Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i bestämmelserna rörande rösträtt å flottningsstämma. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionen nr 25 i första kammaren av herrar Frändén, Tjällgren och Gabrielsscm samt nr 36 i andra kammaren av herrar Hedlund i fläste, Persson i Trången, Olsson i Rödningsberg och Olofsson i Digernäs.

1925-04-17 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i bestämmelserna rörande rösträtt å flottningsstämma. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionen nr 25 i första kammaren av herrar Frändén, Tjällgren och Gabrielsscm samt nr 36 i andra kammaren av herrar Hedlund i fläste, Persson i Trången, Olsson i Rödningsberg och Olofsson i Digernäs.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1925 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i bestämmelserna

rörande rösträtt å flottningsstämma.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott

hänvisade motionen nr 25 i första kammaren av herrar Frändén, Tjällgren

och Gabrielsscm samt nr 36 i andra kammaren av herrar Hedlund i fläste,

Persson i Trången, Olsson i Rödningsberg och Olofsson i Digernäs.

I motionerna, vilka äro lika lydande, har hemställts, att första stycket av

53 § i lagen om flottning i allmän flottled den 19 juni 1919 måtte få följande

ändrade lydelse:

»Flottandes rätt att deltaga i handhavandet av flottningsföreningens angelägenheter

utövas å flottningsstämma. Där äge envar, som anmält virke och

därför erlägger flottningsavgifter, rösträtt i enlighet med vad i 55 § sägs.»

Andra punkten i berörda stycke har för närvarande följande lydelse:

»Där äge envar, som anmält virke till flottning under eget inregistrerat märke,

rösträtt i enlighet med vad i 55 § sägs.»

Motionärernas ändringsförslag avser borttagande ur denna punkt av de med

kursiverad stil återgivna orden och dessas ersättande med orden: och därför

crlägger flottningsavgifter.

Till stöd för ändringsförslaget anföres i motiveringen till motionerna, efter

redogörelse för nuvarande lydelsen av första stycket av 53 §, följande:

Denna bestämmelse medför, att endast virkesköpare och de virkesägare, som

utflotta sitt virke till egna förädlingsverk med registrerade märken, kunna utöva

inflytande på flottningsstämmans beslut.

Emellertid är det ej endast de virkesköpande bolagen, som hava intresse av

det sätt, varpå flottningsföreningarna handhava sina angelägenheter, utan även

virkessäljarna, vilka i regel icke anmäla något märke, hava minst lika stora

intressen att bevaka i flottlederna, enär ett fördyrande eller förbilligande av

flottningskostnaderna i motsvarande grad medför ett sämre eller bättre försäljningsreSultat.

Denna synpunkt kan sägas i viss män hava beaktats på så sätt,

att flottningsstadgans 40 § medgiver Kungl. Maj :ts befallningshavande rätt att

utöver det i flottningsföreningens reglemente angivna antalet styrelseledamöter

utse en ledamot, som ej själv deltager i flottning, eller är anställd i de flottandes

tjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. IS käft. (Nr 22.) 1

Motionernas

innebörd och

motiveringen

till desamma.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

Redogörelse

för vissa

stadganden

i flottningslagen.

Om således inom flottningsstyrelsen virkesförsäljarnas intressen kunna bevakas

av den av Kungl. Maj :ts befallningshavande utsedde ledamoten, sakna dock

dessa, såsom lagen nu är skriven, varje möjlighet att å flottningsstämma bevaka

sina intressen.

Ovan påpekade oegentligheter bli till uppenbar orättvisa i de ofta förekommande

fall, då virket försäljes till visst gängse pris vid sorteringsstället och

virkessäljaren sålunda får själv betala alla utflottningskostnader. I ett flertal

Norrlandsälvar har det sålunda blivit kutym, att bolagen betala visst pris för

virket framme vid sorteringsstället eller ock framme å de stora huvudälvarna,

och där i alla dessa fall skogsägaren eller virkessäljaren får betala alla flottningskostnader,

men icke äger att föra talan vid flottningsstämma i förhållande

till det flottningsförlag, som han tillskjutit. Genom en obetydlig ändring av 53 §

flottningslagen skulle här påtalade orättvisa avhjälpas och virkessäljarna kunna

få rösträtt vid stämman.

För bedömandet av innebörden i det uti motionerna innefattade förslaget torde

vara nödigt, att det förutskickas en redogörelse för vissa bestämmelser i flottningslagen,

vilka avse flottningsföreningarnas verksamhet.

Enligt flottningslagen skola alla, som låta flottgods löst framflyta i allmän

flottled, vilken upplåtits till allmänt begagnande (allmän flottning), utgöra en

flottningsförening. Undantag härifrån gäller allenast såtillvida, att innehavare

av jordbruksfastighet är berättigad att utan att tillhöra dylik förening under

vissa villkor framflotta sitt husbehovsvirke. Flottningsförening, för vilken

skall finnas ett av länsstyrelse efter skogsägares och andra intressenters hörande

fastställt reglemente, och vars verksamhet kan omfatta en eller flera

allmänna flottleder, har att ombesörja den allmänna flottningen, handhava och

vidmakthålla flottleden jämte dess tillhörigheter samt uppbära och redovisa de

för flottledens begagnande stadgade flottledsavgifter. -— Föreningens utgifter

skola i räkenskaperna sammanföras under vissa i lagen angivna huvudgrupper,

nämligen flottledsutgifter (avseende anläggning, utvidgning och förbättring av

flottleden) underhållsutgifter, utflottningsutgifter, sorteringsutgifter, inventarieutgifter,

förvaltningsutgifter och separatutgifter (avseende kostnader av icke

gemensam art), varjämte, därest till rättvis fördelning av flottleds- och underhålls-

respektive utflottningsutgifter flottleden indelats i särskilda flottledsrespektive

utflottningsdistrikt, räkenskaper över sagda utgifter skola föras särskilt

för varje distrikt. — För de flottandes inbördes delaktighet i olika slag av

utgifter skall vederbörande länsstyrelse — efter av synemän upprättat förslag,

över vilket vederbörande intressenter beretts tillfälle att yttra sig ■— fastställa

allmänna grunder, efter vilka skilda slag av flottgods böra vid kostnaders fördelning

jämföras med varandra; och skall därvid iakttagas, att grunderna för

delaktighet i flottleds- och underhållsutgifter bestämmas med hänsyn till vad

som finnes skäligt och lämpligt för främjande av en god skogshushållning, och

att övriga utgifter varda fördelade efter den större eller mindre svårighet de

särskilda flottgodsslagen orsaka vid flottningen eller sorteringen. -—■ Där kostnader.

som hänföras till flottledsutgifter, finnas vara så betydande, att, om de

lades å allenast ett års flottning, denna skulle därigenom oskäligt betungas, skall

vederbörande länsstyrelse — efter av synerätt upprättat förslag, över vilket

vederbörande intressenter beretts tillfälle att yttra sig •—• förordna, att sådana

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

3

kostnader skola gäldas genom amortering under flera, högst 20 år, medelst

vissa avgifter å flottgodset (flottledsavgifter), så avvägda, att beloppet jämte

ränta å vad oguldet innestår skäligen kan antagas bliva därmed under den

beräknade tiden till fullo guldet. Vad sålunda stadgats beträffande flottledsutgifter

gäller ock med avseende å kostnader, hänförliga till underhålls-,

sorterings-, inventarie- eller förvaltningsutgifter av sådan beskaffenhet, att

jämväl kommande års flottande därav hämta väsentlig fördel. Under ovan angiven

förutsättning äger ock flottningsförening utan inhämtande av länsstyrelses

besked besluta amortering under högst tre flottningsår av kostnader, som ovan

sagts. På ansökan av flottningsförening eller med dess begivande äger vederbörande

länsstyrelse för en tid varje gång av högst 10 år förordna, att till utjämnande

av underhållsutgifterna viss årsavgift skall distriktsvis utgå för

varje flottgodsenhet. — Till bestridande av föreningens utgifter är envar, som

deltager i den allmänna flottningen, pliktig att årligen å tider, som angivas i

föreningens reglemente, tillskjuta nödigt förlag. Längd för uttaxering av dylikt

förlag skall uppgöras årligen med ledning av vissa uppgifter, vilka, på

sätt nedan närmare angives, skola före flottningens början lämnas av den, som

vill under året framföra flottgods i leden. Försummar flottande att erlägga

infordrat tillskott, äger styrelsen till säkerhet därför hålla hans flottgods kvar

och efter tillsägelse till den flottande låta å offentlig auktion sälja så mycket

därav, att beloppet täckes..—- För föreningen skall finnas en styrelse, som väljes

