Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa missförhållanden i avseende å försäljningen av tobaksvaror.

1925-03-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:18, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa missförhållanden i avseende å försäljningen av tobaksvaror.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 30 mars 1925 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa missförhållanden

i avseende å försäljningen av tobaksvaror.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 233,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gardell i Gans hemställt,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att utredning måtte

verkställas angående vissa i motionen berörda missförhållanden med avseende

å försäljning av tobaksvaror från s. k. kiosker och att till kommande riksdag

måtte framläggas förslag till avhjälpande av dessa missförhållanden.

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört:

Uti lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan

rörelse av den 30 maj 1919 äro vissa medgivanden gjorda om reglerande

av tiden, under vilken handelsbod må hållas öppen, med anledning varav

olika förhållanden på vissa områden kommit att införas. Beträffande de

egentliga affärerna med tobaksvaror torde veterligen icke något undantag

från lagens huvudbestämmelser hava införts, varemot vid vissa andra affärer,

som, jämte andra varor, tillhandahålla tobaksvaror, har det däremot i vissa

orter blivit regel, att undantag tillämpas, och härvid syftas i första hand på

den s. k. kioskhandeln. Visserligen torde man hava utgått ifrån att försäljningen

från dem huvudsakligen skulle avse andra varor, såsom sötsaker,

läskedrycker, tidningar m. m. och att tobakshandeln skulle vara inskränkt

till ett minimum.

Rätta förhållandet torde emellertid vara, att under vissa tider, särskilt då

tobaksaffärerna äro stängda, den huvudsakliga försäljningen utgöres av

tobaksvaror.

Tobakshandlarna hava vid olika tillfällen och i olika sammanhang framfört

sina anmärkningar mot förhållandet, både i pressen och till myndigheter,

med framhållande av den orättvisa gent emot dem, som denna skiljaktighet

i rätten att hålla affärerna öppna ovillkorligen innebär. Då frågan emellertid

måste anses vara av den betydelse, att det icke hör få fortgå på detta

sätt, synes riksdagen böra taga frågan i övervägande på sådant sätt, att det

begäres en opartisk utredning av densamma.

Enligt lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av

handel och viss annan rörelse (den s. k. butikstängningslagen) gäller såsom

huvudregel, att handelsbod må hållas öppen allenast å söckendagar

mellan klockan 8 f. m. och klockan 7 e. m.

Härifrån göres i lagen undantag dels för tiden 10—23 december, då bod

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 saml. 2 avd. It höft. (Nr IS.)

Motiveringen

till motionen.

Gällande bestämmelser

i

ämnet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Skrivelse till

Kungl. Maj:t

från Sveriges

köpmannaförbund

den 8 maj

1924.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

må hållas öppen till klockan 8 e. m., dels för bod, där handel idkas med

mejeriprodukter, ägg, margarin eller bageri- och konditorivaror, vilken

hod må för försäljning enbart av dylika varor öppnas en timme tidigare och

hållas öppen en timme längre än förut är sagt, dels ock beträffande handel

å sön- eller helgdag, i det att hod då må hållas öppen för försäljning enbart

av livsmedel av ovan angivna slag ävensom av färsk frukt eller

levande blommor å tid mellan klockan 7 och klockan 10 f. in.

De tider, som sålunda i lagen fastställts för öppethållande av handelsbod,

kunna emellertid genom beslut av vederbörande kommunala representation

inom vissa i lagen angivna gränser inskränkas eller utvidgas,

allt efter som sådant påkallas av särskilt förhållande inom respektive kommun.

Beträffande söckendag är det sålunda möjligt att i nämnda ordning få

öppethållandet inskränkt med högst 4 timmar samt utsträckt för stad

eller köping med högst 1 timme på morgonen och 1 timme på aftonen

och för annan kommun med högst 2 timmar på morgonen och 2 timmar

på aftonen. Vad åter angår sön- eller helgdag kan det i lagen medgivna

öppethållandet därunder för försäljning av vissa varuslag i enahanda ordning

antingen inskränkas eller helt förbjudas eller ock utsträckas att gälla

jämväl tiden mellan klockan 10 och klockan 11 f. m. samt högst 2 timmar å tid

efter klockan 1 e. m. I fråga om företag av samma slag må ej meddelas

olika bestämmelser, med mindre sådant kan ske utan obehörigt gynnande

av vissa företag.. För att äga giltighet skola kommunala myndigheters

beslut av nu ifrågavarande slag fastställas av vederbörande länsstyrelse.

Under tid, då handelsbod av visst slag ej må hållas öppen, må enligt

8 § andra stycket vara, varmed handel i dylik bod idkas, ej heller annorstädes

för allmänheten hållas till salu, med mindre länsstyrelsen med hänsyn

till särskilt förhållande därtill lämnat tillstånd.

