Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 1 § i lagen den 25 april 1919 angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna m. m.

1925-04-17 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 1 § i lagen den 25 april 1919 angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1925 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 1 § i lagen

den 25 april 1919 angående beredande i vissa fall vid

skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna

m. m.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 103, vilken hänvisats till lagutskott

och behandlats av andra lagutskottet, har herr Johansson i Sollefteå

hemställt om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 25 april 1919 angående beredande

i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna

m. m. Ändringsförslaget avser att göra lagen tillämplig jämväl vid flottledsbyggnads-,

vägbyggnads- och större dikningsarbete, som bedrives under de i

lagen angivna förhållanden.

Utskottet har i den ordning, § 46 riksdagsordningen föreskriver, inhämtat

yttrande över motionen från socialstyrelsen. Detta yttrande jämte transumt

av en till styrelsen avgiven promemoria i ämnet från specialinspektören för tillsyn

av skogsarbetarnas m. flis bostadsförhållanden finnes fogat såsom bilaga

till utskottets utlåtande.

I 1 § av förenämnda lag stadgas, att, därest skogsavverknings- eller kolningsarbete

bedrives på sådant avstånd från ställe, där bostad finnes att tillgå, att

det icke skäligen kan påfordras, att arbetarna skola begiva sig dit för erhållande

av natthärbärge, det åligger arbetsgivaren att sörja för, att arbetarna å

eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge. Vid skogsavverkning

åligger det arbetsgivaren att jämväl sörja för tillgång å lämpligt

stallrum för de hästar, som användas vid avverkningen. Häi*bärge för arbetarna

skall enligt 2 § erbjuda tillräckligt utrymme samt tillfredsställande skydd mot

köld och nederbörd och skall i övrigt med tillbörlig hänsyn till den tid och de

förhållanden, under vilka härbärget kan förväntas komma till användning, motsvara

skäliga fordringar på en tillfällig bostad.

I nära samband med ovan berörda lag står lagen den 19 juni 1919 om skyldighet

i vissa fall att vid flottled anordna härbärge åt flottningsarbetarna. Sistnämnda

lag innehåller stadgande, att, därest flottled, allmän eller enskild, framgår

på sådant avstånd från bebyggd ort, att det icke skäligen kan påfordras,

att flottningsarbetarna skola under flottningens utförande begiva sig dit för

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 16 käft. (Nr 20.)

Gällande

bestämmelser

i

ämnet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Historik.

Skrivelse av

1909 års

riksdag angående

bostäder

för

flottningsmanskap.

Yrkesfare
kommitten
1909.

erhållande av natthärbärge, flottningsförening eller i fråga om enskild flottled

den, som innehar flottningsrätten, skall vara pliktig sörja för att härbärgen finnas

tillgängliga för arbetarna å sådana platser invid flottleden, där det kan påräknas,

att de komma att uppehålla sig åtminstone vissa tider varje år flottning

bedrives, eller där eljest mera stadigvarande behov av natthärbärge yppas.

I fråga om beskaffenheten av dylikt härbärge gälla enahanda regler, som i

skogshärbärgeslagen meddelas för däri avsedda härbärgen. Fråga, huruvida

och varest härbärge, efter vad ovan nämnts, skall anordnas vid allmän flottled,

skall avgöras av vattendomstolen på sätt angående prövning av vattenmål är

stadgat i vattenlagen.

Tillsynen å efterlevnaden av båda nu nämnda lagar utövas av länsstyrelserna,

som därvid biträdas av en av Kungl. Maj :t efter förslag av yrkesinspektionens

chefsmyndighet särskilt förordnad specialinspektör jämte lokala tillsynsorgan,

bestående av befattningshavare hos domänverket och skogsvårdsstyrelserna.

Specialinspektören åligger bl. a. att genom upplysningsverksamhet och särskilt

genom överläggningar med vederbörande arbetsföretags ledningar verka för

befintliga härbärgens förbättrande samt uppförande av nya sådana av ändamålsenlig

och i hygieniskt avseende tillfredsställande beskaffenhet.

Utöver ovan återgivna lagbestämmelser må ock i detta sammanhang erinras

om, att enligt lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 arbetsgivare är pliktig

iakttaga allt, som med hänsyn till arbetets natur skäligen kan anses av nöden

för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot ohälsa i arbetet, samt befogenhet

givits för Kungl. Maj :t att, där för tillämpning av nämnda stadgande

behov förefinnes av närmare föreskrifter, utfärda sådana.

Kravet å en lagstiftning i förevarande ämne framfördes redan i en av 1909

års riksdag till Kungl. Maj :t avlåten skrivelse, däri hemställdes till Kungl.

Maj :ts övervägande, huruvida i då gällande flottningsstadga eller annan författning

borde upptagas bestämmelser därom, att på ställen vid allmän flottled,

där sådant vore av nöden, skulle finnas bostäder uppförda för flottningsmanskapet

och underkastade i tillämpliga delar samma föreskrifter som övriga

till flottled hörande byggnader.

