Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring dels ock fyra i ämnet väckta motioner.
1925-04-17 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1925:19, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring dels ock fyra i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1925 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30
juni 1913 om allmän pensionsförsäkring dels ock fyra i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 6 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 91, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän
pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,
sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 23 maj 1924 (nr 160),
skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
14 §.
Sedan mantalslängden för---den 25 mars.
Sedan förteckningen kommit---göras i förteckningen.
Där ej förordnande---av förteckningens innehåll.
Den uppbörd av pensionsavgifter, som enligt 13 § skall ombesörjas av den
kommunala uppbördsmyndigheten, förrättas före den 16 december det år, då
avgifterna påförts, i den ordning, som kommunen bestämmer. Restlängd över
oguldna avgifter skall före den 16 januari nästföljande år avlämnas till den
myndighet, som har att ombesörja avgifternas indrivning.
Har avgiftspliktig icke inom den för uppbörd bestämda tid till fullo erlagt
pensionsavgift, varom i 13 § första stycket sägs, skall likväl vad av honom må
hava erlagts före utgången av juni månad året näst efter det, då avgiften
påförts, tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp enligt 6 § första
stycket.
De inom sistnämnda tid erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till den
i 11 § omförmälda fonden. Kommun är därjämte skyldig att till sagda fond
redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit inom
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 15 höft. (Nr 19.) 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Uppbörd av
grundavgifter
enligt
pensionsförsäkringslagen
m. m.
samma tid erlagda. Vad av kommun sålunda inbetalats må icke tagas i beräkning
vid bestämmande av pensionsbeloppet.
För ej erlagd---hos den avgiftspliktige.
Det åligger den---av pensions belopp.
Där så prövas---— än ovan stadgas.
Närmare bestämmelser angående — —- — meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.
I samband med denna proposition bar utskottet till behandling förehaft fyra
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 210 av herr Gabrielsson samt
inom andra kammaren
nr 299 av herr Heiding,
nr 371 av herrar Johansson i Edsbyn och Lundén ävensom
nr 375 av herr Johansson i Edsbyn.
I motionerna I: 210 och II: 371 har hemställts, att riksdagen måtte vidtaga
sådan ändring av det i propositionen innefattade förslaget, att kommuner, som
så önska och därom hos Kungl. Maj:t göra framställning, måtte äga rätt att ä
kronouppbördsmyndighet överlåta indrivningen av de pensionsavgifter, som det
eljest åligger kommunen att uppbära.
I motionen II: 299 har yrkats, att riksdagen ville vidtaga sådan ändring
av Kungl. Maj:ts förslag, att sistberörda avgifter skola uppföras å kronodebetsedeln.
I motionen II: 375 slutligen har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådant
tillägg till den av Kungl. Maj:t föreslagna lagen, att varje enligt pensionsförsäkringslagen
avgiftspliktig person erhåller en motbok, som till form,
innehåll och uppställning bestämmes av pensionsstyrelsen, och i vilken den
uvgiftspliktiges alla avgifter för försäkringen införas, efter hand som de erläggas.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för det med propositionen framlagda
lagförslaget ävensom för de i ämnet väckta motionerna, får utskottet, i
den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionens
respektive motionernas innehåll.
Kungl. Maj:ts proposition jämte motionerna I: 210 samt II: 299 och 371.
Enligt 13 § i pensionsförsäkringslagen skall den avgift å tre kronor om
året, som varje enligt lagen avgiftspliktig har att erlägga (den s. k. grundavgiften),
uppbäras av den kommun, där vederbörande är mantalsskriven; och
skall uppbörden ombesörjas av den myndighet inom kommunen, som förrättar
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
3
uppbörden av kommunalutskylderna. Den pensionsavgift utöver förenämnda
tre kronor, som avgiftspliktiga med en årsinkomst av minst G00 kronor hava
att betala (den s. k. tillag g sav giften) — växlande mellan 2—30 kronor allt
efter inkomstens storler —- debiteras och uppbäres åter i samband med kronoutskylderna.
Där så prövas skäligt, äger emellertid Konungen för viss kommun
förordna, att jämväl uppbörden av grundavgiften skall äga rum i samband
med kronouppbörden. — Enligt 14 § skall grundavgiften erläggas senast den 30
juni året efter det, då avgiften påförts, och får dylik avgift, som erlägges senare,
icke tillgodoräknas vederbörande såsom pensionsunderlag. För grundavgifter,
vilka icke inom sålunda stadgad tid erlagts, står kommunen i ansvarighet, och
har kommunen att till pensionsförsäkringsfonden inbetala ett belopp, motsvarande
dylika ej erlagda avgifter, med rätt att i sin ordning hos den avgiftspliktige
utkräva utlägget. — Någon bestämd tid, inom vilken den kommunala uppbördsmyndigheten
är skyldig att hålla uppbörd av grundavgifter eller avlämna restlängd
över sådana avgifter till vederbörande indrivningsmyndighet, finnes icke
stadgad, likasom kommunerna själva bestämma den ordning, i vilken uppbörden
skall äga rum, om den skall ske i samband med uppbörd av kommunalutskylderna
eller å särskild uppbördsstämma. -—- Enligt i administrativ ordning
utfärdade föreskrifter skall uppbördsmyndigheten så snart ske kan och senast
inom trettio dagar efter uppbördsstämmans avslutande insätta influtna avgifter
å något av riksbankens kontor för pensionsstyrelsens räkning. Avgifter,
som därefter inflyta, skola, om sammanlagda beloppet uppgår till 500 kronor,
insättas för varje kalenderkvartal senast inom en månad efter kvartalets utgång.
Vid försummelse beträffande insättning av influtna medel åligger kommun
att gälda 6 procent ränta å det för sent inlevererade beloppet. Slutredovisningskall
äga rum senast före utgången av juli månad året efter det, då avgifterna
påförts.
Jämlikt föreliggande uppgifter hava hittills 14 städer ■— däribland Stockholm,
Göteborg och Malmö — med sammanlagt något mer än en miljon invånare,
efter gjord framställning, erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att få uppbörden
av grundavgifterna verkställd i samband med kronouppbörden. Ett 15- tal ansökningar i dylikt syfte -—- däribland från en del landskommuner — hava
lämnats utan bifall.
