Skrivelse till Kungl. Maj:t angående kolonisations fr ägans inriktande på rikets kolonisation.
1925-04-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LJoU 1925:1, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående kolonisations fr ägans inriktande på rikets kolonisation.
Dokumentets text
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1925 kl. 1 em.
Utlutande i anledning av vadda motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående kolonisations fr ägans inriktande på rikets
kolonisation.
Uti en inom första kammaren väckt motion, nr 164, har herr Lindhagen
med instämmande beträffande motionens yrkande av herrar Luterkort, Walles,
Alexius Björkman, Ström och Carl E. Eriksson hemställt, att riksdagen ville
dels uttala sig för, att kolonisation sfrågan inriktades på rikets kolonisation
och att detta borde ske genom en allmän av staten ledd nybyggesverksamhet,
och dels för ändamålet för egen del besluta eller hos Konungen begära en
lagstiftning i huvudsaklig anslutning till grunderna för jordkommissionens
förslag till lag om statsåtgärder för bildandet av nya jordbruk.
Enahanda yrkanden hava framställts uti en inom andra kammaren väckt
motion, nr 169, av herrar Pettersson i Hällbacken, Månsson i Hagaström,
Jonsson i Eskilstuna, Pettersson i Köping, Sundström, Brännberg, Hedvall,
Olsson i Rödningsberg, Molander, Englund, Fast, Lindberg, Wagnsson, Vennerström,
Granatli, Västberg, Ward, Hallén, Högström, Andersson i Falkenberg
och .Börting i Lesjöfors.
Motionerna, vilka hänvisats till lagutskott och överlämnats till andra
lagutskottet, hava sedermera enligt överenskommelse mellan sistnämnda utskott
och jordbruksutskottet hänskjutits till behandling i sammansatt andra
lag- och jordbruksutskott.
Den av staten direkt ledda och understödda kolonisationen — varmed man K0i0nisaplägar
förstå uppodling och bebyggande av förut obruten mark i och för tionåkronobildande
av nya jordbruk — har hittills varit begränsad till kronoparker i jforrland
Norrland och Dalarna. Enligt beslut vid 1918 års riksdag har därstädes en och Dalarna.
försökskolonisation bedrivits. Efter utredningar, huvudsakligen av kolonisationskommittén,
som den 31 maj 1922 avgav slutligt betänkande (statens
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 8 avd. 1 höft. (Nr 1—2.) 1
2
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.
offentliga utredningar 1922:22), har Kungl. Maj:t i proposition nr 90 till
innevarande års riksdag framlagt förslag till ordnande av fortsatt kolonisation
å kronoparker i Norrland och Dalarna.
Förslaget innehåller bland annat följande: Å därtill lämplig mark å kronoparker
inom de sex nordligaste länen må jordlägenheter (kolonat) upplåtas
till uppodling och bebyggande i syfte att befrämja uppkomst av jordbruk
och egna hem, avsedda i främsta rummet för ortens befolkning. Till kolonat
bör läggas odlingsmark, i regel ej understigande 8 och ej överstigande 17
hektar, ävensom visst skogsskifte. Innehavaren tillförsäkras viss rätt till
byggnadsvirke, vedbrand, bete m. m. å kringliggande kronoskog. Genom
statens försorg anläggas huvuddiken för odlingsmarkens torrläggning samt
utfartsvägar. Penningbidrag lämnas för uppförande av åbyggnader och för
den första odlingens verkställande. Lån kunna beviljas för inköp av kreatur
och jordbruksredskap. Efter vissa frihetsår erlägges eu efter lågt procenttal
beräknad lega för kolonatet, som kan av kolonist mot en på angivet sätt
beräknad köpesumma — avsedd att återbetalas under lång tid — inlösas
med äganderätt sedan föreskrivna byggnads- och odlingsarbeten utförts. För
handläggning av frågor om kolonisationsåtgärder å berörda kronoparker
skulle särskilda kolonisationsnämnder tillsättas i de sex nordligaste länen.
Jordupplå- För bildande av egna hem och mindre jordbruk verkställas successiva uppAnnans1
låtelser Gå11 kronans, huvudsakligen i södra och mellersta Sverige belägna,
jordbruks- jordbruksegendomar enligt bestämmelser, som antagits av riksdagen och indomäner.
tagits j kungörelserna nr 271/1913, 728/1919 och 131/1923. Dessa upplåtelser
avse i allmänhet försäljning av redan odlad jord, nämligen smärre lägenheter
eller styckningsdelar av medelstora eller större kronoegendomar.
