Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj 1925 mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena.

1925-05-19 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:37, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj 1925 mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1925 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till

lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen

den 9 maj 1925 mellan Sverige och Finland angående renar

i gränsområdena.

Genom en den 12 maj 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 226, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj

1925 mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om finska renar här i riket.

1 §.

Uppehålla sig finska renar olovligen här i riket, skall den, som enligt

särskilt meddelade bestämmelser är av vederbörande länsstyrelse därtill

förordnad (gränsrenvakt), så snart han erhåller kännedom om förhållandet,

därom underrätta den, som i Finland är satt att mottaga sådan underrättelse;

och varde därvid renarnas uppehållsort samt ungefärliga antal ävensom,

där så kan ske, renägarens namn uppgivna.

Underrättelsen skall meddelas genom telegram eller telefon eller, där

detta ej låter sig göra, genom budskickning eller brev. Har underrättelsen

skett genom telefon eller muntligen genom hud, skall snarast skriftlig

bekräftelse översändas.

Är renägaren känd, skall jämväl han, där så bekvämligen kan ske, underrättas

om förhållandet.

2 §.

Renarnas ägare är, då han erhåller kännedom om att renarna olovligen

uppehålla sig här i riket, pliktig att ofördröjligen låta, i enlighet med

vad i 3 § föreskrives, avhämta dem och utdriva dem till Finland.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37. 7

Gränsrenvakt så ock vederbörande finske länsman eller annan, som i

Finland är satt att mottaga underrättelse, varom i 1 § sägs, må taga

renarna under bevakning eller utdriva dem. Av gränsrenvakt utdrivna

renar skola överlämnas till ägaren eller till tjänsteman eller person i Finland,

som nyss nämnts.

3 %.

Skola renar avhämtas eller utdrivas, må medtagas allenast djur, försedda

med märken, som begagnas av renägare i Finland, ävensom omärkta

kalvar, som följa honrenar med sådana märken.

Innan bortförandet äger rum, skola de renar, som på grund av vad

ovan sagts böra kvarlämnas, utskiljas från de övriga i närvaro av gränsrenvakt

eller renägare i trakten; dock må de finska renarna strax bortföras,

om gränsrenvakten eller renägare, som nyss nämnts, förklarar, att

bland renarna icke finnas sådana, som böra kvarlämnas.

Därest de finska renarna äro sammanblandade med renar från trakten

och stå under bevakning av dåvarande renägare eller deras renvårdare,

skola dessa samla djuren och lämna den, som vill avhämta de finska

renarna, tillfälle att utskilja dem han har rätt att bortföra.

4 %.

För renarnas uppehåll här i riket skall erläggas en betesavgift för varje

ren, kalvar under ett års ålder ej inbegripna. Denna avgift utgör tio öre

för varje dag av uppehållet.

Finnes att renarnas bortdrivande blivit utan ägarens vållande uppehållet,

skall vid avgiftens beräknande tagas den hänsyn till förhållandet,

som finnes skälig.

År uppenbart att renägaren avsiktligt låtit sina renar beta här i riket,

kan betesavgiften fastställas intill det dubbla beloppet; dock skall i sådant

fall renägaren beredas tillfälle att yttra sig i ärendet.

5 %.

Förutom betesavgift, som i 4 § är nämnd, skall gäldas ersättning för

de av renarnas uppehåll föranledda utgifter, såsom för meddelande av

underrättelse enligt 1 § samt för arbete med samlande, bevakning, utskiljande

och bortdrivande av renarna.

6 %.

Har meddelande enligt 1 § avlåtits, och uppehålla sig de renar, som

meddelandet avser, ännu tio dagar därefter här i riket, utan att någon

infunnit sig för att bortföra dem, skall ett belopp motsvarande tio procent

av renarnas värde, kalvar under ett års ålder ej inbegripna, anses förbrutet.

