Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 kaj). 10, 11 och 17 §§ i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehäft till lagutskott hänvisade motionen nr 75 i första kammaren av herrar Sederholm och Johan Bernhard Johansson samt nr 176 i andra kammaren av herrar Norman, Anderson i Storegården och Petersson i Lerbäcksbyn.

1925-05-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:24, Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 kaj). 10, 11 och 17 §§ i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehäft till lagutskott hänvisade motionen nr 75 i första kammaren av herrar Sederholm och Johan Bernhard Johansson samt nr 176 i andra kammaren av herrar Norman, Anderson i Storegården och Petersson i Lerbäcksbyn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Xr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1925 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till

lag om ändrad lydelse av 2 kaj). 10, 11 och 17 §§ i

lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast

egendom.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehäft till

lagutskott hänvisade motionen nr 75 i första kammaren av herrar Sederholm

och Johan Bernhard Johansson samt nr 176 i andra kammaren av

herrar Norman, Anderson i Storegården och Petersson i Lerbäcksbyn.

I motionerna, vilka äro lika lydande, har hemställts, att riksdagen ville

för sin del antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 2 kap. 10, 11 och 17 §§ i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom.

2 kap. Om arrende.

10 §.

Vid arrende, som ej är att anse såsom tillfälligt, åligge jordägaren att

vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn för jordbrukets bedrivande nödiga

byggnader i brukbart skick.

Brister jordägaren i vad sålunda åligger honom, äge arrendatorn fordra

att vid syn, som i denna lag sägs, förelägges jordägaren viss tid, inom

vilken han skall hava fullgjort arbetet, ävensom beräknas den kostnad,

arbetet anses betinga. Utför jordägaren icke arbetet inom föreskriven tid,

äge arrendatorn utföra det i jordägarens ställe och, sedan det blivit godkänt

vid ny syn, undfå gottgörelse med det vid den första synen fastställda

belopp; vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet, vare det honom Öppet,

där ej bristen är av allenast ringa betydelse. För den tid fastigheten är

i bristfälligt skick njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeavgiften;

äge ock rätt till skadestånd.

Arrendatorn åligge -----gottgörelse av jordägaren.

Till efterrättelse — —--annorledes föras.

Under arrendetiden må jämväl hållas särskild syn för ändamål, som i

andra stycket omförmäles, så ock där part äskar avgörande, huruvida

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 20 höft. {Nr 24) X

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

jordägaren behörigen utfört byggnadsarbete eller reparation, som enligt

åtagande eller meddelat föreläggande ålegat honom.

11 §•

Syn, som i denna lag avses — — — — nyss sagts.

Mot synemän----efter valet.

17 §.

Arrendator, vare oförhindrad att å den arrenderade marken verkställa

nyodling, dock ej å mark, därå finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd.

Har arrendator genom nyodling eller annan jordförbättring än sådan,

som avser bättrande av brister efter ty i 10 § andra stycket sägs, på ett

varaktigt sätt förökat fastighetens värde, njute han ersättning därför av

jordägaren, när fastigheten avträdes; dock att ersättning för nyodling ej

utgår med mindre jordägaren lämnat skriftligt samtycke till nyodlingen

eller arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin avsikt

att odla samt därvid angivit platsen och de ungefärliga gränserna för det

tillämnade odlingsområdet ävensom genom intyg av behörig person styrkt,

att området lämpar sig för odling samt att odlingen är för fastigheten

fördelaktig. Behörig att utfärda intyg, som nu sagts, är i statens eller

hushållningssällskaps tjänst anställd lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent,

så ock annan, som Konungens befallningshavande tillerkänt behörighet

därtill.

Ersättning, som nu sagts, skall beräknas efter det ökade värde, fastigheten

till följd av nyodlingen eller jordförbättringen kan anses äga, då

den av arrendatorn avträdes, och skall avdrag ske med belopp, som svarar

mot den fördel, arrendatorn njutit av nyodlingen eller förbättringen; dock

må ersättningen ej överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad.

