Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottet utlåtande Nr 31

1925-05-19 · 14 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:31, Andra lagutskottet utlåtande Nr 31

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1925 kl. 3 e. m.

Utlutande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning

om förbättring av ofullständiga jordbruk.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till

lagutskott hänvisade motionen nr 168 i första kammaren av herr Lindhagen

med instämmande beträffande motionens yrkande av herrar Luterkort, Walles,

Asplund, Alexis Björkman, Ström och Carl E. Eriksson samt motionen

nr 173 i andra kammaren av herrar Pettersson i Hällbacken, Månsson i

Hagaström, Jonsson i Eskilstuna, Hage, Pettersson i Köping, Sundström,

Brännberg, Hedvall, Olsson i Rödningsberg, Molander, Englund, Fast, Lindberg,

Västberg, Wagnsson, Ward, Vennerström, Granath, Hallén, Högström,

Andersson i Falkenberg och Norling i Lesjöfors.

I motionerna har yrkats, att riksdagen ville anhålla hos regeringen att,

på sätt norrlandskommittén och jordkommissionen ansett nödigt, måtte

övervägas och för riksdagen framläggas förslag till lagstiftning om förbättring

av ofullständiga jordbruk.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda hemställan, tillåter

sig utskottet att, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till motionernas innehåll.

I norrlandskommitténs den 27 oktober 1904 avlämnade betänkande föreslogs

bland andra åtgärder till vidmakthållande och stärkande av den självägande

jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna samt

främjande av jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar utfärdande av en

särskild ägostyckningslag för de fem nordligaste länen ävensom särskilda

bestämmelser angående jordavsöndring i dessa och Kopparbergs län. Genom

de sålunda föreslagna åtgärderna avsågs att förhindra den olämpliga styckning

av jorden, som konstaterats äga rum, i synnerhet då trävarubolagen

skilde skogsmarken å sina fastigheter från den egentliga inägojorden. I

anslutning till dessa lagförslag förordade kommittén tillika utfärdande av

provisoriskt förbud mot ägostyckning i de fem norra länen. Till motivering

härav anförde kommittén bl. a:

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 sand. 2 avd. 26 käft. (Nr 31.) 1

Norrlandskommitténs

betänkande

och av detsamma

föranledd

lagstiftning

till

förebyggande

av ofullständiga

jordbruk.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Under tiden, sedan de gällande bestämmelserna om ägostyckning trätt i

kraft, hade ett stort antal jordbrukslotter blivit avstyckade från sågverksindustriens

skogshemman, utan att ens den allra nödvändigaste husbehovsskog

därvid medföljt. Och det vore att vänta, att, så snart kommitténs

förslag i avseende å ägostyckningsinstitutets reformerande blivit offentligen

framlagda, en del sågverksbolag skulle skynda sig att avstycka inägorna

från sina hemman utan nödig skogs-, betes- och odlingsmark samt att det

skulle lyckas dem att medhinna detta, innan ens en provisorisk lag angående

förbud tillsvidare mot ägostyckning kunde bliva utfärdad. Det vore

sålunda att förvänta, att i Norrland komme att finnas ett avsevärt antal

jordbruksfastigheter, som med avseende å sin framtida bestämmelse måste

anses vara på ett ödesdigert sätt stympade. Det kunde därför till äventyrs

bliva nödvändigt att taga under övervägande, huruvida icke åtgärder borde

vidtagas för att på expropriationsväg komplettera dessa fastigheter genom

deras utökande med nödig skogs-, betes- och odlingsmark. Särskilt torde

sådana åtgärder bliva nödvändiga, därest icke ägostyckningsinstitutets tilllämpning

för den närmaste tiden inskränktes såsom ovan antytts. Kommittén

ansåge emellertid, att man i berörda hänseende kunde avvakta, vad

framtiden bure i sitt sköte, och att man för det dåvarande kunde inskränka

sig till antagande av en lag om förbud tillsvidare mot ägostyckning i de

fem nordligaste länen.

Till kommitténs utlåtande var emellertid fogad reservation av herr Lindhagen,

vilken med instämmande av herr Bromée i Billsta hemställde, att

staten måtte i och för upplåtelse till jordbrukare berättigas att från trävaruindustriens

hemman mot ersättning expropriera vad som erfordrades

bl. a. för redan utbrutna inägolotters komplettering i erforderlig mån med

inägor, liusbehovsskog, odlingsmark och bete. Vid reservationen var fogat

ett utkast till lag om skyldighet i vissa fall för jordägare i Norrland och

Dalarna att avstå mark för jordbruksändamål, vilket förslag innehöll bestämmelser

i bl. a. nyss angivna syfte.

På grundval av norrlandskommitténs betänkande genomfördes år 1905

provisorisk lag med vissa inskränkande bestämmelser i fråga om ägostyckning

i de fem norrländska länen, år 1907 lag med vissa bestämmelser i

fråga om jordavsöndring i dessa och Kopparbergs län (den s. k. norrländska

jordavsöndringslagen) samt 1909 en definitiv ägostyckningslag för de fem

norrländska länen.

Enligt den norrländska ägostyckningslagen är rätt till ägostyckning beroende

å att vederbörande länsstyrelse efter prövning av ansökning om

ägostyckningen lämnar tillstånd till densamma. Vid prövningen skall tillses,

att hemmanslott, som vid ägostyckning erhåller inägojord, med hänsyn

såväl- till denna jords omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog,

odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten, varder tjänlig för

jordbruk. Består hemmanslott huvudsakligen av skogsmark, må ändå att

lotten icke varder tjänlig för jordbruk dit läggas mindre del av inägojorden,

där sådant av särskilda omständigheter påkallas och hemmanets jordbruk

icke därigenom märkligen försvagas. Styckas inägojorden till olika hem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlutande Nr 31.

man,slotter och finnes ej å hemmanet tillräcklig skogs- och betesmark för

att bereda samtliga lotter erforderliga anslag i sådan mark, må tilldelningen

därefter jämkas, kör egnahemsanläggningar eller industriella anläggningar

eller annat dylikt ändamål må hemman styckas annorledes än nu

är sagt. Till inägojord räknas ej slåttermyr eller kiirräng, som i anseende

till läge eller beskaffenhet är av mindre, värde.

