Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående kolonisations fr ägans inriktande på rikets kolonisation.

1925-04-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LJoU 1925:1, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående kolonisations fr ägans inriktande på rikets kolonisation.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1925 kl. 1 em.

Utlutande i anledning av vadda motioner om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående kolonisations fr ägans inriktande på rikets

kolonisation.

Uti en inom första kammaren väckt motion, nr 164, har herr Lindhagen

med instämmande beträffande motionens yrkande av herrar Luterkort, Walles,

Alexius Björkman, Ström och Carl E. Eriksson hemställt, att riksdagen ville

dels uttala sig för, att kolonisation sfrågan inriktades på rikets kolonisation

och att detta borde ske genom en allmän av staten ledd nybyggesverksamhet,

och dels för ändamålet för egen del besluta eller hos Konungen begära en

lagstiftning i huvudsaklig anslutning till grunderna för jordkommissionens

förslag till lag om statsåtgärder för bildandet av nya jordbruk.

Enahanda yrkanden hava framställts uti en inom andra kammaren väckt

motion, nr 169, av herrar Pettersson i Hällbacken, Månsson i Hagaström,

Jonsson i Eskilstuna, Pettersson i Köping, Sundström, Brännberg, Hedvall,

Olsson i Rödningsberg, Molander, Englund, Fast, Lindberg, Wagnsson, Vennerström,

Granatli, Västberg, Ward, Hallén, Högström, Andersson i Falkenberg

och .Börting i Lesjöfors.

Motionerna, vilka hänvisats till lagutskott och överlämnats till andra

lagutskottet, hava sedermera enligt överenskommelse mellan sistnämnda utskott

och jordbruksutskottet hänskjutits till behandling i sammansatt andra

lag- och jordbruksutskott.

Den av staten direkt ledda och understödda kolonisationen — varmed man K0i0nisaplägar

förstå uppodling och bebyggande av förut obruten mark i och för tionåkronobildande

av nya jordbruk — har hittills varit begränsad till kronoparker i jforrland

Norrland och Dalarna. Enligt beslut vid 1918 års riksdag har därstädes en och Dalarna.

försökskolonisation bedrivits. Efter utredningar, huvudsakligen av kolonisationskommittén,

som den 31 maj 1922 avgav slutligt betänkande (statens

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 8 avd. 1 höft. (Nr 1—2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.

offentliga utredningar 1922:22), har Kungl. Maj:t i proposition nr 90 till

innevarande års riksdag framlagt förslag till ordnande av fortsatt kolonisation

å kronoparker i Norrland och Dalarna.

Förslaget innehåller bland annat följande: Å därtill lämplig mark å kronoparker

inom de sex nordligaste länen må jordlägenheter (kolonat) upplåtas

till uppodling och bebyggande i syfte att befrämja uppkomst av jordbruk

och egna hem, avsedda i främsta rummet för ortens befolkning. Till kolonat

bör läggas odlingsmark, i regel ej understigande 8 och ej överstigande 17

hektar, ävensom visst skogsskifte. Innehavaren tillförsäkras viss rätt till

byggnadsvirke, vedbrand, bete m. m. å kringliggande kronoskog. Genom

statens försorg anläggas huvuddiken för odlingsmarkens torrläggning samt

utfartsvägar. Penningbidrag lämnas för uppförande av åbyggnader och för

den första odlingens verkställande. Lån kunna beviljas för inköp av kreatur

och jordbruksredskap. Efter vissa frihetsår erlägges eu efter lågt procenttal

beräknad lega för kolonatet, som kan av kolonist mot en på angivet sätt

beräknad köpesumma — avsedd att återbetalas under lång tid — inlösas

med äganderätt sedan föreskrivna byggnads- och odlingsarbeten utförts. För

handläggning av frågor om kolonisationsåtgärder å berörda kronoparker

skulle särskilda kolonisationsnämnder tillsättas i de sex nordligaste länen.

Jordupplå- För bildande av egna hem och mindre jordbruk verkställas successiva uppAnnans1

låtelser Gå11 kronans, huvudsakligen i södra och mellersta Sverige belägna,

jordbruks- jordbruksegendomar enligt bestämmelser, som antagits av riksdagen och indomäner.

tagits j kungörelserna nr 271/1913, 728/1919 och 131/1923. Dessa upplåtelser

avse i allmänhet försäljning av redan odlad jord, nämligen smärre lägenheter

eller styckningsdelar av medelstora eller större kronoegendomar.