Har arrendatorn i avtalet tillförsäkrats rätt till ersättning för förbättring

i vidare mån än nu är sagt, vare det gällande.

Vad nu är sagt galle ej i fråga om arrende, som är att anse såsom

tillfälligt.

Låter arrendator, som innehar fastighet på arrende, som är att anse såsom

tillfälligt, efter plan----värdet av rören.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

I fråga om nyttjanderätt, som upplåtits före nämnda dag, skola bestämmelserna

i lagen icke tillämpas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Jagutskottets utlåtande Nr 24.

Ifrågavarande lagförslag innefattar vissa tillägg till allmänna nyttjande- Motionernas

, ° , , „ . „ „ . . .. , innebord.

rättslagen, avsedda att gälla i fråga om arrenden, som ej aro att anse såsom

tillfälliga, och av i huvudsak den innehörd, att dels jordägaren skall

vara skyldig tillhandahålla arrendator!! för jordbrukets bedrivande nödiga

byggnader i brukhart skick, dels ock arrendatorn skall vara berättigad att

å det arrenderade området verkställa nyodling utom i fråga om mark, därå

finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd, samt enligt vissa regler vid

fastighetens avträdande erhålla ersättning för genom nyodling eller annan

jordförbättring åstadkommen varaktig förökning i den arrenderade fastighetens

värde.

Förberörda frågor voro i ett vidare sammanhang föremål för riksdagens Motioner vid

bedömande under förlidet år. Inom båda kamrarna väcktes nämligen då ^,g^ angående

motioner med yrkande, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t social arrendehemställa,

att Kungl. Maj:t ville skyndsamt för riksdagen framlägga förslag lagstiftning.

till social arrendelag i överensstämmelse med vissa angivna riktlinjer. Över

dessa motioner avgav andra lagutskottet utlåtande nr 36, däri utskottet

hemställde, att riksdagen med anledning av ifrågavarande motioner måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast låta

utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning, syftande till

att bereda vissa arrendatorer och brukare av annans jord större trygghet

och en jämväl i övrigt förbättrad ställning i arrendeförhållandet.

I sitt utlåtande lämnade utskottet till en början en utförlig redogörelse för

rättsförhållandet mellan jordägare och arrendatorer enligt såväl den allmänna

nyttjanderättslagen av den 14 juni 1907 som ock den för de fem nordligaste

länen och delar av Kopparbergs län gällande s. k. norrländska arrendelagen

av den 25 juni 1909, vilken senare lag omfattar av bolag, ekonomiska

föreningar och s. k. enskilda spekulanter upplåtna arrenden med en ägovidd

i inrösningsjord av minst 4 hektar. Därjämte redogjordes i utlåtandet för

under årens lopp gjorda framställningar och framkomna förslag till ändringar

i sistnämnda lag och om genomförande av liknande lagstiftning för även

övriga delar av riket, däribland för av jordkommissionen i sådant syfte

den 28 februari 1923 avgivet utkast till en hela landet omfattande lag angående

vissa jordbruksarrenden jämte inom kommissionen reservationsvis

framförda förslag i ämnet och de över kommissionens betänkande avgivna

yttranden.

Därefter anförde utskottet bl. a. följande: Att det stöd, som 1907 års

allmänna nyttjander ättslag avsåge att skänka brukare av annans jord, icke

numera vore tillfyllest för de mest beroende arrendatorsklasserna, finge

anses genom ingående undersökningar konstaterat. Utskottet vore övertygat

om att ur såväl jordbrukspolitiska som sociala synpunkter vissa lagstiftningsåtgärder

i syfte att åt mindre arrendatorer och torpare bereda ökad självständighet

och trygghet vore erforderliga. Emellertid hölle utskottet före,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

