Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

1925-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:27, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

JVr 2?,

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1925 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om

rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under

nyttjanderätt upplåtet område.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 55, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Johansson i Edsbyn

hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i lagen den 26 mars

1920 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område (den s. k. ensittarlagen), att däri även inbegrepes nyttjanderättshavare,

som hade det för sig upplåtna området bebyggt med nöjaktiga

byggnader, avsedda för överläggningar eller föredrag i allmänna.

frågor eller åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande

eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt, ävensom

att vederbörande utskott måtte utarbeta de härför behövliga tilläggen

och ändringarna i lagtexten.

Till stöd för motionen har anförts följande:

Enligt lag om expropriation av den 12 maj 1917, 1 § mom. 8, kan fastighet,

som tillhör annan än kronan, tagas i anspråk genom expropriation, om

Konungen prövar det nödigt, »för att bereda befolkningen eller en väsentlig

del därav å en ort mark till uppförande av byggnad för överläggningar eller

föredrag i allmänna frågor eller åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning,

nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av

synnerlig vikt».

Med detta har man i princip gått in för att genom lagstiftningen bereda

möjlighet förvärva mark för uppförande av byggnader, avsedda för ovan

uppräknade ändamål, även i de fall då ett frivilligt köpeavtal härför av en

eller annan anledning icke kan komma till stånd.

Då sedermera lagen av den 26 mars 1920 kom till stånd om rätt i vissa

fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

så förefaller det som det skulle varit helt naturligt, att nyttjanderättshavare,

som å upplåtet område låtit uppföra byggnader för ändamål, som omförmäles

i expropriationslagens 1 § mom. 8, även givits rätt att inlösa sådant område.

Så har dock icke skett, kanske beroende helt enkelt på ett förbiseende. Sistnämnda

lag stadgar nämligen enligt 1 §, att sådan rätt tillkommer endast

nyttjanderättshavare, som å det upplåtna området uppfört nöjaktig bostad för

sig och sin familj. Då byggnader för de ändamål, som omförmälas i expropriationslagens

1 § mom. 8, icke lära kunna hänföras till bostad för brukaren,

så torde heller icke lagen om lösningsrätt i vissa fall för brukaren av sådant

område kunna komma i tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 23 höft. Nr (27—28.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Då det emellertid lär förekomma fall, där områden blivit upplåtna på tjugo

års tid och däröver för uppförande av samlingslokaler för de ändamål, som i

expropriationslagen omnämnas, så synes det mig, som konsekvensen fordrade,

att lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område utsträcktes till att gälla även för nyttjanderättshavare,

som å det upplåtna området har nöjaktiga byggnader, avsedda för

överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande religiös uppbyggelse,

folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt

ideellt ändamål av synnerlig vikt. Det kan icke gärna betraktas som

någon ytterligare beskärning av äganderätten, utöver vad expropriationslagen

därom stadgar, om bestämmelserna i lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område bringades i överensstämmelse

med expropriationslagens bestämmelser om ändamål, för vilka

lösningsrätt kunde få ifrågakomma. Det innebure endast en praktisk åtgärd

för att möjliggöra förvärvande av ett redan för sitt ändamål upplåtet område

med mindre kostnader och ett enklare förfarande, än om det skall ske

genom expropriation.

Av utskottet gjorda efterforskningar hava givit stöd för att det torde förekomma

ej så få fall, där områden blivit under nyttjanderätt på kortare eller

längre tid upplåtna åt föreningar eller andra sammanslutningar med de i

motionen angivna ändamål i och för uppförande av samlingslokaler. Sålunda

äger, enligt vad utskottet inhämtat, såväl Svenska missionsförbundet som

goodtemplarorden å åtskilliga orter inom landet samlingshus å ofri grund.

Bekräftelse har ock vunnits därå, att för dessa föreningar eller andra sammanslutningar

understundom yppat sig samma svårigheter att genom frivilligt

avtal förvärva den mark, varå samlingshusen äro uppförda, som föranlett

statsmakterna att reglerande ingripa till förmån för s. k. ensittare.

I motionen har förutsatts, att varken expropriationslagen eller ensittarlagen

i deras nuvarande avfattning är att tillämpa å hithörande fall.

