Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till vissa bestämmelser i fråga om minderårigas användande vid skogsoch flottningsarbete.

1925-04-17 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:21, Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till vissa bestämmelser i fråga om minderårigas användande vid skogsoch flottningsarbete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom Ull riksdagens kansli den 17 april 1925 kl. 4 c. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till vissa bestämmelser

i fråga om minderårigas användande vid skogs- och flottningsarbete.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 104,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Johansson i Sollefteå hemställt

om meddelande av bestämmelser därom,

att minderåriga ej må användas vid skogs- eller flottningsarbete före fyllda

16 år, samt

att beträffande minderårigas användande i dylikt arbete, som bedrives nattetid,

föreskrifterna i 13 § av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd skola äga

tillämpning.

Utskottet har i den ordning, § 46 riksdagsordningen föreskriver, inhämtat

yttrande över motionen från socialstyrelsen. Därjämte har Svenska flottningschefsföreningen

låtit till utskottet överlämna ett av föreningen vid dess årsmöte

den 17 sistlidne mars beslutat uttalande i frågan. Socialstyrelsens yttrande

jämte eu därvid fogad, av specialinspektören inom yrkesinspektionen

Oscar Wallner upprättad promemoria ävensom flottningschefsföreningens berörda

uttalande finnas fogade såsom bilagor till detta utlåtande.

De bestämmelser, som gälla beträffande minderårigas användande i arbete, Gällande be
.

ståmmelser

återfinnas huvudsakligen i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd. Denna angående

lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari arbetare använ- minderårigas

° b V fe J '' . • . ’ , , användande

des till arbete för arbetsgivares räkmng, sa ock a hus-, väg- eller vattenbyggnad, ; arbete.

vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare användes

på förut nämnt sätt. Från lagens tillämpningsområde undantagas dock,

bland annat, arbete, som ntföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets

anordnande, samt arbete, som ntföres av medlem av arbetsgivarens familj.

Beträffande arbete inom jordbruk äger lagen tillämpning allenast i vad den

åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel

eller sådana ångpannor m. m., som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.

I 8—17 §§ av lagen givas särskilda föreskrifter rörande minderårigas användande

i arbete. Med minderårig förstås person, som icke uppnått 18 års ålder.

Före fyllda 12 år får minderårig ej användas till arbete. Viss högre åldersgräns stadBihang

till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 17 käft. (Nr 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

gas emellertid dels i fråga om industriellt arbete av viss angiven större omfattning,

där gränsen är för gossar 13 år och för flickor 14 år, och dels i fråga om

arbete under jord i stenbrott eller gruva, där gränsen är 15 år. Vidare gäller

såsom förutsättning för minderårigs användande i arbete, att den minderårige

dessförinnan skall hava inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen

eller däremot svarande kunskaper och färdigheter eller efter fyllda 13 år erhållit

behörigt tillstånd att lämna folkskolan, dock att denna föreskrift icke utgör

hinder för minderårigs användande till arbete å ferietid.

I den mån minderårig enligt ovan återgivna bestämmelser får användas i

arbete, gälla emellertid i fråga om utnyttjandet av hans arbetskraft vissa inskränkande

allmänna regler. Sålunda äger enligt 10 § första stycket arbetsgivaren

icke använda den minderårige i arbete på sådant sätt, att det kan anses

medföra fara för olycksfall eller för överansträngning eller annan menlig inverkan

på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling eller för den minderårige

innebära vada i sedligt hänseende. Vidare skall, enligt andra stycket

av sistnämnda §, den minderårige lämnas erforderlig ledighet för deltagande

i bl. a. kurs för sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning, som helt eller delvis

bekostas av staten eller kommun. Åsidosättes vad sålunda i 10 § är stadgat,

äger länsstyrelse, efter vederbörande arbetsgivares hörande, föreskriva vissa villkor

för minderårigs användande uti det ifrågavarande arbetet eller att minderårig

ej vidare må användas däri. — Dessutom meddelas särskilda föreskrifter

beträffande vissa angivna slag av arbeten. Sålunda gäller enligt i motionen åberopade

13 § av lagen beträffande industriellt arbete, bland annat, att arbetstiden

ej må överskrida för minderårig under 13 år 6 timmar av dygnet eller 36

timmar i veckan, för minderårig, som fyllt 13 men ej 14 år, 8 timmar av dygnet

eller 48 timmar i veckan och för annan minderårig 10 timmar av dygnet eller

60 timmar i veckan, att den minderåriges arbete skall avbrytas av lämpliga och,

där arbetets natur det medgiver, regelbundet återkommande raster, samt att

den minderårige icke må användas till arbete å tid mellan kl. 7 e. m. och kl. 6

f. m., dock att minderårig av mankön, vilken fyllt 16 år, får användas till arbete

å tid, som nyss sagts, där hans arbetstid är begränsad till högst 8 timmar av

samt tillika arbetet antingen icke oftare än under var tredje vecka infaller

å tid mellan kl. 11 e. m. och kl. 5 f. m. eller ock är i fråga om tider av

dygnet, då det skall utföras, fördelat på sätt, som av vederbörande inspektionsmyndighet

godkänts såsom likvärdigt med nyssnämnda anordning. Emellertid

äger Konungen att beträffande industriellt arbete i viss större omfattning,

som av tekniska skäl måste oavbrutet fortgå såväl natt som dag eller tidvis

måste forceras, i mån av behov medgiva undantag från ifrågavarande inskränkande

bestämmelser angående nattarbete, i vad angår minderårig av mankön,

vilken fyllt 16 år.

Därest industriellt arbete bedrives i viss större omfattning, får minderårig

användas i arbetet allenast under villkor, att till arbetsgivaren avlämnats in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

3

tygsbok för den minderårige, vilken bok skall innehålla vissa uppgifter angående

den minderåriges namn och födolsetid, don skolundervisning, han åtnjutit,

m. m. ävensom läkarintyg, utvisande att den minderårige icke företer sjuklighet,

svaghet eller bristande kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet,

att den minderårige icke kan anses komma att lida men av den sysselsättning,

vartill han användes.

I fråga om arbete med vändning eller stackning av torv eller annat därmed

jämförligt lätt arbete, som bedrives i fria luften och icke regleras av samband

med mekaniskt driven arbetsprocess, må yrkesinspektionens chefsmyndighet,

om skäl därtill prövas föreligga, meddela eftergift såväl från de förut omförmälda

åldersgränserna av 12, 13 och 14 år som från kravet å intygsböcker vid

visst industriellt arbete.

Slutligen stadgas i 17 §, att, därest minderårigs användande i visst slag av

sysselsättning finnes medföra synnerlig fara i något avseende, som i 10 § första

stycket omförmäles, det ankommer på Konungen att föreskriva vissa villkor

för minderårigs användande i sådan sysselsättning eller att minderårig ej må

användas däri. Med stöd av denna bestämmelse har den 31 december 1912 utfärdats

kungörelse angående förbud mot minderårigs användande i vissa farliga

arbeten. Denna kungörelse meddelar inskränkande bestämmelser i fråga

om minderårigs användande till arbete vid vissa angivna maskiner eller maskinella

anordningar.

Tillika må erinras om, att enligt lagen den 22 juni 1923 om arbetstidens begränsning

den (s. k. åttatimmarslagen) är från sagda lags tillämpning undantaget

såväl skogs- som flottningsarbete.