att jordbrukets förutsättningar och utveckling företedde väsentliga olikheter

i skilda trakter av landet. I följd härav torde stora vanskligheter möta

att genomföra en för hela riket likformig lagstiftning i det syfte, som

av motionärerna påyrkats. Att utan tillbörligt beaktande av förefintliga

olikheter lägga till grund för en för hela riket gällande social arrendelagstiftning

de bestämmelser, som innehölles i den norrländska arrendelagen, syntes

utskottet näppeligen kunna ifrågakomma. Åtskilliga bestämmelser i denna lag

torde sålunda icke kunna utan skada för jordbruksnäringen eller i varje fall

ej med fördel tilläggas giltighet utanför de speciella förhållanden, som i Norrland

och vissa delar av Svealand framkallats av jordbrukets beroende av sågverks-

och bruksindustrierna. Därest lagstiftningen icke skulle komma att

medföra skada för jordbruksnäringens utveckling, krävdes vid dess utformning

stor varsamhet och ett vidsynt beaktande av de många olika intressen, som

därav berördes. Vid den fortsatta bearbetningen av föreliggande material, som

enligt utskottets mening vore oundgängligen erforderlig för frågans lösning,

torde böra inrymmas tillbörlig plats åt i landets skiftande jordbruksförhållanden

väl initierade personer. Huruvida de bestämmelser, som kunde visa sig

vara erforderliga, borde, såsom motionärerna yrkat, inrymmas i en särskild för

hela riket gällande lag, vilken jämväl skulle ersätta den norrländska arrendelagen,

eller de med större fördel skulle kunna inarbetas i allmänna nyttjanderättslagen

eller en kombination av båda dessa lagformer skulle vara att föredraga,

funne utskottet i frågans dåvarande läge ej kunna tillförlitligen bedömas

såsom nära sammanhängande med det resultat, den fortsatta utredningen

kunde giva. Särskilt beaktande därutinnan förtjänade emellertid de uttalanden

därom, som innehölles i ett av lantbruksstyrelsen avgivet utlåtande över

jordkommissionens förslag.

I det sålunda avsedda utlåtandet hade lantbruksstyrelsen anfört bl. a.,

att det syntes styrelsen tvivelaktigt, huruvida en särskild lag vid sidan av

den allmänna nyttjanderättslagen överhuvudtaget vore behövlig och önskvärd

annat än i fråga om sådana säregna förhållanden, som framkallat den norrländska

arrendelagen, att emellertid en utsträckning av sistnämnda lag till

vissa delar av mellersta Sverige torde kunna anses berättigad och lämplig,

samt att i syfte att råda bot pa de missförhållanden, som i allmänhet torde få

i vissa av styrelsen närmare angivna avseenden — däribland jämväl de båda

i nu föreliggande motioner berörda — anses föreligga på ifrågavarande område,

det lämpligen borde undersökas, huruvida icke, i den mån förändringar

i och tillägg till gällande bestämmelser å området befunnes erforderliga, desamma

kunde inarbetas i allmänna nyttjanderättslagen.

Härutöver gjorde utskottet åtskilliga uttalanden angående den ifrågasatta

lagstiftningens omfattning och innebörd, därvid utskottet behandlade, förutom

de bada i nu förevarande motioner berörda frågor, jämväl vissa andra

spörsmål, såsom om viss minimiarrendetid, om optionsrätt för arrendator, om

arrendeavtalets förenande med arbetsskyldighet samt om rätt till husbehovsvirke

och till bete.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

I fråga om skyldigheten att hygga och tillhandahålla åbyggnader framhöll

utskottet, att det med avseende å åbyggnaderna mångenstädes rådde otillfredsställande

förhållanden å arrendegårdarna, att arrendekontrakten innehölle

bestämmelser av mycket växlande innebörd i fråga om skyldigheten

att bygga och tillhandahålla åbyggnader, att jordägaren syntes vara den,

som närmast hade att svara för att å arrendefastigheten funnes för jordbrukets

bedrivande nödiga åbyggnader, men att det syntes utskottet kunna

ifrågasättas, huruvida det ej vore tillfyllest, om åbyggnaderna, vilka jord"

kommissionen föreslagit skola lämnas i ett efter ortens förhållanden behörigt

skick, tillhandahölles i ett brukhart skick. Därjämte erinrade utskottet, att

det åtminstone i fråga om vissa grupper av jordägare torde bliva nödvändigt

att stadga viss övergångstid med avseende å de nya bestämmelserna,

så att berörda jordägare bleve i tillfälle anpassa sig därefter.

