Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, ävensom i anledning därav väckta motioner.

1925-05-15 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1SärU 1925:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, ävensom i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1925 kl. 9 f. m.

första särskilda utskottets utlåtande i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om

värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot

värnpliktstjänstgöring, ävensom i anledning därav

väckta motioner.

Genom en den 6 mars 1925 dagtecknad proposition nr 210, vilken

hänvisats till behandling av första särskilda utskottet, har Kung], Maj:t,

under åberopande av ett vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga

här nedan intaget förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring. Beträffande de skäl, som

ligga till grund för Kungl. Maj.ts ifrågavarande förslag, tillåter sig utskottet

hänvisa till förenämnda utdrag av statsrådsprotokollet.

I samband med berörda proposition har utskottet till behandling föreliaft

följande inom riksdagens andra kammare väckta motioner, nämligen

lien Bergströms i BäcMand motion nr 387 och herr Sandbergs m. fl:s

motion nr 432.

Hen Bergström i Bäckland har hemställt, att riksdagen måtte för sin

del besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till lag om värnpliktiga,

vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, att tjänstgöringstiden

för de samvetsömma värnpliktiga, vilka erhålla tillstånd att

fullgöra sin värnplikt endera vid krigsmakten utan att övas i vapnens

bruk eller genom att utföra civilt arbete för statens räkning, måtte erhålla

samma längd, som angives i värnpliktslagen för härens huvudstyrka, nämligen

infanteriet.

Herr Sandberg m. fl. hava hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan

ändring i Kungl. Maj:ts förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, att tjänstgöringstiden för de

värnpliktige, vilka erhålla tillstånd att fullgöra sin värnplikt antingen vid

kiigsmakten utan att övas i vapnens bruk eller genom att utföra civilt

arbete för statens räkning, måtte sättas lika i båda fallen och lika med

det högsta antal dagar, som skall åligga de särskilda kategorierna värnpliktiga

vid hären, samt att denna tid göres oberoende av tilldelningen

till visst vapenslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 11 saml. lavd. 2 käft. (Nr 2.) 1016 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Samvetsbetänkligheternas

art.

2 Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

I fråga om vad motionärerna till stöd för sina yrkanden anfört, tilllåter

sig utskottet hänvisa till motionerna.

Den av 1920 års riksdag beslutade lagstiftningen om värnpliktiga, vilka

hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, erhöll allenast provisorisk

karaktär. Enligt vad av andra lagutskottets vid 1920 års riksdag

utlåtande nr 24 framgår, är anledningen till, att definitiv lagstiftning

i förevarande ämne då icke kom till stånd, att söka däri, att då det liär

gällde ett lagstiftningsområde, där man icke besutte någon egentlig erfarenhet

vare sig från vårt eget land eller från andra länder, försiktigheten

syntes bjuda, att giltighetstiden för lagbestämmelserna begränsades,

och föreslog utskottet i sådant avseende en tid av fem år. Utskottet

ansåg nämligen, att man efter utgången av nämnda tidrymnd borde hava

vunnit tillräcklig erfarenhet att därpå grunda en definitiv lagstiftning.

I förevarande proposition har nu Kungl. Maj:t framlagt förslag till

definitiv lagstiftning angående samvetsömma värnpliktiga, avsedd att den

1 januari 1926 avlösa den år 1920 beslutade provisoriska lagstiftningen.

Till stöd för förslaget har föredragande departementschefen i sitt yttrande

vid ärendets anmälan i statsrådet anfört, att under den provisoriska lagens

giltighet ingenting förekommit, som kunde motivera ett frångående av den

särskilda lagstiftningen angående de samvetsömma värnpliktiga. Av departementschefens

berörda yttrande inhämtas vidare, att i de fall olägenheter

framträtt vid tillämpningen av gällande lagstiftning i ämnet, desamma liuvud

sakligen hänfört sig till frånvaron av straffbestämmelser för vissa förbrytelser

av s. k. civilarbetare. I syfte att råda bot i detta hänseende har Kungl.

Maj:t jämväl till innevarande riksdag i proposition nr 217 framlagt förslag

om straffbestämmelser i avseende å dessa värnpliktiga. Sistnämnda

lagförslag, vilket för förberedande behandling hänvisats till första lagutskottet,

har enligt vad första särskilda utskottet erfarit tillstyrkts i oförändrat

skiek. Då vid sådant förhållande de betänkligheter, som må kunna

resas mot en särskild lagstiftning beträffande här åsyftade värnpliktiga, i

allt väsentligt torde bortfalla, finner sig utskottet böra tillstyrka, att lagstiftningen

om samvetsömma värnpliktiga erhåller definitiv karaktär.

Lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, godkänner allenast »allvarliga, på religiös

övertygelse grundade samvetsbetänkligheter» såsom orsak till befrielse från

värnpliktstjänstgöring i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, varemot

det av Kungl. Maj:t nu framlagda lagförslaget med nämnda värnpliktiga

likställer även sådana, vilka av »annan jämförlig orsak» hysa dylika samvetsbetänkligheter.

Departementschefen har i sitt yttrande vid ärendets anmälan i statsrådet

erinrat, att frågan om befrielse från värnpliktstjänstgöring i vanlig

ordning jämväl för andra än dem, vilkas samvetsbetänkligheter grundade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Forsla särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

3

sig på religiös övertygelse, redan vid framläggandet av 1920 årslagförslag

varit föremål för uppmärksamhet, i det att vid nämnda års riksdag vissa

motioner i sådant syfte avgivits. Beträffande detta spörsmål anförde andra

lagutskottet vid 1920 års riksdag i sitt förutberörda yttrande, att utskottet

väl ieke ville förneka, att fall av samvetsbetänkligheter, vilka icke grundade

sig på religiösa motiv, kunde inträffa, där statens efterlåtenhet med

avseende på utkrävande av medborgarens skyldighet enligt värnpliktslagen

kunde vara lika väl motiverad som då samvetsbetänkligheterna grundade

sig på religiös övertygelse. Utskottet fann sig likväl av flera skäl ej kunna

av denna anledning avstå från kravet på religiös övertygelse såsom grand

för samvetsbetänkligheterna. Emellertid uttalade utskottet, att det ansåge

självklart, att »religiös övertygelse» gåves en mycket vidsträckt betydelse,

och angav utskottet för sin del, att under lagens bestämmelser i regel

borde kunna inrymmas jämväl de tänkta fall av etiska samvetsbetänkligheter,

för vilka man kunde finna särskild anledning att ömma.

Såsom föredragande departementschefen framhållit, hava erfarenheterna

icke givit vid handen, att lagtillämpningen gått i den riktning, utskottet

sålunda avsett.

De skäl, som föranlett att de s. k. etiskt samvetsömma hittills ställts

utanför den särskilda lagstiftningen om samvetsömma, torde huvudsakligen

vara att hänföra till en befarad svårighet att mäta och pröva allvaret av

de påstådda samvetsbetänkligheterna samt en farhåga för att på så sätt

bereda väg för simulation. För utskottet står det emellertid klart, att

man numera icke kan underlåta att taga behörig hänsyn även till den art

av samvetsbetänkligheter, som äger annan än rent religiös grund, och detta

synnerligast som i våra grannländer Norge och Danmark ävensom i Nederländerna

andra än religiösa samvetsbetänkligheter få göra sig gällande. Såsom

departementschefen även understrukit, ankommer det givetvis på den

värnpliktige att nöjaktigt styrka allvaret av sina betänkligheter, och bör

prövningen av dessa icke ställa sig svårare i vårt land än i de länder,

där en lagstiftning i förevarande avseende redan är genomförd.

Efter företagen prövning har utskottet funnit sig böra tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag i nu förevarande hänseende.

I likhet med den nu gällande lagen om samvetsömma värnpliktiga skiljer

föreliggande lagförslag mellan två grupper av dylika värnpliktiga, nämligen

dels värnpliktiga, vilkas samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen,

s. k. vapenvägrare (§ 1 a), dels värnpliktiga, vilkas samvetsbetänkligheter

avse varje tjänstgöring vid krigsmakten, s. k. civilarbetare (§ 1 b). Bestämmelserna

om tjänstgöringstidens längd för dessa olika grupper av värnpliktiga

återfinnas i § 3 av lagförslaget.

Utskottet ansluter sig till departementschefens .åsikt, att tjänstgöringstiden

för samvetsömma värnpliktiga bör utmätas längre än för dem, som

i vanlig ordning fullgöra värnpliktstjänstgöring, samt att ökningen i tjänst
-

Tjänst

göringstidens

längd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

göringstiden lämpligen bör fastställas till ett visst antal dagar, lika för

alla tillhörande de stora kategorierna (värnpliktiga i allmänhet, studenter

och likställda), därest tillståndet avser tjänstgöring enligt § 1 a), och till

ett visst något större antal dagar, därest tillståndet avser tjänstgöring

enligt § 1 b). I avseende å längden av denna ökning har departementschefen

anfört, att utgångspunkten syntes honom böra vara, att tjänstgöringstiden

för de samvetsömma alltid skulle överstiga den tid, som

enligt värnpliktslagen stadgades för värnpliktig tillhörande truppslag med

den längsta utbildningstiden. Om man räknade med de utbildningstider,

som föreslagits av Kungl. Maj:t i propositionen nr 51 till innevarande års

riksdag, syntes det departementschefen, att ökningen lämpligen kunde för

tjänstgöring enligt § 1 a) (vapenfri tjänst) sättas till 90 dagar, varigenom

sådan värnpliktigs tjänstgöringstid komme att överskjuta utbildningstiden

vid berörda truppslag med minst ett mot en repetitionsövning vid samma

truppslag svarande dagantal (30 dagar). För tjänstgöring enligt § 1 b)