Enligt vad en av pensionsstyrelsen verkställd utredning angående uppbördsresultatet
i fråga om grundavgifterna för år 1920 utvisar, hade 1748 kommuner
haft uppbörden av berörda avgifter förlagd till tider före nämnda års utgång,
medan åter i 775 kommuner uppbörden av samma avgifter ägt rum först
efter ingången av näst påföljande år. Beträffande dessa 775 kommuner må här
återgivas följande, för prövning av nu föreliggande lagförslag belysande sammanställning:
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Propositionens
innehåll
och tillkomst.
Städer
Icke jordbruks- kommuner
Jordbrukskom-
muner
Summa
An-
tal
Påförda
grund-
avgifter
Res-
tan-
tie-
%
An-
tal
Påförda
grund-
avgifter
Res-
tan-
tie-
%
An-
tal
Påförda
grund-
avgifter
Res-
tan-
tie-
%
An-
tal
Res-
tan-
tie-
%
Kommuner med påförda grund-
avgifter understigande 2.000 kr.
Kommuner, i vilka påförda grund- avgifter ligga mellan 2,000—
2
3,093
14.1
39
54,006
7.5
380
406,971
4.3
421
4.7
5,000 kr...........
Kommuner, i vilka påförda grund-
3
12,957
28.6
67
217,797
15.3
174
527,505
7.8
244
10.3
avgifter ligga mellan 5,000—
10,OX) kr..........
1
9,264
19.0
32
219,009
20.7
39
260,238
16.7
72
18.5
Kommuner, i vilka påförda grund-
avgifter ligga mellan 10,000—
20,(100 kr..........
21
289,305
30.7
8
98,169
22.1
29
28.5
Kommuner, i vilka påförda grund-
avgifter överstiga 20,000 kr. .
1
46,467
27.1
5
130,251
37.6
3
62,694
25.2
9
32.3
Summa
7
71,781
25.8
1(14
910,368
24.2
604
1,355,577
10.3
775| 16.2
Såsom av tabellen framgår, uppgingo restantierna uti ifrågavarande 775
kommuner, där uppbörden för år 1920 verkställts först inpå nästpåföljande år,
till genomsnittligt 16.2 %. Motsvarande siffertal för den andra gruppen av
1,748 kommuner med uppbördstiden under loppet av år 1920 utgjorde 13.8 %.
I mindre kommuner synes restantiernas storlek i stort sett vara oberoende av
tidpunkten för uppbörden. Bäst ställer sig resultatet av uppbörden i jordbrukskommuner,
sämst åter i städer och industrisamhällen.
Det i propositionen innefattade lagförslaget avser genomförande av bestämmelser,
att, där ej Konungen för viss kommun förordnat, att jämväl uppbörden
av grundavgifter skall verkställas i samband med kronouppbörden, vederbörande
kommunala uppbördsmyndigheter skola hålla uppbörd av nämnda avgifter
före den 16 december det år, avgiften påförts, samt till vederbörande indrivningsmyndighet
avlämna restlängd över oguldna dylika avgifter före den 16
januari nästföljande år. — Tillika angives i propositionen, att förslagets antagande
är avsett att föranleda bl. a. sådan ändring av föreskrifterna angående
inleverering till pensionsförsäkringsfonden av erlagda grundavgifter, att den
kommunala uppbördsmyndigheten skall, sedan uppbördsstämma hållits, inom
årets utgång insätta influtna avgifter i riksbanken. Kommunerna skulle sålunda
äga att njuta ränta å avgifterna under tiden från uppbördsstämman till
årets utgång.
Förslaget är föranlett av en pensionsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t av
den 21 januari 1924, däri styrelsen framlagt förslag till vissa, mera omfattande
ändringar av gällande bestämmelser om påföring, uppbörd och redovisning av
pensionsavgifter i syfte att åstadkomma större reda och enkelhet i nämnda hänseende
samt giva försäkringen större effektivitet.
Sedan statens besparingskommitté i ett över skrivelsen den 26 februari 1924
avgivet yttrande förklarat, att de av pensionsstyrelsen framlagda ändringsför
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
slagen berörde förhållanden, som antagligen bleve föremål för kommitténs prövning,
och att det av denna anledning syntes mindre ändamålsenligt att för det
dåvarande genomföra dessa förslag, utom såvitt desamma avsåge föreskrifter
om viss sluttid för den kommunala uppbörden av grundavgifterna och för avlämnande
av restlängd över sådana avgifter, i vilka avseenden den av pensionsstyrelsen
förebragta utredningen visat, att bristen å dylika föreskrifter för närvarande
vållade betydande olägenheter både fiir de försäkrade och vid det administrativa
arbetet inom pensionsstyrelsen, har Kungl. Ataj :t funnit sig böra upptaga
pensionsstyrelsens förslag allenast i sistnämnda delar.
Till motivering av förslaget härutinnan — vilket skilde sig från det nu i propositionen
innefattade förslaget endast såtillvida, att sluttiden för restlängds
avgivande däri angivits till årets utgång i stället för, såsom nu föreslås, till den
15 januari — har pensionsstyrelsen anfört huvudsakligen, att med nuvarande
ordning uppbördsstämma i många fall hålles sä sent, att indrivning av resterande
avgifter, synnerligast i stora kommuner, icke hinner äga rum före respittidens
utgång, att detta i sin tur medför, att försäkringstagare, som verkligen erlagt
dem åliggande avgifter, ofta ändock icke få såsom pensionsunderlag tillgodonjuta
desamma, att med nu rådande uppbördsförhållanden kommunerna på grund
av sin ansvarighet för grundavgifterna åsamkas över hövan dryga utgifter, samt
att ett tillbakaflyttande på föreslaget sätt av uppbördstiden och införande av
skyldighet att kort efter uppbördsstämman avlämna restlängd skulle åstadkomma
ett vida bättre uppbördsresultat än för närvarande, bereda indrivningsmvndigheterna
en väsentlig lättnad i deras arbete, bl. a. därigenom att restlängd å
grundavgifterna skulle komma att avlämnas ungefär samtidigt med restlängden
å kronoutskylder, samt minska pensionsstyrelsens nu så omfattande och tidsödande
arbete med kontroll å avgiftsbetalning och kommunernas redovisning.
