Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bulvan förhållande i fråga om fast egendom dels ock i ämnet väckta motioner.

1925-05-23 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bulvan förhållande i fråga om fast egendom dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1925 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om bulvan förhållande i fråga om fast egendom

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 20 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 216, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag om bulvanförhållande

i fråga om fast egendom.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft två

i anledning av densamma inom första kammaren väckta motioner, nämligen

nr 284 av herr Lindhagen och nr 285 av herr Enhörning.

I motionen I: 284 har yrkats, att riksdagen med anledning av det genom propositionen

framlagda lagförslaget ville:

1) besluta eller hos regeringen begära förslag till lagbestämmelser i syfte

att, i anslutning till förebild i norsk lagstiftning, bolags styrelseledamöter samt

tjänstemän och andra hos bolag anställda personer jämte makar, såvitt angår

trävarubolag, icke må, där ej särskilda anledningar visas, förvärva jordbruksfastighet

med skogsmark;

2) i enlighet med jordkommissionens senaste och till lagrådet remitterade

förslag, besluta lagbestämmelser i och för bulvanförhållandets kriminalisering,

vad angår så väl bulvanen som hans huvudman;

3) hos regeringen begära ett organiserat ingripande med stöd av lagen mot

alla enligt föregående utredningar redan specificerade fall av skedda bulvanköp;
4)

besluta till lagens 8 § göra det tillägg, att en var äger att hos vederbörande

angiva ett bulvanförhållande.

I motionen I: 285 har hemställts om avslag å förevarande proposition eller i

varje fall sådan ändring av densamma, att lagen icke skulle äga tillämplighet

å före tiden för dess ikraftträdande uppkomna bulvanförhållanden annat än i

den mån de fortbestode efter den 1 januari 1931.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 sand. 2 avd. SO käft.- (Nr 85.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag ävensom för de i motionerna

framställda yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas här nedan, hänvisa till propositionens respektive motionernas innehåll.

Förslag till lag om bulvanförliållande i fråga om fast egendom.

Förekomsten Genom stadganden i ett flertal författningar har för vissa rättssubjekt rätten

förliållan- att förvärva fast egendom blivit med hänsyn till allmänna intressen inskränkt.

den heträf- Utskottet erinrar i sådant avseende särskilt om den s. k. norrländska förbudst

ande

fastighet, lagen av den 4 maj 1906, vilken sedan 1921 är provisoriskt gällande jämväl

för mellersta och södra Sverige och riktar sig mot bolags och föreningars förvärv

av fastigheter, ävensom om lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, vilken

sistnämnda lag huvudsakligen riktar sig mot utlänningars jordförvärv. Enligt

dessa lagar är fastighetsförvärv för med desamma avsedda rättssubjekt i regeln

tillåtet allenast efter särskild prövning. Jämväl i vissa andra författningar

meddelas emellertid dylika inskränkande föreskrifter beträffande speciella grupper

av juridiska eller fysiska personer. Att förenämnda båda lagar äro särskilt

utsatta för faran att kringgås, är allmänt känt. Det tillvägagångssätt, som

härvid kommit till användning, har i regel bestått däri, att den, beträffande

vilken inskränkningen i rätten att förvärva fastigheten gällt, använt sig av

bulvan d. v. s. genom annan person (bulvanen), vilken rättsligen framstår såsom

ägare till fastigheten, förskaffat sig rådighet över densamma.

Norrlands- Redan Norrlandskommittén påpekade i sitt år 1904 avgivna betänkande, vilkommittén.

}igger till grund för ovannämnda 1906 års lag, denna fara, men höll för

troligt, att kringgåendet icke skulle komma att äga rum i någon större utsträckning.

Kommittén framhöll emellertid, att, om så skulle visa sig bliva fallet,

särskilda åtgärder däremot borde vidtagas.

Utredning Sedan den 30 december 1911 åt landshövdingen Johan Widén uppdragits att

gående verk verkställa utredning angående verkningarna av 1906 års lag, framhöll Widén i

ningama av ett år 1913 avgivet betänkande, att enligt erhållna upplysningar bulvanköp

n°förhudfCa me^ kringgående av nämnda lag ägt rum i rätt stor omfattning, särskilt i vissa

lagen. län, att det emellertid syntes mest antagligt, att dessa köp till den mera övervägande

delen hänförde sig till förbudslagens första tid och i många fall omfattade

fastighetsöverlåtelser, som varit planerade eller kontraherade innan

lagen utfärdades, vadan man kunde förmoda, att bolagen med tiden skulle mera

lojalt komma att ställa sig lagen till efterrättelse, samt att, därest så ej bleve

fallet, särskild lagstiftning i syfte att förekomma bulvanförhållanden måste

tillgripas.

Lagförslag Sedan det under den med världskriget inträdda krisperioden visat sig, att

^yUrcmdm kringgåendet av icke blott 1906 års norrländska förbudslag utan även ovandäröver.

nämnda 1916 års lag visat en tendens till ökning, blev under år 1918 inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 85. 3

justitiedepartementet utarbetat ett lagförslag, som avsåg att stävja dylika kringgåenden.

Enligt detta förslag skulle, därest någon för annans räkning men i eget namn

förvärvat fast egendom, skyldighet föreligga för såväl den formelle som den

verklige förvärvaren att göra anmälan om förhållandet till rätten, som genast

skulle göra anteckning därom i lagfartsprotokollet. Underlåten anmälan skulle

medföra ansvar. Därest icke inom viss tid efter det dylik anteckning i lagfartsprotokollet

skett lagfart å egendomen sökts för den, för vars räkning

egendomen enligt samma anmälan förvärvats, eller för annan eller därest

gjord ansökan om lagfart blivit avslagen, skulle genom länsstyrelsens försorg

egendomen säljas på exekutiv auktion. Anmälningsskyldigheten skulle gälla

även beträffande förvärv, som skett innan lagen trätt i kraft.

I avgivna yttranden över detta förslag vitsordades från ett flertal håll behovet

av en lagstiftning i ämnet, men framställdes åtskilliga anmärkningar mot

förslaget och uttalades tvivel angående dess effektivitet.

Förslaget föranledde ingen proposition till riksdagen.

Jordkommissionen utarbetade sedermera och överlämnade den 9 mars 1920 Lagförslag

. ... år 1920 och

till chefen för justitiedepartementet ett nytt förslag till lagstiftning i ämnet, yttranden

Enligt detta förslag skulle bulvanförhållande beträffande fastighet anses före- däröver.

ligga, då någon, vilken enligt gällande lagstiftning icke ägde utan särskild

prövning eller tillstånd förvärva eller behålla fastighet, med begivande av

den, som innehade äganderätten till fastigheten, så förfogade över denna, som

vore han ägare till densamma. Det skulle åligga allmän åklagare att vid domstol

i orten påkalla prövning, huruvida bulvanförhållande förelåge, därvid till

svaromål skulle instämmas såväl bulvanen som den, till vars förmån bulvanförhållandet

ägde rum. Funne domstolen bulvanförhållande föreligga, skulle

bulvanen erhålla tid att genom fastighetens avyttrande upplösa detsamma.

Framginge ej, då ett år förflutit efter det domstolens utslag vunnit laga kraft,

av lagfartsprotokollet, att fastigheten avyttrats, skulle densamma genom överexekutors

försorg försäljas å offentlig auktion enligt vissa regler.

Vid förslaget var fogad reservation av herr Lindhagen, vilken med instämmande

av trenne andra ledamöter i kommissionen hänvisade till ett av honom

i annat sammanhang avgivet förslag till lag angående förbud i vissa

fall för enskild person att besitta fast egendom. Detta förslag innehöll bland

annat föreskrift, att enskild person, som i själva verket huvudsakligen för

annans räkning men i eget namn förvärvat fast egendom, vilken huvudmannen

enligt gällande bestämmelser icke ägde förvärva, eller enskild person, som hade

del i ledningen av eller tjänstebefattning hos bolag, vars rörelse omfattade

handel med eller utnyttjande av skog eller skogsprodukter, icke finge utan särskilt

tillstånd med äganderätt besitta jordbruksfastighet, överträdde någon

detta förbud, skulle länsstyrelsen förelägga honom att inom viss tid avyttra

fastigheten, vid äventyr att denna eljest bleve tvångsvis försåld, över länsstyrelsens

beslut finge klagan föras genom instämmande av saken till vederbörlig

domstol.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Lagförslag

år 1921 och

yttranden

däröver.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.

över jordkommissionens nu berörda lagförslag infordrades yttranden från

samtliga länsstyrelser. I nästan alla inkomna yttranden betonades nödvändigheten

av en lagstiftning, som kunde förhindra kringgående av gällande lagar

angående inskränkning i rätten att förvärva fast egendom. I flera av yttrandena

framhölls dock, att den föreslagna lagens beskrivning å vad som skulle

förstås med bulvanförhållande icke vore tillfredsställande, och att stora svårigheter

att styrka förekomsten av dylikt förhållande skulle uppkomma, vadan

lagen skulle bliva ganska ineffektiv.

Ej heller nu ifrågavarande förslag ledde till någon lagstiftning i ämnet.

I sitt den 15 december 1921 avlämnade huvudbetänkande del I upptog jordkommissionen

ånyo frågan om en lagstiftning mot bulvanförhållande. Kommissionen

framhöll, att enligt den av kommissionen verkställda utredningen

icke mindre än 500 ä 600 kända fall av förvärv av fastigheter för bolags räkning

genom styrelsemedlemmar eller befattningshavare hos vederbörande bolag

eller andra bulvaner förekomme inom de delar av landet, där 1906 års lag

gällde, innan den provisoriskt utsträcktes, samt att dessa fall, av vilka flertalet

avsågo Yästernorrlands och Jämtlands län, fördelade sig på sammanlagt

142 kommuner. Genom utredningen måste det anses ytterligare fastslaget,

att bulvanväsendet i betydande omfattning kommit till användning för kringgående

av den norrländska förbudslagstiftningen. Förekomsten av bulvanförhållanden

kunde antagas vara i verkligheten större än utredningen visade. Kommissionen

ansåge nödvändigt att genomföra en lagstiftning, som bringade bestående

dylika förhållanden att upphöra och motverkade uppkomsten av nya.

