Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående begränsning av gift kvinnas rätt att innehava statstjänst och allmänt uppdrag.

1925-02-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1925:9, Utlåtande i anledning av väckt motion angående begränsning av gift kvinnas rätt att innehava statstjänst och allmänt uppdrag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr <•>.

Ankom till riksdagens kansli 26 februari 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående begränsning av gift

kvinnas rätt att innehava statstjänst och allmänt uppdrag.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 229,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Lindberg hemställt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i

vad mån en begränsning av gift kvinnas rätt att innehava statstjänst och allmänt

uppdrag måtte, för tillgodoseende av mäns och ogifta kvinnors berättigade

anspråk på arbetsutkomst, kunna äga rum, och att Kungl. Maj:t därefter

måtte för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen kunde föranledas.

Angående de skäl, som ligga till grund för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

I anledning av förevarande motion vill utskottet i korthet erinra om de steg, Historik.

som de senaste åren tagits i riktning mot genomförande av likställighet mellan

man och kvinna i fråga om rätt att innehava statstjänst och allmänt uppdrag.

Vid 1921 års riksdag genomfördes sådan ändring av grundlagarna, att hinder

för kvinnas utnämnande och befordrande till statstjänster i regel ej vidare skulle

möta. Frågan hade emellertid ej därigenom vunnit slutgiltig lösning, enär enligt

den nya lydelsen av 28 § regeringsformen förutsattes, att kvinnas utnämning

och befordran skulle ske enligt av Konung och riksdag godkända grunder. Sedermera

framlade Kungl. Maj:t vid 1922 års riksdag, proposition nr 241, förslag

till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava

statstjänst och annat allmänt uppdrag. Lagförslaget innehöll en allmän regel

om kvinnas principiella likställighet med man i fråga om behörighet att innehava

statstjänst; därtill hade fogats bestämmelser om de särskilda fall, i vilka

densamma ej skulle gälla. Regeln skulle även tillämpas i fråga om kvinnas

behörighet att innehava annat allmänt uppdrag. Förslaget innehöll icke någon

föreskrift om gift kvinnas ställning i statstjänsten och avsåg följaktligen att

genomföra full likställighet mellan gifta och ogifta kvinnor.

Det kungliga förslaget tillstyrktes av sammansatta stats- och första lagutskottet,

utlåtande nr 7, dock med den avvikelsen, att lagen icke skulle träda i

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 6 höft. (Nr 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 9.

kraft, förrän de kvinnliga statstjänarnas avlönings- och pensionsfrågor blivit

lösta. Propositionen blev emellertid av första kammaren avslagen.

Vid 1923 års riksdag framlade Kungl. Maj:t genom proposition nr 40 i huvudsak

samma förslag. I fråga om lagens ikraftträdande hade emellertid upptagits

det av utskottet vid föregående riksdag förordade förslaget. I huvudsaklig

överensstämmelse med det kungliga förslaget vann frågan vid denna riksdag sin

lösning, skrivelse nr 213. Den 22 juni samma år utfärdades därefter lag innefattande

bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och

annat allmänt uppdrag, den s. k. behörighetslagen.

Lagens ikraftträdande har, som nämnts, uppskjutits i avvaktan på ordnandet

av de kvinnliga statstjänarnas avlönings- och pensionsförhållanden. Förslag

i detta hänseende har, som bekant, genom innevarande års statsverksproposition

förelagts riksdagen, och frågan om kvinnas likställighet med man i fråga om rätt

att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag torde följaktligen inom kort

nå sin slutliga lösning.

Såsom ovan framhållits vilar behörighetslagen bland annat å principen om

likställighet mellan gifta och ogifta kvinnor. De av chefen för justitiedepartementet

jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1919 tillkallade sakkunniga

för utredning av frågan om beredande av utsträckt behörighet för kvinnor att

vinna tillträde till civil statstjänst ägnade i sitt den 27 december 1920 avgivna

betänkande spörsmålet om gift kvinnas behörighet att innehava sådan tjänst en

omsorgsfull utredning (betänkande II, sid. 74—108). De sakkunniga behandlade

därvid även frågan om särskilda undantagsbestämmelser för gifta kvinnliga

befattningshavare. Därvid framhöllo de sakkunniga bland annat följande.

Såsom en allmän anmärkning mot undantagsbestämmelser av ifrågavarande

art hade redan tidigare gjorts gällande, att genom dem motverkades ett viktigt

samhällsintresse, som det eljest ansetts vara för staten angeläget att i möjligaste

mån söka befordra. Sålunda hade framhållits, att en direkt premiering från statens

sida av det ogifta ståndet svårligen kunde försvaras särskilt i en tid, då

äktenskapsfrekvensens och nativitetens avtagande vore ägnat att framkalla allvarliga

och alltjämt ökade bekymmer. I samband härmed hade erinrats, att

bestämmelser av detta slag kunde icke blott verka till avhållande från äktenskap

utan även inbjuda till undvikande av moderskap inom äktenskapet. Härvid

torde jämväl böra beaktas det kända förhållandet, att en kvinna, som vore

hustru eller moder, sällan utan tvingande skäl sökte självständig förvärvsverksamhet.

I flertalet fall, då detta skedde, utgjorde otvivelaktigt möjligheten

för henne att bereda sig egen inkomst en av förutsättningarna för äktenskapets

ingående eller hemmets upprätthållande; förhindrade man hennes inträde

eller kvarstående i statstjänsten, dreve man henne därför som oftast att uppsöka

en annan arbetsmarknad. För de olika bestämmelser, som i detta hänseende

förekommit eller ännu gällde i vårt land, vore gemensamt, att med dem avsetts

endast det i laga form ingångna äktenskapet, under det att föreskrifterna icke

träffade dem, som utan att vara lagligt gifta levde under äktenskapliga förhållanden.

På grund av det schematiska drag, som kännetecknade dem, medgåve

de slutligen icke i önskvärd mån hänsyn till individuella förhållanden.

Till denna de sakkunnigas uppfattning uttalade departementschefen vid ärendets

föredragning i statsrådet sin anslutning. Jämväl sammansätta stats- och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Forsla lagutskottets utlåtande Nr 9. 3

första lagutskottet vid 1922 års riksdag godtog samma princip, då det anslöt

sig till de av departementschefen anförda synpunkterna i fråga om det sakliga

innehållet av förslaget till behörighetslag. Genom antagandet av samma lag

har slutligen 1923 års riksdag godkänt principen om gifta och ogifta kvinnors

likställighet i förevarande hänseende.

Det synes utskottet uteslutet, att riksdagen, så kort tid efter behörighetslagens

antagande och innan densamma ens trätt i kraft, skulle frånfalla den intagna

ståndpunkten i fråga om lika behörighet för gifta och ogifta kvinnor att

innehava statstjänst och ifrågasätta undantagsbestämmelser i fråga om de förra.

Den enda omständighet, som motionären anfört till stöd för sin hemställan, är

den nuvarande stora arbetslösheten. Utskottet kan likväl icke finna, att en

tillfällig krisföreteelse, som denna arbetslöshet väl får antagas utgöra, skulle

vara tillräcklig anledning till en åtgärd, som motionären själv betecknat såsom

utomordentlig.

Utskottet får följaktligen hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Jacob Larsson, Lyberg*,

Klefbeck, Johan Carlsson*, P. E. A. Jonsson* och Ernst Svensson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam*, Lindley*, Leo*,

Jansson i Edsbäcken*, Söderberg, Johansson i Brånalt och Christenson i Södertälje.

* Ej närvarande vid ntl&tandets justering.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.