Genom den norrländska jordavsöndringslagen blev den i 20 § av 1896 års

lag om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring medgivna rätten

för ägare av hemman, vilket får klyvas, att av hemmanets ägovälde för

alltid avsöndra i en eller flera delar t. o. m. en femtedel av ägovidden så

tillvida begränsad för de av jordavsöndringslagen avsedda sex länen, att inom

desamma inägojord ej får avsöndras till den omfattning, att hemmanets

jordbruk därigenom märkligen försvagas. Vad sålunda stadgats utgör,

där avsöndringen erfordras för egnahemsanläggningar eller industriella anläggningar

eller annat dylikt ändamål, ej hinder för meddelande av å vederbörande

länsstyrelse ankommande tillstånd att, där omständigheterna därtill

föranleda, tillåta innehavare av hemman, varifrån avsöndring får ske,

att därifrån för alltid avsöndra mark, som ensam eller tillsammans med vad

redan kan vara från hemmanet för alltid avsöndrat utgör mera än vad i

20 § av 1896 års lag sägs.

Sedan Kungl. Maj:t den 30 december 1911 uppdragit åt landshövdingen utredninganJohan

Widén att verkställa utredning rörande verkningarna av lagen den 4 gående verkmaj

1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva ZZländska

fast egendom samt detta uppdrag sedermera vidgats till att avse jämväl ägostyckningsverkningarna

av nyss omnämnda särskilda lagstiftning för Norrland i fråga om ^LdrinT

ägostyckning och jordavsöndring, framlade Widén i betänkande den 16 juni "lagaZT

1913 resultatet av sin utredning. I detta betänkande anfördes bl. a:

Bolagens hemman hade i mycket betydande omfattning undergått ägo,

stackning, vilken i de allra flesta fall åsyftat inägornas skiljande från den

egentliga skogsmarken. Det framginge ock, att dessa styckningar till långt

övervägande del blivit verkställda, innan den särskilda ägostyckningslagstiftningen

för Norrland trätt i kraft. I särskilt stor omfattning torde tillstånd

till ägostyckning sökts under åren näst före den inskränkande författningens

tillkomst Det vore alltså uppenbart, att bland bolagen rått en livlig önskan

att i tid bestyra om verkställandet av dylika förrättningar, innan de genom

lagstiftning blevo tvingade att vid inägornas frånskiljande även medtaga erforderliga

delar av utmarken. Det hade upplysts, att flera av de största

jordägande bolagen redan före ikraftträdandet av 1905 års lag låtit ägostycka

så många av sina hemman, som överhuvud taget lämpade sig därför,

och att i övrigt jordavsöndringsinstitutet i stort antal fall använts under

V*;611, eftCI\n}Tssnämnda lags antagande för att med kringgående därav

frånskilja mägojorden från hemmanen. I fråga om de ägostyckningar, som

ägt rum enligt de särskilt för Norrland i sådant avseende gällande lagarna

gave utredningen vid handen, att arealen av den inägolotterna tillagda inrosnmgsjorden

genomsnitt! igen uppgått till för de tre sydligare länen om
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 111.

Den värmländska

jord''

undersökningen

och

av denna föranledd

lagstiftning.

Jordkommis
sionen.

kring 10 hektar samt i Västerbottens läns kusttrakter 0—8 hektar och i

dess lappmarker 30—40^ hektar. För Norrbottens län kunde intet säkert

genomsnittstal angivas, då styckningarna varit sa få. Arealen avrösningsiord,

som tilldelats inägolotterna, växlade betydligt, I Gävleborgs och Västernorrlands

län hade den uppgått till något över 15 hektar, i Jämtlands län till

över 30 hektar och i Västerbottens läns kusttrakter till ej fullt 15 hektar.

I sistnämnda läns lappmarker hade skogsanslagen varit ganska drygt tilltagna;

likaså vid de få styckningarna i Norrbottens län. Samtliga skogsanslaounderstego

emellertid i regel betydligt de minimibelopp, som av norrlandskommittén

i dess förslag till ägostyckningslag angivits. Därtill komme, att

det ytterst sällan vore den bästa skogsmarken, som vid ägostyckning av bolagshemman

tillädes inägolotterna. I regel kunde den icke alls karaktäriseras

såsom god skogsmark. A den tillagda skogslotten befintliga naturliga

ängsmarker och odlingsmark avskildes ofta. Likaså fråntoges inägolott, som

vore belägen intill sjö eller vattendrag, esomoftast själva strandområdet, även

då detta utgjordes av inägojord. På så sätt minskades hemmanets bärkraft

och utvecklingsmöjligheter väsentligt, och en i sådan riktning fortsatt utveckling

skulle medföra en betydande social olägenhet.

1 betänkandet föreslogos vissa ändringar i den norrländska ägostyekniugslagstiftningen.

Däremot framlades intet förslag till åtgärder i syfte att göra

de redan utbrutna inägolotterna ur jordbrukssvnpunkt mera ändamålsenliga.

I det av särskilt tillkallade sakkunniga (den s. k. jordundersökningen) år

1915 framlagda betänkandet angående jordförhållandena i Värmlands län

föreslogs bl. a. utsträckande av de norrländska ägostycknings- och jordavsönd

ringslagarnas tillämpningsområde till att omfatta jämväl nämnda län.