å flottningsstämma. Enligt 40 § äger emellertid länsstyrelsen i det eller de

län, där flottleden framgår, att, där det för tillgodoseende av ortens skogshushållning

eller andra allmänna intressen finnes önskvärt, utse en med skogs- och

flottningsförhållandena i orten förtrogen person, som ej själv deltager i flottningen

eller är anställd i flottandes enskilda tjänst, till ledamot i styrelsen utöver

det i föreningens reglemente angivna antal styrelseledamöter med enahanda

befogenhet och ansvar som dessa. — Styrelsen och under dess inseende en av

flottningsstämma utsedd flottningschef åligger bl. a. tillse, att det allmännas

intresse av flottledens vidmakthållande behörigen tillgodoses, att flottningen

ombesörjes på ändamålsenligaste sätt, och att icke oberättigad förmån beredes

någon flottande framför annan. Länsstyrelsen skall tillika utse en revisor i föreningen.

■—- De flottandes rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter

utövas, på sätt i det av motionerna avsedda första stycket av 53 §

sägs, å flottningsstämma. Enligt 55 § gäller, att sådant deltagande får äga rum

allenast såvitt angår det år, varunder vederbörande deltager eller deltagit i flottningen,

att med de begränsningar, som äro bestämda i reglementet, rösträtten

står i förhållande till beloppet av det förlag, som flottande enligt upprättad uttaxeringslängd

tillskjutit eller har att tillskjuta till bestridande av föreningens

gemensamma utgifter, att, därest flottande icke inbetalat förlag, som förfallit till

betalning tidigare än fjorton dagar före stämman, han är förlustig rösträtt, intill

dess inbetalningen fullgöres, samt att frånvarande flottandes rösträtt må utövas

genom ombud. Å flottningsstämma uppgöres och framlägges till godkännande

en förteckning över närvarande flottande och ombud för flottande med

uppgift å den rösträtt, som tillkommer en var av dem. Därest stämman upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Tillkomsten

av det med

motionärernas

ändringsförslag

avsedda

och

vissa i samband

därmed

stående stadganden.

1880 års

flottningsstadga.

skjutes till senare dag än nästföljande söckendag, skall ny röstlängd uppgöras

å den fortsatta stämman. —■ Å första ordinarie flottningsstämma varje år, vilken

skall hållas innan flottningen börjar, skola framläggas styrelse- och revisionsberättelser

för föregående räkenskapsår samt av det gångna årets flottande

avgöras frågan om ansvarsfrihet åt styrelsen för nämnda räkenskapsår, varefter

det nya årets flottande utse flottningsstyrelse jämte revisorer. Å nu nämnda

stämma upprättas fördenskull två särskilda röstlängder, en för det gångna och

en för det nya flottningsåret. — På framställning av bivattendrags flottningsförening

äger vederbörande länsstyrelse förordna, att föreningen sammanslås med

huvudvattendragets förening, där sådan sammanslagning finnes lämplig med

hänsyn till flottningens ändamålsenliga ordnande i vattensystemet i dess helhet

samt byggnader och anstalter i bileden finnas i tillfredsställande skick. — En

var, som vill deltaga i allmän flottning, har att viss tid före första

ordinarie flottningsstämman under året hos flottningsstyrelsen anmäla myckenheten

och beskaffenheten av det flottgods, han ämnar under året

införa i flottleden, samt därefter avlämna flottgodset å eller invid flott

vatten inom uppgivet distrikt av flottleden. Han är ock pliktig att över det

virke, han tillför flottleden, föra samt vid anfordran till styrelsen avlämna fullständiga

virkesjournaler och tumningslistor, utvisande för varje flottleds- och

utflottningsdistrikt det tillförda virkets mängd och dimensioner. Allt flottgods,

som i allmän flottled framforslas, skall vara försett med tydliga märken, vilka,

innan de få användas, skola vara godkända av flottningsstyrelsen. Antalet

märken, som av varje flottande må användas, bestämmes av .flottningsstyrelsen

med iakttagande av vad i reglementet därom må stadgas. — Å allmän flottleds

skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet har vederbörande

länsstyrelse att utöva tillsyn. Visar sig, att flottningen ej ordentligt besörjes,

eller förekommer eljest anmärkning mot flottningsförenings verksamhet och vinnes

ej rättelse efter det flottningsstyrelsen blivit i saken hörd, har länsstyrelsen

att sammankalla de flottande; och ankommer det då å länsstyrelsens prövning,

under vilka villkor flottning vidare må tillåtas i flottleden. På framställning

av länsstyrelsen eller när eljest anledning därtill förekommer, må Konungen i

fall, som nu sagts, förordna om flottledens förvaltning och flottningens ombesörjande

i annan ordning än i flottningslagen stadgas. — Flottningsstyrelse har

att årligen till länsstyrelsen insända bl. a. uppgift å grunderna för årets samtliga

flottandes deltagande i årets utgifter, vilken uppgift hos länsstyrelsen hålles

för en var tillgänglig.

Även i den före flottningslagens tillkomst gällande, i administrativ ordning

utfärdade flottningsstadgan av den 30 december 1880 funnos bestämmelser

om att allmän flottning skulle ombesörjas medelst flottningsföreningar, för vilkas

allmänna struktur och uppgifter vissa grundläggande regler gåvos i stadgan.

Det föreskrevs sålunda, att de, som läto flottgods löst framflyta i allmän flottled,

voro pliktiga att deltaga i gemensam flottning och att de för sådant ändamål

skulle utgöra en förening, där deltagarnas inbördes förhållande bestämdes

genom reglemente, som länsstyrelsen efter prövning av därtill avgivet förslag

fastställde. I detta reglemente skulle hl. a. föreskrivas, huru rösträtt finge

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

5

utövas. Likaledes förelåg enlig! flottningsstadgan skyldighet för den, som ville

deltaga i gemensam flottning, att förse sitt virke med tydliga, av flottningsföreningen

godkända märken.1

Den s. k. norrlandskommittén föreslog i sitt den 27 oktober 1904 avgivna

betänkande åtskilliga förändringar i flottningsstadgan i syfte att bättre tillvarataga

den jordbrukande allmogens intressen. Enligt inlupna klagomål skulle

sågverksbolagen i åtskilliga avseenden begagnat sig av det stora inflytande,

de ägde över flottningsväsendet för att obehörigen gynna sig själva på de

skogägande böndernas bekostnad. Det både t. ex. inträffat, att de stora skogsbolagen

begagnat sig av sitt inflytande i flottningsföreningarna för att länka

det därhän, att så små uttaxeringar för underhållsarbeten som möjligt förekomma

de år, då bolagen hade någon större mängd virke att flotta från

egna skogar, vilket hade till följd, att bördan av flottledens underhåll huvudsakligen

komme att falla på andra år och träffa andra flottande. Av kommittén,

föreslogs i hithörande hänseende dels en verksammare kontroll över

flottningsföreningarna från det allmännas sida, bl. a. genom att vederbörande

länsstyrelser skulle hava att för ändamålet tillsätta en särskild revisor i dylika

föreningar, och dels viss begränsning i den rösträtt, som en var ägde utöva

å flottningsstämma.