— I skrivelsen uppgives tillika, att styrelsen haft under övervägande frågan om
förläggande av uppbörden av grundavgifterna i samband med kronouppbörden,
att styrelsen emellertid av vissa angivna skäl icke funne detta lämpligt, och att
i alla händelser före åtgärders vidtagande i sådant syfte borde avvakta s resultatet
av pågående utredningar angående dels skatteuppbörden och dels en förenklad
och enhetlig organisation av socialförsäkringen.
Av de till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga hava landshövdingen
S. H. Kvarnzelius och hemmansägaren P. Nilsson i Bonarp samt fröken
Ebba Vedberg deltagit i ärendets behandling och därvid tillstyrkt de i skrivelsen
framställda förslagen.
Vid pensionsstyrelsens skrivelse var fogat ett särskilt yttrande av styrelsens
chef, generaldirektören af Jochnick, däri denne, med framhållande att styrelsens
förslag i nu förevarande del syntes honom äga goda förutsättningar att i stort
sett bereda såväl de försäkrade som kommunerna beaktansvärda fördelar, förklarade
sig hava biträtt förslaget endast under den förutsättningen, att man kunde
förvänta, att Kungl. Maj:t skulle komma att ställa sig välvillig till framställningar
om upptagande av grundavgifter i samband med kronoutskylderna
från kommuner, vilka genom förändringen kunde förväntas komma att drabbas
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
av olägenheter i form av försämrat uppbördsresultat och ökade uppbördskostnader.
Av de utlåtanden, som av rikets länsstyrelser och ett 500-tal kommuner från
vissa av länen avgivits över pensionsstyrelsens förslag i nu förevarande del, har
i det vida övervägande flertalet uttalats obetingad anslutning till förslaget,
därvid från flera länsstyrelsers sida livligt understrukits behovet av ett skyndsamt
genomförande av bestämmelser i de ifrågasatta hänseendena. Av några
länsstyrelser och ett 60-tal kommuner — däribland flera städer — huvudsakligen
i Skaraborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, har emellertid såsom
en mera önskvärd utväg förordats, att grundavgifterna finge uppbäras i
samband med den ungefär samtidigt infallande kronouppbörden. Erån ett
20-tal kommuner från skilda län bär föreslagits ett framflyttande på några
månader av de ifrågasatta sluttiderna, så att uppbörden av grundavgifterna
alltjämt skulle kunna ske å första kommunaluppbördsstämman året efter det,
då avgifterna påförts. Ett 20-tal andra kommuner, därav flertalet från Skaraborgs
och Värmlands län, hava åter uttalat sig emot varje ändring i nu gällande
bestämmelser under anförande bl. a., att i praktiken restantierna visat sig bliva
mycket större vid uppbörd före nyår än vid uppbörd i sammanhang med kommunaluppbörden
i februari eller mars. I en del kommuners yttranden har
anförts, att bästa sättet att intressera kommunerna för en tidig uppbörd vore
att göra tiden för avgifternas inleverering oberoende av uppbördstiden och låta
kommunerna åtnjuta ränta till inlevereringsdagen. Tvenne länsstyrelser hava
framhållit de olägenheter, som för arbetet å landskontoren skulle uppkomma,
därest ett större antal kommuner komme att erhålla tillstånd till att få grundavgifterna
upptagna i samband med kronouppbörden. Av några länsstyrelser slutligen
har ifrågasatts, om icke det föreliggande förslaget hade så nära samband
med det enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 maj 1924 åt särskilda sakkunniga
(de s. k. uppbördssakkunniga) lämnade uppdraget att verkställa utredning om
åtgärder för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd, att med förslagets
prövning borde anstå i avbidan på nämnda sakkunnigas blivande utlåtande.
Medan styrelsen för svenska stadsförbundet förklarat sig icke hava något
att erinra emot förslaget, har åter styrelsen för svenska landskommunernas förbund,
med framhållande av att en ändring av bestämmelserna om uppbörden av
grundavgifterna förr eller senare vore ofrånkomlig och måste gå i den av pensionsstyrelsen
föreslagna riktningen, så att tiden emellan avgifternas påförande
och uppbörden därav bleve så kort som möjligt, förklarat sig vidhålla sin i
annat sammanhang uttalade uppfattning om såväl det lämpliga som det berättigade
i en överflyttning till kronouppbörden av ifrågavarande uppbörd samt
fördenskull förordat denna utväg till ernående av bättre förhållanden å ifrågavarande
område.
Departementschefen har i sitt till statsrådsprotokollet avgivna yttrande i
frågan anfört bl. a. följande:
För ett fullständigt undanröjande av de med det nuvarande systemet förenade
olägenheterna torde erfordras en genomgripande ändring av gällande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
bestämmelser å området. En sådan ändring lärer emellertid icke kunna företagas
utan grundligare utredning i olika hänseenden än som nu föreligger. En
förändring av grundvalarna för det nuvarande uppbördssystemet — vare sig
i riktning mot en från många håll tillstyrkt generell överflyttning av grundavgifterna
till kronouppbörden eller annorledes — eller för kontrollen inom
pensionsstyrelsen över avgiftspliktens fullgörande synes mig för övrigt vara
för närvarande utesluten redan på den grund att, i överensstämmelse med vad
statens besparingskommitté anfört, dessa frågor kunna antagas inom en nära
framtid komma att upptagas till behandling i ett vidare sammanhang. I
sådant avseende må även erinras om att, såsom i vissa avgivna yttranden
anförts, tillkallade sakkunniga sedan någon tid tillbaka äro sysselsatta med
utarbetande av förslag till åtgärder, åsyftande en mera rationell uppbörd än
för närvarande av skatter och allmänna avgifter. I dessa kommitterades
uppdrag ingår också att verkställa utredning rörande den lämpligaste formen
för uppbörden av grundavgifter och tilläggsavgifter för pensionsförsäkringen.
Även denna omständighet talar emot att vidtaga några principiella förändringar,
innan resultatet av de sakkunnigas utredning föreligger, vilket icke
torde dröja alltför länge.