I förevarande motion anmärkes till en början, att för närvarande icke gälla

några som helst restriktiva bestämmelser i fråga om användandet av minderårig

över 12 år i skogs- eller flottningsarbete, samt anföres därefter till stöd

för den i motionen gjorda hemställan följande:

Vid skiljeställena och även under det egentliga flottningsarbetet förekommer

att minderåriga användas i nattarbete. Att detta är oegentligt framgår

bl. a. därav att vid sågverkens timmermagasin och bommar, där liknande

arbete bedrives, de minderåriga ej få anställas före fyllda 16 år och då med

nattskift endast var tredje vecka.

Skogs- och flottningsarbetet är tungt och påfrestande samt genom sin oregelbundenhet

mindre lämpligt för minderåriga.

Levnads- och bostadsförhållandena vid tillfälliga förläggningar äro även

sådana att de ej passa för minderåriga, vilkas fysiska utveckling ej fullbordats.

Livet i skogarna är ej heller ägnat att utgöra ett led i en ännu ej avslutad uppfostran.

Redan 1907 framhöll, som självklart, en provinsialläkare i ett föredrag i

Sundsvall, att den ytterst enformiga kosten för skogs- och flottningsarbetarna

måste hava ett fördärvligt inflytande på allmänna hälsotillståndet. Då detta

omdöme gällde dessa arbetare i allmänhet, förstås lätt, att omdömet i ännu högre

grad måste gälla för de minderåriga.

Arbetstids
lagen.

Motiveringen

till förevarande

molio n

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Utskottets

yttrande.

På ett provinsialläkareföreningens årsmöte i Stockholm 1908 betonades

särskilt av några läkare det sorgliga faktum, att minderåriga, så fort de vid

13—14 års ålder blivit konfirmerade, kastas ut i skogen att deltaga i skogsarbetet,

till stor våda för de ungas hälsa.

Enligt riksförsäkringsanstaltens publicerade statistiska utredning rörande

under år 1919 inträffade olycksfall i arbete, vilken utredning omfattade 45,900

årsanställda hos s. k. större arbetsgivare, inom den yrkesgrupp, som omfattar

skogsavverkning, kolning, flottning och vältning, finna vi att olycksfallen inom

skogsbruket detta år förorsakade en kostnad på ej mindre än 1,094,000 kr.

Uppskattas ett dagsverke till endast 4 kr., hava sålunda dessa olycksfall under

nämnda år nationalekonomiskt sett därjämte medfört en förlust av 2,8 milj. kr.

Skulle utredningen ha omfattat hela den arbetargrupp, som sysselsättes inom

skogsbruket, skulle siffran naturligtvis ha varit mycket större.

Detta hav anförts därför att det bör vara alldeles naturligt att barn över

12 år, som användas i dessa arbeten, ovillkorligen måste vara utsatta för olycksfall

i långt större utsträckning än vuxna. Då det dessutom är överflöd på

arbetskraft inom skogsbruket, bör även detta utgöra anledning för statsmakternas

ingripande.

Av den vid socialstyrelsens utlåtande över motionen fogade, av specialinspektören

för tillsynen å skogsavverknings-, kolnings-, flottnings- och flottledsarbeten

upprättade promemorian framgår, att minderåriga i ej ringa utsträckning

användas vid skogs- och flottningsarbete, ävensom att såväl avverkningsarbetet

vintertid i skogarna med det därmed förknippade inhysandet i skogskojor

som ock det även nattetid pågående flottningsarbetet ofta försiggår under

sådana förhållanden, att alltför unga personer lämpligen icke obehindrat böra

däri få deltaga.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, gäller härutinnan för närvarande

ingen annan inskränkning, utöver den för tillgodoseendet av skolundervisningen

föreskrivna, än att till hithörande arbete ej må användas minderårig,

som ej ännu fyllt 12 år, varförutom vederbörande länsstyrelse, för den händelse

att en arbetsgivare använder minderårig i dylikt arbete på sådant sätt, att det

kan anses verka hinderlig! å hans hälsa eller kroppsutveckling eller för honom

innebära våda i sedligt avseende, äger föreskriva vissa villkor för minderårigas

användande uti det ifrågavarande arbetet eller att minderåriga ej må användas

däri. På sätt i omförmälda promemoria uppgivits, har också denna rättighet

i förekommande fall begagnats av länsstyrelse till att föreskriva högre åldersgräns

än 12 år beträffande visst flottningsarbete.

Emellertid torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt inskridande

från fall till fall är tillfyllest beträffande förevarande arbetsområden eller huruvida

icke fastmera förhållandena därå, sådana de av specialinspektören Wallner

skildrats, till en del äro av den beskaffenhet, att behovet av skärpta bestämmelser

i fråga om minderårigas användande inom hithörande områden bör tagas

under övervägande.

Socialstyrelsen har för sin del förklarat, att den anser en höjning av nu gäl
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

5

lande åldersgräns å 12 år för ifrågavarande slags arbeten under alla förhållanden

vara påkallad, men att ytterligare utredning bör äga rum beträffande frågan,

var gränsen härutinnan lämpligen bör dragas och huruvida en enhetlig sådan

bör väljas för såväl skogsarbete under olika förhållanden som skilda slag av

flottningsarbete.

Utskottet finner vad som med anledning av motionen förebragts rörande

förhållandena å ifrågavarande arbetsområden beträffande minderåriga vara av

den beskaffenhet, att det giver stöd för önskvärdheten av en mera ingående utredning

av det förevarande spörsmålet, varför utskottet giver sin anslutning till det

därom uttalade önskemålet. Beaktas bör emellertid, att motionärens krav i fråga om

åldersgräns går vida längre, än med den i övrigt å ifrågavarande område gällande

lagstiftningen är förenligt — icke ens beträffande arbete under jord i stenbrott

eller gruva är högre åldersgräns stadgad än 15 år. Skälig hänsyn måste givetvis

ock tagas såväl till kravet, att de minderåriga icke i större utsträckning, än som

är av förhållandena verkligen av nöden, avskäras från möjligheten till arbete å

ifrågavarande områden med därav endels följande minskad möjlighet att kunna

bidraga till de merendels fattiga hemmens försörjning, som ock till det förhållandet,

att för vinnande av en god yrkesutbildning inom vissa grenar av

hithörande områden fordras, att vederbörande redan tidigt vänjas vid arbetet

därå. Det torde ock i detta sammanhang förtjäna framhållas, att, på sätt specialinspektören

Wallner framhållit, i flottningsarbete sysselsatta minderåriga

företrädesvis torde användas, förutom vid sorteringsarbete, till vakttjänst, budskickning

och annat lättare arbete.

Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t den 30 november 1922,

samtidigt med att Kungl. Maj:t förklarat hinder icke möta att för Sveriges del

biträda ett å den internationella arbetsorganisationens konferens i Washington

år 1919 antaget förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder

för barns användande till industriellt arbete, anbefallt socialstyrelsen att utarbeta

och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de ändringar av arbetarskyddslagen,

som kunde finnas erforderliga på grund av Sveriges anslutning

till berörda konvention (= höjande av den lagstadgade åldersgränsen beträffande

hantverket och den mindre industrien från 12 till 14 år samt beträffande

den större industrien i vad angår gossar från 13 till 14 år), ävensom att i samband

därmed föreslå de övriga ändringar i nämnda lag, vilka betingades av vunna

erfarenheter under lagens tillämpningstid samt den internationella regleringen

på ifrågavarande område.