Sedan flottningschefsföreningen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 mars

1907 framställt vissa erinringar emot norrlandskommitténs förslag, remitterades

denna .skrivelse för yttrande till domänstyrelsen, som avgav utlåtande däröver

den 27 maj 1909. I detta utlåtande framhöll styrelsen önskvärdheten av att

skogsägarna bereddes större inflytande å flottlederna samt anförde i sådant

hänseende bl. a. följande:

Det borde icke förbises, att de skogsägare, som hade sina skogar belägna

inom en flottleds vattenområde, hade ett mycket stort intresse för ledens vidare

rationella utveckling, då densamma ofta vore den enda utfartsvägen för dessa

skogars avkastning. I den mån flottleden ordnades och byggdes, så att flottninsskostnaderna

nedbringades, komme nämligen denna skogsavkastning att betinga

ett högre saluvärde, och följaktligen tillfördes härigenom även själva skogsmarken

ett ökat värde. I många fall torde'' sålunda en skogsägares ekonomiska

välfärd kunna bliva väsentligen beroende av den omsorg, som nedlades

på flottledens förbättrande och utveckling. Inom de flesta vattenområden torde

den övervägande delen av skogsägarna själva deltaga i den allmänna flottningen

med virkesavkastningen från sina skogar, och under sådana förhållanden

ägde de sålunda bestämma rörande flottledens förvaltning. Utvecklingen

försigginge då i vanliga fall normalt och ofta särdeles tillfredsställande. Men

inom andra områden avyttrades skogarnas avkastning till virkesköpare, som

mången gång hade sina hemvist i från flottleden avlägset belägna orter. I

dylika fall kunde för en flottleds utveckling mindre lyckliga förhållanden inträffa.

Dessa virkesköpare vore nämligen ofta nog icke besjälade av intresse

för att vidtaga åtgärder i syfte att nedbringa framtida flottningskostnader. -—

En flottningsförenings intressenter bestode i vanliga fall av såväl flottande

skogsägare som tillfälliga virkesköpare. Dessa olika kategorier av flottande

1 Enligt föreliggande uppgifter fnnnos vid tiden för nn gällande flottningslags tillkomst ett antal

av 233 med fastställda reglementen försedda flottningsföreningar i riket, fördelade å 62 flodområden,

därav 52 föreningar avsågo Angermanälvens, 31 Indalsälvens, 29 Ljusnans och 24 Ljungans flodområden,

medan åter till Dalälvens omfattande flodområde ej hörde mer än 5 flottningsföreningar.

Norrlands
kommittén.

Domänstyrelsens

utlåtande

1909.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Flottnings
sakkunniga
-

1916.

stode givetvis eniga, då det gällde själva framflottningen av virket, som båda

önskade utförd på billigaste sätt, men i frågor, som rörde flottledens framlida

underhåll m. m., komme intressena att divergera. Under det att de flottande

skogsägarna åtminstone i normala fall önskade, att underhålls- och byggnadsarbeten

utfördes på det framflottade virkets bekostnad genom uttaxering

av särskilda avgifter, hade däremot den tillfälliga trafikanten härav som nämnt

ingen fördel. I den mån en flottningsförening bestode övervägande av tillfälliga

virkesköpare, bleve berörda önskemål i regel alltså icke tillfredsställande

tillgodosedda. — Inom sådana vattenområden, där staten eller andra

skogsägare, som ej deltoge i flottningen, ägde den övervägande delen av skogsarealen

och där alltså köpvirke förekomme i stor myckenhet, och endast ett

fåtal större skogsägare, som samtidigt dreve sågverksrörelse, bestämde över

flottningsföreningens beslut, hände understundom, att det för skogsägarna naturliga

intresset för flottledens utveckling finge stå tillbaka för en viss strävan

att söka utestänga konkurrensen om köpvirket genom att göra flottleden

så otillgänglig som möjligt. — Det vore därför önskvärt, att även sådana skogsägare,

som, utan att själva deltaga i flottning, försålde sin skogsavkastning,

måtte tillerkännas rösträtt i flottningsförening för att därigenom komma i tillfälle

att pa lämpligt sätt bevaka sina intressen. Man skulle härvid kunna

ifrågasätta, att åt skogsägaren skulle tillförsäkras rätt att utöva virkesköparens

rösträtt för den virkeskvantitet, han visade sig hava försålt från sin skog,

dock uteslutande i frågor rörande flottledcns imderhåll och utveckling. — Den

sålunda föreslagna ändringen i rösträttsförhållandena inom flottningsförening

skulle bliva av betydelse huvudsakligen för de delar av landet, där staten

eller enskilda, som icke själva flottade virket från sina skogar, ägde en betydande

del av skogsarealen. Följden av att staten såsom icke flottande skogsägare

saknat allt inflytande på flottningsföreningarnas beslut hade blivit, att

i de delar av landet, där staten hade sina största skogstillgångar, många

flottleder ännu befunne sig i otillfredsställande skick, oaktat stora virkeskvantiteter

framflottats genom desamma, och att flottningskostnaderna där i

jämförelse med kostnaderna vid andra flottleder, där skogsägarna själva mera

allmänt framflottat sin virkesavkastning, ställde sig mycket höga.

I det av särskilda sakkunniga den 14 december 1916 avgivna betänkande

med förslag till ny flottningslagstiftning, vilket förslag ligger till grund för

den nuvarande lagstiftningen å området, anfördes beträffande domänstyrelsens

förenämnda förslag bl. a. följande:

Under de ingående överläggningar, de sakkunniga ägnat denna fråga, hade

de kommit till insikt därom, att mot förslagets genomförande mötte mycket

betydande praktiska svårigheter. Därest rösträtt inom föreningen skulle beredas

sådana skogsägare, vilka icke själva flottade, men till andra sålt virke,

som inginge i flottningen, måste naturligtvis först och främst finnas möjlighet

att upprätta en något så när tillförlitlig röstlängd, enligt vilken deras

rösträtt finge utövas. Man måste äga kännedom om vilka dessa skogsägare

vore och huru mycket virke en var av dem försålt till flottning under året.

Redan den förstnämnda uppgiften vore svår nog att erhålla. De flottande

virkesägarnas antal inom en större flottled kunde uppgå till omkring ett hundra

stycken. Då dessas virke dels avverkats å egna skogar och dels inköpts från

skilda håll utefter flottleden, kunde man lätt förstå, att de skogsägare, som

under ett visst år tillsläppt virke till flottleden, kunde bliva ett avsevärt antal.

På begäran av de sakkunniga gjorda undersökningar inom en viss led,

Dalälven, hade givit vid handen, att det under ett år flottade virket beräknats

härröra från cirka 3,000 skilda skogsägare inom flottledsområdet. Att

exakt förteckna alla dessa personer skulle vara ganska betungande. De flot
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

7

lando måste för sådant ändamål åläggas att, förutom övriga föreskrivna anmälningar,

även lämna uppgift å de skogsägare, från vilka virke inköpts. För

upprättande av röstlängd för flottningsstämma vore emellertid en sådan förteckning

icke tillfyllest. Man måste ock äga kunskap om myckenheten virke,

som från varje skogsägare inköpts och tillförts flottleden. Det virkesparti,

som den mindre skogsägaren försålde utefter leden till virkesköpare eller större

skogsägare, vore emellertid oftast mycket ringa, kanske icke överstigande en

eller annan tolft timmer. Det torde mången gång vara svårt att avgöra, från

vilken skogslott varje parti härrörde, särskilt i de fall då flera hemmansägare

sålt virke på rot från viss skogstrakt med mer eller mindre otydliga gränser

mellan delägarnas skogsskiften. I de fall, då skogen förvärvats genom upplåten

avverkningsrätt under ett visst antal år, tillkomme svårigheten att kontrollera

avverkningens storlek under varje särskilt år dels från varje skogsskifte,

vartill avverkningsrätt förvärvats, dels ock från den flottandes egna

skogsskiften, vilka ofta läge blandade med skiften, som innehades med avverkningsrätt.