Det av yrkesfarekommittén den 9 december 1909 avlämnade förslaget till lag

om arbetarskydd upptog en allmän bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare

att tillse, att arbetare, som under längre tid sysselsattes med arbete på så stort

avstånd från ställe, där bostad kunde erhållas, att han icke skäligen kunde begiva

sig dit för erhållande av natthärbärge, i eller i närheten av arbetsstället

ägde tillgång till lämplig plats för nattvila. Motiveringen till den sålunda föreslagna

bestämmelsen visar, att denna tillkommit förnämligast med anledning av

klagomål över skogs- och flottningsarbetarnas logiförhållanden i Norrland.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Donna bestämmelse uteslöts emellertid i det förslag till lag om arbetarskydd, Propositions

som av Kung]. Maj .-t förelädes 1912 års riksdag. Föredragande departements-*912 är

chefen anförde såsom grund härtill, att stadgandet, särskilt till följd av sin''gående arobestämda

avfattning, syntes ägnat att framkalla tvister och svårigheter ^betarskgddstillämpningen

samt dessutom vore av så speciell art, att det ej läte sig väl in- *g''

foga i en lag av den allmänna och grundläggande natur, som förevarande förslag

ägde. Tillika påpekades, att förslaget medgåve Kungl. Maj :t rätt att, där

så erfordrades, i avseende å visst slag av sysselsättning utfärda särskilda föreskrifter

till förekommande av ohälsa i arbete.

I förevarande avseende förekom ingen erinran från riksdagens sida mot lagförslaget

och kom sålunda den ännu gällande lagen om arbetarskydd av den 29

juni 1912 att sakna bestämmelse av nyss angivet innehåll.

I annat sammanhang beslöt emellertid 1912 års riksdag i anledning av väckt Skrivelse av

motion avlåtande av skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran, att Kungl. Maj :t -i91? års

måtte lata verkställa utredning rörande skogsarbetarnas ställning och levnads- "undersök-^

förhållanden i Norrland samt, i den mån det funnes ömkligt, även i andra i detta ?ing av

avseende därmed jämförliga landsdelar och därefter vidtaga de åtgärder och, i tarnasställden

mån riksdagens medverkan krävdes, till riksdagen göra de framställningar, ning m- msom

av denna utredning kunde föranledas.

Sedan Kungl. Maj :t i anledning härav uppdragit åt kommerskollegium att Socialstgrelverkställa

den sålunda begärda utredningen samt arbetet härmed från och med sens ufred~

1913 övertagits av socialstyrelsen, slutfördes undersökningen år 1916, då social- ledning*av

styrelsen framlade resultatet i en publikation, benämnd ”Skogsarbetarnas lev- f°ren.ämnda

nads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland”. Med skri- skrwelse\else

lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning, flottning och kolning

a\ härbärge åt arbetarna m. m. Detta förslag upptog, såsom av rubriken fram.

?ari gemensamma bestämmelser angående härbärgen vid skogsavverknings- och

kolningsarbete samt flottningsarbete.

Ö\er detta förslag inhämtades yttranden från olika myndigheter och orga- Yttranden

nisationer. I ett av länsstyrelsen i Blekinge län avgivet utlåtande ifrågasattes sociÖ"i£relbl.

a. en utsträckning av lagens tillämplighetsområde till att avse vad slags ar-sens*förslag.

bete som helst och framhölls i sådant hänseende, att även vid andra arbeten i

glest befolkade trakter än de i lagförslaget omförmälda, exempelvis dikningsföretag

och vägbyggnader, behovet av förbättrade bostadsvillkor för arbetarna

ofta vore synnerligen kännbart.

Till 1918 års riksdag framlade Kungl. Maj :t ett förslag till lag i ämnet, vilket Proposition

emellertid avsåg allenast skogsavverknings- och kolningsarbete. Beträffande^ 1918 års

omfattningen av den föreslagna lagen anförde vederbörande departementschef: ” gående ”

Skäl syntes åtminstone för närvarande icke föreligga att, såsom från ett hållsko9shärbärlfrägasatts,

gå längre än socialstyrelsen föreslagit och låta lagstiftningen gälla geslag''

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

även annat arbete än skogsarbete. Vidare torde starka skäl tala för att av de

kategorier, som enligt förslaget berördes av den ifrågasatta lagen, icke medtaga

flottningsarbetarna, titan låta dessas bostadsförhållanden, beträffande vilka förslag

till lagbestämmelser framlagts i det år 1916 avgivna betänkandet med förslag

till ny flottningslagstiftning, regleras i samband med nämnda lagstiftning.

De förhållanden, under vilka flottningsarbetarna utövade sitt yrke, vore nämligen,

såsom från några håll betonats, så egenartade, att ett inpassande av lagbestämmelser

om deras bostadsförhållanden i en lagstiftning, som avsåge jämväl

andra arbetsområden, knappast läte sig med fördel genomföra. Härtill

komme, att frågor om anordnande av härbärgen åt flottningsarbetarna lämpligen

syntes böra avgöras i samband med beslut om uppförande av egentliga

flottledsbyggnader, därvid de, vilkas rätt därav berördes, borde förklaras pliktiga

tåla det intrång, som av bostäderna förorsakades. I annat fall skulle det

måhända stundom ej låta sig göra för arbetsgivarna -— de flottande — vilka

ofta icke vore ägare till den mark, som erfordrades för bostädernas uppförande,

att anordna sådana.

Propositionen medhanns icke att sakbehandlas vid 1918 års riksdag.

Ny proposition

till

1919 års

riksdag och

frågans behandling

detta år.

Förslaget framlades emellertid i oförändrat skick till 1919 års riksdag. I en

inom andra kammaren av herr Johansson i Sollefteå m. fl. väckt motion hemställdes

då om sådan utvidgning av den föreslagna lagens tillämplighetsområde,

att den skulle gälla jämväl för flottningsarbete och andra arbeten, såsom vid

större dikningsföretag och vägbyggnader.