Då det åt socialstyrelsen sålunda lämnade uppdraget att utarbeta förslag

till revision av arbetarskyddslagen uppenbarligen innefattar behörighet för

socialstyrelsen att till närmare undersökning upptaga det i förevarande motion

väckta spörsmålet om skärpta bestämmelser i fråga om minderårigas användning

i skogs- och flottningsarbete för att därefter till Kungl. Maj:t inkomma

med det förslag, vartill en sådan utredning må kunna föranleda, lärer det kunna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

förutsättas, att socialstyrelsen kommer att även utan särskilt bemyndigande

företaga den undersökning av ifrågavarande spörsmål, som styrelsen i sitt

utlåtande över motionen angivit såsom önskvärd.

Utskottet, som vid nu angivna förhållanden ej finner avlåtandet av en skrivelse

i ämnet till Kungl. Maj :t vara av behovet påkallad, får fördenskull med

stöd av det anförda hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 17 april 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BEOE PETEÉhT.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

Irån första kammaren: herrar Bror Peirén, Sigfrid Hansson, greve Spens, Alfred Pelrén*

och Frändén, fröken Hesselgren samt herrar Schedin och Franzén*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Magnusson i Skövde, Ödström,

Johansson i Kälkebo*, Ros, Svensson i Skönsberg och Johansson i Sollefteå.

• Ej närvarande vid utlåtandets justering,

Reservation

av herrar greveSpens, Frändén och Magnusson i Skövde beträffande motiveringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

7

Bilaga 1.

Kungl. Socialstyrelsen.

Till Riksdagens Andra lagutskott.

Genom remiss den 13 februari 1925 bar Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över två inom andra kammaren

väckta motioner, nämligen nr 103, om ändring av 1 § i lagen den 25 april

1919 angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge

åt arbetarna m. in., samt nr 104, med förslag till vissa bestämmelser ifråga

om minderårigas användande vid skogs- och flottningsarbete. Till fullgörande

härav, i vad angår motionen nr 104, får socialstyrelsen anföra följande.

Styrelsen har i ärendet infordrat yttrande av specialinspektören för tillsynen

å skogsavverknings-, kolnings-, flottnings- och flottledsarbeten (tillika specialinspektör

för tillsynen av skogsarbetarnas m. fl. bostadsförhållanden), och har

denne avgivit sådant i form av en promemoria, som i avskrift bilägges.

Skogsavverknings- och flottningsarbete räknas icke till industriellt arbete

enligt arbetarskyddslagen. En följd härav är, att de strängare bestämmelser,

som i nämnda lag finnas meddelade i avseende å minderårigas användande i

industriellt arbete icke gälla för skogs- och flottningsarbete. Minderåriga

kunna sålunda användas i dylikt arbete redan vid fyllda 12 år. Vidare behöva de

minderåriga i skogs- och flottningsarbete icke vara försedda med intygsbok

enligt 15 § i lagen, liksom för dem ej heller gälla de restriktiva bestämmelser,

som i 13 § meddelats angående minderårigas arbetstid, raster, nattarbete m. m.

Då skogs- och flottningsarbete är undantaget från arbetstidslagens tillämpning,

hav icke heller genom denna lag någon reglering skett av de i sådant arbete

sysselsatta minderårigas arbetstid.

Beträffande de förhållanden, varunder minderåriga ha att arbeta i skogs- och

flottningsarbete, tillåter sig styrelsen hänvisa till den skildring härutinnan, som

lämnas i specialinspektörens promemoria. Av denna torde framgå, att de minderåriga

i betydande grad äro utsatta för vådor i kroppsligt och andligt avseende.

Det arbete, varmed de sysselsättas, är i regel mycket ansträngande och försiggår

ofta under besvärliga yttre förhållanden. Arbetsdagen är därtill ofta lång.

Dietiska och hygieniska risker förefinnas i framträdande grad, och i sedligt avseende

innebär de minderårigas sysselsättande i skogs- och flottningsarbete

uppenbarligen avsevärda vådor. Även olycksfallsrisken torde kunna betecknas

såsom ganska hög. En viss skillnad synes emellertid i nu berörda avseenden

föreligga mellan skogs- och flottningsarbete.

Antalet i skogsavverkningsarbete sysselsatta minderåriga under 18 år i de

sju nordliga länen uppskattas av specialinspektören på grundval av uppgifter,

meddelade i styrelsens år 1916 publicerade undersökning av skogsarbetarnas

levnads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland, till c:a

10,000. Sannolikt torde emellertid häri även ingå ett antal minderåriga, som

sysselsättas på sådant sätt, att de ej skulle bliva föremål för här avsedd lagstiftning.

Någon viss siffra för i flottningsarbete använda minderåriga har däremot

i eke kunnat angivas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

En fortskridande förbättring av de förhållanden, varunder skogs- och flottningsarbete

i allmänhet bedrives, torde utan tvivel kunna förväntas. Den år

1919 genomförda skogs- och flottledshärbärgeslagstiftningen utgör i detta

avseende en betydelsefull faktor. Goda bostäder återverka gärna på livet i

desamma, och goda skogs- och flottningskojor bidraga givetvis att minska de

hygieniska farorna i arbetet. Även de dietiska samt de sedliga vådorna torde,

såsom av specialinspektören anföres, avsevärt kunna minskas.

Uppenbart torde emellertid vara, att en höjning av den nu gällande åldersgränsen,

12 år, under alla förhållanden är påkallad. Eedan arbetets i regel ansträngande

natur synes påfordra detta. Vanskligt är emellertid att avgöra,

var gränsen lämpligen bör dragas, samt om en enhetlig sådan bör väljas för såväl

skogsarbete under olika förhållanden som olika slag av flottningsarbete. Härvid

synes även yrkesrekryteringssynpunkten böra vinna beaktande.

Ehuru styrelsen sålunda anser den av motionären påyrkade lagstiftningsåtgärden

väl motiverad, anser styrelsen emellertid att ett avgörande i frågan icke

bör företagas, förrän en ytterligare mera ingående utredning i ämnet verkställts.

Då styrelsen fått sig anförtrott att utarbeta förslag till revision av gällande

arbetarskyddslag, och det torde vara avsett att detta förslag skall framläggas

för nästkommande års riksdag, vore det måhända lämpligt att uppdraga åt styrelsen

att i samband härmed verkställa utredning samt avgiva förslag även i

förevarande avseende. Stockholm den 28 mars 1925.

Th. Furst.

Gunnar Puss.

Skogs- och flotlledsinspekiören.

P. M.

rörande skärpta bestämmelser för användande av minderåriga vid skogs- och

flottningsarbete.

I motion i Andra kammaren nr 104 har herr C. O. Johansson i Sollefteå föreslagit

utfärdande av förbud mot användande av minderåriga vid skogs- och

flottningsarbete före fyllda 16 år. Beträffande minderårigas användande i

dylikt arbete, som bedrives nattetid, föreslås, att bestämmelserna i arbetarskyddslagens

13 § skola bliva gällande, d. v. s. att minderåriga, som fyllt 16 år,

ej skola få användas i dylikt nattarbete oftare än under var tredje vecka.

Skogsarbetet bedrives under väsentligt andra förhållanden än flott,ningsarbetet,

och synes det därför lämpligt, att vid en redogörelse för arbets- och

bostadsförhållandena vid ifrågavarande slag av arbete, åsyftande att belysa

förutsättningarna för den av motionären föreslagna lagstiftningen, skilja mellan

skogsarbete och flottningsarbete.

Vad då först skogsarbetet eller rättare skogsavverkningsarbetet — av motionen

synes nämligen framgå, att densamma avser endast detta slag av skogsarbete

— beträffar, bedrives detta som bekant huvudsakligen under vintern.

