Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring dels ock fyra i ämnet väckta motioner.

1925-04-17 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:19, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring dels ock fyra i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1925 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30

juni 1913 om allmän pensionsförsäkring dels ock fyra i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 6 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 91, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän

pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 23 maj 1924 (nr 160),

skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

14 §.

Sedan mantalslängden för---den 25 mars.

Sedan förteckningen kommit---göras i förteckningen.

Där ej förordnande---av förteckningens innehåll.

Den uppbörd av pensionsavgifter, som enligt 13 § skall ombesörjas av den

kommunala uppbördsmyndigheten, förrättas före den 16 december det år, då

avgifterna påförts, i den ordning, som kommunen bestämmer. Restlängd över

oguldna avgifter skall före den 16 januari nästföljande år avlämnas till den

myndighet, som har att ombesörja avgifternas indrivning.

Har avgiftspliktig icke inom den för uppbörd bestämda tid till fullo erlagt

pensionsavgift, varom i 13 § första stycket sägs, skall likväl vad av honom må

hava erlagts före utgången av juni månad året näst efter det, då avgiften

påförts, tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp enligt 6 § första

stycket.

De inom sistnämnda tid erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till den

i 11 § omförmälda fonden. Kommun är därjämte skyldig att till sagda fond

redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit inom

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 15 höft. (Nr 19.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Uppbörd av

grundavgifter

enligt

pensionsförsäkringslagen

m. m.

samma tid erlagda. Vad av kommun sålunda inbetalats må icke tagas i beräkning

vid bestämmande av pensionsbeloppet.

För ej erlagd---hos den avgiftspliktige.

Det åligger den---av pensions belopp.

Där så prövas---— än ovan stadgas.

Närmare bestämmelser angående — —- — meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

I samband med denna proposition bar utskottet till behandling förehaft fyra

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 210 av herr Gabrielsson samt

inom andra kammaren

nr 299 av herr Heiding,

nr 371 av herrar Johansson i Edsbyn och Lundén ävensom

nr 375 av herr Johansson i Edsbyn.

I motionerna I: 210 och II: 371 har hemställts, att riksdagen måtte vidtaga

sådan ändring av det i propositionen innefattade förslaget, att kommuner, som

så önska och därom hos Kungl. Maj:t göra framställning, måtte äga rätt att ä

kronouppbördsmyndighet överlåta indrivningen av de pensionsavgifter, som det

eljest åligger kommunen att uppbära.

I motionen II: 299 har yrkats, att riksdagen ville vidtaga sådan ändring

av Kungl. Maj:ts förslag, att sistberörda avgifter skola uppföras å kronodebetsedeln.

I motionen II: 375 slutligen har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådant

tillägg till den av Kungl. Maj:t föreslagna lagen, att varje enligt pensionsförsäkringslagen

avgiftspliktig person erhåller en motbok, som till form,

innehåll och uppställning bestämmes av pensionsstyrelsen, och i vilken den

uvgiftspliktiges alla avgifter för försäkringen införas, efter hand som de erläggas.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det med propositionen framlagda

lagförslaget ävensom för de i ämnet väckta motionerna, får utskottet, i

den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionens

respektive motionernas innehåll.

Kungl. Maj:ts proposition jämte motionerna I: 210 samt II: 299 och 371.

Enligt 13 § i pensionsförsäkringslagen skall den avgift å tre kronor om

året, som varje enligt lagen avgiftspliktig har att erlägga (den s. k. grundavgiften),

uppbäras av den kommun, där vederbörande är mantalsskriven; och

skall uppbörden ombesörjas av den myndighet inom kommunen, som förrättar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

3

uppbörden av kommunalutskylderna. Den pensionsavgift utöver förenämnda

tre kronor, som avgiftspliktiga med en årsinkomst av minst G00 kronor hava

att betala (den s. k. tillag g sav giften) — växlande mellan 2—30 kronor allt

efter inkomstens storler —- debiteras och uppbäres åter i samband med kronoutskylderna.

Där så prövas skäligt, äger emellertid Konungen för viss kommun

förordna, att jämväl uppbörden av grundavgiften skall äga rum i samband

med kronouppbörden. — Enligt 14 § skall grundavgiften erläggas senast den 30

juni året efter det, då avgiften påförts, och får dylik avgift, som erlägges senare,

icke tillgodoräknas vederbörande såsom pensionsunderlag. För grundavgifter,

vilka icke inom sålunda stadgad tid erlagts, står kommunen i ansvarighet, och

har kommunen att till pensionsförsäkringsfonden inbetala ett belopp, motsvarande

dylika ej erlagda avgifter, med rätt att i sin ordning hos den avgiftspliktige

utkräva utlägget. — Någon bestämd tid, inom vilken den kommunala uppbördsmyndigheten

är skyldig att hålla uppbörd av grundavgifter eller avlämna restlängd

över sådana avgifter till vederbörande indrivningsmyndighet, finnes icke

stadgad, likasom kommunerna själva bestämma den ordning, i vilken uppbörden

skall äga rum, om den skall ske i samband med uppbörd av kommunalutskylderna

eller å särskild uppbördsstämma. -—- Enligt i administrativ ordning

utfärdade föreskrifter skall uppbördsmyndigheten så snart ske kan och senast

inom trettio dagar efter uppbördsstämmans avslutande insätta influtna avgifter

å något av riksbankens kontor för pensionsstyrelsens räkning. Avgifter,

som därefter inflyta, skola, om sammanlagda beloppet uppgår till 500 kronor,

insättas för varje kalenderkvartal senast inom en månad efter kvartalets utgång.

Vid försummelse beträffande insättning av influtna medel åligger kommun

att gälda 6 procent ränta å det för sent inlevererade beloppet. Slutredovisningskall

äga rum senast före utgången av juli månad året efter det, då avgifterna

påförts.

Jämlikt föreliggande uppgifter hava hittills 14 städer ■— däribland Stockholm,

Göteborg och Malmö — med sammanlagt något mer än en miljon invånare,

efter gjord framställning, erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att få uppbörden

av grundavgifterna verkställd i samband med kronouppbörden. Ett 15- tal ansökningar i dylikt syfte -—- däribland från en del landskommuner — hava

lämnats utan bifall.

