Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26

1925-05-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:26, Andra lagutskottets utlåtande Nr 26

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om

tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder m. m.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott

hänvisade motionerna nr 165 i första kammaren av herr Lindhagen,

med instämmande beträffande yrkandena i motionen av herrar Luterkort,

Walles, Alexius Björkman, Ström och Carl E. Eriksson, samt nr 170 i andra

kammaren av herrar Pettersson i Hällbacken, Månsson i Hagaström, Jonsson

i Eskilstuna, Hage, Pettersson i Köping, Sundström, Brännberg, Hedvall,

Olsson i Bödningsberg, Molander, Englund, Fast, Lindberg, Wagnsson, Västberg,

Vennerström, Granath, Ward, Hallén, Högström, Andersson i Falkenberg

och Norling i Lesjöfors.

I motionerna har hemställts, att riksdagen ville i anslutning till jordundersökningens

och jordkommissionens förslag hos regeringen begära övervägande

och förslag rörande:

l:o) en lagstiftning om tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder;

och

2:o) en expropriationslagstiftning såsom stöd för uppgörelser om anskaffande

av erforderlig tomtmark för nya bostäder, i den mån detta skäligen

kan äga rum, från bolags, enskilda spekulanters och större enskilda jordägares

fastigheter.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas yrkanden,

tillåter sig utskottet att, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan,

hänvisa till motionernas innehåll.

Det i motionerna framförda spörsmålet om lagstiftningsåtgärder för anskaffande

och tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder var till sin

förra del föremål för bedömande från riksdagens sida under förlidet år. I

likalydande motioner nr 97 i första kammaren av herr Lindhagen m. fl.

samt nr 178 i andra kammaren av herr Johansson i Uppmälby m. fl.

yrkades nämligen då, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t ville skyndsamt låta i överensstämmelse med vissa

i motionerna angivna allmänna synpunkter utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till lag om expropriation för bostadsändamål.

Motioner av

liknande

innebörd vid

1924 årariksdag.

Motionernas

innebörd.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 22 höft. (Nr 26.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Gällande rätt.

Norrlands
kommiUén.

Jordunder
sökningen.

Motioner.

Jordkom
missionen.

över dessa motioner avgav andra lagutskottet utlåtande nr 39, däri

utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda. I utlåtandet lämnades en redogörelse för dels gällande rätts

ståndpunkt till frågan om expropriation för bostadsändamål och dels framkomna

förslag till lagstiftning av beskaffenhet att beröra nämnda fråga,

däribland särskilt ett av jordkommissionen framlagt utkast till lag om

tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder.

Av nämnda redogörelse tillåter sig utskottet att här återgiva följande:

Den gällande allmänna expropriationslagen medgiver i två fall rätt till

expropriation för vinnande av tomtmark, nämligen dels för åstadkommande

av tryggade bostadsförhållanden inom sådant område vid järnvägsstation,

hamnplats eller fiskläge eller å annan ort med större sammanträngd befolkning,

som är bebyggt med boningshus tillhöriga annan än markens ägare,

och dels till uppförande av byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna

frågor eller åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens

främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt.

Expropriationsrätten tillkommer i det förra fallet, förutom kronan, endast

vederbörande kommun eller municipalsamhälle.

I lagen om fastighetsbildning i stad stadgas vidare för vissa fall en rätt

till expropriation för bostadsändamål, varförutom i den s. k. ensittarlagen

medgivits brukare av visst område, å vilket finnes brukaren tillhörigt boningshus,

rätt att under vissa villkor lösa till sig det upplåtna området.

Norrlandskommittén ägnade sin uppmärksamhet även åt frågan om tillgodoseende

av lantbefolkningens behov av mark för bostadsändamål. En av

kommittén föranstaltad undersökning rörande de norrländska bolagens villighet

att upplåta tomter till bostäder åt ortsbefolkningen utvisade en rätt stark

obenägenhet från bolagens sida gent emot dylika upplåtelser, men resulterade

undersökningen ej i någon hemställan från kommitténs sida.