Egnahems- I syfte att bereda tillfälle för mindre bemedlade arbetare och med dem

lånerörelsen, likställda att på landsbygden förvärva egna hem inrättades vid 1904 års

riksdag egnahemslånefonden. De därvid antagna bestämmelserna för den sålunda

beslutade statliga egnahemslånerörelsen hava under årens lopp tid efter

annan ändrats. Lånerörelsen regleras för närvarande genom bestämmelser,

av vilka de huvudsakliga återfinnas i kungörelserna nr 483/1919, nr 127/1920

och nr 126/1923.

Egnahemslån utlämnas genom särskilda låneförmedlare (hushållningssällskapen

i riket m. fl.) till enskilda låntagare för förvärvande av antingen

jordbruks- eller bostadslägenhet. I fråga om jordbrukslägenheter gäller, att

lån ej får utgå till högre belopp än 5/c av det beräknade värdet å jorden

jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader. Ränta erlägges

från lyftningsdagen, utgående med 4 % under de fem första åren och

därefter med 43/± %.

Med hänsyn till att lånerörelsen på åtskilliga håll allt för litet tillgodosåg

det verkliga nyskapandet av jordbruk, stadgades vid 1923 års riksdag,

att det skulle åligga låneförmedlarna att vid fördelningen av egnahemslån

för jordbrukslägenheter söka främja nybildning av jordbruk.

Dylikt lån borde sålunda i regel icke beviljas i andra fall, än där den

lånesökande åsyftade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.

3

1) att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk

eller

2) att genom mera väsentlig nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut bestående jordbruk eller

sådan del därav, som vore avsedd att bilda en ny självständig lägenhet,

3) eller, ändock att mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

icke vore avsett att komma till utförande,

a) att friköpa torp eller annan jordbrukslägenhet, som sökanden innehade

under nyttjanderätt, eller

b) att förvärva bolagsfastigbet eller annan fastighet, som ej brukades eller

beboddes av ägaren själv.

Under åren 1905—1924 hava i runt tal 25,000 egnahemslån för jordbrukslägenhet

er utlämnats. Lånen fördela sig, i vad avser åren 1905—1923,

sålunda:

1905—19

1920—23

Tillhopa

Antal beviljade län för

obebyggda jordbrukglägenbeter ....

bebyggda > ....

4,660

10,479

2,810

4,242

7,470

14,721

Summa

15,139

7,052

22,191

Egnabemslånerörelsen har alltså, särskilt under verksamhetens första

skeden, till stor del omfattat belåning av bebyggda lägenheter.

I syfte att dels befordra nybildning av jordbruk genom odling och be- Premielån

byggande och dels underlätta för de mindre och minst bemedlade att fö?, för ny odling

värva egna jordbruk infördes vid 1923 års riksdag en anordning med s. k. ening med

premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten, egncdiemsEnligt

härom i kungörelsen nr 128/1923 gällande bestämmelser beviljas premielån

i samband med egnahemslån för jordbrukslägenheter, där mera väsentliga

nyodlings-, grundförbättrings- eller byggnadsarbeten skola verkställas.

Premielånet, som ej får överstiga 1,500 kronor, anses guldet, då ifrågakommande

arbeten äro utförda.

Under tiden 1/i 1923—31/12 1924 hava de beviljade premielånen i 620 fall

avsett nyodling i samband med bildandet av egnahemsjordbruk. Härför nyodlas

782 hektar jord.

Från och med 1907 utlämnas lån från jordförmedlingsfonden i och för Offentlig

underlättande av exploatering för egnahemsändamål av större för styckning

lämpliga jordområden. Enligt beslut vid 1923 och 1924 års riksdagar beviljas

lån från fonden huvudsakligen såsom s. k. förlagslån för förmedling,

genom eller under kontroll av hushållningssällskap, av jord till egna hem

för jordbruksändamål. Med anlitande av dylikt förlagslån bedrives jordförmedling

för närvarande inom Malmöhus, Kristianstads, Kronobergs, Östergötlands,

Södermanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansätta andra lag• och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.

Hushållningssällskapens jordförmedlingsverksambet understödes genom

statsbidrag enligt kungörelsen nr 129/1923 på så sätt, att sällskapen åtnjuta

statsbidrag motsvarande vissa procenttal (i vissa fall 2 och i andra fall 3 %)

å beviljade egnahemslån för jordbrukslägenheter, som för egnahemsbildning

uppbringas åt jordsökande antingen av sällskapet självt eller genom till

sällskapet nära anknuten egnabemsorganisation eller ock eljest under sällskapets

medverkan och kontroll.

