Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till lag angående minskning i vissa fall av renantalet inom lappby.

1925-05-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till lag angående minskning i vissa fall av renantalet inom lappby.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

13

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1925 kl. 10 t. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till

lag angående minskning i vissa fall av renantalet inom

lappby.

Genom en den 8 maj 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 227, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagiådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående minskning i vissa fall av renantalet inom lappby.

Med upphävande av 8 § i lagen den 1 juli 1898 (nr 66) om de svenska

lapparnes rätt till renbete i Sverige förordnas som följer:

1 §•

1. Därest inom lappby antalet renar befinnes vara så stort, att betesmarkerna

måste anses otillräckliga eller att genom renarna betydande skadegörelser

förorsakas, och inom lappbyn finnas renar, tillhörande andra än

lappar, må länsstyrelsen, efter det lapparna blivit hörda, förordna, att så

stort antal av dessa renar, som prövas för ändamålet nödigt, inom viss förelagd

tid skall från lappbyn avlägsnas, vid äventyr att renarna av lappbyns

ordningsman omhändertagas och levande eller slaktade för ägarnas räkning

försäljas. Närmare föreskrifter i fråga om verkställighet härav meddelas

av länsstyrelsen, som därvid har att tillse såväl att de särskilda renägarnas

rätt och bästa i görligaste mån bevaras som ock att renskötande lapp icke

i oskälig grad kringskäres i sin näring.

2. Befinnes, sedan med tillämpning av 1 mom. renar, tillhörande andra

än lappar, avlägsnats från lappby, de återstående renarnas antal ändock

vara för stort, äge länsstyrelsen, efter det lapparna såväl i nämnda lappby

som i lappby, dit inflyttning kan ifrågakomma, blivit hörda, hänvisa en eller

flera lappar till annan lappby, där utrymme finnes och dit inflyttning utan

avsevärd olägenhet kan ske. Härvid skall länsstyrelsen tillse, att lapp, som

själv eller vars förfäder länge tillhört lappbyn eller inom dess område haft

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

rätt till bete för sina renar, icke utan synnerliga skäl mot sin vilja hänvisas

till annan lappby.

Hänvisas lapp att med de renar, som äro under hans vård, flytta till

annan lappby, förelägge länsstyrelsen honom vid vite att inom viss tid

hava verkställt flyttningen samt meddele honom i övrigt de föreskrifter, som

med avseende å densamma skola iakttagas. Tredskas lappen att inom förelagd

tid verkställa flyttningen, äge länsstyrelsen utdöma vitet samt efter omständigheterna

antingen förelägga nytt vite eller ock förordna, att renarna

skola flyttas och omhändertagas på den tredskandes bekostnad.

3. Kan hänvisning i behövlig omfattning till annan lappby icke lämpligen

ske, äge länsstyrelsen förordna, att ''lappbyns renantal inom viss av

länsstyrelsen bestämd tid skall genom nedslaktning, försäljning eller annorledes

nedbringas till viss myckenhet. Kan mellan lapparna enighet ej

vinnas angående verkställandet av sålunda föreskriven åtgärd, må länsstyrelsen,

efter lapparnas hörande, förordna, huru minskningen skall verkställas.

Därvid skall iakttagas, att i första hand de renägare, vilka med hänsyn

tagen jämväl till antalet hushållsmedlemmar hava det största renantalet,

åläggas att minska sina renhjordar. I händelse av tredska äge länsstyrelsen

förelägga och utdöma vite eller låta vidtaga föreskriven åtgärd på tredskandes

bekostnad.

4. Vad i 1—3 mom. här ovan är stadgat beträffande den inbördes ordning,

i vilken de i samma moment angivna åtgärderna till minskning av

renantalet må komma till användning, skall icke utgöra hinder för länsstyrelsen

att, då särskilda skäl därtill föreligga, i sådant avseende annorlunda

bestämma.

2 §.

