Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående omarbetning av nu gällande allmänna hyreslagstiftning.

1925-02-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:8, Utlåtande i anledning av väckt motion angående omarbetning av nu gällande allmänna hyreslagstiftning.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

Historik.

Hyressteg

rings■

lagarna.

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1925 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående omarbetning av nu

gällande allmänna hyreslagstiftning.

Uti eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 231,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Samuelson m. fl. hemställt,

att riksdagen måtte uti skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en snar och genomgripande

omarbetning av nu gällande allmänna hyreslagstiftning, åsyftande

framför allt ett bättre tillgodoseende och tryggande av de mindre bemedlades

behov av tjänliga och sunda bostäder i enlighet med vissa i motionen framförda

önskemål, samt för riksdagen snarast möjligt framlägga de lagförslag, som

därav påkallades.

De av motionärerna berörda önskemålen avse i huvudsak hyresgästs optionsrätt

eller rätt att under vissa förhållanden få kvarstanna i av honom förhyrd

lägenhet jämväl efter hyrestidens utgång, effektiv lagstiftning mot hyror, som

överstiga den allmänna prisnivån på hyresmarknaden, reformering av vräkningsförfarandet,

bättre skydd för rätt till lägenhet för personer, vilka erhålla

eller hyra bostad av arbetsgivaren, bestämmelser för bevarande av ordning och

skick inom fastigheten samt rätt för hyresgäst att i vissa fall i sin tur uthyra

förhyrd lägenhet. Vidare önska motionärerna bestämmelser, som bättre

än de nuvarande tillförsäkra hyresgäst, att den till bostad uthyrda lägenheten

är i fullt tjänligt skick, varvid motionärerna jämväl uttala sig för en reformering

av hälsovårdslagstiftningen. Slutligen ifrågasätta motionärerna bestämmelser

till bättre skydd för lägenhetsinnehavares rätt till s. k. köpta lägenheter.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat, samt motionens innehåll i övrigt

får utskottet hänvisa till motionen.

De av motionärerna framförda önskemålen föranleda utskottet att till en början

erinra om de lagstiftningsåtgärder inom hyresrättens område, som under de

senaste åren vidtagits i vårt land.

Den 25 maj 1917 utfärdades den första lagen med bestämmelser mot oskälig

hyresstegring. Redan då betonades, att en dylik lagstiftning vore att anse

såsom tillfällig, varför också lagens giltighet begränsades till kort tid. Seder
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

mera utfärdades vart och ett av åren 1918—1921 en ny lag, som upphävde tidigare

gällande lag och medförde vissa ändringar i de förut gällande föreskrifterna.

År 1921 kom frågan om fortsatt utsträckning av hyresstegringslagstiftnin- 1921 års

gens giltighet i ett i viss mån nytt läge. Då Kungl. Maj:t nämnda år genom la9sti''ftnin9- proposition, nr 352, för riksdagen framlade förslag till lag med vissa ändrade

bestämmelser mot oskälig liyresstegring m. in., framhölls i vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet önskvärdheten av att lagen måtte upphöra

att gälla den 1 oktober 1923.

I enlighet med hemställan av första lagutskottet, som i avgivet utlåtande,

nr 41, anslöt sig till den i propositionen uttalade meningen om lagens avveckling,

blev det framlagda förslaget av riksdagen antaget, varefter lag i ämnet

utfärdades den 17 juni 1921.

Vid 1922 års riksdag framlade Kungl. Maj:t genom proposition, nr 250, ett Hyresstegförslag

till lag om fortsatt tillämpning av 1921 års hyresstegringslag. För- Jiflningéns

slaget innebar bland annat, att sistnämnda lags giltighetstid skulle utsträckas upphörande.

till den 1 oktober 1924.

I avgivet utlåtande, nr 23, hemställde första lagutskottet, att propositionen

icke måtte av riksdagen antagas. Första kammaren biföll utskottets hemställan,

varemot andra kammaren i anslutning till en vid utskottsutlåtandet fogad

reservation, antog det framlagda lagförslaget. Genom kamrarnas skiljaktiga

beslut förföll frågan.