Enligt 104 § expropriationslagen gäller, att expropriationsrätt för ändamål,

som i 1 § 8 mom. av lagen sägs, d. v. s. för att bereda befolkningen

eller en väsentlig del därav å en ort mark till uppförande av byggnad

för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande religiös

uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed

jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt, må heviljas endast i

fråga om obebyggd mark, belägen å sådan ort på landet, varest särskild

svårighet att genom avtal förvärva erforderlig mark visas möta på grund

därav, att all jord inom ett vidsträckt område tillhör samme eller ett fåtal

ägare. Sådan expropriationsrätt, som nu sagts, må ej beviljas annan

än kommun eller municipalsamhälle, inom vars område marken är belägen,

aktiebolag eller registrerad förening. Bestämningen »obebyggd» mark

tillkom vid lagens antagande i riksdagen på grund av en i ämnet

väckt motion, däri framhölls, att expropriation för nu ifrågavarande ändamål

ej borde medgivas beträffande mark, som redan förut varit bebyggd

av dess ägare för något hans ändamål. Även om de för rätt till expropriation

sålunda givna bestämningarna om »mark till uppförande av bygg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

3

nåd etc.» och »obebyggd mark» icke skulle anses utgöra hinder för Kungl.

Maj:t att i förekommande fall medgiva rätt till expropriation beträffande

mark, vara den ansökande sammanslutningen äger ett av densamma redan

uppfört samlingshus, torde dock i allt fall för flertalet av hithörande fall

möta hinder för medgivande av expropriation i det förhållandet, att ej

all jord inom ett vidsträckt område tillhör samme eller ett fåtal ägare.

Lagen den 26 mars 1920 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen) har såsom

bekant till syftemål att öppna möjlighet för den, som äger hus å annans

grund, att tvångsvis tillösa sig marken. För att denna lag skall vara

tillämplig förutsättes emellertid, såsom ock motionären erinrat, bland

annat, att det avsedda, till brukande eller för bostadsändamål innehavda

området så bebyggts, att därå sedan viss tid funnits och fortfarande finnes

nöjaktig bostad för brukaren och hans familj. Då denna förutsättning

näppeligen torde föreligga i de fall, varom nu är fråga, torde ej ensittarlagen

kunna lämna ifrågavarande föreningar och andra sammanslutningar

någon hjälp att i brist på frivilligt åsämjande tvångsvis lösa den mark,

därå deras samlingshus äro uppförda.

Efter motionens avgivande har i proposition nr 142 förelagts riksdagen

förslag till ny ensittarlag, vilket förslag emellertid bygger å enahanda

förutsättning för lösningsrätts förefintlighet, som ovan angivits.

Enligt utskottets mening finnes det fog för motionärens önskemål att

för sammanslutningar av det i motionen angivna slag få i förekommande

fall möjliggjort frilösning av mark för dem tillhöriga, å ofri grund uppförda

samlingshus. En närmare undersökning synes emellertid utskottet

böra åvägabringas till utrönande av i vad mån å ofri grund liggande

samlingshus av nu avsett slag, vilka under äldre tider torde hava förekommit

i rätt så stor utsträckning, alltjämt förefinnas ävensom av behovet

å kompletterande lagbestämmelser för möjliggörande av frilösning av

sådana byggnader tillhöriga markområden. En dylik undersökning torde

genom hänvändelser till respektive sammanslutningar av hithörande art

jämförelsevis lätt kunna verkställas. Huruvida sedan eventuellt nödig

befunna bestämmelser böra inarbetas i ensittarlagen, såsom motionären

hemställt, eller lämpligare få sin plats i expropriationslagen, torde böra

bliva föremål för närmare övervägande. Anmärkas må emellertid, att

de inskränkningar beträffande lösningsrätten, som i ensittarlagen föranletts

av ett behörigt avvägande mellan jordägarens och nyttjanderättshavarens

skilda intressen, icke synas äga fullt samma berättigande, då

fråga är om inlösen av mark för det i motionen avsedda ändamålet.

Enligt vad utskottet erfarit äro inom justitiedepartementet förarbeten

igångsatta för övervägande av behovet av vissa ändringar i expropriationslagen.

(hiskligt synes utskottet vara, om härvid även nu förevarande

spörsmål bleve ägnad nödig uppmärksamhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen 1 anledning av förevarande motion

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida

kompletterande bestämmelser erfordras i syfte att

den, som å annan tillhörig mark äger byggnad för

överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller

åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens

främjande eller annat därmed jämförligt ideellt

ändamål av synnerlig vikt, må äga genom tvångsinlösen

förvärva marken, ävensom för riksdagen framlägga

det förslag, vartill nämnda utredning må kunna

föranleda.

Stockholm den 12 maj 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, greve Spens, Tjällgren och Frändén*,

fröken Hesselgren samt herrar Lindhagen och Franzén*;

från andra kammaren: herrar Öberg*, Hage, Svensson i Skönsberg, Andersson i Rasjön,

Olovson i Västerås, Lindgren i Dingelvik och Pettersson i Hällbacken*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr greve Spens, som ansett, att utskottet bort hemställa, att förevarande

motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:228 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåte a1 i texten