Enligt vad en av pensionsstyrelsen verkställd utredning angående uppbördsresultatet

i fråga om grundavgifterna för år 1920 utvisar, hade 1748 kommuner

haft uppbörden av berörda avgifter förlagd till tider före nämnda års utgång,

medan åter i 775 kommuner uppbörden av samma avgifter ägt rum först

efter ingången av näst påföljande år. Beträffande dessa 775 kommuner må här

återgivas följande, för prövning av nu föreliggande lagförslag belysande sammanställning:
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Propositionens

innehåll

och tillkomst.

Städer

Icke jordbruks- kommuner

Jordbrukskom-

muner

Summa

An-

tal

Påförda

grund-

avgifter

Res-

tan-

tie-

%

An-

tal

Påförda

grund-

avgifter

Res-

tan-

tie-

%

An-

tal

Påförda

grund-

avgifter

Res-

tan-

tie-

%

An-

tal

Res-

tan-

tie-

%

Kommuner med påförda grund-

avgifter understigande 2.000 kr.

Kommuner, i vilka påförda grund- avgifter ligga mellan 2,000—

2

3,093

14.1

39

54,006

7.5

380

406,971

4.3

421

4.7

5,000 kr...........

Kommuner, i vilka påförda grund-

3

12,957

28.6

67

217,797

15.3

174

527,505

7.8

244

10.3

avgifter ligga mellan 5,000—

10,OX) kr..........

1

9,264

19.0

32

219,009

20.7

39

260,238

16.7

72

18.5

Kommuner, i vilka påförda grund-

avgifter ligga mellan 10,000—

20,(100 kr..........

21

289,305

30.7

8

98,169

22.1

29

28.5

Kommuner, i vilka påförda grund-

avgifter överstiga 20,000 kr. .

1

46,467

27.1

5

130,251

37.6

3

62,694

25.2

9

32.3

Summa

7

71,781

25.8

1(14

910,368

24.2

604

1,355,577

10.3

775| 16.2

Såsom av tabellen framgår, uppgingo restantierna uti ifrågavarande 775

kommuner, där uppbörden för år 1920 verkställts först inpå nästpåföljande år,

till genomsnittligt 16.2 %. Motsvarande siffertal för den andra gruppen av

1,748 kommuner med uppbördstiden under loppet av år 1920 utgjorde 13.8 %.

I mindre kommuner synes restantiernas storlek i stort sett vara oberoende av

tidpunkten för uppbörden. Bäst ställer sig resultatet av uppbörden i jordbrukskommuner,

sämst åter i städer och industrisamhällen.

Det i propositionen innefattade lagförslaget avser genomförande av bestämmelser,

att, där ej Konungen för viss kommun förordnat, att jämväl uppbörden

av grundavgifter skall verkställas i samband med kronouppbörden, vederbörande

kommunala uppbördsmyndigheter skola hålla uppbörd av nämnda avgifter

före den 16 december det år, avgiften påförts, samt till vederbörande indrivningsmyndighet

avlämna restlängd över oguldna dylika avgifter före den 16

januari nästföljande år. — Tillika angives i propositionen, att förslagets antagande

är avsett att föranleda bl. a. sådan ändring av föreskrifterna angående

inleverering till pensionsförsäkringsfonden av erlagda grundavgifter, att den

kommunala uppbördsmyndigheten skall, sedan uppbördsstämma hållits, inom

årets utgång insätta influtna avgifter i riksbanken. Kommunerna skulle sålunda

äga att njuta ränta å avgifterna under tiden från uppbördsstämman till

årets utgång.

Förslaget är föranlett av en pensionsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t av

den 21 januari 1924, däri styrelsen framlagt förslag till vissa, mera omfattande

ändringar av gällande bestämmelser om påföring, uppbörd och redovisning av

pensionsavgifter i syfte att åstadkomma större reda och enkelhet i nämnda hänseende

samt giva försäkringen större effektivitet.

Sedan statens besparingskommitté i ett över skrivelsen den 26 februari 1924

avgivet yttrande förklarat, att de av pensionsstyrelsen framlagda ändringsför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

slagen berörde förhållanden, som antagligen bleve föremål för kommitténs prövning,

och att det av denna anledning syntes mindre ändamålsenligt att för det

dåvarande genomföra dessa förslag, utom såvitt desamma avsåge föreskrifter

om viss sluttid för den kommunala uppbörden av grundavgifterna och för avlämnande

av restlängd över sådana avgifter, i vilka avseenden den av pensionsstyrelsen

förebragta utredningen visat, att bristen å dylika föreskrifter för närvarande

vållade betydande olägenheter både fiir de försäkrade och vid det administrativa

arbetet inom pensionsstyrelsen, har Kungl. Ataj :t funnit sig böra upptaga

pensionsstyrelsens förslag allenast i sistnämnda delar.

Till motivering av förslaget härutinnan — vilket skilde sig från det nu i propositionen

innefattade förslaget endast såtillvida, att sluttiden för restlängds

avgivande däri angivits till årets utgång i stället för, såsom nu föreslås, till den

15 januari — har pensionsstyrelsen anfört huvudsakligen, att med nuvarande

ordning uppbördsstämma i många fall hålles sä sent, att indrivning av resterande

avgifter, synnerligast i stora kommuner, icke hinner äga rum före respittidens

utgång, att detta i sin tur medför, att försäkringstagare, som verkligen erlagt

dem åliggande avgifter, ofta ändock icke få såsom pensionsunderlag tillgodonjuta

desamma, att med nu rådande uppbördsförhållanden kommunerna på grund

av sin ansvarighet för grundavgifterna åsamkas över hövan dryga utgifter, samt

att ett tillbakaflyttande på föreslaget sätt av uppbördstiden och införande av

skyldighet att kort efter uppbördsstämman avlämna restlängd skulle åstadkomma

ett vida bättre uppbördsresultat än för närvarande, bereda indrivningsmvndigheterna

en väsentlig lättnad i deras arbete, bl. a. därigenom att restlängd å

grundavgifterna skulle komma att avlämnas ungefär samtidigt med restlängden

å kronoutskylder, samt minska pensionsstyrelsens nu så omfattande och tidsödande

arbete med kontroll å avgiftsbetalning och kommunernas redovisning.