I sitt år 1915 avgivna betänkande angående jordförhållandena i Värmlands

län hemställde den s. k. jordundersökningens majoritet (herrar Lindhagen

och Ingeström), att rätt till social expropriation för bostadsändamål måtte

genomföras i skälig omfattning och under lämpliga former samt på för alla

betryggande villkor.

Frågan har därjämte vid flera tillfällen motionsvis varit föremål för riksdagens

prövning utan att motionerna emellertid lett till resultat utöver vad

förut omförmälda gällande bestämmelser innehålla.

Slutligen har jordkommissionen i sitt den 28 februari 1923 avgivna betänkande

framlagt ett utkast till lag om tillhandahållande av tomtmark för

nya bostäder, till grund för vilket utkast låg en av kommissionen verkställd

enquéte i ämnet.

Under hänvisning till resultatet av denna enquéte har jordkommissionen

i sina motiv till utkastet anfört följande: Det syntes följdriktigt, att nödig

tomtmark i brist på möjlighet till frivillig uppgörelse borde kunna exproprieras

från enahanda egendomar, från vilka jord kunde tvångsavlösas för

bildande av nya jordbruk. Således från fastigheter, som ägdes av bolag,

ekonomiska föreningar och enskilda spekulanter, samt dessutom från större

enskilda egendomar. Att även från mindre egendomar på landet medgiva

expropriation av tomtmark, som ägaren vägrade att frivilligt upplåta och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. 3

önskade behålla, vore däremot eu ganska betänklig sak. För en mindre

egendom kunde även dylika avstyckningar begränsa egendomens omfattning,

framtidsmöjligheter och trevnad på ett i det stora hela obilligt sätt. Det

hade därför synts kommissionen, att en expropriationsrätt för sådana händelser

icke lämpligen borde tillåtas. I rätten till expropriation för tomtområde

borde inbegripas icke blott platsen för själva huset utan även, där

så lämpligen kunde ske, en täppa eller ett mindre trädgårdsland. Givetvis

borde denna expropriationsrätt vara förbunden med enahanda garantier för

jordägaren, som rätten till expropriation av mark för nya jordbruk. Den

borde mot jordägarens bestridande ej kunna göras gällande, när dennes jordbruk

eller skogsbruk därigenom skulle tillskyndas synnerligt men.

Enligt utkastet skulle den, som visade sannolika skäl för att tomtförvärvet

vore av verkligt behov påkallat och saknade tillräckliga medel för tomtens

förvärvande och bebyggande, kunna genom statens mellankomst tillhandahållas

tomtmark. Beträffande skyldighet att avstå mark för tomt samt ordningen

för tomts utbrytning och vad därmed äger sammanhang skulle i tilllämpliga

delar gälla lagen om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk.

Lösen för tomten skulle dock utgå efter dennas skäliga saluvärde. Tomten

skulle efter utbrytningen upplåtas å sökanden med tomträtt, där ej särskilda

omständigheter påkallade annat förfarande.

Om detta förslag hava herrar Lindhagen, Ingeström, Johansson i Uppmälby

och Pettersson i Hällbacken förenat sig. Övriga ledamöter av jordkommissionen

hava ej avgivit något yttrande i denna fråga.

Till stöd för den i motionerna vid 1924 års riksdag gjorda hemställan

anfördes bl. a:

För de många hantverkare och småfolk å den verkliga landsbygden, vilka

önskade en plats till eget hem, funnes nu ingen möjlighet att förskaffa sig

en sådan på andra villkor än dem, som godtyckligt uppställdes av vederbörande

jordägare — om någon plats över huvud funnes att få. Särskilt

gällde detta sådana orter, där stora trakter ägdes uteslutande av industriella

och trävarubolag.