Upprättande av röstlängd för flottningsstämma komme otvivelaktigt

under angivna förutsättningar att innebära ett arbete av komplicerad

natur, liksom det vore tydligt, att ledande av förhandlingar och fattande av

beslut vid en så sammansatt flottningsstämma komme att medföra svårigheter,

som nu knappast kunde fullt överskådas. Då det vidare icke alltid torde

vara lätt att uppdraga gränsen mellan de frågor, där rösträtt skulle tillkomma

skogsägarna ensamt, och dem, rörande vilka de flottande i övrigt hade

att besluta, torde det framgå, att mot det föreslagna systemet i nu berörda

hänseenden reste sig betydande betänkligheter, vilka endast genom mycket övervägande

och otvivelaktiga fördelar i sak skulle kunna hävas.

Det vore emellertid att befara, att de fördelar, som det nya systemet tänkts

skola medföra för flottledernas utvecklande och underhåll, skulle i verkligheten

väsentligen utebliva. De mindre skogsägarna hade i allmänhet hittills ådagalagt

ringa intresse för flottledernas skötsel. Deras önskemål vore huvudsakligen,

att de skulle erhålla största möjliga betalning för sitt virke och att flottningskostnaderna

därför hölles så låga som möjligt de år, då deras virke skulle

utflottas. Man kunde därför befara, att sådana skogsägare såsom röstägare å

flottningsstämma snarare komme att rösta mot än för utförande av vidlyftigare

underhålls- och förbättringsarbeten, även om dessa vore nog så befogade.

I allmänhet torde kunna antagas, att deras intresse av flottleden skulle finnas

vara så ringa, att de antingen avhölle sig helt från att begagna sin rösträtt

eller ock överläte densamma till virkesköparen i sammanhang med försäljningsavtalet.

Intresset för flottledens bestånd och vidare utveckling representerades

nämligen av de större skogsägarna och större virkesköpande sågverksbolag,

som förlagt sin verksamhet invid flottleden. Denna senare kategori flottande

syntes domänstyrelsen icke hava tillräckligt beaktat, då den uppdelade flottningsintressenterna

i huvudsakligen blott två klasser, större skogsägare och

tillfälliga virkesköpare. Det funnes både tillfälliga och permanenta virkesköpare.

Och dessa senare hade ingalunda visat mindre intresse för flottledernas

utveckling än skogsägarna. Att utestänga dem från allt inflytande på

frågor rörande flottledens underhåll och förbättring samt i stället bereda rösträtt

åt de många, ringa intresserade, mindre skogsägare skulle antagligen icke

lända till flottledernas fromma. Vad de tillfälliga virkesköparna anginge vore

deras inflytande oftast allt för ringa, för att de skulle kunna verka avhållande

i fråga om flottledens utveckling, och den tillfälliga virkesköpare, som under

endast ett år deltoge i flottningen och under det året utövade rösträtt inom

föreningen, kunde icke hava något intresse av att förhindra arbeten, för vilka

kostnaden skulle drabba följande års flottande. Såsom domänstyrelsen påpekat

skulle den föreslagna reformen huvudsakligen hava betydelse för kronan inom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.

Yttranden

över flottningssakkunnigas

förslag.

övre Norrlands skogsområden. För övriga flottleder torde den föreslagna ändringen

icke vara till någon nytta, utan, såsom förut anförts, snarare verka hämmande

och försvårande för flottningen.

De flottningssakkunniga sökte därför på andra vägar nå det åsyftade målet

att bereda skogsägarintresset större inflytande å flottningsföreningarnas skötsel.

I detta syfte föreslogs bl. a., att länsstyrelsen skulle äga dels att, på sätt

i nuvarande lagen stadgas, kunna utse en ledamot i styrelsen för flottningsförening

och dels att, där så befunnes lämpligt, utse en revisor i föreningen.

Därjämte föreslogo de sakkunniga sådan avfattning av den i 53 § inrymda bestämmelsen

om rösträtt i flottningsstämma, att sådan rätt skulle tillkomma

»en var, som anmält virke till deltagande i den allmänna flottningen».

Beträffande sistnämnda bestämmelse anförde de sakkunniga: Enligt denna

bestämmelse skulle varje flottande d. v. s. en var, som anmält virke till deltagande

i den allmänna flottningen, erhålla rösträtt, oavsett om han vore ägare

till virket eller ej. Om en skogsägare alltså vid försäljning av skog förbehölle

sig rätt att själv få anmäla virket till flottning och sådan anmälan gjordes i

hans eget namn, förvärvade han därmed rösträtt inom flottningsföreningen.

Möjlighet att på detta sätt förvärva rösträtt hade knappast praktisk betydelse

för mindre skogsägare, men för de större och framför allt för kronan borde den

hava värde, om också vissa svårigheter med avseende å timmermärken och dylikt

understundom torde förefinnas för ett praktiskt ordnande av saken.

Den av de sakkunniga sålunda föreslagna bestämmelsen om rösträtt å flottningsstämma

blev utsatt för åtskillig kritik från de myndigheters och korporationers

sida, som yttrade sig över de sakkunnigas betänkande.

Å ena sidan anmärktes, att bestämmelsen näppeligen skulle giva något effektivt

skydd för skogsägarintresset.

Domänstyrelsen anförde sålunda:

Det syntes styrelsen som om skogsägarens intressen eller möjligheterna för

denne att bevaka desamma icke blivit tillräckligt beaktade eller tillgodosedda.

Styrelsen, som intet hade att erinra emot att anmälare av virke tillerkändes

flottandes rösträtt å flottningsstämma, kunde icke dela de sakkunnigas farhågor,

att det föreslagna tillvägagåendet skulle stöta på svårigheter i fråga om

timmermärken, ty särskiljande av olika poster flottgods behövde i förevarande

fall ej ske annat än på papperet och torde endast föranleda något ökat arbete

för flottningsföreningens tjänstepersonal vid uträknande av flottningskostnaderna.

Däremot vore styrelsen ej övertygad om att de sakkunniga med åberopade

lagrums bestämmelser lyckats nå det avsedda ändamålet. Sålunda syntes

det styrelsen som om enligt kommitterades författningsförslag en anmälare

icke skulle äga utöva den flottandes rösträtt med mindre han fullgjort de skyldigheter,

som ålåge en flottande för att få utöva sin rösträtt. Och detta kunde

väl ej de sakkunniga att döma av motiveringen hava avsett. Skulle emellertid

en skogsägare, som vid försäljning av sin skogsavkastning förbehållit sig rätt

att vid flottningsstämma få utöva rösträtt för densamma, endast behöva anmäla

virkespartiet till flottning, medan all annan skyldighet i fråga om detsamma för

att därför få utöva rösträtt ålåge ägaren eller den, som i själva verket vore flottande,

så funnes i alla fall möjlighet öppen för virkesägaren-flottanden att

utan någon som helst påföljd betaga skogsägaren-anmälaren möjligheten att

utöva den utlovade rösträtten. Den förre behövde blott uppskjuta inbetalning

av förfallet förlag över viss tid för att den rösträtt, vilken han avhänt sig,

skulle gå förlorad för den senare, och detta, som kunde förklaras såsom ett förbiseende,

medförde för den försumlige ingen som helst påföljd, medan det åter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22. 9

för skogsägaren kunde vara av allra största betydelse att vid just det lillfället

få utöva rösträtt för avkastningen från sin skog. För att verkligen vinna vad

de sakkunniga i nu berörda hänseende uppgivit sig hava avsett torde det bliva

nödvändigt att meddela sådana bestämmelser, att en skogsägare-anmälare icke

kunde betagas medgiven rösträtt genom uraktlåtenhet från virkesägaren-flottandens

sida att i tid erlägga till inbetalning förfallet förlag.

Från andra håll ifrågasattes däremot lämpligheten av den föreslagna rösträttsbestämmelsen

och framhölls, att densamma i praktiken skulle leda till åtskilliga

svårigheter.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anförde sålunda, att tillräckliga skäl

icke förebragts för att annan än ägaren till virket, som flottades, skulle få utöva

rösträtt, och att de sakkunnigas förslag i detta avseende kunde befaras

leda till orimliga konsekvenser. Den, som anmält virke, vilket sedermera övergått

till annan ägare, borde visa behörighet att föra talan för virket.

