Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser i f råga om ersättning till expropriationsnämnd.

1925-02-13 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser i f råga om ersättning till expropriationsnämnd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till

Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser i f råga

om ersättning till expropriationsnämnd.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

165, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Osberg hemställt, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

till nästkommande riksdag inkomma med förslag till ersättning åt expropriationsnämnd.

Av motionens innehåll framgår, att motionären åsyftar, att till förebyggande

av oskäliga ersättningars utgående åt expropriation snämnder sådan ändring

måtte vidtagas i de för närvarande därutinnan gällande bestämmelser, att dylik

ersättning skulle utgå efter fastställd taxa i form av dagtraktamente och

reseersättning, därvid såsom en tänkbar möjlighet angivits, att taxan skulle

kunna upptaga skilda belopp, allt efter värdet av föremålet för expropriationen.

Beträffande de skäl, som av motionären anförts till stöd för den i motionen

gjorda hemställan, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Rörande ersättning åt expropriationsnämnd innehålla 66 och 67 §§ i

lagen om expropriation den 12 maj 1917 följande bestämmelser:

Ordförande och ledamöter i dylik nämnd skola njuta ersättning för uppskattningen

samt ordföranden därjämte för kallelser, protokollsföring och

beslutets avfattande i skrift med belopp, som bestämmes av rätten, om

överenskommelse ej träffas. Har expropriationsmålet återförvisats till nämnden,

skall ersättning för det arbete, som därav föranledes, ej tillkomma

nämnden, om ej rätten av särskild anledning det föreskriver.

Den exproprierande är pliktig gälda all av expropriationsmålets handläggning,

expropriationsersättningens bestämmande och fördelning eller eljest

av expropriationen följande kostnad. Dock äger han, om han utgivit kostnad,

som föranletts av ordförandes eller ledamots utevaro från sammanträde

tan laga förfall, söka kostnaden åter av vederbörande.

Under förarbetena till expropriationslagen har den med motionen avsedda

frågan varit föremål för ingående övervägande; och tillåter sig utskottet att

för frågans belysande lämna en kortfattad redogörelse härför.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 sand. 2 avd. 3 käft. (Nr 4—5.) 308 25 1

Motionens

innehåll.

Gällande

bestämmelser

i

ämnet.

Förarbetena

till de med

motionen

avsedda bestämmelser

m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittébetänkande

den 15 september

1910.

1913 års

riksdag.

* Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

Enligt 23 § i 1866 års förordning angående jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov gällde, att, därest någon, som suttit i expropriationsnämnd,

skulle \ ilja taga betalning därför, hade lian att anmäla det hos

ratten; och skulle rätten tillägga honom så mycket, som svarade emot hans

verkliga kostnad för förrättningen. Denna ersättning skulle gäldas av den,

som begärt expropriationen.

I det förslag till lag om expropriation, som den 15 september 1910 avgavs

av en för revision av expropriationslagstiftningen tillsatt kommitté,

föreslogs, att ordförande och ledamot i expropriationsnämnd skulle, utöver

resekostnadsersättning efter tredje klassen i gällande resereglemente’ erhålla

ordförande 25 kionor och ledamot lo kronor i ersättning för varje reseeller

förrättningsdag. Därjämte skulle ordföranden njuta gottgörelse för

kallelser, protokollsföring och beslutets avfattande i skrift med belopp, som

skulle bestämmas av rätten, om överenskommelse ej kunde träffas.

X niotio ernå till de sålunda föreslagna bestämmelserna hade kommittén

anfört följande:

>oDen lydelse stadgandet om nämndens rätt till ersättning för sitt arbete

erhållit r 23 ij av 1866 års förordning svnes vara grundad på antagande att

sådan ersättning i allmänhet icke skulle begäras. Emellertid har motsatsen

bin it regel, sus o in också är naturligt. Det lär även icke så sällan förekomma,

att ersättningen till nämnden bestämmes rikligare, än som kunde vara nödvändigt,

och. detta förhållande torde stundom liava ganska väsentligt bidragit

till expropriationskostnadernas förökande.