(civilarbete) syntes departementschefen en ytterligare ökning av 30 dagar

skälig, varigenom den totala ökningen i detta fall komme att uppgå till

120 dagar. I enlighet härmed skulle tjänstgöringstiden för samvetsömma

värnpliktiga bliva följande:

Enl. § 1 a) Enl. § 1 b)

För studenter och likställda ..............!.............................. 350 380

För övriga värnpliktiga

a) tilldelade infanteriet, träng- och intendenturtrupper
na

i linjetjänst samt ersättningsreserven ............... 230 260

b) tilldelade kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna,

flottan, kustartilleriet och flygvapnet, allt

i linjetjänst............................................................... 290 320

Såsom departementschefen vidare framhållit, torde man kunna utgå ifrån

att värnpliktiga, som vid inskrivningen göra sannolikt, att de hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring i vanlig ordning, bliva — därest

de ej tillhöra studentkategorien — tilldelade ersättningsreserven. På grund

härav bliver såsom regel tjänstgöringstiden för vanliga värnpliktiga vid

vapenfri tjänst 230 dagar och vid civilarbete 260 dagar samt för studenter

och likställda resp. 350 och 380 dagar.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot de angivna grunderna

för tjänstgöringstidens beräkning, tillstyrker den av Kungl. Maj:t föreslagna

lydelsen av § 3. Yid sådant förhållande finner sig utskottet icke kunna

förorda de i motionerna nr 387 och nr 432 framställda yrkandena.

I fråga om lagförslagets avfattning i övrigt har utskottet icke funnit

anledning till annan erinran, än att, med hänsyn till vad utskottet i annat

sammanhang föreslagit beträffande de värnpliktigas avlöningsförmåner, i § 7

ansetts böra inflyta bestämmelse rörande storleken av penningbidraget åt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Förda särskilda utskottets utlåtande Kr 2.

5

där avsedda värnpliktiga. I detta sammanhang vill utskottet uttala, att

beträffande möjligheterna att erhålla tjänstledighet ifrågavarande värnpliktiga

böra jämställas med vanliga värnpliktiga.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat

skick antagas, måtte för sin del antaga följande

Lag

om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot

värnpli ktstj änstgöring.

Härigenom förordnas som följer:

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

§ 1-

Värnpliktig, som på grund av religiös övertygelse eller av annan jämförlig

orsak hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i den

ordning, värnpliktslagen föreskriver, må,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen, fullgöra

sin tjänstgöring vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller bära

vapen eller ammunition, samt

b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,

i stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete för statens räkning.

§ 2.

Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1 sägs meddelas

av vederbörande inskrivningsrevision.

§ 3.

Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på

sätt i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för tjänstgöring

vid krigsmakten utföra civilt arbete för statens räkning, är skyldig att under

fredstid tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet med nittio och i senare

fallet med etthundratjugo dagar överstiger det sammanlagda antalet dagar,

varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 eller 2 värnpliktslagen

skolat åligga honom. Tjänstgöringen skall fullgöras i en följd eller i två

omgångar.

§4.

1. Befinnes tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1

omförmäles hava grundats på uppenbart vilseledande uppgifter, eller gör

den värnpliktige under tjänstgöringen sig skyldig till upprepade allvarligare

förseelser i tjänsten, må tillståndet av inskrivningsrevisionen återkallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

R

Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslår).) (Utskottets forslat).)

2. Förklarar värnpliktig, som erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring på

sätt i § 1 sägs, sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot tjänstgöringens

fullgörande i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, skall frågan

rörande hans vämpliktsförhållanden ånyo underställas inskrivningsrevisionens

prövning.

§ ö.

Huruvida och i vad mån värnpliktig må, efter det ändring i hans vämpliktsförhållanden

blivit jämlikt denna lag av inskrivningsrevisionen vidtagen,

med hänsyn till redan fullgjord tjänstgöring erhålla avkortning i för honom

bestämd tjänstgöringstid, därom förordnar Konungen.

§ 6.

Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring på sätt i § 1 b)

sägs, (civilarbetare) är i fråga om fel och försummelser med avseende å

nämnda tjänstgöring underkastad därom i särskild lag givna bestämmelser.

§ 7.