Andra lagutskottet, som behandlade ärendet, yttrade i avgivet utlåtande, efter

påpekande att frågan om föreskrifter angående beredande av härbärgen vid

flottningsarbete komme att upptagas i annat sammanhang, beträffande lagens

tillämplighetsområde i övrigt:

I fråga om andra i motionen berörda arbeten, av vilka särskilt nämndes

större dikningsföretag och vägbyggnader, finge erinras, att förevarande lagförslag

föregåtts av en synnerligen ingående och omsorgsfull utredning angående

förutsättningarna för en lagstiftning på området. Motsvarande utredning

angående nyssnämnda slag av arbeten förelåge icke. Vid sådant förhållande

syntes det utskottet uteslutet att nu i förevarande lag införa bestämmelser rörande

jämväl dessa arbeten. Då det emellertid torde kunna antagas, att dylika

arbeten ofta bedreves under liknande ogynnsamma förhållanden som de, vilka

förevarande lag avsåge att träffa i fråga om skogsavverknings- och kolningsarbete,

syntes det utskottet önskvärt, att en utredning komme till stånd av frågan,

huruvida förutsättningar förefunnes för en liknande lagstiftning för andra

större arbeten, som bedreves på längre avstånd från bebyggda orter, särskilt

vägbyggnads- och dikningsarbeten.

Utskottet, som förordade bifall till det av Kung!. Maj:t framlagda förslaget

med viss mindre jämkning, hemställde i anslutning till sitt nyss atergivna yttrande,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj :t låta verkställa utredning, huruvida och i vilken omfattning en

lagstiftning med liknande innebörd, som i det föreliggande förslaget innefattades,

kunde anses erforderlig och genomförbar i fråga om större diknings- och

vägbyggnadsföretag och andra därmed jämförliga arbeten, anordnade pa större

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

r>

avstånd från ort, där bostad funnes tillgänglig, ävensom för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I fråga om utskottets sistberörda hemställan anfördes reservation av sju ledamöter

i utskottet.

Vid behandlingen av lagförslaget i kamrarna antogs detsamma i det av utskottet

förordade skick. Skrivelseförslaget förföll däremot till följd av kamrarnas

skiljaktiga beslut, i det att första kammaren avslog, medan åter andra

kammaren biföll förslaget därom.

Till 1919 års riksdag framlades av Kung). Maj:t i anslutning till förslag om Proposition

ny flottningslagstiftning jämväl förslag till lag om skyldighet i vissa fall att tisdag3

vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna. Detta förslag antogs med angående

vissa mindre jämkningar av riksdagen, varefter den nuvarande lagen i ämnet

utfärdades den 19 juni 1919. lag

I motiveringen till nu förevarande motion anföres bl. a. följande: Mot iver in
Vägbyggnadsarbeten

ha under senare år förekommit i stor omfattning. Då f,en tiU

dessa arbeten i stor utsträckning bedrivits på stort avstånd från bebyggda orter, tdrevuha

arbetarna varit hänvisade till i närheten av arbetsplatserna anordnade härbärgen,

som i flertalet fall varit av samma usla och undermåliga beskaffenhet motion‘

som de förr brukliga skogskojorna, vilka äntligen år 1919 föranledde ett ingripande

från statsmakternas sida. Dessa vägkojor användes emellertid icke blott

under byggnadstiden utan måste även framdeles tagas i bruk vid de årligen

i örekommande grusningsarbetena. Ej ens Norrlands statsarbeten kunna helt

fritagas från de anklagelser, som i detta avseende måste riktas mot arbetsgivarne

vid vägbyggnadsarbeten i Norrland. Missförhållandena ha för övrigt ej inskränkts

endast till bostäderna med deras trångboddhet och primitiva och hälsovådliga

beskaffenhet. Tillfredsställande bostadsförhållanden äro första förutsättningen

för sunda och hygieniska levnadsförhållanden vid dylika förläggningar.

Då denna förutsättning saknas, är det sålunda lätt förklarligt, att livet

i dessa härbärgen företer samma tröstlösa anblick som förr allmänt kom till

synes i skogskojorna.

Även vid de i regel årligen återkommande flottbyggnadsarbetena äro liknande

I öreskrifter, som nu gälla angående bostadsförhållandena vid skogsawerkningsarbeten,

av nöden. Dylika arbeten, som ofta äro mycket omfattande, bedrivas

i regel under hösten och vintern, då det låga vattenståndet underlättar utförandet

av dylika arbeten. Arbetarna nödgas alltså även under den kallaste

årstiden att bo antingen i genom egen försorg anordnade kojor, som av kostnadsh

än syn i regel bliva av primitivaste slag. eller också inkvarteras de i för flottningsmanskapets

behov anordnade härbärgen, vilka i regel icke äro avsedda för

användning under den kalla årstiden och därför ej äro vinterbonade. Det torde

emellertid ej finnas någon anledning att förvägra dessa arbetare — i regel

fiottningsarbetare — sådana rättigheter i bostadshänseende, som genom skogsoch

flottledshärbärgeslagarna tillerkänts de med skogsavverknings- och flottningsarbete

sysselsatta arbetarna.

Sistnämnda lagar fylla visserligen icke de fordringar, som enligt mitt förmenande

borde ställas på desamma. Det oaktat måste emellertid erkännas,

att skogsliärbärgesinspektionens arbete åstadkommit en påtaglig och betydande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottets

yttrande.

förbättring av skogs- och flottningsarbetarnas bostadsförhållanden under arbetet

i skogarna och efter flottlederna, ehuru mycket ännu återstår, innan dessa bliva

sådana de höra vara.

I anslutning härtill har motionären hemställt, att 1 § i skogshärbärgeslagen

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Bedrives skogsavverknings-, kolnings-, flottledsbyggnads-, vägbyggnads- eller

större dikningsarbete på sådant avstånd från ställe..............om arbetar
skydd.

