnplikt vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller bära vapen eller

ammunition, äro för brott och förseelser i tjänsten underkastade ansvar enligt

strafflagen för krigsmakten. Beträffande de s. k. civilarbetarna åter ställer

sig saken annorlunda. Enligt 6 § strafflagen för krigsmakten, jämförd med

1 § samma lag, lyda värnpliktiga under strafflagen för krigsmakten allenast

under den tid, då de fullgöra dem åliggande tjänstgöring vid krigsmakten samt

då de under färd till och från sin tjänstgöringsort stå under militärbefäl. Då

civilarbetarna icke tjänstgöra vid krigsmakten och ej heller under sin tjänstgöring

stå under militärbefäl, blir strafflagen för krigsmakten ej å dem tilllämplig.

Av dem i tjänsten begångna brott och förseelser bliva följaktligen

straffria, i den mån desamma icke äro enligt allmänna strafflagen belagda med

straff.

Den brist i lagstiftningen, som sålunda föreligger, avser den nu ifrågavarande

propositionen nr 217 att avhjälpa. I sådant hänseende hava, på sätt den

genom propositionen framlagda lagtexten utvisar, föreslagits särskilda straffbestämmelser

för civilarbetare, vilka göra sig skyldiga till olovlig bortovaro

från tjänsten (2 §), lydnadsbrott (3 §) eller vårdslöshet eller försummelse i

fullgörande av tjänsteplikter (4 §). Dessutom har — i analogi med vad som

gäller beträffande värnpliktiga, vilka lyda under strafflagen för krigsmakten

— föreslagits, att för mindre förseelser i tjänsten må, i stället för straff,

användas vissa tillrättavisningar (7 §). I övrigt innehåller lagförslaget vissa

processuella bestämmelser samt föreskrifter beträffande bötesförvandling

m. m. (5 och 6 §§).

TJtskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr SS.

De sålunda föreslagna bestämmelserna synas på ett tillfredsställande sätt

komplettera lagstiftningen rörande samvetsömma värnpliktiga, vadan utskottet

får uttala sin anslutning till propositionen.

Utskottet få alltså hemställa,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 maj 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna*, Jacob Larsson, Bogberg,

Edw. Larson*, K. G. Westman, Klefbeck och P. E. A. Jonsson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley*, Jansson

i Edsbäcken, Johansson i Brånalt, Karlsson i Yätö, Johanson i Huskvarna,

och Carlson i Mölndal.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vidkommande 3 § av herr Högberg, som anfört:

»Lagrådet har framhållit, att ej endast vägran utan all olydnad mot sådan

av arbetsbefälet för visst fall given befallning, som meddelas under tjänstens

utövning och i vad som angår tjänsten bör hänföras under denna paragraf, och

att den av lagrådet föreslagna utvidgningen enklast sker genom utbyte av

ordet Vägrar’ mot ''underlåter’.

I anslutning till vad lagrådet sålunda anfört har jag inom utskottet yrkat,

att förevarande paragraf måtte erhålla följande lydelse:

3 §.

Underlåter civilarbetare att åtlyda vad arbetsbefälet under tjänstens utövning

och i vad som angår tjänsten honom befallt, straffes med böter eller, där

omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst ett år.»

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

251784

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:301 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj. ts proposition med förslag till lag om straff för förbrytelser i tjänsten av vissa värnpliktiga a1 i texten