Egnahems- I syfte att bereda tillfälle för mindre bemedlade arbetare och med dem
lånerörelsen, likställda att på landsbygden förvärva egna hem inrättades vid 1904 års
riksdag egnahemslånefonden. De därvid antagna bestämmelserna för den sålunda
beslutade statliga egnahemslånerörelsen hava under årens lopp tid efter
annan ändrats. Lånerörelsen regleras för närvarande genom bestämmelser,
av vilka de huvudsakliga återfinnas i kungörelserna nr 483/1919, nr 127/1920
och nr 126/1923.
Egnahemslån utlämnas genom särskilda låneförmedlare (hushållningssällskapen
i riket m. fl.) till enskilda låntagare för förvärvande av antingen
jordbruks- eller bostadslägenhet. I fråga om jordbrukslägenheter gäller, att
lån ej får utgå till högre belopp än 5/c av det beräknade värdet å jorden
jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader. Ränta erlägges
från lyftningsdagen, utgående med 4 % under de fem första åren och
därefter med 43/± %.
Med hänsyn till att lånerörelsen på åtskilliga håll allt för litet tillgodosåg
det verkliga nyskapandet av jordbruk, stadgades vid 1923 års riksdag,
att det skulle åligga låneförmedlarna att vid fördelningen av egnahemslån
för jordbrukslägenheter söka främja nybildning av jordbruk.
Dylikt lån borde sålunda i regel icke beviljas i andra fall, än där den
lånesökande åsyftade
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.
3
1) att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk
eller
2) att genom mera väsentlig nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete
i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut bestående jordbruk eller
sådan del därav, som vore avsedd att bilda en ny självständig lägenhet,
3) eller, ändock att mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete
icke vore avsett att komma till utförande,
a) att friköpa torp eller annan jordbrukslägenhet, som sökanden innehade
under nyttjanderätt, eller
b) att förvärva bolagsfastigbet eller annan fastighet, som ej brukades eller
beboddes av ägaren själv.
Under åren 1905—1924 hava i runt tal 25,000 egnahemslån för jordbrukslägenhet
er utlämnats. Lånen fördela sig, i vad avser åren 1905—1923,
sålunda:
1905—19
1920—23
Tillhopa
Antal beviljade län för
obebyggda jordbrukglägenbeter ....
bebyggda > ....
4,660
10,479
2,810
4,242
7,470
14,721
Summa
15,139
7,052
22,191
Egnabemslånerörelsen har alltså, särskilt under verksamhetens första
skeden, till stor del omfattat belåning av bebyggda lägenheter.
I syfte att dels befordra nybildning av jordbruk genom odling och be- Premielån
byggande och dels underlätta för de mindre och minst bemedlade att fö?, för ny odling
värva egna jordbruk infördes vid 1923 års riksdag en anordning med s. k. ening med
premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten, egncdiemsEnligt
härom i kungörelsen nr 128/1923 gällande bestämmelser beviljas premielån
i samband med egnahemslån för jordbrukslägenheter, där mera väsentliga
nyodlings-, grundförbättrings- eller byggnadsarbeten skola verkställas.
Premielånet, som ej får överstiga 1,500 kronor, anses guldet, då ifrågakommande
arbeten äro utförda.
Under tiden 1/i 1923—31/12 1924 hava de beviljade premielånen i 620 fall
avsett nyodling i samband med bildandet av egnahemsjordbruk. Härför nyodlas
782 hektar jord.
Från och med 1907 utlämnas lån från jordförmedlingsfonden i och för Offentlig
underlättande av exploatering för egnahemsändamål av större för styckning
lämpliga jordområden. Enligt beslut vid 1923 och 1924 års riksdagar beviljas
lån från fonden huvudsakligen såsom s. k. förlagslån för förmedling,
genom eller under kontroll av hushållningssällskap, av jord till egna hem
för jordbruksändamål. Med anlitande av dylikt förlagslån bedrives jordförmedling
för närvarande inom Malmöhus, Kristianstads, Kronobergs, Östergötlands,
Södermanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län.
4
Sammansätta andra lag• och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.
Hushållningssällskapens jordförmedlingsverksambet understödes genom
statsbidrag enligt kungörelsen nr 129/1923 på så sätt, att sällskapen åtnjuta
statsbidrag motsvarande vissa procenttal (i vissa fall 2 och i andra fall 3 %)
å beviljade egnahemslån för jordbrukslägenheter, som för egnahemsbildning
uppbringas åt jordsökande antingen av sällskapet självt eller genom till
sällskapet nära anknuten egnabemsorganisation eller ock eljest under sällskapets
medverkan och kontroll.
