Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser med avseende å upphävande av lagen den 5 juni 1909 om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla laga skifte inom vissa områden dels ock en i ämnet väckt motion.

1925-05-12 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:28, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser med avseende å upphävande av lagen den 5 juni 1909 om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla laga skifte inom vissa områden dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1925 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag innefattande bestämmelser med avseende å upphävande

av lagen den 5 juni 1909 om uteslutande tills

vidare av rätten att erhålla laga skifte inom vissa områden

dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 23 januari dagtecknad proposition, nr 18, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen hilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga nedan införda förslag

till lag, innefattande bestämmelser med avseende å upphävande av lagen

den 5 juni 1909 om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla laga

skifte inom vissa områden.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

en inom första kammaren väckt motion nr 190, däri herr Rogberg, med

instämmande beträffande motionens syfte av herr Lindhagen, yrkat att

propositionen icke måtte av riksdagen bifallas.

I lagen den 5 juni 1909 om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla

laga skifte inom vissa områden stadgas, att inom de områden av Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker, beträffande vilka vederbörande

länsstyrelse ännu icke meddelat avvittringsutslag, skall, jämväl sedan

avvittring blivit fastställd, rätten att erhålla laga skifte vara utesluten,

intill dess annorledes för ordnas.

Denna lag tillkom i samband med att vissa ändrade bestämmelser samtidigt

meddelades angående avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker. Avvittringen, vars huvudsakliga ändamål var

att avskilja hemman och nybyggen från kronomarken och att därvid tilllägga

dem bestämda ägoskiften, däribland ock viss skogsmark i stället för

den rätt till skogsfångst å kronomarken, som förut tillkommit åbon, förrättades,

såvitt angick ifrågavarande lappmarker, till en början enligt en

i sådant avseende meddelad stadga av den 30 maj 1873. I denna föreskrevs,

att hemman och nybyggen skulle, såvitt tillgång funnes, erhålla

skog ej blott till husbehov utan ock till avsalu och att gemensamt område

skulle tilldelas de hemman och nybyggen, som hörde till en by eller eljest

hade sådant läge, att de syntes lämpligen kunna utgöra ett skifteslag.

Lagen den 5

juni 1909 om

u''eslutande

tills vidare av

rätten att erhålla

laga

skifte inom

rusa områden

samt vissa

andra bestämmelser,

avseende

avvittringen

inom

Västerbottens

och Norrbottens

läns

lappmarker.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

Avvittring skulle förrättas av särskilda lantmätare på statens bekostnad

samt fastställas av vederbörande länsstyrelse.

Genom särskilda nådiga brev den 18 mars 1898 och den 2 mars 1900

beträffande avvittringen inom Sorsele och Stensele socknar och till sistnämnda

socken då hörande Tärna kapellförsamling medgavs sedermera, att

områdestilldelningen därstädes finge under vissa villkor ske sålunda, att i

skifteslag eller i enstaka hemman eller nybygge, däri flera ägde del, varje

delägare tilldelades ett särskilt område. Såsom skäl härför hade de myndigheter,

som beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, bland annat anfört:

att enstaka hemman och nybyggen, som ägdes eller innehades av allenast

en person, under alla omständigheter komme i åtnjutande av förmånen att

genom avvittringen få sitt område avskilt ej blott från kronans mark, utan

ock från enskildes ägor; att på den punkt, varå odlingen inom ifrågavarande

trakter befunne sig, hemmans- och lägenhetsinnehavarna icke vore i stånd

att bära de med laga skifte förenade kostnaderna, vilka i de flesta fall

komme att överstiga värdet av de i skiftet ingående hemmanen och lägenheterna;

att de ökade kostnader, som genom det ifrågasatta sättet för

avvittringens verkställande för kronan uppkomme, vore mycket små och i

varje fall icke på långt när jämförliga med de bidrag till skifteskostnaderna,

som staten redan lämnat vid laga skiften inom trakter, som varit vida

bättre lottade än de nu ifrågavarande; samt att den ifrågasatta ägofördelningen,

om den än icke gåve lika gott resultat som ett laga skifte, likväl

bleve, med hänsyn till de i dessa trakter rådande säregna förhållanden, för

delägarna fullt tillfredsställande och för dem av den största nytta och betydelse.

Innan områdestilldelning enligt nyssnämnda bestämmelser inom Stensele

och Tärna ännu hunnit påbörjas, men sedan sådan flerstädes inom Sorsele

provisoriskt genomförts, förordnades emellertid år 1902 om uppskov tillsvidare

med förrättningarna.

Sedan genom kungörelse den 20 april 1906 bestämts, att av skogsanslagen

skulle omedelbart tilldelas de särskilda hemmanen och nybyggena

endast vad som ansåges erforderligt för nödigt husbehov samt att återstoden

av anslaget skulle avsättas till allmänning för delägarnas gemensamma

nytta, utfärdades den 5 juni 1909, i sammanhang med den samtidigt

utfärdade förenämnda lagen om förbud tillsvidare mot laga skifte inom

motsvarande områden, kungörelse innefattande ytterligare föreskrifter angående

avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Genom denna kungörelse meddelades bestämmelser angående bland annat

skogstilldelning samt delning av inägor i samband med avvittring.

I förstnämnda avseende stadgades, att av skogsanslaget skulle viss del

utläggas för tillgodoseende av nödigt husbehov och återstoden avsättas till

allmänning. Husbehovsskogen skulle utläggas särskilt för varje brukningsdel

av hemman eller nybygge i förhållande till dess mantal (särskild husbehovsskog),

dock att, där hinder mötte för utläggande av all den för

ifrågavarande ändamål avsedda skogsmarken i närheten av inägorna, viss

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

7

i förhållande till mantalet bestämd andel därav skulle utläggas gemensamt

för två eller flera brukningsdelar (samfälld husbehovsskog).

I fråga om delning av inägojord föreskrevs, att, därest ägare eller åbor,

vilka tillhopa ägde eller innehade minst 2/3 av antalet brukningsdelar

av ett byalag eller av ett enstaka hemman eller nybygge, begärde, att

särskilt område jämväl i inägor skulle vid avvittringen utläggas åt varje

brukningsdel, skulle, så framt ej sådan begäran bestredes av annan delägare,

förslag till dylik delning upprättas av lantmätaren. I fråga om

skiftenas läge och form, undantag av mark för delägarnas allmänna behov

samt utflyttning och bidrag därtill skulle de beträffande laga skiften gällande

reglerna i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Därest förslaget

sedermera godkändes å utlyst sammanträde av samtliga därvid närvarande

delägare, skulle förening upprättas och underskrivas, varefter länsstyrelse,

därest hinder ej mötte, i avvittringsutslaget skulle fastställa den områdestilldelning

(s. k. åbodelning), varom delägarna sålunda förenat sig.