Uti sitt ovanberörda vid 1922 års riksdag avgivna utlåtande, däri utskottet Övergångs
w

hpQfnfYittld"

avstyrkte prolongation av den gällande hyresstegringslagen, framhöll utskot- se,.. _

tet, bland annat, behovet av övergångsbestämmelser vid lagens avveckling, års lagstift
.

. 71171(1-

Tillika påpekade utskottet önskvärdheten av att de i lagen den 14 juni 1907 om

nyttjanderätt till fast egendom givna stadgandena angående hyra gjordes till

föremål för omarbetning, samt att till hyreslagen eller annan författning av

icke provisorisk natur från hyresstegringslagen överfördes en del bestämmelser,

som även efter upphävandet av sistnämnda lag borde bibehållas. Utskottet ansåg

emellertid någon åtgärd från riksdagens sida icke påkallad, då Kungl.

Maj:t redan genom skrivelse den 28 april 1922 anbefallt socialstyrelsen att efter

länsstyrelsernas hörande inkomma med yttrande och förslag i av utskottet berörda

avseenden. Resultatet av den sålunda anbefallda utredningen förelädes

1923 års riksdag genom proposition, nr 31, med förslag till lag med vissa bestämmelser

rörande hyra. I detta förslag upptogos förutom bestämmelser rörande

den egentliga hyresregleringens avveckling, vissa bestämmelser, avsedda

att vara av mera bestående art, såsom bestämmelser om rätt till månadsbetalning

av hyra för mindre lägenheter, om förlängning av respittiden för hyrans erläggande,

om rättighet att verkställa hyresbetalning genom postverket, om kommunal

bostadsförmedling samt om skiljeavtal angående hyrestvister. Slutligen

upptogos i förslagets 10 § bestämmelser om påföljder vid oskäliga hyresanspråk,

vilka bestämmelser dock icke skulle gälla längre än till den 1 oktober 1926.

Lagförslaget blev i huvudsakliga delar av riksdagen antaget, och lag i ämnet

utfärdades den 10 mars 1923.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

Av socialstyrelsen

berörda

frågor,

, som ej

omnämnts i

1923 års lag

Prof. Lunrlsteclts

utredning.

Utskottets

tidigare

ställning till

frågan om

revision av

hyreslagstiftningen.

Under ovannämnda inom socialstyrelsen verkställda utredning hade även

andra hithörande frågor än de i lagförslaget berörda varit föremål för behandling,

däribland även vissa av de frågor, som motionärerna uti förevarande motion

berört. Sålunda yttrade sig socialstyrelsen i sitt utlåtande om den ifrågasatta

optionsrätten samt berörde likaledes frågorna om lagbestämmelser rörande

hälsovådliga lägenheter, om ökade möjligheter för hyresvärd att avhysa

hyresgäster, som uppenbarligen bruste i vad som tillhörde goda seder, och om

hyresgästs rätt att utan hyresvärds samtycke överlåta lägenhet till annan person.

På av styrelsen anförda skäl intogos emellertid icke bestämmelser härom

i lagförslaget.

Vid lagförslagets föredragning i statsrådet den 30 december 1922 yttrade

chefen för justitiedepartementet, att han, vid övervägande av frågan, huruvida

andra bestämmelser än de av socialstyrelsen i lagtexten upptagna borde ingå i

förslaget, med vissa undantag icke funnit anledning att avvika från vad styrelsen

därutinnan anfört. På en och annan punkt hade tvekan förefunnits, huruvida

det icke skulle varit lämpligare att söka genomföra vissa något längre

gående bestämmelser till skydd för hyresgästernas rättsställning. Med hänsyn

till den korta tid, som stått till buds för frågans prövning, hade emellertid departementschefen

funnit nödigt begränsa förslaget till sådana frågor inom detta

ämne, vilka kunde anses fullt utredda. Tillfälle att genomföra ytterligare förändringar

i l^reslagstiftningen ansåge departementschefen skola återkomma vid

eu senare tidpunkt, då mer normala förhållanden inträtt och därjämte en fullständigare

erfarenhet förelåge rörande den föreslagna lagstiftningens verkningar.