Till motivering av sin avstyrkande hemställan anförde utskottet följande:

Utav den redogörelse, som lämnats för förefintliga utredningar angående

ifrågavarande spörsmål, torde framgå, att hos jordägarna ej sällan visat

sig förefinnas en viss obenägenhet att till landsbygdens befolkning upplåta

erforderlig tomtmark till bostäder. Endast därest försäljningar av dylik

mark varit att anse såsom mera vinstgivande, hade på många håll visat

sig någon större benägenhet att inlåta sig därpå. Denna obenägenhet mot

försäljningar av tomter torde emellertid enligt utskottets förmenande i ej

ringa mån vara beroende på de ofta betydande svårigheter och utgifter,

som vore förenade med att lämna tomterna gravationsfria. I de fall, där

fråga vore om upplåtelse av enstaka tomtområde från större egendomskomplex,

som besvärades av ett flertal inteckningar, torde sålunda ej sällan

kostnaderna för dessas relaxerande i tomtområdet stiga till sådant belopp,

att det motsvarade en väsentlig del och understundom knappast täcktes

av den köpeskilling, som kunde stå att erhålla. Därest tomtområde kunde

på ett enklare och billigare sätt än för närvarande vore möjligt beredas

befrielse från huvudfastigheten åvilande inteckningar — därom, enligt vad

Motiveringen

till

motionerna

år 1924.

Utskottets

yttrande

år 1924.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Motiveringen

till nu förevarande

motioner.

justitieministern i årets remissdebatt meddelat, förslag från Kungl. Maj:ts

sida torde vara att i en nära framtid förvänta — torde sålunda enligt

utskottets förmenande ett av de väsentligaste hindren för befolkningen å

landsbygden att förvärva nödig mark till bostäder bliva undanröjt.

Emellertid torde det kunna förutsättas, att svårigheter uti ifrågavarande

hänseende somligstädes skulle även framgent kunna komma att yppa sig.

Särskilt torde detta kunna bliva händelsen å orter, där all mark ägdes av

såg- eller industribolag. Av den redogörelse, som lämnats, framginge, att

gällande rätt endast i begränsade fall medgiver expropriationsrätt för

tillgodoseende av lantbefolkningens behov av mark för bostadsändamål.

Även om det således ej Unge anses uteslutet, att behov av vidgade bestämmelser

i förevarande hänseende kunde komma att göra sig gällande,

hölle dock utskottet före, att ytterligare undersökning och erfarenheter härutinnan

borde avvaktas, innan framställning gjordes om tvångslagstiftning

i det av motionärerna angivna syftet. Anmärkas borde ock, att den av

motionärerna förordade lösningen av frågan anknöte sig till de föreslagna

tvångsbestämmelser, vilka funnes inrymda i det av utskottet avstyrkta

förslaget till lagstiftning angående expropriation för bildande av nya

jordbruk.

Till utskottets utlåtande var fogad reservation av sju ledamöter, vilka

på angivna skäl hemställde om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om skyndsamt förslag till lag om expropriation av jord för bostadsändamål.

Vid ärendets behandling i kamrarna bifölls utskottets hemställan, i

första kammaren med 63 röster mot 35 och i andra kammaren med den

förseglade sedelns tillhjälp.

Till stöd för den i nu förevarande motioner gjorda hemställan hava

motionärerna anfört bland annat följande:

En fråga, som hotar att bliva undanskjuten från jordprogrammen, är

anskaffande av tomtmark till bostäder och mindre hantverkerier, där detta

icke kan ske genom frivillig överenskommelse. Mångenstädes på landsbygden,

särskilt där bolag eller stora gods behärska jorden, möta svårigheter

ofta på långa avstånd att kunna genom frivilligt förvärv uppbringa de erforderliga

tomterna för bosättningar, småhantverk m. m. dylikt. Här skulle

en omtänksam och måttfull expropriationslagstiftning tjäna det behjärtansvärda

ändamålet genom sin blotta tillvaro utan att behöva annat än i

undantagsfall tillämpas.

Uti det danska förslaget till lag om expropriation av mark för bildande

av nya jordbruk såväl som i den nyligen antagna finska lagen för ett enahanda

ändamål finnas också avdelningar, som avse expropriation av mark

jämväl för bostäder.

