Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention rörande renar i gränsområdena m. m.
1925-05-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1925:36, Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention rörande renar i gränsområdena m. m.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 36.
1
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1925 kl. 10 f. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention
rörande renar i gränsområdena m. m.
Genom en den 12 maj 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 225, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
samt med överlämnande av en mellan Sverige och Finland den 9 maj
1925 avslutad konvention angående renar i gränsområdena med tillhörande
slutprotokoll, äskat riksdagens godkännande av samma konvention och
slutprotokoll.
Beträffande innehållet i konventionen och slutprotokollet samt de skäl,
som ligga till grund för bestämmelserna i desamma, får utskottet hänvisa
till propositionen jämte därvid fogade texter och utdrag av statsrådsprotokollet.
I gränstrakterna mellan Sverige och Finland, alltifrån Kilpisjärvi till
socknarna vid Bottniska viken, bedrives renskötsel i avsevärd utsträckning.
Sedan urgammal tid hava i de övre områdena vid gränsen de nomadiserande
lapparna fört sina renhjordar på bete. Längre ned, där bebyggelsen
vidtager, söka de bofasta stöd för sin utkomst i renskötseln.
De nomadiserande lapparna på svenska sidan gränsen utnyttja sommartid
dem genom 1919 års svensk-norska renbeteskonvention medgivna renbetesmarker
i Troms fylke i Norge. En del av dessa lappar äro nödgade
att för att framkomma till nämnda marker flytta över finskt område. För
reglerande av dessa genomflyttningar och de olägenheter, som uppkommit
därigenom att vid renskötselns utövande i gränstrakterna renar från det
ena landet kommit in på det andra landets område, finnas icke bestämmelser
i vidare mån än att genom en i Finland den 20 juni 1888 utfärdad
kungörelse svenska renägare förbjudits att med renar inkomma från Sverige.
Det har dock tills vidare tillåtits svenska renägare att å två närmare
angivna vägar under två månader på våren och två månader på hösten
färdas från Sverige till Norge och därifrån tillhaka tvärs över det område
i nordligaste Finland, som mot väster skjuter in mellan Sverige och Norge.
Bryter renägare mot de för sagda genomflyttning givna föreskrifter, eller
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 31 höft. (Nr 36—38.) 1
Utskottet.
2 Första lagutskottets utlåtande Nr 36.
inkomma hans renar på annat område av finska lappmarken, eller anträffas
svensk renhjord utan vårdare, skola gälla samma bestämmelser, som enligt
kejserligt brev den 11 april 1853 tillämpats beträffande norska renhjordar,
som inkommit över gränsen mellan Finland och Norge; dessa bestämmelser
medgiva rätt att lägga beslag i viss utsträckning å dylika hjordar.
Särskilda föreskrifter rörande förfarandet med finska renar, som överskrida
gränsen mot Sverige, hava däremot icke meddelats.
Med hänsyn till inträffade förändringar i de svenska renskötselförhållandena
hava ovannämnda för de svenska lapparna upplåtna vägar över
finskt område icke under senare tider av dem använts och äro de även
framdeles för dem obehövliga. Däremot passera svenska lappar på sina
flyttningar till Norge alltjämt, ehuru å annan plats och allenast å en sydvästlig
utgrening, berörda mellan svenska och norska gränserna från
Finland inskjutande område. Det har från svensk sida synts vara av
största vikt, att möjlighet till denna å gammal sedvana grundade genomflyttning
hålles öppen för lapparna. Jämväl har det synts önskvärt och
i båda ländernas intresse påkallat att erhålla gemensamma regler rörande
förfarandet med renar, som från Sverige annorledes än under genomflyttning
inkomma i Finland samt från Finland inkomma i Sverige.
Sedan från svensk sida väckts förslag om upptagande av förhandlingar i
berörda hänseenden, inbjöd den finska regeringen till en konferens i ämnet.