Samtidigt med utfärdande av 1923 års lag med vissa bestämmelser rörande

hyra, uppdrog Kungl. Maj:t åt professorn Vilhelm Lundstedt att utarbeta en

redogörelse för i främmande länders lagstiftning förekommande bestämmelser

till skydd för hyresgäster ävensom att verkställa en förberedande utredning angående

ytterligare reformer i den svenska hyreslagstiftningen i berörda avseende

utöver vad 1923 års lag därom innehölle. Denna utredning, därvid särskild

uppmärksamhet ägnats åt vissa av de reformfrågor, som motionärerna här framlagt,

slutfördes i november 1923, då Lundstedt till Kungl. Maj:t överlämnade

en »förberedande utredning av vissa principer för reformering av hyresrätten».

Detta betänkande har sedermera remitterats till socialstyrelsen, där ärendet för

närvarande är under handläggning.

Utskottet, som vid såväl 1922 som 1923 års riksdagar uttalat sig för en revision

av gällande hyreslagstiftning, anslöt sig även år 1924 till samma uppfattning

och förklarade sig därvid hysa den förväntan, att Kungl. Maj:t skulle

med uppmärksamhet komma att följa utvecklingen av förhållandena på hyresmarknaden.

Däremot ansåg utskottet icke, att skäl förelåge för att riksdagen

skulle till Kungl. Maj :t avlåta en framställning med förordande av speciella

önskemål. Utskottet hänvisade slutligen därtill, att viktiga steg till en reformering

av hyresrätten tagits såväl genom 1923 års lagstiftning, som genom den

samma år igångsatta utredningen. Grundad anledning förefunnes därför att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 8-

7

vänta, att frågan om en social hyreslagstiftning i hela dess vidd komme att,

så snart förhållandena det medgåvc, föreläggas riksdagen.

Utskottet har även vid nämnda riksdagar haft anledning beröra flertalet av

de särskilda önskemål, som motionärerna anse böra beaktas vid en omarbetning

av den allmänna hyreslagstiftningen.

Vad angår frågan om ändrade bestämmelser rörande förfarandet vid avhysning

har utskottet redan vid 1922 års riksdag, utlåtande nr 23, framhållit, att

densamma borde lösas i samband med en reform av exekutivförfarandet. Enligt

vad utskottet inhämtat från justitiedepartementet lär förslag berörande

detta ämne vara att förvänta redan vid innevarande riksdag.

Såväl vid 1922 som 1923 års riksdagar har utskottet uttalat sig för en utredning

av frågan om hyresgästs optionsrätt, utlåtande nr 23 respektive utlåtande

nr 6. Frågan om införande i svensk rätt av en prioritetsrätt av sådan art för

hyresgäst har också behandlats i professor Lundstedts ovannämnda utredning.

Vad beträffar det av motionärerna berörda spörsmålet om en effektiv lagstiftning

mot hyror, som överstiga den allmänna hyresnivån, har utskottet

senast i utlåtande nr 25 vid sistlidna riksdag framhållit de allvarliga betänkligheter,

som måste möta att beträffande hyresavtalen belägga med straff ett

förfarande, som, då det eljest förekommer vid avtals ingående, icke är underkastat

ansvar, ävensom svårigheterna att genom ockerbestämmelser effektivt

påverka hyresprisbildningen och därigenom förekomma en allmän hyresstegring.

Spörsmålet om möjligheten att ingripa mot i vinningssyfte framställda

s. k. oskäliga hyresanspråk har upptagits till behandling i professor Lundstedts

utredning och är sålunda för närvarande föremål för övervägande.