De ändringar, pensionsstyrelsen nu föreslår i fråga om uppbörden av grundavgifterna
och avlämnande av restlängd, innefatta emellertid icke någon
rubbning i principerna för det nuvarande förfarandet. Innebörden av pensionsstyrelsens
förslag i denna del är, såsom framgått av det föregående, endast,
att den ordning för uppbörden, som redan för närvarande ansetts lämplig för
och användes inom det övervägande flertalet av landets kommuner, skall som
regel bliva gällande för samtliga kommuner. Hinder synes mig därför icke
ur nyss anförda synpunkter möta mot att nu antaga styrelsens förslag i denna
del, därest det eljest kan anses av omständigheterna betingat att utan att avvakta
resultatet av berörda utredningar vidtaga en jämkning i det gällande
systemet. Visserligen kan, i enlighet med vad nyss anförts, ett genomförande
av pensionsstyrelsens förslag icke fullständigt undanröja olägenheterna med
detta system, men förslaget torde dock vara ägnat att medföra avsevärda förbättringar,
åtminstone beträffande de större kommuner, där uppbörden skulle
komma att verkställas tidigare, än nu är fallet. Skulle det emellertid för en
kommun möta svårighet att förrätta uppbörd före den 16 december, synes kommunen,
på sätt chefen för pensionsstyrelsen förutsatt i sitt i det föregående
berörda särskilda yttrande i ärendet, böra erhålla tillstånd att upptaga grundavgifterna
i samband med kronoutskylderna.
Då ifrågavarande lagändring torde böra genomföras i så god tid, att de nya
bestämmelserna kunna tillämpas beträffande uppbörden av avgifter, som
påföras under innevarande år, synes lagändringen böra träda i kraft den 1
nästkommande juli. Några svårigheter härav för kommunerna eller för pensionsstyrelsen
lära, enligt vad jag inhämtat, icke behöva uppstå.
I motionerna 1:210 samt 11:299 och 371 har framhållits, att i alla de
kommuner, där uppbörden av grundavgifterna för närvarande äger rum i
samband med uppbörden av kommunalutskylder under förra delen av året
efter det, då nämnda avgifter påförts, skulle ett genomförande av Kungl.
Maj:ts förslag komma att medföra avsevärda kostnader och olägenheter såväl
för uppbördsmyndigheten som för vederbörande avgiftsbetalande, och att den
riktiga lösningen av frågan om grundavgifternas uppbärande vore ett stadgande
om obligatorisk uppbörd av nämnda avgifter i samband med kronoutskylderna.
Motiveringen
till
motionerna
1:210 samt
II: 299 och
371.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Tidigare
framställningar,
avseende
uppbörden
av
grundavgifterna.
Statens besparingskommittés
betänkande
den 19 februari
1925.
Innan utskottet övergår att för egen del yttra sig angående den i propositionen
föreslagna lagändringen jämte de i nu förevarande motioner framställda
ändringsförslagen må till ytterligare belysning av hithörande spörsmål erinras,
att pensionsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1918 föreslagit,
att uppbörden av pensionsavgifterna skulle fullständigt skiljas från uppbörden
av skattemedlen samt beträffande såväl grundavgifterna som tilläggsavgifterna
överlämnas åt kommunerna,
att styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas
förbund i skrivelser till Kungl. Maj:t av respektive den 26 maj 1920 och den
21 december 1921 påkallat utredning angående sådan ändring i fråga om
uppbörden av avgifter enligt pensionsförsäkringslagen, att ansvaret för och
uppbörden av grundavgifterna icke längre skulle påvila kommunerna,
att i tvenne vid 1922 års riksdag väckta motioner påyrkats, i den ena sådan
ändring i pensionsförsäkringslagen, att grundavgifterna skulle komma att uppbäras
i samband med kronouppbörden och kommunerna fritagas från den dem
nu påvilande ansvarigheten för av avgiftspliktiga icke erlagda sådana avgifter,
och i den andra sådan ändring i samma lag, att uppbörden av pensionsförsäkringsavgifterna
bleve uppdragen icke såsom nu åt tvenne uppbördsmyndigheter
utan åt endast en sådan,
att pensionsstyrelsen i ett över berörda motioner avgivet yttrande förklarat
bl. a. att, i händelse endast en uppbördsmyndighet skulle hava hand om pensionsavgifterna,
övervägande skäl talade för att förlägga uppbörden av samtliga
dylika avgifter till kommunerna, samt
att i enlighet med hemställan av vederbörande utskott ifrågavarande motioner
emellertid ej föranledde någon riksdagens åtgärd på den grund, att de däri
väckta spörsmålen redan vore föremål för utredning av kommittén för socialförsäkringens
organisation.
Vidare må framhållas, att, efter det’ att Kungl. Maj ds nu ifrågavarande förslag
utarbetats och den 6 sistlidne februari remitterats till lagrådet för utlåtandes
inhämtande, statens besparingskommitté den 19 i samma månad avgivit betänkande
med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation.
I detta betänkande har i hithörande delar anförts bl. a. följande:
Huvudvikten i pensionsförsäkringen bör läggas på avgiftspensioneringen och
måste för sådant ändamål en väsentlig höjning av pensionsavgifterna med det
snaraste vidtagas. Den stora allmänheten kommer att såmedelst bibringas en
allt starkare känsla av den enskildes plikt att i sin krafts dagar sörja för framtiden
genom att inbetala en ej alltför obetydlig del av sina inkomster för att
därigenom bereda sig erforderlig försörjning, när ålderdom och arbetsoförmåga
inträda.
Till en början har kommittén funnit sig böra föreslå en höjning av grundavgiften
från 3 till 5 kronor, vilket torde något så när motsvara penningvärdets
fall sedan år 1914. I övrigt föreslår kommittén en pensionsavgift uppgående
ungefär till 2 procent av årsinkomsten, dock med den begränsning att högsta
avgiften skall vara 80 kronor, vilken skulle erläggas vid inkomst för ogift person
från och med 5,000 kronor och för gifta personer från och med 10,000 kronor.
Vid utformningen av förslaget har hänsyn särskilt tagits till möjligheten att
Andra lagutskottets utlutande Nr JO.
