Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § il i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon dels ock i ämnet väckta motioner.

1925-05-15 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:34, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § il i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av § il i förordningen den 15

juni 1923 om motorfordon dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 mars 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 114, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Makt,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande över följande förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923 (nr 281)

om motorfordon.

Härigenom förordnas, att § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Ml.

Mom. 1. Framföres automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller

traktortåg med större hastighet än som i varje fall är medgiven, straffes

den felande med böter från och med tio till och med ettusen kronor.

Mom. 2. Förer den, som är synbarligen berörd av starka drycker, motorfordon

eller traktortåg, varom i mom. 1 förmäles, straffes med böter från

och med tjugufem till och med ettusen kronor.

Mom. 3. Har förare vid förseelse, varom i mom. 1 eller 2 sägs, ådagalagt

grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv

eller egendom, må till fängelse i högst tre månader dömas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft

två inom riksdagen med anledning av propositionen väckta motioner,

nämligen motionen i första kammaren nr 251 av herr Bergman m. fl. och

motionen i andra kammaren nr 377 av herr Johanson i Huskvarna m fl.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 saml. 1 avd. 29 höft. Wr 34 ^

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande yr 34.

1924 ån

riksdag.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

för sin del antaga Kungl. Maj:ts i propositionen nr 114 framlagda förslag

till ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon

med den ändring, att mom. 2 erhölle följande eller däremot i sak svarande,

eventuellt av vederbörande utskott formulerade lydelse:

»Befinnes förare av motorfordon eller traktortåg, varom i mom. 1 förmäles,

hava förtärt alkoholhaltig dryck på sådan tid, att hans förmåga av

uppmärksamhet och sinnesnärvaro vid fordonets eller tågets förande därav

kan hava påverkats, straffes med böter från och med tjugufem till och med

ett tusen kronor.»

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det av Kungl. Maj:t framlagda

förslaget, tillåter sig utskottet att, i den mån redogörelse därför ej

nedan lämnas» hänvisa till propositionen. I fråga om vad motionärerna

anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

Med anledning av vid 1924 års riksdag motionsvis gjorda framställningar

(motion nr 135 i första kammaren och motionerna nr 21 och 305 i andra

kammaren) anhöll riksdagen i skrivelse, nr 212, att Kungl. Maj:t täcktes

efter verkställd utredning antingen själv meddela eller, därest så ansåges

erforderligt, för riksdagen framlägga förslag till skärpta bestämmelser i syfte

att förebygga trafikolyckor till följd av trafikpersonals förtäring av alkoholhaltiga

drycker.

Därvid anförde riksdagen, efter en redogörelse för redan förefintliga bestämmelser,

avsedda att i trafiksäkerhetens intresse förebygga missbruk från

trafikpersonals sida av alkoholhaltiga drycker, bland annat följande:

»De många olyckor med motorfordon, som under de senare åren inträffat

i vårt land och av vilka ett stort antal bevisligen vållats av fordonsförarens

alkoholförtäring, giva enligt riksdagens mening vid handen, att nu gällande

bestämmelser och villkor för framförande av motorfordon behöva uti nu

ifrågavarande hänseende skärpas.

Att, såsom i den ena av de i ämnet väckta motionerna förutsatts, av automobilförare

kräva fullständig avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker skulle

helt visst av de flesta kännas såsom en orättvisa, varför ett sådant krav

antagligen icke heller skulle kunna upprätthållas. Däremot synes det fullt

berättigat att av fordonsförare fordra så hög grad av måttlighet, att förtäringen

av alkoholhaltiga drycker icke i någon mån menligt påverkar hans

kropps- och själsförmögenheter och därigenom gör honom mindre lämpad

såsom förare; och synes en ändring av 41 § i förordningen om motorfordon

i den riktning de hörda myndigheterna angivit vara ägnad att främja ifrågavarande

syfte. Frågan, huruvida jämväl beträffande rätten till körkort

skärpta bestämmelser må anses av behovet påkallade, lärer vid en utredning

i berörda avseende komma att bliva föremål för undersökning.

