Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, ävensom i anledning därav väckta motioner.
1925-05-15 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1SärU 1925:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, ävensom i anledning därav väckta motioner.
Dokumentets text
Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1925 kl. 9 f. m.
första särskilda utskottets utlåtande i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot
värnpliktstjänstgöring, ävensom i anledning därav
väckta motioner.
Genom en den 6 mars 1925 dagtecknad proposition nr 210, vilken
hänvisats till behandling av första särskilda utskottet, har Kung], Maj:t,
under åberopande av ett vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga
här nedan intaget förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring. Beträffande de skäl, som
ligga till grund för Kungl. Maj.ts ifrågavarande förslag, tillåter sig utskottet
hänvisa till förenämnda utdrag av statsrådsprotokollet.
I samband med berörda proposition har utskottet till behandling föreliaft
följande inom riksdagens andra kammare väckta motioner, nämligen
lien Bergströms i BäcMand motion nr 387 och herr Sandbergs m. fl:s
motion nr 432.
Hen Bergström i Bäckland har hemställt, att riksdagen måtte för sin
del besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till lag om värnpliktiga,
vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, att tjänstgöringstiden
för de samvetsömma värnpliktiga, vilka erhålla tillstånd att
fullgöra sin värnplikt endera vid krigsmakten utan att övas i vapnens
bruk eller genom att utföra civilt arbete för statens räkning, måtte erhålla
samma längd, som angives i värnpliktslagen för härens huvudstyrka, nämligen
infanteriet.
Herr Sandberg m. fl. hava hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan
ändring i Kungl. Maj:ts förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, att tjänstgöringstiden för de
värnpliktige, vilka erhålla tillstånd att fullgöra sin värnplikt antingen vid
kiigsmakten utan att övas i vapnens bruk eller genom att utföra civilt
arbete för statens räkning, måtte sättas lika i båda fallen och lika med
det högsta antal dagar, som skall åligga de särskilda kategorierna värnpliktiga
vid hären, samt att denna tid göres oberoende av tilldelningen
till visst vapenslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 11 saml. lavd. 2 käft. (Nr 2.) 1016 25
Utskottets
yttrande.
Samvetsbetänkligheternas
art.
2 Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
I fråga om vad motionärerna till stöd för sina yrkanden anfört, tilllåter
sig utskottet hänvisa till motionerna.
Den av 1920 års riksdag beslutade lagstiftningen om värnpliktiga, vilka
hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, erhöll allenast provisorisk
karaktär. Enligt vad av andra lagutskottets vid 1920 års riksdag
utlåtande nr 24 framgår, är anledningen till, att definitiv lagstiftning
i förevarande ämne då icke kom till stånd, att söka däri, att då det liär
gällde ett lagstiftningsområde, där man icke besutte någon egentlig erfarenhet
vare sig från vårt eget land eller från andra länder, försiktigheten
syntes bjuda, att giltighetstiden för lagbestämmelserna begränsades,
och föreslog utskottet i sådant avseende en tid av fem år. Utskottet
ansåg nämligen, att man efter utgången av nämnda tidrymnd borde hava
vunnit tillräcklig erfarenhet att därpå grunda en definitiv lagstiftning.
I förevarande proposition har nu Kungl. Maj:t framlagt förslag till
definitiv lagstiftning angående samvetsömma värnpliktiga, avsedd att den
1 januari 1926 avlösa den år 1920 beslutade provisoriska lagstiftningen.
Till stöd för förslaget har föredragande departementschefen i sitt yttrande
vid ärendets anmälan i statsrådet anfört, att under den provisoriska lagens
giltighet ingenting förekommit, som kunde motivera ett frångående av den
särskilda lagstiftningen angående de samvetsömma värnpliktiga. Av departementschefens
berörda yttrande inhämtas vidare, att i de fall olägenheter
framträtt vid tillämpningen av gällande lagstiftning i ämnet, desamma liuvud
sakligen hänfört sig till frånvaron av straffbestämmelser för vissa förbrytelser
av s. k. civilarbetare. I syfte att råda bot i detta hänseende har Kungl.
Maj:t jämväl till innevarande riksdag i proposition nr 217 framlagt förslag
om straffbestämmelser i avseende å dessa värnpliktiga. Sistnämnda
lagförslag, vilket för förberedande behandling hänvisats till första lagutskottet,
har enligt vad första särskilda utskottet erfarit tillstyrkts i oförändrat
skiek. Då vid sådant förhållande de betänkligheter, som må kunna
resas mot en särskild lagstiftning beträffande här åsyftade värnpliktiga, i
allt väsentligt torde bortfalla, finner sig utskottet böra tillstyrka, att lagstiftningen
om samvetsömma värnpliktiga erhåller definitiv karaktär.
Lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, godkänner allenast »allvarliga, på religiös
övertygelse grundade samvetsbetänkligheter» såsom orsak till befrielse från
värnpliktstjänstgöring i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, varemot
det av Kungl. Maj:t nu framlagda lagförslaget med nämnda värnpliktiga
likställer även sådana, vilka av »annan jämförlig orsak» hysa dylika samvetsbetänkligheter.
Departementschefen har i sitt yttrande vid ärendets anmälan i statsrådet
erinrat, att frågan om befrielse från värnpliktstjänstgöring i vanlig
ordning jämväl för andra än dem, vilkas samvetsbetänkligheter grundade
Forsla särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
3
sig på religiös övertygelse, redan vid framläggandet av 1920 årslagförslag
varit föremål för uppmärksamhet, i det att vid nämnda års riksdag vissa
motioner i sådant syfte avgivits. Beträffande detta spörsmål anförde andra
lagutskottet vid 1920 års riksdag i sitt förutberörda yttrande, att utskottet
väl ieke ville förneka, att fall av samvetsbetänkligheter, vilka icke grundade
sig på religiösa motiv, kunde inträffa, där statens efterlåtenhet med
avseende på utkrävande av medborgarens skyldighet enligt värnpliktslagen
kunde vara lika väl motiverad som då samvetsbetänkligheterna grundade
sig på religiös övertygelse. Utskottet fann sig likväl av flera skäl ej kunna
av denna anledning avstå från kravet på religiös övertygelse såsom grand
för samvetsbetänkligheterna. Emellertid uttalade utskottet, att det ansåge
självklart, att »religiös övertygelse» gåves en mycket vidsträckt betydelse,
och angav utskottet för sin del, att under lagens bestämmelser i regel
borde kunna inrymmas jämväl de tänkta fall av etiska samvetsbetänkligheter,
för vilka man kunde finna särskild anledning att ömma.
Såsom föredragande departementschefen framhållit, hava erfarenheterna
icke givit vid handen, att lagtillämpningen gått i den riktning, utskottet
sålunda avsett.
De skäl, som föranlett att de s. k. etiskt samvetsömma hittills ställts
utanför den särskilda lagstiftningen om samvetsömma, torde huvudsakligen
vara att hänföra till en befarad svårighet att mäta och pröva allvaret av
de påstådda samvetsbetänkligheterna samt en farhåga för att på så sätt
bereda väg för simulation. För utskottet står det emellertid klart, att
man numera icke kan underlåta att taga behörig hänsyn även till den art
av samvetsbetänkligheter, som äger annan än rent religiös grund, och detta
synnerligast som i våra grannländer Norge och Danmark ävensom i Nederländerna
andra än religiösa samvetsbetänkligheter få göra sig gällande. Såsom
departementschefen även understrukit, ankommer det givetvis på den
värnpliktige att nöjaktigt styrka allvaret av sina betänkligheter, och bör
prövningen av dessa icke ställa sig svårare i vårt land än i de länder,
där en lagstiftning i förevarande avseende redan är genomförd.
Efter företagen prövning har utskottet funnit sig böra tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag i nu förevarande hänseende.
I likhet med den nu gällande lagen om samvetsömma värnpliktiga skiljer
föreliggande lagförslag mellan två grupper av dylika värnpliktiga, nämligen
dels värnpliktiga, vilkas samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen,
s. k. vapenvägrare (§ 1 a), dels värnpliktiga, vilkas samvetsbetänkligheter
avse varje tjänstgöring vid krigsmakten, s. k. civilarbetare (§ 1 b). Bestämmelserna
om tjänstgöringstidens längd för dessa olika grupper av värnpliktiga
återfinnas i § 3 av lagförslaget.
Utskottet ansluter sig till departementschefens .åsikt, att tjänstgöringstiden
för samvetsömma värnpliktiga bör utmätas längre än för dem, som
i vanlig ordning fullgöra värnpliktstjänstgöring, samt att ökningen i tjänst
-
Tjänst
göringstidens
längd.