Genom den sålunda statsunderstödda jordförmedlingsverksambeten uppbringas

huvudsakligen redan odlad jord, i regel styckningsdelar från större

egendomar, torp eller enskilda lägenheter, vilka dock ej sällan jämte den

äldre inägoj orden innehålla odlingstillfällen.

Odlingsverk- Vid sidan om egnahemsverksamheten hava mera direkta statsåtgärder vidS<befräm-S

*ör odlingsverksamhetens befrämjande.

jande. Från odlingslånefonden anvisas lån till utförande av vattenavlednings- och

avdikningsföretag, avseende odling av sänka marker. Till understödjande

medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och

vattenavtappningar, vare sig ändamålet är uppodling av till åker eller äng

lämplig jord eller minskning av frostländighet för närliggande bygd eller

utdikning av redan odlad jord, har riksdagen vidare sedan flera år anvisat

anslag under benämningarna norrländska avdikningsanslaget och allmänna

avdikningsanslaget.

Enligt lantbruksstyrelsens årsberättelser hade under 1922 och 1923 sammanlagt

1,393 torrläggningsföretag understötts med lån från odlingslånefonden

eller med bidrag från nyssnämnda anslag. Härmed avsågs torrläggning

av tillhopa 52,324 hektar, varav 2,511 hektar skulle helt nyodlas. Den

sammanlagda beräknade torrläggningskostnaden angavs till i runt tal 12,7

miljoner kronor, eller i medeltal 245 kronor per hektar. Härför beviljades

under sagda två år statsunderstöd till belopp av 9,8 miljoner kronor, varav 5,2

miljoner kronor såsom lån ur odlingslånefonden samt återstoden såsom bidrag

ur avdikningsanslagen.

Nyodling till åker befordras dessutom genom lån från allmänna nyodlingsfonden

och från norrländska nyodlingsfonden.

Under de två åren 1923 och 1924 utlämnades från dessa fonder sammanlagt

4,843 lån för nyodling av 5,901 hektar med eu beräknad odlingskostnad

av i runt tal 4.5 miljoner kronor — eller i genomsnitt 758 kronor per hektar —

samt med en lånesumma av tillhopa 2.3 miljoner kronor.

^ Jbrrf- I nu föreliggande motioner åberopas ett från jordkommissionen, tillsatt den

sionens 29 november 1918, framlagt förslag till lag om statsåtgärder för bildandet av

förslag, nya jordbruk, vilket förslag ingår i jordkommissionens den 11 november 1922

avgivna betänkande, del IV, iom bildande av nya jordbruk m. m.» (statens

offentliga utredningar 1922: 47).

På grund av inom kommissionen yppade meningsskiljaktigheter framlades

betänkandet i form av följande tre särskilda förslag:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.

5

Forslag I (författat av herr Lindhagen under instämmande i väsentliga

delar av herrar Johansson i Uppmälby och Pettersson i Hällbacken) innehåller

— jämte annat — förslag till lagstiftning om en allmän ny byggesverksamhet

jämte hemställan beträffande statens omkostnader för ändamålet.

Lagförslaget avhandlar sådana frågor som begreppet nybygge; om behörighet

att erhålla bistånd för bildande av nybygge; om mark och annan naturatilldelning

till nybygge; om nybygges utbrytning och skyldighet att avstå

enskild mark, därvid föreslås viss tvångsavlösning (expropriation); om

jordlösen och förfarandet vid tvångsavlösning; om ekonomiskt understöd åt

nybyggare; om nybygges överlåtande från staten till nybyggaren.

Förslag II, omfattat av herrar Ehrenborg och Jansson i Edsbäcken, innehåller

ett förslag till lag angående anskaffande av jord för bildande av nya

jordbruk å enskild mark. Jämväl detta förslag innefattar stadganden om

viss möjlighet för det allmänna att expropriera jord för ifrågavarande

ändamål.

Förslag III utgöres av ett särskilt yttrande av herrar Olsson i Kullenbergstorp

och Wohlin, vari avstyrkes, att något av förslagen I och II lägges

till grund för lagstiftning i ämnet.

.Redogörelse för innehållet av förslagen återfinnes i andra lagutskottets

utlåtande nr 39 år 1924. Det i förslaget I ingående lagförslaget om allmän

nybyggesverksamhet är såsom bilaga fogat till motionen nr 164 i

första kammaren 1925.