Vad därefter beträffar i motionerna avhandlade fråga, i vad den avser

annan trafikpersonal än förare av motorfordon, synes behov av skärpta bestämmelser

uti ifrågavarande hänseende icke vara — åtminstone ej i samma

grad som i fråga om motorfordonsförare — av omständigheterna påkallat,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 34. 3

men lärer doek utredningen icke böra från början begränsas allenast till de

sistnämnda.»

Med anledning av riksdagens sålunda gjorda anhållan hava yttranden i

frågan inhämtats dels från medicinalstyrelsen, dels beträffande förare av

motorfordon från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, automobilklubben och

Sveriges trafikbilägares riksförbund, beträffande järnvägspersonal från järnvägsstyrelsen

och svenska järnvägsföreningen, beträffande sjöfartspersonal

från kommerskollegium och lotsstyrelsen samt beträffande förare av luftfartyg

från Svenska aeroklubben.

Vad beträffar annan trafikpersonal än förare av motorfordon, så hava

de hörda myndigheterna i stort sett ställt sig helt avvisande till någon skärpning

av redan gällande bestämmelser i förevarande hänseende. Även departementschefen

har funnit, att tillräckliga garantier för trafiksäkerheten i ifrågavarande

avseende redan förefunnes. Endast i fråga om förare av luftfartyg

har departementschefen ansett vissa kompletterande föreskrifter framdeles

möjligen kunna bliva påkallade.

I fråga om motorförare har däremot i flertalet yttranden tillstyrkts

en skärpning av bestämmelserna i kungl. förordningen den 15 juni 1923 om

motorfordon.

Nämnda författning innehåller härom i huvudsak följande:

För erhållande av körkort fordras jämlikt § 15 mom. 1, bland annat, företeende

av intyg, att sökanden gjort sig känd för nykterhet. I mom. 3 av

samma paragraf stadgas, att, därest förare befinnes hava vid färd med automobil

varit berusad, vederbörande länsstyrelse skall återkalla körkortet.

Huruvida nytt körkort kommer att utfärdas blir beroende på länsstyrelsens

prövning efter förloppet av viss vid återkallandet angiven tid.

§ 41 innehåller stadgande om straff, böter från och med tio till och med

ett tusen kronor, för den, som kör med otillåten hastighet. Har föraren

därvid »ådagalagt grov vårdslöshet eller varit berusad eller visat uppenbar

likgiltighet för andra människors liv eller egendom» må straffet skärpas

till fängelse i högst tre månader.

I några av de avgivna yttrandena har föreslagits, att ordet »berusad»

skulle ersättas med det från 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, 59 §>

hämtade uttrycket »synbarligen berörd av starka drycker». Också har ifrågasatts,

att »berusad» skulle utbytas mot »uppenbart påverkad av alkoholhaltig

dryck».

I proposition nr 63 vid innevarande riksdag, vilken proposition första lagutskottet

i näst föregående utlåtande, nr 33, tillstyrkt, har Kungl. Maj:t

föreslagit sådan ändring av 18 kap. 15 § strafflagen, att fylleri under försvårande

omständigheter skall straffas med böter från och med tjugufem

till och med femhundra kronor. Det först utarbetade förslaget innehöll en

bestämmelse om bötesstraff från och med femtio till och med ett tusen

kronor för den, som under utövning av yrke eller tjänst, varav annans

säkerhet till liv eller hälsa berodde, vore överlastad av starka drycker. I

överensstämmelse med vad lagrådet i sitt utlåtande hemställt uteslöts sist
-

Behovet av

åtgärder.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Fr 34.

Motionerna.

Utskottet.

nämnda stadgande ur det kungl. förslaget. Lagrådet föreslog emellertid samtidigt,

att Kungl. Maj:t måtte överväga lämpligheten av att i motorfordonsförordningen

infördes ett stadgande om bötesstraff för den, som i berusat

tillstånd för automobil, ändock att han icke gjort sig skyldig till att framföra

den med otillåten hastighet.