Ersättningen torde nu lämpligen begränsas i lag. Enligt kommitténs

förslag skall själva resekostnaden, då resor föranledas av expropriationen,

ersättas efter tredje klassen i resereglemente!, och skall härutöver ersättning’

innefattande såväl dagtraktamente som skälig gottgörelse för tidsspillan och

arbete, utgå till ordföranden med tjugufem kronor och till ledamot med

femton kronor för varje rese- eller förrättningsdag. Ordföranden synes därjämte

böra erhålla gottgörelse för protokollsföring, uppsättande av nämndens

utlåtande och annat dylikt arbete, vars verkställande det kan åligga honom

att besörja. Yid större expropriationer torde ordföranden ofta behöva anställa

sekreterare eller annat biträde, och bör ersättningen då bestämmas så

att kostnaden härför betäckes.»

I det till grund för proposition i ämnet till 1913 års riksdag ursprungligen

utarbetade, till lagrådet remitterade förslaget blevo emellertid de av

kommittén föreslagna bestämmelserna, då grunderna för ersättningen ansåges

höra bestämmas i administrativ ordning, utbytta mot ett stadgande av innehåll,

att ordförande och ledamöter i expropriationsnämnd skulle vara berättigade

till ersättning för uppskattningen enligt vad därom särskilt stadgades,

med rätt därjämte för ordföranden till särskild gottgörelse för kallelser m. m.

i enlighet med kommittéförslagets innehåll därutinnan.

Mot det sålunda föreslagna stadgandet framställdes vid granskning av

förslaget inom lagrådet anmärkning, därvid lagrådet yttrade följande:

»Att, såsom i förevarande lagrum förutsättes skola ske, fastställa allmängiltiga

grunder, efter vilka ordförande och ledamöter i expropriationsnämnd

skola åtnjuta ersättning för uppskattningen, torde stöta på stora praktiska

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskott ds utlåtande nr -i.

3

svårigheter. Ena gången kan det gälla ett vidlyftigt och invecklat expropriationsärende,

varför kräves ett tidsödande förberedande studium av handlingarna,

åtminstone från ordförandens sida, den andra gången åter ett

ärende, vars hela behandling av nämnden är undangjord på en eller annan

timme. Vid expropriation för en järnväg inträffar i allmänhet, att flera särskilda

expropriationsmål handläggas samma dag av expropriationsnämnder

med delvis växlande sammansättning.

Med hänsyn till det anförda liemställes, att bestämmelsen i fråga undergår

sådan ändring, att i enlighet med nu gällande ordning det anförtros åt

rätten att bestämma beloppet av den ersättning för uppskattningen, som skall

utgå till ordförande och ledamöter i expropriationsnämnd, för den händelse

överenskommelse därom ej träffas.»

På grund av lagrådets anmärkning fick stadgandet sedermera i propositionen

till 1913 års riksdag den avfattning, som detsamma numera äger; och framställdes

vid nämnda riksdag, därvid frågan om ny lagstiftning i ämnet på

grund av kamrarnas stridiga beslut förföll, ej något förslag till ändring beträffande

det ifrågavarande stadgandets innehåll.

I samband med att förslag till ny lag i ämnet genom proposition förelädes 1916 är

916 års riksdag — vilket förslag i nu förevarande del upptog enahanda

stadgande som i den föregående propositionen — väcktes inom andra kammaren

tvänne motioner i nu föreliggande spörsmål, den ena nr 245 av ett

trettiotal kammarledamöter, däribland herrar Osberg och Persson i Björsbyholm,

och den andra nr 250 av herrar Lubeclc och von Hofsten.

I den förra motionen framhölls, att vid domstolarnas fastställande av ersättning

åt expropriationsnämnd så olikartad uppfattning gjort sig gällande

om vad som kunde anses vara skälig ersättning för sådant uppdrag, att en

allmän önskan förefunnes om reglerande av dylik ersättning medelst enhetliga

bestämmelser i lag. I anslutning härtill yrkades av motionärerna,

att åt nu förevarande stadgande måtte givas sådan avfattning, att ordförande

och ledamöter i expropriationsnämnd bereddes ersättning med 15 kronor

för dag jämte gottgörelse för resekostnader samt därutöver ordförande särskild-gottgörelse

för kallelser m. in. i enlighet med propositionens innehåll

därutinnan.

