Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.t proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 kap. 15 § strafflagen, dels ock i ämnet väckta motioner.

1925-05-15 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:33, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.t proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 kap. 15 § strafflagen, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.t proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 18 kap. 15 § strafflagen,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 februari 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 63, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 18 kap. 15 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 18 kap. 15 § strafflagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Överlastar sig någon av starka drycker sa, att av hans åtbörder eller orediga

sinnesförfattning synbarligen märkas kan, det han drucken är, och träffas han

i sådant tillstånd å ställe, varom i 11 kap. 15 § förmärs, straffes, för fylleri,

med böter, högst etthundra riksdaler. Äro omständigheterna försvårande, vare

straffet böter, ej under tjugufem riksdaler.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft två

inom riksdagen i anledning av förevarande proposition väckta motioner, nämligen

motionen nr 203 i första kammaren av herr Luterkort och motionen nr 204

i samma kammare av herr Alfred Petrén.

Uti berörda motioner har yrkats:

i herr Luterkorts motion:

1 :o) att förevarande proposition nr 63 matte av riksdagen avslas,

2 :o) att riksdagen måtte i anledning av propositionen besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa förnyad utredning

och revision av gällande bestämmelser emot fylleri och dryckenskap

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning;

samt

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 28 höft. (Nr 33.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr SS.

Gällande

bestämmelser

emot

fylleri oeh

dryckenskap.

1920 års

riksdag.

i herr Alfred Petréns motion:

att riksdagen, vid bifall till förevarande proposition, måtte för sin del antaga

en lagbestämmelse av innehåll, att, därest en person jämlikt 1 § i lagen

om behandling av alkoholister blivit intagen å allmän anstalt för vård av alkoholister,

böter för fylleri, som dittills icke vare sig erlagts eller avtjänats, skulle

vara förfallna.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det av Kungl. Maj :t framlagda

lagförslaget, tillåter sig utskottet att, i den mån redogörelse därför ej nedan

lämnas, hänvisa till propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag. I

fråga om vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet, i den

mån det ej nedan återgives, hänvisa till motionerna.

Gällande lagstiftning emot fylleri och dryckenskap avse dels straffrättsliga

åtgärder, dels skyddsåtgärder. I 18 kap. 15 § strafflagen stadgas straff för

fylleri för den, som överlastar sig av starka drycker så, att av hans åtbörder

eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan, det han drucken är,

och som i sådant tillstånd träffas å allmän plats eller vissa andra liknande

ställen. Enligt den lydelse, ifrågavarande paragraf erhöll genom lag den 8

juli 1904, utgör straffet böter högst femtio riksdaler. Innan denna lag tillkom,

var straffmaximum tjugu riksdaler. Vidare torde böra nämnas kungl.

förordningen emot fylleri och dryckenskap den 16 november 1841, vars huvudsakliga

bestämmelser genom allmänna strafflagen och andra lagstadganden

blivit upphävda, men som fortfarande äger tillämpning i fråga om beivrandet

av fylleriförseelser och polisens befogenhet att under vissa omständigheter anhålla

druckna personer. Kungl. förordningen om motorfordon den 15 juni 1923

innehåller i 15 och 41 §§ stadgan den om åtgärder mot förare, som varit berusad.

I lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister och kungl. förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker in. fl. författningar

finnas bestämmelser om skyddsåtgärder mot dryckenskapslasten. Slutligen

torde även böra erinras om 1924 års provisoriska lagstiftning rörande

olovlig införsel och olovlig befattning i övrigt med spritdrycker och vin samt

angående förverkande i visst fall av sådana drycker.

I anledning av väckta motioner och under åberopande av vad i sammansatta

bevillnings- och första lagutskottets utlåtande nr 1 anförts, anhöll 1920 års

riksdag i skrivelse nr 204, att Kungl. Maj:t ville skyndsammast möjligt låta

verkställa utredning om revision av gällande lagbestämmelser emot fylleri och

dryckenskap samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

I nämnda utlåtande framhöll utskottet i första hand behovet av en effektiv

lagstiftning till bekämpande av olaga tillverkning och försäljning av rusdrycker.