På sätt av socialstyrelsen i dess över motionen avgivna yttrande påpekats,

har i lagstiftningen redan i princip godkänts den uppfattningen, att vid under

viss längre tid pågående arbeten av mera tillfällig natur å avlägsna orter, där

tillgång till vanlig bostad ej finnes, arbetarna skola genom arbetsgivarens försorg

beredas tillgång till natthärbärgen, vilka med hänsyn till de föreliggande omständigheterna

motsvara skäliga fordringar å en tillfällig bostad. Erfarenheten

torde ock hava givit vid handen, att den i sådant avseende sedan åtskilliga år förefintliga

lagstiftningen haft ett mycket välgörande inflytande å bostadsförhållandena

inom därav berörda yrkesgrupper. Denna lagstiftning gäller ju emellertid

för allenast vissa angivna slag av arbeten. Det synes under sådana förhållanden

följdriktigt, att, därest ett verkligt behov i liknande avseende visas föreligga

jämväl beträffande andra slag av arbeten, dessa på ett eller annat sätt inordnas

under hithörande lagstiftning.

Motionären yrkar nu åtgärders vidtagande i sådant syfte beträffande tre olika

slags arbeten: flottledsbyggnads-, vägbyggnads- och större dikningsarbeten. Såsom

framgår av den redogörelse, utskottet i det föregående lämnat, var redan

vid skogshärbärgeslagens tillkomst på tal att utsträcka denna lags tillämpningsområde

till att omfatta jämväl de två sistnämnda slagen av arbete. Andra kammaren

biföll för sin del av andra lagutskottet gjord hemställan om skrivelse till

Kungl. Maj :t med begäran om utredning angående behovet av och möjligheterna

för en lagstiftning liknande den, som innefattades i nyssnämnda lag, beträffande

större diknings- och vägbyggnadsföretag samt andra därmed jämförliga

arbeten. Frågan om sådan skrivelses avlåtande förföll emellertid till följd av

första kammarens skiljaktiga beslut i nämnda del och har den i skrivelseförslaget

avsedda utredningen sedermera icke kommit att verkställas.

I sitt över nu förevarande motion avgivna yttrande har socialstyrelsen, under

hänvisning till en av specialinspektören för tillsynen av skogsarbetarnas m. flis

bostadsförhållanden upprättad promemoria, uttalat, att enligt styrelsens mening

ett verkligt behov av en lagstiftning av nyss angivna innebörd föreligger, särskilt

beträffande vägbyggnads- och flottledsbyggnadsarbete, men även i fråga om

vattenavledningsföretag, däri inberäknat större dikningsföretag, allt i den mån

resp. arbetsställen äro belägna i obygder. Jämväl utskottet finner de i berörda

promemoria förekommande uppgifter giva stöd för antagandet, att en utsträckning

av ifrågavarande lagstiftning är av behovet påkallad. Särskilt synes1 sä

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

7

vara fallet vad angår vägbyggnadsarbeten i Norrlands ödebygder samt mera

omfattande byggnadsarbeten vintertid å flottleder. Beträffande till vattenavledning

hänförliga företag såsom sänkning eller urtappning av sjö eller fördjupning

eller utvidgning av vattendrag m. m. synas skäl kunna tala för dessas inrymmande

under lagstiftningen i fråga, medan vägande betänkligheter åter

kunna anföras emot att utsträcka dess tillämpning till att gälla jämväl i skogskultursyfte

vidtagna avdikningsåtgärder. Emellertid torde en närmare undersökning,

huruvida och i vilken utsträckning lagstiftning i nu förevarande hänseende

kan anses erforderlig och genomförbar för de särskilda ifrågasatta arbetsområdena,

böra föregå ett slutligt ståndpunktstagande till spörsmålet om dylik

utsträckning av lagstiftningen i fråga. För åvägabringande av en sådan undersökning

synes utskottet en framställning till Kungl. Maj :t böra i ämnet avlåtas.

På sätt av socialstyrelsen påpekats, kunna olika vägar tänkas för genomförande

av en eventuellt behövlig lagstiftning i motionens syfte. Antingen kan

vid förestående revidering av arbetarskyddslagen i denna intagas allmänna bestämmelser

angående arbetsgivares plikt att under vissa angivna omständigheter

sörja för härbärgen åt arbetare å avlägset liggande arbetsplatser, där tillgång

till bostad ej finnes, samt åt Kungl. Maj:t överlämnas att i administrativ ordning

utfärda de särskilda föreskrifter, som härutinnan kunna befinnas erforderliga,

eller ock kunna de i motionen omförmälda slagen av arbete inordnas

under den för vissa yrken redan gällande särlagstiftningen i förevarande hänseende.

Socialstyrelsen har för den senare eventualiteten förordat, att vägbyggnads-

och vattenavledningsföretagen skulle hänföras under skogshärbärgeslagen,

men beträffande flottledsbyggnadsarbeten ifrågasatt, att dessa lämpligare

borde hänföras under flottledshärbärgeslagen. I händelse en sådan uppdelning,

vilken synes hava visst stöd i de olika arbetenas art och de omständigheter,

under vilka desamma förrättas, skulle befinnas läglig, torde en omarbetning

i vissa delar av flottledshärbärgeslagen bliva för ändamålet erforderlig. Ett

närmare övervägande angående lämpligaste sättet för genomförandet av en

eventuell utsträckning av nu gällande lagstiftning i ifrågavarande hänseende

till att omfatta jämväl i motionen avsedda arbetsområden synes vara påkallat.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, det Kungl. Maj :t

ville låta verkställa utredning, huruvida och i vilken omfattning

en lagstiftning, likartad med den, som innefattas i skogshärbärges-

och flottledshärbärgeslagarna, må anses erforderlig

och genomförbar beträffande vägbyggnads- och vattenavledningsföretag

samt flottledsbyggnadsarbeten, anordnade på

större avstånd från ställen, där bostad finnes tillgänglig, även
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

som för riksdagen, framlägga det förslag, vartill utredningen

må kunna föranleda.