Till motivering härför anfördes huvudsakligen:

Ehuru ägostyckningsförfarandet icke vunnit någon allmän tillämpning

från bolags eller skogsspekulanters sida, gåva likväl de ägostyckningar, som

ägt rum, till större delen anledning till samma anmärkningar, som riktats

mot ägostyckningarna i de norrländska länen, innan en speciell lagstiftning

för dessa ännu kommit till stånd. Husbehovsskog, betesrätt och utmark

tillädes sålunda inägolotterna intill eller under det minimum, som oundgänglig®11

vore nödvändigt. Särskilt vore detta fallet vid de ägostyckningar,

varigenom enskilda skogsspekulanter, ofta kort efter sina fastighetsförvärv,

avskilde inägorna från skogsmarken. Men vanligen vdro ägostyckningarna

mindre tillfredsställande, även när bolagen understundom utstyckade inägorna.

Genom år 1911 tillkomna lagar blevo de norrländska ägostycknings- och

jordavsöndringslagarna utsträckta att gälla jämväl för Värmlands län.

Då jordkommissionen den 29 november 1918 tillsattes, uppdrogs åt denna

bl. a. att verkställa utredning och avgiva förslag, huruvida och i vad mån

tvångsavlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksändamål, utöver vad

för det dåvarande vore stadgat, borde på lagstiftningens väg genomföras. Till

fullgörande härav avlämnade kommissionen den 28 februari 1923 principutlåtande

rörande lagbestämmelser om avlösning av vissa arrendejordbruk samt förbättring

av ofullständiga jordbruk jämte ett av kommissionens ordförande, herr

Lindhagen, för dennes del uppgjort utkast till lag i förena mnda ämnen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 5

Innan utskottet övergår att redogöra för innehållet i berörda utlåtande och

lagutkast, såvitt angår nu förevarande fråga, må emellertid anmärkas, att kommissionen

den .11 november 1922 till Kung], Maj :t överlämnat redogörelse för

en pa kommissionens föranstaltande verkställd utredning angående verkningarna

av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndringslagarna, såvitt anginge

tiden 191.1 1918. Denna utredning, vilken utgör eu komplettering av den

förut berörda Widénska utredningen, utvisar, att en ökning av genomsnittsarealen

av de avstyckade inägolotterna under angivna tid ägt rum i alla län

med undantag för Jämtlands län. I förhållande till de i Widénska utredningen

t örekommande siffrorna uppgår ökningen för inrösningsjorden till i genomsnitt

lör samtliga län 4.1 hektar. Beträffande avrösningsjorden är ökningen i medeltal

för samtliga län 12 har. Denna sistnämnda ökning angives emellertid väsentligen

bero på det stora antalet styckningar, som ägt rum i det nordligaste

länet.

Vidare ma här anföras en på grundval av svaren å en av kommissionen företagen

enquéte utarbetad redogörelse återgivas följande till belysning av det i

motionerna väckta spörsmål:

Ägostyckningar och jordavsöndringar från bondhemman hava ej varit talrika.

Då understundom dylik jorddelning ägt rum, synes den så gott som alltid

hava skett på ett sätt, som ej äventyrat bondgårdarnas bestånd såsom självständiga

jordbruk, och har varken skogsmark eller inägojord frånsålts i större

omfattning än att den för hemmanen behållna jorden av olika ägoslag varit

tillräcklig. Något annat synes ej heller hava varit att förvänta, då man av uppgiftslämnarnas

meddelanden erfar, att böndernas nämnda obenägenhet att frånsälja

någon del av sina hemman oftast är osakad just av farhåga, att jordbruket

skall skadas. När därför ägostyckning eller jordavsöndring förekommit, bär

densamma oftast bestått däri, att något från gården avlägset liggande skogsskifte

eller någon obekvämt belägen nyodling eller inäga försålts. I de fall,

då köparen av det från ett bondhemman ägostyckade eller avsöndrade jordområdet

avsett att därå driva jordbruk, har det ofta visat sig, att den nya brukningsdelen

varit alltför liten för att brukaren skulle å densamma kunna vinna

sin bärgning.

Ägostyckning eller jordavsöndring synes hava varit mycket vanlig i fråga

om jord, som förvärvats av bolag och enskilda spekulanter utanför de verkliga

jordbrukarnas yrkesklass. Då avsikten med bolagens och de enskilda spekulanternas

jordförvärv i det övervägande antalet fall varit att komma i besittning

av skogstillgångarna å de köpta fastigheterna, är det givet, att dessa i ickejordbrukares

ägo komna fastigheter ofta blivit föremål för ägostyckning

eller jordavsöndring på så sätt, att inägojorden försålts till jordbrukare, medan

de delar av fastigheterna, som varit skogbärande, stannat i säljarnas händer.

Köparen av inägojorden har ofta nog ej tilldelats någon skogsmark. I

de fall, då med inägojorden följt skog, har denna sällan varit tillräcklig för

husbehovet. Vad ovan anförts om inägojordens försäljning med ringa eller

ingen tilldelning av skogsmark, gäller huvudsakligast skogsbygderna i södra

Sverige, framför allt Kronobergs län och Jönköpings län samt norra delen av

Kristianstads län. Från dessa trakter förspörjes vidare, hurusom dylika jordbruk

utan skogstillgång ej kunna giva sina brukare full bärgning, utan äro

dessa hänvisade till att genom skogsarbeten och djdikt åt bolag och enskilda in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

dustriidkare söka vinna sin huvudsakliga utkomst. Ej sällan komma ägarna

till dessa svaga jordbruk pa obestånd, sa att de måste lämna sina fastigheter.

Inom Älvsborgs län synas förhallandena hava varit något gvnnsammare.