För sådant ändamål hade kommissionen i ett upprättat förslag till lag med

bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast egendom, vilket bland

annat stadgade koncessionsplikt för enskilda svenska medborgare, som ej bosatte

sig å förvärvad fastighet, upptagit särskilda föreskrifter angående bulvanskap.

Enligt förslaget skulle bulvanförhållande anses föreligga, då någon,

som icke ägde att utan tillstånd eller särskilt godkännande förvärva fastighet,

med begivande av den, som rättsligen framstode såsom ägare till fastigheten,

rådde över densamma eller del därav såsom vore han ägare till fastigheten.

Bulvanförhållande var i detta förslag kriminaliserat: både den, som

brukade bulvan, och den, som läte sig brukas såsom sådan, kunde ådömas ansvar.

Talan därom skulle föras vid domstol och skulle denna, därest bulvanskap

konstaterades, jämväl förelägga bulvanen att inom viss tid avyttra fastigheten,

vid äventyr att densamma eljest underginge tvångsförsäljning enligt

vissa regler.

I avgiven reservation uttalade herr Lindhagen farhågor för att kommissionens

definition å bulvanskap vore för snäv. Han förordade en kombination

av den föreslagna lydelsen med den formulering, han givit bulvanbegreppet

i sin reservation till 1920 års förslag. Omsorgen om lagens effektivitet krävde

i varje fall en uttrycklig bestämmelse därom, att ledamot i bolags styrelse och

dess tjänstemän icke finge utan koncession förvärva jordbruksfastighet. Beträffande

ordningen för konstaterande av bulvanförhållanden ställde sig reser
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.

5

vanten fortfarande synnerligen obenägen mot frågans överlämnande åt domstolarna.

Då emellertid bulvanförhållande i förslaget kriminaliserats, stode

ingen annan utväg öppen. Denna befogade åtgärd hade dock två sidor. Genom

kriminaliserandet komme kravet på s. k. full bevisning att ytterligare

skärpas samt lagens effektivitet att än mer äventyras, k råga vore, om ej

det av reservanten år 1920 förordade administrativa förfarandet vore det effektivaste;

i varje fall vore emellertid kommissionens senare förslag att föredraga

framför det tidigare.

I de yttranden, som avgåvos över kommissionens förslag till lag med bestämmelser

angående rätt att förvärva och besitta fast egendom, berördes förslagets

bestämmelser angående bulvanskap allenast undantagsvis. Av länsstyrelsen

i Jämtlands län (J. Widén) betonades, att nödvändigheten av en lagstiftning

i förevarande hänseende tillräckligt bestyrkts av de sista årens erfarenheter,

och att den omfattning, i vilken s. k. bulvanskap förekommit — varigenom

för Norrlands vidkommande syftet med 1906 års lag i icke ringa grad

gäckats — och den missaktning av gällande lag, som därvid gjort sig gällande,

gjorde, att tvekan ej heller syntes böra råda därom, att den häremot riktade

lagstiftningen borde, såsom ock i förslaget iakttagits, givas retroaktiv verkan.

Mot förslaget anmärktes företrädesvis, att bestämmelserna i praktiken

torde bliva föga effektiva. Dessutom uttalades betänkligheter mot att bulvanskap

kriminaliserades och att lagen gåves tillämpning å redan bestående förhållanden.

Vid 1924 års riksdag väcktes motioner, däri hemställdes om skrivelse till

Kungl. Maj:t med begäran om skyndsamt framläggande av förslag angående riksdag.

bulvanlagstiftning. I avgivet utlåtande över dessa motioner anförde andra

lagutskottet:

Det torde otvetydigt framgå, att såväl lagen den 4 maj 1906 som lagen den

30 maj 1916 i betydande omfattning kringgåtts på det sätt, att bolag och utlänningar

använt bulvaner för förvärv av fastigheter, vilka de självavarit lagligen

förhindrade att förvärva. De missbruk, som sålunda- förekommit, vore enligt

utskottets mening av så betänklig art, att frågan om deras stävjande måste av

statsmakterna allvarligen beaktas. Insikten om nödvändigheten härav syntes

ock vara allmän i de bygder, där missförhållandena mest gjort sig gällande.

Givet vore också, såsom motionärerna framhållit, att, därest de inskränkande bestämmelser,

som nti gällde beträffande bolags och föreningars råttkatt förvärva

jordbruksfastighet i Norrland, Dalarne och Värmland, komme att i en eller annan

form definitivt utsträckas jämväl till andra delar av landet, faran växte av

hithörande bestämmelsers kringgående. Utskottet funne således en lagstiftning

med det syftemål, som i motionerna angåves, uppbäras av ett föreliggande verkligt

behov. Att stora vanskligheter mötte vid utformande av en dylik lagstiftning,

förbisåge utskottet ingalunda. Ett flertal utarbetade förslag i ämnet .

hade dittills framkommit, mot vilka alla framställts mer eller mindre bärande

anmärkningar. De lagtekniska svårigheterna borde dock ej föranleda till att

tanken på lagstiftning undanskötes, utan syntes frågan därom böra upptagas

till fortsatt behandling. På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet,

att riksdagen med bifall till motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj :t låta skyndsamt utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till bestämmelser med syftemål att förhindra, att de rättssubjekt,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 83.

för vilka inskränkande bestämmelser i fråga om rätten att förvärva fast egendom

gällde, genom anlitande av bulvaner kringginge dessa bestämmelser, ävensom

att avveckla redan uppkomna dylika bulvanförbållanden.

Vad utskottet sålunda hemställt blev av riksdagens båda kamrar utan votering

bifallet.

År 1924 in- Under år 1924 infordrades sedermera ånyo yttranden från länsstyrelserna

yttranden. m'' myndigheter angående föreliggande fråga om införande av förbud i vissa

fall att i fråga om äganderätt till fastighet vara bulvan för annan. Det stora

flertalet av de myndigheter, som med anledning härav avgåvo yttranden, tillstyrkte

därvid en lagstiftning i ämnet, varvid dock åtskilliga av samma myndigheter

betonade de stora svårigheter, som mötte att på ett effektivt sätt utforma

en dylik lagstiftning.

Innebörden Enligt det föreliggande förslaget skall bulvanskap anses föreligga, då i lag

agandee}ör~- stugat förbud att utan tillstånd eller särskilt godkännande förvärva eller beslag.

hålla fast egendom kringgås därigenom att den, som har fång till viss egendom,

är bulvan för annan, mot vilken dylikt förbud gäller, i det att fastigheten innehaves

huvudsakligen för dennes räkning. Allmän åklagare skall vid domstol

föra talan angående dylikt bulvanskap och domstolen har att, om sådant befinnes

vara för handen, förordna, att överexekutor skall pröva, huruvida egendomen

skall säljas å offentlig auktion. Själva bulvanskapet är däremot icke

straffbelagt. Sedan domstolens förenämnda beslut vunnit laga kraft, skall

överexekutor meddela förordnande om egendomens försäljning, därest ej av lagfartsprotokollet

framgår, att egendomen avyttrats. Sådant förordnande blir

gällande ändå att egendomen befinnes hava varit avyttrad eller sedermera avyttras.

För att den person, som efter anhängiggörandet av dylik rättegång inköper

fastigheten, skall erhålla kännedom om rättegången och den risk, som i anledning

därav finnes att dröja med lagfartsansökan, har upptagits bestämmelse, att första

gången mål angående upplösning av bulvanförhållande förekommer vid domstol,

anteckning därom skall göras i inteckningsprotokollet samt i inteckningseller

fastighetsboken. Dylik anteckning blir såmedelst ock föremål för anmärkande

i de gravationsbevis, som därefter utfärdas angående fastigheten. I fråga

om förfarandet vid egendomens försäljning skola gälla motsvarande regler som

om förordnande jämlikt 28 § utsökningslagen meddelats om försäljning av fastigheten

till gäldande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt. Någon ga^

ranti för inteckningars kvarstående i fastigheten förefinnes sålunda icke. Domstol

må under rättegången meddela förbud för bulvan eller hans huvudman att å

egendomen avverka skog annorledes än till husbehov samt att därifrån bortföra

stråfoder. Sådant förbud kan ock, evad saken förekommit vid domstol eller

icke, meddelas av länsstyrelsen. Den, som med kännedom om dylikt förbud

överträder detsamma, straffas med böter, varjämte avverkat virke eller bortfört

foder under vissa omständigheter kan beslagtagas och dömas förbrutet. Länsstyrelse

skall ägna särskild uppmärksamhet däråt, att inom länet förekommande

bulvanförhållanden varda lagligen beivrade. Vissa befattningshavare, nämnder

och styrelser äro pliktiga att, då anledning förefinnes till antagande, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Sb.

7

bulvanförhållande föreligger, därom göra anmälan till länsstyrelse; och må

länsstyrelse, där så anses lämpligt, förordna särskild åklagare att anhängiggöra

och utföra talan om bulvanförhållande. Rättegång angående bulvanförhållande

skall handläggas i den för brottmål stadgade ordning.

Såsom i det föregående anmärkts, hava verkställda utredningar givit vid

handen, att gällande författningar angående inskränkningar i rätten till förvärv

av fast egendom i betydande omfattning kommit att kringgås därigenom

att vederbörande, emot vilka dessa författningar rikta sig, i och för

förvärv av fastigheter använt sig av bulvaner. I synnerhet torde sådant bulvansystem

förekomma i syfte att undgå förbuden mot bolags och utlänningars

jordförvärv. Sedan åtskilliga år tillbaka torde väl ock på de flesta håll den

uppfattningen vunnit stadga, att berörda förhållanden kräva ett ingripande

från statsmakternas sida, varigenom eftertryckligt hävdas nödvändigheten av

att efterleva de härutinnan meddelade föreskrifterna. Till denna uppfattning

anslöt sig ock föregående års riksdag genom att avlåta förut omförmälda skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om lagstiftning angående bulvanförhållande

i fråga om fast egendom; och utgör denna skrivelse närmaste anledningen

till framläggandet av nu förevarande lagförslag. Då sålunda senaste riksdag

tagit bestämd ställning till frågan om behovet av en lagstiftning i förevarande

ämne, finner utskottet skäl icke föreligga att nu i vidare mån än genom

den föregående redogörelsen skett till behandling upptaga nämnda fråga.