Vid föredragning i statsrådet av bland annat nyss berörda bestämmelser

anförde vederbörande departementschef i fråga om reglerandet av förhållandet

mellan den delning av inägojord, som på sådant sätt komme till

stånd, och laga skifte —• efter att hava erinrat om innehållet i förenämnda

nådiga brev av den 18 mars 1898 och den 2 mars 1900 — bland annat

följande:

Att den i de nådiga breven avsedda åbodelningen är avsedd att utesluta

skiftesvitsord, är ingenstädes uttryckligen sagt, men synes flerstädes vara

förutsatt. Antagligen utgå de nådiga breven från det antagandet, att genom

dylik åbodelning t. ex. av en by de utbrutna hemmanen i förhållande till

varandra komme att erhålla samma ställning, som om de ursprungligen

varit icke hemman i by, utan enstaka hemman. På annat sätt lärer icke

kunna förklaras, att man ansåg sig kunna undvika framtida laga skiften

genom bestämmelserna om åbodelning allenast och utan några samtidigt

vidtagna modifikationer med avseende på reglerna om skiftesvitsord. Huruvida

en dylik uppfattning också skulle vinna anslutning i lagtolkningsväg,

synes emellertid vara synnerligen ovisst. Välbetänkt synes ej heller vara att,

på sätt av den nämnda uppfattningen synes följa, utesluta varje möjlighet att

erhålla laga skifte å mark, som undergått delning i sammanhang med avvittringen.

Frågan om rätt att å sådan mark erhålla laga skifte torde följaktligen

böra genom uttryckliga stadganden regleras. Vid det närmare bestämmandet

av dessa stadgandens innebörd är att fasthålla, att den vid avvittringen

företagna ägodelningen kan tänkas mer eller mindre fullständigt

genomförd. Särskild husbehovsskog synes städse böra tilläggas varje brukningsdel,

i den utsträckning detta låter sig göra, varemot frågan om utläggandet

av särskilda områden jämväl i inägorna lärer böra göras beroende

av intressenternas önskningar. Har nu i visst fall delning skett allenast av

skogsmarken, så blir tydligen frågan om denna delnings ändamålsenlighet i

hög grad beroende av det sätt, varpå inägorna vid senare företaget laga

skifte kunna bliva utlagda, och skyldigheten att med ifrågavarande husbehovsskogsområden

ingå i laga skifte torde följaktligen böra bliva tämligen

vidsträckt. Hava åter vid avvittringen särskilda områden blivit utlagda ej

blott i husbehovsskog, utan jämväl i inägor, så torde de med ett dylikt för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

faringssätt eftersträvade syftemålen kunna nås allenast genom en bestämmelse,

som tillerkänner den verkställda delningen en vida högre grad av

orubblighet. Vad slutligen angår möjligen utlagda samfällda husbehovsskogsområden,

så torde vara uppenbart, att syftet med deras avsättande

genom skifte komme att förfelas. Vilka bestämmelser, som för ena eller

andra fallet kunna anses påkallade beträffande rätten att erhålla laga skifte,

torde lämpligen böra tagas i övervägande i sammanhang med den åt särskilda

kommitterade (skiftesstadgekommittén) i och för utredning överlämnade

frågan om en revision av reglerna om laga skifte över huvud.

1 avvaktan å denna utredning samt resultatet av avvittringsarbetet

var det, som det föreslogs uteslutande tills vidare av rätten att erhålla

laga skifte inom ifrågavarande områden; och uttalades därvid av departementschefen,

att en bestämmelse i dylik riktning icke kunde anses innebära

någon obillighet, då vederbörande hemmansägare och åbor samtidigt

bereddes möjlighet att genom överenskommelse om markens delning

i sammanhang med avvittringen utan skifteskostnader tillförsäkra sig i

huvudsak enahanda förmåner, som laga skifte avsåge att bereda.

TcZ2Tflr 0van namnda båda författningar av den 5 juni 1909 äga tillämpning å

och verk- dels de ovan odlingsgränsen belägna delarna av Västerbottens län, inne
1909aårs

lag ^atbande delar av Sorsele, Stensele, Vilhelmina och Dorotea socknar samt

'' hela Tärna socken med en bofast befolkning år 1916 av sammanlagt 4,292

personer, dels ock de vid tiden för författningarnas tillkomst odisponerade

överloppsmarkerna nedom odlingsgränsen, belägna huvudsakligen inom

Sorsele socken av Västerbottens län samt inom Gällivare, Jockmocks och

Arjeplogs socknar av Norrbottens län.

Lagen den 5 juni 1909 kom emellertid att medföra, att inom de områden,

där densamma blev tillämplig, all laga jorddelning i annan form än åbodelning

blev omöjliggjord. Hemmansklyvning skall nämligen för att kunna

fastställas avse hemman eller hemmansdel, som undergått laga skifte, och

med hänsyn härtill lärer ej heller förordnande kunna meddelas för lantmätare

att uti ifrågavarande trakter förrätta utbrytning jämlikt sista

punkten i första stycket av 94 § skiftesstadgan. Ägostyckning och jordavsöndring

kunna i sin tur äga rum allenast i fråga om hemman, som

få klyvas.

Proposi- i syfte att undanröja de sålunda förefintliga hindren för laga jorddelning

tionens inne- . j , ... ii.i, ... , 0 . ,

börd och 1 de med propositionen avsedda trakterna föreslås i det nu till prövning

tillkomst, föreliggande lagförslaget upphävande av 1909 års förbudslag och innehåller

förslaget tillika vissa bestämmelser angående den verkan, som skedd

åbodelning skall äga, då fråga uppstår om laga skiftes genomförande. I

sistnämnda avseende likställes i förslaget åbodelning med storskifte. Detta

innebär, att, där jorden, såsom nästan undantagslöst torde vara fallet,

blivit lagd i flera skiften, envar, som äger hemman eller hemmansdel i

skifteslaget, väl skall hava vitsord till skifte, men kan annan delägare

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28. 9

yrka, att vid den skedda åbodelningen skall förbliva. I så fall skola

skiftesförrättarna företaga undersökning, huruvida genom det sökta skiftet

lämpligare ägoanordning kan åvägabringas samt skiftet i övrigt kan verka

till ökning i betydligare måtto av hemmanens värde. På grundval av undersökningen

skola förrättningsmännen avgiva utlåtande, huruvida laga skifte

bör äga rum eller icke. Om utlåtandet godkännes av samtliga vid för

ändamålet utlyst sammanträde närvarande delägare, skall det lända till

efterrättelse, men, därest någon är missnöjd med detsamma, skall det

underställas ägodelningsrättens prövning. Har genom laga kraftägande

beslut avgjorts, att det sökta skiftet icke skall komma till stånd, bliver,

enligt vad i rättspraxis för motsvarande fall beträffande storskiften fastslagits,

den tidigare verkställda delningen för framtiden i fråga om orubblighet

likställd med laga skifte.