Jordstyckningsbolagens och de enskilda jordstyckningsspekulanternas verksamhet

har till övervägande del berört egendomar i de trakter, där för jordbruksnäringen

funnits mera gynnsamma förutsättningar och där det på den

grund varit av mindre betydelse för jordbrukets bestånd, om skogsmark tilllagts

de genom styckningarna bildade nya jordbruken. Det är därför mera

sällan det i uppgiftslämnarnas meddelanden göras några erinringar av det innehåll,

att jordbrukens _ fortbestånd äventyrats därigenom, att det ej erhållit

tillräcklig skogsmark. Även där skogstillgångar funnits, synes jordstyckningsföretagens

jorddelning hava skett efter mera sunda principer än övriga bolags

och enskilda spekulanters avstyckningar av jord. För jordstyckningsbolagen

och jordstyckningsspekulanterna har ju huvuduppgiften varit egendomarnas

styckning, och dessa jordägare, till skillnad från andra bolag och enskilda

spekulanter, hava sålunda ej för egen del behållit skogsmarken,

utan vanligen uppdelat densamma på de nya jordbruken. Emellertid kan

det ej förnekas, att även jordstyckningsbolagen och de enskilda spekulanterna

i jordstyckning understundom förfarit i likhet med andra bolag och enskilda

spekulanter i de fall, då styckningar verkställts av egendomar med

större skogstillgångar, i det att åkerjorden och ängsmarken avsöndrats och

styckats till småbruk, medan skogen behållits. Ofta nog har även tillgått

så, att, sedan skogstillgångarna tillgodogjorts, egendomarna i sin helhet

styckats och försålts i smärre lotter. Då dylikt förekommit i trakter, varest

skogstillgångar äro nödvändiga för jordbrukets stöd, hava de genom styckningarna

uppkomna nya jordbruken givetvis gått till mötes en vansklig

framtid. Jordstyckningar i större skala synas dock hava varit ganska sällsynta

inom de trakter, där skogstillgång är för jordbruket ett oeftergivligt

villkor. Såsom förut nämnts, hava nämligen jordstyckningsbolagens och

de enskilda jordstyckningsspekulanternas verksamhet huvudsakligen varit

förlagd till områden, där skogstillgången ej är av avgörande betydelse för

jordbruket. Från dessa områden återfinnas många uttalanden, som giva

vid handen, att de genom de senaste årtiondenas lagstiftning tillkomna

lättnaderna i jordstyckningsförfarandet varit av stor betydelse för bildandet

av mindre, självständiga jordbruk. Ett ökat antal självägande jordbrukare

hava sålunda tillkommit under årens lopp, vilket visat sina gynnsamma

verkningar främst ur allmän social synpunkt. Men även för jordbrukets

skötsel har uppdelningen av större jorddomäner i mindre jordbruk ej sällan

visat sig mycket fördelaktig. Särskilt gäller detta frånsäljning av avsides

belägna utägor, vilka under den tid, de ingått i större jordbruks drift, i

regel åtnjutit en ganska svag hävd, men, sedan de avsöndrats till småbruk,

blivit föremål för eu omsorgsfull och intresserad skötsel från de nya självägande

småbrukarnas sida.

Uttalanden om att de genom ägostyckningar och jordavsöndringar nybilddade

småbruken i vissa fall blivit för små, så att ägarna icke därå kunnat

erhålla sin utkomst, komma ofta till synes i uppgiftslämnarnas utsagor, vilket

gör, att den i det föregående berörda jorddelning, som verkställts av olika

jordstyc-kningsföretag, ej företer endast gynnsamma, utan även ofördelaktiga

sidor. Bortsett från Södermanlands län, där jordstyckningen i allmänhet

förlupit på ett tillfredsställande sätt, synes särskilt den inom Mälarlänen

genom ägostyckningar och jordavsöndringar i stor skala skedda jordparcelleringen

haft till resultat, att mångenstädes bildats jordbruk med alltför

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

t

liten areal för att kunna giva brukarne ens den nödtorftigaste bärgning.

Även inom vissa trakter av södra Sverige, särskilt i Kronobergs län och

norra delen av Kristianstads län, bär i ej ringa utsträckning förekommit

jordstyckning med liknande. resultat. Från Skaraborgs län samt, om ock i

''mindre omfattning, från Älvsborgs län omtalas likaledes, att de genom

ägostyckningar och avsöndringar tillkomna nya jordbruken tilltagits så små,

att de ej kunnat bereda sina ägare utkomst, något som måste anses synnerligen

olyckligt i bygder, där det ej gives tillfällen till extraförtjänster genom

dagsverken hos större jordbrukare eller genom arbete vid industriella företag.

Att jordstyckningsbolagen och andra jordstyckningsspekulanter ofta nog

styckat egendomarna i allt för små lotter, är väl i första hand beroende

därpå, att köparna till de avstyckade jordlotterna ej befunnit sig i sådana

ekonomiska omständigheter, att de kunnat förvärva för full besutenhet

tillräckliga arealer. Det i många fall otillfredsställande resultatet av jorddelningen

kan därför ej uteslutande läggas jordstyckningsbolagen och jordstyckningsspekulanterna

till last, Vad man däremot kan förebrå dem är,

att, efter vad som ofta framhålles, till mindre jordbruk och s. k. egna hem

ej sällan utskiftats den till egendomarna hörande sämre jorden, medan de

bästa ägorna behållits vid huvudgården.

Fn omständighet, som även i många fall bidragit till det mindre gynnsamma

resultatet av jordstyckningarna är, att köparna till de avstyckade

områdena understundom icke varit jordbrukare utan personer från andra

yrkesklasser. Givet är, att det för dylika personer blivit särskilt vanskligt

att å de små och ofta nog av skuld betungade områdena vinna sin utkomst

Tillika må anmärkas, att kommissionen i en den 10 januari 1923 till chefen

för justitiedepartementet ingiven skrivelse angående förlängning av vissa arrendeavtal

anfört bl. a ;

Den tillämnade lagstiftningens om avlösning av arrendejordbruk uppgift

vore bl. a. att tillse, att de avlösta arrendejordbruken erhölle tillräckligt med

odlingsbar jord samt husbehovsskog och bete, de sistnämnda förmånerna

i den mån de kunde skäligen erhållas. Det läge i sakens natur, att ett sålunda

nybildat jordbruk måste om möjligt vara tillräckligt för att försörja en familj.