Vidare anförde utskottet, att den gällande straffsatsen för fylleriförseelser

med nuvarande låga penningvärde knappast kunde anses vara ägnad att i

någon högre grad verka återhållande på vederbörande eller att hos honom tillräckligt

kraftigt inskärpa samhällets krav på anständigt uppförande på offent
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Forsta lagutskottets utlåtande Nr 33. 3

liga platser. Utskottet ansåg därför önskvärt, att jämväl en revision av gällande

lagbestämmelser mot fylleri och dryckenskap komme till stånd. Vid en

dylik revision, som syntes utskottet böra företagas utan samband med den

pågående omarbetningen av strafflagen, borde emellertid, enligt utskottets förmenande,

ej blott erforderlig höjning av bötessatsen äga rum, utan jämväl undersökas,

huruvida och i vad mån bestämmelserna i kungl. förordningen den

IG november 184-1 emot fylleri och dryckenskap kunde tarva en omarbetning.

Även borde härvid tagas under övervägande det önskemål, som av riksdagen

uttalats i skrivelse nr 123 den IG april 1918, eller att lagen angående behandling

av alkoholister måtte utsträckas att omfatta jämväl den, som vore

hemfallen åt dryckenskap och upprepade gånger dömts till ansvar för fylleri.

Över 1920 års riksdagsskrivelse hava utlåtanden inhämtats från fångvårds- Behovet av

styrelsen, socialstyrelsen, kontrollstyrelsen, överståthållarämbetet och länssty- åtgärda.

relsema. Av de hörda myndigheterna har allmänt en höjning av bötesskalan

på grund av penningvärdets fall ansetts påkallad. I några, i propositionen

återgivna uttalanden har även föreslagits en höjning av straffet vid iteration

samt i vissa fall urbota straff. Sålunda har socialstyrelsen uttalat sig för

straffhöjning vid återupprepning av fylleri och vid fylleri, som kunde medföra

fara för annans säkerhet. Kontrollstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke

straffet för fylleriförseelse av förare av transportmedel borde, där förmildande

omständigheter icke förelegat, i regel sättas till fängelse. Några av de hörda

myndigheterna hava såsom ett önskemål framhållit, att bestämmelserna om

fylleri utbrötes ur allmänna strafflagen och att en speciell lag i ämnet utfärdades.

Också har uttalats, att en kraftigare skyddslagstiftning och en mera

individualiserad behandling vore av behovet påkallade.

Inom justitiedepartementet utarbetades därefter ett förslag till ändring av

18 kap. 15 § strafflagen av innehåll, att normalstraffet för fylleri skulle höjas

från femtio till etthundra kronor. Vid iteration skulle straffet vara böter ej

under tjugufem kronor; straff maximum skulle med andra ord i dylikt fall

bliva femhundra kronor. Om någon vore överlastad av starka drycker under

utövning av yrke eller tjänst, varav annans säkerhet till liv eller hälsa berodde,

skulle straffet vara böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

Sedan lagrådet avgivit utlåtande över förslaget, har detsamma, med ledning

av vad lagrådet i sitt yttrande framhållit, blivit omarbetat och erhållit den

lydelse, som ovan anförts. Straffmaximum för den enkla fylleriförseelsen har

höjts från högst femtio till högst etthundra kronor. Äro omständigheterna försvårande,

skall straffet vara böter från tjugufem till femhundra kronor. Bestämmelsen

om höjt straff för den, som under utövning av visst slags yrke eller

tjänst är överlastad, har uteslutits. I överensstämmelse med vad lagrådet förordat

har Kungl. Maj:t i stället i proposition nr 114, som behandlas i utskottets

efterföljande utlåtande, nr 34, föreslagit införande i motorfordonsförordningen

av stadgande om bötesstraff för den, som i berusat tillstånd för automobil.