Stockholm den 17 april 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Sigfrid Hansson, greve Spens, Tjällgren,

Alfred Petrén* och Frändén, fröken Hesselgren samt herr Franzén;*

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hagman, Hage,

Magnusson i Skövde, Johansson i Sollefteå, Andersson i Rasjön och Lindgren

i Dingelvik.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar greve Spens, Frändén och Magnusson i Skövde, vilka ansett, att utskottet

bort hemställa, att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

9

Bilaga.

Kun gl. Socialstyrelsen.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 13 februari 1925 har Kungl. Maj :t anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över två inom andra kammaren

väckta motioner, nämligen nr 103, om ändring av 1 § i lagen den 25 april 1919

angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge

åt arbetarna m. m., samt nr 104, med förslag till vissa bestämmelser ifråga om

minderårigas användande vid skogs- och flottningsarbete. Till fullgörande härav,

i vad angår motionen nr 103, får socialstyrelsen anföra följande.

Styrelsen har i ärendet infordrat specialinspektörens för tillsynen av skogsarbetarnas

m. fl. bostadsförhållanden yttrande och har denne avgivit sådant i

form av en promemoria, som i avskrift bilägges.

Genom utfärdandet år 1919 av de s. k. skogs- och flottledshärbärgeslagarna

torde statsmakterna få anses principiellt ha givit sin anslutning till den uppfattningen,

att arbetare, som sysselsättas vid under viss längre tid pågående

arbeten av mera tillfällig natur och som därvid på grund av arbetsplatsernas

avlägsna belägenhet ej kunna bo i sina hem eller eljest erhålla inkvartering å

bebyggd ort, genom arbetsgivarens försorg skola beredas tillgång till tillfälliga

bostäder— härbärgen eller baracker -—- av sådan beskaffenhet som med hänsyn

tagen till årstiden för arbetet, yrkets behov, ortens förhållanden m. m. skäligen

kan anses tillfredsställande. Genom dessa lagar ha emellertid endast skogs-,

kolnings- och flottningsarbetarna kommit i åtnjutande av berörda förmån.

Rättvisa och billighet synas emellertid fordra, att samma förmån i mån av behov

tillförsäkras även andra arbetarkategorier, som utföra sitt arbete under

i stort sett enahanda förhållanden som förenämnda arbetare.

Såsom av inspektören framhålles, har ifrågavarande spörsmål varit föremål

redan för den s. k. yrkesfarekommitténs uppmärksamhet. Det av kommittén

i förevarande avseende föreslagna stadgandet, vilket icke begränsats att avse

vissa arbetarkategorier utan givits en mera allmän formulering, blev emellertid

icke upptaget i den sedermera på grundval av kommitténs förslag utfärdade arbetarskyddslagen,

enär stadgandet ansågs vara av alltför speciell art för att

infogas i en författning av berörda lags allmänna och grundläggande karaktär.

Någon specialförfattning i ämnet kom ej heller i samband med lagen till stånd.

Därest emellertid vid förestående revidering av arbetarskyddslagen bestämmelser

av liknande innebörd som de ovanberörda av yrkesfarekommittén föreslagna

rörande bostäder för arbetarna skulle anses böra inflyta i lagen, torde

såväl härbärgen för skogs- och flottledsarbetare som de här avsedda komma

att därunder inbegripas. För de närmare bestämmelser rörande dessa senare,

som befinnas nödvändiga med hänsyn till redan nu gällande lagstiftning, synes

utfärdandet av sådana kunna ske på sätt nuvarande 7 § lag om arbetarskydd

anvisar. Emellertid torde det av motionären avsedda syftet även kunna näs

genom en utsträckning av tillämpningsområdena för skogs- och flottledshärbärgeslagarna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

I sammanhang med dessas antagande år 1919 blev emellertid genom enskild

motion frågan om ordnandet av bostadsförhållandena på liknande sätt som avsågs

genom nämnda lagar jämväl för arbetare sysselsatta med vägbyggnadsarbeten

och större dikningsföretag föremål för riksdagens prövning. Andra lagutskottet,

ATilket fick motionen till behandling, ansåg sig emellertid på grund av

bristande utredning icke kunna ansluta sig till yrkandet i densamma. Då det

dock syntes utskottet kunna antagas, att ifrågavarande arbeten ofta bedreves

under liknande ogynnsamma förhållanden som de, vilka skogshärbärgeslagen

avsåge att träffa ifråga om skogsavverknings- och kolningsarbete, ansåg utskottet

önskvärt, att en utredning komme till stånd av frågan, huruvida förutsättningar

förefunnes för en liknande lagstiftning för andra större arbeten, som

bedreves på längre avstånd från bebyggda orter, särskilt vägbyggnads- och dikningsarbeten.

I enlighet härmed föreslog även utskottet, att en dylik utredning

skulle verkställas, men ledde denna hemställan icke till något resultat, enär

densamma avslogs av första kammaren.

Den utredning, som nu föreligger från ovannämnde speeialinspektörs sida,

synes styrelsen utvisa, att ett verkligt behov förefinnes att utsträcka ifrågavarande

lagstiftnings giltighet jämväl till andra områden än dem, som nu omfattas

av densamma, i den mån dessa arbetsställen äro belägna i obygder. I

likhet med sagde inspektör anser styrelsen detta i första rummet gälla i avseende

å väg- och flottledsbyggnadsarbeten. Men även vattenavledningsarbeten,

häruti inräknat större dikningsföretag, synas böra inbegripas under lagstiftningen.