9
söka avhjälpa de nu rådande missförhållandena i lråga om gilla och lörut gifta
kvinnors avgiftspensionering.
Kommunernas ansvar för grundavgifterna, vars upphävande onekligen skulle
vara förenat med betydande olägenheter, har kommittén ansett böra bibehållas.
En förhöjning av pensionsavgiften i den omfattning, som av kommittén föreslås,
förutsätter givetvis en genomgripande reformering av sättet för uppbörden
av avgifterna. Redan nu äro avgiftsrestantierna, särskilt i städer och industrisamhällen,
högst avsevärda, vilket i icke ringa mån torde kunna skrivas på
det nuvarande uppbördssystemets räkning. Pensionsstyrelsen har framlagt ett
förslag till vissa förbättringar i detta system. Dessa, som visserligen i och för
sig synas vara välbetänkta, äro dock icke till fyllest, om pensionsavgifterna
höjas enligt kommitténs förslag.
För sådan händelse måste systemet för uppbörden fullständigt omläggas, så
att avgifterna kunna uppbäras i småposter. Om icke ett dylikt avgiftssystem
skall medföra allt för stora kostnader, torde det vara nödvändigt att upptaga
avgifterna genom avdrag på arbetslönen vid varje särskilt avlöning.stillfälle.
Därigenom torde man träffa de nuvarande restantierna, där dessa hava den
största omfattningen.
Ett sådant åläggande för arbetsgivaren, som ifrågasattes redan av 1884 års
arbetarförsäkringskommitté och genomförts på vissa håll i utlandet, medför
oundvikligen vissa olägenheter för arbetsgivarna. Det torde få anses mera skäligt
att pålägga dem en dylik förpliktelse, därest sj^stemet kan omfatta ej allenast
pensionsavgifterna utan även övriga offentliga avgifter och särskilt skatterna,
vid vilkas uppbörd för närvarande uppstå betänkliga restantier.
Sedan särskilda sakkunniga jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande deri 23
maj 1924 tillkallats att inom finansdepartementet verkställa utredning angående
åtgärder till åvägabringande av en rationell skatteuppbörd, har kommittén ansett
sig icke böra ägna frågan om uppbörden av pensionsavgifter någon mera ingående
undersökning.
Det må emellertid erinras, att i det anförande till statsrådsprotokollet, varmed
chefen för finansdepartementet motiverade sin hemställan om bemyndigande
att tillkalla de uppbördssakkunniga, departementschefen uttalade, att de sakkunniga
borde undersöka möjligheterna för ett uppbördssystem med avdragför
skatter till såväl stat som kommun vid utbetalning av arbetslöner. I första
hand framhölls möjligheten av obligatoriska förskottsinbetalningar till
skatteändamål, i främsta rummet för löntagare, av departementschefen uppskattade
till inemot 70 procent av samtliga skattskyldiga, men i andra rummet även
av övriga skattskyldiga. Därjämte uttalades emellertid, att även utan förskottsförfarande
ett avdragssystem torde kunna anordnas, om ock fördelarna med detta
icke bleve desamma som enligt det förra alternativet, nämligen så att avdragen
verkställas efter det skatternas belopp fastställts. Frågan om avdrag för
beskattningsändamål å lönen syntes departementschefen så viktig och de fördelar,
som därmed stode att vinna, så många och obestridliga, att ett allvarligt
försök att komma till rätta med problemet syntes böra göras.^
De uppbördssakkunniga hava ännu ej kunnat framlägga något förslag i ämnet,
men kommittén har förvissat sig om, att frågan befinner sig. i ett jämförrelsevis
gynnsamt läge. Ett uppbördssystem med avdrag å avlöningarna anses
kunna genomföras åtminstone beträffande mycket stora kategorier avgiftsbetalare.
Ur de synpunkter, kommittén här har att beakta, skulle mycket vara vunnet
redan genom ett system med förskottsbetalningar av större arbetsgivare.
För andra avgiftspliktiga än lönarbetare skall alltid en sådan lättnad i systemet
kunna åstadkommas, att alla avgifter uppbäras i flera mindre poster.
De fastställda pensionsavgifterna •— såväl grund- som tilläggsavgifter —
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
torde böra upptagas å en och samma debetsedel, även om för övrig uppbörd
skilda debetsedlar skulle kunna ifrågakomma. Det synes vara billigt mot de
skattskyldiga och skulle ur administrationssynpunkt innebära betydande fördelar,
om pensionsavgifterna anses erlagda i första rummet, att alltså dessa
avgifter anses utgå med förmånsrätt framför skatter.
Om ett system, med uppbörd genom avdrag på arbetslönen genomföres, föreställer
sig kommittén, att restantierna skola minskas i hög grad. Då sålunda
den avgiftspliktige tvingas att betala, bortfaller ett av skälen till den nuvarande
bestämmelsen, att avgifter, som av den avgiftspliktige erlagts först efter viss
dag, .icke skola räknas honom till godo. Bestämmelsens lämplighet synes även
i övrigt.kunna dragas i tvivelsmål. Särskilt torde det vara svårt att klargöra
för avgiftsbetalaren, varför icke de avgifter, han själv erlagt, skola bidraga
till hans avgiftspension. Kommittén anser sig därför böra föreslå, att nämnda
bestämmelse ändras.
Vppbörclssakkunniga.
Slutligen må ytterligare anmärkas, alt, enligt vad som uppgivits i den innevarande
års riksdag tillställda berättelsen om vad i rikets styrelse sedan sista
lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit, de uppbördssakkunnigas arbete
beräknades kunna bliva slutfört under senare hälften av innevarande år, samt
att nämnda sakkunniga meddelat, att de förändringar i uppbördsväsendet, som
de kunde komma att föreslå, under alla förhållanden icke torde kunna träda i
tillämpning förr än tidigast om 2 ä 3 år, och att de under sådana omständigheter
för sin del icke funne anledning till erinran mot ett omedelbart genomförande
av vad i nu förevarande proposition föreslagits.
Utskottets
yttrande.
Av propositionens innehåll och den ovan lämnade redogörelsen, framgår nogsamt,
huru vitt skiftande anordningar för närvarande förefinnas i de olika kommunerna
beträffande uppbörden av grundavgifterna och huru starkt omstridd
frågan om lämpligaste sättet för denna uppbörds anordnande är.