Vad i värnpliktslagen stadgas angående

till beväringen hörande värnpliktigs

underhåll och förmåner samt

angående understöd i anledning av

skada, ådragen under militärtjänstgöring,

skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om värnpliktig, vilken erhållit

tillstånd att fullgöra tjänstgöring

på sätt i § 1 b) sägs.

§

Vad i värnpliktslagen stadgas angående

till beväringen hörande värnpliktigs

underhåll och förmåner samt

angående understöd i anledning av

skada, ådragen under militärtjänstgöring,

skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om värnpliktig, vilken

erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring

på sätt i § 1 b) sägs. Penningbidrag

utgår till sådan värnpliktig med

femtio öre om dagen under hela tjänstgöringstiden.

§ 8.

Har värnpliktig under i § 3 föreskriven tjänstgöring blivit fälld till straff

för olovlig bortovaro av minst ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring

avbrutits för verkställighet av straffarbete eller omedelbart ådömt

fängelsestraff, skall den tid, under vilken han olovligen varit frånvarande

eller hans tjänstgöring sålunda varit avbruten, ej tillgodoräknas honom såsom

tjänstgöringstid, där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I

vad mån den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del av tjänstgöringen,

samt i vilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet,

bestämmer Konungen.

Värnpliktig jämlikt denna lag åliggande tjänstgöring må icke avbrytas för

undergående av förvandlingsstraff för böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

t

(Kanyl. Majds förslag.) (Utskottets förslår/.)

§ 9.

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas av

Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1926, vid vilken tidpunkt

lagen den 21 maj 1920 (nr 303) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, ävensom lagen den 16 mars 1923 (nr 35)

om minskning av tjänstgöringstiden för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, upphöra att gälla. De närmare

föreskrifter, som erfordras med avseende å lagens ikraftträdande, meddelas

av Konungen.

B. att de i anledning av förevarande proposition i andra

kammaren väckta motionerna nr 3X7 och nr 432 icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 maj 1925.

På första särskilda utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

I detta ärendes slutliga behandling hava deltagit:

från första kammaren: herrar C. G. Ekman, A. J. Bärg, E. Trygger, J. Nilsson

i Malmö, G. L. A. A. Reuterskiöld, M. Hellberg, A. E. Örne, J. Nilsson i Kristianstad,

E. J. G. Rosén, J. L. Wiclell, O. H. Åkerberg och S. Glasört, samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, S. A. A. Lindman,

I. 1. Vennei ström, E. O. Magnusson i Tumhult, F. T. Hamrin, G. .T. Johansson i

Uppmälby, J. Johansson i Kälkebo, D. H. Pettersson i Bjälbo, A. Å:son Törnkvist

i Karlskrona, H. V. Leo, J. Jönsson i Revinge och E. H. Lindberg.

Reservation

av herrar Trygger, Nilsson, Johan, i Kristianstad, Widell, Clason,

Lindman, Magnusson i Tumhult och Pettersson i Bjälbo, vilka hemställt

om följande lydelse

av § 1:

»Värnpliktig, som på grund av religiös övertygelse hyser allvarliga samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring i den ordning, värnpliktslagen

föreskriver, må,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen, fullgöra

sin tjänstgöring vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller

bära vapen eller ammunition, samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,

i stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete för statens

räkning.»

samt av § 3:

»Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring

på sätt i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för

tjänstgöring vid krigsmakten utföra civilt arbete för statens räkning, är

skyldig att under fredstid tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet

med nittio och i senare fallet med etthundra tjugo dagar överstiger det

sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i fredstid enligt värnpliktslagen

§ 27 mom. 1 B skolat åligga honom eller enligt samma §

mom. 1 A åligger ingenjörtrupperna tilldelad värnpliktig.»

Till stöd för denna hemställan hava reservanterna anfört följande. »I

fråga om lydelsen av § 1 äro reservanterna av den meningen att, om man

toge hänsyn till andra än på religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter,

fältet skulle lämnas öppet för så mycken simulation och godtycke,

att en verklig fara uppstode för statens berättigade anspråk på alla

medborgare att de efter förmåga skola bidraga till rikets försvar. Vad

åter angår den av reservanterna föreslagna lydelsen av § 3, vilar denna

på den uppfattningen att den, som jämlikt § 1 befrias från vanlig värnpliktstjänstgöring,

bör i stället tjänstgöra det högsta antal dagar, som

åligger den kategori värnpliktiga, han tillhör, samt därutöver så många

dagar, som i §:n fastställts. Därigenom vinnes ock den fördelen, att tjänstgöringstiden

vid vapenfri tjänst eller vid civilarbete blir densamma, oberoende

av om samvetsbetänkligheterna uppkommit före inskrivningen eller

senare.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:311 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöri a1 i texten