Då, såsom förut nämnts, fastställbar hemmansklyvning kan äga rum

allenast å hemman eller hemmansdel, som undergått laga skifte, medför

förslagets genomförande icke, att sådan klyvning omedelbart kan komma

till stånd. Dessförinnan måste antingen laga skifte hava genomförts eller

i anledning av framställt yrkande om laga skifte frågan om åbodelningens

bestånd hava prövats med det resultat, att laga skifte förklarats

icke skola komma till stånd. Enahanda blir förhållandet med ägostyekning,

då sådan endast är tillåten å hemman, vilket antingen icke legat i

samfällighet med annat sådant eller cck blivit ur samfällighet utbrutet

genom sådan delning, att hemmanets ägor icke må utan ägarens samtycke

med annan mark intagas i skifte i annat fall än som omförmäles i 3 § 3

mom. av skiftesstadgan. Avsöndring kan däremot vid skiftesförbudets bortfallande

omedelbart komma till stånd i den utsträckning, sådan eljest enligt

den s. k. norrländska jordavsöndringslagen är medgiven inom Västerbottens

och Norrbottens län. Därjämte kan s. k. provisorisk hemmansklyvning av

vid åbodelning utlagd lott äga rum enligt tredje punkten i första stycket

av 94 § skiftesstadgan. Sådan klyvning förrättas av lantmätare efter

mätning och gradering av ägorna och den, som är missnöjd med förrättningen,

äger däri söka rättelse hos ägodelningsrätten. Emellertid får förrättningen

icke ligga i vägen för sedermera sökt laga skifte och får fastställelse

å densamma förty icke meddelas av ägodelningsrätten.

Lagförslaget innehåller tillika bestämmelse, att, därest laga skifte kommer

till stånd inom ifrågavarande områden, får till skifteslaget hörande samfälld

husbehovsskog icke intagas i delningen, ävensom att skifte å sådan skogsmark

ej heller får äga rum såsom särskild förrättning.

Förslaget har närmast föranletts av en till chefen för justitiedepartementet

ställd, den 24 mars 1924 dagtecknad skrivelse från landshövdingen i Västerbottens

län Nils G. Ringstrand, däri denne anfört bland annat följande:

Uppenbart är, att vidmakthållande av 1909 års lags bestämmelse kan lända

till mindre önskvärda konsekvenser.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

I min egenskap av ordförande i Svenska Röda Korsets härvarande distriktsstyrelse

har jag haft att handlägga frågan om anskaffande av tomtplatser

för sjukhärbärgen i länets fjälltrakter. För ändamålet erfordras

områden av cirka 5 ars vidd. Som avsöndring ej kan medgivas, hava hittills

för ifrågavarande ändamål inköpts på tvenne platser två hela hemman.

Det exempel, som jag ur egen erfarenhet lämnat, kan sägas beröra en

fråga av, ekonomiskt sett, mindre betydelse. Viktigare ur synpunkten

av önskvärdheten att landet uppodlas är givetvis, att hemmanens odelbarhet

tvingar bondesöner att söka sig bort från fädernehemmanet, även

om detta inom sitt område har utkomstmöjligheter för mer än en familj.

Även för medlemmar av samma familj torde nämligen ett kooperativt

jordbruk, som väl skulle bliva den naturliga följden av flera söners kvarstannande

på det odelade hemmanet, i längden ej tillfredsställa många.

Därest för undvikande av en alltför långt driven jorddelning i fjällmarkerna

full frihet härutinnan ej anses böra medgivas, så vill det dock

synas, som om delning borde kunna tillåtas efter förutgången prövning,

vilken gåve säkerhet för att besutenheten ej äventyrades. Lagen den 25

juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning (den s. k. norrländska

ägostyckningslagen) stadgar för denna slags delning en sådan

prövning, som måhända kunde tjäna som förebild vid en revision av

lagen den 5 juni 1909.

Då en sådan revision vore av stor betydelse för den jordägande befolkningen

i länets fjällmarker, liar jag ansett mig böra bringa frågan till

herr statsrådets kännedom för den åtgärd, som herr statsrådet kan finna

lämpligt vidtaga.

över berörda skrivelse infordrades yttranden från lantmäteristyrelsen samt

länsstyrelsen i Norrbottens län.

Lantmäteristyrelsen anförde i sitt utlåtande, att enligt dess mening den

fortsatta giltigheten av ifrågavarande förbudslag medförde allvarliga olägenheter

för befolkningen och att upphävande av lagen borde kunna ske från

och med den 1 juli 1925 eller något år före det den nya skifteslagstiftningen

kunde väntas träda i kraft. I fråga om rätten att dela jorden innehölle

föreliggande förslag till dylik lagstiftning inskränkande bestämmelser, som

vore fullt tillfredsställande även för nu ifrågavarande bygder; och ansåge

styrelsen, att särskilda föreskrifter härutinnan i avvaktan å berörda nya

lagstiftnings tillkomst icke vore behövliga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarade, att, ehuru ifrågavarande förbud

berörde allenast ett begränsat antal hemman inom detta län och några

mera kännbara olägenheter av förbudet där ännu icke hunnit gorå sig

gällande, länsstyrelsen dock ville tillstyrka förbudets upphävande, enär det

icke torde vara uteslutet, att i ett eller annat fall behov av jorddelning redan

förelåge och detta givetvis bleve alltmera framträdande, i den mån befolkningen

ökades och förutsättningar skapades för utvidgad bebyggelse. Några

provisoriska inskränkande bestämmelser i fråga om rätten till delning av

jord, intill dess nya skifteslagstiftningen kunde träda i kraft, ansåge länsstyrelsen

icke för länets vidkommande erforderliga.

Länsstyrelsen fogade vid sitt utlåtande yttranden från landsfiskalerna i

Jockinoeks och Arjeplogs distrikt, vilka båda tillstyrkte förbudslagens upphävande,

landsfiskalen i förstnämnda distrikt dock under framhållande, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28. 11

som det förekommer hemman, vilka icke tålde klyvning, delning borde tilllåtas

allenast efter föregången prövning.

Föredragande departementschefen har i sitt anförande till statsrådsprotokollet

förklarat, att, även om förslag till ny jorddelningslagstiftning antoges

vid 1926 års riksdag, det dock måste komma att förflyta ej obetydlig tid,

innan förslaget trädde i kraft, och att han med hänsyn härtill ansett särskild

lagstiftningsåtgärd böra vidtagas för möjliggörande, så långt lämpligen

,kunde ske, av laga delning av jord inom ifrågavarande lappmarksområden.