Det föreliggande förslaget överensstämmer till sin huvudsakliga innebörd

med det av jordkommissionen år 1921 i sådant avseende framlagda utom därutinnan,

att bulvanskapet icke kriminaliserats. Till sistnämnda fråga återkommer

utskottet vid detaljbehandlingen av förslaget.

Någon egentlig definition å begreppet bulvanskap har icke i förslaget givits,

utan l^ar det överlämnats åt domstolarna att enligt vissa allmänna bestämningar

i de förekommande fallen konstatera, huruvida sådant förhållande föreligger

eller icke. I likhet med lagrådet finner utskottet detta förfarande vara bäst

ägnat att låta rättstillämpningen komma till rätta med de kringgåenden, lagförslaget

avser att bekämpa.

I anslutning till jordkommissionens båda i ämnet avgivna förslag har det

nu föreliggande hänskjuta prövningen av frågan, huruvida bulvanförhållande

är för handen, till domstolarna. Enligt utskottets förmenande torde detta

ock bäst överensstämma med beskaffenheten av en dylik prövning. Eör denna

kan komma att erfordras upptagande av eu ganska omfattande bevisning.

Därest vittnesförhör finnes påkallat, skulle även vid ett administrativt prövningsförfarande

anlitande av domstol härför bliva nödvändigt. Detta synes

dock innebära onödig omgång och skulle föranleda åtskillig tidsutdräkt. Med

den bevisprövning, som tillämpas vid domstolarna, synes man ej heller hava

grundad anledning befara, att lagstiftningens effektivitet skall lida av att prövningen

av förevarande fråga blir en domstolssak.

I fråga om sättet att bringa ett bestående bulvanförhållande att upphöra

har förslaget i likhet med samtliga tidigare förslag till lagstiftning i ämnet

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr SB.

upptagit anordningen med tvångsförsäljning. Enahanda förfaringssätt är för

vissa fall föreskrivet i norrländska förbudslagen samt förut anmärkta 1916

års lag. Anlitandet av en sådan utväg lärer ock vara erforderligt, ehuru utskottet,

på sätt av det efterföljande framgår, funnit sig böra föreslå, att nödig

tid tillförsäkras vederbörande att kunna i första hand frivilligt avyttra fastigheten.

Att lagstiftningen förlänats retroaktiv verkan och sålunda avser upplösning

jämväl av vid lagens ikraftträdande bestående bulvanförhållanden står i överensstämmelse

med uttalande i förut åberopade riksdagsskrivelse och lärer vara

av förhållandena påkallat.

Utskottet finner sig sålunda kunna i huvudsak giva sin anslutning till

Kungl. Maj :ts förevarande förslag. För de ändringar, utskottet på några punkter

ansett sig böra förorda, och de särskilda uttalanden i vissa avseenden, vartill

utskottet funnit sig föranlett, redogör utskottet i det följande under respektive

paragrafer i lagförslaget.

1 §•

Första stycket.

1920sTag^°r" Enli^t jordkommissionens år 1920 avgivna förslag till lagstiftning i ämnet

skulle, sedan domstol genom lagakraftägande beslut prövat bulvanskap vara

förhanden, vederbörande äga en tidsfrist av ett år för frivilligt avyttrande

av fastigheten. Efter utgången av denna frist skulle överexekutor, därest ej

av lagfartsprotokollet framginge, att egendomen avyttrats, under vissa förutsättningar

meddela förordnande om tvångsförsäljning av fastigheten.

1921 slag*0*'' ^Ven i jordkommissionens förslag av år 1921 bibehölls viss tidsfrist för fri
villig

avyttring, men begränsades denna till 6 månader efter det domstolens

beslut, varigenom föreläggande meddelats om fastighetens försäljning, vunnit

laga kraft.

Kommissionen anförde i sin allmänna motivering härom:

I överensstämmelse med den ståndpunkt, kommissionen i sitt tidigare förslag

intagit, anser kommissionen det vara av synnerlig vikt, att möjlighet beredes

parterna att i första hand själva medverka till bulvanskapets upplösning.

Särskilt ur fastighetskreditens synpunkt måste det anses angeläget, att de för

inteckningshavarna alltid betungande och med risker förenade tvångsförsäljningarna

så mycket som möjligt undvikas. Skulle emellertid dylik medverkan

utebliva, bör uppenbarligen bulvanskapet genom offentlig myndighets försorg

bringas att upphöra.

mentschefen. Förevarande förslag upptager däremot icke någon bestämmelse om viss tidsfrist

i förevarande avseende. Vid förslagets remitterande till lagrådet anförde

departementschefen härom följande:

Kommissionens förslag att efter det domstolens utslag, vari förordnats om

fastighetens försäljning, vunnit laga kraft, medgiva bulvanen en frist av sex

månader att frivilligt försälja fastigheten, har jag ej ansett mig böra följa. Ett

rättsstridigt, med straff belagt förhållande synes böra bliva upplöst, så fort det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

9

genom lagakraftägande utslag blivit konstaterat. Innan domstolens utslag

vunnit laga kraft, måste för övrigt kontrahenterna anses hava haft rätt god tid

att frivilligt avyttra fastigheten.

Lagrådet har i sitt yttrande hemställt om bibehållande av den i jordkom- Lagrådet.

missionens senare förslag stadgade tidsfristen av G månader. Till stöd därför

har lagrådet anfört:

Huruvida ett bulvanferhållande i det konkreta fallet verkligen föreligger,

kan säkerligen ej sällan, även där fakta äro ostridiga, bliva föremal. för olika

meningar. Det är alltså lätt förklarligt, om kontrahenterna sjalva intill dess

dom fallit, mången gång skola uppriktigt vägra att vidkännas, atu deras förhållande

har denna innebörd; och helt naturligt maste ofta bulvanen vara mycket

obenägen att under pågående rättegång utbjuda egendomen till salu, enär

han befarar, att eu sådan åtgärd tolkas såsom ett erkännande av bulvanskapet

För övrigt kan, vid det förhållande att förslaget, for att tvångsförsäljning

skall undgås, fordrar, att lagfart blivit sökt, innan överexekutor

prövar frågan, tiden ändock bliva alltför knapp, enär i vissa delar av landet

ting hålles blott tre och i åtskilliga fall till och med blott tva gånger årligen.

Tänker man sig slutligen exempelvis det fall, att underrätt och hovrätt

ogillat den förda talan om tvångsförsäljning, men att högsta instansens

utslag som genast har laga kraft, utfaller i motsatt riktning, framstar strängheten

i förevarande stadgande särskilt tydligt. Därtill kommer, att man här

onekligen rör sig på ett ömtåligt område. Med förslaget avses ju att stifta

lag mot kringgående av annan lag — närmare bestämt av förbudsstadganden,

vilkas direkta överträdande ej är kriminaliserat, utan hindras genom regler

om ogiltighet eller civiltvång. Redan i denna den föreslagna lagstiftningens

innebörd ligger en svaghet från rättsordningens synpunkt Det har visat

sig att man icke lyckats att uppdraga gränsen mellan giltigt och ogiltigt,

tillåtet och förbjudet så, att förbudslagstiftningens syfte kunnat helt förverkligas,

och man har då nödgats tillgripa den ovanliga och i och för sig icke

särdeles lyckliga utvägen att mot ett förfarande, som haller sig inom det formellt

tillåtnas gränser, inskrida med tvångsåtgärder, därest det vid fri prövning

anses tillkommet för att gäcka lagens intentioner. Ett ytterligare svaghetsmoment

ligger däri, att ifrågavarande förbud uppbäras av ett allmänt

socialpolitiskt syfte, som visserligen kräver, att förbuden göras i stort sett

effektiva, men ur vilkets egen synpunkt en överträdelse eller ett kringgående

i ett visst enskilt fall kan vara oskyldigt nog och än mera så te sig för uppfattningen

även hos mången lojal medborgare. Ett så beskaffat sakläge synes

innebära en särskild maning att icke framgå med större våld än nöden kräver.

Och det torde så mycket mindre vara någon verklig olägenhet förbunden med

att medgiva ett halvt års frist för det konstaterade bulvanförhållandets upplösning,

som enligt 4 § avverkningsförbud gäller, intill dess överexekutor prövat

frågan om tvångsförsäljning.

Vid den slutliga föredragningen av förslaget i statsrådet har departementschefen

förklarat, att han med hänsyn därtill, att domstol ej lärer meddela

förordnande om fastighetens tvångsförsäljning i andra fall, än då det bör framstå

klart för kontrahenterna själva, att bulvanförhållande föreligger, ej ansett

sig böra biträda lagrådets hemställan i denna del.

Enligt utskottets förmenande tala emellertid starka skäl för medgivande Utskottet.

av den av lagrådet förordade tidsfristen av 6 månader. Utskottet vill i så
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.

dant avseende särskilt understryka lämpligheten av att särskilt för tillvaratagande

av vederbörande inteckningshavares intressen tvångsförsäljningar i

möjligaste mån undvikas. Härför talar ock det av erfarenheten bestyrkta

förhållandet, att vid exekutiv försäljning av fastigheter å landet dessa ej

sällan icke komma direkt i händerna på verkliga jordbrukare. I den mån

fastigheterna ej inropas för vederbörande inteckningshavares räkning, förvärvas

de nämligen ofta av egendomsspekulanter, vilka sedermera söka genom ny

försäljning av desamma bereda sig ekonomisk vinning. Genom skälig tidsfrist

för frivillig avyttring av bulvanfastigheter skulle sålunda utsikterna

till desammas återgång i den jordbrukande befolkningens ägo i ej obetydlig grad

ökas. Utskottet hemställer på anförda skäl om ändring i nu förevarande stycke

i enlighet med lagrådets hemställan.

Andra stycket.

1921 slagf6r'' jordkommissionens förslag av år 1921 skulle överexekutor efter ut
gången

av förut omnämnda 6-månadersfrist meddela förordnande om fastighetens

försäljning, därest ej av lagfartsprotokollet framginge eller annorledes

styrktes, att fastigheten avyttrats.