Vid 1923 års riksdag framhöll utskottet i utlåtande nr 6 önskvärdheten av

att de av motionärerna nu berörda önskemålen om reviderade bestämmelser för

bevarande av ordning och skick inom fastigheten och rätten för hyresgäst att i

vissa fall uthyra förhyrd lågenhet gjordes till föremål för undersökning. Vad

angår frågan om lagbestämmelser rörande hälsovådliga lägenheter, anförde utskottet

vid 1922 års riksdag, utlåtande nr 23, att utskottet icke kunde finna nya

stadganden i denna del erforderliga. Enligt utskottets mening torde nämligen

givna politirättsliga föreskrifter samt de i nyttjanderättslagen förefintliga bestämmelser

i allmänhet erbjuda hyresgästerna erforderligt skydd.

Motionärerna hava även önskat bestämmelser till bättre skydd för lägenhetsinnehavarens

rätt till s. k. köpta lägenheter. Jämväl frågan om våningsäganderätt

har tidigare varit föremål för statsmakternas behandling. Redan vid 1881

års riksdag väcktes motion, nr 52 i andra kammaren, om en rättslig reglering av

bostadsföreningarna, åsyftande tryggare rätt för innehavare av särskilda bostadslägenheter

i stadsfastighet. Motionen avstyrktes av lagutskottet, utlåtande

nr 34, men återkom följande år, motionerna i andra kammaren nr 21 och 110.

På lagutskottets hemställan, utlåtande nr 35, anhöll då riksdagen hos Kungl.

Maj:t om utredning, huruvida särskilda lagbestämmelser kunde meddelas angående

de rättsförhållanden, som uppstode genom samegendom i stadsfastighet,

samt beträffande delning av sådan fastighet. Vid 1886 års riksdag framfördes

frågan ånyo, motionen i första kammaren nr 43. Med hänvisning till pågående

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

Utskottet.

utredningar blev motionärens skrivelseförslag av lagutskottet avstyrkt i utlåtande

nr 10. I anledning av motion vid 1899 års riksdag, nr 22 i första kammaren,

beslöt riksdagen sedermera på lagutskottets hemställan, utlåtande nr 10,

att hos Kungl. Maj :t anhålla om utarbetande av lag till reglerande av de rättsförhållanden,

som uppkomme i följd av samäganderätt till fast eller lös egendom.

Resultatet härav blev den vid 1904 års riksdag antagna, ännu gällande

lagen om samäganderätt den 30 september samma år, proposition nr 86 och lagutskottets

utlåtande nr 52. Vid ärendets föredragning i statsrådet anförde departementschefen,

bland annat, att det icke ansetts lämpligt att, på sätt vid 1882

års riksdag blivit ifrågasatt, införa bestämmelser om äganderätt till våning eller

bostadslägenhet. I de länder, där en dylik äganderätt erkänts, hade den

ansetts vara ett ont, som man emellertid tvingats tåla, emedan den förefunnes och

ej utan rättsförluster för den enskilde kunde avskaffas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en snar och

omfattande revision av gällande liyreslagstiftning. Denna fråga tarvar

emellertid uppenbarligen för sin lösning en grundlig undersökning av hithörande

förhållanden och en omsorgsfull avvägning av alla olika intressen. Såsom av

det anförda framgår, har Kungl. Maj:t redan föranstaltat om en sådan utredning,

vilken också för närvarande pågår. Grundad anledning synes sålunda

finnas att antaga, att frågan om en social hyreslagstiftning kommer att föreläggas

riksdagen, så snart förhållandena det medgiva. Vid nämnda utredning

torde jämväl de av motionärerna nu framförda, i åtskilliga hänseenden behjärtansvärda

önskemålen komma under övervägande och, i den mån så kan ske,

bliva tillgodosedda. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i detta syfte

synes utskottet icke nu erforderlig.

Utskottet får därför hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 20 februari 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Jacob Larsson*, Högberg,

Lyberg*, Klefbeck, P. E. A. Jonsson och Ernst Svensson*;

från''andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad*, Lindley, Leo, Jansson i

Edsbäcken*, Johansson i Brånalt*, Karlsson i Vätö, Johanson i Huskvarna* och

Olsson i Kalmar*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

250715

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.