Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention rörande renar i gränsområdena m. m.

1925-05-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:36, Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention rörande renar i gränsområdena m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1925 kl. 10 f. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående godkännande

av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention

rörande renar i gränsområdena m. m.

Genom en den 12 maj 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 225, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

samt med överlämnande av en mellan Sverige och Finland den 9 maj

1925 avslutad konvention angående renar i gränsområdena med tillhörande

slutprotokoll, äskat riksdagens godkännande av samma konvention och

slutprotokoll.

Beträffande innehållet i konventionen och slutprotokollet samt de skäl,

som ligga till grund för bestämmelserna i desamma, får utskottet hänvisa

till propositionen jämte därvid fogade texter och utdrag av statsrådsprotokollet.

I gränstrakterna mellan Sverige och Finland, alltifrån Kilpisjärvi till

socknarna vid Bottniska viken, bedrives renskötsel i avsevärd utsträckning.

Sedan urgammal tid hava i de övre områdena vid gränsen de nomadiserande

lapparna fört sina renhjordar på bete. Längre ned, där bebyggelsen

vidtager, söka de bofasta stöd för sin utkomst i renskötseln.

De nomadiserande lapparna på svenska sidan gränsen utnyttja sommartid

dem genom 1919 års svensk-norska renbeteskonvention medgivna renbetesmarker

i Troms fylke i Norge. En del av dessa lappar äro nödgade

att för att framkomma till nämnda marker flytta över finskt område. För

reglerande av dessa genomflyttningar och de olägenheter, som uppkommit

därigenom att vid renskötselns utövande i gränstrakterna renar från det

ena landet kommit in på det andra landets område, finnas icke bestämmelser

i vidare mån än att genom en i Finland den 20 juni 1888 utfärdad

kungörelse svenska renägare förbjudits att med renar inkomma från Sverige.

Det har dock tills vidare tillåtits svenska renägare att å två närmare

angivna vägar under två månader på våren och två månader på hösten

färdas från Sverige till Norge och därifrån tillhaka tvärs över det område

i nordligaste Finland, som mot väster skjuter in mellan Sverige och Norge.

Bryter renägare mot de för sagda genomflyttning givna föreskrifter, eller

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 31 höft. (Nr 36—38.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 36.

inkomma hans renar på annat område av finska lappmarken, eller anträffas

svensk renhjord utan vårdare, skola gälla samma bestämmelser, som enligt

kejserligt brev den 11 april 1853 tillämpats beträffande norska renhjordar,

som inkommit över gränsen mellan Finland och Norge; dessa bestämmelser

medgiva rätt att lägga beslag i viss utsträckning å dylika hjordar.

Särskilda föreskrifter rörande förfarandet med finska renar, som överskrida

gränsen mot Sverige, hava däremot icke meddelats.

Med hänsyn till inträffade förändringar i de svenska renskötselförhållandena

hava ovannämnda för de svenska lapparna upplåtna vägar över

finskt område icke under senare tider av dem använts och äro de även

framdeles för dem obehövliga. Däremot passera svenska lappar på sina

flyttningar till Norge alltjämt, ehuru å annan plats och allenast å en sydvästlig

utgrening, berörda mellan svenska och norska gränserna från

Finland inskjutande område. Det har från svensk sida synts vara av

största vikt, att möjlighet till denna å gammal sedvana grundade genomflyttning

hålles öppen för lapparna. Jämväl har det synts önskvärt och

i båda ländernas intresse påkallat att erhålla gemensamma regler rörande

förfarandet med renar, som från Sverige annorledes än under genomflyttning

inkomma i Finland samt från Finland inkomma i Sverige.

Sedan från svensk sida väckts förslag om upptagande av förhandlingar i

berörda hänseenden, inbjöd den finska regeringen till en konferens i ämnet.

Emellan å ömse sidor utsedda delegerade ägde därefter under tiden 28 januari—20

februari 1925 en konferens rum i Helsingfors, vilken ledde till

att de delegerade under vissa förutsättningar enades om ett förslag till

konvention. Detta konventionsförslag blev med vissa jämkningar den 9 maj

1925 av regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknat att, under förutsättning

av vederbörande folkrepresentationers bifall, efter ratifikation gälla

såsom konvention mellan Sverige och Finland.