Under senare år har dock upphuggning av småvirke — massaved, props och

kolved — ägt rum i allt större omfattning under sensommaren och hösten.

Den egentliga drivningssäsongen räknas emellertid från mitten av november

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

9

eller början av december till senare delen av april. Vanligen söker man slutföra

arbetena till påskhelgen, om denna ej infaller särskilt tidigt. Vid k. styrelsens

1916 publicerade undersökning av skogsarbetarnas levnads- och arbets-''

förhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland framgick, att vintersäsongens

genomsnittliga längd är c:a 17 veckor.

Flertalet arbetare vid timmerdrivningarna utgöres av hemmansägare och

arrendatorer och deras familjemedlemmar, men en betydande del utgöres även

av s. k. lösarbetare och deras söner. Nyssnämnda undersökning gav vid handen,

att de arbetare, som sysselsättas vid timmerdrivningar i de sju nordliga

länen, fördela sig på nyssnämnda grupper på följande sätt:

Av 100 skogsarbetare tillhörde

följande:

Värm-

lands

län

Kop-

par-

bergs

län

Gävle-

borgs

län

Väster-

norr-

lands

län

Jämt-

lands

län

Väster-

bot-

tens

län

Norr-

bot-

tens

län

Hela

områ-

det

Jordägarklassen..........

47.7

63.1

18.3

38.2

35.5

52.6

55.6

41.2

arrendatorsklassen ......

16.3

17.0

20.6

15.8

10.5

21.9

13.3

17.0

arbetarklassen ..........

36.0

19.9

61.1

46.0

54.0

25.5

31.1

41.8

Körningsarbetet utföres huvudsakligen av de hästägande hemmansägarna

och arrendatorerna, under det att arbetare, tillhörande den sistnämnda kategorien,

huvudsakligen sysselsättas med huggnings- och annat arbete.

Arbetstiden varierar ganska avsevärt under de olika månaderna, huvudsakligen

beroende på dagarnas längd. Under tiden november—januari torde nettoarbetstiden

(måltidsraster från dragna) uppgå till 7—8 timmar. Variationerna

inom olika län framgå av följande tabell, hämtad från k. styrelsens ovan omnämnda

publikation:

Värm- Köp- Gävle- Väster- Jämt- Väster- Norr- Samt
Medelarbetstid

per dag ä de lands par- borgs norr- lands bot- bot- liga

undersökta arbetsplatserna kerga län kuui.s län tens tens

Nov.—jan., tim......... 7.1 8.6 7.9 7.9. 7.8 7.3 6.9 7.7

Febr.—apr., tim......... 9.3 10.1 9.3 9.8 9.9 10.2 10.1 9.8

Differens, tim........... 2.2 1.5 1.4 1.9 2.1 2.9 3.2 2.1

Då arbetet nästan uteslutande utföres i form av ackordsarbete och någon

lagstadgad arbetstidsbegränsning icke gäller för skogsarbetet, kan måhända

denna arbetstid, som särskilt avser huggare, för vissa län förefalla relativt

kort, men framhålles det i utredningen, att anledningen härtill torde vara, att

det, trots ackordsarbetets sporrande inflytande, för flertalet arbetare är fysiskt

omöjligt att längre tid än den angivna fullgöra ett så ansträngande arbete som

fällning, kvistning, barkning och kapning. Körarnas arbetsdag är i allmänhet

längre än huggarnas, emedan de måste använda avsevärd tid på skötseln av

sina hästar samt vården av sina körredskap. Våglängden från skogen till avlägget

inverkar givetvis även på arbetsdagens längd. Körarna pläga stiga upp kl.

4,30 eller 5 f. m. och börja arbetet omkring kl. 6 f. m. Huggarna stiga upp senare

och begiva sig till skogen vid 7-tiden. Under midvintermånaderna slutar

arbetet omkring kl. 5 e. m. för att längre fram utsträckas till kl. 6 e. m.

Ordnandet av bostadsförhållandena och därmed sammanhängande problem

för de arbetare, som ej kunna bo i sina hem eller erhålla inkvartering i bygden,

har alltid varit förenat med betydande svårigheter. Av de c:a 150,000 arbetare,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

som årligen sysselsättas med skogsavverknings- och flottningsarbeten, torde

. c:a två tredjedelar vara hänvisade till att bebo tillfälliga bostäder, härbärgen,

fäbodstngor o. dyl. Dessa tillfälliga bostäder ha ända till de senaste åren varit

av mer eller mindre otillfredsställande beskaffenhet. Efter skogshärbärgeslagens

tillkomst har visserligen flerstädes en betydande förbättring av såväl

bostädernas^ beskaffenhet som livet i skogskojorna kunnat konstateras, men

ännu återstår mycket, innan dessa förhållanden i allmänhet kunna betecknas

såsom tillfredsställande.

En mycket realistisk skildring av livet i skogskojorna lämnas av Otto Bucht

i en år 1913 bland Yerdandis folkskrifter utkommen broschyr benämnd »Norrländskt

skogsliv». Ur densamma må anföras följande, som flerstädes torde gälla

allt fortfarande:

»Födan är föga omväxlande; nio tiondelar utgöras av amerikanskt fläsk, hårt

bröd, vetemjöl, potatis och socker. Arbetet och det stränga klimatet synas

erfordra en myckenhet fett; kött förekommer sällan, ty det anses otillräckligt

som föda. Det hårt saltade amerikanska fläsket är förhärskande. Det inhemska

fläsket är magrare och användes därför icke. Yar och en skär morgon, middag

och kväll några skivor ur sin fläsksida och steker i stekpannan, vilken sättes

på glöd mellan ett par vedträn på eldpallen, förut kokad potatis skalas och

uppvärmes i det puttrande flottet, skiva efter skiva lägges på en kaka bröd,

skäres och förtäres med tillhjälp av slidkniven tillsammans med potatis och

bröd. Flottet kvarlämnas i pannan till nästa måltid. Ofta hopröras i en burk

vetemjöl och vatten, någon gång tillsättes sirap och alltsammans gräddas i

stekpannans flott. Från den sprakande elden falla gnistor i pannan, därav

''kolbullar’. Någon gång användes korv, sill eller ärter samt mesost och smör.

Mjölk kan stundom erhållas, om drivningen försiggår nära odlad bygd, och

efter en söndag på byn kan timmerhuggaren medföra en kanna mjölk till kojan.

Kaffe användes som stimulans och drickes i oerhörda kvantiteter. De bästa

kaffesorter användas, och ''sumpen’ avlägsnas ur pannan mellan varje kok.

Kaffet kokas synnerligen starkt och förtäres rykande. Det hälles ur koppen

på fatet och drickes med föga socker och utan grädde. Före varje måltid drickas

två koppar och efteråt likaledes minst två. Tillsammans 12—14 koppar

om dagen.»

»Renlighet hör icke hemma i timmerskogen, lika litet som fina seder och

höviskt tal. Man tvättar sig endast till söndagarna, om ens då, ömsar underkläder

när det är oundgängligen nödvändigt och diskar i undantagsfall kaffekoppar

och kokkärl. Ohyra medföres av somliga arbetare till timmerskogen;

får den frodas i kojan, blir den ett plågoris som endast elden tar död på. Snygghet

och renlighet har man helt enkelt inte tid att tänka på, ty den som arbetar

för brinnande livet måste först och främst äta, sova och hålla sig arbetsför.