Svenska Flottning schefsföreningen yttrade:

Den föreslagna rösträttsbestämmelsen vore ägnad att medföra olidliga förhållanden,

om icke anslutningen begränsades. Endast anmälare, som tillförde

virke med å honom inregistrerat märke, borde tillerkännas rösträtt. Sedermera

bleve det sorteringskapaciteten, som i sista hand reglerade deltagarnas antal.

Svenska Trävaruexportföreningen, i vars yttrande Svenska Cellulosaföreningen

och Svenska Trämasseföreningen instämde, anförde:

För en .så utomordentlig åtgärd som att tillåta andra än de flottande att

besluta å flottningsstämma borde kunna åberopas, att flottledernas styrande

vanskött flottlederna, men någon på sakliga skäl grundad erinran i sådan

riktning hade icke framkommit.

Den tillämpade rösträtten åt skogsägarna vore avsedd att åvägabringas pa

det sättet, att skogsägaren vid försäljning av skog eller virke förbehölle sig

att själv få anmäla virket till flottning. Det framginge icke av förslaget,

huruvida skogsägaren, om han ville anmäla sig för erhållande av rösträtt å

flottningsstämma, skulle, såsom förhållandet vore, då han själv vore flottande,

hava eget flottningsmärke. Väl hade det påståtts, att förslagets mening vore

denna. Men påståendet kunde knappast vara riktigt för det fall, att skogsägaren

ej avsåge att deltaga i flottningen. Vad särskilt anginge den större

skogsägaren, kronan, för vars räkning ifrågavarande anordning närmast föreslagits,

så måste förutsättas, att kronan fortfarande såsom hittills komme att

sälja sitt timmer på rot eller utdrivet till vattendraget, ^ allt till en mångfald

köpare. Antingen måste då kronan nyttja minst lika många märken, som det

vore köpare av kronovirke utefter flottleden eller ock skulle meningen vara,

att en var köpare, såsom nu skedde, märkte sitt av kronan inköpta virke med

sitt märke och att kronan dessutom läte inslå kronomärket på det virke, för

vilket den ville utöva rösträtt. Det förra alternativet vore föga antagligt, _ ty

med dess tillämpning skulle i en stor flottled antalet användbara märken bliva

otillräckliga och framför allt bleve sorteringen, om ej helt omöjliggjord, dock

oerhört försvårad. I senare fallet åter uppkomme alla de svårigheter,_ tvister

och förluster, som alltid bleve en följd av virkets dubbelmärkning, i vilket

hänseende främst finge framhållas, att de inslagna märkena av Derå orsaker

ofta bleve otydliga. Och man frågade sig ovillkorligen, vartill en sådan dubbelmärkning

skulle tjäna, då kronomärket icke kunde hava någon betydelse för

dem, som vid sorteringen skulle avläsa det.

Trävaruexportföreningen ville alltså antaga, att ifrågavarande bestämmelse

i 53 § åsyftade antingen att vilken som helst, skogsägare eller icke skogsägare,

skulle genom sin blotta anmälan om deltagande i flottningen förvärva

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

rösträtt eller att skogsägaren, när han avlämnade sin anmälan, skulle tillika

styrka, att han förbehållit sig rösträtt för visst med annans registrerade märke

försett virke.

Den första tolkningen anslöte sig närmast till lagrummets avfattning men

förefölle föga rimlig. Följden härav skulle lätt kunna bliva, att skogsägaren

•och virkesköparen komme att var för sig anmäla samma parti virke. Detta

skulle naturligtvis bliva en källa till ständiga tvistigheter — föreningen förutsatte

såsom självklart, att dubbel rösträtt icke finge utövas för ett och samma

parti. Dessutom måste på något sätt klargöras, att vederbörande, när han

anmälde virke, avsåge att endast utöva rösträtt. I annat fall skulle han ju

upptagas såsom avgiftspliktig i uttaxeringslängden. Men även om dessa frågor

kunde vinna en tillfredsställande lösning, vore det dock alltför uppenbart,

att anordningen skulle inbjuda till det yppigaste bulvansystem från virkesköparnas

sida, detta i syfte att undgå stadgad begränsning av rösträtten.

Då av dessa skäl den nyss nämnda tolkningen måste förkastas, återstode

således det antagandet, att lagrummet åsyftade, att anmälningen skulle avse

ett visst med annans märke försett parti virke. Om detta vore meningen, måste

dock sägas, att förslaget icke angivit de former, under vilka en på sådan anmälan

grundad rösträtt finge utövas. Skulle tvister kunna undvikas, måste

anmälaren, om han vore skogsägare och i sådan egenskap ville åtnjuta rösträtt,

klart ådagalägga bland annat dels för vilket parti virke, han ville utöva rösträtt,

och dels att han förbehållit sig sådan rätt vid försäljning av virke från

egen skog. De sakkunniga hade själva insett, att vissa svårigheter med avseende

å timmermärken och dylikt understundom torde förefinnas för ett praktiskt

ordnande av denna sak, åtminstone vad kronan anginge. Dessa svårigheter

kunde icke lämnas olösta, då man ville bland de röstägande på flottningsstämma

införa rent främmande element, vilkas närvaro lätt kunde åstadkomma

förvirring och oreda.

Klart vore emellertid, att, även om formerna i nu angivna hänseenden tillfredsställande

ordnades, särskiljandet av den rösträtt, som tillkomme den ena

och den andra, komme att orsaka mycket besvär och tidsutdräkt såväl före som

vid flottningsstämman.

I detta hänseende finge anmärkas, att det för bestämmandet av den rösträtt,

som tillkomme skogsägaren, icke vore tillräckligt att veta det antal timmer

eller annat virke, som av honom anmälts, utan han måste vid sin anmälan foga

fullständig specifikation rörande detta virke samt uppgiva, varest virket funnes

upplagt invid flottleden. Eljest kunde ej bestämmas de inom de olika distrikten

för olika flottningsenheter utgående flottningsavgifter, på grundvalen

varav rösträtten beräknades. De siffror, som härvid framkomme, skulle sedan

jämföras med och fråndragas de siffror, som bestämde den flottandes delaktighet

i flottningen. Om således skogsägarna i större utsträckning ville utöva

rösträtt, skulle härav föranledas ett oerhört arbete för flottningsledningen. Men

ändock torde icke kunna undvikas, att å flottningsstämman uppstode tvister,

vilkas avgörande toge i anspråk tid och krafter, som kunde bättre utnyttjas till

fromma för de egentliga flottningsärendena.

_ Det hade antagits, att egentligen endast kronan skulle komma att begagna

sig av den medgivna förmånen, men huru härmed i verkligheten komme att förhålla

sig,_ kunde icke förutses. Även andra skogsägare, t. ex. stora skogsbolag,

vilka själva ej dreve träförädling, komme sannolikt icke att avstå från

den rätt, som för deras räkning tillskapats. Klart vore i övrigt, att bulvansystemet

även här komme att finna en tacksam jordmån, kanske därhän, att

de fördelar, man velat vinna för kronans del, helt omintetgjordes genom virkesköparnas

överenskommelser med de små skogsägarna, vilka, enligt vad de sakkunniga

uttalade, hittills ådagalagt ringa intresse för flottledernas skötsel.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet# utlåtande Nr

11

På grund härav och då, såsom nämnts, betydande svårigheter i formellt hänseende

kvarstode olösta hade trävaruexportföreningen funnit giltiga skäl tala

för att endast de flottande såsom hittills finge äga rösträtt å flottningsstämma.

De praktiska svårigheter, som skulle bliva en följd av de sakkunnigas rösträttsbestämmelse,

utvecklades särskilt i ett av styrelserna för Kalix älvs och

Torneå älvs svenska bivattenflottnings förening ar samt styrelserna för Lule

älvs och Rune älvs flottningsföreningar avgivet gemensamt utlåtande, däri anfördes

bl. a:

Utan tvivel skulle kronan, häradsallmänningar och så småningom jämväl

andra icke flottande skogsägare komma att i största möjliga utsträckning begagna

sig av den möjlighet, lagförslaget beredde dem att åt sig bevara rösträtt

för allt av dem försålt virke, vilket åtminstone vad beträffade de två nordligaste

länen skulle medföra absolut majoritet för nämnda skogsägares intresse

till men för de flottande, vilkas inflytande skulle reduceras till ett minimum.