Jordkommissionen har i förberörda betänkande, under motiven till förslaget Jordkommis
I,

lämnat en redogörelse över befolkningsfrågans läge, varav inhämtas bland ^i^2en “om

annat följande. befolknings
överskottet
Under

tioårsperioden 1911—1920 uppgick födelseöverskottet d. v. 8. och om angeskillnaden

mellan antalet levande födda och antalet döda — till i genomsnitt d^^ildandet

44,000 personer per år. Födelseöverskottet var relativt störst på landsbyg- av nya

den, 33,000 personer, samt jämförelsevis ringa i städerna, 11,000 personer, jordbruk.

allt i genomsnitt per år. Den verkliga folkökningen under perioden i fråga

uppgick för landet i dess helhet till 38,000 personer. Skillnaden mellan

födelseöverskottet och folkökningen torde ange utflyttningen genom emigration

efter avdrag av återinvandringen. Medan folkökningen å landsbygden var

mycket ringa — trots det stora födelseöverskottet — eller blott 658 personer,

uppvisade städerna en så stor folkökning som 37,500 personer, allt i genomsnitt

per år. Skulle emigrationen och inflyttningen till städerna stängas,

gällde det att bereda utkomst för landsbygdens födelseöverskott, som fortfarande

torde kunna beräknas till omkring 33,000 personer årligen.

I detta sammanhang må framhållas, att födelseöverskottet för landsbygden

under de tre åren 1921—23 uppgått till i genomsnitt något över 35,000 personer

per år. På grund av den hämmade emigrationen och försvårade inflyttningen

till städerna och industrien har landsbygdens folkökning under

dessa tre år varit större än förut samt uppgått till ungefär 6,500 personer

per år, d. v. s. omkring tio gånger mer än medeltalet för tioårsperioden

1911—1920.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.

Jordkommissionen har i sin allmänna motivering på i huvudsak följande

sätt framhållit angelägenheten att befrämja bildandet av nya jordbruk, därvid

kommissionen starkt understrukit frågans befolkningspolitiska sida.

Bönders, torpares och andra mindre arrendatorers övertaliga söner och döttrar,

backstugusittare, lånt och skogsarbetare, hade länge stått som en tät armé,

väntande och längtande efter ett eget jordbruk. Fäderneslandets oförmåga

att tillfredsställa deras krav på ett drägligt livsuppehälle hade varit en av

huvudorsakerna till emigrationen och inflyttningen från landsbygden till

städerna och industrien.

De djupa leden stode fortfarande i hopplös bidan. De tätnade till och

med i mån av befolkningens tillväxt samt i följd av svårigheter, som reste

sig för emigrationen. Genom industriens nuvarande tillbakagång vore nytt

tillopp till industriens arbetsmöjligheter stängt, varjämte ett stort antal

arbetslösa industriarbetare och särskilt de, som kommit från landsbygden,

önskade falla tillbaka på jordbruket som den enda utvägen.

Genom nya jordbruk åstadkommes livsuppehälle åt dem, som ej hade

något. På detta sätt ökades ock arealen av den jord, som producerade livsmedel

för landet. Fn produktiv uppgift således av största betydelse.

I detta sammanhang erinrades även om den allvarliga fråga, som kallades

landsbygdens avfolkning. Denna tidsföreteelse vore närmast en följd av den

industriella utvecklingen och tillika av de inom alla samhällslager ökade

levnadsbehoven. Denna rörelse ginge allt för mycket mot naturen. Den hade

till följe icke blott avbräck i jordbrukets utveckling utan ock äventyrligheter

för folkförsörjningen i övrigt, folkhälsan och karaktärsdaningen. I

detta hänseende, hade statsåtgärder att skapa nya jordbruk sin betydelse.

De innebure tillika ett bindande vid landsbygden av jordbrukssökande, vilka

eljest skulle komma att söka sig till industrien och därigenom försämra utkomstmöjligheterna

för den gamla industriarbetarstammen med dess svikande

utkomstmöjligheter.

Bildandet av nya jordbruk vore således av flera anledningar en brådskande

angelägenhet.

Jordkom- Frågan om tillgången på jord för bildande av nya jordbruk avhandlas i

Zttalanden jor(ikommissionens nyssnämnda betänkande, varav inhämtas bland annat

om tålig ån- följande.

för bildande Den första fordran på ett rationellt nybyggesväsende vore, att framför

av nya jord- allt oodlad men odlingsbar jord toges i anspråk. Endast därigenom tillskabruk.

pades ny utkomst och ökad produktion av livsmedel.

Odlingstillfällena å kronoskogarna borde naturligtvis utnyttjas. Men dessa,

vilka enligt kolonisationskommitténs inventering angivits omfatta 111,131

hektar och vilka vore belägna huvudsakligen i Lappmarken, vore ej tillräckliga.