Medan många förmena, att, så länge kommunernas ansvarighet gentemot ''det
allmänna för av avgiftspliktiga icke erlagda grundavgifter kvarstår, den största
möjliga frihet bör såsom hittills förbehållas kommunerna i fråga om sättet
för ifrågavarande uppbörds anordnande, göres från andra håll gällande, att
fördelarna både för de avgiftspliktiga och kommunerna samt statsverket av en
tidig uppbörd av grundavgifterna från kommunernas sida är så påtaglig, att
lagfästande av en sådan anordning snarast bör ske. Av andra åter hävdas
med ej mindre styrka, att den enda rationella lösningen är att sammanföra uppbörden
av grundavgifterna med kronouppbörden och således fritaga de kommunala
uppbördsmyndigheterna från varje befattning med grundavgifternas
uppbärande.
Såsom den förut lämnade redogörelsen för statens besparingskommittés betänkande
utvisar, har nämnda kommitté såsom en given följd av dess framlagda
förslag om en väsentlig förhöjning av pensionsavgifterna förutsatt en fullständig
omläggning av systemet för uppbörden av de skilda slagen av dylika
avgifter, så att dessa i förening med övriga offentliga avgifter och särskilt
skatterna må kunna uppbäras i småposter, där så lämpligen kan ske i form av
avdrag på utgående avlöningar. Ett närmare utformat förslag i sådan riktning
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
11
synes kunna förutsättas vara att förvänta från de s. k. uppbördssakkunniga
före utgången av innevarande år.
Under ovan angivna förhållanden synes utskottet ställningstagande icke nu
lämpligen böra ske till det i motionen II: 299 framburna förslaget om införande
i pensionsförsäkringslagen av ett generellt stadgande, att grundavgifterna enligt
nämnda lag skola upptagas i samband med kronoutskylderna.
Huruvida åter anledning är, att utan avvaktan å resultatet av de uppbördssakkunnigas
arbete samt de förslag till omläggning av sättet för uppbörden av
grundavgifterna, vartill statens besparingskommittés och de uppbördssakkunnigas
betänkande!! kunna komma att från Kungl. Maj :ts sida giva anledning, nu
vidtaga en förändring i hithörande förhållanden i den riktning propositionen avser
medelst fastställande av viss sluttid för den kommunala uppbörden av
grundavgifterna synes beroende å en avvägning av å ena sidan de fördelar, som
en dylik ändring kan förutsättas komma att medföra, samt å andra sidan de
olägenheter, som dess genomförande kan tänkas föranleda för de kommuner,
vilka för närvarande hava nämnda uppbörd förlagd först efter den föreslagna
sluttiden.
Den av pensionsstyrelsen lämnade, i propositionen återgivna redogörelsen
för verkningarna av nu gällande bestämmelser angående uppbörden av grundavgifterna
genom kommunala myndigheter har åskådliggjort, vilka olägenheter
som vidlåda det nuvarande systemet med ett restantiebelopp å grundavgifter för
närvarande av cirka 2 miljoner kronor om året, och hurusom fastställandet av
en sluttid för uppbörden i enlighet med det föreliggande förslaget kan förväntas
komma att medföra ej oväsentliga fördelar för såväl de avgiftspliktiga
som kommunerna och statsverket. Anmärkningsvärt är ock, att, såsom av
det föregående framgår, omkring 70 procent av rikets kommuner vid den år
1920 verkställda undersökningen befunnits självmant hava förlagt uppbörden
av grundavgifterna före utgången av det år, under vilket de påförts, samt att,
enligt vad utskottet inhämtat, antalet hithörande kommuner sedan dess år för
år ökats.
Obestridligt torde emellertid vara, att genomförandet av den i propositionen
föreslagna sluttiden för grundavgifternas uppbärande kan komma att medföra
ej oväsentliga olägenheter beträffande en del av särskilt de större kommuner,
som för närvarande hava sin uppbörd av dylika avgifter förlagd till förra hälften
av året efter det, då avgifterna påförts. Med en tillbakaflyttning av uppbörden
till föregående år följer, att, eftersom därunder förfallande kommunalutskylder
grundas å ett tidigare års mantalslängd än de under samma år förfallande
grundavgifterna, det i regel torde komma att anses behövligt att för nämnda
avgifter utskriva särskilda debetsedlar, något som däremot icke är fallet, så
länge dessa avgifter uppbäras först ihop med första kommunaluppbörden under
näst påföljande år. Att med utskrivandet av särskilda debetsedlar för grundavgifterna
följer viss ökning i kostnad och besvär, är självfallet. Det stora flertalet
kommuner torde hava uppbörden för kommunalutskylder så ordnad, att
eu uppbördsstämma infaller under loppet av höstmånaderna. Där så åter ej
är fallet, blir det vid genomförande av den i propositionen föreslagna slut
-
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
tiden för grundavgifternas uppbärande nödigt att under hösten anordna särskild
stämma för uppbörd av nämnda avgifter. Att detta skall medföra ökad
kostnad för vederbörande kommun, torde vara givet. Av väsentligt större betydelse
torde emellertid vara de olägenheter, som berörda förhållande, särskilt i
kommuner med stora avstånd, kommer att medföra för de avgiftspliktiga. Med
hänsyn till avgiftens ringa belopp torde det vara att befara, att nämnda olägenheter
skola verka därhän, att uppbördsresultatet blir sämre än för närvarande
är fallet, åtminstone såvitt angår resultatet vid själva uppbördsstämman.
Emellertid äger ju Kungl. Maj:t att, där så prövas skäligt, för viss kommun
förordna, att uppbörden av grundavgifterna skall äga rum i samband
med kronouppbörden. Pa sätt förut anmärkts har chefen för pensionsstyrelsen
i särskilt yttrande vid styrelsens ovan berörda skrivelse framhållit, att han
vid sitt biträdande av styrelsens förslag förutsatt, att man kunde förvänta, att
Kungl. Maj :t skulle komma att ställa sig välvillig till framställningar om
grundavgifternas upptagande ihop med kronoutskylderna från kommuner, vilka
genom den föreslagna anordningen skulle drabbas av olägenheter i form av
en särskild uppbördsstämma för grundavgifterna; och har i nämnda yttrande
tillika påpekats, att pensionsstyrelsen vid avgivande av utlåtande över dylika
framställningar borde taga nödig hänsyn till att dessa frågor, om den ordinarie
uppbördstiden avkortades, komme i ett annat läge än för närvarande vore fallet.