Genom den sålunda statsunderstödda jordförmedlingsverksambeten uppbringas
huvudsakligen redan odlad jord, i regel styckningsdelar från större
egendomar, torp eller enskilda lägenheter, vilka dock ej sällan jämte den
äldre inägoj orden innehålla odlingstillfällen.
Odlingsverk- Vid sidan om egnahemsverksamheten hava mera direkta statsåtgärder vidS<befräm-S
*ör odlingsverksamhetens befrämjande.
jande. Från odlingslånefonden anvisas lån till utförande av vattenavlednings- och
avdikningsföretag, avseende odling av sänka marker. Till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och
vattenavtappningar, vare sig ändamålet är uppodling av till åker eller äng
lämplig jord eller minskning av frostländighet för närliggande bygd eller
utdikning av redan odlad jord, har riksdagen vidare sedan flera år anvisat
anslag under benämningarna norrländska avdikningsanslaget och allmänna
avdikningsanslaget.
Enligt lantbruksstyrelsens årsberättelser hade under 1922 och 1923 sammanlagt
1,393 torrläggningsföretag understötts med lån från odlingslånefonden
eller med bidrag från nyssnämnda anslag. Härmed avsågs torrläggning
av tillhopa 52,324 hektar, varav 2,511 hektar skulle helt nyodlas. Den
sammanlagda beräknade torrläggningskostnaden angavs till i runt tal 12,7
miljoner kronor, eller i medeltal 245 kronor per hektar. Härför beviljades
under sagda två år statsunderstöd till belopp av 9,8 miljoner kronor, varav 5,2
miljoner kronor såsom lån ur odlingslånefonden samt återstoden såsom bidrag
ur avdikningsanslagen.
Nyodling till åker befordras dessutom genom lån från allmänna nyodlingsfonden
och från norrländska nyodlingsfonden.
Under de två åren 1923 och 1924 utlämnades från dessa fonder sammanlagt
4,843 lån för nyodling av 5,901 hektar med eu beräknad odlingskostnad
av i runt tal 4.5 miljoner kronor — eller i genomsnitt 758 kronor per hektar —
samt med en lånesumma av tillhopa 2.3 miljoner kronor.
^ Jbrrf- I nu föreliggande motioner åberopas ett från jordkommissionen, tillsatt den
sionens 29 november 1918, framlagt förslag till lag om statsåtgärder för bildandet av
förslag, nya jordbruk, vilket förslag ingår i jordkommissionens den 11 november 1922
avgivna betänkande, del IV, iom bildande av nya jordbruk m. m.» (statens
offentliga utredningar 1922: 47).
På grund av inom kommissionen yppade meningsskiljaktigheter framlades
betänkandet i form av följande tre särskilda förslag:
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.
5
Forslag I (författat av herr Lindhagen under instämmande i väsentliga
delar av herrar Johansson i Uppmälby och Pettersson i Hällbacken) innehåller
— jämte annat — förslag till lagstiftning om en allmän ny byggesverksamhet
jämte hemställan beträffande statens omkostnader för ändamålet.
Lagförslaget avhandlar sådana frågor som begreppet nybygge; om behörighet
att erhålla bistånd för bildande av nybygge; om mark och annan naturatilldelning
till nybygge; om nybygges utbrytning och skyldighet att avstå
enskild mark, därvid föreslås viss tvångsavlösning (expropriation); om
jordlösen och förfarandet vid tvångsavlösning; om ekonomiskt understöd åt
nybyggare; om nybygges överlåtande från staten till nybyggaren.
Förslag II, omfattat av herrar Ehrenborg och Jansson i Edsbäcken, innehåller
ett förslag till lag angående anskaffande av jord för bildande av nya
jordbruk å enskild mark. Jämväl detta förslag innefattar stadganden om
viss möjlighet för det allmänna att expropriera jord för ifrågavarande
ändamål.
Förslag III utgöres av ett särskilt yttrande av herrar Olsson i Kullenbergstorp
och Wohlin, vari avstyrkes, att något av förslagen I och II lägges
till grund för lagstiftning i ämnet.
.Redogörelse för innehållet av förslagen återfinnes i andra lagutskottets
utlåtande nr 39 år 1924. Det i förslaget I ingående lagförslaget om allmän
nybyggesverksamhet är såsom bilaga fogat till motionen nr 164 i
första kammaren 1925.