Dessutom kunde dessa i regel knappast komma i fråga annat än för

den befolkning, som vore hemmavan i trakten.

Likaså ^borde jord från statens jordbruksdomäner liksom den ecklesiastika

jorden stå till buds för nybyggesväsendet.

Den största, tillgången på kolonisationsmöjligheter läge uppenbarligen på

den enskilda jorden i landets alla delar. Den lämpligaste lägenheten borde

tagas i. anspråk först, oavsett vem som vore ägare till marken. Härigenom

befrämjades en rationell kolonisation, som alltså småningom ryckte närmare

obygderna och gjorde även dessa med tiden lämpligare för nya bosättningar.

Kolonisationskommittén hade, med anledning av en riksdagsskrivelse nr

348 år 1918 om kolonisation å bondejord i Norrland och Dalarna, inventerat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.

7

tre norrlandssoeknar (Råneå i Norrbottens, Burträsk i Västerbottens och

Hammerdal i Jämtlands län). Därvid anträffades 39,161 hektar odlingsbar

jord, varav 8,468 hektar fastmark och 30,693 hektar torvmark. I bolagshand

vore 12,400 hektar odlingsjord och i bondehand 26,761 hektar. Socknarnas

redan odlade jord stannade vid 13,421 hektar. (Utredningsresultatet ingår i

serien Sveriges offentliga utredningar 1922: 32.)

Vidare hade sagda kommitté verkställt inventering av odlingsjord å fastigheter

i enskild ägo, belägna inom ett avstånd av omkring 2 mil å vardera

sidan om Inlandsbanan i dess sträckning frän södra gränsen av Ströms socken

i Jämtlands län till Storuman i Västerbottens län. Den därvid anträffade

odlingsmarken uppginge (enligt den sedermera tryckta redogörelsen i

Sveriges offentliga utredningar 1923: 25) till 49,349 hektar, varav 16,382

hektar fastmark och 32,967 hektar torvmark. I bolags ägo vore 19,682 hektar

och i bönders 29,667 hektar. Vid denna,inventering hade särskilt god och

riklig odlingsmark, lämpad för kolonisation i stor skala, konstaterats inom

Ströms, Alanäs och Tåsjö socknar å det jämtländska silurområdet.

Rörande odlingsjorden i mellersta och södra Sverige meddelade kommissionen

en sammanfattning av svaren på vissa frågor från kommissionen till

kommunerna. Från 314 kommuner i dessa delar av riket förelåge inkomna

uppgifter om odlingsmarkens areal, enligt vilka i dessa kommuner skulle

finnas 51,919 hektar odlingsbar jord.

Man kunde med bestämdhet antaga, att en ganska avsevärd tillgång på

odlingslägenheter funnes i södra och mellersta Sverige, vilka antagligen till

övervägande del lämpade sig till nya jordbruk. I flertalet fäll syntes odlingsmarken,

särskilt då fråga vore om större arealer, utgöras , av. mossar eller

vattensjuka marker, för vilkas tillgodogörande förutsattes dikningar, invallningar,

strömrensningar, sjösänkningar o. d.

Jordkommissionen har vidare i sina motiv berört frågan, huruvida en kolonisation

å odlingsmark kunde löna sig, samt avhandlat spörsmålet om

statens ekonomiska understöd. Härav inhämtas i huvudsak följande.

Det kunde ej förnekas, att vanskligheterna vid nyodling vore mycket stora.

Statistiken visade dock, att nyodlingsverksamheten oavlåtligt fortskridit trots

allt och detta även under tider med höga pris. Till avsevärd del hade dessa

nyodlingar tillkommit till följd av statliga anslag och lan. De förutsättningar,

under vilka landet nu tvingades in i omfattande försök att tillgodogöra

sig odlingsmarken, vore ej i allt desamma som tidigare. Kostnaderna

för att iordningställa marken och uppföra husen vore jämförelsevis mycket

dyrbarare nu än förr. Denna ökade kostnad motsvarades åtminstone icke

för närvarande av en motsvarande ökning i den avkomst av jorden, som tillfölle

jordbrukaren.

För nybyggenas åstadkommande måste ekonomiskt understöd lämnas från

det allmännas sida. De utgifter, som förekomme för uppnående av den

ifrågavarande uppgiften, vore, bland andra, omkostnader för markens förvärvande,

oundgängliga åbyggnader, odlingsmarkens uppodling i tillräcklig

omfattning, nödig utfartsväg, erforderliga inventarier, organisationsutgifter,

nödtorftigt uppehälle åt nybyggaren, intills det nya jordbruket lämnade avkastning

m. m. Det vore påtagligt, att de flesta nybyggare skulle digna

under denna börda av utgifter, om den ej lättades. På det allmännas bekostnad

borde de huvudsakliga utdikningarna och väganläggningarna ombesörjas.