Däremot anser styrelsen skäl knappast föreligga att utsträcka densamma

till andra vattenbyggnadsarbeten än sådana, som avse underhåll eller

förbättring av flottled. Specialinspektören säger sig i berörda avseende närmast

åsyfta vattenbyggnadsarbeten för utvinnande av elektrisk energi. Dylika

arbeten avse emellertid skapande av företag, som ha till ändamål tillgodogörande

av naturkraft på viss plats samt äro av mera industriell karaktär. Större behov

av sådan lagstiftning, varom här är fråga, torde icke föreligga beträffande

detta arbetsområde, då det torde kunna förutsättas, att arbetsgivaren i regel

frivilligt kommer att sörja för sina arbetares bostadsbehov även under företagets

byggnadstid. En rationell fördelning av tillsynen enligt arbetarskyddslagen

mellan yrkesinspektör och specialinspektören synes även tala emot ett förläggande

av dessa arbeten under lagstiftningen.

Den utvidgade lagstiftningen skulle enligt det förestående böra omfatta väg-,

vattenavlednings- och flottledsarbeten. Den frågan uppstår då, huruvida samtliga

dessa arbeten böra hänföras till skogshärbärgeslagens tillämpningsområde. Att

så bör ske ifråga om vägbyggnadsarbeten torde i regel få anses lämpligast. Men

även beträffande vattenavledningsarbeten synes styrelsen övervägande skäl tala

för att de förläggas under skogshärbärgeslagen. Vad åter angår flottledsarbeten

synes böra tagas under övervägande, huruvida icke dessa, såsom nära sammanhörande

med flottningsarbete, lämpligen böra omfattas av flottledshärbärgeslagen.

Då vid de arbeten, som nu ifrågasättas till inrymmande under skogshäi''bärgeslagen,

hästar merendels komma till användning, bör givetvis den nuvarande föreskriften

i denna lag angående stallrum för hästar utsträckas till att omfatta även

hästar, som användas vid vägbyggnads- och vattenavledningsarbeten.

Vad slutligen angår tillsynen å efterlevnaden av den iitvidgade lagstiftningen,

synes det, därest en utvidgning av skogs- och flottledshärbärgeslagarna vidtages,

icke böra ifrågasättas annat än att uppdraga denna åt de organ, som nu omhänderhava

tillsynen enligt skogs- och flottledshärbärgeslagstiftningen. Väsentligen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

11

samma skäl, som anfördes för nu gällande organisation av nämnda tillsyn, kunna

här åberopas. Genom uppdragandet av ledningen av tillsynsverksamheten åt

specialinspektören för skogsarbetarnas m. fl. bostadsförhållanden torde önskvärd

likformighet och enhetlighet vid lagtillämpningen kunna vinnas. Och genom

anlitande av de lokala biträdande tillsynsorganen, befattningshavare hos

domänverket och skogsvårdsstyrelserna, som äga nödig insikt och praktisk erfarenhet

i hithörande frågor och god kännedom om lokala förhållanden, synes

verksamheten utan större kostnader kunna utövas på ett någorlunda tillfredsställande

sätt.

Stockholm den 27 mars 1925.

GUNNAR BUSS.

Th. Furst.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Skogs- och flottledsinspektören.

P. M.

angående utvidgning av skogshärbärgeslagen att omfatta jämväl härbärgen

för arbetare vid väg- och flottledsbyggnadsarbeten

samt större dikningsföretag.

I motion i andra kammaren nr 103 har herr C. O. Johansson, Sollefteå, föreslagit

sådan komplettering av skogshärbärgeslagens 1 §, att jämväl härbärgen

för arbetare, sysselsatta med väg- och flottledsbyggnadsarbeten samt större dikningsarbeten

skola komma att tillhöra lagens giltighetsområde.

Yad då först vägarbetena beträffar, synes otvivelaktigt ett starkt behov av

reglerande åtgärder i här ifrågavarande avseende förefinnas. Under senare år

har ny- och ombyggnad av vägar förekommit i stor omfattning i Norrland och

särskilt dess inre delar, d. v. s. de trakter, där lagstiftning i här angivet syfte

torde komma att bliva av större praktisk betydelse. Till belysande härav meddelas

följande hos K. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållna uppgifter rörande

under budgetåret 1924—25 bedrivna vägbyggnadsarbeten i de fyra nordligaste

länen, vilka arbeten till huvudsaklig del torde ha bedrivits i ödebygderna

och de mera glest befolkade trakterna. Tab. 1 lämnar besked om årsanslag,

anläggningskostnad, ungefärligt antal arbetare m. in., fördelade å olika slag

av vägar, och tab. 2 visar, huru anslagen, som utgöra blott en del av anläggningskostnaden

(66—90 %), varit fördelade på de 4 länen. Enligt vad under

Uppgift å årsanslag, anläggningskostnader m. m. vid med statsbidrag understödda

väganläggningar i de fyra nordligaste länen under budgetåret 1924—25.

Tab. 1.

a.

b.

C.

d.

e.

f.

g-

Vägtyp

Årsanlag

Kr.

Anläggnings-

kostnad

Kr.

Väglängd

Km.

Antal

dagsver-

ken

St.

Antal arbetare

Vinter

St.

Sommar

St.

Ödebygdsvägar..

250,000

275,000

46

29,500

SO

340

Enklare vägar ..

655,000

820,000

91

88,000

250

1,000

Yanliga vägar ..