Jordkommissionen har i förberörda betänkande, under motiven till förslaget Jordkommis
I,
lämnat en redogörelse över befolkningsfrågans läge, varav inhämtas bland ^i^2en “om
annat följande. befolknings
överskottet
Under
tioårsperioden 1911—1920 uppgick födelseöverskottet d. v. 8. och om angeskillnaden
mellan antalet levande födda och antalet döda — till i genomsnitt d^^ildandet
44,000 personer per år. Födelseöverskottet var relativt störst på landsbyg- av nya
den, 33,000 personer, samt jämförelsevis ringa i städerna, 11,000 personer, jordbruk.
allt i genomsnitt per år. Den verkliga folkökningen under perioden i fråga
uppgick för landet i dess helhet till 38,000 personer. Skillnaden mellan
födelseöverskottet och folkökningen torde ange utflyttningen genom emigration
efter avdrag av återinvandringen. Medan folkökningen å landsbygden var
mycket ringa — trots det stora födelseöverskottet — eller blott 658 personer,
uppvisade städerna en så stor folkökning som 37,500 personer, allt i genomsnitt
per år. Skulle emigrationen och inflyttningen till städerna stängas,
gällde det att bereda utkomst för landsbygdens födelseöverskott, som fortfarande
torde kunna beräknas till omkring 33,000 personer årligen.
I detta sammanhang må framhållas, att födelseöverskottet för landsbygden
under de tre åren 1921—23 uppgått till i genomsnitt något över 35,000 personer
per år. På grund av den hämmade emigrationen och försvårade inflyttningen
till städerna och industrien har landsbygdens folkökning under
dessa tre år varit större än förut samt uppgått till ungefär 6,500 personer
per år, d. v. s. omkring tio gånger mer än medeltalet för tioårsperioden
1911—1920.
6
Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.
Jordkommissionen har i sin allmänna motivering på i huvudsak följande
sätt framhållit angelägenheten att befrämja bildandet av nya jordbruk, därvid
kommissionen starkt understrukit frågans befolkningspolitiska sida.
Bönders, torpares och andra mindre arrendatorers övertaliga söner och döttrar,
backstugusittare, lånt och skogsarbetare, hade länge stått som en tät armé,
väntande och längtande efter ett eget jordbruk. Fäderneslandets oförmåga
att tillfredsställa deras krav på ett drägligt livsuppehälle hade varit en av
huvudorsakerna till emigrationen och inflyttningen från landsbygden till
städerna och industrien.
De djupa leden stode fortfarande i hopplös bidan. De tätnade till och
med i mån av befolkningens tillväxt samt i följd av svårigheter, som reste
sig för emigrationen. Genom industriens nuvarande tillbakagång vore nytt
tillopp till industriens arbetsmöjligheter stängt, varjämte ett stort antal
arbetslösa industriarbetare och särskilt de, som kommit från landsbygden,
önskade falla tillbaka på jordbruket som den enda utvägen.
Genom nya jordbruk åstadkommes livsuppehälle åt dem, som ej hade
något. På detta sätt ökades ock arealen av den jord, som producerade livsmedel
för landet. Fn produktiv uppgift således av största betydelse.
I detta sammanhang erinrades även om den allvarliga fråga, som kallades
landsbygdens avfolkning. Denna tidsföreteelse vore närmast en följd av den
industriella utvecklingen och tillika av de inom alla samhällslager ökade
levnadsbehoven. Denna rörelse ginge allt för mycket mot naturen. Den hade
till följe icke blott avbräck i jordbrukets utveckling utan ock äventyrligheter
för folkförsörjningen i övrigt, folkhälsan och karaktärsdaningen. I
detta hänseende, hade statsåtgärder att skapa nya jordbruk sin betydelse.
De innebure tillika ett bindande vid landsbygden av jordbrukssökande, vilka
eljest skulle komma att söka sig till industrien och därigenom försämra utkomstmöjligheterna
för den gamla industriarbetarstammen med dess svikande
utkomstmöjligheter.
Bildandet av nya jordbruk vore således av flera anledningar en brådskande
angelägenhet.
Jordkom- Frågan om tillgången på jord för bildande av nya jordbruk avhandlas i
Zttalanden jor(ikommissionens nyssnämnda betänkande, varav inhämtas bland annat
om tålig ån- följande.
för bildande Den första fordran på ett rationellt nybyggesväsende vore, att framför
av nya jord- allt oodlad men odlingsbar jord toges i anspråk. Endast därigenom tillskabruk.
pades ny utkomst och ökad produktion av livsmedel.
Odlingstillfällena å kronoskogarna borde naturligtvis utnyttjas. Men dessa,
vilka enligt kolonisationskommitténs inventering angivits omfatta 111,131
hektar och vilka vore belägna huvudsakligen i Lappmarken, vore ej tillräckliga.