Konventionen, som är avfattad såväl å svenska som å finska språket,

upptager tre kapitel, av vilka det första innehåller bestämmelser angående

medgivande i visst fall för svenska lappar att med renar flytta över finskt

område, det andra avhandlar förfarandet med renar, som olovligen inkomma

från det ena till det andra riket och det tredje reglerar konventionens giltighetstid.

I det första kapitlet hava till en början meddelats närmare bestämmelser

beträffande den färdväg över finskt område, som de svenska lapparna skola

äga begagna vid de årliga renflyttningarna till Troms fylke i Norge och

därifrån åter till Sverige," samt rörande de tider, under vilka denna väg

får av dem begagnas. Vidare angående lapparnas rätt till bränsle och renbete

under flyttningen; om viss gottgörelse, som den svenska staten skall

lämna den finska för de förmåner, som medgivits de svenska lapparna, och

de kostnader, som kontrollen över konventionsbestämmelsernas efterlevnad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 36. 3

in. m. kommer att tillskynda den finska staten; om skyldighet för den bofasta

befolkningen att under renflyttningen hålla sina hundar bundna; om

straff |för vissaj förseelser, som äga samband med renskötseln i gränstrakterna;

om åtgärder för delgivning av handlingar i mål rörande missbruk

av rätt till bränsletäkt samt slutligen därom, att vissa bötes- och ersättningsbelopp

skola, för underlättande av konventionens tillämpning, förskotteras

av svenska allmänna medel, samt att vissa bötesstraff, som ådömas

svensk lapp i Finland, skola i Sverige verkställas i den ordning, som i allmänhet

här gäller för verkställighet av sådant straff.

De bestämmelser, som i andra kapitlet meddelats angående förfarandet

med renar, som olovligen inkomma i det andra riket, äro grundade dels å

de föreskrifter, som i svensk-norska renbeteskonventionen givits för ordnande

av motsvarande förhållanden, dels ock å bestämmelserna i konventionen den

3 mars 1922 mellan Finland och Norge angående överensstämmande åtgärder

till förekommande av renars överskridande av gränsen mellan de två

rikena.

Förfarandet bygger på ett anmälningssystem, som avser meddelande från

det ena landet till det andra rörande renars inträngande. Såsom supplement

härtill inträder i vissa fall såsom påföljd, att viss del av värdet av de renar,

som inkommit i det andra riket, skall anses förbruten.

Bestämmelsernas tillämpning skall i första hand omhänderhavas av lappfogden

respektive länsmannen i orten samt, enär dessa icke alltid äro bosatta

å sådan ort, att nödig skyndsamhet i förfarandet kan vinnas, av andra

för ändamålet särskilt bemyndigade, pålitliga personer. Dessa skola hava

att mottaga meddelande eller i övrigt göra sig underrättade om främmande

renars uppehåll i landet. Så snart kännedom vunnits, att renar dit inkommit,

skola de därom underrätta den person i det andra riket, som är satt

att mottaga dylik underrättelse. Åtgärder skola av denne omedelbart vidtagas

för renarnas återförande till hemlandet, därvid det i första hand åligger

renägaren att taga hand om sina djur. Vederbörande befattningshavare

i det land, dit renarna inkommit, äger emellertid själv taga dessa under bevakning

eller utdriva dem. Påföljden för renägaren blir, att han måste

betala en avgift för den tid, renarna uppehålla sig i det andra riket, vilken

avgift beräknas till visst belopp för dag och ren. Vidare har han att gälda

ersättning för de av renarnas uppehåll föranledda kostnader, såsom för meddelande

av ovannämnda underrättelse om renarnas inträngande samt för

arbete, som kan hava påkallats med samlande, bevakning, utskiljande och

bortdrivande av renarna. Härjämte skall utgå ersättning för skada, som

under renarnas uppehåll vållats av renarna eller deras vårdare. Vederbörande

landshövding skall hava att fastställa, för huru många dagar ovannämnda

avgift skall utgå ävensom beloppet av berörda ersättningar, med

undantag av ersättning för skadegörelse, som, vad särskilt angår skada

förorsakad av renar, skall bestämmas enligt i förslaget närmare angiven

ordning. För ytterligare underlättande av konventionens tillämpning skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 36.