Lån borde lämnas för uppförande av byggnader m. m. Emellertid

vore det icke någon mening uti, att till en nybyggare överlätes eu med

gäld så belastad fastighet, att han snart måste gå ifrån nybygget eller i

Jordkommissionens

uttalanden

om kostnadsfrågan

m. hi.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.

lyckligaste fall där framsläpa en eländig tillvaro. Befunnes kostnaderna, i

en man de skulle vila på nybyggaren, nr nämnda synpunkter för höga

linnés ingen annan utväg än att avlyfta från nybyggaren vad som vore

för mycket och binda honom endast vid en rimlig andel i kostnaderna. Härigenom

uppstode eu förlust, som stannade på statsverket.

Jordkommissionens

förslag om

sättet för

anskaffande

av jord.

1924 års

riksdag.

En väsentlig del av jordkommissionens ovan nämnda betänkande och förslag

berör frågan om sättet för anskaffande av den för nybyggesverksamheten

erforderliga jorden. Därvid ifrågasättes, såsom tidigare omnämnts, i

förslaget I och även i förslaget II viss tvångsavlösning medelst expropriation.

1

I denna del bragtes kommissionens förslag inför riksdagens prövning genom

motioner nr 97 i första och nr 178 i andra kammaren år 1924. Efter

avstyrkande utlåtande nr 39 av andra lagutskottet — till vilket var fogad

en reservation av herrar Linder m. fl. — avslog riksdagen det i motionerna

framställda yrkandet om skrivelse till Kung! Maj:t med hemställan om utarbetande

av förslag till lag om expropriation av jord för bildande av nya

jordbruk. För utskottets avstyrkande utlåtande avgåvos i första kammaren

63 röster mot 35. I andra kammaren, där röstsiffrorna voro 84 mot 84, gav

den avlagda sedeln utslag för utskottet.

Emellertid bar yrkande om skrivelser angående expropriationslagar för

främjande av kolonisationen framförts jämväl vid årets riksdag, nämligen i

motioner nr 162 och 163 i första samt nr 167 och 168 i andra kammaren.

Dessa motioner hava icke bänskjutits till sammansatt andra lag- och jordbruksutskott

utan behandlats av andra lagutskottet.

naittlUöre- StÖd den } nU föreliggande motioner gjorda hemställan angående

varande kolonisationsfrågans inriktande på rikets kolonisation har motionären i första

motioner, kammaren anfört bland annat följande:

»Ett ^spörsmål, som icke förelåg vid 1924 års riksdag, är kolonisationsfragan.

Åtminstone har icke jordkommissionens uppfattning av densamma

vant föremal för något uttalande. En expropriationslag för bildandet av nya

jordbruk är endast ett föreslaget led i den av kommissionen ifrågasatta planläggningen.

Bedömandet av expropriations behövlighet är också i viss män

beroende av det mål, man uppställer för sig.

Det torde vara tämligen ostridigt, att det icke är nog med egnahemsrörelsen.

Den innefattar föga kolonisation i egentlig bemärkelse utan väsentligen uppstyckning

av större egendomars odlade jord och förmedling av handel med

fardiga småbruk. Den kan dessutom bistå företrädesvis endast dem som förfoga

över något kapital, den uttränger ofta i stället från uppehället eu del

lantarbetare och den inlåter sig ej på problemet om den stora egendomens

uPPg1ff aft skaffa livsmedel åt städerna och den icke iordbrukande befolkningen.

Ett uttryck för nödvändigheten att vidga programmet ligger i det allmänna

ropet pa utnyttjande i kolonisationssyfte av den förefintliga kronomarken och

den ecklesiastika jorden. Kronojorden räcker dock icke långt, helst sedan den

alltmer utskiftats till enskilde. Den ecklesiastika jorden är till läge och omfattning

icke heller tillräcklig, och dess utnyttjande kan likaledes företrädesvis

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.

9

bestå blott i uppdelning av odlad jord och utbrytning av färdiga småbruk.

Jordkommissionen har hänvisat även till den ecklesiastika jorden såsom eu

utväg bland andra, och detta var den enda framställning av kommissionen, om

vilken alla ledamöterna enade sig. (Del IV: skrivelsen till justitieministern

och sid. 159.)