Dessutom kunde dessa i regel knappast komma i fråga annat än för
den befolkning, som vore hemmavan i trakten.
Likaså ^borde jord från statens jordbruksdomäner liksom den ecklesiastika
jorden stå till buds för nybyggesväsendet.
Den största, tillgången på kolonisationsmöjligheter läge uppenbarligen på
den enskilda jorden i landets alla delar. Den lämpligaste lägenheten borde
tagas i. anspråk först, oavsett vem som vore ägare till marken. Härigenom
befrämjades en rationell kolonisation, som alltså småningom ryckte närmare
obygderna och gjorde även dessa med tiden lämpligare för nya bosättningar.
Kolonisationskommittén hade, med anledning av en riksdagsskrivelse nr
348 år 1918 om kolonisation å bondejord i Norrland och Dalarna, inventerat
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.
7
tre norrlandssoeknar (Råneå i Norrbottens, Burträsk i Västerbottens och
Hammerdal i Jämtlands län). Därvid anträffades 39,161 hektar odlingsbar
jord, varav 8,468 hektar fastmark och 30,693 hektar torvmark. I bolagshand
vore 12,400 hektar odlingsjord och i bondehand 26,761 hektar. Socknarnas
redan odlade jord stannade vid 13,421 hektar. (Utredningsresultatet ingår i
serien Sveriges offentliga utredningar 1922: 32.)
Vidare hade sagda kommitté verkställt inventering av odlingsjord å fastigheter
i enskild ägo, belägna inom ett avstånd av omkring 2 mil å vardera
sidan om Inlandsbanan i dess sträckning frän södra gränsen av Ströms socken
i Jämtlands län till Storuman i Västerbottens län. Den därvid anträffade
odlingsmarken uppginge (enligt den sedermera tryckta redogörelsen i
Sveriges offentliga utredningar 1923: 25) till 49,349 hektar, varav 16,382
hektar fastmark och 32,967 hektar torvmark. I bolags ägo vore 19,682 hektar
och i bönders 29,667 hektar. Vid denna,inventering hade särskilt god och
riklig odlingsmark, lämpad för kolonisation i stor skala, konstaterats inom
Ströms, Alanäs och Tåsjö socknar å det jämtländska silurområdet.
Rörande odlingsjorden i mellersta och södra Sverige meddelade kommissionen
en sammanfattning av svaren på vissa frågor från kommissionen till
kommunerna. Från 314 kommuner i dessa delar av riket förelåge inkomna
uppgifter om odlingsmarkens areal, enligt vilka i dessa kommuner skulle
finnas 51,919 hektar odlingsbar jord.
Man kunde med bestämdhet antaga, att en ganska avsevärd tillgång på
odlingslägenheter funnes i södra och mellersta Sverige, vilka antagligen till
övervägande del lämpade sig till nya jordbruk. I flertalet fäll syntes odlingsmarken,
särskilt då fråga vore om större arealer, utgöras , av. mossar eller
vattensjuka marker, för vilkas tillgodogörande förutsattes dikningar, invallningar,
strömrensningar, sjösänkningar o. d.
Jordkommissionen har vidare i sina motiv berört frågan, huruvida en kolonisation
å odlingsmark kunde löna sig, samt avhandlat spörsmålet om
statens ekonomiska understöd. Härav inhämtas i huvudsak följande.
Det kunde ej förnekas, att vanskligheterna vid nyodling vore mycket stora.
Statistiken visade dock, att nyodlingsverksamheten oavlåtligt fortskridit trots
allt och detta även under tider med höga pris. Till avsevärd del hade dessa
nyodlingar tillkommit till följd av statliga anslag och lan. De förutsättningar,
under vilka landet nu tvingades in i omfattande försök att tillgodogöra
sig odlingsmarken, vore ej i allt desamma som tidigare. Kostnaderna
för att iordningställa marken och uppföra husen vore jämförelsevis mycket
dyrbarare nu än förr. Denna ökade kostnad motsvarades åtminstone icke
för närvarande av en motsvarande ökning i den avkomst av jorden, som tillfölle
jordbrukaren.