Erfarenheterna icke minst från egnahemsrörelsen hade ådagalagt, huru

misslyckat ett upprättande av nya jordbruk i allmänhet bleve utan en sådan

förtänksamhet. Det läge emellertid självfallet i de stora jordägarnas, särskilt

bolagens, intresse att förekomma en sådan förpliktelse genom att på något sätt

gå lagstiftningen i förväg. Från kommunalnämnderna hade också på kommissionens

förfrågan meddelats, att ägostyckningar, som enligt gällande lag

finge okontrollerat äga rum hur som helst, mångenstädes skett och fortfarande

påginge på sådant sätt, att arrendejordbruk utbrötes utan att erhålla behöriga

tilldelningar. Enligt vad som försports hade i stor utsträckning ägostyckningar

av arrendejordbruk även ägt rum på lager utan försäljning tillsvidare,

varmed ej förnuftigtvis kunde avses annat än att på det sättet vara beredd att

kunna möta och mota en blivande lagstiftning.

I sitt ovan berörda principutlåtande anförde kommissionen, såvitt angår

frågan om förbättrande av ofullständiga jordbruk, bl. a. följande:

Såsom av norrlandskommitténs utredning framginge, hade, innan den

norrländska ägostyckningslagen tillkommit, i ganska stor utsträckning gamla

bondejordbruk blivit av bolag utbrutna på ett för jordbruket ofördelaktigt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

sätt. Likaledes visade värmlandsundersökningens och jordkommissionens

enquéter, att i övriga delar av riket en sådan företeelse gjort sig gällande

och fortfarande ägde rum. Av bolag plägade ock utstyckas jordbruk på

lager utan någon omedelbar försäljning. Det vore uppenbart en stor skada

för det allmänna och framtida släkten, att möjligheterna till självständiga

jordbruk och särskilt de gamla bondgårdarnas återupprättande på detta sätt

opåtalt skövlades. Detta gäve, såvitt kommissionen förstode, fullt fog att

genom lagstiftningens mellankomst förbättra dessa felaktigt utbrutna jordbruk

med felande tillbehör från huvudfastigheten.

Norrlandskommittén hade länge varit sysselsatt med formulering av lagbestämmelser

i sådant syfte. Emellertid hade kommitténs majoritet på

sistone beslutat att ej framföra denna fråga. Tiden för upptagande av kommitténs

uppslag syntes jordkommissionen nu vara inne. Möjligheten till en

dylik rekonstruktion av jordbruk borde därvid utsträckas till hela landet.

Det funnes emellertid här och var i vårt land talrika mindre jordbruk,

som icke uppkommit på förenämnda sätt, men i alla fall vore förkrympjta

och otjänliga för sitt ändamål. När i närheten funnes större egendomar,

tillhöriga bolag, och även andra, från vilka, utan synnerlig olägenhet för

huvudfastigheterna, tillfälle erbjödes att kunna komplettera de ofullständiga

jordbruken, borde en sådan utväg hållas öppen av lagstiftningen även för

sådana fall, att de båda fastigheterna icke uppkommit genom den enas utbrytning

ur den andra utan tillhörde olika kamerala enheter.

Med gällande lag kunde i detta senare fall någon juridisk sammanslagning

icke öga rum. Detta hindrade dock icke, att ett bärkraftigt jordbruk

kunde bildas genom att i samma ägares hand sammanföra två eller flera

stycken från olika fastigheter. Emellertid borde i den nya skifteslagstiftningen

särskild uppmärksamhet ägnas åt möjligheten att sammanföra dylika

ägor till en odelbar fastighet.

Det av herr Lindhagen uppgjorda, vid kommissionens utlåtande fogade

utkastet till lag om avlösning av osjälvständiga jordbruk samt förbättring

av ofullständiga jordbruk innehåller i sistnämnda hänseende huvud,

sakligen följande bestämmelser: Från bolag, ekonomisk förening, enskild

spekulant eller annan större egendomsägare tillhörig fastighet utbrutet

och avyttrat förutvaraude arrende- eller därmed likställt jordbruk, vars

odlade jord beträffande kameralt självständig, under huvudgård lydande

fastighet ej överstiger 25 hektar och, i fråga om torp eller annan kameralt

osjälvständig jordbrukslägenhet, ej överstiger 25 hektar och, inberäknat

ängs- och hagmark, ej understiger 2 hektar och som till uppenbart

men för jordbruket vid utbrytandet och avyttringen ej försetts med jord

eller servitutsrätt uti i lagutkastet närmare angiven utsträckning, skall

kunna för vad sålunda felas erhålla fyllnad från den fastighet, varifrån

det utbrutits. För det fall att jordbruket utbrutits genom ägostyckning utan

att sedermera överlåtas till annan ägare, skall sådan komplettering ock

kunna äga rum. Aven i andra än sålunda angivna fall kan ofullständigt

jordbruk med minst 2, högst 10 hektar åkerjord på enahanda sätt förbättras

med mark eller servituisräit från annan fastighet, oavsett huruvida jordbruket

ursprungligen utbrutits från denna eller icke. Förutsättningarna

härför äro, att uppenbart behov därav föreligger, att något synnerligt men

i fråga om jordbrukets drift och skogens vård ej tillskyndas den fastighet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