Sådan påföljd skall ock tillämpas, där någon inställt sig för renarnas

bortförande, men de likväl finnas kvar ännu efter det femton dagar för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

flutit från det meddelande enligt 1 § avsänts samt väderleksförhållanden,

rovdjur, renägares eller renvårdares försummelse att efterkomma åliggande

enligt 3 § sista stycket eller andra omständigheter icke utgjort tvingande

hinder mot bortförandet.

Vid bestämmande av det belopp, som i förevarande fall skall anses förbrutet,

skall renarnas värde beräknas efter det medelvärde för ren, som

för varje år fastställes i därför i konventionen föreskriven ordning.

7 §.

över de åtgärder, som föranledas av finska renars uppehåll här i riket,

skall av gränsrenvakten upprättas protokoll, vari intages upplysning

rörande renarnas antal och märken ävensom eget utlåtande i saken av

gränsrenvakten.

Protokollet samt yttrande av vederbörande lappfogde, därest denne icke

själv handlagt ärendet, skola jämte alla uppgifter och verifikationer översändas

till vederbörande länsstyrelse.

8 %.

Länsstyrelsen har att med ledning av tillgängliga upplysningar fastställa

den avgift och ersättning, som böra utgå enligt 4 och 5 §§, samt det belopp,

som enligt 6 § skall anses förbrutet.

Betesavgift och förbrutet belopp tillfalla Norrbottens lappfond.

9 i

Innan länsstyrelsen på grund av 8 § fattar beslut, skall länsstyrelsen

så vitt möjligt utreda vem renarna tillhöra.

Beslut skall dock, utan angivande av namn å renägarna, endast innehålla

förpliktande för »vederbörande renägare» att erlägga det fastställda

beloppet.

10 §.

Varda renar avhämtade utan iakttagande av vad i 3 § är sagt, må länsstyrelsen

efter inhämtande av upplysningar bestämma en särskild avgift

till belopp från och med tjugufem till och med trehundra kronor; dock må

sådant ej ifrågakomma, med mindre någon anledning föreligger till antagande,

att i den bortförda hjorden funnits svenska renar.

11 i

Skada, som under renarnas uppehåll här i riket vållas av renarna eller

av dem åtföljande vårdare, skall ock ersättas.

12 §.

Ersättning för utgifter, som omförmälas i 5 §, eller för sådan skada av

renar, som avses i 11 §, må ej utgå, så framt ej underrättelse rörande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37. 9

renarnas uppehåll här i riket avlåtits efter ty i 1 § sägs. Den som vill

fordra ersättning skall, därest ej dylik underrättelse ändock skett, vid

äventyr att gå sin rätt till ersättning förlustig, så snart ske kan göra

anmälan hos gränsrenvakten om renarnas uppehåll.

13 §.

Vill någon för skada, som av renarna vållats, fordra ersättning enligt

11 §, skall han därom göra anmälan hos landsfiskalen i orten. Denne har

att i förening med två nämndemän, som av honom utses, besiktiga den

uppgivna skadan. Den finske länsmannen äger att själv eller genom ombud

tillstädeskomma vid förrättningen och föra talan för vederbörande

renägare, med rätt jämväl att därvid ingå förlikning. Anmäler sig renägare

såsom sakägare, må han själv utföra sin talan. Landsfiskalen har

att i god tid, om möjligt genom telegram eller telefon, underrätta länsmannen

om tid och plats för förrättningen. Kan det antagas, att uppgiven

skada helt eller delvis förorsakats av svenska renar, skall jämväl

vederbörande svenske lappordningsman inkallas.

Vid förrättningen skall inhämtas och i protokollet däröver intagas upplysning

rörande de omständigheter, som kunna inverka på ersättningsfrågan,

såsom tiden och sättet för skadans uppkomst, dess omfattning, platsens

belägenhet och beskaffenhet samt sannolika antalet av de renar, som vållat

skadan.

Vid skadans värderande skall tagas i betraktande markens beskaffenhet

och fruktbarhet samt huruvida hemdjur medverkat till skadan.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att uppskatta skadan; och skola

de till protokollet på heder och samvete avgiva förklaring, att uppskattningen

skett efter bästa förstånd och övertygelse.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att så vitt möjligt utreda vem

som är ägare till de renar, vilka förorsakat skadan. Finna de att såväl

svenska som finska renar medverkat till skadan, skola de, med uttalande

härom, värdera allenast den skada, som kan anses vållad av de finska renarna.