Departe- I detta avseende har departementschefen anfört:

mentschefen. Jag har ej ansett mig böra följa kommissionens förslag, att överexekutor

skulle hava att för avgörande av frågan om fastigheten redan vid överexekutors

prövning vore avyttrad taga hänsyn till andra upplysningar än sådana, som

kunna vinnas av lagfartsprotokollet. Mot kommissionens förslag, som avviker

från vad stadgats i redan gällande lagar med syfte att reglera fastighetsförvärv,

må framhållas, att möjligheterna att genom skenöverlåtelser hindra fastighetens

försäljning genom antagande av detsamma skulle ökas. För att person, som

under rättegången inköper fastigheten, skall i tid erhålla kännedom om rättegången

och därav följande risk att uppskjuta sökandet av lagfart har jag

emellertid i 14 § av förslaget (13 § i det nu föreliggande förslaget) upptagit

stadgande därom, att rättegången så fort som möjligt efter anhängiggörandet

skall antecknas i rättens inteckningsprotokoll samt i intecknings- eller fastighetsboken.

Utskottet. Såsom framgår av lagrådets ovan återgivna uttalande har däri betonats, att,

även om den av lagrådet förordade 6-månadersfristen genomfördes, svårigheter

kunde i vissa fall möta för köpare till frivilligt avyttrad fastighet att genom

lagfarts sökande undvika äventyret, att fastigheten ändock tvångsvis försåldes.

Jämväl inom utskottet har framhållits, att vederbörande köpare utan eget förvållande

kunde bliva lidande, därest de vore avskurna från möjligheten att

styrka det skedda förvärvet på annat sätt än genom bevis om sökt lagfart.

Ett medgivande av sådan möjlighet skulle emellertid, på sätt departementschefen

anfört, lätt kunna komma att genom skenöverlåtelser missbrukas.

Genom föreskriften i 13 § i förslaget torde ock vara sörjt för att vederbörande

köpare i regel erhålla kunskap om den inledda rättegången och därmed följande

risk av tvångsförsäljning. Dessutom må framhållas, att kännedomen

om sådana rättegångar, varom här är fråga, säkerligen kommer att merendels

bliva allmänt spridd i orten. För övrigt torde det med stadgandets avfatt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

11

ning icke vara uteslutet för överexekutor att, där avyttrande veterligen skett

och omständigheterna giva stöd för antagandet att avyttrandet är till sitt

syftemål lojalt, kunna uppskjuta meddelandet av förordnande om försäljning

någon kortare tid, som åtgår, innan lagfartsansökan rörande fånget kan hinna

att ingivas till vederbörande domstol.

3 §.

I jordkommissionens förslag av år 1921 hade upptagits liknande bestäm- 1921 års förmelser

som de i förevarande paragraf meddelade. I motiveringen till dessa be- sla3’

stämmelser anförde kommissionen, att det självfallet måste tillses, att de för

hulvanskap utsatta fastigheterna icke bleve föremål för utplundring på sina

tillgångar i skog och stråfoder, samt att det givetvis borde finnas möjlighet att

med största snabbhet härutinnan ingripa mot vederbörande.

Lagrådet har beträffande stadgandet, såvitt detsamma avser förbud mot Lagrådet.

bortförande av stråfoder, anfört:

Så snart försäljning av egendomen skett och auktionen vunnit laga kraft,

inträder bulvanen eller hans huvudman i oinskränkt rätt att, såsom han finner

för gott, förfoga över befintligt stråfoder. Den effekt, som i fråga därom

vinnes genom det föreslagna stadgandet, blir alltså, att stråfodret kvarhålles

å fastigheten under tiden för domstolsförhandlingen och försäljningsproceduren.

Även om därigenom tilläventyrs skulle i enstaka fall befrämjas ett utfodrande

å egendomen av stråfodret, som utan förbudet skulle hava uteblivit, synes emellertid

detta resultat vara alltför ringa för att man fördenskull må behöva i förslaget

upptaga den vidlyftiga apparaten med stadganden om förbud, straff,

beslag och förverkande. Lagrådet hemställer därför, att bestämmelsen om

meddelande av förbud att från egendomen bortföra stråfoder, vilken bestämmelse

för jordkommissionens del måhända tillkommit under intrycket av kristidens

abnorma förhållanden å fodermarknaden, måtte utgå ur förslaget. Härav

skulle föranledas ändringar även i 6, 7 och 8 §§ (5, 6 och 7 §§ i det nu föreliggande

förslaget). Särskilt beträffande 6 § (5 §) skulle därigenom möjliggöras

en i och för sig önskvärd förenkling av där meddelade stadganden.

Vid den slutliga föredragningen av lagförslaget har departementschefen i Departe,

, r.. , mentschefen.

denna delen anfört:

Vad lagrådet sålunda hemställt har jag ej ansett mig höra biträda. Det

måste nämligen ligga synnerlig vikt häruppå, att bulvanen och hans huvudman

icke skola äga tillfälle att, med anledning av ett väckt yrkande om bulvanförhållandets

upplösning genom egendomens tvångsförsäljning, kunna till

skada för jordbruket å egendomen skyndsamt realisera de av egendomens tillgångar,

som därtill bäst ägna sig, därvid man på sätt jordkommissionen antagit

i främsta rummet lärer hava att fästa sin uppmärksamhet på egendomens tillgångar

i skog och stråfoder. Även om, på sätt lagrådet framhållit, bulvanen

eller hans huvudman, sedan auktionen vunnit laga kraft, äga fritt förfoga över

å egendomen befintligt stråfoder, bör man icke förringa betydelsen därav att

under hela den måhända till ett eller annat år uppgående tiden dessförinnan

egendomen ej kunnat berövas sin tillgång på stråfoder, varjämte stråfodrets

förefintlighet å egendomen vid dess försäljning lärer göra det förmånligast för

bulvanen eller hans huvudman att söka få egendomens köpare att tillhandla sig

jämväl stråfodret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.

L tskottet. Att förbud mot skogsavverkning skall kunna i förevarande fall meddelas,

finner utskottet vara uppenoart. Vad beträffar fragan om meddelande av förbud

jämväl mot bortförande av stråfoder ansluter sig utskottet i huvudsak till

den av departementschefen därutinnan intagna ståndpunkten. Det måste nämligen

framstå såsom önskvärt, att möjlighet även till meddelande av dylikt

förbud finnes, då förhållandena understundom kunna vara sådana, att dylika

åtgärder behöva vidtagas mot ett obehörigt blottställande av fastigheten å för

kreaturs utfodrande m. m. erforderlig stråfodertillgång. Enär emellertid behov

av sådant förbuds utfärdande givetvis icke kommer att förefinnas i samma

utsträckning som beträffande skogsavverkning, utan allenast då särskild anledning

därtill föreligger, har utskottet ansett lämpligt, att detta förhållande

ock kommer till uttryck i lagtexten; och föreslår utskottet fördenskull omredigering

av stadgandet i enlighet härmed.

4 §.

^års förslag Varken enli^ det inom justitiedepartementet år 1918 utarbetade förslaget

'' eller enligt jordkommissionens förslag av år 1920 var bulvanförhållandet såsom

sådant belagt med straff.

1921 sUgf°r'' Härutinnan int°g emellertid jordkommissionen i sitt år 1921 avlämnade förslag

en annan ståndpunkt. I detta stadgades nämligen straff för den, som i

fråga om äganderätt till fast egendom brukade bulvan eller läte sig brukas såsom

bulvan. Straffskalan var böter från och med 100 till och med 10,000 kronor

eller fängelse.

Till motivering av detta stadgande anförde kommissionen:

Ett flertal myndigheter hava i sina yttranden över de tidigare lagförslagen i

förevarande ämne såsom effektivt medel mot bulvanförvärven förordat ett straffförfarande,

åtföljt eventuellt av fastighetens tvångsförsäljning. Konstaterades

bulvanskap, skulle såväl bulvanen som hans huvudman dömas till ansvar. Ur

legislativ synpunkt torde intet hinder föreligga att med straff belägga ett

sådant förfarande, som ett kringgående av gällande lagar genom användande av

bulvan innebär. Otvivelaktigt skulle härigenom de bestämmelser, som uppställas

för att förhindra ett sådant kringgående, avsevärt vinna i effektivitet.

Förnekas kan ej, att, därest straff hotar dem. som inlåta sig på bulvanskap,''

detta skall verka mera avhallande än om påföljden av ett bulvanförvärv endast

är den, att kontrahenterna tvingas att avhända sig den fastighet, som förvärvats.

Härtill kommer den moraliska verkan, som en kriminalisering av en handling

alltid innebär, i det att handlingen i det allmänna rättsmedvetandet därigenom

ytterligare fastslas såsom otillåten och rättsstridig. "Verkan härav

bör ej underskattas. Ingen lär väl förvärva en fastighet genom bulvan utan

att han har förtroende för dennes pålitlighet. Växer det nu fast i det allmänna

rättsmedvetandet, att det är en brottslig handling att vid förvärv av fastighet

låta använda sig såsom bulvan åt någon, som icke utan tillstånd eller särskild

prövning äger förvärva densamma, kommer det sannolikt att möta svårigheter

att för genomförande av bulvanköp anskaffa pålitlig bulvan. Personer, som

»ro mana om sitt anseende, torde säkerligen icke komma att låta omvända sig

för sådant ändamål.

De skäl för en kriminalisering av bulvanskap, som sålunda anförts, har kommissionen

funnit vara sa tungt vägande, att kommissionen vid närmare övervägande

av saken funnit sig böra förorda en sådan anordning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

13

I avgiven reservation anförde herr Lindhagen i denna del följande:

I det nu framlagda förslaget har bulvanförhållandet även kriminaliserats

för att vinna en ökad effektivitet åt lagen och tillgodose på samma gång

det allmänna rättsmedvetandet. Denna befogade åtgärd har emellertid säkerligen

två sidor. Genom kriminaliserandet kommer domstolarnas krav på s. k.

full bevisning att ytterligare skärpas samt effektiviteten än mer äventyras.