Överstiger sammanlagda antalet renar inom Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma

och Talma lappbyar 39,000, skall, ändå att sådant fall ej är för

handen som i 1 § sägs, länsstyrelsen förordna om renantalets nedbringande

till sagda antal, därvid på länsstyrelsen ankommer att bestämma huru minskningen

skall fördelas å de särskilda lappbyarna; och skall i övrigt beträffande

sättet för minskningen iakttagas vad i 1 § finnes stadgat för där avsett fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925. Bestämmelserna i 2 § skola

gälla så länge den mellan Sverige och Norge den 5 februari 1919 avslutade

konventionen angående flyttlapparnas rätt till renbetning bibehåller giltighet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej nedan lämnas, hänvisa till propositionen

jämte därvid fogade protokollsutdrag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

Enligt konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angå- De svenska

ende flyttlapparnas rätt till renbetning utgör T roms fylke i Norge jämte

vissa därtill anslutna trakter i Ankenes härad, Nordlands fylke, samt i Kåre- i Norge.

suando och Jukkasjärvi socknar i Sverige ett betesområde. Rätt att dit inflytta

med renar tillkommer uteslutande lappar från de fyra nordligaste lappbyarna

i Sverige, nämligen Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma

lappbyar. I betesområdet må emellertid ej inkomma mera än sammanlagt

39,000 renar, häri icke inbegripna kalvar, som födas under det år inflyttningen

äger rum. Enär sommarbetesmarker i Sverige i stort sett saknas för

nämnda fyra lappbyar, betar dessas hela renmängd under en del av året

inom omförmälda betesområde.

Jämväl i andra trakter av Norge äger såsom bekant svensk renbetning

rum. På vissa ställen utövas här renbetningen i form av »gränsbetning»,

därvid de svenska renarna till icke bestämt antal få inkomma i Norge intill

visst avstånd från riksgränsen. Ä andra ställen inflyttar en större eller

mindre del av lappbyns lappar med sina renar till vissa norska distrikt i

den utsträckning de för distrikten fastställda renantalen medgiva. I dessa

fall är icke den svenska lappbyns hela renmängd beroende av de norska

betesmarkerna. Till förekommande därav, att de svenska lapparnas renbetesrätt

i Norge överskrides, är det dock av betydelse, att renantalen inom dessa

fjällappbyar i Sverige icke stiga till alltför höga siffror. Blir renmängden

så stor, att de svenska renbetesmarkerna bliva otillräckliga, uppstå nämligen

svårigheter att avhålla renarna från att i större än medgivet antal eller på

otillåten tid eller otillåtna områden inkomma i Norge.

Den innevarande år företagna renräkningen har, såsom av den i kungl. Benantalets

propositionen, sid. 9, intagna översikten framgår, givit vid handen, att en Mlväxt.

högst betydande ökning av renantalet ägt rum, från icke fullt 117,000 år

1921 till över 186,000 innevarande år. Fara har därför ansetts föreligga,

att betesmarkerna inom lappbyarnas områden bliva otillräckliga. Vad särskilt

beträffar de fyra nordligaste lappbyarna, överstiger där för närvarande

renantalet med 7,000 det antal, som enligt svensk-norska renbeteskonventionen

får begagna de norska betesmarkerna, 39,000.

Gällande lag den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i

Norge innehåller i 8 § bestämmelser om åtgärder för minskande av renantalet

i lappby. Dylika åtgärder få tillgripas dels om betet för lappbyns

renar ej för dem alla blir tillräckligt, dels ock därest genom renarna skada

förorsakas å bofastas ägor. För minskningens utförande äger länsstyrelsen

Gällande bestämmelser

angående nedbringande

av

renantalet.

antingen från lappbyn avlägsna renar, som tillhöra andra än lappar, eller

hänvisa lapp att med sina renar överflytta till annan lappby.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Å''r 38.

Behovet av

ytterligare åtgärder.

En skärpning av dessa bestämmelser har föreslagits i det betänkande, som

år 1923 avgivits av 1919 års lappkommitté. Därest hänvisning i behövlig omfattning

till annan lappby icke lämpligen kunde ske, skulle enligt kommitténs

förslag länsstyrelsen äga förordna, att i viss ordning lappbyns renantal

skulle nedbringas till viss myckenhet. Åt lapparna själva skulle i första

hand överlämnas att söka enas angående verkställighet av sålunda föreskriven

åtgärd. Kunde enighet ej vinnas, skulle länsstyrelsen äga förordna,

huru minskningen skulle utföras. I fråga om sättet för renantalets nedbringande

torde man i första rummet hava tänkt sig renarnas nedslagning

eller försäljning.