It

som skall avstå mark eller servitutsrätt, och att sistnämnda fastighet antingen

tillhör bolag, ekonomisk förening eller enskild spekulant eller innehåller

mera än 75 hektar åker eller 150 hektar skogsmark. Kan frivillig uppgörelse

ej träffas angående väckt anspråk på visst områdes avskiljande, skall

frågan, efter framställning av jordkommissionen i länet, prövas av eu

avlösningsnämnd, bestående av en lantmätare som ordförande samt två

kommunala ledamöter, samtliga utsedda på visst närmare angivet sätt. Till

förrättuingen, vilken skall vara att anse som en laga lantmäteriförrättning,

skall kallas jordägaren samt inteckningshavare och övriga rättsägare beträffande

det område, om vars frånskiljande är fråga. Lösen för området

bestämmes efter det värde, som med hänsyn till dess läge och beskaffenhet

kan anses skäligt. Till ledning skall tjäna taxeringsvärdet å den fastighet,

vartill området hör. Lider annan än jordens ägare intrång genom frånskiljandet,

skall ersättning utgivas. Jorden skall utbrytas genom ägostyckning

eller avsöndring. Kostnaden för förrättningen skall i forsta hand

gäldas av staten. Nittio dagar efter det avlösningsnämndens beslut om

frånskiljandet vunnit laga kraft, skall jordkommissionen hos länsstyrelsen

nedsätta den bestämda löseskillingen. Sedan beslut om fastställelse av ägostyckning

eller avsöndring vunnit laga kraft, skall länsstyrelsen fördela löseskillingen,

därvid, för den händelse det frånskilda området på grund av inteckning

häftar för fordran, avkomsträtt eller annan förmån eller enligt 11

kapitlet 2 § jordabalken kan i ägarens hand häfta för fordran eller annan

rätt, som nyss sagts, bestämmelserna om fördelning hos överexekutor av

köpeskillingen för utmätningsvis såld fast egendom skola lända till efterrättelse.

Området övergår till nye ägaren fritt från ansvar för intecknad

gäld eller annan rätt av nyss angiven beskaffenhet. Området skall därefter

enligt närmare angivna regler sammanläggas med den hemmanslott eller

lägenhet, för vars förbättrande det avskilts, till en fastighet. Är den ursprungliga

hemmanslotten eller lägenheten besvärad av inteckning, skall

denna vara gällande jämväl i det tillagda området.

Till jordkommissionens principutlåtande, såvitt här är i fråga, hava anslutit

sig fyra ledamöter av kommissionen, nämligen herrar Lindhagen,

Ingeström, Johansson i Uppraälby och Pettersson i Hallbäcken.

Två ledamöter av kommissionen, herrar Ehrenborg och Jansson i Edsbäeken,

hava för sin del framlagt ett särskilt utkast till lag om rätt i vissa

fall för arrendator att inlösa på arrende innehaft område. Detta förslag

innefattar, såsom av rubriken framgår, inga bestämmelser angående förbättring

av ofullständiga jordbruk.

Återstående två ledamöter, herrar Wohlin och Olsson i Kullenbergstorp,

hava avgivit ett särskilt principuttalande, däri emellertid sistnämnda fråga

ej heller blivit berörd.

I de yttranden, som infordrats över jordkommissionens betänkande, del Yttranden

VI, varuti dess ovannämnda principutlåtande om avlösning av vissa mindre över jordlcom

arrendejordbruk samt förbättring av ofullständiga jordbruk ingår, hava sär -missionens be

skilda uttalanden angående kommissionens förslag i sistnämnda hänseende lunkande.

i allmänhet icke gjorts. Undantagsvis förekomma dock sådana.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Air 31.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför sålunda: Vad principutlåtandet innehåller

om förbättring av ofullständiga jordbruk finner länsstyrelsen beaktansvärt.

Det finnes här i länet åtskilliga hemmanslotter, uppkomna genom ägostyckning

före norrländska ägostyckningslagens tillkomst, vilka utbrutits på sådant

sätt, att de måste sägas vara olämpliga för jordbruksändamål. Eu

komplettering av dessa vore därför synnerligen önskvärd. Därest med hänsyn

jämväl till andra orter missförbållandena på detta område finnas vara

av sådan omfattning, att eu särskild lagsiiftning anses böra komma till stånd,

är länsstyrelsen dock icke beredd att giva sin anslutning till det förslag, att

ett ofullständigt jordbruk kompletteras med mark från annan fastighet än

den, från vilken jordbruket tidigare utbrutits. Härtill vill länsstyrelsen hava

framhållit, att en särskilt noggrann prövning av kompletteringens behövlighet

bör äga rum, innan sådan sker.

Lantbrulcsstyrelsen har framhållit, bl. a., att, därest vid hittills å frivillighetens

väg skedd frigörelse av torpställen och mindre arrendejordbruk åsidosatts

något, som skäligen bort iakttagas för att i alla hänseenden åt det

nya jordbruket skänka de bästa möjliga förutsättningar för jordbruksdriftens

framgångsrika bedrivande, torde detta förhållande knappast påkalla en

särskild lagstiftning av mera genomgripande och omfattande natur. Skulle

några bestämmelser i förevarande avseende anses önskvärda utöver redan

befintliga, torde dessa eventuellt kunna införas i gällande lagar om fastighets

delning.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har förklarat sig icke hava något att erinra

mot principuttalandet.

Övriga myndigheter hava ställt sig avvisande mot utlåtandet i dess helhet,

därvid framhållits, att något behov av den ifrågasatta lagstiftningen ej

förefunnes samt att densamma skulle medföra ett alltför starkt ingrepp i

äganderätten och medföra betänkliga konsekvenser.

Jordstyck- I detta sammanhang må anmärkas, att det senast föreliggande, av den

tionens0minoms'' jordstyckningskommissionen avlämnade, inom justitiedepartementet

justitiedepar- sedermera överarbetade betänkandet med förslag till lag om delning av jord

^arbetade °för- ^ landet m- m- upptager ett nytt delningslnstitut, benämnt avstyckning och

slag till lag motsvarande de båda nuvarande delningsformerna ägostyckuing och jordaTSÖnc^D§''

För tillämpningen av det nya institutet uppställas bl. a. i 19

m. m. kap. 3 § följande regler:

Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet vara så beskaffad,

att den lämpligen kan antingen för sig utgöra sådan fastighet, som

med avstyckningen avses att bildas, eller ock, där den är avsedd att sammanläggas

med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt med denna.

Avstyckning må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan

bestå såsom särskild fastighet.