— I skrivelsen uppgives tillika, att styrelsen haft under övervägande frågan om

förläggande av uppbörden av grundavgifterna i samband med kronouppbörden,

att styrelsen emellertid av vissa angivna skäl icke funne detta lämpligt, och att

i alla händelser före åtgärders vidtagande i sådant syfte borde avvakta s resultatet

av pågående utredningar angående dels skatteuppbörden och dels en förenklad

och enhetlig organisation av socialförsäkringen.

Av de till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga hava landshövdingen

S. H. Kvarnzelius och hemmansägaren P. Nilsson i Bonarp samt fröken

Ebba Vedberg deltagit i ärendets behandling och därvid tillstyrkt de i skrivelsen

framställda förslagen.

Vid pensionsstyrelsens skrivelse var fogat ett särskilt yttrande av styrelsens

chef, generaldirektören af Jochnick, däri denne, med framhållande att styrelsens

förslag i nu förevarande del syntes honom äga goda förutsättningar att i stort

sett bereda såväl de försäkrade som kommunerna beaktansvärda fördelar, förklarade

sig hava biträtt förslaget endast under den förutsättningen, att man kunde

förvänta, att Kungl. Maj:t skulle komma att ställa sig välvillig till framställningar

om upptagande av grundavgifter i samband med kronoutskylderna

från kommuner, vilka genom förändringen kunde förväntas komma att drabbas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

av olägenheter i form av försämrat uppbördsresultat och ökade uppbördskostnader.

Av de utlåtanden, som av rikets länsstyrelser och ett 500-tal kommuner från

vissa av länen avgivits över pensionsstyrelsens förslag i nu förevarande del, har

i det vida övervägande flertalet uttalats obetingad anslutning till förslaget,

därvid från flera länsstyrelsers sida livligt understrukits behovet av ett skyndsamt

genomförande av bestämmelser i de ifrågasatta hänseendena. Av några

länsstyrelser och ett 60-tal kommuner — däribland flera städer — huvudsakligen

i Skaraborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, har emellertid såsom

en mera önskvärd utväg förordats, att grundavgifterna finge uppbäras i

samband med den ungefär samtidigt infallande kronouppbörden. Erån ett

20-tal kommuner från skilda län bär föreslagits ett framflyttande på några

månader av de ifrågasatta sluttiderna, så att uppbörden av grundavgifterna

alltjämt skulle kunna ske å första kommunaluppbördsstämman året efter det,

då avgifterna påförts. Ett 20-tal andra kommuner, därav flertalet från Skaraborgs

och Värmlands län, hava åter uttalat sig emot varje ändring i nu gällande

bestämmelser under anförande bl. a., att i praktiken restantierna visat sig bliva

mycket större vid uppbörd före nyår än vid uppbörd i sammanhang med kommunaluppbörden

i februari eller mars. I en del kommuners yttranden har

anförts, att bästa sättet att intressera kommunerna för en tidig uppbörd vore

att göra tiden för avgifternas inleverering oberoende av uppbördstiden och låta

kommunerna åtnjuta ränta till inlevereringsdagen. Tvenne länsstyrelser hava

framhållit de olägenheter, som för arbetet å landskontoren skulle uppkomma,

därest ett större antal kommuner komme att erhålla tillstånd till att få grundavgifterna

upptagna i samband med kronouppbörden. Av några länsstyrelser slutligen

har ifrågasatts, om icke det föreliggande förslaget hade så nära samband

med det enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 maj 1924 åt särskilda sakkunniga

(de s. k. uppbördssakkunniga) lämnade uppdraget att verkställa utredning om

åtgärder för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd, att med förslagets

prövning borde anstå i avbidan på nämnda sakkunnigas blivande utlåtande.

Medan styrelsen för svenska stadsförbundet förklarat sig icke hava något

att erinra emot förslaget, har åter styrelsen för svenska landskommunernas förbund,

med framhållande av att en ändring av bestämmelserna om uppbörden av

grundavgifterna förr eller senare vore ofrånkomlig och måste gå i den av pensionsstyrelsen

föreslagna riktningen, så att tiden emellan avgifternas påförande

och uppbörden därav bleve så kort som möjligt, förklarat sig vidhålla sin i

annat sammanhang uttalade uppfattning om såväl det lämpliga som det berättigade

i en överflyttning till kronouppbörden av ifrågavarande uppbörd samt

fördenskull förordat denna utväg till ernående av bättre förhållanden å ifrågavarande

område.

Departementschefen har i sitt till statsrådsprotokollet avgivna yttrande i

frågan anfört bl. a. följande:

För ett fullständigt undanröjande av de med det nuvarande systemet förenade

olägenheterna torde erfordras en genomgripande ändring av gällande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

bestämmelser å området. En sådan ändring lärer emellertid icke kunna företagas

utan grundligare utredning i olika hänseenden än som nu föreligger. En

förändring av grundvalarna för det nuvarande uppbördssystemet — vare sig

i riktning mot en från många håll tillstyrkt generell överflyttning av grundavgifterna

till kronouppbörden eller annorledes — eller för kontrollen inom

pensionsstyrelsen över avgiftspliktens fullgörande synes mig för övrigt vara

för närvarande utesluten redan på den grund att, i överensstämmelse med vad

statens besparingskommitté anfört, dessa frågor kunna antagas inom en nära

framtid komma att upptagas till behandling i ett vidare sammanhang. I

sådant avseende må även erinras om att, såsom i vissa avgivna yttranden

anförts, tillkallade sakkunniga sedan någon tid tillbaka äro sysselsatta med

utarbetande av förslag till åtgärder, åsyftande en mera rationell uppbörd än

för närvarande av skatter och allmänna avgifter. I dessa kommitterades

uppdrag ingår också att verkställa utredning rörande den lämpligaste formen

för uppbörden av grundavgifter och tilläggsavgifter för pensionsförsäkringen.

Även denna omständighet talar emot att vidtaga några principiella förändringar,

innan resultatet av de sakkunnigas utredning föreligger, vilket icke

torde dröja alltför länge.