Och då arbetet är besvärligt, påkostande och ofta leder till förtret och förargelse,

har skogsarbetaren liksom varje annan människa i liknande läge ett

oemotståndligt behov att i ord uttrycka sin förbittring och vrede — han svär,

svär alldeles ohejdat. Timmerskogen genljuder i själva verket av eder och förbannelser,

huggare och körare traktera varandra med de saftigaste tillmålen,

när de icke komma väl överens, och för övrigt vid alla möjliga tillfällen. Man

skräder aldrig orden, allt tal är uttrycksfullt och rakt på sak, råheten är stundom

hårresande.

Vardagarnas korta kvällar lämna ingen tid övrig åt förströelser och nöjen,

men på söndagarna tages skadan igen. Kortspel, alltid om pengar eller värde
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

föremål, är stående tidsfördriv. Femkort, knack och diverse hasardspel med

höga insatser spelas, och betydande summor vinnas och förloras. Mången ägnar

sig däråt med en lidelse som om spelet gällde liv eller död; mustiga eder beledsaga

varje drag, det är som om all överflödig intellektuell energi koncentrerades

och finge sitt utlopp i spelpassionen. Någon spelar handklaver; vishäften och

detektivromaner finnas på sina håll, och tidningar börja alltmera finna väg

till timmerkojorna.»

Liknande uppgifter återfinnas i de enquetesvar, som inkommo till k. styrelsen

i samband med den ovan omförmälda skogsarbetareundersökningen.

En meddelare från Vitsand i Värmland skrev: »Skogslivet är i hög grad demoraliserande,

ty dess levnadsförhållanden skapa ett oordnat hemliv samt dåliga

levnadsvanor och förtaga aktningen för samfundsliv och intresset för jordbruket;

det skapar socialt missnöje och befordrar emigrationen samt ett lättsinnigt

levnadssätt utan att medföra ekonomiskt oberoende.»

Från Vilhelmina, Västerbottens län, meddelades: »Att skogsarbetaren i sin

vandel ej alltid för sig så, som man numera har rätt att fordra av en genom

ett ordnat skolväsen uppfostrad medborgare, torde nog till stor del bero på det

ytterst fria och otyglade liv, som i allmänhet råder inom timmerkojorna, där

svordomar och förråande utttryck av alla slag höra hemma.»

Från Jokkmokk, Norrbottens län, skrevs: »Skogsarbetarens liv är hårt och

släpsamt. Ständigt förefinnes fara för förkylning och förstörd matsmältning,

och reumatisk värk grundlägges i skogs- och flottningsarbetet, utsatta för köld

och väta som arbetarna äro. Man torde få antaga, att det faktum, att unga män

se gubbaktiga och utarbetade ut, icke saknar samband med livet i skogskojorna.

Skogs- och flottningsarbetarnas liv är mycket strävsammare och farligare än

sågverksarbetarnas.»

Ett ortsombud i Alanäs, Västernorrlands län, skrev: »I många fall torde nog

lungsotens härjande i hemmen få räkna sin uppkomst från timmerkojornas

osundhet, förkylningar och olämpliga matförhållanden samt även ansträngning

i arbete med omväxlande svett och kyla.»

Ovanstående kortfattade uppgifter och uttalanden torde väl belysa de förhållanden,

under vilka minderåriga, som användas vid skogsavverkningsarbete,

flerstädes måste leva och arbeta. Antalet dylika minderåriga under 16 år,

som enligt motionärens förslag ej borde få användas i dylikt arbete, kan givetvis

ej utan särskild undersökning angivas. Antalet minderåriga under 18 år, som

användas i skogsavverkningsarbete, torde däremot kunna uppskattas med ledning

av de uppgifter härom, som lämnas i k. styrelsens ovannämnda undersökning.

Av denna framgår nämligen, att av de 8,360 arbetare, som omfattades

av undersökningen, 669 eller 8 % av samtliga voro under 18 år. Av dessa voro

58 sysselsatta med körnings- och 458 med huggnings- och 153 med annat arbete.

Dessa siffror jämförda med hela det antal arbetare, som inom de sju nordliga

länen sysselsättas med avverkningsarbete, synas ge vid handen att antalet

minderåriga under 18 år, som inom nämnda område deltaga i skogsarbete, torde

kunna uppskattas till inemot 10,000. I utredningen påpekas, att särskilt vissa

norrländska tjänsteläkare fäst uppmärksamheten på, att barn, nyss konfirmerade

och ej på långt när kroppsligt och andligt utvecklade, alltför ofta engageras

som huggare. De vitsorda även, att överansträngning i enstaka fall otvetydigt

kunnat konstateras bland söner, som redan vid omkring 14 års ålder fått medfölja

sina fäder till skogen. Samtidigt meddelas, att det från andra håll påpekats,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21,

att den aldrig blir en god huggare och »drivare», som ej från tidigare år fått

börja lära sig arbetet i skogen.

I de ovannämnda enquétesvar, ur vilka citat ovan anförts, påtalades även

användandet av minderåriga vid skogsarbete, varvid samtidigt framhöllos de

olägenheter, som ansågos därmed förenade.

En meddelare från Ockelbo skrev: »Det är vanligt att pojkarna redan i ungdomen

börja följa de äldre och vänja sig vid skogsarbetarnas levnadssätt.»

Från Enviken, Kopparbergs län, skrevs: »Det värsta är att unga pojkar allt

för snart komma ut i kojorna, och livet i dem lämnar i allmänhet ej några goda

intryck hos ungdomen.»

En meddelare från Åsele, Västerbottens län, gjorde följande uttalande:

»Av dem, som vid helt unga år börja deltaga i bolagsarbetet och uteslutande

ägna sig däråt, bliva en stor del förstörda genom ett supigt och oordentligt

levnadssätt.»

Jägmästaren i dåvarande Österdalarnas revir anförde: »Den långa isoleringen

i timmerkojorna verkar givetvis förslöande på skogsarbetaren, mången gång

också demoraliserande på grund av de sämre elementens inverkan på ännu

ofördärvad ungdom. Bristen på ädlare förströelser gör, att den lediga tiden

oftast utfylles med kortspel, därvid den hårt förvärvade förtjänsten vanligen

utgör insatsen. Då vinterkylan är sträng och långvarig, sättes givetvis hälsan

på spel, och lunginflammationer äro då icke ovanliga; olyckshändelser förekomma

ofta.»

Även om nu återgivna uttalanden, tillämpade på förhållandena sådana de nu

gestalta sig, i vissa fall torde innebära någon överdrift, framhäva de dock de

vådor av olika slag, för vilka minderåriga ofta bliva utsatta under vinterarbetet

i skogarna och vistelsen i skogskojorna. Huggningsarbetet, varmed de, såsom

ovan angivits, huvudsakligen sysselsättas, är synnerligen ansträngande och

försiggår ofta under besvärliga snö- och temperaturförhållanden. Arbetsdagen

blir oftast för lång, särskilt för yngre minderåriga, och risken att träffas av olycksfall

av alla de olika slag, som förekomma vid skogsarbete, är givetvis större

för de minderåriga arbetarna. Vad slutligen livet i kojorna beträffar torde man

kunna instämma med motionären däri, att detsamma, sådant det hittills flerstädes

gestaltat sig, icke är ägnat att utgöra ett led i eu ännu ej avslutad uppfostran.