Under striderna i norrlandsfrågan voro trävarubolagens och andra vedersakares

oavlåtliga paroll, att den allmänna jorden ensam borde mottaga.och

tillgodose bekymren, vilket ock borde ske sä, att den bortgavs till enskilde.

''Den stora plundringen’ av allmän jordegendom är en gammal historisk företeelse

i svensk jordpolitik. För närvarande äro hänvisningarna till kronans

och den ecklesiastika jorden lika enträgna. Det är de enskilda intressena, som

tala och söka draga uppmärksamheten från de vida talrikare och, frånsett

den ecklesiastika jorden, mänskligare kolonisationsmöjligheter, som den enskilda

jorden erbjuder. .....

Såsom i jordkommissionens betänkande ur olika synpunkter utförligt motiverats,

uppfordrar det nuvarande läget icke blott till Norrlands kolonisation,

varmed officiellt menas kolonisation allenast, å kronojord därstädes. Förhållandena

påkalla i högsta grad rikets kolonisation och detta i all synnerhet

sedan emigrationsmöjligheterna alltmer minskas. Arbetslösheten och den

oerhörda trängseln om uppehäliena borde kunna öppna ögonen på vem som

helst.

I insikt om denna nödvändighet och med beaktande på samma gång av svårigheterna

har jordkommissionen därför föreslagit en lagstiftning om en allmän

nybyggesverksamhet i riket. Förslaget har givits lagstixtningens form, därför

att det vill höja frågan till dess rätta plan och tillägga varje arbetsför svensk

medborgare, man eller kvinna, som saknar medel men är skicklig till jordbruk,

en rättighet att erhålla statens bistånd för bildandet av nytt jordbruk, i den

mån möjlighet därtill yppas. Oavsett detta rättsmoment är saken av så omfattande

och aktuell betydelse, att den bör föras fram, såsom skett med många

mindre angelägenheter, genom eu lagstiftningsakt. Ett ytterligare skäl därtill

är, att den enskilda jorden, för så vitt den befinner sig i bolags, spekulanters

och större jordägares hand, maste lämna sin tribut till företaget.

I motiven och planläggningen till förslaget betonas bland annat vikten att

finna någon väg till frihet för människorna mellan de två historiska systemen,

statens omtanke eller personlig företagsamhet med dessas urartning, i förra

fallet till tvång och i det senare till övergrepp. Det framhålles vikten av den

egna kraftens utnyttjande å ena sidan samt behovet av personlig omvårdnad

å den andra, så att icke ett blint öde i form av storgodsbildning, penningekapitalets

koncentrering eller liknande skickelser undanhåller menige man de

primära förutsättningarna samt sålunda hindrar både vetenskapen, upplysningen

och de moraliska krafterna att kunna verka.

Det hänvisas i övrigt till motiverna i motionen nr 162 och jordkommissfonens

betänkande (första betänkandet i del IV). För att nu kommissionens synpunkter

icke må opåmint begravas i glömskan, tillåter jag mig att såsom bilaga

till detta betänkande återgiva dess lagförslag i ämnet. Dettas innehåll belyser

vad frågan gäller och gör det i större omfattning än de båda övriga förslagen

från minoriteter inom kommissionen.»

Motionären i första kammaren har därjämte hänvisat till motiven i motionen

I: 162 år 1925, däri framhålles bland annat följande.

För den stora massan med två tomma händer borde jordbruk skapas på

den naturliga vägen, vilket kunde ske genom mindre omkostnader för det

allmänna. Verklig kolonisation genom nyodling åstadkommes företrädesvis

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.

l/tskotiets

yttrande.

endast på denna väg genom att odlingslägenheter i närheten av hemmet toges

i anspråk. Därvid kunde jorden odlas och husen byggas med stöd av hemmen,

familjerna och de arbetsförtjänster, som ''i orten stode till buds. På

detta sätt utnyttjades bäst och mest de jordsökandes egen arbetskraft och

nedbringades det allmännas bidrag. Ingen hungrade efter den jord, söm han

ej kunde få, eller efter den jord, som kunde fås endast för penningar, vilka

ej funnes, eller efter den jord, vars iordningsställande för jordbruk och utnyttjade

därtill i främmande omgivningar ej kunde ske i brist på möilighet

att kunna leva.

Att undersöka möjligheterna för beredande av försörjning åt rikets starkt

tillväxande befolkning är uppenbarligen en angelägenhet av stor samhällelig

vikt. Genom den hämmade emigrationen till främmande länder i förening

med industriens och stadsmannanäringarnas begränsade förmåga att giva

sysselsättning åt de växande skarorna träder landets befolkningsfråga allt

mera i förgrunden.