vederbörande landshövding av allmänna medel förskottera till utbetalning

fastställda belopp. Alla dessa avgifter och ersättningar skola sedermera,

där särskilda omständigheter ej föreligga, indrivas hos renägaren.

Skulle emellertid inträffa att, trots därom till det andra riket avlåten

underrättelse, renarna ej avhämtas, få strängare medel tillgripas. För

sådant fall skall, sedan viss kortare tid förflutit, viss del av renarnas

värde anses förverkad, och skola därutöver utgå betesavgifter och ersättningar

enligt förut berörda regler.

Tredje kapitlet föreskriver, att konventionen skall ratificeras under

förutsättning av vederbörande folkrepresentationers bifall, och att konventionen

skall träda i kraft tio dagar efter utväxling av ratifikationerna

och gälla intill dess två år förflutit från det densamma blivit av någondera

parten uppsagd.

I samband med konventionens undertecknande har överenskommelse

träffats om följande, i ett särskilt slutprotokoll upptagna förutsättningar

för konventionen:

1. De befattningshavare, vilka skola hava att tillämpa konventionens

bestämmelser, ävensom gränsbefolkningen skola äga att för meddelande

och mottagande av anmälningar och delgivanden, som enligt konventionen

förekomma, mot gällande taxor begagna sig av i gränstrakterna förefintliga

post-, telefon- och telegraflinjer och andra dylika trafikmedel; skolande

från svensk sida verkställas utredning och vidtagas åtgärder för sammanknytande

på lämplig plats invid gränsen av de svenska och finska telefonlinjer,

som framgå i förevarande gränstrakter.

2. Rätt tillförsäkras gränsbefolkningen i Enontekis socken att med

egna renar eller hästar färdas fram till järnvägslinjen Boden—Riksgränsen

för att avsätta egna produkter och verkställa inköp av sina förnödenheter,

därvid nämnda produkter tullfritt må införas till Sverige. Den, som vill

begagna sig av rättighet att till Sverige, såsom ovan nämnts, införa varor,

skall för polismyndigheten i Sverige förete av länsmannen i Enontekis

distrikt utfärdat intyg angående varornas produktionsort. Såsom legitimationshandling

för uppehållet i Sverige skall vara tillfyllest att av honom

företes av nämnde länsman utfärdat pass, och må ej påfordras visering av

passet av svensk myndighet. I samma utsträckning, som tillkommer landets

egna undersåtar, må han begagna sig av bete till föda åt vid färden

använda kör- och dragrenar.

Motsvarande rättigheter tillkomma under ovannämnda förutsättning

befolkningen i Karesuando socken med avseende å försäljning och inköp

av varor inom Enontekis socken.

Slutligen hava de delegerade uttalat vissa önskemål rörande utredning

om uppförande på gemensam bekostnad av ett rengärde vid det finska

området norr om Kilpisjärvi, ävensom angående postbefordran och telefon
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 36. 5

förbindelse i gränsområdet. Härutinnan tillåter sig utskottet hänvisa till

propositionen.

Utskottet har vid granskning av konventionen och slutprotokollet ej

funnit skäl till anmärkning mot desamma och får alltså hemställa,

att ifrågavarande konvention och slutprotokoll måtte

av riksdagen godkännas.

Stockholm den 19 maj 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

Irån törsta kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Jacob Larsson*, Högberg*, Lyberg,

K. G. Westman, Klefbeck och P. E. A. Jonsson*;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley*, Jansson i

Edsbäcken, Karlsson i Väte*, Johanson i Huskvarna*, Carlson i Mölndal och Persson i

Trången.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:305 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention rörande renar i gräns a1 i texten