Emellertid äro enligt 15 § från tillämpning av stadgandena i lagen

undantagna, bland annat:

dels för resande avsedd försäljning vid järnvägs- eller ångbåtsstation, i

järnvägsvagn eller å fartyg,

dels försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med

kafé- eller restaurangrörelse och antingen sker allenast till förtäring eller

förbrukning å stället eller ock avser försändning eller avhämtning av

lagad mat, tillagade alkoholfria drycker eller svagdricka; och

dels försäljning utomhus och allenast i mindre omfattning av matvaror,

läskedrycker, blommor eller dylikt.

De i motionen berörda förhållandena hava utförligt behandlats i en av

Sveriges Köpmannaförbund den 8 maj 1924 till Kungl. Maj:t ingiven

skrivelse, däri förbundet anhållit om ändring och komplettering av butikstängningslagen

i vissa närmare angivna hänseenden. I denna skrivelse

har förbundet anfört bland annat följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

En företeelse, som torde vara värd statsmakternas särskilda uppmärksamhet,

enär den hotar att helt förtaga värdet av gällande butikstängningslag,

är den vitt florerande kioskhandeln. På tider, då de vanliga

handelsbodarna av lagen åläggas att hålla stängt, bedriva de talrikt förekommande

kioskerna en omfattande rörelse, varigenom den lojala handelsnäringen

lider uppenbart avbräck. Av förefintliga kiosker finnas tvenne

kategorier, av vilka den ena på vissa villkor torde vara undantagen från

butikstängningslagens tillämpning, under det att den andra otvivelaktigt

bör vara underkastad lagens föreskrifter.

Den förra kategorien utgöres huvudsakligen av de s. k. järnvägskioskerna,

för vilkas undantagsställning torde kunna åberopas § 15 mom. 3, där

denna rörelse definieras såsom »för resande avsedd försäljning vid järnvägs-

eller ångbåtsstation etc». Under skydd av nämnda bestämmelse bedriva

dessa kiosker snart sagt dygnet om sin verksamhet med huvudintresset

riktat på den bofasta befolkningen. Ehuru försäljningen enligt

lagen skall vara begränsad till resenärer, föreligga otaliga rapporter om

att försäljning ofta pågår under tider, då tåg varken komma eller gå.

Från en stad berättas sålunda, att järnvägskiosken hålles öppen bland annat

söndagar från kl. 6—10 e. m., ehuru under denna tid endast ett tåg

anländer kl. 9 e. m. Här skildrade tillvägagångssätt synes stå i uppenbar

strid med lagens bestämmelser och därför böra av allmän åklagare beivras.

Att detta så sällan sker torde kunna förklaras därav, att lagens

föreskrifter icke äro tillräckligt tydligt formulerade samt av svårigheten

att lagligt bevisa, att försäljning skett till icke resenärer. Ett betydligt

bättre tillstånd härutinnan torde lämpligen kunna ernås genom sådan

komplettering av lagen, att järnvägskiosks öppethållande, då vanlig butikshandel

är förbjuden, begränsas till viss tid före och efter tågs ankomst

eller avgång.

Det andra slaget kiosker äro sådana, som icke hava någon förbindelse

med trafikväsendet, av vilka under senare år uppstått ett mycket stort

antal. Handel, som bedrives av sådan kiosk, bör otvivelaktigt betraktas

såsom jämställd med försäljning i bod och torde sålunda vara underkastad

butikstängningslagens begränsning av tiden för dess idkande. Sådan

kioskhandel torde nämligen icke kunna inrangeras under undantagsbestämmelsen

i § 15 mom. 7, som avser »försäljning utomhus och allenast

i mindre omfattning av matvaror etc.». Att med visshet uppdraga gränslinjerna

mellan sådan försäljning, som avses i sistnämnda lagrum, och försäljning

i bod är visserligen i avsaknad av legala definitioner icke lätt,

men att döma av den praxis, som tillämpas i Stockholms stad och län,

synes sistnämnda lagrum endast böra avse anordningar utomhus av mera

tillfällig beskaffenhet, t. ex. salustånd, under det att försäljning från kiosk

av mera permanent karaktär torde böra jämställas med butikshandel.

Beträffande försäljning av tobaksvaror från kiosker under tid, då butikstängningslagen

lägger hinder i vägen för försäljning av dylika varor i

bod, blir frågan i varje särskilt fall, huruvida undantagsbestämmelserna

i § 15 skola tillämpas eller icke. Den undantagsbestämmelse, som här kan

ifrågakomma, är den, som rör »försäljning, som bedrives under utövning

av eller i samband med kafé- eller restaurantrörelse och antingen sker

allenast till förtäring eller förbrukning å stället eller ock avser försändning

eller avhämtning av lagad mat, tillagade alkoholfria drycker eller

svagdricka». Försäljas tobaksvaror i samband med dylik rörelse och på

sagda villkor i övrigt, lägger butikstängningslagen intet hinder i vägen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utredning i

anledning av

ovan berörda

skrivelse.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Vad som menas med kafé- och restaurantrörelse är ej lätt att med visshet

saga; men säkert torde vara, att vanliga kiosker, där läskedrycker och

konditorivaror serveras vid disken, icke äro att anse som kaféer eller

restauranter. Den i stor utsträckning tillämpade metoden att uppställa

som villkor för tobaksförsäljning jämväl försäljning av chokladbit eller

dylikt är förmodligen avsedd att giva sken av kaférörelse, på grund varav

försäljningen skulle vara laglig. Som förfarandet nu vanligen tillgår torde

emellertid säljaren gorå sig skyldig till tvenne lagbrott, eftersom försäljningen

till avhämtning av både tobaksvaror och choklad är förbjuden i

butikstängningslagen. Denna tolkning överensstämmer med den av polisdomstolen

i Stockholm vid åtal mot åtskilliga kiosker för olaga tobaksförsäljning

tillämpade.