Man må gärna säga, att principiellt måste bedömandet, huruvida ett bulvanförhållande

föreligger i ett visst fall, bli detsamma. Det är också mycket

möjligt, att detta inträffar i praktiken, för så vitt det gäller att avsR en

framställning om konstaterandet av ett bulvanförhållande. Hoppas man åter

på möjligheten, att domstolsvägen få ett socialt bedömande till stånd, är det

nog en utopi, att detta bedömande skall bli lika socialt förstående, om förhållandet

kriminaliseras, som om detta icke äger rum.

Då nu förevarande lagförslag för yttrande remitterades till lagrådet, upp- Det till^

tog detsamma bestämmelser, innefattande kriminalisering av bulvanskapet i re.mitterade

huvudsaklig överensstämmelse med jordkommissionens sistnämnda förslag. förslaget.

Lagrådet anförde härom i sitt yttrande:

Lagrådet har redan under 1 och 2 §§* framhållit vissa med denna lag- Lagrådet.

stiftnings egenartade karaktär sammanhängande synpunkter, vilka innebära en

särskild maning att å förevarande lagstiftningsområde framgå med försiktighet.

Yad lagrådet där uttalat i fråga om förutsättningarna för användandet

av det civila tvångsmedel, som i form av fastighetens exekutiva försäljning

skulle stå till buds, äger uppenbarligen och i än högre grad tillämplighet även

i avseende å det tvångsmedel, som jämlikt denna paragraf är avsett att komma

till stånd genom bulvanförhållandets kriminalisering, och de betänkligheter,

som härutinnan möta, äro enligt lagrådets åsikt av den betydelse, att lagrådet

anser sig böra bestämt avstyrka förslaget i denna del. Val må det vara sant,

att ur rättsprincipiell synpunkt något ovillkorligt hinder icke kan anses möta

att med straff belägga sådant kringgående av gällande förbud att förvärva och

behålla fast egendom, varom här är fråga, åtminstone såvitt angår bulvanförhållanden,

som kunna uppstå efter det eu lagstiftning av angiven beskaffenhet

kommit till stånd. En annan sak är emellertid, oin en sådan lagstiftningsåtgärd

lämpligen bör vidtagas. Redan de stora svårigheter, som under

detta lagstiftningsarbetes fortgång visat sig föreligga, då det gällt att söka

fastställa en definition å de företeelser, mot vilka man velat genom lagstiftningen

ingripa, tala emot att nu skrida till kriminalisering. För övrigt innebär ju

den föreslagna tvångsförsäljningen ensamt för sig ett —- låt vara av förhållandena,

sådana de trots gällande förbudslagstiftning på vissa håll utvecklat sig,

påkallat -—• så kraftigt ingrepp på ett område, som i allt fall åtminstone formellt

är ordnat i överensstämmelse med gällande lag, att man torde skäligen

böra för närvarande låta härvid bero. Först om det skulle visa sig, att man

ej enbart på denna väg kan hindra kringgåendet av förbudslagstiftningen, synes

det vara anledning tillgripa kriminalisering såsom ett yttersta medel för motverkande

av uppkomsten av bulvanförhållanden på ifrågavarande område. I

rak motsats häremot innebär förslaget, att straffbarhet kvarstår även efter

bulvanförhållandes frivilliga upplösning.

Departementschefen anförde vid den

följande:

slutliga föredragningen av lagförslaget Departementschefen.

1 Se ovan under 1 § första stycket.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskott et s utlåtande Nr 85.

Motionen

I: 284.

Utskottet.

1920 årsförslag.

1921 års förslag.

Med anledning av de starka betänkligheter, som inom lagrådet yppats mot

kriminalisering av bulvanförhallandet, har jag ansett mig höra om än med

tvekan ur förslaget utesluta bestämmelserna därom. Skulle det emellertid visa

sig, att man ej kan hindra kringgående av lagstiftning, avseende inskränkning

i rätten att förvärva fast egendom, genom att i de fall, då bulvanförhållande visas

föreligga, stadga allenast tvångsförsäljning av egendomen, torde till förnyat

övervägande få upptagas frågan, huruvida icke kriminalisering av bulvanförhållandet

är det lämpligaste medlet att söka förebygga dylikt kringgående.

I motionen I: 284 har herr Lindhagen hemställt, att riksdagen ville besluta

lagbestämmelser i och för bulvanförhållandets kriminalisering vad angår såväl

bulvanen som hans huvudman.

Till stöd för detta yrkande har herr Lindhagen anfört:

Det är tämligen ostridigt, att effektiviteten av en bulvanlagstiftning i fråga

om fast egendom är minst sagt oviss. Enligt propositionen har enligt min

uppfattning sannolikheten av effektivitet ytterligare minskats. Svårigheten

ligger i åstadkommande av bevis, som tillfredsställer den formella svenska

rättsskipningen. Något verksamt intresse för lagens tillämpning från lagens

handhavares sida måste befaras ofta icke stå till buds.

En lagstiftning om koncession för förvärv av fastighet, då bosättning ej

ifrågakommer, skulle _ i hög grad gynnat möjligheten att förekomma bulvanköp.

En sådan lagstiftning föreligger icke nu utan är uppskjuten till ytterligare

övervägande. En koncessionsplikt för trävarubolags tjänstemän m. fl.,

vilka så gott som uteslutande brukas till bulvanförvärv, är av propositionen

avvisad utan något skäl annat än det, som kan ligga uti avstyrkande utlåtanden.

För att göra lagstiftningen någorlunda verksam böra lagbestämmelser

redan nu åtminstone i sistnämnda avseende komma till stånd.

Om icke ens detta sker, kan man befara, att lagen ej får någon verkan efter

domstols prövning i avsevärd mån. Då återstår endast lagens verkan genom

sin egen tillvaro. Det får antagas, att man kanske på de flesta håll drager

sig försatt företaga en handling, som stämplas såsom olaglig, även om den ej

kan beivras, samt även avvecklar en del äldre bulvanköp. En sådan verkan

skulle emellertid säkerligen förökas, i fall såsom i jordkommissionens senaste

förslag och i det av regeringen till lagrådet remitterade förslaget ägt rum,

kriminalisering föreskrevs både för bulvanen och hans huvudman. I jordkommissionen

var jag skiljaktig på denna punkt med hänsyn till, att kraven

på bevisning skulle i domstolarna därigenom i ännu högre grad skärpas. Då

man nu emellertid av ovan angivna skäl ställes inför ett nödläge, synes mig

ingen annan utväg öppen än en kriminalisering.

På de av lagrådet anförda skäl ansluter sig utskottet, med avstyrkande av

det i motionen framställda yrkandet, till den ståndpunkt, som departementschefen

till nu förevarande spörsmål slutligen intagit.

8§.

Enligt jordkommissionens förslag av år 1920 ålåg det allmän åklagare att i

förekommande fall föra talan angående prövning, huruvida bulvanförhållande

beträffande fastighet förelåge.

I 1921 års kommissionsförslag stadgades, att länsstyrelse skulle verkställa

utredning rörande inom länet förekommande bulvanskap i fråga om äganderätt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

15

till fast egendom och att för sådant ändamål vissa angivna befattningshavare,

nämnder och styrelser vore pliktiga att hos länsstyrelse anmäla förmodade bulvanförhållanden.

Funne länsstyrelse giltiga skäl föreligga, skulle densamma

förordna allmän åklagare i orten eller särskild åklagare att anhängiggöra och

utföra talan rörande bulvanskap. Allmän åklagare var dock obetaget att

jämväl utan förordnande anhängiggöra talan.

Kommissionen, som beträffande förseelser mot vissa andra i kommissionens

komplex av lagförslag upptagna föreskrifter stadgat, att talan finge föras av

allmän åklagare allenast efter förordnande av länsstyrelse, anförde, att detta

föranletts av särskilda skäl, vilka icke förelåge beträffande bulvanskapet. Därtill

komme, att överträdelse av förbud mot bulvanskap enligt kommissionens förslag

vore .straffbelagt; och det syntes icke utan i alldeles särskilda undantagsfall

böra ifrågakomma att göra inskränkning i den talerätt rörande brott, som

tillkomme de allmänna åklagarna.

I avgiven reservation anförde herrar Jansson i Edsbäcken, Olsson i Kullenbergstorp

och Wohlin:

Kommissionen har föreslagit, att det skall vara allmän åklagare obetaget att

jämväl utan förordnande av Konungens befallningshavande anhängiggöra talan

i fråga om bulvanskap. Detta kunna vi för vår del ej finna lämpligt. .Enligt

förslaget åligger det befallningshavanden att låta verkställa utredning i sådana

mål, vilket synes förutsätta, att mål om bulvanskap i allmänhet, innan talan

anhängiggöres, bliva föremål för behandling hos befallningshavanden. Då

dessa mål med all sannolikhet torde bliva av både svårlöst och ömtålig beskaffenhet,

synes det oss som om det lämpligaste hade varit, att allmän åklagare ej

tillätes att anhängiggöra talan om bulvanskap med mindre befallningshavanden

därom förordnat.

Lagrådet har i sitt yttrande i denna del anfört följande:

Kemitterade förslaget står i denna del i överensstämmelse med kommissionens.

Det synes dock med skäl kunna ifrågasättas, om ej åt Konungens befallningshavande

bör överlämnas att besluta rörande anhängiggörande av talan om

bulvanförhållande. Därest, såsom lagrådet förut hemställt, ansvar icke stadgas

för den, som inlåter sig i bulvanförhållande, förfaller den av kommissionen

sist anförda betänkligheten. För övrigt må det erinras, att i åtskilliga andra

författningar rätten att besluta om åtal förbehållits överordnad myndighet, även

där fråga är om ansvar. Bortsett härifrån, synes emellertid ej minst med hänsyn

till de vaga bestämmelser, som i förslagets text kunnat givas rörande förhandenvaron

av bulvanförhållande, och det omdöme, som kräves för ett rätt bedömande

av fråga om ett kringgående av lag ägt rum eller icke, allmänna åklagaren

ej alltid kunna förväntas vara vuxen att härvidlag träffa ett riktigt avgörande.

Enhetligheten i bedömandet måste ock onekligen vinna på, att prövningen

i fråga om ett helt län förenas å .samma hand. Man synes med fog kunna

även i avseende å nu ifrågavarande mål tillämpa vad kommissionen själv

yttrar beträffande ovan antydda närbesläktade mål eller att genom den föreslagna

anordningen -— att det ankommer på Konungens befallningshavande att besluta

om talans anhängiggörande — vinnes trygghet, såväl att talan icke anställes

med mindre verkliga skäl därtill föreligga som ock att, då fastighetsinnehav

i strid med lagens anda och mening äger rum, detta icke lämnas opåtalat.