Beslut, varigenom skadeersättning tillerkännes målsäganden, skall, utan

angivande av namn å viss renägare, innehålla förpliktande för »vederbörande

finska renägare» att ersätta skadan.

Är ej länsmannen eller annan, som han satt i sitt ställe, tillstädes vid

förrättningen, skall avskrift av protokollet ofördröjligen genom landsfiskalens

föranstaltande tillställas honom.

Är målsäganden eller länsmannen eller renägare, som fört talan vid förrättningen,

missnöjd med denna, stånde honom fritt att sist å nittionde

dagen från förrättningen anhängiggöra saken vid domstol.

Landsfiskalen och nämndemännen njute ersättning enligt gällande resereglemente.

Ersättningen skall, i händelse skada anses vållad av finska

renar, gäldas på samma sätt som skadeersättningen, men eljest betalas av

målsäganden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

14 §.

I händelse belopp, som jämlikt 8, 10 och 13 §§ fastställts att betalas i

anledning av finska renars uppehåll här i riket, icke omedelbart erlägges

till gränsrenvakten eller målsäganden, skall länsstyrelsen, för vinnande

av sådan verkställighet i Finland som enligt konventionen skall äga rum.

till den finske landshövdingen översända beslut rörande beloppet med tillhörande

uppgifter och verifikationer.

15 §.

Begagnar sig person, tillhörande gränsbefolkningen i Enontekis socken

i Finland, av den samma befolkning medgivna rätt att med egna renar

färdas fram till järnvägslinjen Boden-Riksgränsen för avsättning av egna

produkter och inköp av sina förnödenheter, må han i samma utsträckning

som landets egna undersåtar begagna sig av bete till föda åt kör- och

dragrenar, som användas vid färden.

2 KAP.

Verkställighet av finsk myndighets beslut rörande svensk renägares

ersättningsskyldighet enligt konventionen in. m.

16 $.

Då länsstyrelsen på framställning av vederbörande myndighet i Finland

förskottsvis av allmänna medel utbetalt belopp, som svensk renägare eller

annan på grund av konventionen är pliktig att utgiva, skall beloppet

genom länsstyrelsens försorg indrivas hos denne.

Finner länsstyrelsen med billighet överensstämma, att beloppet helt eller

delvis stannar å statskassan, äge länsstyrelsen därom besluta; dock må det

ej ske, där fråga är om böter, ej heller i fråga om belopp, som av lapp

skall gäldas såsom ersättning för skadegörelse, som vid flyttning över

finskt område sker å skog på genomflyttningsvägen.

17 §.

Saknas tillgång till gäldande av böter, som skola indrivas enligt 16 §,

varde de förvandlade enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer, samt förblir

gällande så länge omförmälda mellan Sverige och Finland avslutade konvention

bibehåller giltighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37. H

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande laglorslag.

far utskottet hänvisa till propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

Såsom framgår av utskottets samtidigt härmed avgivna utlåtande, nr 3(>,

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 225, rörande godkännande av

en mellan Sverige och Finland den 9 maj 1925 avslutad konvention med tillhörande

slutprotokoll angående renar i gränsområdena, har utskottet hemställt,

att ifrågavarande konvention och slutprotokoll måtte av riksdagen godkännas.

Det genom förevarande proposition framlagda lagförslaget innefattar stad

ganden av allmän lags natur, som ansetts erforderliga för konventionens

genomförande, nämligen dels för fullgörande av de folkrättsliga förpliktelser,

som enligt konventionen åligga Sverige, och dels för utövande av de rättigheter,

som jämlikt konventionen skola tillkomma riket och dess inbyggare.