Vid förra riksdagen behandlades strängt taget icke den av jordkommissionen

tillika väckta frågan om en statsverksamhet för att anskaffa sådana

tomter åt alla, som behövde det och skäligen kunde beredas sådana. Föremålet

för riksdagens beslut avsåg närmast allenast frågan om användande

av expropriation såsom ett verktyg för en sådan statsverksamhet, oavsett

hur den senare i övrigt planlades.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. 5

I utskottets ovan återgivna fjolårsyttrande uttalades, att man tillsvidare

borde ställa sig avvaktande gent emot kravet å en expropriationslagstiftning

för nu ifrågavarande ändamål. De skäl, som i utlåtandet åberopades

till stöd för denna uppfattning, äga enligt utskottets mening fortfarande

sin giltighet. Såvitt utskottet kunnat inhämta hava erfarenheterna under

det gångna året icke givit ökad styrka åt den ånyo gjorda framställningen

i förenämnda hänseende.

I anslutning till utskottets i fjol gjorda uttalande om betydelsen av att

åtgärder vidtoges i syfte att underlätta möjligheterna för frånsålt tomtområdes

befriande från huvudfastigheten åvilande inteckningar må anmärkas,

att justitieombudsmannen i en till Kungl. Maj:t den 2 juni 1924

avlåten framställning hemställt om sådan ändring i gällande bestämmelser

angående anteckning i fastighetsbok om dödning av gemensam inteckning,

att dylik anteckning skulle göras allenast å upplägget för den fastighet,

där dödningen sker. Den sålunda föreslagna ändringen, vilken är ägnad

att särskilt vad angår de stora trävarubolagen tillhöriga fastigheter i

mycket väsentlig grad minska kostnaderna för partiell dödning eller

relaxation av gemensamma inteckningar, har tillstyrkts av samtliga hovrätter

ävensom av styrelserna för föreningarna Sveriges häradshövdingar

och Sveriges stadsdomare och är ärendet för närvarande beroende på Kungl.

Maj:ts prövning.

I den mån de i förevarande motioner gjorda yrkandena gå utöver den

hemställan, som gjordes i fjolårets motioner, avses därmed åvägabringande

av en lagstiftning till reglerande av en ny form av statsverksamhet, syftande

till att åt mindre bemedlade dels tillhandahålla tomtmark med

tomträtt och dels bereda ekonomiskt understöd till tomternas bebyggande.

Några närmare riktlinjer för denna verksamhets planläggning har i

motionerna icke angivits. Staten har, såsom känt, hittills genom sin egnahemslåneverksamhet

i stor utsträckning möjliggjort för mindre bemedlade

att å landsbygden förvärva bostadslägenheter och därå uppföra bostäder.

Att riksdagen på grundval av nu förevarande motioner skulle i skrivelse

till Kungl. Maj:t påkalla lagstiftningsåtgärder till anordnande av en ny

form av statsverksamhet för enahanda ändamål finner sig utskottet icke

kunna tillstyrka.

Med stöd av det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1925.

Utskottets

yttrande

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Under*, greve Spens, Frändén*, Lindhagen,

Schedin, Österström* och Åkerberg*-,

från andra kammaren: herrar Öberg*, Hage, Ödström, Svensson i Skönsberg, Olovson i

Västerås, Lindgren i Dingelvik, Anderson i Storegården och Pettersson i Hällbacken.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Linder, Lindhagen, Åkerberg, Hage, Svensson i Skönsberg,

Olovson i Västerås och Pettersson i Hällbacken, vilka hemställt,

att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t, med beaktande av

jordundersökningens och jordkommissionens förslag, ville överväga

förslag rörande en expropriationslagstiftning såsom stöd för uppgörelser

om anskaffande av erforderlig tomtmark för nya bostäder,

i den mån detta skäligen kan äga rum från bolags, enskilda spekulanters

och större enskilda jordägares fastigheter.

Till stöd för detta yrkande anförde herr Lindhagen, med vilken övriga

reservanter huvudsakligen instämde, följande:

»Såsom i motionen framhålles får ej förbises i jord programmen anskaffandet

av tomtmark till bostäder och mindre hantverkerier, där detta icke kan ske

genom rimlig frivillig överenskommelse. Detta är av betydelse för en myckenhet

förbisedda människor ute i landet, som icke hava något inflytande i riksdagen

eller regeringen. Även här skulle en omtänksam och måttfull expropriationslagstiftning

tjäna det behjärtansvärda ändamålet genom sin blotta

tillvaro utan att behöva annat än i undantagsfall tillämpas. Den finska lagen

av 1922 om expropriation såsom yttersta medel för kolonisation i jordbruksändamål

innehåller också en avdelning, som inrymmer omtanke för anskaffande

av tomter till bostäder med stöd ytterst av en expropriationslagstiftning.