Det kunde starkt ifrågasättas, huruvida flottledernas förbättrande och rationella

skötsel samt som'' en följd härav billigare flottningskostnader skulle

komma att befordras genom att skogsägarnas inflytande såmedelst bleve dominerande.

Därigenom riskerades lätt, att flottlederna bleve i saknad av allt enskilt

initiativ. Den med de sociala företeelserna på arbetsmarknaden förtrogne

trävaruköpmannen ägde ock utan tvivel större förmåga att avveckla de för flottningsföreningarna

nära nog årligen återkommande lönestriderna än vad fallet

vore med de för dylika frågor mer eller mindre främmande skogsägarrepresentanterna.

De sakkunniga både i sin motivering åberopat vissa praktiska svårigheter

vid beredande av rösträtt åt skogsägarna på sätt domänstyrelsen föreslagit.

I stort sett samma skäl, som härutinnan förelegat, torde kunna åberopas emot

det i 53 § inrymda medgivande åt anmälare. Som en självfallen följd av domänstyrelsens

bokföring och revirens organisation torde kronans virke komma

att anmälas revirvis på respektive köpare. Efter en större flottled i övre Norrland

skulle man för upprättande av den på årets uttaxering baserade röstlängden

hava att taga befattning med ungefär följande anmälningar:

Från 15 revir med 5 köpare och minst 2 virkesslag .... 150 anmälningar

» 15 » » egna avverkningar och minst 3 virkesslag 45 »

» 25 intressenter med minst 2 virkesslag......50 »

eller tillsammans 245 anmälningar. Beräknades att varje anmälan skulle omfatta

endast 10 flottningsdistrikt, skulle 2,450 flottningsuppgifter behöva kontrollräknas,

prissättas och bokföras, innan det egentliga arbetet med röstlängdens

upprättande kunde företagas. Yar och en, som ägde kännedom om den tid

och det arbete, som krävdes för bearbetning av flottningsuppgifterna, synnerligast

där dessa avgåves per kubikmått, måste inse, huru orimliga lagförslagets

ifrågavarande bestämmelser vore.

Dessutom framställde sig frågan, huru det sålunda anmälda virket skulle

kunna redovisas. Fullkomligt otänkbart syntes, att alla de av olika säljare till

skilda köpare försålda virkesposter, för vilka på grund av anmälan till flottning,

rösträtt komme att fordras, skulle förses med särskilda märken, och syntes

de sakkunniga också hava tänkt sig att, oaktat säljaren stode som anmälare,

köparens märken skulle åsättas virket.

Följande uppställning visade, huru bokföring och redovisning i mycket omfattande

fall skulle ställa sig, å ena sidan med anmälningsrätt enbart för virkesägaren

samt å andra sidan, där jämväl säljare anmält virket.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

VirJcesägaren som anmälare:

Virkesägare X (märke I).....**.....timmer 150,000 st.

( » J)..........sulfitved 150,000 »

( » K)..........sulfatved 100,000 »

( » L)..........kolved 100,000 »

Summa 500,000 st.

Både virkesägare och säljare som anmälare:

Timmer (märke I.)

Virkesägare X Eget virke.............. 10,000 st.

revir A................ 20,000 »

» B............... 20,000 »

8 C............... 20,000 »

» D............... 20,000 »

» E............... 20,000 »

» F............... 20,000 »

Häradsallmänning C. .............. 20,000 »

Summa 150,000 st.

timmer av märket I o. s. v. för alla 4 virkesslagen. I förra fallet redovisade

virkesjournalen virkesägare X :s tillsläppning på 4 rader för varje genomlöpt distrikt.

I senare fallet åtginge härför 32 rader. Då varje rad redovisades i

stycketal och kubikmassa med ett tiotal rubriker, insåges, vilken oerhörd arbetsbörda

lagförslaget skulle medföra. I förra fallet bleve redovisningen och som

en följd därav även kostnadsfördelningen för virkesägarens olika märken det

närmast exakta, i senare fallet måste den bliva tämligen godtycklig, vad de

olika anmälningarna beträffade, då det naturligtvis för vederbörande redovisare

vore omöjligt att avgöra, från vilket anmält parti i flottleden eventuellt kvarliggande,

sjunket eller på ena eller andra sättet förolyckat virke härledde sig.

Bestämmelsen gåve säkert anledning till en beklaglig oreda i virkesredovisning

och kostnadsfördelning samt till följd härav berättigat missnöje från de flottandes

sida.

Slutligen medförde stadgandet en ytterligare beaktansvärd olägenhet. Som

grund för röstlängden läge nämligen uttaxeringen av flottningsförlag, i sin ordning

baserad på virkesanmälning. Flottgodset vore pant för flottningsumgälderna.

Varest skulle panten sökas, då ett flertal anmälare funnes till ett med

samma märke försett virkesparti, om någon av anmälarna av en eller annan

anledning t. ex. till följd av uppkommen tvist mellan säljare och köpare, bruste

i betalningen? . Flottningsstyrelsen torde i många fall komma att känna sig

tveksam, huruvida och i vilken utsträckning beslagsåtgärd kunde tillgripas.

m°P1919hårs 1 det förslaS ti11 flottningslag, som av Kungl. Maj:t förelädes 1919 års riksriksdag.

dag, hade 53 § i förslaget omarbetats så, att den erhållit sin nuvarande lydelse.

Departementschefen anförde vid föredragning av förslaget i statsrådet såsom

skäl till omarbetningen allenast, att sakkunnigförslagets bestämmelse i olika avseenden

missuppfattats.

Vid lagförslagets behandling i riksdagen förekom ingen erinran i fråga om

denna paragrafs avfattning.

Beträffande den av de flottningssakkunniga föreslagna rätten för vederbörande

länsstyrelse att kunna utse lämplig person att vara ledamot i flottningsförenings

styrelse vidtogs i propositionen den ändringen, att en sådan ledamot

föreslogs skola av länsstyrelse alltid utses.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

13

Vederbörande departementschef anförde härutinnan följande:

Särskilt torde det vara att förvänta, att skogsägare, vilka ej själva deltoge i

flottningen, men för avyttringen av sitt virke vore beroende av flottningsförhållandena,

i den av länsstyrelsen utsedda styrelseledamoten skulle erhålla en målsman

för sina intressen. Såsom domänstyrelsen framhållit i sitt utlåtande av

den 27 maj 1909, ägde dessa skogsägare för närvarande icke någon möjlighet

att inom föreningen få sina synpunkter framförda och beaktade. Enligt de

flottningssakkunnigas förslag skulle dylik ledamot endast utses i sådana fall,

då vederbörande länsstyrelse prövade det erforderligt. Emellertid hade departementschefen

ansett lämpligt föreslå, att en ledamot i styrelsen alltid skulle

utses av länsstyrelsen. Med den betydelse flottleden hade ur kommunikationssynpunkt

syntes det nämligen icke tillrådligt att överlämna frågan, huruvida

de allmänna intressena borde företrädas inom flottningsstyrelsen, till eventuellt

olika praxis hos skilda länsstyrelser.

Andra lagutskottet föreslog i denna del en återgång till de flottningssakkunnigas

förslag under uttalande av den uppfattningen, att med nämnda förslag

styrelseledamot komme att utses i alla de fall, där befintligheten därav kunde

vara av någon betydelse för det allmänna.

Fyra reservanter yrkade emellertid å denna punkt bifall till propositionen.

Sedan första kammaren för sin del biträtt utskottets hemställan i denna del,

under det att åter andra kammaren i enlighet med reservationen godkänt propositionen

härutinnan, följdes vid den sedermera skeende sammanjämkningen emellan

kamrarnas skiljaktiga beslut första kammarens mening å nu förevarande

punkt.

Flottlederna utgöra såsom känt i stora delar av landet skogarnas så gott som

enda utfartsvägar. Mycket kapital och arbete har också offrats och offras alltjämt

årligen på att utbygga och underhålla flottleder i därtill användbara vattendrag.