De ändringar, pensionsstyrelsen nu föreslår i fråga om uppbörden av grundavgifterna

och avlämnande av restlängd, innefatta emellertid icke någon

rubbning i principerna för det nuvarande förfarandet. Innebörden av pensionsstyrelsens

förslag i denna del är, såsom framgått av det föregående, endast,

att den ordning för uppbörden, som redan för närvarande ansetts lämplig för

och användes inom det övervägande flertalet av landets kommuner, skall som

regel bliva gällande för samtliga kommuner. Hinder synes mig därför icke

ur nyss anförda synpunkter möta mot att nu antaga styrelsens förslag i denna

del, därest det eljest kan anses av omständigheterna betingat att utan att avvakta

resultatet av berörda utredningar vidtaga en jämkning i det gällande

systemet. Visserligen kan, i enlighet med vad nyss anförts, ett genomförande

av pensionsstyrelsens förslag icke fullständigt undanröja olägenheterna med

detta system, men förslaget torde dock vara ägnat att medföra avsevärda förbättringar,

åtminstone beträffande de större kommuner, där uppbörden skulle

komma att verkställas tidigare, än nu är fallet. Skulle det emellertid för en

kommun möta svårighet att förrätta uppbörd före den 16 december, synes kommunen,

på sätt chefen för pensionsstyrelsen förutsatt i sitt i det föregående

berörda särskilda yttrande i ärendet, böra erhålla tillstånd att upptaga grundavgifterna

i samband med kronoutskylderna.

Då ifrågavarande lagändring torde böra genomföras i så god tid, att de nya

bestämmelserna kunna tillämpas beträffande uppbörden av avgifter, som

påföras under innevarande år, synes lagändringen böra träda i kraft den 1

nästkommande juli. Några svårigheter härav för kommunerna eller för pensionsstyrelsen

lära, enligt vad jag inhämtat, icke behöva uppstå.

I motionerna 1:210 samt 11:299 och 371 har framhållits, att i alla de

kommuner, där uppbörden av grundavgifterna för närvarande äger rum i

samband med uppbörden av kommunalutskylder under förra delen av året

efter det, då nämnda avgifter påförts, skulle ett genomförande av Kungl.

Maj:ts förslag komma att medföra avsevärda kostnader och olägenheter såväl

för uppbördsmyndigheten som för vederbörande avgiftsbetalande, och att den

riktiga lösningen av frågan om grundavgifternas uppbärande vore ett stadgande

om obligatorisk uppbörd av nämnda avgifter i samband med kronoutskylderna.

Motiveringen

till

motionerna

1:210 samt

II: 299 och

371.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Tidigare

framställningar,

avseende

uppbörden

av

grundavgifterna.

Statens besparingskommittés

betänkande

den 19 februari

1925.

Innan utskottet övergår att för egen del yttra sig angående den i propositionen

föreslagna lagändringen jämte de i nu förevarande motioner framställda

ändringsförslagen må till ytterligare belysning av hithörande spörsmål erinras,

att pensionsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1918 föreslagit,

att uppbörden av pensionsavgifterna skulle fullständigt skiljas från uppbörden

av skattemedlen samt beträffande såväl grundavgifterna som tilläggsavgifterna

överlämnas åt kommunerna,

att styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund i skrivelser till Kungl. Maj:t av respektive den 26 maj 1920 och den

21 december 1921 påkallat utredning angående sådan ändring i fråga om

uppbörden av avgifter enligt pensionsförsäkringslagen, att ansvaret för och

uppbörden av grundavgifterna icke längre skulle påvila kommunerna,

att i tvenne vid 1922 års riksdag väckta motioner påyrkats, i den ena sådan

ändring i pensionsförsäkringslagen, att grundavgifterna skulle komma att uppbäras

i samband med kronouppbörden och kommunerna fritagas från den dem

nu påvilande ansvarigheten för av avgiftspliktiga icke erlagda sådana avgifter,

och i den andra sådan ändring i samma lag, att uppbörden av pensionsförsäkringsavgifterna

bleve uppdragen icke såsom nu åt tvenne uppbördsmyndigheter

utan åt endast en sådan,

att pensionsstyrelsen i ett över berörda motioner avgivet yttrande förklarat

bl. a. att, i händelse endast en uppbördsmyndighet skulle hava hand om pensionsavgifterna,

övervägande skäl talade för att förlägga uppbörden av samtliga

dylika avgifter till kommunerna, samt

att i enlighet med hemställan av vederbörande utskott ifrågavarande motioner

emellertid ej föranledde någon riksdagens åtgärd på den grund, att de däri

väckta spörsmålen redan vore föremål för utredning av kommittén för socialförsäkringens

organisation.

Vidare må framhållas, att, efter det’ att Kungl. Maj ds nu ifrågavarande förslag

utarbetats och den 6 sistlidne februari remitterats till lagrådet för utlåtandes

inhämtande, statens besparingskommitté den 19 i samma månad avgivit betänkande

med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation.

I detta betänkande har i hithörande delar anförts bl. a. följande:

Huvudvikten i pensionsförsäkringen bör läggas på avgiftspensioneringen och

måste för sådant ändamål en väsentlig höjning av pensionsavgifterna med det

snaraste vidtagas. Den stora allmänheten kommer att såmedelst bibringas en

allt starkare känsla av den enskildes plikt att i sin krafts dagar sörja för framtiden

genom att inbetala en ej alltför obetydlig del av sina inkomster för att

därigenom bereda sig erforderlig försörjning, när ålderdom och arbetsoförmåga

inträda.

Till en början har kommittén funnit sig böra föreslå en höjning av grundavgiften

från 3 till 5 kronor, vilket torde något så när motsvara penningvärdets

fall sedan år 1914. I övrigt föreslår kommittén en pensionsavgift uppgående

ungefär till 2 procent av årsinkomsten, dock med den begränsning att högsta

avgiften skall vara 80 kronor, vilken skulle erläggas vid inkomst för ogift person

från och med 5,000 kronor och för gifta personer från och med 10,000 kronor.

Vid utformningen av förslaget har hänsyn särskilt tagits till möjligheten att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlutande Nr JO.