I den av herrar Liibeck och von Hofsten väckta motionen framhölls, att,

på ''sätt svenska vattenkraftföreningen och svenska elektricitetsföreningen i

gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t redan den 28 juni 1910 framhållit, erfarenheten

givit vid handen, att dagarvoden för expropriationsnämnders ledamöter

i regeln beräknades oskäligt högt, nämligen till 50 ä 75 kronor förutom

gottgörelse för resor och vivre. Som följd härav hade det visat sig,

att i fråga om elektriska kraftledningar expropriationskostnaden ofta överstege

själva skadeersättningen. Det vore därför önskligt, att i lagen infördes

en sådan begränsning i förevarande hänseende, som upptagits i 1910 års

kommittéförslag; och framställdes av motionärerna förslag därom.

Någon realbehandling av ämnet medhanns emellertid ej vid 1916 års riks.

dag, varför de i motionerna innefattade framställningarna ej kommo under

bedömande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

1917 års

riksdag.

Motion av

liknande

innehåll vid

1924 års

riksdag.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

På följ and riksdag förelädes lagförslaget i oförändrad form åter riksdagen,

i anledning varav herrar Inibeck och von Hofsten inom andra kammaren i

motion nr 272 ånyo framställde ovan berörda ändringsförslag.

Lagutskottet hemställde emellertid, under åberopande av lagrådets förut

återgivna yttrande, att motionen icke måtte föranleda någon ändring i det

kungl. förslaget, och blev denna lagutskottets hemställan utan meningsskiljaktighet

av riksdagens båda kamrar bifallen.

Frågan upptogs ånyo i eu vid 1924 års riksdag inom andra kammaren av

herrar (Isberg och Persson i Björsbyholm väckt motion, nr 188. I denna

gjordes gällande, att det för nedbringande av expropriationskostnaderna,

vilka, i synnerhet då det gällde små förvärv, ofta uppginge till lika stort belopp

som värdet av den exproprierade egendomen, vore lämpligt, att i lag

fastställdes vissa grunder, efter vilka ersättningen till nämndens ordförande

och ledamöter skulle utgå. I sådant avseende kunde lämpligen tänkas ett

dagtraktamente av SO kronor samt reseersättning efter tredje klassen i gällande

resereglemente, varjämte bestämmelser borde meddelas om ytterligare

ersättning efter vissa grunder till ordföranden i egenskap av sammankallande

och protokollsförare. I anslutning härtill hemställdes om skrivelse till

Kungl. Maj:t med anhållan om förslag i ämnet till nästkommande riksdag.

Andra lagutskottet, som hade motionen till förberedande behandling, framhöll

i avgivet utlåtande nr 3, vad ock av den ovan lämnade redogörelsen

framgår, att de i motionen framförda synpunkterna redan vid expropriationslagens

antagande förelegat till bedömande utan att då vinna beaktande. Den

för bestämmande av ersättning åt expropriationsnämnden gällande ordning,

enligt vilken domstolen hade att, i händelse överenskommelse om ersättningens

storlek ej kunnat emellan vederbörande träffas, meddela bestämmelser

därom, syntes utskottet vara att föredraga framför den av motionärerna föreslagna

ordningen. Utskottet ville därvidlag särskilt erinra om att exproprierande

part, som funne framkomna ersättningsanspråk vara för högt tilltagna,

städse ägde tillfälle att vid domstolen före ärendets avgörande muntligen

eller i ingiven inlaga göra de erinringar emot de fordrade beloppens

storlek, vartill lian kunde finna sig äga fog.

Utskottets hemställan, som var enhällig, bifölls av båda kamrarna, av

första kammaren med 66 röster mot 35, vilka senare avgåvos för Infall till

motionen, samt av andra med 101 röster mot 47, likaledes avgivna för bifall

till motionen. Under förhandlingarna i kamrarna framhölls, att erfarenheten

av nu gällande ordning gåve vid handen, att den till nämndens ledamöter

utgående ersättning ofta bleve oskäligt hög. Sålunda omnämndes ett fall, där

ersättningen med sex gånger överstigit värdet av den med exprojnäationen

avsedda egendom. Därjämte åberopades till stöd för motionen, att jämlikt

93 § av järnvägstrafikstadgan den 24 januari 1914 utginge såsom gottgörelse

resekostnads- och traktamentsersättning enligt angivna klasser i resereglementet

till ordförande och ledamot i sådan skiljenämnd, som enligt samma §

hade att slita vissa tvister mellan statens järnvägar och trafikanter angående

skada å gods in. m. Möjligheten att vid domstol framställa erinringar mot

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4. 5

begäran om ersättning, som syntes oskälig, vore givetvis en fördel, men

allmänheten borde befrias från onödigt besvär.