I fråga om regleringen av förhållandet mellan de verkställda åbodelningarna

och lagaskiftesinstitutet har departementschefen anfört bland annat:

Äbodelning, varom nu är sagt, torde efter förbudslagens upphävande icke

utan att särskilda föreskrifter därom meddelas kunna äga bestånd gent emot

framställt yrkande om laga skifte. Emellertid lärer det ock vara tydligt,

att dylikt yrkande icke utan vidare bör få föranleda åbodelnings brytande, helst

sådan delning varit avsedd att träda i stället för laga skifte och i viktiga delar

skall hava verkställts i enlighet med föreskrifterna om sådant skifte. Fråga

kunde då uppstå därom att med avseende å orubblighet genom särskilt stadgande

likställa åbodelning med laga skifte. Härmed skulle ock vinnas, att de vid åbodelning

utlagda ägolotterna omedelbart skulle kunna göras till föremål för fastställbar

hemmansklyvning samt ägostyckning. Emellertid synes ett dylikt

stadgande föra allt för långt, och sådan orubblighet för åbodelningen lärer ej

heller, enligt vad av förarbetena till förbudslagen synes framgå, vid lagens tillkomst

hava varit avsedd. Låt vara att ifrågavarande åbodelningar säkerligen

verkställts med omsorg samt, såsom redan anmärkts, i viktiga delar i enlighet

med de för laga skifte gällande föreskrifter, så synes det dock, särskilt vid det

förhållande att de icke, på sätt om laga skifte är föreskrivet, för fastställelse

underkastats prövning av ägodelningsrätt, möta betänkligheter att för laga

skifte å mark, som undergått åbodelning, uppställa samma stränga fordringar

som för omskifte av genom laga skifte delade ägor. Erinras må visserligen,

att i föreliggande förslag till ny lagstiftning om delning av jord å

landet omförmälda åbodelningar beträffande graden av orubblighet jämställts

med laga skiften; härvid lärer emellertid böra beaktas, att enligt förslaget

villkoren för brytande av laga skifte äro långt mindre stränga än vad för

närvarande är fallet.

En framkomlig väg synes emellertid erbjuda sig, därest- man genom särskilt

stadgande i skifteshänseende likställer mark, vilken undergått åbodelning

av nu omförmäld beskaffenhet, med ägor, vilka delats genom storskifte.

En lösning av frågan efter nu antydda riktlinjer medför visserligen,

att vid åbodelning, varom nu är fråga, utlagd ägolott icke kan göras

till föremål för fastställbar hemmansklyvning eller ägostyckning, utan

att frågan om åbodelningens bestånd gent emot framställt yrkande om laga

skifte förut blivit prövad med det resultat, att laga skifte förklarats icke

böra äga rum. Anser man sig icke kunna utan vidare godkänna åbodelningarna

såsom laga skiften, lärer detta emellertid icke stå att undvika;

skulle i flera eller färre fall omskifte verkligen böra komma till

stånd, är det givetvis en fördel, att klyvning eller styckning inom de särskilda

ägolotterna därförinnan icke kan fastställas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Motionen.

Av utskottet

infordrade

yttranden.

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

I den med anledning av förevarande proposition väckta motionen har till

stöd för yrkandet, att propositionen icke måtte av riksdagen bifallas, anförts

bland annat:

Arets proposition, av vilken kan slutas, att förslag till ny allmän jorddelningslagstiftning,

med undantag i ett hänseende gällande även för nu

förevarande delar av lappmarkerna, kommer att föreläggas nästa års riksdag,

synes mig giva anledning att framställa följande frågor: Föreligga

tvingande skäl att med brytande av det naturliga sammanhanget besluta

upphävande av 1909 års lag så att säga på förhand och oberoende av den

förväntade nya allmänna skifteslagstiftningen 1 Och vidare, är det lämpligt,

att i fråga om laga skifte inom förevarande orter skola tillämpas specialbestämmelserna

om laga skifte å ägor, som undergått storskifte? I avseende

å den förra frågan kan dels hänvisas till länsstyrelsens i Norrbottens län

förklaring, att några mera kännbara olägenheter av förbudet icke ännu

hunnit göra sig gällande, och dels framhållas, att i landshövdingen Nils G.

Eingstrands skrivelse knappast påfordrats omedelbara åtgärder. Ett uppskov,

som kan förväntas bliva kort, lärer icke tvinga bondesöner att söka

sig bort från fädernehemmanet, om nu detta, vilket, frånsett Tärna, tyvärr

torde endast mera undantagsvis inträffa, inom sitt område har utkomstmöjligheter

för mer än en familj. Ett uppskov med frågan är därför tillrådligt,

och ett uppskov skulle tillika medföra den förmånen, att det, särskilt

med hänsyn till de odisponerade överloppsmarkerna nedom odlingsgränsen

i Sorsele, Gällivare, Jockmoek och Arjeplog, kunde utredas, om fara

föreligger att vid blivande hemmansklyvningar därstädes skulle uppkomma

ivriga, från jobbarehåll underblåsta anspråk på större avverkningar å husbehovsskogarna,

i allmänhet eller åtminstone såvitt angår de särskilda husbehovsskogarna.

I avseende å den senare frågan, frågan om det ändamålsenliga i propositionens

innehåll, ligger det nära till hands att erinra om de formaliteter och

kostnader, befolkningen måste underkasta sig för att få åbodelningarna, vilka

ju enligt propositionen skulle betraktas såsom storskiften, i och för stadga hos

blivande hemmansklyvningar likställda med laga skiften. Det kan förväntas,

att orternas fattiga befolkning inför de oundvikliga omgångarna och utgifterna

endast i ringa mån skulle begagna den frihet, som propositionen giver. Mot

utvägen att söka bättra propositionen genom att likställa åbodelningens jorddelning

med laga skifte kan erinras, att även detta har sina olägenheter.

Allt för lätt erhållna hemmansklyvningar för att ej tala om ägostyckningar

kunna leda till sådana socialt olämpliga jorddelningar, vilka vid avvittring

och åbodelning skolat undvikas och säkerligen undvikits. Saken är verkligen

svår. Propositionen synes mig icke fullt tillfredsställande såsom försvårande

jorddelningen. Samtidigt måste medgivas det nyttiga däri, att propositionen

till äventyrs understundom skall hindra olämpliga jorddelningar. Landsfiskalens

i Jockmoek åsikt att inom förevarande orter delning av fastighet

borde tillåtas allenast efter föregången prövning vore nog värd beaktande.

Utskottet har i den ordning, § 46 riksdagsordningen föreskriver, begärt

yttrande från överlantmätarna i Västerbottens och Norrbottens län dels i vad

mån det vid de jämlikt ovanberörda 1909 års kungörelse skedda åbodelningarna

visat sig, att med desamma avsedda områden tillhört bolag eller enskilda

skogsspekulanter, dels ock huruvida med hänsyn till åbodelningarnas be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

in

skaffenhet betänkligheter ansåges kunna möta mot att med avseende å orubblighet

likställa desamma med laga skiften.