Icke minst betydelsefull torde frågan vara för landsbygdens del, varest,

såsom ovan framhållits, det årliga födelseöverskottet numera uppgår till

mellan 30,000 och 40,000 personer. Mot bakgrunden av tidens befolkningsproblem

torde därför böra övervägas, huruvida icke landsbygdens tätnande

skaror må kunna — där förutsättningar härför finnas — beredas tillfälle

att tvärstanna inom jordbruket ävensom i vad mån den produktiva jorden

må kunna ytterligare utnyttjas i syfte att skapa vidgade utkomstmöjligheter

för folköverskottet, särskilt genom bildandet av nya jordbruk och erforderlig

utveckling av äldre.

Inom olika trakter av riket finnas helt visst betydande arealer odlingsbar

jord, som genom kolonisationsatgärder av skilda slag kunna erövras för kulturen

och giva upphov till nya försörjningstillfällen. De av kolonisationskommittén

verkställda inventeringarna bekräfta, att vidsträckta odlingsarealer

äro till finnandes inom Norrland. Enligt uttalanden av lantbruksstyrelsen,

domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Norrbottens och

i Jämtlands län samt svenska mosskulturföreningen, vilka uttalanden återgivas

i Kungl. Maj:ts proposition till årets riksdag, nr 90, angående kolonisation

å kronoparker i Norrland och Dalarna, skulle den i enskild ägo

befintliga norrländska odlingsjorden vara med hänsyn till läge och beskaffenhet

vida mera lämplig för bebyggelse än de huvudsakligen i Lapplands

skogsregion belägna kronoparkernas mark. Men även inom landets mellersta

och södra delar finnas odlingsmöjligheter, vilka hittills icke utnyttjats. Det

synes vara av vikt att snarast få undersökt, huruvida och på vad sätt en

systematisk kolonisation må kunna bedrivas även å andra trakter än de

norrländska kronoskogarna.

Genom den statsunderstödda egnahemsverksamheten torde visserligen en

ganska omfattande jordbruksbildning hava ägt rum, särskilt under senaste

åi, liksom därigenom också åstadkommits rätt avsevärda utvidgningar å

äldre lägenheter i form av tilläggsodlingar och markförbättringar. Men för

uppbringande av större till jordbruksnybildning lämpade jordområden liksom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.

11

för utförande av erforderliga grövre, flera lägenheter gemensamt berörande

kolonisationsåtgärder — såsom anläggande av vägar, vattenavledning m. m.

— torde nuvarande egnahemsanordningar näppeligen vara tillräckliga. Härtill

kommer, att egnaliemslåneförmedlarna knappast torde kunna med nu utgående

statsunderstöd påtaga sig de kostnader och den risk, som antagligen

bleve förenad med dylik bygdbrytning, och ej heller lämna nybyggaren det

stöd, som torde krävas för att en mindre bemedlad skall kunna mäkta genomföra

det helt visst oftast vanskliga och kostsamma företaget att från

obruten mark skapa ett nytt självständigt jordbruk.

Hela den föreliggande frågan torde emellertid böra göras till föremål för

en skyndsam, objektiv och förutsättningslös utredning rörande möjligheterna

och förutsättningarna för en vidgad inre kolonisation samt vägarna för

dennas ändamålsenliga bedrivande. Enär en verksamhet av denna art inrymmer

omfattande ekonomiska problem samtidigt som den givetvis är en

fråga av stor social räckvidd, torde spörsmålets ekonomiska sida därvid jämväl

böra vederbörligen utredas.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner I: 1(14

och II: 1(59 måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och på

vad sätt kolonisation å odlingsbar jord må kunna genom statliga

åtgärder åvägabringas inom landet i vidare utsträckning

än vad för närvarande är fallet, samt för riksdagen framlägga

de förslag, som därav må föranledas.

Stockholm den 17 april 1925.

På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:

PAUL HELLSTRÖM.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hellström, Linder, Bror Petrén, greve Spens, Lindhagen,

Sederholm, Gabrielsson och Luterkort-,

från andra kammaren: herrar Johansson i Kälkebo, Hagman, Hage, Magnusson i

Skövde, Johansson i Uppmälby, Sjöblom, Pettersson i Bjälbo och Johansson i Hallagården.

Reservation

av herr greve Spens beträffande motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:150 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående kolonisationsfrågans inriktande vå rikets kolonisation. a1 i texten