Lagrådet hemställer fördenskull, att i sista punkten av denna paragraf måtte

stadgas, att Konungens befallningshavande, då talan om bulvanförhållande

Lagrådet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.

finnes böra anställas, har att förordna allmänna åklagaren i orten eller, där så

anses lämpligt, särskild åklagare att anhängiggöra och utföra denna talan.

Departe- Departementschefen har i anledning av denna anmärkning anfört:

mentschefen. ya(] lagrådet sålunda hemställt har jag ej ansett mig böra biträda. Genom

att Konungens befallningshavande enligt förslaget har att ägna särskild uppmärksamhet

däråt, att inom länet förekommande bulvanförhållanden varda lagligen

beivrade, har Konungens befallningshavande erhållit särskild anledning

att övervaka underlydande åklagares utförande av talan angående bulvanförhållanden.

Att i ändamål att vinna större enhetlighet beröva de underlydande

åklagarna all talerätt lärer icke vara erforderligt. Däremot skulle

en sådan åtgärd kunna medföra antingen onödig omgång, därest befallningshavanden

skulle upplysningsvis höra de blivande vittnena i rättegången, eller

ock en schablonmässig handläggning hos befallningshavandena, vilka icke hava

samma kännedom om lokala förhållanden och personer, som de olika åklagarna

ute i bygderna.

Motionen

I: 284.

I motionen I: 284 har herr Lindhagen yrkat, att riksdagen ville dels besluta

till 8 § göra det tillägg, att envar äger att hos vederbörande angiva ett bulvanförhållande

och dels hos regeringen begära ett organiserat ingripande med stöd

av lagen mot alla enligt föregående utredningar redan specificerade fall av

skedda bulvanköp.

Till stöd för dessa yrkanden har i motionen anförts:

Den i lagen stadgade tillsyn över dess tillämpning kan befaras bliva ganska

slapphänt och ointresserad. Det bör därför till en början organiseras ett ingripande

med stöd av lagen mot alla enligt föregående utredningar redan specificerade

fall av bulvanköp. Dessutom synes i lagen böra särskilt angivas,

att vem som helst äger hos vederbörande till laga åtgärd angiva ett bulvanförhållande.

Ortsbefolkningen äger den bästa kännedomen och det största intresset.

Utskottet. I fråga om rätten till talan i mål angående bulvanskap ansluter sig utskottet

till den ståndpunkt, som intagits i den kungl. propositionen. Att i

enlighet med lagrådets hemställan göra allmän åklagares rätt att anhängiggöra

och utföra dylik talan beroende av särskilt förordnande av länsstyrelsen

torde, på sätt departementschefen framhållit, icke vara erforderligt eller lägligt.

Utskottet vill ifrågasätta, om icke landsfogdarna skulle i allmänhet vara

mest lämpade att såsom allmänna åklagare anhängiggöra och utföra talan av

nu ifrågavarande slag. Det synes ock utskottet kunna förutsättas, att, därest

länsstyrelse finner omständigheterna motivera förordnande av särskild åklagare,

densamma icke skall underlåta att därom träffa anstalt.

Vad därefter angår de i motionen framställda yrkandena om sådant tillägg

till förevarande paragraf, att envar skulle förklaras berättigad att hos vederbörande

angiva bulvanförhållanden, må framhållas, att dylik angivelserätt

givetvis kommer att förefinnas oberoende av tillfogandet av ett stadgande med

dylikt innehåll.

Beträffande slutligen motionärens yrkande om hänvändelse till regeringen

för åvägabringande av ett organiserat ingripande med stöd av lagen mot alla

enligt föregående utredningar redan specificerade fall av skedda bulvanköp så

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

17

är utgångspunkten för detta yrkande förmodligen att söka i vissa i den Widénska

utredningen av år 1913 samt i jordkommissionens betänkande delarna I och

III lämnade, å verkställda enquéter grundade uppgifter angående förekommande

fall av bulvanskap. Att märka är emellertid, att, såvitt man kan döma

av de lämnade redogörelserna för enquétesvaren, dessa i allmänhet icke torde innehålla

några bestämda uppgifter angående respektive fall, utan merendels innehålla

allenast uppgift om, att bulvanförhållande föreligger inom uppgiven

kommun, eller dylikt. Utskottet har i allt fall icke blivit övertygat om, att en

hänvändelse till regeringen i förevarande avseende skulle vara av behovet påkallad.

De i utredningarna åberopade fallen torde väl sannolikt utgöras av

mera kända sådana, vilka, därest de fortbestå, komma att bliva föremål för

beivran, utan att extraordinära åtgärder för ändamålet utöver de i lagen anvisade

behöva vidtagas. För att bringa lagens föreskrifter om skyldighet för

vissa befattningshavare, nämnder och styrelser att till vederbörande länsstyrelse

anmäla förmodade fall av bulvanskap till vederbörandes kännedom

kan emellertid vara att förorda, att nämnda föreskrifter införas i länskungörelserna,

därom Kungl. Maj :t torde kunna förväntas föranstalta.

Beträffande laqens ikraftträdande har i motionen 1:285 hemställts, att

lagen icke skulle äga tillämplighet å före tiden för dess ikraftträdande uppkomna

bulvanförhållanden annat än i den mån de fortbestode efter den 1 januari

1931.

Till stöd för detta yrkande har anförts, att, med hänsyn till att ett kringgående

genom bulvanförhållande av lagen den 4 maj 1906 hittills ej medfört

någon som helst laga påföljd, lagen icke borde givas sådan retroaktiv tillämplighet,

att den drabbade vid ikraftträdandet redan bestående bulvanförhållanden,

som avvecklades inom en tidsfrist av skälig längd, exempelvis 5 år.

Därigenom att lagens ikraftträdande uppskjutits till den 1 januari 1926

har enligt utskottets förmenande skälig tidsfrist för upplösande av bestående

bulvanförhållanden blivit lämnad. Utskottet tillstyrker alltså, att bestämmelsen

angående lagens ikraftträdande bibehålies i oförändrat skick.

Yrkande om lagstiftning angående förbud för vissa enskilda personer

att förvärva fastigheter av visst slag.

I motionen 1:284 har herr Lindhagen hemställt, att riksdagen ville till förstärkande

av den föreslagna bulvanlagens effektivitet besluta eller hos regeringen

begära förslag till lagbestämmelser i syfte att bolags styrelseledamöter

samt tjänstemän och andra hos bolag anställda personer jämte makar, såvitt

angår trävarubolag, icke må, där ej särskilda anledningar visas, förvärva jordbruksfastighet

med skogsmark.

I reservation till ett av jordkommissionen den 28 januari 1920 avlämnat förslag

till provisorisk lagstiftning mot bolags och föreningarnas jordförvärv

beträffande mellersta och södra Sverige framlade herr Lindhagen, med in
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. SO käft. (Nr 35.) 2

Utskottet.

Reservation

till jordkommissionens

betänkande

den 28 januari

1920.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.

stämmande i huvudsak av tre andra ledamöter i kommissionen, förslag till

lag angående förbud i vissa fall för enskilda personer att besitta fast egendom.

Enligt detta förslag fick bland annat enskild person, som både del i

ledningen av eller tjänstebefattning hos bolag, vars rörelse omfattade handel

med eller utnyttjande av skog eller skogsprodukter, icke utan särskilt tillstånd

med äganderätt besitta fast egendom. Vissa undantag från stadgandets

tillämpning föreskrevos emellertid.

1''^slaptill ''- ^ j°rdkommissionen senare samma år avgav förslag till bulvanlagstift
bulvan-

mng, anförde kommissionen i motiveringen till dessa förslag:

lagstiftning. Understundom hade såsom en utväg till lösning av det ifrågavarande lagstiftningsproblemet

föreslagits att utsträcka den beträffande bolag och föreningar

gällande förbudslagstiftningen till att omfatta även bolags styrelseledamöter

samt tjänstemän och andra hos bolag anställda personer, åtminstone

såvitt anginge trävarubolag, från vilka obestridligen den största faran i förevarande

avseende hotade. En förebild till sådan lagstiftning funnes i Norge.

Det vore visserligen obestridligt, att, då fråga vore om den norrländska förbudslagen,

man härigenom skulle träffa de kategorier, som hittills spelat

den ojämförligt största rollen såsom bulvaner. Men bristerna hos ett dylikt

system läge dock i öppen dag; systemet vore till sina verkningar å ena sidan

alltför begränsat och å andra sidan alltför vidsträckt. I det förra avseendet

kunde anmärkas, att en dylik lagstiftning lämnade fullständigt å sido de talrika

fall av bulvanköp, som förekommit i syfte att kringgå lagstiftningen mot

utlänningars rättsförvärv och om inskränkning i rätten att överlåta fast egendom,

och riktade sin uppmärksamhet allenast på bulvanköp, som ägde rum för

bolags räkning. Men ej ens i fråga om de senare förvärven kunde det av en

sådan lagstiftning förväntas, att den skulle visa sig synnerligen verksam, då

ju för ett bolag den möjligheten allltid stode öppen att såsom bulvaner anlita

personer, som ej stode i nyssnämnda ställning till bolaget. Å andra sidan

syntes det innebära en obillig stränghet att utan hänsyn till de i det särskilda

fallet föreliggande omtändigheterna ställa de personer, som här vore i fråga,

under strängare bestämmelser än dem, som gällde för svenska medborgare i

övrigt.

Herr Lindhagen framhöll i avgiven reservation nödvändigheten av att på en

gång stifta en lag om samtliga enskilda spekulanters skadliga fastighetsförvärv

och ej begränsa sig till allenast en del av detta sammanhängande område.