Det torde därför icke råda något tvivel om, att en ändring av nu rådande

bestämmelser rörande minderårigas användande vid skogsavverkningsarbete

är icke blott motiverad utan även av behovet påkallad. Svårare är emellertid

att fastställa den ålder, vid vilken minderåriga skola tillåtas deltaga i detta

slag av arbete, så att såväl sociala synpunkter som yrkesrekryteringens krav och

arbetarnas egna önskemål bliva på bästa sätt tillgodosedda. Genom anordnande

av tidsenliga härbärgen och anställande av hushållerskor, som omhänderha

såväl matlagning som städning och renhållning, åtgärder, som skogshärbärgesinspektionen

på allt sätt sökt befordra, synas de vådor i hygieniskt och dietiskt

avseende, som nu flerstädes förefinnas, kunna avsevärt minskas för att ej säga

helt undanrödjas. Å trakter, där dylika åtgärder blivit mera allmänt vidtagna,

bär man nämligen kunnat konstatera en genomgripande förbättring av livet i

skogskojorna. Ordning och renlighet bliva under dylika förhållanden så småningom

ett behov även i härbärgena, och det råa och ohyvsade uppträdande i

ord och gärningar, som ovan berörts, dämpas i regel i närvaro av kvinnor.

Enligt mångas mening synes även ernåendet av god yrkesskicklighet kräva, att

arbetarna redan vid yngre år få tillfälle att deltaga i arbetet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

13

Flottningsarbetct.

Vid flottningsarbetct kan man urskilja tre led, där arbetsförhållandena äro

väsentligt olika: Flottningen i bi vattendragen, flottningen i lmvudälvarna samt

sorteringsarbetet, som vanligen försiggår vid mynningarna av huvudvattendragen.

Så snart islossningen försiggått — vanligen under maj, stundom redan i

april — börjar arbetet i kall- och bivattendrag, och det gäller då att utnyttja

den ofta kortvariga vårfloden för att 1 ill huvudvattendragen nedflotta de ofta

betydande virkesmängder, som under vintern samlats på sjöar och avlägg eller

upplagts i vältor på stränderna. Under 3—4 veckor utvecklas ett intensivt

arbete, arbetstakten är forcerad och arbetsdagen blir lång. Understundom kan

icke undvikas, att densamma får räknas i dygn i stället för timmar. Manskapsstyrkan,

som ofta är betydande, utposteras här och var efter vattendraget för

att hålla stockarna i strömfåran. De mest erfarna arbetarna placeras vid forsar,

svårare krökar, broar och andra kritiska punkter, där faran för brötbildning är

störst. Arbetarna måste vara påpassliga och i ständig rörelse med sina båtshakar.

Dagen i ända vada de i det iskalla vattnet, men de långskaftade gummistövlarna,

som numera tämligen allmänt användas, utgöra härvid, så länge de

äro täta, ett gott skydd. Mången gång kan emellertid ett kallbad ej undvikas.

Vid brötbildning ställas mycket stora krav på arbetarna. Bröten förorsakas

ofta av en enda stock, som av någon anledning fastnat, och lossandet av denna

kan vara förenat med mycket stor fara. Härvid gå ofta de äventyrslystna och

våghalsigaste imgdomarna i täten. När bröten kommit i drift, gäller det att med

största skyndsamhet rymma fältet. Detta lyckas dock icke alltid, och många

ha vid sådant arbete fått sätta livet till. När virket kommit ned på någon större

sjö eller annat större lugnvatten, sammanföres detsamma i bommar, som antingen

med handkraft »spelas» eller genom användande av motordrivna varpbåtar

bogseras över. Det förra är vanligast i de mindre bivattnen. Om motvind

blåser, kunna arbetarna under dagar få ligga sysslolösa. Vanligen mojnar

vinden under natten, så att arbetet då kan pågå.

Samtidigt som flottningen skrider framåt vidtages slutrensningsarbetet,

varvid alla mindre brötar lossas och allt timmer, som av någon anledning fastnat,

lösgöres, så att vattendraget blir vad man på flottarspråk benämner stockrent.

I de bredare huvudvattendragen med deras lugnare lopp behöver man ej

hushålla med vatten, och flottningen kan där bedrivas i lugnare tempo. Manskapsstyrkorna

äro även relativt mindre än i bivattendragen. Arbetet, som

utföres såväl mot timpenning som på ackord, består i lossandet av ev. uppkommande

brötar, avlägsnande från stränderna av stockar, som fastnat eller stannat

i lugnvatten samt rensning av vattendraget.

Sorteringsarbetet, d. v. s. skiljandet av virke, tillhörande olika ägare, igångsattes,

så snart timret börjar anlända till huvudvattendragets nedre del eller

till plats, där något eller några märken skola frånskiljas, och pågår därefter ofta

till sent på hösten. Arbetet tillgår sålunda, att stockarna alltefter destinationsorten

successivt införas i ett system av genom bommar eller bryggor bildade

kanaler och timmerfickor. Sedan de olika märkena skilts och införts i för de

olika ägarna reserverade magasin, verkställes flerstädes buntning av virket,

varefter buntarna bogseras till förädlingsverken. Om buntning ej förekommer,

sker denna transport av virket i ringbommar eller mosor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

I bivattendragen pågår arbetet i genomsnitt under 4 veckor från mitten av

maj till midsommar. Alltefter varierande virkesmängder, vattenstånds- och

väderleksförhållanden kan arbetssäsongen emellertid variera från 1—8 veckor.

I huvudvattendragen pågår flottning vanligen hela sommaren. Då emellertid

flottlederna äro indelade i olika distrikt, och arbetarna i regel utföra flottning

endast inom de distrikt, som ligga närmast deras hemort, torde varje arbetare

i regel icke deltaga i detta arbete längre än 4—6 veckor årligen.

Vid de större skiljeställena pågår arbetet vanligen från och med maj till och

med oktober månad. I vissa fall slutar det ej, förrän isläggningen omöjliggör

dess bedrivande.

Arbetstiden pr dygn vid flottningsarbete är såsom ovan nämnts givetvis

mycket varierande, allt eftersom de naturliga betingelserna för arbetets bedrivande

växla. Enligt den av k. styrelsen verkställda, flerstädes här ovan åberopade

undersökningen av skogs- och flottnihgsarbetarnas arbets- och levnadsförhållanden

uppgick den genomsnittliga arbetstiden i bivattendragen till 12,4

timmar pr dygn. I de nordligaste länen och företrädesvis i avlägset belägna

skogstrakter, där åar och bäckar ej blivit fullt utbyggda för flottning, var arbetstiden

i genomsnitt 15 timmar. I dessa vattendrag händer dessutom ej

sällan, att arbetet måste pågå dygnet om, och stundom kunna flera sådana

»runddygn» följa på varandra.

I huvudvattendragen uppgives medelarbetstiden vara 11,7 timmar pr dygn,

varav dock 2 timmar beräknas utgöra i arbetstiden inräknade mat- och vilopauser.

Högre genomsnitt uppvisades i Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens

län, medan det i övriga län var något lägre.

Vid de större skiljeställena bedrives arbetet vanligen i såväl dag- som nattskift.

Tidigare var arbetstidslagen gällande för detta arbete, men sedan detsamma

numera undantagits från dess tillämpningsområde, torde arbetstiden

överstiga 8 timmar.

Vid flottningsarbetet äro de svårigheter, som möta vid ordnandet av bostads-,

provianterings- och matlagningsförhållandena ännu större än vid skogsarbetet.