Överlantmätaren i Västerbottens län har i inkommet yttrande uppgivit,

att avvittring enligt 1909 års bestämmelser, såvitt anginge nämnda län, verkställts

inom områden omkring och ovan odlingsgränsen i Sorsele, Stensele,

Tärna, Vilhelmina och Dorotea socknar, att avvittringen omfattat alla fastigheter

inom nämnda områden (tillhopa 928 brukningsdelar, därav 473 av

krono- och 455 av skattenatur), att i fråga om särskild husbehovsskog åbodelning

därvid verkställts, d. v. s. särskilda områden utlagts för samtliga

brukningsdelar inom samma byalag eller hemman, att å inägojorden likaledes

åbodelning verkställts beträffande samtliga hemman, med undantag för

ett hemmansnummer i Sorsele socken med 5 brukningsdelar, att vid tiden

för områdestilldelningen bolag eller enskilda skogsspekulanter varit ägare av:

inom Dorotea socken 10 brukningsdelar av samtliga 14, inom Vilhelmina 3

av samtliga 317, inom Sorsele 1 av samtliga 175 samt inom Stensele och

Tärna ingen av härvarande respektive 155 och 267 brukningsdelar, samt att

det icke torde behöva befaras, att efter avvittringsförslagens upprättande flera

fastigheter frånhänts den jordbruksidkande befolkningen, då dels gällande

författningar förhindrat ytterligare bolagsförvärv dels skogsmarkens ringa

växtlighet jämte det inom dessa trakter mer än annorstädes försvårade tillgodogörandet

av skogseffekterna verkat avskräckande å skogsspekulanter.

Överlantmätaren i Norrbottens län har i motsvarande hänseenden uppgivit,

att de i 1909 års kungörelse innefattade bestämmelser länt till efterrättelse

vid allenast tre inom länet verkställda efteravvittringar, avseende

Gällivare, Jockmocks och Arjeplogs socknar, att genom dessa förrättningar

skattlagts och utbrutits särskilda områden åt 266 nybyggen och 35 lägenheter,

att några åbodelningar icke härvid förekommit utan att varje nybygge

särskilt skattlagts och fått alla sina in- och utägor särskilt utbrutna i ett

eller flera skiften, vadan varje nybygge eller lägenhet utgjorde ett särskilt

skifteslag för sig liksom annat enstaka hemman, att enligt avvittringshandlingarna

ingen av de ifrågavarande fastigheterna innehades av bolag eller

enskilda skogsspekulanter, samt att ej heller för överlantmätaren vore känt,

att bolag sedermera uppträtt såsom innehavare av eller ägare till någon av

dessa fastigheter.

Till utredning angående det sätt, varpå åbodelningarna förrättats, har överlantmätaren

i Västerbottens län, under uppgift att han själv saknade personlig

erfarenhet därom, vid sitt utlåtande fogat yttrande från distriktslantmätarna

Nils Jönsson och Valfrid Holm.

Distriktslantmätaren Jönsson har i sitt yttrande anfört:

Av överlantmätaren i Västerbottens län anmodad yttra mig om tillförlitligheten

av det kartmaterial, som använts vid den senaste avvittringen inom

Västerbottens län, ävensom om den noggrannhet, varmed utstakningarna

inom dessa trakter verkställts, får jag härom göra följande uttalande:

Jag har varit anställd vid avvittringsverket under åren 1914—1918 i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

egenskap av avvittringslantmätare samt under åren 1921—1924 i egenskap

av avvittringsstyresman. Härvid har jag bland annat upprättat områdestilldelningsförslag

med likvider för cirka ''/t av Vilhelmina avvittringslag,

biträtt vid åtskilliga förslag inom Stensele och Tärna socknar, deltagit i

områdesutstakningen inom Vilhelmina och Sorsele socknar samt verkställt

undersökningar på grund av klagomål över utstakningen inom Vilhelmina,

Stensele och Tärna socknar.

Den uppfattning jag härunder har fått om det använda kartmaterialet är

den, att de s. k. inägokartorna, (kartorna i skala 1:4000) fullt fylla samma

mått av tillförlitlighet, som de kartor, som samtidigt å andra orter upprättades

för laga skiften. Däremot kan givetvis ej detsamma sägas om

skogskartorna, beroende på den skala (1:20000), som använts, men har jag

dock den uppfattningen, att även dessa kartor i stort sett fylla sitt ändamål.

Undersökningar å marken med anledning av klagomål över de verkställda

utstakningarna hava av mig verkställts i sammanlagt 15 fall inom Vilhelmina,

Stensele och Tärna socknar. Vid dessa undersökningar har jag av

omständigheterna tvingats att ganska utförligt undersöka utstakningarna

även för sådana skifteslinjer, som ej berörts av klagomålen, och ha härvid

märkbara fel, dock av ganska obetydlig art, kunnat konstateras i endast 3

fall. Däremot har med all önskvärd tydlighet framgått, att i allmänhet

mera omsorg nedlagts på skifteslinjernas bredhuggning och varaktiga markering,

än vad fallet är vid laga skiften i allmänhet.

Distrikt slantmätaren Holm, vilken enligt överlantmätarens utsago i egenskap

av lantmätare i avvittringsnämnden under de tre sistförflutna åren helt

haft sin verksamhet förlagd till de av de senaste avvittringarna berörda trakterna

och under sitt arbete, som under denna tid omfattat förutom en del av

Stensele, hela Vilhelmina övre avvittringslag, haft rikliga tillfällen till

iakttagelser i fråga om såväl noggrannheten av den verkställda utstakningen,

särskilt mellan de olika brukningsdelarna, som ändamålsenligheten av den

vid åbodelningarna uppgjorda skiftesläggningen, har för sin del anfört:

Det synnerligen utbredda missnöje med allmänna avvittringen, som, och

det torde vara en känd sak, förefinnes hos befolkningen i övre lappmarken,

vänder sig icke så mycket mot den verkställda åbodelningen, med undantag

för fördelningen av ströängar, utan mot den i deras ögon alltför ringa

skogstilldelningen. Härvid torde nog befolkningen ha lätt att glömma, att

cirka hälften av skogsanslaget utlagts till de för de olika avvittringslagen

gemensamma allmänningarna.

Ströängarna äga enligt ortsbefolkningens åsikt en avgörande betydelse

och på många håll har jag hört uttalas förvåning över en efter de åsätta

skattetalen räknat ojämn tilldelning av dessa.

Skiftena ha i allmänhet lämplig form. Tråkigast har ju skiftesproblemet

varit att lösa med avseende å den brutna marken inom byalag, där en långt

gången uppdelning av fastigheterna förekommit och den brutna marken

varit av ringa omfattning. Men även i sådana fall tyckes största omsorg

ha nedlagts på, att göra skiftesläggningen så ändamålsenlig, som förhållandena

kunna ha medgivit.

Vad skiftesantalet beträffar, har mycket ofta fastighetsområdet utlagts i

ett skifte, vanligast torde vara två skiften och naturligtvis har ganska ofta

utläggning av tre skiften måst tillgripas. Skiften med så avlägsen belägen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra larjutskottets utlåtande Nr 28.

15

het, att deras värde genom sitt läge kan anses förringat, har jag icke påträffat.

De s. k. samfällda husbehovsskogarna, som blivit utlagda åt skifteslag,

som icke i sin närhet äga duglig skogsmark, göra ju häri i viss mån

undantag.

Vid utstakningen av skifteslinjerna har i allmänhet omsorg nedlagts på

att få dessa rätt lagda, väl upphuggna och tydliga samt varaktigt markerade.