Beträffande rätten till nyodling samt ersättning för sådan och annan jordförbättring

anförde utskottet bl. a: Det syntes önskvärt, att i lagen utsädes,

att arrendatorn vore oförhindrad att å den arrenderade jorden verkställa

nyodling, därvid dock jordägarens medgivande borde vara en förutsättning

för nyodling å mark, därå funnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd.

En lagstadgad rätt för arrendatorn till ersättning av jordägaren för verkställda

nyodlingar och andra jordförbättringar skulle otvivelaktigt vara ägnad

att höja jordbruket å arrendefastigheterna och sålunda för landet i dess

helhet verka fördelaktigt, liksom den, väl avvägd, icke skulle ålägga jordägaren

någon utgift, som icke motsvarades av ökat värde å hans egendom.

Emellertid hade mot en sådan rätt anförts vissa närmare angivna, redan av lagberedningen

å sin tid berörda betänkligheter, vilka syntes utskottet värda allvarligt

beaktande. Dessa förlorade emellertid avsevärt i styrka, då fråga vore om

arrenden under kapitalstarka sågverks- och industribolag. Beträffande andra

arrenden förekomme ej sällan, att för jordförbättring, som utförts med

jordägarens begivande, bereddes arrendatorn vederlag i sammanhang med

arrendevillkorens uppgörande för en följande arrendeperiod. Vid bestämmandet

av ersättning i förevarande hänseende syntes skälig hänsyn böra

tagas till den avkomst, som arrendatorn under arrendetiden utan motsvarande

höjning av legan njutit av förbättringarna.

Utskottets ifrågavarande utlåtande, beträffande vilket ett flertal reservationer

avgåvos, bifölls av riksdagens båda kamrar; och avläts den 6 juni

1924 skrivelse till Kungl. Maj:t i enlighet med det sålunda fattade beslutet.

På grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 i sistnämnda månad Sakkunniga

tillkallade chefen för justitiedepartementet under loppet av fjolåret dels fortsattbered

tvenne jurister att inom departementet biträda vid fortsatt utredning av ning av frdbl.

a. frågan om social arrendelagstiftning och dels fyra j o rd b rak s i d kali d e ^årr

ledamöter av riksdagen från skilda delar av landet att i egenskap av sak- stiftning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Motiveringen

till förevarande

motioner.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

kunniga biträda vid nämnda utredningsarbete, vilket enligt vad utskottet

inhämtat, alltjämt fortgår.

Efter cn erinran om den av fjolårets riksdag avlåtna skrivelsen i ämnet har

i motiveringen till nu förevarande motioner anförts:

Oberoende av den utredning, som med anledning av denna riksdagens skrivelse

pågår inom justitiedepartementet, hava vi ansett oss böra bringa frågan

om arrendelagstiftningens reformerande under förnyad prövning, då vi hålla

före att en tillfredsställande lösning av denna fråga, åtminstone när det gäller

södra och mellersta delarna av riket, kan och bör sökas efter väsentligen andra

linjer än som i första hand framförts i merberörda riksdagsskrivelse.

Så länge vi maste räkna med att svensk jord i stor utsträckning kommer att

brukas av annan än ägaren, är det både med hänsyn till jordbrukets rationella

bedrivande och från sociala utgångspunkter ett önskemål, att arrendatorn kan

arbeta under förhållanden, som så nära som möjligt ansluta sig till den självägande

jordbrukarens. Det är önskvärt, att han kan lägga ned arbete och omtanke

på att förbättra den jord, han brukar, i medvetande om att frukterna

därav komma honom själv till godo och att han känner sig i verklig mening bofast

och samhörig med jorden och jordbrukarklassen. Från denna synpunkt

sett kunna vi ansluta oss till syftet med den föreslagna revisionen av

arrendelagstiftningen, dock under det uttryckliga förbehållet att jordägarens

rätt icke kränkes.