1,255,100

1,880,000

157

202,000

580

2,300

Summa:

2,160,100

2,975,000

294

319,500

910

3,640

hand meddelats, torde vägarbetena i denna landsända under en mycket lång

följd av år komma att bedrivas i samma eller kanske större omfattning än hittills,

ett förhållande, som även torde kunna utläsas av i årets statsverksproposition

intagna delar av K. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse i ärendet.

Här påvisas bl. a., att ansökningarna om statsbidrag till vanliga vägars byg
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

13

gande och förbättring ökats, så att anslagen icke på långt när varit tillräckliga

för tillgodoseende av behovet. Bristen i anslagsmedel uppgick vid ingången

av budgetåret 1924—25 till 28,000,000 kronor. För att denna brist ej skulle

ökas, hade fordrats, att årliga anslaget till detta slag av vägar uppgått till

6,700,000 kronor. Under detta år har detsamma utgått med mindre än

hälften eller 3,000,000 kronor, vilket belopp även föreslagits för kommande år,

ehuru K. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärt 7,500,000 kronor och beräknat

behovet för de närmaste åren till 9,500,000 kronor. Anföras må även

att under innevarande riksdag framlagts motioner om anvisande för kommande

budgetår av betydande anslag utöver de i statsverkspropositionen under 6: te

huvudtiteln gjorda äskandena för byggande av vägar i Norrlands ödebygder.

Sammanställning över statsbidrag till väganläggningar i de fyra nordligaste

länen under budgetåret 1924—25.

Tab. 2.

Norr-

Väster-

Jämtlands

Västemorr-

_

Vfigtyp eller vägföretag

bottens län

bottens län

län

lands län

Summa

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Ödebygdsvägar ...............

120,000

30,000

100,000

_

250,000

Enklare vägar ...............

180,000

300,000

120,000

—

Areavaare-Muonionalusta ...

55,000

—

—

—

Vanliga vägar ..............

231,400

293,700

226,400

253,600

1 255 100

Tärna-Slussfors ...............

—

250.000

—

—

Summa:

586,400

873,700

446,400

253,600

2,160,100

En redogörelse för huru vägbyggnadsarbetet organiseras samt huru bostadsfrågan

hittills ordnats vid dessa arbeten synes tydligt visa, att i motionen föreslagna

åtgärder icke sakna sitt berättigande. En väg, som skall byggas, uppdelas

vanligen i ett stort antal kortare sträckor, varefter arbetet med vägens

byggande å varje särskild sträcka bortauktioneras till den lägst bjudande.

Ackordstagarna, som uteslutande utgöras av arbetare, bliva härigenom ett slags

entreprenörer på samma sätt som körarna vid skogsarbetet, vilka med sig i män

av behov associera andra arbetare. Inkomsten fördelas i regel lika mellan alla

arbetare i arbetslaget. I arbetarskyddslagens mening torde därför dessa småentreprenörer

vara att betrakta som arbetare och icke som självständiga företagare.

Anordnandet av erforderliga härbärgen anses i regel helt och hållet

ankomma på arbetarna själva. Vid de arbeten, som utföras under K. väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens direkta ledning, har det i vissa fall -— dock endast

då fråga varit om förläggningar vintertid — förekommit, att arbetarna erhållit

bidrag till anordnande av härbärgen och stall, enligt uppgift uppgående till

högst e:a 200:—. I enstaka fall har det även förekommit, att styrelsen helt

bekostat härbärgen och stall. Anordnandet av under sommar och höst erforderliga

bostäder och stall har emellertid även vid de genom statens försorg

utförda arbetena helt överlämnats till arbetarna utan någon särskild ersättning.

Att bostäderna härigenom blivit synnerligen primitiva är givet. Under sommar

och höst har bostaden i regel utgjorts av s. k. bakvard d. v. s. endast ett

snedtak till skydd mot regn (se bilden). Under vinterarbetena — vanligen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

brobyggnadsarbeten — måste dessa synnerligen provisoriska anordningar utbytas

mot härbärgen, vilka av kostnadshänsyn oftast bliva av samma primitiva

typ och beskaffenhet som de förr allmänt brukliga skogskojorna.

Några större hinder synas emellertid icke möta för ett mera rationellt ordnande

av detta bostadsproblem. Å sådana platser, där mera stadigvarande arbeten

komma att bedrivas, särskilt sådana som försiggå vintertid, t. ex. brobyggnadsarbeten,

böra anordnas fasta, vinterbonade härbärgen. I den mån något

eller några av dessa hava sådan belägenhet, att de kunna utnyttjas under de

kommande årens förbättrings- och gruskörningsarbeten, böra dessa byggas med

hänsyn till användning under en lång följd av år. Övriga härbärgen böra

vara av sådan konstruktion, att de utan större olägenheter kunna flyttas allt

efter som arbetet skrider framåt, detta för att undvika, att arbetarna i vissa

fall skola få onödigt lång väg till och från arbetet. Då dessa härbärgen i regel

komma till användning endast under sommaren och hösten, synas de icke behöva

vara av samma solida beskaffenhet som för vinterbruk avsedda härbärgen

och stall. Numera har ett flertal typer av lämpliga flyttbara härbärgen och

stall konstruerats, vilka med fördel synas kunna användas till detta ändamål.

Yägstyrelsernas övertagande av såväl nybyggnads- som underhållsarbeten har

i hög grad kunnat befordra ett planmässigt ordnande icke blott av själva arbetena

utan även av bostadsfrågan. Genom den planmässighet i arbetet, som

sålunda torde kunna åvägabringas, synes även behovet av tillfälliga bostäder

vid dessa arbeten kunna tillgodoses, utan att kostnaderna härför behöva bliva

särskilt betungande.