Enligt år 1918 verkställda beräkningar skulle i landet finnas allmänna

flottleder med en sammanlagd längd av c:a 27,500 km. Ärligen torde däri

framföras omkring 140 miljoner flottgods.

För flottningens bedrivande funnos, såsom förut nämnts, år 1918 inom landet

tillhopa 233 stycken å 62 flodområden fördelade flottningsföreningar, av

vilka föreningar 11 behärskade vardera ett flottledssystem om mer än 600 km:s

längd och tillhopa en flottledslängd av 15,366 km. eller mera än hälften av de

allmänna flottledernas totala längd. Ett 20-tal föreningar omfattade vardera

ett flottledssystem med en längd av 140—600 km. och återstående cirka 200

föreningar flottledssystem å vardera under 140 km:s längd. En jämförelsevis

stark decentralisation rådde sålunda i fråga om flottledernas handhavande. Mest

framträdande var denna, såsom förut erinrats, i Ångermanälvens, Indalsälvens,

Ljusnans och Ljungans flodområden. Utvecklingen har emellertid gått mot större

centralisation och under de senare åren torde åtskilliga flottningsföreningar, avseende

bivattendrag, hava uppgått i huvudvatten dragens flottningsföreningar

ävensom föreningar, avseende olika delar av huvudvattendrag, hava sammanslagits.

Med hänsyn till flottledernas stora betydelse för skogsbruket måste det givetvis

för skogsägarna framstå såsom synnerligen angeläget att vara tillförsäkrade

vederbörligt inflytande, när det gäller att bestämma om flottledernas underhåll

Utskottets

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

och skötsel samt sättet för flottningens bedrivande. Av den utförliga redogörelse,

utskottet i det föregående lämnat, framgår ock, att frågan om ett behörigt

tillgodoseende av skogsägarnas intresse i dessa avseenden varit föremål för ingående

prövning i samband med den nuvarande flottningslagens tillkomst. Resultatet

härav blev, sedan förslag i längre gående riktning fallit, att i flottningslagen

infördes förut berörda stadganden om dels bemyndigande för länsstyrelse

att, där det för tillgodoseende av ortens skogshushållning eller andra allmänna

intressen funnes önskvärt, tillsätta en ledamot i styrelsen för flottningsförening

och dels tillika skyldighet för länsstyrelse att utse en revisor i varje dylik förening.

Det i förstnämnda hänseendet givna stadgandet har, enligt vad utskottet

inhämtat, i stor utsträckning av vederbörande länsstyrelser begagnats och även

i tillämpningen visat sig vara till ej ringa gagn.

I den mån skogsägarna ej själva äga förädlingsverk, äro de emellertid fortfarande,

praktiskt sett, uteslutna från varje direkt inflytande å flottningsstämmorna.

Då nämligen för att få utöva rösträtt i dessa erfordras att hava anmält

virke till flottning under eget inregistrerat märke samt med hänsyn till

sorteringsarbetet en stark begränsning av antalet olika märken måste genomföras,

har detta i förening med föreskriften, att anmälan av virke till flottning

är förbunden med skyldighet att tillskjuta å virket belöpande förlag till bestridande

av föreningens gemensamma utgifter vid äventyr för underlåtenhet därutinnan

att rösträtten i föreningen mistes, medfört, att rösträtten i stort sett faktiskt

kommit att förbehållas förädlingsverkens innehavare. Anmärkas må

emellertid, att det beträffande från statens skogar sålt virke i viss utsträckning

förekommit, att detsamma för kronans räkning anmälts till flottning under

eget märke.

Ovan berörda förhållande har, särskilt i samband med en efter vad det vill

synas under de senare aren i allt större utsträckning genomförd förändring i de

virkesköpande bolagens köpevillkor, visat sig otillfredsställande. Såsom i motionerna

framhållits pläga nämligen numera bolagen åtminstone å vissa orter

alltmera inrymma det villkor i sina kontrakt, att säljaren-skogsägaren skall ensam

vidkännas kostnaden för virkets flottande ned till skiljeställe i flottledens

nedre del, vilket ofta kan vara beläget flera 10-tal mil från stället, där virket

nedlägges för flottning. Virket förses emellertid med köparens märke och anmäles

till flottning av köparen. Denne betalar följaktligen ock formellt det å virket

belöpande förlaget till flottningsföreningen och han utövar på grund därav även

ensam rösträtt a stämman. Den egentligen betalande eller säljaren av virket,

vilken vid mottagandet av sin likvid för detsamma får vidkännas avdrag för den

av köparen såmedelst förskjutna flottningskostnaden, står på så sätt helt utanför

och äger intet som helst inflytande å bestämmandet av de med utflottningen

förenade utgifterna, vilka han dock faktiskt har att ensam bära. Att han icke

kan känna sig tillfredsställd med en sådan tingens ordning är naturligt nog.

Klagomål hava ock förnummits över att flottningskostnaderna bliva onödigt stora

och att fördelningen av desamma icke alltid sker på ett rättvist sätt. I sistnämnda

hänseende har bl. a. framhållits, att i fall, där ett bolag med egna skogar invid

en flottled uppträder såsom köpare av virke inom områden, tillhörande andra

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

15

distrikt av samma flottled, fördelningen av kostnaderna mellan de olika distrikten

understundom sker på ett sätt, att därigenom bolaget gynnas på virkessäljarnas

bekostnad. Särskilt förspörjas dylika klagomål beträffande kostnader,

som avse flottning i bivattendrag.

Enligt utskottets förmenande är vad sålunda förebragts av beskaffenhet att

böra föranleda till en närmare undersökning av hithörande förhållanden och till

upptagande på grundval därav av frågan, om ej genom ändring på ett eller annat

sätt av gällande bestämmelser om rösträtt å flottningsstämma skogsägarna

kunna tillförsäkras skälig medbestämmanderätt i de frågor, som å sådan stämma

avhandlas. Utskottet är väl medvetet om de stora svårigheter, som möta i sådant

hänseende. Dessa hava klart kommit till synes i den redogörelse, som utskottet

ovan lämnat rörande tidigare försök att trygga en dylik medbestämmanderätt

åt skogsägarintresset, och de belysas än ytterligare i ett utskottet tillhandakommet

uttalande i frågan av Svenska flottningschefsföreningen, vilket såsom

bilaga finnes fogat till detta utlåtande. Det torde redan av vad sålunda i ärendet

förekommit framgå, att det i motionerna innefattade förslaget till lagändring

icke är ägnat att giva en tillfredsställande lösning av frågan. Av det

ovan sagda torde emellertid ock framgå, att den prövning av frågan, som ägde

rum i samband med flottningslagens tillkomst, delvis skedde med utgångspunkt

från ett annat faktiskt läge än det för närvarande rådande. Och oavsett detta får

enligt utskottets mening de mötande svårigheterna icke hindra, att ansträngningar

göras för finnande av en sådan lösning av hithörande problem, som i vidare

utsträckning än vad fallet är med nu gällande bestämmelser tillgodoser skogsägarnas

berättigade intressen i föreliggande hänseende. Utskottet finner sig

därför med anledning av motionerna böra tillstyrka avlåtandet av en skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i det i motionerna angivna syfte.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t

måtte låta verkställa utredning angående möjligheten att trygga

virkessäljande skogsägare till skäligt inflytande i de flottningsföreningar,

å vilkas flottleder av dem avyttrat virke utflottas,

ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen må kunna föranleda.

Stockholm den 17 april 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, Sigfrid Hansson, greve Spens,

Tjällgren och Frändén, fröken Hesselgren samt herr Åkerberg*;

från andra kammaren: herrar Öberg, Hagman*, Ödström, Johansson i Kälkebo*,

Holmström i Stockholm*, Svensson i Skönsberg, Johansson i Sollefteå och Anderson

i Storegården.

av herr Bror Petrén.

Reservation:

Bilaga.

Till Andra lagutskottet.