Emellan å ömse sidor utsedda delegerade ägde därefter under tiden 28 januari—20
februari 1925 en konferens rum i Helsingfors, vilken ledde till
att de delegerade under vissa förutsättningar enades om ett förslag till
konvention. Detta konventionsförslag blev med vissa jämkningar den 9 maj
1925 av regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknat att, under förutsättning
av vederbörande folkrepresentationers bifall, efter ratifikation gälla
såsom konvention mellan Sverige och Finland.
Konventionen, som är avfattad såväl å svenska som å finska språket,
upptager tre kapitel, av vilka det första innehåller bestämmelser angående
medgivande i visst fall för svenska lappar att med renar flytta över finskt
område, det andra avhandlar förfarandet med renar, som olovligen inkomma
från det ena till det andra riket och det tredje reglerar konventionens giltighetstid.
I det första kapitlet hava till en början meddelats närmare bestämmelser
beträffande den färdväg över finskt område, som de svenska lapparna skola
äga begagna vid de årliga renflyttningarna till Troms fylke i Norge och
därifrån åter till Sverige," samt rörande de tider, under vilka denna väg
får av dem begagnas. Vidare angående lapparnas rätt till bränsle och renbete
under flyttningen; om viss gottgörelse, som den svenska staten skall
lämna den finska för de förmåner, som medgivits de svenska lapparna, och
de kostnader, som kontrollen över konventionsbestämmelsernas efterlevnad
Första lagutskottets utlåtande Nr 36. 3
in. m. kommer att tillskynda den finska staten; om skyldighet för den bofasta
befolkningen att under renflyttningen hålla sina hundar bundna; om
straff |för vissaj förseelser, som äga samband med renskötseln i gränstrakterna;
om åtgärder för delgivning av handlingar i mål rörande missbruk
av rätt till bränsletäkt samt slutligen därom, att vissa bötes- och ersättningsbelopp
skola, för underlättande av konventionens tillämpning, förskotteras
av svenska allmänna medel, samt att vissa bötesstraff, som ådömas
svensk lapp i Finland, skola i Sverige verkställas i den ordning, som i allmänhet
här gäller för verkställighet av sådant straff.
De bestämmelser, som i andra kapitlet meddelats angående förfarandet
med renar, som olovligen inkomma i det andra riket, äro grundade dels å
de föreskrifter, som i svensk-norska renbeteskonventionen givits för ordnande
av motsvarande förhållanden, dels ock å bestämmelserna i konventionen den
3 mars 1922 mellan Finland och Norge angående överensstämmande åtgärder
till förekommande av renars överskridande av gränsen mellan de två
rikena.
Förfarandet bygger på ett anmälningssystem, som avser meddelande från
det ena landet till det andra rörande renars inträngande. Såsom supplement
härtill inträder i vissa fall såsom påföljd, att viss del av värdet av de renar,
som inkommit i det andra riket, skall anses förbruten.
Bestämmelsernas tillämpning skall i första hand omhänderhavas av lappfogden
respektive länsmannen i orten samt, enär dessa icke alltid äro bosatta
å sådan ort, att nödig skyndsamhet i förfarandet kan vinnas, av andra
för ändamålet särskilt bemyndigade, pålitliga personer. Dessa skola hava
att mottaga meddelande eller i övrigt göra sig underrättade om främmande
renars uppehåll i landet. Så snart kännedom vunnits, att renar dit inkommit,
skola de därom underrätta den person i det andra riket, som är satt
att mottaga dylik underrättelse. Åtgärder skola av denne omedelbart vidtagas
för renarnas återförande till hemlandet, därvid det i första hand åligger
renägaren att taga hand om sina djur. Vederbörande befattningshavare
i det land, dit renarna inkommit, äger emellertid själv taga dessa under bevakning
eller utdriva dem. Påföljden för renägaren blir, att han måste
betala en avgift för den tid, renarna uppehålla sig i det andra riket, vilken
avgift beräknas till visst belopp för dag och ren. Vidare har han att gälda
ersättning för de av renarnas uppehåll föranledda kostnader, såsom för meddelande
av ovannämnda underrättelse om renarnas inträngande samt för
arbete, som kan hava påkallats med samlande, bevakning, utskiljande och
bortdrivande av renarna. Härjämte skall utgå ersättning för skada, som
under renarnas uppehåll vållats av renarna eller deras vårdare. Vederbörande
landshövding skall hava att fastställa, för huru många dagar ovannämnda
avgift skall utgå ävensom beloppet av berörda ersättningar, med
undantag av ersättning för skadegörelse, som, vad särskilt angår skada
förorsakad av renar, skall bestämmas enligt i förslaget närmare angiven
ordning. För ytterligare underlättande av konventionens tillämpning skall
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 36.