9

söka avhjälpa de nu rådande missförhållandena i lråga om gilla och lörut gifta

kvinnors avgiftspensionering.

Kommunernas ansvar för grundavgifterna, vars upphävande onekligen skulle

vara förenat med betydande olägenheter, har kommittén ansett böra bibehållas.

En förhöjning av pensionsavgiften i den omfattning, som av kommittén föreslås,

förutsätter givetvis en genomgripande reformering av sättet för uppbörden

av avgifterna. Redan nu äro avgiftsrestantierna, särskilt i städer och industrisamhällen,

högst avsevärda, vilket i icke ringa mån torde kunna skrivas på

det nuvarande uppbördssystemets räkning. Pensionsstyrelsen har framlagt ett

förslag till vissa förbättringar i detta system. Dessa, som visserligen i och för

sig synas vara välbetänkta, äro dock icke till fyllest, om pensionsavgifterna

höjas enligt kommitténs förslag.

För sådan händelse måste systemet för uppbörden fullständigt omläggas, så

att avgifterna kunna uppbäras i småposter. Om icke ett dylikt avgiftssystem

skall medföra allt för stora kostnader, torde det vara nödvändigt att upptaga

avgifterna genom avdrag på arbetslönen vid varje särskilt avlöning.stillfälle.

Därigenom torde man träffa de nuvarande restantierna, där dessa hava den

största omfattningen.

Ett sådant åläggande för arbetsgivaren, som ifrågasattes redan av 1884 års

arbetarförsäkringskommitté och genomförts på vissa håll i utlandet, medför

oundvikligen vissa olägenheter för arbetsgivarna. Det torde få anses mera skäligt

att pålägga dem en dylik förpliktelse, därest sj^stemet kan omfatta ej allenast

pensionsavgifterna utan även övriga offentliga avgifter och särskilt skatterna,

vid vilkas uppbörd för närvarande uppstå betänkliga restantier.

Sedan särskilda sakkunniga jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande deri 23

maj 1924 tillkallats att inom finansdepartementet verkställa utredning angående

åtgärder till åvägabringande av en rationell skatteuppbörd, har kommittén ansett

sig icke böra ägna frågan om uppbörden av pensionsavgifter någon mera ingående

undersökning.

Det må emellertid erinras, att i det anförande till statsrådsprotokollet, varmed

chefen för finansdepartementet motiverade sin hemställan om bemyndigande

att tillkalla de uppbördssakkunniga, departementschefen uttalade, att de sakkunniga

borde undersöka möjligheterna för ett uppbördssystem med avdragför

skatter till såväl stat som kommun vid utbetalning av arbetslöner. I första

hand framhölls möjligheten av obligatoriska förskottsinbetalningar till

skatteändamål, i främsta rummet för löntagare, av departementschefen uppskattade

till inemot 70 procent av samtliga skattskyldiga, men i andra rummet även

av övriga skattskyldiga. Därjämte uttalades emellertid, att även utan förskottsförfarande

ett avdragssystem torde kunna anordnas, om ock fördelarna med detta

icke bleve desamma som enligt det förra alternativet, nämligen så att avdragen

verkställas efter det skatternas belopp fastställts. Frågan om avdrag för

beskattningsändamål å lönen syntes departementschefen så viktig och de fördelar,

som därmed stode att vinna, så många och obestridliga, att ett allvarligt

försök att komma till rätta med problemet syntes böra göras.^

De uppbördssakkunniga hava ännu ej kunnat framlägga något förslag i ämnet,

men kommittén har förvissat sig om, att frågan befinner sig. i ett jämförrelsevis

gynnsamt läge. Ett uppbördssystem med avdrag å avlöningarna anses

kunna genomföras åtminstone beträffande mycket stora kategorier avgiftsbetalare.

Ur de synpunkter, kommittén här har att beakta, skulle mycket vara vunnet

redan genom ett system med förskottsbetalningar av större arbetsgivare.

För andra avgiftspliktiga än lönarbetare skall alltid en sådan lättnad i systemet

kunna åstadkommas, att alla avgifter uppbäras i flera mindre poster.

De fastställda pensionsavgifterna •— såväl grund- som tilläggsavgifter —

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

torde böra upptagas å en och samma debetsedel, även om för övrig uppbörd

skilda debetsedlar skulle kunna ifrågakomma. Det synes vara billigt mot de

skattskyldiga och skulle ur administrationssynpunkt innebära betydande fördelar,

om pensionsavgifterna anses erlagda i första rummet, att alltså dessa

avgifter anses utgå med förmånsrätt framför skatter.

Om ett system, med uppbörd genom avdrag på arbetslönen genomföres, föreställer

sig kommittén, att restantierna skola minskas i hög grad. Då sålunda

den avgiftspliktige tvingas att betala, bortfaller ett av skälen till den nuvarande

bestämmelsen, att avgifter, som av den avgiftspliktige erlagts först efter viss

dag, .icke skola räknas honom till godo. Bestämmelsens lämplighet synes även

i övrigt.kunna dragas i tvivelsmål. Särskilt torde det vara svårt att klargöra

för avgiftsbetalaren, varför icke de avgifter, han själv erlagt, skola bidraga

till hans avgiftspension. Kommittén anser sig därför böra föreslå, att nämnda

bestämmelse ändras.

Vppbörclssakkunniga.

Slutligen må ytterligare anmärkas, alt, enligt vad som uppgivits i den innevarande

års riksdag tillställda berättelsen om vad i rikets styrelse sedan sista

lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit, de uppbördssakkunnigas arbete

beräknades kunna bliva slutfört under senare hälften av innevarande år, samt

att nämnda sakkunniga meddelat, att de förändringar i uppbördsväsendet, som

de kunde komma att föreslå, under alla förhållanden icke torde kunna träda i

tillämpning förr än tidigast om 2 ä 3 år, och att de under sådana omständigheter

för sin del icke funne anledning till erinran mot ett omedelbart genomförande

av vad i nu förevarande proposition föreslagits.

Utskottets

yttrande.