1921 års för- I sitt år 1921 avgivna betänkande framhöll jordkommissionen, att därest bobulvan

^ags styrelseledamöter och tjänstemän i fråga om rätt att göra fastighetsförvärv

lagstiftning, underkastades samma inskränkningar, som gällde för bolag, möjligheten för

bolag att för sina syftemål anskaffa fullt pålitliga bulvaner skulle ganska

effektivt begränsas. Genom kommissionens förslag hade dock berörda spörsmål

kommit i förändrat läge, i det att däri föreslagits bestämmelser, som avsåge

kontroll även å enskilda svenska medborgares förvärv genom köp, byte eller

gåva av fast egendom, därest de ej på ett stadigvarande sätt bosatte sig å

den förvärvade fastigheten. Genom dessa bestämmelser betoges bolagsfunktionärer

i ett flertal fall möjligheten att göra bulvanköp för sina bolags räkning.

Härtill komme, att det för mången torde synas såsom en obillig stränghet att

utan hänsyn till de i det särskilda fallet föreliggande omständigheterna för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

19

bolags funktionärer stadga strängare villkor för fastighetsförvärv än dem, som

gällde för andra svenska medborgare, vartill komme, att särskild lagstiftning

angående fastighetsförvärv genom bulvan i allt fall vore erforderlig. Kommissionen

ansåg sig förty ej böra förorda eu lagstiftning av omförmäld beskaffenhet.

Herr Lindhagen avgav reservation till detta betänkande, däri han anförde.

Jag nödgas vidhålla, att omsorgen om lagens effektivitet påkallar uttrycklig

bestämmelse därom, att ledamot i bolags styrelse och dess tjänstemän icke

må utan koncession förvärva jordbruksfastighet. Det är visserligen sant, att

genom förslagets krav på bosättning såsom villkor för koncessions! n besittning

omöjliggöras åtskilliga bulvanförvärv genom dylika personer. Lmellertid

kvarstår alltid möjlighet, att man för förvärv av en värdefull egendom

låter någon bosätta sig just på den lika väl som på något annat ställe. Dessutom

må ej förglömmas, att skogsbolagen ha en skara av underordnade tjänstemän

såsom skogvaktare in. fl., vilka niaste bosättas runt om i orterna, oadana

tjänstemän kunna därför bosättas på nyförvärvade fastigheter,

som inköpas i dessas namn, och de som äro bosatta å de före lagens tillkomst

lagligen förvärvade fastigheterna för närvarande i stor utsträckning

kunna efter lagens tillkomst i mån av behov överflyttas till nyförvärv med

bulvanbesittning. Föreskrives nu uttryckligen koncessionsplikt för alla dylika

tjänstemäns förvärv av jordbruksfastighet oavsett bosättning, så äventyrar man

ej de förenämnda äventyrligheterna åtminstone i dessa fall av en tolkning av

förekomsten utav ett bulvanskap.

Vid 1924 års riksdag väcktes i två likalydande motioner förslag om antagande

av en provisorisk lag om förbud för bolagsfunktionär och dennes make att förvärva

och besitta fast egendom å landet, vara de ej vore bosatta, under andra än

de i norrländska förbudslagen stadgade villkor. I över motionerna avgivet

utlåtande anförde andra lagutskottet, att utskottet funne sig ej kunna tillstyrka,

att det på grundval av motionerna skulle antagas en provisorisk lag i ämnet,

allrahelst som det enligt utskottets mening torde kunna förutsättas, ait den

blivande definitiva lagstiftningen i ämnet, såsom utskottet hemställt, komme att

inriktas ej blott på att förhindra uppkomsten av nya bulvanförhållanden utan

jämväl på att framtvinga ett avvecklande av redan bestående sådana. Mot lagförslaget

framställde utskottet därjämte anmärkningar av i huvudsak enahanda

innebörd som de, vilka i jordkommissionens år 1920 avgivna betänkande riktats

mot en på dylikt sätt anordnad lagstiftning. På grund härav och da lagförslaget

jämväl på grund av sitt innehåll i övrigt icke syntes vara av beskaffenhet att

höra läggas till grund för lagstiftning i ämnet, hemställde utskottet, att motionerna

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Mot utskottets utlåtande reserverade sig herr Lindhagen jämte tva andra

ledamöter. Riksdagens båda kamrar biföllo utan votering utskottets hemställan.

Vid föredragning i statsrådet av det föreliggande förslaget om bulvanlag

anförde departementschefen, att han icke ansett sig böra föreslå, att för bolagsfunktionärers

fastighetsförvärv uppställdes särskilda villkor.

Utskottet har ovan med vissa ändringar tillstyrkt det av Kungl. Maj:t framlagda

förslaget till lag om bulvanförhallande i fråga om fast egendom. Att

Motion i

ämnet vid

1924 års

riksdag.

Föreliggande

förslag

till bulvanlag

stiftning .

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

i omedelbar anslutning härtill och utan avvaktan a nagla erfarenheter om de

verkningar, som förenämnda förslag vid eventuellt antagande kan komma att

fa, förorda begäran om särlagstiftning a området beträffande vissa grupper

av enskilda personer, finner utskottet icke lämpligen böra komma i fråga. Utskottet

far sålunda avstyrka motionärens nu ifrågavarande yrkande.

Med stöd av det sålunda anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande

lagförslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick

antagas, måtte för sin del antaga följande

. I

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om bni vanförliål 1 ande i fråga om fast egendom.

Härigenom förordnas som följer:

Om bulvanförhållande och. åtgärder för upplösning därav. jpjj

1 §•

Befinnes, att i lag stadgat förbud

att utan tillstånd eller särskilt godkännande

förvärva eller behålla fast

egendom kringgås därigenom att den,

som har fång till viss egendom, är

bulvan för någon, mot vilken förbud,

varom nyss sagts, är i fråga om egendomen

gällande, i det att egendomen

huvudsakligen innehaves för dennes

räkning, skall domstol på talan av allmän

åklagare förordna, att, sedan domstolens

beslut vunnit laga kraft, överexekutor

skall efter ty nedan sägs

pröva, huruvida egendomen skall säljas

å offentlig auktion.

auktion.

Förordnande om försäljning skall av överexekutor meddelas, där ej av lagfartsprotokollet

framgår, att egendomen avyttrats. Visar sig sedermera, att

avtal, varigenom egendomen avyttrats, icke blivit beståndande, har överexekutor

att ånyo pröva, huruvida förordnande om försäljning skall meddelas.

Om vad i andra stycket stadgas skall erinran intagas i domstolens beslut.

1 §.

Befinnes, att i lag stadgat förbud

att utan tillstånd eller särskilt godkännande

förvärva eller behålla fast

egendom kringgås därigenom att den,

som har fång till viss egendom, är

bulvan för någon, mot vilken förbud,

varom nyss sagts, är i fråga om egendomen

gällande, i det att egendomen

huvudsakligen innehaves för dennes

räkning, skall domstol på talan av allmän

åklagare förordna, att, sedan sex

månader förflutit efter det domstolens

beslut vunnit laga kraft, överexekutor

skall efter ty nedan sägs pröva, huruvida

egendomen skall säljas å offentlig

2 §.

Av överexekutor i enlighet med bestämmelserna i 1 § meddelat beslut om

egendomens försäljning vare gällande, ändå att egendomen finnes hava varit av
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

21

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

yttrad eller sedermera avyttras. I övrigt skall så anses samt med ärendet i

tillämpliga delar så förfaras, som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats

förordnande om egendomens försäljning till gäldande av fordran, som däri äger

bästa förmånsrätt; och skall försäljning ske, ändå att innehavaren av den fordran

sådant bestrider. Å auktionen må egendomen ej inropas av bulvanen eller den,

för vars räkning bulvanförhållandet ingåtts. Vad i fråga om fast egendoms

försäljning och köpeskillingens fördelning utsökningslagen i övrigt stadgar beträffande

gäldenären skall i ärende, varom nu sägs, lämpas till bulvanen; och

skall denne vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 §

utsökningslagen gäldas ur den försålda egendomen.

3§.

3§.

1 mom. Domstolen må under rättegången

meddela bulvanen och den, för

vars räkning bulvanförhållandet ingåtts,

förbud att å egendomen avverka

skog annorledes än för dess husbehov

ävensom, därest särskild anledning

därtill föreligger, att från egendomen

bortföra stråfoder. Sådant förbud gäller

ock den, till vilken bulvanen eller

den, för vars räkning bulvanförhållandet

ingåtts, upplåtit rätt att å egendomen

avverka skog eller därifrån bortföra

stråfoder.

Förbud, varom nu sagts, träder utan hinder av klagan genast i kraft.

När skäl därtill äro, må domstolen helt eller delvis återkalla meddelat förbud.

Sedan blivit avgjort, att förordnande om egendomens försäljning ej kommer

att meddelas, eller ock sådan försäljning skett och auktionen vunnit laga

kraft, upphöre förbudet att gälla.

2 mom. Förbud, varom i 1 mom. sägs, må ock, evad saken förekommit vid

domstol eller icke, meddelas av Konungens befallningshavande och skall vad

i 1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning å sålunda meddelat förbud.

Innan Konungens befallningshavande meddelar förbud, skall vederbörande sakägare

beredas tillfälle att yttra sig i ärendet. Finner Konungens befallningshavande

saken sådan, att den ej kan tåla dylikt uppskov, må dock förbud meddelas

tillsvidare och intill dess annorlunda varder förordnat. Av Konungens

befallningshavande före rättegångs anhängiggörande meddelat förbud återgår,

om talan ej inom trettio dagar från det förbudet meddelades blivit anhängiggjord

vid domstol. Domstol äge ock, då saken är under dess prövning, helt eller delvis

återkalla av Konungens befallningshavande meddelat förbud.

1 mom. Domstolen må under rättegången

meddela bulvanen och den, för

vars räkning bulvanförhållandet ingåtts,

förbud att å egendomen avverka

skog annorledes än för dess husbehov

samt att därifrån bortföra stråfoder.

Sådant förbud gäller ock den, till vilken

bulvanen eller den, för vars räkning

bulvanförhållandet ingåtts, upplåtit

rätt att å egendomen avverka skog

eller därifrån bortföra stråfoder.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ansvarsbestämmelser.

4§.

Den, som med kännedom om förbud enligt 3 § överträder detsamma, straffes

med böter från och med tjugufem till och med femtusen kronor. Innefattar

förseelse, varom nu är fråga, förbrytelse jämväl mot 24 kapitlet allmänna

strafflagen eller mot någon angående skogsvården å enskild mark gällande författning,

skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kapitlet 1 § strafflagen är för

likartat fall stadgat.