För nybyggenas åstadkommande måste ekonomiskt understöd lämnas från
det allmännas sida. De utgifter, som förekomme för uppnående av den
ifrågavarande uppgiften, vore, bland andra, omkostnader för markens förvärvande,
oundgängliga åbyggnader, odlingsmarkens uppodling i tillräcklig
omfattning, nödig utfartsväg, erforderliga inventarier, organisationsutgifter,
nödtorftigt uppehälle åt nybyggaren, intills det nya jordbruket lämnade avkastning
m. m. Det vore påtagligt, att de flesta nybyggare skulle digna
under denna börda av utgifter, om den ej lättades. På det allmännas bekostnad
borde de huvudsakliga utdikningarna och väganläggningarna ombesörjas.
Lån borde lämnas för uppförande av byggnader m. m. Emellertid
vore det icke någon mening uti, att till en nybyggare överlätes eu med
gäld så belastad fastighet, att han snart måste gå ifrån nybygget eller i
Jordkommissionens
uttalanden
om kostnadsfrågan
m. hi.
8 Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.
lyckligaste fall där framsläpa en eländig tillvaro. Befunnes kostnaderna, i
en man de skulle vila på nybyggaren, nr nämnda synpunkter för höga
linnés ingen annan utväg än att avlyfta från nybyggaren vad som vore
för mycket och binda honom endast vid en rimlig andel i kostnaderna. Härigenom
uppstode eu förlust, som stannade på statsverket.
Jordkommissionens
förslag om
sättet för
anskaffande
av jord.
1924 års
riksdag.
En väsentlig del av jordkommissionens ovan nämnda betänkande och förslag
berör frågan om sättet för anskaffande av den för nybyggesverksamheten
erforderliga jorden. Därvid ifrågasättes, såsom tidigare omnämnts, i
förslaget I och även i förslaget II viss tvångsavlösning medelst expropriation.
1
I denna del bragtes kommissionens förslag inför riksdagens prövning genom
motioner nr 97 i första och nr 178 i andra kammaren år 1924. Efter
avstyrkande utlåtande nr 39 av andra lagutskottet — till vilket var fogad
en reservation av herrar Linder m. fl. — avslog riksdagen det i motionerna
framställda yrkandet om skrivelse till Kung! Maj:t med hemställan om utarbetande
av förslag till lag om expropriation av jord för bildande av nya
jordbruk. För utskottets avstyrkande utlåtande avgåvos i första kammaren
63 röster mot 35. I andra kammaren, där röstsiffrorna voro 84 mot 84, gav
den avlagda sedeln utslag för utskottet.
Emellertid bar yrkande om skrivelser angående expropriationslagar för
främjande av kolonisationen framförts jämväl vid årets riksdag, nämligen i
motioner nr 162 och 163 i första samt nr 167 och 168 i andra kammaren.
Dessa motioner hava icke bänskjutits till sammansatt andra lag- och jordbruksutskott
utan behandlats av andra lagutskottet.
naittlUöre- StÖd den } nU föreliggande motioner gjorda hemställan angående
varande kolonisationsfrågans inriktande på rikets kolonisation har motionären i första
motioner, kammaren anfört bland annat följande:
»Ett ^spörsmål, som icke förelåg vid 1924 års riksdag, är kolonisationsfragan.
Åtminstone har icke jordkommissionens uppfattning av densamma
vant föremal för något uttalande. En expropriationslag för bildandet av nya
jordbruk är endast ett föreslaget led i den av kommissionen ifrågasatta planläggningen.
Bedömandet av expropriations behövlighet är också i viss män
beroende av det mål, man uppställer för sig.
Det torde vara tämligen ostridigt, att det icke är nog med egnahemsrörelsen.
Den innefattar föga kolonisation i egentlig bemärkelse utan väsentligen uppstyckning
av större egendomars odlade jord och förmedling av handel med
fardiga småbruk. Den kan dessutom bistå företrädesvis endast dem som förfoga
över något kapital, den uttränger ofta i stället från uppehället eu del
lantarbetare och den inlåter sig ej på problemet om den stora egendomens
uPPg1ff aft skaffa livsmedel åt städerna och den icke iordbrukande befolkningen.
Ett uttryck för nödvändigheten att vidga programmet ligger i det allmänna
ropet pa utnyttjande i kolonisationssyfte av den förefintliga kronomarken och
den ecklesiastika jorden. Kronojorden räcker dock icke långt, helst sedan den
alltmer utskiftats till enskilde. Den ecklesiastika jorden är till läge och omfattning
icke heller tillräcklig, och dess utnyttjande kan likaledes företrädesvis
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.
9
bestå blott i uppdelning av odlad jord och utbrytning av färdiga småbruk.
Jordkommissionen har hänvisat även till den ecklesiastika jorden såsom eu
utväg bland andra, och detta var den enda framställning av kommissionen, om
vilken alla ledamöterna enade sig. (Del IV: skrivelsen till justitieministern
och sid. 159.)