Under min treåriga verksamhet inom avvittringsnämnden har jag

nog påstött några mindre goda utstakningar, men kartmaterialet i skalan

1:20000 med en mängd specialkartor över inägorna i skalan 1 :4000 har

icke överallt kunnat medgiva den precision, som vore önskvärd.

Å andra sidan har jag vunnit den åsikten, att nämnda kartmaterial, i

motsats mot vad som kan ha framkommit i åtskilliga klagomål, med tanke

på de jämförelsevis enkla mätningsmetoder, som använts, med avseende å

detaljerna är av god beskaffenhet. Att här och där någon av de otaliga

ströängarna undgått kartavfattarnas ögon, förvånar icke.

Till sitt utlåtande har överlantmätaren i Västerbottens län ytterligare

fogat en tablå, utvisande att av de 928 brukningsdelar, som förefunnits

vid de enligt 1909 års kungörelse inom länet verkställda avvittringsförrättningar,

hava utlagts: 213 stycken i ett skifte, 349 stycken i två skiften, 276

stycken i tre skiften, 70 stycken i fyra skiften och 20 stycken i fem skiften.

För egen del har över lantmätaren därefter i nu ifrågavarande hänseende

anfört bland annat:

Vid åbodelningen har, i den utsträckning gällande avvittringsförfattningar

medgivit, skiftesstadgans föreskrifter följts ifråga om undantag av oskifto,

skiftesantal samt likvider för odling, hävd och utflyttning. Såsom av bilagda

tablå framgår, hava av brukningsdelarna utlagts 23 procent i enskifte, 38 procent

med 2 skiften, 30 procent med 3 skiften, 7 procent med 4 skiften och 2

procent med 5 skiften. Om man betänker, att vid de större laga skiftena i

nedre lappmarken nästan som regel för varje ägolott utlagts 4 skiften, utfaller

sålunda i detta hänseende en jämförelse med dessa till åbodelningarnas

förmån. I de få fall, då inägornas splittrade läge föranlett utläggande av

större antal skiften än de i skiftesstadgan medgivna, har frågan underställts

Konungens befaliningshavandes beprövande. Provisionel! plan över åbodelningarna

har liksom vid laga skifte upprättats och vid särskilda sammanträden

utvisats för jordägarna, varvid, om så yrkats och lämpligt befunnits,

ändringar vidtagits, innan åbodelningen definitivt uträknats. Fullständiga

värderings- och likvidinstrument hava, som nämnts, upprättats över odlings-,

hävde- och utflyttningskostnader. — Antalet hemman eller skifteslag, som

varit föremål för så beskaffad åbodelning, är 131 med 928 brukningsdelar,

av vilka dock ett, omfattande 5 brukningsdelar, icke delats i inägorna.

Av vad ovan anförts torde med tydlighet framgå, att åbodelningarna

genomförts på ett sätt, som ställer dessa på en vida högre nivå än de gamla

storskiftena. Det kan till ock med utan överdrift påstås, att desamma ifråga

om skiftenas lämpliga form och ändamålsenlighet samt rågångarnas tillförlitlighet

äro betydligt överlägsna ett flertal under tiden 1830—1870 i kustlandet

verkställda laga skiften. Åbodelningarnas enda svaga sida är att till

grund för dem icke lagts ägogradering utan taxering, vilken senare givetvis

är mera otillförlitlig än den förra. Men när fråga nu blir om upphävande

av lagen den 5 juni 1909 om uteslutande tillsvidare av rätten att erhålla

laga skifte inom ovan berörda områden och det gäller att bestämma, huru
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Utskotteis

yttrande.

16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

vida åbodelningen bär jämställas med storskifte eller laga skifte, inverkar

frågan om ägograderingen icke härpå, enär enligt gällande skiftesstadga vid

ny delning i båda fallen innehavet blir delningsgrund. Om förbudslagen av

år 1909 upphäves med bestämmelse, att åbodelning å inägorna skall jämställas

med storskifte, vinnes för jordägarnas vidkommande endast, att avsöndring

får ske från det fåtal hemman, som är av skattenatur. Möjlighet

att laga skifte skulle begäras måste av ekonomiska skäl anses utesluten.

Hemmansklyvning kan visserligen ske men sådan kan ej fastställas och sålunda

statsbidrag ej heller påräknas varken till lantmätarens arvode eller

utflyttningskostnader. Att staten genom ändring i förordningen angående

statsbidrag till lantmäteriförrättningar skulle vilja underlätta sämjedelning

är väl föga troligt. Så i saknad av kontanta tillgångar och utan möjlighet

till några mera avsevärda extra förtjänster, som befolkningen i berörda

trakter är, torde någon lantmäteriförrättning utan statsbidrag endast i något

enstaka undantagsfall vara tänkbar. — Och dock föreligger ett trängande

behov av möjlighet till legal delning åtminstone inom vissa delar av nämnda

trakter. Detta framgår ej blott av den i kungl. propositionen åberopade

skrivelsen frän landshövdingen i länet. Ett flertal förfrågningar angående

sådan möjlighet hava under de senare åren gjorts å lantmäterikontoret. Av

länsstyrelsen ha även utfärdats åtskilliga förordnanden å hemmansklyvning

inom dessa områden. Några av dem hava måst återkallas, men ännu balanseras

i respektive lantmätares årsredogörelser 2 dylika förordnanden inom

Sorsele socken och 1 inom Tärna socken.

Ett jämställande av åbodelning å inägor med laga skifte synes icke

kunna för jordägarna medföra någon risk. Skulle så vara att i något enstaka

fall synnerligen olämplig skiftesanordning eller annan omständighet

kunde nödvändiggöra nytt skifte, gives möjlighet till sådant i det nu föreliggande

förslaget till ny lagstiftning om skifte. På grund av de särskilda

bestämmelser, som ifråga om ägostyckning och jordavsöndring äro för Norrland

meddelade och som särskilt äro inriktade på jordbrukets vidmakthållande,

lärer någon risk för olämplig sönderstyckning av fastigheter genom

dylika förrättningar icke vara att befara och för långt gående jorddelning

genom hemmansklyvning kommer väl att förhindras genom bestämmelser i

den nya skifteslagstiftningen.

Då, såsom förut nämnts, några åbodelningar icke kommit till stånd vid

de inom Norrbottens län verkställda avvittringsförrättningar, har överlantmätaren

i detta län icke avgivit något uttalande i nu förevarande hänseende.

I likhet med departementschefen finner utskottet önskligt, att genom

upphävande av 1909 års förbudslag möjlighet beredes att inom de av lagen

berörda områden företaga jorddelning i laga former. Att befolkningen därstädes

för närvarande är hänvisad uteslutande till sämjedelningar, måste

givetvis för densamma medföra kännbara olägenheter i såväl rättsligt

som ekonomiskt hänseende. Icke minst torde härutinnan böra beaktas det

förhållandet, att befolkningen undankålles fördelen av de ganska väsentliga

statsunderstöd, som vid i laga ordning företagna lantmäteriförrättningar

stå att erhålla i form av bidrag till väganläggningar och utflyttningar

m. m. Såsom av den i ärendet förebragta utredningen framgår,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

bär ett verkligt behov av ändring i det nuvarande tillståndet gjort sig

gällande inom vissa av hithörande trakter oeh naturligt är, att innan den

väntade nya skifteslagstiftningen hinner att träda i kraft, ett vidgat

sådant behov dessförinnan kommer att framträda.