4
Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
göringstiden lämpligen bör fastställas till ett visst antal dagar, lika för
alla tillhörande de stora kategorierna (värnpliktiga i allmänhet, studenter
och likställda), därest tillståndet avser tjänstgöring enligt § 1 a), och till
ett visst något större antal dagar, därest tillståndet avser tjänstgöring
enligt § 1 b). I avseende å längden av denna ökning har departementschefen
anfört, att utgångspunkten syntes honom böra vara, att tjänstgöringstiden
för de samvetsömma alltid skulle överstiga den tid, som
enligt värnpliktslagen stadgades för värnpliktig tillhörande truppslag med
den längsta utbildningstiden. Om man räknade med de utbildningstider,
som föreslagits av Kungl. Maj:t i propositionen nr 51 till innevarande års
riksdag, syntes det departementschefen, att ökningen lämpligen kunde för
tjänstgöring enligt § 1 a) (vapenfri tjänst) sättas till 90 dagar, varigenom
sådan värnpliktigs tjänstgöringstid komme att överskjuta utbildningstiden
vid berörda truppslag med minst ett mot en repetitionsövning vid samma
truppslag svarande dagantal (30 dagar). För tjänstgöring enligt § 1 b)
(civilarbete) syntes departementschefen en ytterligare ökning av 30 dagar
skälig, varigenom den totala ökningen i detta fall komme att uppgå till
120 dagar. I enlighet härmed skulle tjänstgöringstiden för samvetsömma
värnpliktiga bliva följande:
Enl. § 1 a) Enl. § 1 b)
För studenter och likställda ..............!.............................. 350 380
För övriga värnpliktiga
a) tilldelade infanteriet, träng- och intendenturtrupper
na
i linjetjänst samt ersättningsreserven ............... 230 260
b) tilldelade kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna,
flottan, kustartilleriet och flygvapnet, allt
i linjetjänst............................................................... 290 320
Såsom departementschefen vidare framhållit, torde man kunna utgå ifrån
att värnpliktiga, som vid inskrivningen göra sannolikt, att de hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring i vanlig ordning, bliva — därest
de ej tillhöra studentkategorien — tilldelade ersättningsreserven. På grund
härav bliver såsom regel tjänstgöringstiden för vanliga värnpliktiga vid
vapenfri tjänst 230 dagar och vid civilarbete 260 dagar samt för studenter
och likställda resp. 350 och 380 dagar.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot de angivna grunderna
för tjänstgöringstidens beräkning, tillstyrker den av Kungl. Maj:t föreslagna
lydelsen av § 3. Yid sådant förhållande finner sig utskottet icke kunna
förorda de i motionerna nr 387 och nr 432 framställda yrkandena.
I fråga om lagförslagets avfattning i övrigt har utskottet icke funnit
anledning till annan erinran, än att, med hänsyn till vad utskottet i annat
sammanhang föreslagit beträffande de värnpliktigas avlöningsförmåner, i § 7
ansetts böra inflyta bestämmelse rörande storleken av penningbidraget åt
Förda särskilda utskottets utlåtande Kr 2.
5
där avsedda värnpliktiga. I detta sammanhang vill utskottet uttala, att
beträffande möjligheterna att erhålla tjänstledighet ifrågavarande värnpliktiga
böra jämställas med vanliga värnpliktiga.
På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, måtte för sin del antaga följande
Lag
om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot
värnpli ktstj änstgöring.
Härigenom förordnas som följer:
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
§ 1-
Värnpliktig, som på grund av religiös övertygelse eller av annan jämförlig
orsak hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i den
ordning, värnpliktslagen föreskriver, må,
a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen, fullgöra
sin tjänstgöring vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller bära
vapen eller ammunition, samt
b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,
i stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete för statens räkning.
§ 2.
Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1 sägs meddelas
av vederbörande inskrivningsrevision.
§ 3.
Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på
sätt i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för tjänstgöring
vid krigsmakten utföra civilt arbete för statens räkning, är skyldig att under
fredstid tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet med nittio och i senare
fallet med etthundratjugo dagar överstiger det sammanlagda antalet dagar,
varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 eller 2 värnpliktslagen
skolat åligga honom. Tjänstgöringen skall fullgöras i en följd eller i två
omgångar.
§4.
1. Befinnes tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1
omförmäles hava grundats på uppenbart vilseledande uppgifter, eller gör
den värnpliktige under tjänstgöringen sig skyldig till upprepade allvarligare
förseelser i tjänsten, må tillståndet av inskrivningsrevisionen återkallas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
R
Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
(Kungl. Maj:ts förslår).) (Utskottets forslat).)
2. Förklarar värnpliktig, som erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring på
sätt i § 1 sägs, sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot tjänstgöringens
fullgörande i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, skall frågan
rörande hans vämpliktsförhållanden ånyo underställas inskrivningsrevisionens
prövning.
§ ö.
Huruvida och i vad mån värnpliktig må, efter det ändring i hans vämpliktsförhållanden
blivit jämlikt denna lag av inskrivningsrevisionen vidtagen,
med hänsyn till redan fullgjord tjänstgöring erhålla avkortning i för honom
bestämd tjänstgöringstid, därom förordnar Konungen.
§ 6.
Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring på sätt i § 1 b)
sägs, (civilarbetare) är i fråga om fel och försummelser med avseende å
nämnda tjänstgöring underkastad därom i särskild lag givna bestämmelser.
§ 7.