Under striderna i norrlandsfrågan voro trävarubolagens och andra vedersakares
oavlåtliga paroll, att den allmänna jorden ensam borde mottaga.och
tillgodose bekymren, vilket ock borde ske sä, att den bortgavs till enskilde.
''Den stora plundringen’ av allmän jordegendom är en gammal historisk företeelse
i svensk jordpolitik. För närvarande äro hänvisningarna till kronans
och den ecklesiastika jorden lika enträgna. Det är de enskilda intressena, som
tala och söka draga uppmärksamheten från de vida talrikare och, frånsett
den ecklesiastika jorden, mänskligare kolonisationsmöjligheter, som den enskilda
jorden erbjuder. .....
Såsom i jordkommissionens betänkande ur olika synpunkter utförligt motiverats,
uppfordrar det nuvarande läget icke blott till Norrlands kolonisation,
varmed officiellt menas kolonisation allenast, å kronojord därstädes. Förhållandena
påkalla i högsta grad rikets kolonisation och detta i all synnerhet
sedan emigrationsmöjligheterna alltmer minskas. Arbetslösheten och den
oerhörda trängseln om uppehäliena borde kunna öppna ögonen på vem som
helst.
I insikt om denna nödvändighet och med beaktande på samma gång av svårigheterna
har jordkommissionen därför föreslagit en lagstiftning om en allmän
nybyggesverksamhet i riket. Förslaget har givits lagstixtningens form, därför
att det vill höja frågan till dess rätta plan och tillägga varje arbetsför svensk
medborgare, man eller kvinna, som saknar medel men är skicklig till jordbruk,
en rättighet att erhålla statens bistånd för bildandet av nytt jordbruk, i den
mån möjlighet därtill yppas. Oavsett detta rättsmoment är saken av så omfattande
och aktuell betydelse, att den bör föras fram, såsom skett med många
mindre angelägenheter, genom eu lagstiftningsakt. Ett ytterligare skäl därtill
är, att den enskilda jorden, för så vitt den befinner sig i bolags, spekulanters
och större jordägares hand, maste lämna sin tribut till företaget.
I motiven och planläggningen till förslaget betonas bland annat vikten att
finna någon väg till frihet för människorna mellan de två historiska systemen,
statens omtanke eller personlig företagsamhet med dessas urartning, i förra
fallet till tvång och i det senare till övergrepp. Det framhålles vikten av den
egna kraftens utnyttjande å ena sidan samt behovet av personlig omvårdnad
å den andra, så att icke ett blint öde i form av storgodsbildning, penningekapitalets
koncentrering eller liknande skickelser undanhåller menige man de
primära förutsättningarna samt sålunda hindrar både vetenskapen, upplysningen
och de moraliska krafterna att kunna verka.
Det hänvisas i övrigt till motiverna i motionen nr 162 och jordkommissfonens
betänkande (första betänkandet i del IV). För att nu kommissionens synpunkter
icke må opåmint begravas i glömskan, tillåter jag mig att såsom bilaga
till detta betänkande återgiva dess lagförslag i ämnet. Dettas innehåll belyser
vad frågan gäller och gör det i större omfattning än de båda övriga förslagen
från minoriteter inom kommissionen.»
Motionären i första kammaren har därjämte hänvisat till motiven i motionen
I: 162 år 1925, däri framhålles bland annat följande.
För den stora massan med två tomma händer borde jordbruk skapas på
den naturliga vägen, vilket kunde ske genom mindre omkostnader för det
allmänna. Verklig kolonisation genom nyodling åstadkommes företrädesvis
10
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.
l/tskotiets
yttrande.
endast på denna väg genom att odlingslägenheter i närheten av hemmet toges
i anspråk. Därvid kunde jorden odlas och husen byggas med stöd av hemmen,
familjerna och de arbetsförtjänster, som ''i orten stode till buds. På
detta sätt utnyttjades bäst och mest de jordsökandes egen arbetskraft och
nedbringades det allmännas bidrag. Ingen hungrade efter den jord, söm han
ej kunde få, eller efter den jord, som kunde fås endast för penningar, vilka
ej funnes, eller efter den jord, vars iordningsställande för jordbruk och utnyttjade
därtill i främmande omgivningar ej kunde ske i brist på möilighet
att kunna leva.
Att undersöka möjligheterna för beredande av försörjning åt rikets starkt
tillväxande befolkning är uppenbarligen en angelägenhet av stor samhällelig
vikt. Genom den hämmade emigrationen till främmande länder i förening
med industriens och stadsmannanäringarnas begränsade förmåga att giva
sysselsättning åt de växande skarorna träder landets befolkningsfråga allt
mera i förgrunden.