I främsta rummet hava därvid kommit i betraktande de bestämmelse!

i konventionsförslaget, vilka reglera förfarandet med finska renar, som

olovligen uppehålla sig här i riket. I detta avseende hava i lagförslaget

upptagits stadganden av i huvudsak följande innehåll. Sedan kännedom

vunnits, att finska renar uppehålla sig här i riket, skall genom person,

som enligt särskilt meddelade bestämmelser av vederbörande länsstyrelse

utsetts (gränsrenvakt), underrättelse därom avlåtas till den, som i Finland

förordnats att mottaga sådan underrättelse. Det åligger renägaren att avhämta

renarna. Dessa må dock utdrivas jämväl av person här i riket eller i

Finland, vilken äger uppdrag i sådant hänseende. Vid renarnas avlägsnande

skall tillses, att allenast medtagas djur försedda med märken, som

begagnas i Finland. För renarnas uppehåll här i riket skall erläggas en

betesavgift av tio öre om dagen för varje ren, kalvar under ett års ålder

ej inbegripna. Denna avgift kan fördubblas, därest det är uppenbart, att

renägaren avsiktligt låtit sina renar beta här i riket. Inställer sig icke

inom angiven tid någon för renarnas avhämtande eller, om detta väl SKett,

avlägsnas ej renarna på sätt föreskrivits, inträder såsom påföljd, att ett

belopp motsvarande 10 procent av renarnas medelvärde anses förbrutet.

Härförutom skall gäldas ersättning för de utgifter renarnas upphåll medfört

för myndigheter och enskilda ävensom för skada, som av renarna vållats.

Avgifter och ersättning, som ovan nämnts, med undantag av skadestånd,

fastställas av länsstyrelsen. Skadestånd bestämmes efter förutgången besiktning

av särskilda förrättningsmän. I händelse belopp, som sålunda

skola gäldas, icke omedelbart erläggas, skall genom länsstyrelsen hänvändelse

ske till den finske landshövdingen, som enligt konventionen har

att förskottera beloppen av finska allmänna medel.

Vad angår svenska renar, som olovligen uppehålla sig i Finland, tarvas

icke lagbestämmelser i vidare mån än så vitt angår indrivning här i riket

av medel, som enligt konventionen i Finland ålagts svenska renägare till

utgivande och som av länsstyrelsen förskottsvis utbetalts av allmänna medel.

Ett motsvarande förhållande föreligger beträffande kon\ entionens be
-

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

stämmelser om medgivande i visst fall för svenska lappar att med renar

flytta över finskt område. Enligt sagda bestämmelser kan svensk lapp i

Finland ådömas böter för förseelse mot de i konventionen meddelade bestämmelser

rörande avverkning av skog å genomflyttningsväg vid utnyttjande

av honom medgiven rätt till bränsletäkt. Likaledes kan han förpliktas

utgiva ersättning för skadegörelse å skog å sådan väg. Jämväl de belopp,

som i sådant hänseende skola utgivas, förskotteras av länsstyrelsen för att

sedermera enligt i lagförslaget upptagna föreskrifter indrivas av lappen.

Av de bestämmelser, som ingå under de i slutprotokollet upptagna särskilda

förutsättningar för konventionens antagande, är det en, som för sin

tillämpning här i riket tarvar civillags form. Detta är föreskriften rörande

rätt för gränsbefolkningen i Enontekis socken att vid de handelsresor till

Sverige, vartill samma befolkning skulle berättigas, använda sig av bete

för vid färden nyttjade kör- och dragrenar i samma utsträckning, som tillkommer

svenska medborgare vid deras resor efter ren.

Över lagförslaget bar yttrande inhämtats från länsstyrelsen i Norrbottens

län, som icke haft något att erinra däremot.

Utskottet har vid granskning av lagförslaget icke funnit skäl till anmärkning

mot detsamma och får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 maj 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederslierna, Jacob Larsson*, Högberg*, Lyberg,

K. G. Westman, Klefbeck och P. E. .1. Jonsson*;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley*, Jansson i

Edsbäcken, Karlsson i Vätö*, Johanson i Huskvarna*, Carlson i Mölndal* och Persson i Trången.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj 1925 mella a1 i texten