^När^det härefter blir fråga om sättet, huru det sålunda angivna syftet skall

nås, göra sig olika meningar gällande. Det är huvudsakligen två vägar, som

man har att välja emellan: antingen att, som jordkommissionen föreslagit, utsträcka

den norrländska arrendelagen med vissa modifikationer till mellersta

och södra Sverige, eller ock att i den allmänna arrendelagen inarbeta de nya

bestämmelser, som erfarenheten visat vara erforderliga och som äro i överensstämmelse

med rättvisa och billighet. Av dessa vägar föredraga vi obetingat

den senare. De i hög grad olikartade jordbruksförhållandena i vårt land nödvändiggöra,

att tillbörligt utrymme lämnas för den fria avtalsrätten mellan

jordägare och arrendator. Sålunda är — för att taga ett exempel — det större

jordbruket mångenstädes i hög grad beroende ay den arbetskraft, det kan erhålla

från mot dagsverksskyldighet upplåtna bebyggda jordområden. In-natura-arrenden

äro till fördel icke blott för jordägaren utan i många fall jämväl

för arrendatorn, i det att de öppna möjligheter för obemedlade personer,

som vilja ägna sig åt jordbruk, att göra detta genom åtkomsten av ett arrendejordbruk.

Av husbehovsskog och beten finnes vid somliga jordbruk god tillgång,

under det att andra hava knapp tillgång och åter andra äro fullkomligt

i avsaknad av det ena eller andra eller av bådadera. Jakt och fiske ha också

på skilda håll olika betydelse som binäring till jordbruket. Stundom kan exempelvis

fisket vara av den betydelse, att det lämpar sig som självständigt näringsfång,

stundom har det åter en mycket liten eller ingen betydelse från

ekonomisk synpunkt. Det synes oss därför lämpligast att rätten i ovanberörda

avseenden även i fortsättningen regleras genom fria avtal mellan jordägare och

arrendator, i synnerhet som detta kan ske utan olägenhet för någondera parten,

då under alla förhållanden arrendeprestationens storlek alltid måste avvägas

efter den gängse värdeuppskattningen av de förmåner, arrendator erhåller, och

sålunda flera och mera betydande förmåner medföra större arrendeprestationer

och tvärtom.

I två viktiga avseenden synes oss däremot det uppställda syftet höra föran
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 7

Jern \fstih™nZe™.™S’ nämlig™ dels för att tillförsäkra arrenda
tor

aktivt 1 , V- t i"? for.ut1torda1 förbättringar, som äro av beskaffenhet att

bymmadsskvldiS!fietew-Vaid« °»h ?Cls 1 avseeude å den Jordägaren åvilande

tieSon sär\ f i F°r C G ta andamål erfordras emellertid uppenbarligen

e av .lon^ir0?, ari''Cnd^g f8r mellersta och södra Sverige efter möns4r

äiotr • 1 f arre?delagC?’ utan Iära de lagbestämmelser, som här
gen

De sSSfVr aiJ,-svanghet kuilna inarbetas i den allmänna arrendelaf.