Norrlandskommittén och jordkommissionen hava genom anställda enquéter

vitsordat det stora behovet, och även 1924 års lagutskott medgav, ehuru något

ovilligt, att det »ej finge anses uteslutet», att behov av ett ingripande förelåge.

Utan någon närmare motivering höll utskottet däremot före, att ytterligare

undersökningar och erfarenheter borde avvaktas. Denna uppfattning

vidhålles även nu. Det är dock föga hugnesamt för det småfolk, som här

blir lidande under de år, som gå det ena efter det andra, att avspisas med

att man bör avvakta ytterligare erfarenheter, som ingen inhämtar, och ytterligare

undersökning, som är obehövlig och ej kommer att ske.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. 7

Denna fråga sammanhänger intimt med ensittarlagen, vars ytterligare

reformering ligger före vid denna riksdag genom en proposition. De erfarenheter,

som genom denna lagstiftning blottats, ådagalägga, huru svårt

det varit för befolkningen särskilt på landsbygden mångenstädes att kunna

förvärva en bostadstomt. Ofta har det ieke kunnat ske alls och i synnerligt

stort antal fall kanske de flesta har det endast kunnat ske medelst eu

otrygg besittningsrätt. Det är denna sistnämnda brist, som ensittarlagen

velat avhjälpa genom att bereda husägaren rätt till att inlösa tomten. Ingen

anledning linnes, att i följd av denna lags tillkomst jordägarens benägenhet

att sälja tomter skall ökas och än mindre behovet kunna fullt fyllas. Snarare

kan befaras, såsom ock understundom betonas, att benägenheten att ens

upplåta tomter med otrygg nyttjanderätt skall förminskas.

Under sådana förhållanden är det väl en plikt för statsmakten att komplettera

ensittarlagen med bestämmelser, som möjliggöra skäliga förvärv av

erforderliga bostadstomter med trygg besittning även för framtiden. På denna

angelägenhet bär utskottet ej velat inlåta sig, och årets proposition om ensittarlagens

förbättring begränsar sin omtanke till tiden före den 1 januari 1919.

Utskottet gör även i år ett nummer till stöd för sitt avslag av vissa i

utsikt ställda bestämmelser för minskning av kostnaderna för partiell dödning

eller relaxation av gemensamma inteckningar. Den av utskottet påpekade

svårigheten att vid frivilliga uppgörelser göra försålda tomter gravationsfria,

vilket för övrigt även gäller utbrytning av odlad eller oodlad jord

till jordbruk, upphäver självfallet icke behovet av expropriationsbestämmelser

såsom ett yttersta medel. Tvärtom löses även nämnda fråga bäst med en

expropriation, och jordkommissionen har ifrågasatt, att även vid frivilliga

avtal ett formellt expropriationsförfarande skulle kunna anordnas för vinnande

av enahanda syfte.

Motionärerna synas med fog hava anmärkt, att en lagstiftning, som vill

bereda bostadssökande tomtmark med stöd av en expropriationslagstiftning

såsom yttersta medel, också kräver någon omtanke för dess genomförande

\ arföl utan uppsåtet blir allenast en död bokstav. Utskottet förmenar, att

denna uppgift tillgodoses genom egnaliemslåneverksamheten. Förhållandet

är emellertid, att berörda verksamhet endast lämnar län för bostäder, vartill

den bostadssökande själv får skaffa sig tomt bäst han gitter utan någon

vidare medverkan från det allmänna. I detta fall är det just en sådan medverkan,

som i oundgängliga fall skall åstadkommas, och därtill lämnar den

nuvarande egnahemslåneverksamheten ingen som helst handräckning.

Det gäller uppenbart även här den stora äganderättens obetingade helgd,

på bekostnad av en rimlig människorätt, som allenast påkallar för skäliga

fall ett utbyte av en tomtmark mot en penningeersättning.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.