Icke minst betydelsefull torde frågan vara för landsbygdens del, varest,
såsom ovan framhållits, det årliga födelseöverskottet numera uppgår till
mellan 30,000 och 40,000 personer. Mot bakgrunden av tidens befolkningsproblem
torde därför böra övervägas, huruvida icke landsbygdens tätnande
skaror må kunna — där förutsättningar härför finnas — beredas tillfälle
att tvärstanna inom jordbruket ävensom i vad mån den produktiva jorden
må kunna ytterligare utnyttjas i syfte att skapa vidgade utkomstmöjligheter
för folköverskottet, särskilt genom bildandet av nya jordbruk och erforderlig
utveckling av äldre.
Inom olika trakter av riket finnas helt visst betydande arealer odlingsbar
jord, som genom kolonisationsatgärder av skilda slag kunna erövras för kulturen
och giva upphov till nya försörjningstillfällen. De av kolonisationskommittén
verkställda inventeringarna bekräfta, att vidsträckta odlingsarealer
äro till finnandes inom Norrland. Enligt uttalanden av lantbruksstyrelsen,
domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Norrbottens och
i Jämtlands län samt svenska mosskulturföreningen, vilka uttalanden återgivas
i Kungl. Maj:ts proposition till årets riksdag, nr 90, angående kolonisation
å kronoparker i Norrland och Dalarna, skulle den i enskild ägo
befintliga norrländska odlingsjorden vara med hänsyn till läge och beskaffenhet
vida mera lämplig för bebyggelse än de huvudsakligen i Lapplands
skogsregion belägna kronoparkernas mark. Men även inom landets mellersta
och södra delar finnas odlingsmöjligheter, vilka hittills icke utnyttjats. Det
synes vara av vikt att snarast få undersökt, huruvida och på vad sätt en
systematisk kolonisation må kunna bedrivas även å andra trakter än de
norrländska kronoskogarna.
Genom den statsunderstödda egnahemsverksamheten torde visserligen en
ganska omfattande jordbruksbildning hava ägt rum, särskilt under senaste
åi, liksom därigenom också åstadkommits rätt avsevärda utvidgningar å
äldre lägenheter i form av tilläggsodlingar och markförbättringar. Men för
uppbringande av större till jordbruksnybildning lämpade jordområden liksom
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.
11
för utförande av erforderliga grövre, flera lägenheter gemensamt berörande
kolonisationsåtgärder — såsom anläggande av vägar, vattenavledning m. m.
— torde nuvarande egnahemsanordningar näppeligen vara tillräckliga. Härtill
kommer, att egnaliemslåneförmedlarna knappast torde kunna med nu utgående
statsunderstöd påtaga sig de kostnader och den risk, som antagligen
bleve förenad med dylik bygdbrytning, och ej heller lämna nybyggaren det
stöd, som torde krävas för att en mindre bemedlad skall kunna mäkta genomföra
det helt visst oftast vanskliga och kostsamma företaget att från
obruten mark skapa ett nytt självständigt jordbruk.
Hela den föreliggande frågan torde emellertid böra göras till föremål för
en skyndsam, objektiv och förutsättningslös utredning rörande möjligheterna
och förutsättningarna för en vidgad inre kolonisation samt vägarna för
dennas ändamålsenliga bedrivande. Enär en verksamhet av denna art inrymmer
omfattande ekonomiska problem samtidigt som den givetvis är en
fråga av stor social räckvidd, torde spörsmålets ekonomiska sida därvid jämväl
böra vederbörligen utredas.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner I: 1(14
och II: 1(59 måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och på
vad sätt kolonisation å odlingsbar jord må kunna genom statliga
åtgärder åvägabringas inom landet i vidare utsträckning
än vad för närvarande är fallet, samt för riksdagen framlägga
de förslag, som därav må föranledas.
Stockholm den 17 april 1925.
På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:
PAUL HELLSTRÖM.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hellström, Linder, Bror Petrén, greve Spens, Lindhagen,
Sederholm, Gabrielsson och Luterkort-,
från andra kammaren: herrar Johansson i Kälkebo, Hagman, Hage, Magnusson i
Skövde, Johansson i Uppmälby, Sjöblom, Pettersson i Bjälbo och Johansson i Hallagården.
Reservation
av herr greve Spens beträffande motiveringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:150 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående kolonisationsfrågans inriktande vå rikets kolonisation. a1 i texten