Föredragande departementschefen har ock, såsom av den förut lämnade redogörelsen
framgår, uttalat sin anslutning till dessa synpunkter. Vid nu angivna
förhållanden lärer kunna förväntas, att, i den mån ansökningar om tillstånd att
få upptaga grundavgifterna i samband med kronoutskylderna inkomma från
kommuner, som för närvarande hava uppbörden av grundavgifterna förlagd
inpå året efter det, då de påförts, samma ansökningar skola, där förhållanden
av förut skildrat slag därtill giva anledning, vinna Kungl. Maj:ts bifall.
Med hänsyn till det ovan anförda har utskottet ansett sig böra giva sin anslutning
till Kungl. Maj :ts förslag om lagfästande av en viss sluttid för uppbörd
av grundavgifterna, men ej funnit skäl tillstyrka det i motionerna 1:210
och 11:371 framställda yrkandet om införande i lagen av ett stadgande om
ovillkorlig rätt för kommun att på framställning erhålla tillstånd till grundavgifternas
upptagande i samband med kronouppbörden.
Den av Kungl. Maj:t till den 15 december föreslagna sluttiden för grundavgifternas
uppbärande har utskottet funnit vara lämpligt avvägd.
Att viss tid stadgas jämväl för avlämnande av restlängd över ej erlagda
grundavgifter torde på de i propositionen anförda skäl vara att förorda. Emellertid
hava inom utskottet vissa betänkligheter yppats mot förslaget att bestämma
den 16 januari såsom slutdag för dylik längds avlämnande, av den anledningen
nämligen att vederbörande kommunalmyndigheter i början av januari
månad ofta äro synnerligen arbetstyngda. Ingenting hindrar dock, att, där
så är fallet, kommunerna anordna uppbörden så långt före den därför föreskrivna
slutdagen, att nödig tid såmedelst vinnes för restlängdens uppgörande
till den 16 januari. Då jämväl den i propositionen i utsikt ställda förändringen
i fråga om tiden för inlevererandet av vid uppbördsstämma influtna avgifter
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
13
torde komma att i sin mån påverka kommunerna till hållande av uppbörd så
tidigt under hösten som möjligt, har utskottet ej funnit skäl att föreslå någon
ändring i Kungl. Maj:ts förslag uti nu förevarande del.
Motionen II: 375.
Till stöd för det i ifrågavarande motion väckta förslaget, att varje enligt
pensionsförsäkringslagen avgiftspliktig person skulle erhålla en motbok, däri
skulle göras anteckning om de av honom erlagda pensionsavgifterna, efter hand
som de betaltes, har i motionen anförts huvudsakligen följande:
Införandet av dylika motböcker skulle vara ett av de mest effektiva medlen
för att bibringa den stora allmänheten, som berördes av pensionsförsäkringslagen,
en riktig uppfattning om pensionsförsäkringens natur och om avgifternas
karaktär av försäkringspremier och icke av vanlig skatt. Om i motböckerna
dessutom infördes några korta, koncisa upplysningar om grunderna
för pensionsförsäkringen jämte tabeller, som visade de blivande pensionernas
storlek i förhållande till de inbetalta beloppen m. m., skulle säkerligen månget
missförstånd i fråga om de försäkrades fördelar av pensionsförsäkringen
hävas och de påförda avgifterna komma att mera punktligt och i större utsträckning
erläggas med därav följande fördelar för såväl de avgiftspliktiga
själva och kommunerna som ock statsverket. De merkostnader, som motböckernas
införande komme att medföra, skulle mer än uppvägas av ovan
berörda fördelar. Även pensionsnämndernas arbete skulle komma att i hög grad
underlättas av dylika motböckers införande.
Det av motionären framställda förslaget har redan tidigare varit föremål
för statsmakternas prövning.
Uti en motion, som vid 1913 års riksdag inom andra kammaren väcktes
i samband med propositionen om antagande av lag om allmän pensionsförsäkring,
hemställdes på folkpsykologiska motiv, att i lagen borde inryckas
en bestämmelse om att av pensionsstyrelsen utfärdad försäkringsbok enligt
fastställt formulär skulle efter inbetalning av första pensionsavgiften kostnadsfritt
tillställas en var avgiftspliktig.
Det särskilda utskott, som vid nämnda riksdag hade att behandla pensionsförsäkringsfrågan,
förklarade sig emellertid anse en föreskrift av det sålunda
föreslagna innehållet ej böra hava sin plats i lagen, utan tillhöra de administrativa
bestämmelser, som påkrävdes för lagens tillämpning. I enlighet med denna
uppfattning blev frågan om lämpligheten av den ifrågasatta anordningen ej
föremål för närmare prövning av nämnda års riksdag.
Spörsmålet om införande av försäkringsböcker upptogs emellertid sedermera
av pensionsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t av den 22 november
1917, däri styrelsen, under framhållande av den synnerliga betydelsen av dylika
böckers tillkomst för pensionsförsäkringens lyckliga genomförande, hemställde
om utverkande av ett anslag för ändamålet av 700,000 kronor, avsett
Motiveringen
till
motionen.
Historik.
1913 års
riksdag.
1913 års
riksdag.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
1919 års
riksdag.
Statens besparingskommittés
betänkande
den 19 f ebruari
1925.
till hälften för inköp och till andra hälften för utskrivning av ett till inemot
3 V2 miljoner beräknat antal erforderliga försäkringsböcker.
På tillstyrkan av vederbörande departementschef föreslogs i anledning av
nämnda skrivelse uti proposition till 1918 års riksdag, att av det för år 1919
på extra stat äskade förslagsanslaget till upprätthållande av pensionsstyrelsens
verksamhet finge intill ett belopp av 60,000 kronor gäldas kostnader för
påbörjande av försäkringsböckers införande åt de jämlikt pensionsförsäkringslagen
försäkrade.