vederbörande landshövding av allmänna medel förskottera till utbetalning
fastställda belopp. Alla dessa avgifter och ersättningar skola sedermera,
där särskilda omständigheter ej föreligga, indrivas hos renägaren.
Skulle emellertid inträffa att, trots därom till det andra riket avlåten
underrättelse, renarna ej avhämtas, få strängare medel tillgripas. För
sådant fall skall, sedan viss kortare tid förflutit, viss del av renarnas
värde anses förverkad, och skola därutöver utgå betesavgifter och ersättningar
enligt förut berörda regler.
Tredje kapitlet föreskriver, att konventionen skall ratificeras under
förutsättning av vederbörande folkrepresentationers bifall, och att konventionen
skall träda i kraft tio dagar efter utväxling av ratifikationerna
och gälla intill dess två år förflutit från det densamma blivit av någondera
parten uppsagd.
I samband med konventionens undertecknande har överenskommelse
träffats om följande, i ett särskilt slutprotokoll upptagna förutsättningar
för konventionen:
1. De befattningshavare, vilka skola hava att tillämpa konventionens
bestämmelser, ävensom gränsbefolkningen skola äga att för meddelande
och mottagande av anmälningar och delgivanden, som enligt konventionen
förekomma, mot gällande taxor begagna sig av i gränstrakterna förefintliga
post-, telefon- och telegraflinjer och andra dylika trafikmedel; skolande
från svensk sida verkställas utredning och vidtagas åtgärder för sammanknytande
på lämplig plats invid gränsen av de svenska och finska telefonlinjer,
som framgå i förevarande gränstrakter.
2. Rätt tillförsäkras gränsbefolkningen i Enontekis socken att med
egna renar eller hästar färdas fram till järnvägslinjen Boden—Riksgränsen
för att avsätta egna produkter och verkställa inköp av sina förnödenheter,
därvid nämnda produkter tullfritt må införas till Sverige. Den, som vill
begagna sig av rättighet att till Sverige, såsom ovan nämnts, införa varor,
skall för polismyndigheten i Sverige förete av länsmannen i Enontekis
distrikt utfärdat intyg angående varornas produktionsort. Såsom legitimationshandling
för uppehållet i Sverige skall vara tillfyllest att av honom
företes av nämnde länsman utfärdat pass, och må ej påfordras visering av
passet av svensk myndighet. I samma utsträckning, som tillkommer landets
egna undersåtar, må han begagna sig av bete till föda åt vid färden
använda kör- och dragrenar.
Motsvarande rättigheter tillkomma under ovannämnda förutsättning
befolkningen i Karesuando socken med avseende å försäljning och inköp
av varor inom Enontekis socken.
Slutligen hava de delegerade uttalat vissa önskemål rörande utredning
om uppförande på gemensam bekostnad av ett rengärde vid det finska
området norr om Kilpisjärvi, ävensom angående postbefordran och telefon
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 36. 5
förbindelse i gränsområdet. Härutinnan tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen.
Utskottet har vid granskning av konventionen och slutprotokollet ej
funnit skäl till anmärkning mot desamma och får alltså hemställa,
att ifrågavarande konvention och slutprotokoll måtte
av riksdagen godkännas.
Stockholm den 19 maj 1925.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
Irån törsta kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Jacob Larsson*, Högberg*, Lyberg,
K. G. Westman, Klefbeck och P. E. A. Jonsson*;
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley*, Jansson i
Edsbäcken, Karlsson i Väte*, Johanson i Huskvarna*, Carlson i Mölndal och Persson i
Trången.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:305 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention rörande renar i gräns a1 i texten