Av propositionens innehåll och den ovan lämnade redogörelsen, framgår nogsamt,

huru vitt skiftande anordningar för närvarande förefinnas i de olika kommunerna

beträffande uppbörden av grundavgifterna och huru starkt omstridd

frågan om lämpligaste sättet för denna uppbörds anordnande är.

Medan många förmena, att, så länge kommunernas ansvarighet gentemot ''det

allmänna för av avgiftspliktiga icke erlagda grundavgifter kvarstår, den största

möjliga frihet bör såsom hittills förbehållas kommunerna i fråga om sättet

för ifrågavarande uppbörds anordnande, göres från andra håll gällande, att

fördelarna både för de avgiftspliktiga och kommunerna samt statsverket av en

tidig uppbörd av grundavgifterna från kommunernas sida är så påtaglig, att

lagfästande av en sådan anordning snarast bör ske. Av andra åter hävdas

med ej mindre styrka, att den enda rationella lösningen är att sammanföra uppbörden

av grundavgifterna med kronouppbörden och således fritaga de kommunala

uppbördsmyndigheterna från varje befattning med grundavgifternas

uppbärande.

Såsom den förut lämnade redogörelsen för statens besparingskommittés betänkande

utvisar, har nämnda kommitté såsom en given följd av dess framlagda

förslag om en väsentlig förhöjning av pensionsavgifterna förutsatt en fullständig

omläggning av systemet för uppbörden av de skilda slagen av dylika

avgifter, så att dessa i förening med övriga offentliga avgifter och särskilt

skatterna må kunna uppbäras i småposter, där så lämpligen kan ske i form av

avdrag på utgående avlöningar. Ett närmare utformat förslag i sådan riktning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

11

synes kunna förutsättas vara att förvänta från de s. k. uppbördssakkunniga

före utgången av innevarande år.

Under ovan angivna förhållanden synes utskottet ställningstagande icke nu

lämpligen böra ske till det i motionen II: 299 framburna förslaget om införande

i pensionsförsäkringslagen av ett generellt stadgande, att grundavgifterna enligt

nämnda lag skola upptagas i samband med kronoutskylderna.

Huruvida åter anledning är, att utan avvaktan å resultatet av de uppbördssakkunnigas

arbete samt de förslag till omläggning av sättet för uppbörden av

grundavgifterna, vartill statens besparingskommittés och de uppbördssakkunnigas

betänkande!! kunna komma att från Kungl. Maj :ts sida giva anledning, nu

vidtaga en förändring i hithörande förhållanden i den riktning propositionen avser

medelst fastställande av viss sluttid för den kommunala uppbörden av

grundavgifterna synes beroende å en avvägning av å ena sidan de fördelar, som

en dylik ändring kan förutsättas komma att medföra, samt å andra sidan de

olägenheter, som dess genomförande kan tänkas föranleda för de kommuner,

vilka för närvarande hava nämnda uppbörd förlagd först efter den föreslagna

sluttiden.

Den av pensionsstyrelsen lämnade, i propositionen återgivna redogörelsen

för verkningarna av nu gällande bestämmelser angående uppbörden av grundavgifterna

genom kommunala myndigheter har åskådliggjort, vilka olägenheter

som vidlåda det nuvarande systemet med ett restantiebelopp å grundavgifter för

närvarande av cirka 2 miljoner kronor om året, och hurusom fastställandet av

en sluttid för uppbörden i enlighet med det föreliggande förslaget kan förväntas

komma att medföra ej oväsentliga fördelar för såväl de avgiftspliktiga

som kommunerna och statsverket. Anmärkningsvärt är ock, att, såsom av

det föregående framgår, omkring 70 procent av rikets kommuner vid den år

1920 verkställda undersökningen befunnits självmant hava förlagt uppbörden

av grundavgifterna före utgången av det år, under vilket de påförts, samt att,

enligt vad utskottet inhämtat, antalet hithörande kommuner sedan dess år för

år ökats.

Obestridligt torde emellertid vara, att genomförandet av den i propositionen

föreslagna sluttiden för grundavgifternas uppbärande kan komma att medföra

ej oväsentliga olägenheter beträffande en del av särskilt de större kommuner,

som för närvarande hava sin uppbörd av dylika avgifter förlagd till förra hälften

av året efter det, då avgifterna påförts. Med en tillbakaflyttning av uppbörden

till föregående år följer, att, eftersom därunder förfallande kommunalutskylder

grundas å ett tidigare års mantalslängd än de under samma år förfallande

grundavgifterna, det i regel torde komma att anses behövligt att för nämnda

avgifter utskriva särskilda debetsedlar, något som däremot icke är fallet, så

länge dessa avgifter uppbäras först ihop med första kommunaluppbörden under

näst påföljande år. Att med utskrivandet av särskilda debetsedlar för grundavgifterna

följer viss ökning i kostnad och besvär, är självfallet. Det stora flertalet

kommuner torde hava uppbörden för kommunalutskylder så ordnad, att

eu uppbördsstämma infaller under loppet av höstmånaderna. Där så åter ej

är fallet, blir det vid genomförande av den i propositionen föreslagna slut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

tiden för grundavgifternas uppbärande nödigt att under hösten anordna särskild

stämma för uppbörd av nämnda avgifter. Att detta skall medföra ökad

kostnad för vederbörande kommun, torde vara givet. Av väsentligt större betydelse

torde emellertid vara de olägenheter, som berörda förhållande, särskilt i

kommuner med stora avstånd, kommer att medföra för de avgiftspliktiga. Med

hänsyn till avgiftens ringa belopp torde det vara att befara, att nämnda olägenheter

skola verka därhän, att uppbördsresultatet blir sämre än för närvarande

är fallet, åtminstone såvitt angår resultatet vid själva uppbördsstämman.

Emellertid äger ju Kungl. Maj:t att, där så prövas skäligt, för viss kommun

förordna, att uppbörden av grundavgifterna skall äga rum i samband

med kronouppbörden. Pa sätt förut anmärkts har chefen för pensionsstyrelsen

i särskilt yttrande vid styrelsens ovan berörda skrivelse framhållit, att han

vid sitt biträdande av styrelsens förslag förutsatt, att man kunde förvänta, att

Kungl. Maj :t skulle komma att ställa sig välvillig till framställningar om

grundavgifternas upptagande ihop med kronoutskylderna från kommuner, vilka

genom den föreslagna anordningen skulle drabbas av olägenheter i form av

en särskild uppbördsstämma för grundavgifterna; och har i nämnda yttrande

tillika påpekats, att pensionsstyrelsen vid avgivande av utlåtande över dylika

framställningar borde taga nödig hänsyn till att dessa frågor, om den ordinarie

uppbördstiden avkortades, komme i ett annat läge än för närvarande vore fallet.