Denna framställning blev av riksdagen bifallen.
Under åberopande av att riksdagen sålunda i princip godkänt förslaget om
införande av försäkringsböcker och att det vore av vikt, att böckerna så snart
ske kunde toges i bruk, hemställde sedermera pensionsstyrelsen i skrivelse
till Kungl. Maj :t den 27 augusti 1918, att ett förslagsanslag å 640,000 kronor
måtte för ändamålet anvisas på extra stat för år 1920.
I statsverkspropositionen till 1919 års riksdag hemställdes, efter framhållande
av att det sålunda begärda anslagsbeloppet lämpligen kunde fördelas på
åren 1920 och 1921, om ett förslagsanslag för ändamålet på extra stat för år
1920 å 320,000 kronor.
Även denna framställning blev av riksdagen bifallen.
De för införande av försäkringsböcker sålunda anvisade beloppen å tillhopa
380,000 kronor hava emellertid icke kommit till användning för de med dem
avsedda åtgärderna. Anledningen härtill har huvudsakligen varit att söka dels
däri, att anordningen med och innehållet i försäkringsböckerna i viss mån
skulle bliva beroende på de ändrade bestämmelser om påföring, uppbörd och
indrivning av pensionsavgifter, vartill förslag varit under utarbetande av
pensionsstyrelsen, och dels i sambandet med det planerade genomförandet av
en allmän obligatorisk sjukförsäkring.
Av pensionsstyrelsen till Kungl. Maj:t gjord hemställan om utverkande av
riksdagens medgivande till att förenämnda belopp å tillhopa 380,000 kronor
måtte få för det med dem avsedda ändamål tagas i anspråk efter utgången
av de respektive år, för vilka de ställts till förfogande, har i enlighet med
av statskontoret över framställningen avgivet avstyrkande utlåtande icke föranlett
någon Kungl. Maj:ts åtgärd; och har av pensionsstyrelsen någon vidare
framställning i ämnet icke blivit gjord.
Frågan har emellertid varit föremål för bedömande i statens besparingskommittés
ovan omförmälda, den 19 februari innevarande år avgivna betänkande
med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation.
I betänkandet anföres härom bl. a.:
Varje understödsform, som i någon mån förutsätter obligatoriska avgifter
av deltagarna, är utsatt för risken att betraktas såsom beskattning i främsta
rummet. Oaktat den av pensionsförsäkringens tjänstemän bedrivna upplysningsverksamheten
_ och oaktat de positiva åtgärder för sjukvård och hälsovård
m. m., som vidtagits med pensionsförsäkringens medel, har försäkringen
Andra lagutskottets utlåtande Nr It).
15
haft svårt att vinna tillräckligt stöd av allmänhetens sympati. Den betraktas
alltjämt på många håll såsom en pålaga för avgiftsbetalarna. Utomlands
har det visat sig, att införandet av försäkringsböcker för försäkringsdeltagarna
haft en hälsosam förmåga att få dem att inse försäkringens värde för dem
själva. Försäkringsböckerna hava blivit betraktade som verkliga sparbanksböcker
och därigenom indirekt bidragit till en ordentlig avgiftsbetalning.
Då man icke i vårt land från början velat införa försäkringsböcker, skulle
ett utfärdande av sådana på en gång för samtliga omkring 3,500,000 försäkrade
medföra alltför betydande arbete och kostnader. Det torde därför vara
nödvändigt att låta införandet av försäkringsböcker ske först så småningom.
Dessutom måste hänsyn tagas till det blivande nya uppbördssystemet. Såvitt
nu kan bedömas, synes övergången lämpligen kunna ordnas på det sätt, att
de för varje år i försäkringen inträdande deltagarna få försäkringsböcker till
sig utfärdade. Omkring 100,000 försäkringsböcker skulle härigenom årligen
utdelas, varigenom kännedomen om och intresset för dem tämligen snabbt bör
kunna spridas bland befolkningen.
Frågan synes få ökad betydelse med de av kommittén föreslagna höjda avgifterna.
Såsom den ovan lämnade redogörelsen utvisar, har, efter framställning av
pensionsstyrelsen, redan vid 1918 och 1919 års riksdagar anvisats medel för
det av motionären avsedda ändamålet. Att samma medel icke kommit att
tagas i användning för den med dem åsyftade åtgärden, har, såsom ock av
redogörelsen framgår, icke haft sin grund i någon ändrad uppfattning från
statsmakternas sida i fråga om önskvärdheten av att få den tillämnade anordningen
med försäkringsböcker snarast genomförd, utan ägt samband med
tilltänkta ändringar beträffande pensionsavgifternas uppbörd och indrivning
m. m.
I besparingskommitténs nyligen avgivna betänkande rörande socialförsäkringens
organisation, vilket betänkande för närvarande är utremitterat för yttrande
till av detsamma berörda myndigheter och organisationer, har tillstyrkan
lämnats åt försäkringsböckers införande successivt för härefter i försäkringen
för varje år inträdande personer, men samtidigt beträffande anordningens
genomförande betonats sambandet med frågan om förändrat uppbördssystem
för pensionsavgifternas erläggande, därom ock, på sätt förut nämnts,
av besparingskommittén framställts förslag.
Att under nu angivna förhållanden riksdagen utan avvaktan å de förslag i
förevarande hänseenden från Kungl. Maj ds sida, vartill ovannämnda betänkande
kan föranleda, skulle på grund av den föreliggande motionen besluta ett
tillägg till pensionsförsäkringslagen i det med motionen avsedda syfte, synes
utskottet ej lägligt.
Med stöd av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
A) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;
samt
B) att de i anledning av propositionen väckta motionerna
I: 210 samt IT: 299, 371 och 375, i den mån de icke kunna
Utskottets
yttrande.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
anses besvarade genom vad utskottet ovan under A) hemställt,
ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 april 1925.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, Sigfrid Hansson, greve Spens,
Tjällgren, Frändén, von Stockenström och Franzén* ;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Ödström, Johansson
i Kälkebo*, Svensson i Skönsberg Wallerius och Pettersson i Hällbacken.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
251330
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsä a1 i texten