Detta gäller särskilt vid bivattendragen med där förekommande oregelbundna

och forcerade arbete. .Under senare år har ett avsevärt antal härbärgen anordnats

efter dylika vattendrag liksom även efter huvudvattendragen, men vid

de mindre flottlederna i de avlägsnare skogstrakterna torde det ännu förekomma,

att arbetarna understundom få tillbringa sin vilotid under bar himmel eller

under ett provisoriskt skyddstak, gapskjul, eller en omvänd båt. Man torde

nämligen med hänsyn till arbetets tillfälliga natur icke kunna fordra, att bäckar

och åar skola förses så rikligt med kojor, att en dylik efter slutat dagsverke

alltid skall finnas inom räckhåll. I k. styrelsens meromnämnda undersökning

anföres om dessa förhållanden följande: »Det ligger i sakens natur, att en dylik

bivackering under kalla vårnätter lätt kan medföra menliga följder för hälsan,

då flottkarlarna ofta måste ligga i våta kläder på den ännu tjälbundna marken.

Enligt tillsporda läkares uppgifter kunna härigenom lätt förorsakas ej blott

mer eller mindre elakartade akuta förkylningssjukdomar, utan jämväl i många

fall kroniska sjukdomstillstånd av reumatisk eller annan natur. ''Ofta’, meddelar

en provinsialläkare, ''fara arbetarna mycket illa under kamperandet ute, och

åtskilliga svåra sjukdomsfall, vilka kommit under behandling, ha ådragits under

dylika förhållanden.’ Under arbetet i de större flottlederna torde dylik bivackering

numera mycket sällan behöva ifrågakomma. En del av arbetarna

kunna bo i sina hem, andra erhålla kvarter i gårdar och byar, och där sådana

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 15

inkvarteringsmöjligheter saknas, hava flottningsföreningarna numera i regel

anordnat härbärgen å sådana platser, där manskapet vanligen brukar övernatta.

Vid skiljeställena är det numera väl sörjt för arbetarna i bostadshänseende.

Detta gäller särskilt vid sorteringsverken i do större älvarna, där manskapet

inkvarteras antingen i stora kasärner av trä eller sten eller i mindre

baracker. Flerstädes finnas även särskilda marketenteri, där arbetarna ordnat

kooperativ mathållning.

Provianteringen samt ordnandet av kosthållet för de betydande styrkor,

som ofta användas i bivattendragen, erbjuder ej sällan stora svårigheter. På

grund av arbetets ambulatoriska och oregelbundna karaktär, kommer maten

att bestå huvudsakligen av torrskaffning såsom bröd, smör, fläsk, korv, konserver

o. dyl. Till detta drickes kaffe, som förtäres vid alla tider på dygnet och

troligen i än större kvantiteter än under vinterarbetet.

Med ovanstående har jag i starkt koncentrerad form sökt skildra arbets- och

levnadsförhållandena under flottningsarbete, särskilt med tanke på minderårigas

användande vid detsamma. Enligt till k. styrelsen i samband med den

ovan flerstädes åberopade undersökningen rörande skogs- och flottningsarbetarnas

arbets- och levnadsförhållanden lämnade uppgifter från 22 större flottningsföreningar

uppgick antalet hos dessa anställda arbetare under 18 år till

774, av vilka^61C eller 6,5 % av hela antalet voro sysselsatta med flottningsarbete

och 158 anställda vid skiljeställena. Denna sistnämnda siffra representerade

5,3% av de med sorteringsarbetet sysselsatta arbetarna. I detta sammanhang

må nämnas, att de minderåriga, som användas vid det egentliga flottningsarbetet,

i stor utsträckning torde utgöras av samma pojkar, som under

vintern deltaga i avverkningsarbetet. Antalet minderåriga varierade emellertid

avsevärt för olika llottningsföreningar. Medan åtskilliga icke alls eller endast

i undantagsfall intogo minderåriga vid dylikt arbete, utgjordes arbetsstyrkan

vid vissa, särskilt mindre, flottleder intill 20 % och däröver av minderåriga.

Under åren 1914—15 verkställde yrkesinspektörerna på uppdrag av

k. styrelsen en undersökning för utrönande av antalet minderåriga vid flottningsarbete.

Resultatet framgår av följande sammanställning, som dock icke

omfattar samtliga flottleder, beroende på att ett stort antal, särskilt mindre,

flottningsföreningar icke besvarade av vederbörande yrkesinspektör till dem

överlämnade skrivelser i ärendet (se tabell).

Län

Antal mind

e r å r i

S a

Skrivelser

till flott- ningsföre- ningar från

yrkesinsp.

Antal

inkomna

evarsskri-

velser

Ålder

Summa

13 år

H år

15 år

16 år

17 år

ålder ej

angi- ven

Norrbottens ....

1

1

8

2

19

70

101

22

7

Västerbottens ....

5

—

4

41

4

5

59

44

5

Västernorrlands....

39

55

59

85

80

149

467

90

34

Jämtlands ........

no

72

41

Gävleborgs........

122

83

26

Kopparbergs......

1

1

10

11

11

74

108

19

14

Värmlands........

under

16 år

47 st.

67

1

1

1

1034

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Som synes kan man icke av denna undersökning bilda sig någon säker uppfattning

vare sig om den omfattning, i vilken minderåriga användas, eller om

dessas åldersfördelning. Beträffande de minderårigas sysselsättning uppgives,

att de flerstädes användas vid själva flottningsarbetet såsom vid uthållning,

av virke från stränderna, vid tappning av timmer, ombord å varpbåtar, men

företrädesvis såsom signal-, bom-, ström-, ränn-, telefon- och kasärnvakter,

för budskickning och annat lättare arbete samt vid sorteringsarbete.

Arbetstiden syntes variera från 7—15 timmar pr dygn, men kunde understundom

uppgå till 24 timmar. Användande av minderåriga vid nattarbete

syntes flerstädes förekomma, särskilt vid skiljeställena.

Att flottningsarbetet i allmänhet och särskilt dylikt arbete, som bedrives

i bivattendragen, icke utgör någon lämplig sysselsättning för minderåriga i do

yngre årsklasserna torde framgå av den ovan lämnade redogörelsen för de förhållanden,

under vilka arbetet bedrives. Ej heller borde yngre minderåriga

sysselsättas med sorteringsarbete, enär detta i regel synes ha till följd, att de

måste deltaga även i nattarbete.

Redan med nu gällande lagstiftning synes visserligen förbud mot användande

av yngre minderåriga i sistnämnda slag av arbete kunna meddelas. Som exempel

härpå må anföras, att yrkesinspektören i IX distriktet år 1914 under

åberopande av arbetarskyddslagens 10 § hos länsstyrelsen i Yästernorrlands

län hemställde om utfärdande av förbud för Ångermanälvens flottningsförening

att vid Sandslåns skiljeställe vid nattarbete använda minderåriga, som ej fyllt

14 år. Denna yrkesinspektörens framställning bifölls av länsstyrelsen. Som

motivering för sitt ingripande anförde yrkesinspektören, att minderåriga, som

ej uppnått nyssnämnda ålder, löpte fara för överansträngning och att deras

kroppsutveckling kunde taga skada. I skrivelse till k. styrelsen yttrade yrkesin

spole tören härom: »Själva arbetet torde ej i någon högre grad utsätta de minderåriga

för överansträngning genom kroppsarbete, men den långa arbetstiden,

den ständiga vaksamheten och den forcering, som oftast är rådande, gör, att

arbetet kan bliva i hög grad påkostande. Därtill kommer att de minderårigas

kroppsutveckling måste bli lidande på saknandet av nattsömn och att de ej

torde äga nog förtänksamhet att under dagen skaffa sig behövlig vila. Ett annat

skäl för att ej använda minderåriga av så späd ålder i nattarbete äro de kyliga

och dimmiga nätterna, som med undantag för c:a en månads tid under själva

högsommaren äro rådande här i Xorrland, vidare den olägenhet, som består i

att de genom arbetet på de ofta av vatten översköljda bommarna måste nästan

under hela arbetstiden gå med våta skor och benkläder.»