Föredragande departementschefen har ock, såsom av den förut lämnade redogörelsen

framgår, uttalat sin anslutning till dessa synpunkter. Vid nu angivna

förhållanden lärer kunna förväntas, att, i den mån ansökningar om tillstånd att

få upptaga grundavgifterna i samband med kronoutskylderna inkomma från

kommuner, som för närvarande hava uppbörden av grundavgifterna förlagd

inpå året efter det, då de påförts, samma ansökningar skola, där förhållanden

av förut skildrat slag därtill giva anledning, vinna Kungl. Maj:ts bifall.

Med hänsyn till det ovan anförda har utskottet ansett sig böra giva sin anslutning

till Kungl. Maj :ts förslag om lagfästande av en viss sluttid för uppbörd

av grundavgifterna, men ej funnit skäl tillstyrka det i motionerna 1:210

och 11:371 framställda yrkandet om införande i lagen av ett stadgande om

ovillkorlig rätt för kommun att på framställning erhålla tillstånd till grundavgifternas

upptagande i samband med kronouppbörden.

Den av Kungl. Maj:t till den 15 december föreslagna sluttiden för grundavgifternas

uppbärande har utskottet funnit vara lämpligt avvägd.

Att viss tid stadgas jämväl för avlämnande av restlängd över ej erlagda

grundavgifter torde på de i propositionen anförda skäl vara att förorda. Emellertid

hava inom utskottet vissa betänkligheter yppats mot förslaget att bestämma

den 16 januari såsom slutdag för dylik längds avlämnande, av den anledningen

nämligen att vederbörande kommunalmyndigheter i början av januari

månad ofta äro synnerligen arbetstyngda. Ingenting hindrar dock, att, där

så är fallet, kommunerna anordna uppbörden så långt före den därför föreskrivna

slutdagen, att nödig tid såmedelst vinnes för restlängdens uppgörande

till den 16 januari. Då jämväl den i propositionen i utsikt ställda förändringen

i fråga om tiden för inlevererandet av vid uppbördsstämma influtna avgifter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

13

torde komma att i sin mån påverka kommunerna till hållande av uppbörd så

tidigt under hösten som möjligt, har utskottet ej funnit skäl att föreslå någon

ändring i Kungl. Maj:ts förslag uti nu förevarande del.

Motionen II: 375.

Till stöd för det i ifrågavarande motion väckta förslaget, att varje enligt

pensionsförsäkringslagen avgiftspliktig person skulle erhålla en motbok, däri

skulle göras anteckning om de av honom erlagda pensionsavgifterna, efter hand

som de betaltes, har i motionen anförts huvudsakligen följande:

Införandet av dylika motböcker skulle vara ett av de mest effektiva medlen

för att bibringa den stora allmänheten, som berördes av pensionsförsäkringslagen,

en riktig uppfattning om pensionsförsäkringens natur och om avgifternas

karaktär av försäkringspremier och icke av vanlig skatt. Om i motböckerna

dessutom infördes några korta, koncisa upplysningar om grunderna

för pensionsförsäkringen jämte tabeller, som visade de blivande pensionernas

storlek i förhållande till de inbetalta beloppen m. m., skulle säkerligen månget

missförstånd i fråga om de försäkrades fördelar av pensionsförsäkringen

hävas och de påförda avgifterna komma att mera punktligt och i större utsträckning

erläggas med därav följande fördelar för såväl de avgiftspliktiga

själva och kommunerna som ock statsverket. De merkostnader, som motböckernas

införande komme att medföra, skulle mer än uppvägas av ovan

berörda fördelar. Även pensionsnämndernas arbete skulle komma att i hög grad

underlättas av dylika motböckers införande.

Det av motionären framställda förslaget har redan tidigare varit föremål

för statsmakternas prövning.

Uti en motion, som vid 1913 års riksdag inom andra kammaren väcktes

i samband med propositionen om antagande av lag om allmän pensionsförsäkring,

hemställdes på folkpsykologiska motiv, att i lagen borde inryckas

en bestämmelse om att av pensionsstyrelsen utfärdad försäkringsbok enligt

fastställt formulär skulle efter inbetalning av första pensionsavgiften kostnadsfritt

tillställas en var avgiftspliktig.

Det särskilda utskott, som vid nämnda riksdag hade att behandla pensionsförsäkringsfrågan,

förklarade sig emellertid anse en föreskrift av det sålunda

föreslagna innehållet ej böra hava sin plats i lagen, utan tillhöra de administrativa

bestämmelser, som påkrävdes för lagens tillämpning. I enlighet med denna

uppfattning blev frågan om lämpligheten av den ifrågasatta anordningen ej

föremål för närmare prövning av nämnda års riksdag.

Spörsmålet om införande av försäkringsböcker upptogs emellertid sedermera

av pensionsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t av den 22 november

1917, däri styrelsen, under framhållande av den synnerliga betydelsen av dylika

böckers tillkomst för pensionsförsäkringens lyckliga genomförande, hemställde

om utverkande av ett anslag för ändamålet av 700,000 kronor, avsett

Motiveringen

till

motionen.

Historik.

1913 års

riksdag.

1913 års

riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

1919 års

riksdag.

Statens besparingskommittés

betänkande

den 19 f ebruari

1925.

till hälften för inköp och till andra hälften för utskrivning av ett till inemot

3 V2 miljoner beräknat antal erforderliga försäkringsböcker.

På tillstyrkan av vederbörande departementschef föreslogs i anledning av

nämnda skrivelse uti proposition till 1918 års riksdag, att av det för år 1919

på extra stat äskade förslagsanslaget till upprätthållande av pensionsstyrelsens

verksamhet finge intill ett belopp av 60,000 kronor gäldas kostnader för

påbörjande av försäkringsböckers införande åt de jämlikt pensionsförsäkringslagen

försäkrade.