Flottledsbyggnadsarbeten, vanligen bestående av rensning och uppsprängning

av flottleder och'' byggande av kistor eller dammar, förekomma i regel årligen

i de större flottlederna, och dessa arbeten bedrivas vanligen vintertid, då vattenståndet

är lägst. De arbetare, vanligen flottningsarbetare, som åtaga sig dylika

arbeten, kunna för närvarande icke göra anspråk på, att arbetsgivaren

skall tillhandahålla erforderlig bostad, ehuru de oftast äro hänvisade till att

vistas i skogarna under fullständigt samma förhållanden som de med skogsawerkningsarbeten

sysselsatta arbetarna. För den händelse de ej hava tillgång

till någon lämpligt belägen flottningskoja, som då ofta icke är vinterbonad,

kunna de bliva nödsakade att under olämplig årstid och på egen bekostnad

uppföra erforderliga härbärgen och stall. Samtidigt måste framhållas

att numera allt flera arbetsgivare finnas, som, utan att de- äro därtill skyldiga,

av omtanke om sina arbetare låta anordna härbärgen av tillfredsställande beskaffenhet,

men detta förhållande torde emellertid icke göra den föreslagna åtgärden

obehövlig, särskilt som man å de håll, där sannolikt de svåraste missförhållandena

äro för handen, ej torde kunna påräkna rättelse utan lagstiftningens

tillhjälp. Och det torde lätt inses, att det, med nu gällande föreskrifter,

för arbetarna i gemen måste te sig egendomligt att vid olika slag av arbeten,

som bedrivas under fullständigt enahanda förhållanden och kanske i omedelbar

närhet av varandra, arbetsgivaren i ena fallet är skyldig, i andra fallet icke,

att sörja för, att tillfälliga bostäder av tillfredsställande beskaffenhet finnas

tillgängliga.

I detta sammanhang må framhållas, att jämväl andra vattenbyggnadsarbeten

än sådana, som hava till syfte att underlätta flottningsarbete, bedrivas under

sådana förhållanden, att de borde falla inom lagens tillämplighetsområde. Härvid

åsyftas särskilt vattenbyggnadsarbeten för utvinnande av elektrisk energi.

Under senare år har elektrisk kraft fått allt större användning i Norrland, och

årligen utbygges en mängd mindre vattenfall. Dessa arbeten pågå liksom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

15

flottledsbyggnadsarbetena vintertid och ofta under sådana förhållanden, att

arbetarna äro hänvisade att bebo i närheten av arbetsplatserna anordnade tillfälliga

bostäder. Då jag ej haft anledning att taga befattning med dylika bostadsanordningar,

är jag icke beredd att nu göra något uttalande angående

beskaffenheten av desamma, men synes mig konsekvensen fordra, att bostadsförhållandena

vid dylika företag regleras i ett sammanhang med de under likartade

förhållanden bedrivna flottledsbyggnadsarbetena. Detta synes enklast

kunna sko därigenom, att ordet flottledsbyggnadsarbeten utbytes mot vattenbyggnadsarbeten.

Vad slutligen beträffar större dikning sföretag, bedrivas sådana endast under

härför lämplig årstid, d. v. s. under sommaren och hösten. Arbetsplatserna äro

i regel belägna på sådant avstånd från bebyggd ort, att arbetarna bliva nödsakade

att tillbringa nätterna i tillfälliga förläggningar i närheten av arbetsplatserna.

Då emellertid dessa arbeten, som ovan nämnts, pågå under den

varmare delen av året, kunna bostadsanordningarna vara av enklare beskaffenhet.

Under sommartiden torde sålunda ett tält av tillräcklig storlek kunna godtagas

som bostad. Om detta anordnas så, att eldning kan förekomma, torde

det även kunna anses tillfredsställande under den tid på hösten, då dikningsarbeten

förekomma. Vad skogsdikningarna beträffar igångsättas sådana flerstädes

först sedan avverkningsarbeten bedrivits å trakten. I dylika fall stå i

regel för inkvartering av avverkningsarbetarna anordnade härbärgen till förfogande

för de med dikningsarbeten sysselsatta arbetarna. Det torde därför

endast mera sällan förekomma, att nyuppförande av härbärgen för tillgodoseende

av dessa senares bostadsbehov erfordras. Vid andra, särskilt större, dikningsföretag,

t. ex. vid dikningsarbeten för sänkning av vattenståndet i en sjö

eller dyl., synes det däremot icke uteslutet, att åtgärder för ordnande av arbetarnas

inkvartering kunna vara av nöden. För att undvika de svårigheter,

som givetvis möta vid angivande i lagen av en lämplig gräns mellan mindre och

större dikningsföretag, synes det lämpligt att utbyta uttrycket dikningsföretag

mot vattenavledningsföretag. Härigenom lärer det bliva tydligt, att dikningsföretag

av mindre omfattning icke äro avsedda att omfattas av lagen.

En komplettering av skogshärbärgeslagen på sätt som av motionären påyrkats

och med den ändring, som ovan föreslagits, har till följd, att de stall, som vid

flertalet här ovan omnämnda arbeten äro erforderliga, även bliva underkastade

samma föreskrifter som nu gälla för de stall, i vilka vid avverkningsarbeten

använda hästar inhysas. Härigenom torde det bliva sörjt för, att de vid dessa

arbeten använda hästarna beredas tillfredsställande stallrum.

Stockholm den 20 mars 1925.

OSCAR WALLNER.

Specialinspektör inom yrkesinspektionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:135 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring av 1 § i lagen den 25 april 1919 angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning a1 i texten