• . , särskilda förhållanden, som ansetts böra föranleda stiftandet av en

amndator°errna ä aI?fde.la* 1111 stdd framför allt för de norrländska bolagsq

’ Sa ,lcke den “^svårighet i förhållandena i mellersta och

stiftninJTlfess STl kT?a stillfyllest motivera en motsvarande särlag
Di

nhter dessa dclar f landet. Å andra sidan föreligger från våra utgångl

datorn en mölhW + a krafkning av jordägarens rätt tillförsäkra arrenf

1! . •• . °fdgast tryggad stallning — icke någon anledning att — såsom

fallet ar i norrlandslagen — begränsa de föreslagna lagbestämmelsernas tillamplighetsområde

till fastigheter, tillhöriga bolag eller förening för ekono
Mn

d7 fS1^1Gt’ °Ch sålui}da undantaga arrendator & annan enskild jord

.. de formaner, som lagstiftningen avser att skänka. Det synes riktigareJ att

serasom 1.fraga?atta nya bestämmelserna tillämpliga vid alla arrendeupplåtelKrft

T "T"1 ™ra varaktiga, och sålunda från deras tillämpöhet

undantaga allenast upplåtelser av mera tillfällig natur, föranledda av

t. ex. agarens sjukdom, minderårighet eller liknande omständigheter.

Därjämte hava motionärerna lämnat en specialmotivering till de särskilda

stadgandena i det av dem framlagda lagförslaget. Beträffande denna tillåter

sig utskottet att hänvisa till motionernas innehåll.

På sätt av det föregående framgår, pågår för närvarande inom justitiedepartementet

av riksdagen begärd utredning angående lagstiftning, syftande till

att bereda vissa arrendator^1 och brukare av annans jord större trygghet och

en jämväl i övrigt förbättrad ställning i arrendeförhållandet. Enligt vad utskottet

erfarit har ifrågavarande utredningsarbete, för vilket inga bestämda

direktiv givits, ännu icke fortskridit så långt, att bestämd ståndpunkt tagits

till frågan, huruvida de bestämmelser, som tillämnas beträffande de båda av

nu förevarande motioner berörda spörsmål, böra givas sådan allmängiltighet,

att de^ lämpligen böra inrymmas i den allmänna nyttjanderättslagen. Såsom

fiamgår av utskottets förut omförmälda, av riksdagen godkända fjolårsutlåtande

förklarade ock utskottet däri, att frågan, huruvida de bestämmelser, som i de i

utlåtandet avsedda hänseendena kunde visa sig vara erforderliga, borde inrymmas

i en särskild för hela riket gällande lag, vilken jämväl skulle ersätta den

norrländska arrendelagen, eller de med större fördel skulle kunna inarbetas i

allmänna nyttjanderättslagen eller eu kombination av båda dessa lagformer

skulle vara att föredraga, icke kunde för det dåvarande tillförlitligen bedömas

såsom nära sammanhängande med det resultat, den fortsatta utredningen

kunde giva. Vid nu angivna förhållanden synes utskottet icke lägligt, att riksdagen

skulle i frågans nuvarande läge upptaga till förnyat bedömande de

i motionerna väckta spörsmålen, lösryckta från det vidare sammanhang, vari de

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

genom fjolårets riksdagsbeslut redan hänskjutits till Kungl. Maj :t med påkallande

av förslag till lagstiftning i ämnet.

Beträffande den föreslagna avfattningen av de av motionerna berörda lagrummen

vill utskottet anmärka, att den i 11 § av allmänna nyttjanderättslagen

inrymda bestämmelsen om viss tid för till- och avträdessyners hållande i motionärernas

förslag kommit att bortfalla, att den i förslagets 17 § förekommande

hänvisningen till 10 § andra stycket rätteligen avser sistnämnda § :s

tredje stycke, samt att de i förslagets 10 och 11 §§ förekommande, från norrländska

arrendelagen hämtade uttrycken, »syn, som i denna lag sägs» och »syn,

som i denna lag avses» ej i sin sålunda föreslagna form låta sig i allmänna

nyttjanderättslagen inpassas.

Med stöd av det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit: ,, ..

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, Sigfrid Hansson, Martin

Svensson, Schedin, von Stockenström, hunden och Åkerberg* ;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hagman, Johansson i Kälkebo,

Wallerius* Andersson i Rasjön,* Olovson i Västerås, Anderson i Storegården

och Pettersson i Hällbacken.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Martin Svensson, Lundell och Anderson i Storegården.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.