Departementschefen har ansett det motiverat att tillgripa ett generellt

straffhot mot den, som vid framförande av motorfordon är påverkad av

alkoholhaltiga drycker. Beträffande ordvalet vid karaktäriserande av den

grad av påverkan, som borde fordras för straffbarhet, har departementschefen

funnit uttrycket »synbarligen berörd av starka drycker» vara att förorda,

då det, på samma gång det markerade en skillnad från strafflagens ordval i

fråga om ansvar för fylleri, vore av den art, att det icke kunde föranleda till

godtycke vid tillämpningen. Straffet skulle utgöra böter från och med tjugufem

till och med ettusen kronor.

Det föreliggande förslaget till ändrad lydelse av § 41 i motorfordonsförordningen

innebär, att nuvarande första stycket skulle såsom mom. 1 kvarstå.

Såsom mom. 2 skulle inskjutas en så lydande bestämmelse: »Förer den,

som är synbarligen berörd av starka drycker, motorfordon eller traktortåg,

varom i mom. 1 förmäles, straffes med böter från och med tjugufem till

och med ettusen kronor». Mom. 3 skulle utgöras av nuvarande andra stycket,

med den ändring, att orden »eller varit berusad» skulle utgå.

I de i anledning av den kungl. propositionen väckta motionerna har framhållits,

att förslaget endast i ringa mån förbättrade nu gällande lagstiftning.

Den föreslagna bestämmelsen drabbade lika litet som den gamla den vanligaste

och därigenom farligaste orsaken till av alkoholdryckers förtäring

vållade trafikolyckor, nämligen den minskning av iakttagelseförmåga och

självkontroll, som icke gåve sig uttryck i synbara, i motorförarens åthävor

framträdande symptom. En bestämmelse borde därför införas, vilken stadgade

ansvar för den förare av motorfordon eller traktortåg, som befunnes

hava förtärt alkoholhaltig dryck på sådan tid, att hans förmåga av uppmärksamhet

och sinnesnärvaro vid fordonets eller traktortågets förande kunde

hava påverkats.

Såsom redan i 1924 års riksdagsskrivelse framhölls, måste det anses fullt

berättigat, att på motorfordonsförare ställa stränga krav på måttlighet i bruket

av alkoholhaltiga drycker, så att förtäringen av sådana icke i någon mån

menligt påverkar hans kropps- och själsförmögenheter och därigenom gör

honom mindre lämpad att föra motorfordon. En skärpning i sådan riktning,

som i det kungliga förslaget ifrågasatts, av motorfordonsförordningens bestämmelser

till förekommande av trafikolyckor genom förares alkoholförtäring

synes utskottet liksom flertalet av de hörda myndigheterna av behovet

påkallad. Den utformning, som den i propositionen föreslagna bestämmelsen

erhållit, har emellertid utskottet, i likhet med motionärerna, funnit giva anledning

till vissa erinringar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

5

Det föreslagna andra momentet av § 41 i motorfordonsförordningen

innehåller en straffbestämmelse, avseende det fall att förare är »synbarligen

berörd av starka drycker». Formuleringen, vilken är hämtad från

rusdrycksförsäljningsförordningens 59 §, ansluter sig nära till den i 18 kap.

15 § strafflagen meddelade bestämmelsen angående fylleri å allmän plats.

Beaktas måste emellertid, att ändamålet med denna senare bestämmelse

är ett helt annat än det, som bör vara avgörande vid utformningen av

stadgandet i motorfordonsförordningen. Strafflagens föreskrift avser att

möjliggöra ett beivrande av fylleriförseelsen såsom en kränkning av andras

sedliga känsla eller i allt fall av deras berättigade anspråk på anständighet

och byvsning i det yttre samlivet. För att en sådan kränkning skall

kunna anses föreligga måste givetvis krävas, att berusningen bos den

felande skall vara synbar. I nu föreliggande fall bör däremot straffbestämmelsen

åsyfta den fara för annans liv eller hälsa, som en motorfordonsförares

alkobolförtäring kan medföra. Men en fara i sådant hänseende

kan obestridligen föreligga, även om förarens påverkan av alkohol

icke är synbar.