Över kommitténs förslag hava yttranden avgivits av vederbörande länsstyrelser

samt övriga myndigheter och korporationer, utan att någon väsentligare

erinran däremot framställts. Förslaget har dock hittills varit föremål

allenast för förberedande behandling.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 april 1925 har länsstyrelsen i Norrbottens

län, med hänvisning till den starka ökningen i renantalet, upptagit

frågan om utvidgning av de enligt 1898 års lag medgivna möjligheterna

till tvångsminskning av renantalet inom lappby. Därvid har länsstyrelsen

framhållit, att den nödvändiga decimeringen av renstammen icke läte sig

genomföras med mindre till länsstyrelsens förfogande ställdes det maktmedel

— tvångsnedslaktning — som lappkommittén föreslagit.

I propositionen betonas vikten av att snarast möjligt nödiga hjälpmedel

ställas till länsstyrelsens förfogande till förhindrande av den oreda i renskötseln

och de svårigheter av olika slag, som kunde uppkomma därigenom,

att renantalen så starkt tillväxte, att renbetesmarkerna bleve otillräckliga

eller att genom renarna betydande skadegörelser förorsakades. Uppmärksammas

borde jämväl det ogynnsamma inflytande på de internationella renbetesförhållandena,

som därav kunde uppstå. Särskilt vore härvid att märka

nödvändigheten av en reducering av renantalet inom de fyra nodligaste lappbyarna

med hänsyn till renbeteskonventionens bestämmelser om renantalet

inom det betesområde i Norge, som lapparna i sagda byar äga nyttja för

sina renar. Länsstyrelsen stode för närvarande praktiskt taget maktlös, då

av de i 1898 års lag medgivna åtgärderna utvägen att ur lappbyn avlägsna

renar, tillhörande andra än lappar, vore av mindre betydelse, och möjligheterna

för ytterligare dislokationer inom Norrbottens län vore praktiskt

taget uteslutna. Lappkommitténs förslag innebure därför eu lämplig lösning.

Ett ändamålsenligt tillämpande av det föreslagna ytterligare medlet för renminsknings

åvägabringande torde så mycket mindre innebära några vådor,

som det även ur ekonomisk synpunkt syntes mindre rationellt, att lapparna,

såsom nu ofta under goda år skedde, läte sina hjordar undan för undan

växa och däri samlade hela sin förmögenhet. Riktigare syntes vara, att

lapparna under de goda åren bättre toge ut den stora avkastning hjordarna

lämnade och besparade denna för att däri kunna hava en reserv, då de dåliga

betesåren vållade lapparna stora förluster i renar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

17

Inom socialdepartementet har upprättats förslag till lagbestämmelser i

ämnet. Då dessa bygga dels på inre svenska förhållanden och dels på förhållanden,

som stå i samband med de svenska lapparnas traktatsenliga renbetning

i Norge, har det ansetts lämpligt att sammanföra bestämmelserna

i en särskild lag.

Med anledning av erinran, som därutinnan framställts mot lappkommitténs

förslag, har i det nu föreliggande förslaget länsstyrelsen tillagts befogenhet,

att, där särskilda skäl till avvikelse från den uormala ordningsföljden mellan

åtgärderna föreligga, i sådant avseende annorlunda bestämma. Beträffande

förslagets övriga smärre avvikelser från gällande bestämmelser må hänvisas

till propositionen.

Lagrådet har icke funnit anledning till annan erinran mot förslaget än

att lagrådet ansett mindre tillfredsställande, att bestämmelserna icke upptagits

i redan gällande lagar rörande renbetesförhållandena. Med hänsyn till

att den föreslagna anordningen vore att betrakta såsom ett provisorium i

avbidan på en mera tjänlig placering av materialet vid en blivande överarbetning

av lapplagstiftningen har lagrådet likväl ansett denna anordning

kunna godtagas.

Utskottet har vid granskning av förslaget icke funnit anledning till

erinran mot detsamma och får följaktligen hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 maj 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling'' hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Jacob Larsson*, Högberg*, Lgberg,

K. G. Westman, Klejbeck och P. E. A. Jonsson*;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley*, Jansson i

Edsbäcken, Karlsson i Väte*, Johanson i Huskvarna*, Carlson i Mölndal* och Persson i

Trången.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 smil. 1 avd. til höft. (Nr 36—-38.)

Lagrådet.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:307 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående minskning i vissa fall av renantalet inom lappby. a1 i texten