Från jordbruksfastighet inom de län, å vilka norrländska ägostyckningslagen

äger tillämplighet, må ej avstyckas inägojord till den omfattning, att

fastighetens jordbruk därigenom märkligen försvagas. Har ägare av jordbruksfastighet

inom något av nämnda län förvärvat all den till annan fastighet

hörande inägojord, och vill han för sammanläggning med förstnämnda

fastighet avstycka berörda jord; finnes laga hinder mot sammanläggningen

ej möta, då skall vad i nästföregående punkt stadgas icke utgöra hinder

mot avstvckningen av inägojorden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

11

Hör till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, skogsmark, som på grund

av sin belägenhet och med hänsyn till förhållandena i övrigt i orten lämpligen

kan nyttjas för liusbehovsändamål, må avstyckningen ej ske på sådant

sätt, att icke i mån av tillgång såväl stamfastigheten som avstyckad del,

envar så framt däri ingå åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den

omfattning, att fastigheten varder tjänlig till jordbruk, erhåller för dess nyttjande

för sådant ändamål erforderlig skog; skolande, då fråga är om avstyckning

av mark för sammanläggning med annan fastighet, vid beräkningen

av behovet av skog tagas hänsyn även till skogstillgången å den

fastighet, varmed den avstyckade delen är avsedd att sammanläggas. I

ort med ringa skogstillgång må dock, där det för skogens bestånd prövas

angeläget eller eljest synnerliga skal därtill äro, avstyckning så verkställas,

alt skogsmarken i sin helhet tillfaller jordbruksfastighet, som beröres av

förrättningen.

Vad i tredje stycket första punkten och fjärde stycket stadgas skall ej Norrländska

utgöra hinder för avstyckning av mark för tillgodoseende av behov av ägostyckningsmindre

lägenheter eller för beredande av plats för industriell anläggning sträcklina till

eller därmed jämförligt ändamål. mellersta

Sverige in in

Förenämnda betänkande innefattar också förslag till lag om sammanläggning

i vissa fall av fastigheter å landet, vilket förslag giver vida möjligheter

till dylik sammanläggning.

Slutligen må ock erinras, att under sistlidet år tillkommit särskilda lagar Motiveringen

angående dels ägostyckning inom de på bekostnad eller med understöd av til1 motio~

staten storskiftade delarna av Kopparbergs län, dels utsträckning av norrländska

ägostyckningslagens tillämpningsområde till att omfatta, förutom

övriga delar av Kopparbergs län, jämväl Stockholms, Uppsala, Örebro och

Västmanlands län och dels norrländska jordavsöndringslagens tillämpningsområde

till att omfatta jämväl Stockholms, Uppsala, Örebro och Västmanlands

län.

Till stöd för den i motionerna gjorda hemställan har av motionärerna

anförts bl. a. följande:

Genom att avlösning av arrendejordbruk ej genom lagstiftning regleras

kommer ingen verksam kontroll att utövas för att de utbrutna jordbruken

må få tillräcklig jord med tillbebör. De allmänna villkor möt utbrytning,

som må komma till stånd i en ny skifteslagstiftning, äro ännu icke antagna.

De komma ock, av förslaget att döma, att innehålla föga effektiva föreskrifter

med hänsyn till såväl formuleringen av förbehållen som kompetensen

och pålitligheten hos dem, som skola tillämpa lagen. Till och med under

den norrländska ägostyckningslagens hägn har vad som helst kunnat äga

rum till förhindrande av lagens rätta tillämpning. Därpå lämnar landshövding

Widéns kamp mot lantmätare i Jämtland och regeringsrätten ett

exempel. (Se jordkommissionen, del IV, sid. 123.)

Vid 1924 års riksdag utsträcktes visserligen norrländska ägostycknings

lagen även till Svealand. Någon omtanke från statens sida för dylik utbrytning

även i Södra Sverige medgavs icke. Man kan således befara, att

i hela södra Sverige och för övrigt, trots den norrländska ägostyckningslagen,

i många fall även i norra och mellersta delarna av riket utbrytning kommer

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Utskottets

yttrande.

Andra lagutsJasttets utlåtande Nr 31.

att ske av ofullständiga jordbruk. I riksdagens beslut ligger en uppfordran

t. o. in. att påskynda en sådan sakernas ordning, trots att för egnahemsrörelsen

däremot framhålles numera såsom en livsbetingelse, att jordbruken

måste vara tillräckligt stora.

För alla de småbruk, som tillförene skapats både av egnahemsrörelsen

och enskilda jordägares försäljningar av arrendegårdar som ock jordbruk

av sistnämnda slag, som fortfarande må tillkomma, blir det således eu

mödosam uppgift för framtiden att lappa ihop vad de enskilda intressena

och bristande framsyn i jordpolitiken under gångna tider förbrutit.

Såsom framgår av den redogörelse, utskottet i det föregående lämnat,

har man under de senaste årtiondena i avsevärd utsträckning sökt att genom

lämplig lagstiftning förhindra eu ur jordbrukssynpunkt ofördelaktig styckning

av jorden, och torde det kunna förutsättas, att detta strävande skall i

ökad omfattning göra sig gällande vid genomförandet av den nya skifteslagstiftning,

vartill förslag torde vara att förvänta till nästkommande års riksdag.

Emellertid torde det vara obestridligt, att i trots härav inom vårt land

lörefinnes ett ej ringa antal jordbruk, vilka icke i den utsträckning, det ur

synpunkten av deras ändamålsenlighet såsom självständiga försörjningskällor

vore önskligt, äro försedda med odlad eller odlingsbar jord, husbehovsskog,

bete och annat dylikt tillbehör. Anledningarna härtill äro givetvis mångahanda.