Upphävandet av 1909 års förbudslag nödvändiggör emellertid ett ställningstagande

till frågan om de i samband med avvittringen tillkomna

åbodelningarnas förhållande till lagaskiftesinstitutet. Såsom framgår av

de yttranden, utskottet låtit inhämta, är dock denna fråga av betydelse

allenast beträffande de inom Västerbottens iän belägna delarna av lagens

tillämpningsområde, i det att vid de avvittringsförrättningar, som inom

Norrbottens län verkställts enligt 1909 års bestämmelser, inga åbodelningar

kommit till stånd.

Angående nu förevarande spörsmål vill utskottet till en början hava

anmärkt, att, enligt vad utskottet erfarit, bland befolkningen inom de av

lagen berörda områdena allmänt torde råda den uppfattningen, att av

länsstyrelsen fastställd åbodelning skulle för framtiden medföra enahanda

rättsverkningar, som följa av ett fastställt laga skifte. Denna uppfattning

synes ock hava hysts av vederbörande lantmätare, som förrättat eller haft

närmaste tillsynen över avvittringarna inom ifrågavarande trakter, och

torde av dessa befattningshavare hava bibragts befolkningen. I viss mån

kan ock ett stöd för denna uppfattning hämtas från åtskilliga uttalanden vid

lagens tillkomst därom, att åbodelningarna skulle ersätta laga skiften,

ehuru å andra sidan uttalanden av annan innebörd i hithörande hänseende

också förekommit.

Departementschefen har i detta avseende framhållit, att åbodelningarna

icke underkastats granskning av ägodelningsrätt och att särskilt på grund

härav betänkligheter måste möta mot att tillerkänna desamma enahanda

orubblighet som laga skifte. Berörda omständighet lärer emellertid icke

böra tillmätas avgörande betydelse, därest åbodelningarna i verkligheten

tillkommit på ett sådant sätt, att de i lantmäteritekniskt avseende kunna anses

i stort sett likvärdiga med lagaskiftesförrättningar. Härutinnan förtjänar

erinras, att, såsom i det föregående framhållits och jämväl av departementschefen

vitsordats, åbodelningarna i viktiga delar författningsenligt

verkställts enligt de för laga skifte gällande regler. Så är fallet beträffande

skiftenas läge och form, undantag av mark för delägarnas allmänna

behov samt utflyttning och bidrag därtill. Jämväl i övrigt synas

emellertid, enligt vad de till utskottet överlämnade yttrandena övertygande

giva vid handen, förrättningarna hava utförts på sådant sätt, att

några befogade anmärkningar mot desamma hittills i stort sett icke förekommit.

Såväl med hänsyn till kartmaterialet som i fråga om sättet för

gränslinjers utstakning torde sålunda åbodelningarna kunna i tillförlitlighet

mäta sig med laga skiftena i angränsande landsdelar. Skiftesläggningen

synes ock hava genomförts med all önsklig omsorg och försiktighet.

Vid nu angivna förhållanden kan utskottet icke dela de betänkligBihang

till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 23 höft. (Nr 27—28.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

heter, som i nu förevarande avseende framförts emot att tillerkänna åbodelningarna

samma orubblighet som laga skifte.

Emellertid har härutinnan vidare anmärkts, att behov av omskifte dock

i vissa fall skulle kunna tänkas vara för handen. Såsom bekant pågå för

närvarande uti ifrågavarande trakter indragning till kronan av s. k. ströängar

och ersättas dessa av kronan genom bekostande av odlingar inom

vederbörandes ägoområden. Det har nu påpekats, att de odlingar, som av

denna anledning komma till stånd, skulle i förekommande fall kunna medföra

behov för respektive brukningsdelar av arronderingar. Enligt vad

utskottet erfarit, torde dock dylika odlingar hittills icke hava verkställts

i någon mera betydande omfattning. I övrigt vill utskottet framhålla, att

den väntade nya skifteslagstiftningen med all säkerhet kommer att innehålla

betydligt lindrigare regler, än som för närvarande gälla, i fråga om

möjligheten att bryta ett laga skifte. Det förtjänar ock påpekas, att samtliga

hittills avgivna kommitté- eller sakkunnigförslag i berörda lagstiftningsfråga

likställt nu förevarande åbodelningar med laga skifte. Den

relativt korta tid, som, såvitt nu kan bedömas, torde återstå, tills den angivna

nya lagstiftningen kan bliva genomförd, synes utskottet tala för att

man icke med hänsyn till eventuellt behov av ändring i de företagna åbodelningarna

skulle behöva draga sig för att redan nu godtaga regeln om

likställighet mellan åbodelningar och laga skifte.

En sådan anordning medför ock åtskilliga praktiska fördelar framför

det av Kungl. Maj:t föreslagna systemet att likställa åbodelningarna med

verkställt storskifte. Sålunda undviker man därigenom faran av missbruk

i spekulationssyfte av skiftesvitsordet. Väl synes av de till utskottet

inkomna yttrandena framgå, att denna fara icke i vidare utsträckning

skulle vara för handen, men helt utesluten torde den dock icke vara.

Än vidare vinnes omedelbart vid s k i f t os f ö r bu dels bortfallande möjlighet

till förrättande av hemmansklyvningar — likasom ock ägostyckningar

i sådan ordning, att förrättningarna kunna bliva föremål för fastställelse.

Enligt anordningen i Kungl. Maj:ts förslag skulle, innan laga skifte genomförts

eller frågan om åbodelningens bestånd gent emot framställt

yrkande om laga skifte i vederbörlig ordning prövats med resultat att

skifte förklarats icke skola komma till stånd, ägostyckning icke kunna förrättas

samt hemmansklyvning väl kunna i viss ordning verkställas men

icke kunna föranleda fastställelse. Sistnämnda förhållande beträffande

hemmansklyvning medför visserligen icke, såsom överlantmätaren i Västerbottens

län i sitt yttrande uppgivit, att statsbidrag till lantmätarens

arvode och utflyttningskostnader icke skulle kunna erhållas. Denna uppgift

beror uppenbarligen på ett förbiseende av de ändrade bestämmelser,

som i detta hänseende av statsmakterna genomfördes år 1923. Men förrättningen

erhåller dock allenast provisorisk karaktär och giver ej trygghet

för framtida bestånd i händelse av ett sedermera tillkommande laga

skifte. Det är sålunda tydligt, att ovannämnda båda styckningsinstitut

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

19

kunna komma till användning i större omfattning och på ett mera effektivt

sätt, därest åbodelningarna i orubblighetshänseende erhålla laga skiftes

karaktär, än om de likställas med storskifte.