5§.

Där till straff enligt 4 § dömes, skall tillika det avverkade virket,

där det ligger å skogen kvar eller, om det är bortfört, fortfarande är i avverkarens

besittning, ävensom stråfoder, där det fortfarande är i dens besittning,

som boitfört det, tagas i beslag och dömas förorutet; dock äge domstolen, då

fråga är om stråfoder, i stället förordna, att det skall på den skyldiges’bekostnad

återföras till den fastighet, varifrån det bortförts, därest sådant finnes

lämpligen och utan oskälig kostnad kunna ske. Förordnar domstolen, att bortfört

stråfoder skall återföras, eller undgår bortfört virke eller stråfoder beslag,

är den, som överträtt förbudet, skyldig att utgiva ersättning med belopp

motsvarande värdet därav. Har efter avverkningen eller stråfodrets bortförande

förbudet återkallats eller eljest gått åter eller blivit genom lagakraftvunnet beslut

upphävt, må icke påföljd, varom i denna paragraf sägs, ådömas.

Åklagare må med beslag belägga virke eller stråfoder, som kan dömas förbrutet.

Varder ej inom fyrtiofem dagar, från det beslag skedde, åtal i laga ordning

anhängiggjort, vare beslaget förfallet.

6 §•

Virke och stråfoder, som enligt denna lag dömas förbrutna, skola av åklagaren

säljas i den ordning, som om utmätta lösören stadgas. Begär, innan frågan om

förverkandet slutligen prövats, ägaren av virke eller stråfoder, som tagits i

beslag, att försäljning därav skall äga rum, eller finner, på anmälan av åklagare,

överexekutor, att fara är för virkets eller stråfodrets förstörelse eller att

kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, förordne överexekutor,

att godset skall säljas i den ordning nyss sagts; och skall i ty fall

godsets ägare, om lian är känd och inom riket boende, eller, där han bor utom

riket men inom riket har känt ombud, som äger att för honom mottaga stämning

och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens försorg bevisligen underrättas

om auktionen minst åtta dagar innan den hålles. Anmälan, varom

här ovan sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdiga personer

styrkt förteckning, utvisande godsets mängd och beskaffenhet.

Säljes i beslag taget virke eller stråfoder, innan det dömts förbrutet, skall,

till dess frågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

23

(Kuntjl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; ocli skall vad i 1G0 § utsökningslagen

sägs om sådana medels insättning i bankinrättning äga motsvarande tillämpning.

7 §.

Böter, som ådömas enligt 4 §, skola tillfalla kronan. Saknas medel till deras

fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

Genom försäljning av förbrutet virke eller stråfoder uppkommen behållning

och utdömd ersättning för virke eller stråfoder skola tillfalla kronan.

Om tillsyn å lagens tillämpning så ock om rättegången ock fullföljd

av talan.

8 §•

Det åligger Konungens befallningsbavande att ägna särskild uppmärksamhet

däråt, att inom länet förekommande bulvanförhållanden varda lagligen beivrade.

Landsfogde, landsfiskal, stadsfiskal, mantalsskrivningsförrättare, kommunalnämnd,

jordbrukskommission, skogsvårdsstyrelse och skogsvårdskommitté

ävensom, där skogsvårdsstyrelse icke utövar tillsyn över skogsvården, vederbörande

jägmästare skola, då anledning finnes till antagande att bulvanförhållande

föreligger, därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande. Där så anses

lämpligt, må Konungens befallningshavande förordna särskild åklagare att anhängiggöra

och utföra talan om bulvanförhållande.

9 §•

Mål, som i denna lag avses, instämmes till allmän underrätt i den ort, där den

fasta egendomen är belägen.

10 §.

Är anledning antaga, att av handling, som finnes i svarandes värjo, kan

i målet vinnas upplysning, som eljest ej är att tillgå, äger domstolen förelägga

svaranden att förete handlingen, dock ej, då fråga är om brev eller annat enskilt

meddelande eller då skäl finnes antaga, att handlingens företeende kan, oberoende

av målets utgång, lända svaranden eller någon, vilken med honom är i den

skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken om jäv mot domare sägs,

till skada eller synnerlig olägenhet. Vite må, där så finnes nödigt, av domstolen

föreläggas svaranden.

11 §•

Mal, som i denna lag avses, skall behandlas i den för brottmål stadgade ordning.

Har domstol genom beslut under rättegången meddelat förbud, varom i 3 §

sägs, eller ogillat yrkande om återkallande av sådant förbud, gälle angående

klagan däröver vad i 16 kapitlet 10 § rättegångsbalken stadgas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

12 §.

Klagan över överexekutors beslut i ärende, som omförmäles i 1 §, föres i den

ordning, som i utsökningslagen stadgas angående klagan över överexekutors utslag

i annat utsökningsmål än i 2 kapitlet nämnda lag sägs.

över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, varom i 3 § sägs, må ej

klagan föras.

13 §.

Då mål om upplösning av bulvanförhållande första gången förekommer inför

domstolen, skall anteckning därom ske i inteckningsprotokollet samt i intecknings-

eller fastighetsboken.

Har domstol meddelat förordnande enligt 1 §, åligger det domstolen att inom

fjorton dagar tillställa överexekutor avskrift av domstolens utslag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926.

B) att motionerna I: 284 och 285, i den män de icke kunna

anses besvarade genom vad ovan under A) hemställts, icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 maj 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow, Sigfrid Hansson, greve

Spens, Tjällgren, von Kock, Lindhagen* och Franzén;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Magnusson i Skövde*,

Ödström, Svensson i Skönsberg, Wallerius, Olovson i Västerås och Lindgren i

Dingelvik.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar von Sydow, greve Spens, Magnusson i Skövde och Wallerius,

vilka anfört:

»Det ifrågavarande av utskottet i huvudsak tillstyrkta lagförslaget berör ett

mycket ömtåligt ämne, nämligen okränkbarheten av formellt riktiga och lag
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.

25

färna fastighetsköp. Det synes oss uppenbart, att om man skall lagstifta i detta

ämne, man bör gå till väga med största försiktighet och se till att gränserna

för lagens tillämplighet äro noggrant utstakade. Så har icke skett i detta

fall, ty det för vår lagstiftning nya begreppet »bulvanskap», vars förefintlighet

är en förutsättning för lagens tillämpning, finnes icke i lagen tillräckligen

definierat. Det torde också böra anmärkas, att där bulvanskap blivit konstaterat

genom domstol och den genom bulvan inköpta egendomen förty skall säljas

å exekutiv auktion, detta sker i en ordning, som avviker från bestämmelserna

i utsökningslagen och kan medföra kränkning av inteckningshavares rätt.

Egendomen skall nämligen ovillkorligen försäljas oavsett köpebudets storlek.

Det är väl sant, att enahanda bestämmelser finnas i den norrländska förbudslagen

och i lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom in. m., men exekutiva försäljningar på grund av dessa lagar

torde endast i undantagsfall hava ägt rum, medan de däremot kunna bliva

ganska vanliga, om den nya lagen genomföres.

Emellertid är det uppenbart, att gällande lag bör efterlevas och icke får

kringgås. Utredningen i ärendet synes giva vid handen, att ett kringgående

av den norrländska förbudslagen ägt rum i sådan omfattning, att lagstiftningens

syfte i väsentlig mån icke blivit uppnått. Av denna anledning vilja vi

icke motsätta oss en lagstiftning av den art, som den nu föreslagna, men

anse oss, då vi för vår del i huvudsak giva vår anslutning till lagförslaget,

böra uttala den förhoppning, att lagens tillämpning måtte ske med sådan varsamhet,

att icke andra fastighetsköp bliva hänförda under lagen än sådana,

där det är fullt otvivelaktigt, att ett avsiktligt kringgående av förbudslagen

ägt rum.

I ett par punkter kunna vi emellertid icke instämma i utskottets tillstyrkande

av den föreslagna lagen. Enligt 10 § är för svarande uti mål angående bulvanskap

stadgad skyldighet att på föreläggande av domstolen förete handling,

som är i hans värjo och av vilken kan antagas i målet vinnas upplysning, som

eljest icke är att tillgå. Huruvida en sådan editionsplikt för svarande i rättegång

i allmänhet förefinnes enligt svensk lag, torde vara omtvistat, men så

mycket lärer vara visst, att den icke förefinnes för svarande i brottmål. Eu

skall enligt 11 § i lagen dessa mål behandlas i den för brottmål stadgade ordning.

Under sådana förhållanden anse vi det vara en kränkning av svarandens

rätt att här stadga den föreslagna editionsplikten för svaranden och sålunda

till hans nackdel ändra reglerna för brottmålsprocessen. Ty även om den handling,

som svaranden misstänkes hava begått, är stridande mot svensk lag, bör

han tillgodonjuta svensk rättegångsordning. Vi anse därför, att utskottet bort

tillstyrka,

att § 10 bort uteslutas ur lagen.

Ur flera synpunkter, icke minst eventuella inteckningshavares rätt, synes det

önskligt, att där bulvanköp skett, förhållandena må på godvillig väg bliva

ordnade före den nya lagens ikraftträdande, så att processer och exekutiva

auktioner i största möjliga utsträckning undvikas. Det förefaller oss som den

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. SO käft. (Nr 35.) 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr S5.

tid, som är tillmätt härför enligt lagförslaget, är väl knapp, då lagen skall

träda i kraft den 1 januari 1926. Vi anse därför, att utskottet bort tillstyrka,

att lagens ikraftträdande bort sättas till den 1 januari 1927.»

2) av herrar Sigfrid Hansson, Franzén, Magnusson i Kalmar, Hage, Svensson

i Skönsberg och Olovson i Västerås, vilka beträffande 1 § i lagförslaget ansett,

att densamma bort antagas i den uti propositionen föreslagna lydelsen.

3) av herr Lindhagen, vilken hemställt om bifall till de i motionen 1:284

punkterna 1), 3) och 4) framställda yrkanden.

Stockholm 1925. Kung! Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

251830

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:319 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bulvanförhållande i fråga om fast egendom dels ock i ämnet väckta s. 22 i texten