Då det vid den inspektion vid Sandslån, som föregick nyssnämnda framställning

till länsstyrelsen, därjämte konstaterades, att även minderåriga mellan

10—12 år användes vid arbetet, förbjöds med stöd av 9 § i arbetarskyddslagen

användande av minderåriga under 12 år.

Nuvarande lagbestämmelser synas emellertid medgiva användande vid flottningsarbete

av minderåriga vid yngre år än som kan anses lämpligt. Yar åldersgränsen

lämpligen bör läggas är emellertid med den kännedom, man för närvarande

har om dessa förhållanden, rätt vanskligt att avgöra. Det torde därför

vara erforderligt att en ny och mera klarläggande undersökning verkställes

rörande antal minderåriga, som användas vid flottningsarbete, arten av det

arbete, som av dem utföres, arbetstid o. dyl.

Från arbetsgivarehåll har framhållits, att det för utbildande av yrkes skickliga

flottnings- och sorteringsarbetare är av vikt, att de minderåriga redan i den

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

17

tidigaste ynglingaåldern få deltaga i arbetet och öva sig att stå på timmer. Det

torde med hänsyn härtill böra övervägas, om måhända samma åldersbegränsning,

som för närvarande gäller för minderåriga, som sysselsättas med arbete

under jord — att de skola vara fyllda 15 år — skulle kunna införas att gälla

även vid flottningsarbete.

Det har vidare framhållits, att minderåriga, som beredas arbete vid skiljeställena,

ovillkorligen måste liksom vuxna arbetare tjänstgöra nattetid varannan

vecka, om de över huvud taget skola kunna vinna anställning vid detta arbete.

Det synes med anledning härav böra tagas under omprövning, om en dylik

anordning kan anses förenlig med god omvårdnad om de minderåriga eller om,

såsom motionären påyrkat, samma bestämmelser, som i detta avseende nu äro

gällande för minderårigas nattarbete vid sågverkens timmermagasin, böra

föreslås att gälla även vid skiljeställena.

Stockholm den 26 mars 1925.

Oscar Wallner.

Specialinspektör inom yrkesinspektionen.

Till Andra lagutskottet.

Bilaga 2.

Med anledning av herr G. O. Johanssons motion i riksdagens andra kammare

med förslag till vissa bestämmelser i fråga om minderårigas användande vid

skogs- och flottningsarbete få vi härmed, i vad motionen rör flottningsarbetet,

giva följande uttalande.

Den ärade motionären synes icke före utarbetandet av sin motion hava inhämtat

den åsikt flottningsarbetarna själva hysa i denna fråga, ty, efter vad

vi hava oss bekant, förefinnes icke i allmänhet hos dem någon önskan om en

sådan ändring i gällande lagstiftning, som liär föreslagits. Tvärtom vilja nog

de flottningsarbetare, som hava söner i den senare skolåldern, fortfarande hava

kvar den ekonomiska förmån det för dem innebär, att under skolferierna få

hava gossarna i nyttigt och inkomstbringande arbete i stället för att de sig

själva till skada skola göra ingenting. Det är nämligen i såväl det rena flottningsarbetet

som vid virkes skilj ningen i regel de ordinarie arbetarnas egna

pojkar, som där intagas i sådant arbete, som de med hänsyn till sin ålder och

sin kroppskonstitution kunna sköta. Något bättre feriearbete står dem icke på

landsbygden till buds, i det arbetet, i motsats till vad motionären tror, är av

synnerligen lättsam art och tillika utföres i friska luften under den härligaste

årstiden, nämligen sommaren.

De läkareyttranden, som av motionären åberopas, torde icke åsyfta flottningseller

sorteringsarbetet. Beträffande just det sistnämnda slaget arbete, företogs

för en del år sedan, på grund av en yrkesinspektörs framställning om förbud emot

nattarbete för vissa minderåriga, en undersökning i saken av vederbörande

förste provinsialläkare, vilken kom till det resultatet, att detta arbete vore av så

lätt beskaffenhet och utfördes i fria luften under så lämplig årstid, att det ej

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 17 käft. [Nr 21.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

medförde någon fara för de arbetande ynglingarnas hälsa. Framställningen

ledde ej heller till annan åtgärd än att nattarbete vid skiljestället av K. B. förbjöds

för minderåriga, som ej fyllt 14 år.

Det är nödvändigt för erhållande av yrkesskickliga flottnings- och virkesskiljningsarbetare,

att unga gossar med håg och fallenhet för yrket i god tid

få vara med och öva sig att stå på timmer och arbeta med flottningshakar.

Särskilt är detta av största vikt beträffande forsarbetet, där stor yrkesskicklighet

erfordras och vilken knappast kan ernås, om ej början sker i den tidigaste ynglingaåldern.

Alla våra mera framstående forsflottare hava redan från barnaåren

fått vara med om flottningsarbete.

Motionärens siffror beträffande den årliga förlusten genom olycksfall inom

skogshanteringen bevisar ingenting i fråga om motionärens argument till fördel

för sin motion, då siffrorna icke säga något om olycksfallsfrekvensen inom

flottningen för minderårigas vidkommande. Vi kunna emellertid försäkra,

att olycksfall för minderåriga i flottningsväsendets tjänst äro så gott som okända.

Detta beror därpå, att flottningsbefälet naturligt nog placerar de minderåriga

på sådana poster, som icke äro farliga och sålunda icke medföra fara för olycksfall.

Det skulle innebära avsevärda förluster för en mängd flottningsarbetarefamiljer,

om motionen skulle av riksdagen bifallas. Vi kunna därvidlag särskilt framhålla

sådana familjer, som bo utefter flottleden och med anledning därav år

efter år bruka taga vissa sträckor av flottningen på ackord. Hela familjen brukar

hjälpa till vid detta arbetes fullgörande, vilket sker vid sidan av de arbeten,

som av familjemedlemmarna måste utföras vid det lilla jordbruk, som vanligen

brukar vara tillfinnandes vid hemmet.

Slutligen vilja vi, vad speciellt sorteringsarbetet angår, framhålla, att minderåriga,

som där anställas, måste gå skiftgång som övriga arbetare och sålunda

ovillkorligen tjänstgöra nattetid varannan vecka såsom nu, om de över huvud

taget skola kunna beredas arbete vid skiljningen. Upplysningsvis vilja vi nämna,

att antalet minderåriga vid skiljeställena icke är avsevärt och torde i allmänhet

röra sig omkring 5 å 10 procent av hela manskapsstyrkan. Vid själva flottningen

är denna procentsiffra avsevärt lägre.

På grund av vad vi härovan anfört få vi alltså i såväl flottningsväsendets

som flottningsarbetarnas eget intresse bestämt avstyrka, att motionen angående

förbud för minderåriga att användas vid flottningsarbete före fyllda 16 år,

må vinna statsmakternas bifall.

Stockholm den 17 mars 1925.

Svenska Flottningschefsföreningen:

Nils V. Sandström.

Richard Smedberg.

Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm 1925

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.