Vad i värnpliktslagen stadgas angående
till beväringen hörande värnpliktigs
underhåll och förmåner samt
angående understöd i anledning av
skada, ådragen under militärtjänstgöring,
skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om värnpliktig, vilken erhållit
tillstånd att fullgöra tjänstgöring
på sätt i § 1 b) sägs.
§
Vad i värnpliktslagen stadgas angående
till beväringen hörande värnpliktigs
underhåll och förmåner samt
angående understöd i anledning av
skada, ådragen under militärtjänstgöring,
skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om värnpliktig, vilken
erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring
på sätt i § 1 b) sägs. Penningbidrag
utgår till sådan värnpliktig med
femtio öre om dagen under hela tjänstgöringstiden.
§ 8.
Har värnpliktig under i § 3 föreskriven tjänstgöring blivit fälld till straff
för olovlig bortovaro av minst ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring
avbrutits för verkställighet av straffarbete eller omedelbart ådömt
fängelsestraff, skall den tid, under vilken han olovligen varit frånvarande
eller hans tjänstgöring sålunda varit avbruten, ej tillgodoräknas honom såsom
tjänstgöringstid, där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I
vad mån den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del av tjänstgöringen,
samt i vilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet,
bestämmer Konungen.
Värnpliktig jämlikt denna lag åliggande tjänstgöring må icke avbrytas för
undergående av förvandlingsstraff för böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
t
(Kanyl. Majds förslag.) (Utskottets förslår/.)
§ 9.
För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas av
Konungen.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1926, vid vilken tidpunkt
lagen den 21 maj 1920 (nr 303) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, ävensom lagen den 16 mars 1923 (nr 35)
om minskning av tjänstgöringstiden för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, upphöra att gälla. De närmare
föreskrifter, som erfordras med avseende å lagens ikraftträdande, meddelas
av Konungen.
B. att de i anledning av förevarande proposition i andra
kammaren väckta motionerna nr 3X7 och nr 432 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 maj 1925.
På första särskilda utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
I detta ärendes slutliga behandling hava deltagit:
från första kammaren: herrar C. G. Ekman, A. J. Bärg, E. Trygger, J. Nilsson
i Malmö, G. L. A. A. Reuterskiöld, M. Hellberg, A. E. Örne, J. Nilsson i Kristianstad,
E. J. G. Rosén, J. L. Wiclell, O. H. Åkerberg och S. Glasört, samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, S. A. A. Lindman,
I. 1. Vennei ström, E. O. Magnusson i Tumhult, F. T. Hamrin, G. .T. Johansson i
Uppmälby, J. Johansson i Kälkebo, D. H. Pettersson i Bjälbo, A. Å:son Törnkvist
i Karlskrona, H. V. Leo, J. Jönsson i Revinge och E. H. Lindberg.
Reservation
av herrar Trygger, Nilsson, Johan, i Kristianstad, Widell, Clason,
Lindman, Magnusson i Tumhult och Pettersson i Bjälbo, vilka hemställt
om följande lydelse
av § 1:
»Värnpliktig, som på grund av religiös övertygelse hyser allvarliga samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring i den ordning, värnpliktslagen
föreskriver, må,
a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen, fullgöra
sin tjänstgöring vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller
bära vapen eller ammunition, samt
8
Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,
i stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete för statens
räkning.»
samt av § 3:
»Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring
på sätt i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för
tjänstgöring vid krigsmakten utföra civilt arbete för statens räkning, är
skyldig att under fredstid tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet
med nittio och i senare fallet med etthundra tjugo dagar överstiger det
sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i fredstid enligt värnpliktslagen
§ 27 mom. 1 B skolat åligga honom eller enligt samma §
mom. 1 A åligger ingenjörtrupperna tilldelad värnpliktig.»
Till stöd för denna hemställan hava reservanterna anfört följande. »I
fråga om lydelsen av § 1 äro reservanterna av den meningen att, om man
toge hänsyn till andra än på religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter,
fältet skulle lämnas öppet för så mycken simulation och godtycke,
att en verklig fara uppstode för statens berättigade anspråk på alla
medborgare att de efter förmåga skola bidraga till rikets försvar. Vad
åter angår den av reservanterna föreslagna lydelsen av § 3, vilar denna
på den uppfattningen att den, som jämlikt § 1 befrias från vanlig värnpliktstjänstgöring,
bör i stället tjänstgöra det högsta antal dagar, som
åligger den kategori värnpliktiga, han tillhör, samt därutöver så många
dagar, som i §:n fastställts. Därigenom vinnes ock den fördelen, att tjänstgöringstiden
vid vapenfri tjänst eller vid civilarbete blir densamma, oberoende
av om samvetsbetänkligheterna uppkommit före inskrivningen eller
senare.»
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925-
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:311 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöri a1 i texten