Från olika håll framkomna, å gjorda erfarenheter grundade uttalanden

synas väl giva stöd för motionärens uppgift, att i åtskilliga fall till ledamöter

av expropriationsnämnd utgått i förhållande till det å saken nedlagda

arbete oskäligt hög ersättning. Vid övervägande av frågan, huruvida den

av motionären föreslagna ordningen skulle giva garantier för med rättvisa

och billighet mera överensstämmande resultat i förevarande avseende, liar

emellertid utskottet icke funnit anledning frångå sin i fjolårets utlåtande intagna

ståndpunkt. De uppgifter, som åvila en expropriationsnämnd och

särskilt dess ordförande, växla i hög grad från fall till fall och stå ingalunda

alltid i förhållande till värdet av den egendom, som är i fråga. Under sådana

omständigheter synes det utskottet, som om reglerna för ersättningens bestämmande

böra vara sådana, att de lämna rum för rimlig anpassning allt

efter förhållandena i de särskilda fallen. Härtill gives möjlighet med de

för närvarande i ämnet gällande bestämmelser, en möjlighet, som däremot

skulle försvinna i och med genomförandet av den av motionären föreslagna

omläggningen. I motionen har visserligen framkastats tanken på tillitandet av

skilda ersättningstaxor allt efter värdet av den egendom, som med de särskilda

expropriationsförrättningarna avses. Med hänsyn till det redan anförda

torde dock denna utväg få anses föga ändamålsenlig. De av motionären påpekade

missförhållandena torde, såsom utskottet i fjol anmärkte, inom den

nuvarande anordningens ram kunna förebyggas därigenom, att vederbörande

exproprierande part, i den män anledning därtill gives, inför domstolen före

ärendets slutförande framställer anmärkning mot de begärda ersättningsbeloppens

storlek. Att sålunda framställda anmärkningar av vederbörande domstol

vinna skäligt beaktande, torde med fog kunna förutsättas.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 13 februari 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, Sigfrid Hansson, greve

Spens, Tjällgren och Frändén, fröken Hesselgren samt herr Åkerberg;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Ödström, Johansson

i Kälkebo, Holmström i Stockholm''-'', Svensson i Skönsberg, Anderson i Storegården

och Pettersson i Hällbacken.

Utskottet.

''■) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr é.

Reservation

av herrar Tjällgren och Johansson i Kälkebo, vilka ansett, att utskottets

utlåtande bort hava följande lydelse:

»I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

165, —--från onödigt besvär.

Från olika håll framkomna, å erfarenhet grundade uttalanden synas giva

stöd för motionärens uppgift, att ledamöter i expropriationsnämnd fordrat

ersättning, som icke stått i rimligt förhållande till det nedlagda arbetet.

Den utväg, vederbörande part äger tillgripa, då anmärkning mot ersättningsbelopps

storlek anses kunna göras, nämligen att hänskjuta frågan till domstols

avgörande, måste med hänsyn till den ställning, expropriationsnämndeina

intaga såsom organ för slutgiltigt fastställande av ersättningar parterna

emellan, anses för nämndernas egen ställning mindre tilltalande och icke

ägnad att stärka deras anseende. Utskottet anser därför att, på sätt i motionen

föreslås, till övervägande bör upptagas frågan om bestämmande av

ersättningen till expropriationsnämnderna i enlighet med vad som angives

i ovan relaterade kommittébetänkande av den 15 september 1910. Dock vill

utskottet ej direkt förorda detta förslag, utan bör detta upptagas till förnyad

omprövning.

Eu annan likaledes tänkbar utväg vore att bestämma ersättningen i enlighet

med vad som gäller för nämndeman i vattenrättsdomstol, med vilket

uppdrag ledamotskapet i expropriationsnämnd enligt utskottets mening kan

i stort sett jämställas. Utöver dagarvode bör givetvis komma särskild ersättning

till ordföranden för kallelse, protokollsföring och beslutets avfattande,

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning och förslag till ändrade bestämmelser i fråga om

ersättning till expropriationsnämnder.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.