Med anledning av herr O. A. Frändéns m. fl. motion i riksdagens första kammare

om ändring i bestämmelserna rörande rösträtt å flottning sstämma få vi

härmed göra följande uttalande.

Denna fråga var givetvis aktuell vid de sakkunnigas utarbetande av den nu

gällande flottningslagen och det saknades ej bland de sakkunniga förespråkare

för att skogsägarna borde tillerkännas rösträtt å flottningsstämma. Emellertid

blev vid utredningen av ärendet klarlagt, att betydande praktiska svårigheter

lade hinder i vägen för realiserandet av detta de enskilda skogsägarnas önskemål,

vilka svårigheter kunna utläsas vid ett studium av de sakkunnigas motiv

till formuleringen av 39 och 53 §§ uti flottningslagen. Den mest betydande av

dessa svårigheter består enligt dessa motiv däruti, att det skulle bliva lindrigt

sagt ett synnerligt komplicerat arbete att åstadkomma en tillförlitlig röstlängd

vid en flottningsstämma, därest en var skogsägare, som under året sålt virke. för

flottning, skulle äga rätt att på anmälan erhålla rösträtt för denna kvantitet.

Vid undersökning i Dalälvens flodområde har konstaterats, att det under ett år

flottade virket härrörde från ej mindre än omkring 3,000 skogsägare. Man

förstår väl huru omöjligt det skulle bliva att konstatera alla dessa till olika

flottande försålda kvantiteter och att söka få till stånd en riktig röstlängd på

basis härav. De sakkunniga ansågo sig ej heller kunna föreslå någon sådan

föreskrift i lagen och voro fullt eniga om att skogsägare, som ej själva voro

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

IT

flottande, icke skulle tillerkännas rösträtt å flottningsstämma. Någon reservation

emot denna intagna ståndpunkt förekom icke, efter vad handlingarna utvisa,

varför det synes som om skogsägarnas talesmän bland de. sakkunniga blivit

övertygade utav de överväldigande sakskäl, som anförts emot deras uppslag

i fråga om de föreslagna rösträttsbestämmelserna.

Samma synpunkter framkommo vid ärendets föredragning i statsrådet, varvid

det om 53 § heter »att bestämmelsen om flottandes rätt att utöva rösträtt

å flottningsstämma i olika avseenden missuppfattats» och därför har också 53 §

fått den ordalydelse den nu har.

Det förefaller oss egendomligt, att de ärade motionärerna så snart efter den

nya lagens tillkomst åter föra fram detta spörsmål, vilket väl genom den ingående

behandling det fick undergå före lagfästandet bort vara avlägsnat för

en längre tid framåt. Detta beror sannolikt på att motionen skrivits, utan att

förslagsställarna tagit tillräckligt noga reda på de motiv, som varit grundläggande

för lagförslaget i denna del.

Emellertid vilja vi framhålla ett par synpunkter, som tala emot den i motionen

föreslagna lagändringen, alldeles oavsett om denna skulle kunna praktiskt

genomföras eller ej.

Motionärerna hävda den uppfattningen, att nuvarande bestämmelser om rösträtt

å flottningsstämma innebiira en uppenbar orättvisa gent emot skogsägaren

i de ofta förekommande fall, då virket försäljes till visst gängse pris vid sorteringsstället

och virkessäljaren sålunda själv får betala alla utflottningskostnaderna.

Motionärerna glömma dock här, att den flottningskostnad, som fråndrages

vid virkeslikviden, åtminstone vad huvudälvarna beträffar, hänför sig

till det föregående årets kostnad och ej till det löpande årets, vilken ej blir känd,

förrän bokslut hunnit uppgöras inpå nästföljande år. Om nu en sådan skogsförsäljare

skulle tillerkännas rösträtt för sitt försålda virke, innebure detta icke

någon förmån för honom i annat fall, än att han åter under det nästpåföljande

å.ret hade virke från sin skog att försälja. Men det är ytterst sällsynt, att

skogsägare kunna sälja skog kontinuerligt år efter år. Det vanligaste är, att

en skogsägare gör en skogsförsäljning vart 5:e år på sin höjd och då är det till

ingen nytta för honom att erhålla rösträtt året efter det, då han — indirekt —

fått deltaga uti flottningskostnaden genom det flottningsavdrag, som gjorts vid

skogslikviden. I samband härmed må nämnas, att utsorteringskostnaden icke

brukar avdragas vid likvideringen av s. k. köptimmer, varför sålunda denna senare

kostnad ej heller indirekt drabbar skogsägaren utan i dess ställe direkt påföres

förädlingen av det köpta virket och alltså ingår uti förädlingskostnaden.

En annan omständighet, som bör beaktas, är, att i regel den skogsägare, som

ej tillika äger eller har andel uti träförädlingsverk, icke är med om och icke behöver

göra kapitalutlägg för en flottleds tillkomst eller underhåll. Det är i

stället virkesköparna, som tillsammans med de skogsägande förädlingsverken få

planera och bekosta samt underhålla flottlederna och det blir därigenom dessa,

som få det största intresset för flottledernas vård och deras bibehållande i trafikdugligt

skick. En inskränkning i dessa verkliga flottledsintressenters bestämmanderätt

över flottleden och flottningen till förmån för sporadiskt uppträdande

skogsförsäljare kan icke vara till förmån för vare sig flottleden eller flottningen

och därigenom ej heller till förmån för den enskilde skogsägaren själv,

vilken — fortfarande indirekt — förtjänar på att flottleden, som är utfartsväg

för det virke, han stundom kan vara i tillfälle att sälja, är i gott skick och att

flottningen blir så billig som möjligt.

Nu finnas ju undantagsvis större enskilda skogsägare, vilka hava så betydande

komplex, att de kunna göra avsevärda årliga försäljningar av virke. Men

sådana kunna enligt gällande lag — 53 § — förvärva rösträtt i flottningsstämma,

om de anmält flottgods under eget inregistrerat märke, oavsett om de äga

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 saml. 2 avd. 18 höft. (Nr 22.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

detta flottgods eller ej. Såsom framhålles i de sakkunnigas motiv till nyssnämnda

paragraf kan en sådan skogsägare vid försäljning av skog förbehålla

sig rätt att själv få anmäla virket till flottning och sedan verkställa dylik anmälan

och erhåller på så sätt rösträtt på stämman. Detta förutsätter dock, att

han även inbetalar och ansvarar för det på hans virke fallande flottningsförlag.,

vilket framgår av flottningslagens 55 paragraf. Kungl. Maj :t och kronan lär i

ganska stor utsträckning begagna sig av detta prerogativ.

Den stora mängden mindre skogsägare däremot har enligt vår uppfattning

ingen hemortsrätt på flottningsstämmorna, vilkas arbetsduglighet därigenom

skulle helt förstöras till stor skada för skogshanteringen. Dessa mindre skogsägares

intressen bliva fullt tillräckligt bevakade genom att numera enligt den

gällande flottningslagen i de flesta flottningsstyrelser sitter en representant, utsedd

av Kungl. Maj ds befallningshavande för att tillgodose ortens skogshushållning

eller andra allmänna intressen.

Därjämte är i enlighet med samma lagstiftning förordnad en allmän revisor i

varje flottningsförening, vilken har att tillse, att föreningarnas angelägenheter

skötas på lagenligt sätt och efter ekonomiska grunder, så att ej skogsägarnas

rätt i något hänseende trades för nära genom att flottningen göres onödigt dyrbar

eller flottledsanläggningarnas bestånd äventyras.

Med stöd av det ovan sagda få vi slutligen framhålla såsom vår bestämda uppfattning,

grundad på erfarenhet, att ett bifall till ifrågavarande motion skulle

komma att verka till stort men för flottledernas rationella skötsel och flottningsväsendets

sunda utveckling, varför vi på det livligaste vilja avstyrka, att motionärernas

framställning föranleder lagändring i av dem antydd riktning.

Stockholm den 17 mars 1925.

Svenska flottningschefsföreningen.

NILS V. SANDSTRÖM.

Richard Smedberg.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

231375

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:136 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring i bestämmelserna rörande rösträtt å flottningsstämma. a1 i texten