Herr Luterkort har i sin motion yrkat, att Kungl. Maj :ts här ifrågavarande Herr Luterproposition

måtte av riksdagen avslås. Därvid har motionären bland annat Ji0^^n0''

framhållit, att genom den föreslagna strängare straffskalan vid fylleri skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 83.

Utskottet.

åstadkommas en utvidgad kriminalisering av den enkla fylleriförseelsen. Fylleri

skulle, enligt motionärens mening, härigenom erhålla en ur straffrättslig synpunkt

helt annan karaktär än nu, då detsamma betraktas och behandlas såsom

en vanlig ordningsförseelse. Riksdagen hade i sin skrivelse år 1920 lagt huvudvikten

vid frågan i vad mån andra åtgärder än straffrättsliga kunde ifrågakomma.

Utredningen borde till första utgångspunkt hava haft bestämmelserna

i 1841 års förordning. Stadgandena om fylleri borde utbrytas ur allmänna

strafflagen och sammanföras med stadganden om mera individualiserad behandling

av särskilt sådana personer, som gjort sig skyldiga till upprepade förseelser.

Såsom av det anförda framgår, ifrågasatte sammansatta bevillnings- och

första lagutskottet vid 1920 års riksdag bland annat lagbestämmelser till bekämpande

av olaga tillverkning och försäljning av rusdrycker och en utsträckning

av lagen angående behandling av alkoholister att omfatta jämväl den, som

vore hemfallen åt dryckenskap och upprepade gånger dömts till ansvar för

fylleri. Genom den år 1922 vidtagna ändringen i sistnämnda lag och 1924 års

provisoriska lagstiftning rörande olovlig införsel och olovlig befattning i övrigt

med spritdrycker och vin samt angående förverkande i visst fall av sådana

drycker torde sammansatta utskottets nämnda önskemål hava tillgodosetts.

I berörda utlåtande uttalade sig sammansatta utskottet jämväl för en höjning

av den gällande straffsatsen för fylleriförseelser. Kungl. Maj :t har nu

föreslagit dels en ökning av straffmaximum för enkel fylleriförseelse från nuvarande

femtio till ett hundra kronor, dels en särskild strafflatitud för det fall,

att förseelsen begåtts under försvårande omständigheter.

Höjningen av straffmaximum för enkelt fylleri torde, på sätt i sammansatta

bevillnings- och första lagutskottets ovan omförmälda utlåtande framhölls,

vara väl motiverad genom nuvarande låga penningvärde. Även om det omedelbara

inflytandet av den föreslagna förhöjningen måhända icke blivit avsevärt,

synes höjningen likväl kunna vara av betydelse såsom kraftigare inskärpande

samhällets krav på anständigt uppförande å offentliga platser och genom den

indirekt påverkan å det allmänna uppfattningssättet, som därav kan väntas

följa. Vad angår den förhöjning av straffsatsen vid fylleri, begånget under

försvårande omständigheter, mot vilken motionären riktat sig, synes densamma

utskottet påkallad särskilt med hänsyn till sådana fall, då genom förseelsen

andras liv eller hälsa sättas i fara.

Utskottet får följaktligen tillstyrka lagförslaget.

Att, såsom herr Luterkort yrkat, hos Kungl. Maj :t hemställa om förnyad

utredning om revision av gällande bestämmelser emot fylleri och dryckenskap

har utskottet icke funnit lämpligt. Tillräcklig erfarenhet saknas

ännu rörande verkningarna av de redan vidtagna åtgärderna -—• 1922 års ändring

av alkoholistlagen och 1924 års lagstiftning. Då vidare genom bifall till

det nu föreliggande lagförslaget och det i utskottets efterföljande utlåtande behandlade

förslaget till ändring av motorfordonsförordningen ytterligare åtgärder

till dryckenskapens bekämpande skulle vidtagas, synes det utskottet riktigast,

att man tills vidare ställer sig avvaktande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 88. "

I socialstyrelsens i propositionen återgivna yttrande har bland annat uttalats, JlrrrAlfred

att vid revision av lagbestämmelserna mot fylleri och dryckenskap borde över- motion.

vägas, huruvida straff för fylleri borde ådömas eller, om det redan vore ådömt,

borde verkställas i avseende å sådana personer, rörande vilka vid samma tid

meddelats förordnande om intagning å alkoholistanstalt.