Av nu angivna grunder har utskottet funnit sig böra förorda en ändring

av Kungl. Maj:ts förslag i ovanberörda hänseende.

I övrigt har utskottet vid prövning av det förevarande lagförslaget

icke funnit anledning till någon erinran beträffande detsamma liksom

den föreliggande motionen ej heller å annan punkt än den förut berörda

givit utskottet anledning att påkalla någon ändring i förslaget.

Med stöd av det sålunda anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen med förklarande, att Kungl. Maj:ts

förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat

skick antagas, måtte för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag■)

Lag

innefattande bestämmelser med avseende å upphävande av lagen den a

juni 1909 (nr 53 s. 7) om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla

laga skifte inom vissa områden.

Härigenom förordnas som följer:

Lagen den 5 juni 1909 om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla

laga skifte inom vissa områden skall

Har med tillämpning av kungörelsen

den 5 juni 1909 (nr 54), innefattande

ytterligare föreskrifter angående

avvittringen inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker,

avvittring så verkställts,

att skilda områden jämväl i inägor

utlagts åt olika brukningsdelar inom

byalag, enstaka hemman eller nybygge,

då skall i fråga om laga

skifte å skifteslag, inom vilket sålunda

tillkommen ägoindelning förefinnes,

vad i skiftesstadgan föreskrives

om laga skifte å ägor, vilka

undergått storskifte, äga motsvarande

tillämpning.

upphöra att gälla.

Har med tillämpning av kungörelsen

den 5 juni 1909 (nr 54), innefattande

ytterligare föreskrifter angående

avvittringen inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker,

avvittring så verkställts,

att skilda områden jämväl i inägor

utlagts åt olika brukningsdelar inom

byalag, enstaka hemman eller nybygge,

då skall i fråga om rubbning

genom laga skifte av sålunda

tillkommen ägoindelning vad i skiftesstadgan

är föreskrivet beträffande

rubbning genom nytt skifte av sådan

delning, som i 3 § 2 mom. nämnda

stadga omförmäles, äga motsvarande

tillämpning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Kommer laga skifte till stånd inom område, som avses i förenämnda

lag den 5 juni 1909, må till skifteslaget hörande samfälld husbehovsskog

icke i delningen intagas. Laga skifte å samfälld husbehovsskog må ej

heller äga rum såsom särskild förrättning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

B) att motionen 1:190 måtte anses besvarad genom

vad ovan under A) hemställts.

Stockholm den 12 maj 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROK PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

irån första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, Sigfrid Hansson, greve Spens, Tjällgren,

von Koch, Lindhagen och Martin Svensson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Johansson i Kälkebo, Svensson

i Skönsberg, Wallerius, Andersson i Rasjön, Anderson i Storegården* och Pettersson i Hällbacken*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

21

Reservationer:

1) av herrar Bror Petrén, greve Spens, Martin Svensson, Wallerius och

Anderson i Storegården, vilka ansett, att utskottet med hänsyn till innehållet

i de utskottet tillhandakomna yttrandena från överlantmätaren samt

distriktslantmätarna Nils Jönsson och Valfrid Holm i Västerbottens län

bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville med anledning av

nämnda yttrandens innehåll efter lantmäteristyrelsens

hörande till förnyat övervägande upptaga frågan om

de bestämmelser, vilka borde förknippas med tillämnat

upphävande av lagen den 5 juni 1909 om uteslutande

tills vidare av rätten att erhålla laga skifte inom vissa

områden, samt för nästkommande års riksdag framlägga

det förslag därutinnan, vartill nämnda övervägande

kunde föranleda; och

2) av herr Magnusson i Kalmar.

Särskilt yttrande

av herr Lindhagen, som anfört:

»Anledningarna till upphävandet av skiftesvitsordet genom 1909 års lag

äro ej klart uttryckta i de ursprungliga dokumenten. Uppenbarligen måste

de dock bland annat — i varje fall till gagnet — bestått dels däri, att konflikter

mellan lappar och bofasta tidigare åtminstone alltid ansetts ökas genom

vidgade bosättningar ovan odlingsgränsen i lappmarkerna, vilken gräns drogs

just av hänsyn till lappbefolkningen, och dels däri, att skiftesvitsord för varje

delägare hotade att utarma den redan förut fattiga befolkningen genom

skifteskostnader och även kunde befaras skola, såsom ofta skett i Norrland,

tillgripas just för sådant ändamål av bolag eller enskilda spekulanter för att

bereda sig tillfälle att få köpa hemmansdelar av innehavare, som fruktade

dessa kostnader.

Vad angår den fara, som kan hota lappbefolkningen genom ett bifall till

propositionen, vilken vill lämna skiftesvitsordet fritt, så har från sakkunnigt

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 23 höft. (Nr 27—28.) 3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

håll förklarats, att den faran i detta fall numera är utesluten. Jag känner

mig ej fullt säker därpå men får väl i brist på tillfälle till ett ingående

studium böja mig för försäkringen.

Faran för ruinerande skifteskostnader har åter avvägts genom lagutskottets

ändringsförslag. Det avser, att definitivt i lag likställa åbodelningarna i

vissa delar av området med laga skiften. Man skulle gärna sett detta på

ett för alla begripligt sätt klart uttalat i lagtexten. Men den skiftestekniska

vetenskapen har sagt, att det måste uttryckas, på sätt som skett, och försäkrat,

att önskemålet därigenom till fullo uppfyllts.

Emellertid kvarstår, såvitt jag förstår, en hake. Det hade varit betänkligt

att för dessa trakter fullt frigiva skiftesvitsordet även av den anledningen,

att det till nästa riksdag väntade lagförslaget vill upphäva den

nuvarande rätten för varje delägare att begära skifte och i stället fordrar

framställning av mer än hälften av delägarna, för att skifte skall få äga

rum. Om nu emellertid den största vanskligheten i propositionen hävts

genom lagutskottets ändringsförslag, återstår dock att genom upphävandet

av 1909 års lag blir rätten för varje delägare i ett hemman att begära

hemmansklyvning frigjord för hela området. Det var visserligen just detta,

som skulle vinnas genom lagens upphävande, och möjligheter således yppas

för hemmansklyvningar och upplåtelser i likhet med vad som är fallet i det

övriga riket för den tid av inemot tre år, som minst återstår, innan en

ny skifteslagstiftning kan träda i kraft. Därigenom äventyras emellertid,

att under sagda väntetid begäran om hemmansklyvning kan även i oträngda

mål få göras jämväl till betungande av övriga delägare, under det att

enligt den tillämnade skiftesreformen dylik framställning kan avvisas.

Det hade varit önskligt att något förbehåll därom skett i förslaget. Då så

nu ej skett, får man väl slå sig till ro med, att detta äventyr, som bör

vara mindre än det av utskottet förekomna, ej skall hinna taga någon

gestalt åtminstone under förenämnda väntan på den nya skifteslagstiftningen

för hela riket.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:229 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser med avseende å upphävande av lagen den 5 ju s. 7 i texten