En av de måhända viktigaste torde vara att söka i det utnyttjande,

som trävarubolag och skogsspekulanter i Norrland gjort av den tidigare

även där förefintliga möjligheten att från skogsmarken avskilja inägojorden

utan hänsyn till de därigenom uppkomna inägolotternas lämplighet såsom självständiga

jordbruksfastigheter. Jämväl den av staten understödda egnahemsrörelsen

torde under tidigare år ofta hava givit upphov till alltför små

och för litet bärkraftiga jordbruk. Emellertid må ej förglömmas, att de

ekonomiska konjunkturerna och vissa förändringar i avseende å jordbruksdriften

givetvis också härvidlag spelat in. Lotter, som vid utbrytningen från

annan fastighet måhända med rätta beräknats i och för sig eller i förening

med andra i trakten till buds stående förvärvskällor kunna giva tillräckligt

uppehälle för en familj, hava sedermera på grund av ändrade konjunkturer

och driftsmetoder eller genom bortfallandet av möjligheter till biförtjänst

kommit att framstå såsom i jordbrukshänseende ofullständiga.

Åtgärder, som underlätta att på lämpligt sätt komplettera dylika ofullständiga

jordbruk, äro enligt utskottets mening väl förtjänta att understödjas. Av

ej ringa vikt härutinnan torde vara att få undanröjt de hinder, som för

närvarande uppställa sig emot sammanläggning av olika fastigheter eller

fastighetsdelar å landet. Såsom i det föregående antytts, torde detta önskemål

kunna förväntas komma att i en snar framtid bliva tillgodosett i samband

med den nya skifteslagstiftningen. Av betydelse härvidlag torde ock

vara att få underlättat möjligheterna att göra frånskilda fastighetsdelar

gravationsfria. Detta är nämligen, såsom bekant, för närvarande i många

fall förenat med ej obetydliga svårigheter och kostnader.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr dl. 13

Då motionärerna na påyrka övervägande och framläggande av förslag

till lagstiftning angående förbättring av ofullständiga jordbruk, torde det

få förutsättas, att denna lagstiftning avses att byggas å rätt till expropriation,

på föranstaltande och bekostnad i första hand av staten, utav för ändamålet

nödiga områden från såväl den fastighet, varifrån det ofullständiga jordbruket

utbrutits, som ock annan angränsande fastighet, allt i huvudsaklig

överensstämmelse med det vid jordkommissionens ovan berörda principutåtanie

fogade, av err Lindhagen uppgjorda lagutkastet. Mot en tvångslagstiftuing

av den sålunda ifrågasatta innebörden resa sig avsevärda betänkligheter.

Att medgiva expropriationsrätt för ett behov av nu förevarande

slag, vilket i praktiken måste visa sig vara ytterst svårbedömbart

och föremål för skiftande subjektiva meningar, skulle utan tvivel komma

att visa sig bliva förenat med ej ringa vanskligheter. Än mera torde detta

bliva fallet, när expropriationsrätten skulle kunna göras gällande gent emot

personer, vilka för bedrivande av sin likartade förvärvsverksamhet måhända

äro i åtskilligt beroende av tillgången till det område, som med expropriationen

är avsett, och vilka ej haft något som helst att göra med uppkomsten

av det missförhållande, som genom expropriationen skulle rättas till.

Medgivas må emellertid, att beträffande särskilt av trävarubolagen före

norrländska ägostyckningslagens tillkomst inom av denna berörda län

vidtagna ägostyckningar, vid vilka för jordbruk avsedda hemmanslotter

utlagts utan tillräcklig skogstilldelning m. m., statliga åtgärder kunna

tänkas behöva ifrågakomma för att bereda sålunda utbrutna jordbruk för

deras bärighet erforderliga ytterligare tilldelningar från respektive huvudfastigheter.

Huruvida åvägabringande av en särskild lagstiftning skall visa sig

vara för detta ändamål erforderligt, låter sig ej på grundval av nu föreliggande

uppgifter bedöma. Skulle hinder befinnas möta för frivilliga

förvärv från vederbörande bolag av nödiga tilläggsområden, torde i samband

med andra hithörande spörsmål denna fråga böra upptagas till vidare

övervägande. Att härom nu på grundval av förevarande motioner göra

en särskild framställning till Kungl. Maj:t finner emellertid utskottet ej

vara av förhållandena påkallat.

Med stöd av det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 maj 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, greve Spens, Tjällgren* Frändén*

Lindhagen* Österström* och Åkerberg;*

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Ödström, Svensson i Skanskorg,

Johansson i Sollefteå,* Olovson i Västerås, Lindgren i Dingelvik, Ånderson i

Storegården och Pettersson i Hällbacken.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1 :o) av herrar Linder, Svensson i Skönsberg och Olovson i Västerås, vilka ansett,

att utskottet bort hemställa, att riksdagen med anledning av förevarande

motioner måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj :t i motionernas syfte; och

2 :o) av herr Lindhagen, som anfört:

»Utskottet har funnit de ifrågasatta åtgärderna förtjänta att understödjas,

särskilt befogad anses komplettering av de av bolag gjorda utbrytningar före

norrländska ägostyckningslagens tillkomst

Det angelägnaste för utskottet är emellertid även här, att allt sker på frivillighetens

väg. Ibland brukar utskottet tillstyrka en undersökning härom. Men

i detta fall skola förmodligen innehavarne av de ofullständiga jordbruken av

eget initiativ pröva sig fram med framställningar till den stora jordägaren,

och da detta visat sig ej framkomma i någon större omfattning, skulle ett

''övervägande’ möjligen kunna ifrågakomma.

Man måste verkligen fråga sig, om utskottet själv tror på eu sådan utveckling

utan ens något som helst initiativ från det allmänna. Kanske är det

i insikt om det otroliga i ett sådant privat initiativtagande, som ovan sägs, som

utskottet slutar med den hopplösa, dunkla och bekväma negationen att ’nu

på grundval av förevarande motioner göra en särskild framställning till Kungl.

Maj :t finner emellertid utskottet ej vara av förhållandena påkallat.’ Den

stora jordäganderättens helgd är med andra ord viktigare än allt annat.

Det hemställes,

att riksdagen ville hos regeringen begära övervägande av en

lagstiftning och andra åtgärder för förbättring av ofullständiga

jordbruk.»

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.