Frånsett denna mera formella anmärkning mot det kungliga förslaget

får utskottet vidare erinra om de allmänt kända svårigheter, vilka möta,

när det gäller att bevisa att en person varit berusad, och vilka väsentligen

sammanhänga därmed, att vittnenas subjektiva uppfattning blir av dominerande

betydelse. De svårigheter, som sålunda förefinnas, torde icke i

någon större omfattning undanröjas därigenom, att »berusad» utbytes

mot »synbarligen berörd av starka drycker». Till följd härav lärer en

bestämmelse, vars tillämplighet förutsätter, att det lagligen styrkes, att

den tilltalade varit berörd av sådana drycker, i verkligheten lätt bliva

illusorisk. Skola bevissvårigbeterna på ett tillfredsställande sätt undanröjas,

synes man böra avstå från att inrikta bevisskyldigheten på att den

tilltalade varit berörd av starka drycker och i stället låta bevisningen

närmast avse det lättare kontrollerbara sakförhållandet, huruvida han

förtärt sådana drycker. Domstolens uppgift blir det därefter att efter

förekommande omständigheter bilda sig en uppfattning därom, huruvida

detta förtärande skäligen kan antagas hava påverkat honom vid körningen.

Den frihet att pröva olika på fallet inverkande förhållanden, som domstolen

genom ordet »skäligen» erhåller, bör vara ägnad att förhindra, att

den tilltalade fälles till ansvar i andra fall än sådana, där alkoholförtäringen

kan anses hava varit av beskaffenhet att kunna medföra en

verklig fara.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anmäla, att riksdagen, i anledning av det riksdagen

för yttrande underställda förslaget till förordning om

ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

om motorfordon ävensom motionerna nr 251 i första

kammaren och nr 377 i andra kammaren ansett, att

nämnda förordning bör erhålla följande ändrade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Förordning

om ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923 (nr 281)

om motorfordon.

Härigenom förordnas, att § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon

skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 41.

Mom. 1. Framföres automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller

traktortåg med större hastighet än som i varje fall är medgiven, straffes

den felande med böter från och med tio till och med ettusen kronor.

Mom. 2. Förer den, som är synbarligen

berörd av starka drycker,

motorfordon eller traktortåg, varom

i mom. 1 förmäles, straffes med

böter från och med tjugufem till

och med ettusen kronor.

Mom. 2. Framföres motorfordon

eller traktortåg, varom i mom. 1

förmäles, av den, som förtärt starka

drycker å sådan tid och till sådan

myckenhet, att det skäligen kan

antagas, att han vid körningen

varit därav påverkad, straffes föraren

med böter från och med tjugufem

till och med ettusen kronor.

Mom. 3. Har förare vid förseelse, varom i mom. 1 eller 2 sägs, ådagalagt

grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv

eller egendom, må till fängelse i högst tre månader dömas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925.

2:o) att motionen i första kammaren nr 251 och motionen

i andra kammaren nr 377, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom utskottets hemställan under

l:o) här ovan, måtte av riksdagen lämnas utan

bifall.

Stockholm den 15 maj 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

7

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Högberg, Edw. Larson''), Lgberg, K. G. Westman,

Klefbeck, Sandegård och Johan Carlsson *) samt

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Jansson i Edsbäcken, Söderberg,

Johansson i Brånalt, Johanson i Huskvarna och Sjögren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Åkerman, Rogberg, Klefbeck, Sandegård och Söderberg, som

yrkat,

att riksdagen måtte, med avslag å de väckta motionerna,

i skrivelse till Kungl. Maj:t förklara, att riksdagen

vid granskning av det genom propositionen framlagda

författningsförslaget ej funnit skäl till erinran

beträffande detsamma.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.