Herr Alfred Petrén har i sin motion åberopat detta socialstyrelsen* uttalande

och hemställt om införande av en bestämmelse att, därest en person jämlikt 1 §

i lagen om behandling av alkoholister blivit intagen å allmän anstalt för vård

av alkoholister, dittills icke erlagda eller icke avtjänade fylleriböter skulle

vara förfallna. Till stöd därför har motionären framhållit, bland annat, att

det icke vore lämpligt att interneringen efterföljdes av ett, om an aldrig så

kort fängelsestraff. Straffet kunde tänkas bliva till skada genom att väcka

bitterhet och såmedelst äventyra resultatet av den moraliska påverkan under

anstaltvistelsen.

Beträffande förevarande motion vill utskottet till en början ifrågasätta, huru- Utskottet.

vida det i motionen framställda yrkandet har sådant samband med den framlagda

propositionen, att det i förevarande sammanhang må komma under bedömande.

Men även bortsett härifrån kan utskottet icke undgå att ställa

sig betänksamt emot att riksdagen nu skulle taga ståndpunkt till de invecklade

spörsmål, som i motionen berörts. Oavsett de rent processuella svårigheterna,

har den i alkoholistlagen föreskrivna behandlingen en helt annan karaktär

än straffet och synes därför icke i och för sig vara ägnad att ur allmän

preventiv synpunkt ersätta det straff, som vederbörande må hava förskyllt

för en fylleriförseelse. Riktar man åter sin uppmärksamhet uteslutande

på straffets inverkan på den särskilda individen, kan visserligen medgivas, att

stundom utkrävandet av straffet efter behandlingens slut skulle kunna komma

att i viss mån äventyra behandlingsresultatet, men det kan ifrågasättas, huruvida

icke för sådana fall en tillämpning av nadeinstitutet vore lämpligare än

en allmän föreskrift, att straffet skall bortfalla. Härtill kommer, att i de talrika

fall, då en fylleriförseelse är förknippad med andra överträdelser, i förevarande

avseende synnerligen svårlösta frågor skulle uppkomma. Att helt allmänt

låta straffets bortfallande avse endast själva fylleristraffet, skulle från

de utgångspunkter, som ligga till grund för motionen, knappast vara tillfredsställande.

Å andra sidan lärer man ej kunna ifrågasätta att straffets bortfallande

utan begränsning skulle avse även straffet för andra brott ^och förseelser,

som förövats i samband med fylleriförseelsen. Huru dessa svårigheter

skulle lösas har icke i motionen antytts.

På grund av vad sålunda anförts kan utskottet icke förorda bifall till ifrågavarande

motion.

Utskottet får följaktligen hemställa,

1) att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen bifallas,

samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 83.

2) att de i anledning av denna proposition väckta motionerna,

i den mån de icke kunna anses besvarade genom utskottets

hemställan under 1) här ovan, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 maj 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

\ id detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Edw. Larson*, Sandegård*,

F. E. A. Jonsson, Berglund* och J. O. Karlsson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Jansson i Edsbäcken, Johansson

i Brånad, Johanson i Huskvarna, Carlson i Mölndal, fru Östlund samt

herrar Chnstenson i Södertälje* och Olsson i Mellerud.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Johansson i Brånad, som ansett, att utskottet bort hemställa,

1) att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen avslås;

samt

2) att de i anledning av propositionen väckta motionerna, i

den mån de icke kunna anses besvarade genom den ovan under

1) gjorda hemställan, icke matte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

251715

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:302 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 kap. 15 § strafflagen. a1 i texten