Någon särskild lag angående reglering av kioskhandeln finnes icke och

torde ej heller hava någon uppgift att fylla, eftersom ju detta slag av

handel är jämförlig med handel i bod, varom ju detaljerade bestämmelser

finnas. I fall av överträdelse av butikstängningslagen är alltså vederbörande

allmän åklagare skyldig att inskrida efter härom gjord anmälan.

Att åtal i dylika fall så ofta underlåtas, torde huvudsakligen bero på obekantskap

med butikstängningslagens rätta innebörd. För att vinna rättelse

av missförhållanden i berörda avseende erfordras sålunda icke egentlig

lagändring utan endast sådant förtydligande av lagen på vissa punkter,

som kan minska åklagaremyndigheternas tvekan att ingripa.

Förbundet vill ej underlåta att i detta sammanhang påpeka, att den florerande

kioskhandeln ej blott är till uppenbart men för den lojala butikshandeln,

utan även måste anses innebära olägenheter för den köpande allmänheten.

Det torde sålunda vara allmänt känt, att kioskhandeln i stor

utsträckning tillämpar försäljningspriser, som äro avsevärt högre än motsvarande

priser inom detaljhandeln i bod, och detta ehuru kioskernas omkostnader

böra vara ojämförligt lägre än butikshandelns. I avsaknad av

konkurrens från butikshandels sida å tider, då den lojala handeln lagenligt

än inställd, hava kioskerna trots omnämnda prispolitik alla möjligheter

att bedriva en omfattande rörelse.

Att kioskhandeln är ett synnerligen lukrativt företag utan behov av privilegierad

ställning, synes bland annat framgå av det förhållandet, att, enligt

å patent- och registreringsverket tillgängliga siffror, ett visst kioskföretag

i aktiebolagsform under år 1922 hade en vinst, som var en halv

gång större än aktiekapitalet, och detta under ett verksamhetsår, som för

detaljhandeln i allmänhet var allt annat än inkomstbringande.

Köpmannaförbundets ifrågavarande skrivelse remitterades av Kungl. Maj:t

den 27 maj 1924 till socialstyrelsen för utlåtande.

På anmodan av socialstyrelsen hava därefter under senare hälften av

fjolåret dels yttranden över framställningen avgivits av åtskilliga enskilda

sammanslutningar, däribland Sveriges tobakshandlares riksförbund, vilket

därvid förklarat sig i stort sett helt ansluta sig till de av köpmannaförbundet

anförda synpunkterna och önskemålen, Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,

Svenska tidningsutgivareföreningen, Aktiebolaget svenska pressbyrån

och Svenska handelsarbetarförbundet, dels ock samtliga länsstyrelser

inkommit med utlåtanden, i åtskilliga fall åtföljda av yttranden från magistrater,

stadsstyrelser, poliskammare, polismästare, landsfogdar, lands- och

stadsfiskaler med flera polisfunktionärer ävensom handelskarnrar, handelsort!

köpmannaföreningar samt andra liknande sammanslutningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 5

I de sålunda avgivna utlåtandena hava de av köpmannaförbundet anmärkta

förhållandena angående kioskhandeln ingående belysts i olika avseenden

samt skiftande meningar uttalats beträffande behovet och lämpligheten

av de av köpmannaförbundet till undanröjande av därutinnan rådande

missförhållanden framställda förslagen om ändring och komplettering

av butikstängningslagen.

Socialstyrelsen har ännu ej avgivit utlåtande'' i ärendet.

Såsom av det föregående framgår, äro de i motionen berörda förhållandena

för närvarande föremål för en på Kungl. Maj:ts föranledande igångsatt,

ingående undersökning. Den av motionären påkallade opartiska utredningen

är sålunda redan satt i verket. Det torde vid sådant förhållande

ej föreligga anledning för riksdagen att, utan avvaktan av samma utrednings

avslutande och därav föranledda åtgörande från Kungl. Maj:ts sida,

nu fatta ståndpunkt till den föreliggande frågan och på grundval därav

göra en framställning i ämnet till Kungl. Maj:t.

Med stöd av det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

9

Stockholm den 30 mars 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Under*, Sigfrid Hansson*, greve Spens,

Tjällgren, von Koch*, Frändén* och Åkerberg*-,

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Ödström, Johansson i

Kälkebo, Ros, Svensson i Skönsberg och Johansson i Sollefteå*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Johansson i Kälkebo.

Utskottets

yttrande*

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. U höft. (Nr 18.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.