Denna framställning blev av riksdagen bifallen.

Under åberopande av att riksdagen sålunda i princip godkänt förslaget om

införande av försäkringsböcker och att det vore av vikt, att böckerna så snart

ske kunde toges i bruk, hemställde sedermera pensionsstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Maj :t den 27 augusti 1918, att ett förslagsanslag å 640,000 kronor

måtte för ändamålet anvisas på extra stat för år 1920.

I statsverkspropositionen till 1919 års riksdag hemställdes, efter framhållande

av att det sålunda begärda anslagsbeloppet lämpligen kunde fördelas på

åren 1920 och 1921, om ett förslagsanslag för ändamålet på extra stat för år

1920 å 320,000 kronor.

Även denna framställning blev av riksdagen bifallen.

De för införande av försäkringsböcker sålunda anvisade beloppen å tillhopa

380,000 kronor hava emellertid icke kommit till användning för de med dem

avsedda åtgärderna. Anledningen härtill har huvudsakligen varit att söka dels

däri, att anordningen med och innehållet i försäkringsböckerna i viss mån

skulle bliva beroende på de ändrade bestämmelser om påföring, uppbörd och

indrivning av pensionsavgifter, vartill förslag varit under utarbetande av

pensionsstyrelsen, och dels i sambandet med det planerade genomförandet av

en allmän obligatorisk sjukförsäkring.

Av pensionsstyrelsen till Kungl. Maj:t gjord hemställan om utverkande av

riksdagens medgivande till att förenämnda belopp å tillhopa 380,000 kronor

måtte få för det med dem avsedda ändamål tagas i anspråk efter utgången

av de respektive år, för vilka de ställts till förfogande, har i enlighet med

av statskontoret över framställningen avgivet avstyrkande utlåtande icke föranlett

någon Kungl. Maj:ts åtgärd; och har av pensionsstyrelsen någon vidare

framställning i ämnet icke blivit gjord.

Frågan har emellertid varit föremål för bedömande i statens besparingskommittés

ovan omförmälda, den 19 februari innevarande år avgivna betänkande

med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation.

I betänkandet anföres härom bl. a.:

Varje understödsform, som i någon mån förutsätter obligatoriska avgifter

av deltagarna, är utsatt för risken att betraktas såsom beskattning i främsta

rummet. Oaktat den av pensionsförsäkringens tjänstemän bedrivna upplysningsverksamheten

_ och oaktat de positiva åtgärder för sjukvård och hälsovård

m. m., som vidtagits med pensionsförsäkringens medel, har försäkringen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr It).

15

haft svårt att vinna tillräckligt stöd av allmänhetens sympati. Den betraktas

alltjämt på många håll såsom en pålaga för avgiftsbetalarna. Utomlands

har det visat sig, att införandet av försäkringsböcker för försäkringsdeltagarna

haft en hälsosam förmåga att få dem att inse försäkringens värde för dem

själva. Försäkringsböckerna hava blivit betraktade som verkliga sparbanksböcker

och därigenom indirekt bidragit till en ordentlig avgiftsbetalning.

Då man icke i vårt land från början velat införa försäkringsböcker, skulle

ett utfärdande av sådana på en gång för samtliga omkring 3,500,000 försäkrade

medföra alltför betydande arbete och kostnader. Det torde därför vara

nödvändigt att låta införandet av försäkringsböcker ske först så småningom.

Dessutom måste hänsyn tagas till det blivande nya uppbördssystemet. Såvitt

nu kan bedömas, synes övergången lämpligen kunna ordnas på det sätt, att

de för varje år i försäkringen inträdande deltagarna få försäkringsböcker till

sig utfärdade. Omkring 100,000 försäkringsböcker skulle härigenom årligen

utdelas, varigenom kännedomen om och intresset för dem tämligen snabbt bör

kunna spridas bland befolkningen.

Frågan synes få ökad betydelse med de av kommittén föreslagna höjda avgifterna.

Såsom den ovan lämnade redogörelsen utvisar, har, efter framställning av

pensionsstyrelsen, redan vid 1918 och 1919 års riksdagar anvisats medel för

det av motionären avsedda ändamålet. Att samma medel icke kommit att

tagas i användning för den med dem åsyftade åtgärden, har, såsom ock av

redogörelsen framgår, icke haft sin grund i någon ändrad uppfattning från

statsmakternas sida i fråga om önskvärdheten av att få den tillämnade anordningen

med försäkringsböcker snarast genomförd, utan ägt samband med

tilltänkta ändringar beträffande pensionsavgifternas uppbörd och indrivning

m. m.

I besparingskommitténs nyligen avgivna betänkande rörande socialförsäkringens

organisation, vilket betänkande för närvarande är utremitterat för yttrande

till av detsamma berörda myndigheter och organisationer, har tillstyrkan

lämnats åt försäkringsböckers införande successivt för härefter i försäkringen

för varje år inträdande personer, men samtidigt beträffande anordningens

genomförande betonats sambandet med frågan om förändrat uppbördssystem

för pensionsavgifternas erläggande, därom ock, på sätt förut nämnts,

av besparingskommittén framställts förslag.

Att under nu angivna förhållanden riksdagen utan avvaktan å de förslag i

förevarande hänseenden från Kungl. Maj ds sida, vartill ovannämnda betänkande

kan föranleda, skulle på grund av den föreliggande motionen besluta ett

tillägg till pensionsförsäkringslagen i det med motionen avsedda syfte, synes

utskottet ej lägligt.

Med stöd av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;

samt

B) att de i anledning av propositionen väckta motionerna

I: 210 samt IT: 299, 371 och 375, i den mån de icke kunna

Utskottets

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

anses besvarade genom vad utskottet ovan under A) hemställt,

ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 april 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, Sigfrid Hansson, greve Spens,

Tjällgren, Frändén, von Stockenström och Franzén* ;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Ödström, Johansson

i Kälkebo*, Svensson i Skönsberg Wallerius och Pettersson i Hällbacken.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

251330

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsä a1 i texten