Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade bestämmelser rörande expropriation av mark till uppförande av byggnader för ideellt ändamål.

1925-02-13 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:5, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade bestämmelser rörande expropriation av mark till uppförande av byggnader för ideellt ändamål.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1925 kl. 2 e. ni.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade

bestämmelser rörande expropriation av mark till

uppförande av byggnader för ideellt ändamål.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 12,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Berge hemställt, att riksdagen

måtte besluta viss, nedan närmare angiven ändrad lydelse av 1 § 8

och 104 § av lagen den 12 maj 1917 om expropriation, vilka lagrum innehålla

bestämmelser, avseende expropriation av mark till uppförande av byggnader

för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor m. m.

Nämnda lag stadgar i 1 §, att fastighet, som tillhör annan än kronan,

må tagas i anspråk genom expropriation, om Konungen prövar det nödigt

för vissa i §:n närmare angivna ändamål, däribland enligt punkt 8 »/or

att bereda befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort mark till uppförande

av byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller

åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande eller annat

därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt.»

Såsom allmän regel gäller enligt 5 § 2 st., att, då mer än ett område finnes

vara tjänligt för det avsedda ändamålet, expropriationsrätt ej må meddelas

beträffande område, vars avstående eller upplåtande medför större olägenhet,

än nödigt är.

Under en särskild avdelning i lagen givas uti 102—105 §§ vissa närmare

bestämmelser om expropriation av mark till uppförande av byggnader för

överläggningar eller föredrag. Enligt 102 § må sålunda rätt till expropriation

för ändamål, som i 1 § 8 sägs, ej beviljas annan än kommun eller municipalsamhälle,

inom vars område den mark, expropriationen skall avse, är belägen,

aktiebolag eller registrerad förening. Sådan rätt må vidare enligt

104 § beviljas »endast i fråga om obebyggd mark, belägen å sådan ort på landet,

varest särskild svårighet att genom avtal förvärra erforderlig mark visas möta

på grund därav, att all jord inom ett vidsträckt område tillhör samme eller ett

fåtal ägare». Därjämte föreskrives i 103 §, att expropriationsrätt för ändamål,

som nyss sagts, ej må beviljas bolag eller förening, utan att i bolagsordningen

eller föreningens stadgar intagits noggrann uppgift å ändamålet

för bolaget eller föreningen, och att bolagsordningens eller stadgarnas be
-

Gällande bestämmelser

i ämnet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr o.

Uttalanden

vid lagens

tillkomst.

stämmelser härom ej få ändras utan Konungens medgivande, så länge bolaget

eller föreningen är ägare av den exproprierade fastigheten. Slutligen

är enligt 105 § beträffande fastighet, som exproprierats för nu ifrågavarande

ändamål, lösningsrätt medgiven i viss större utsträckning, än eljest är fallet.

Beträffande förutnämnda stadgande i 5 § 2 st., vilket återfanns redan

i det förslag till lag i ämnet, som av Kungl. Maj:t förelädes 1913 års riksdag,

anförde vederbörande departementschef vid förslagets remitterande till

lagrådet år 1912:

»Ofta nog kan förhållandet vara, att det med en expropriationsansökning

avsedda området icke är det enda, som lämpar sig för expropriationsändamålet.

Sådant torde mera sällan framgå av ansökningen, men däremot ligger

nära till hands, att jordägaren, då han höres över denna, gör invändning

om att något annat honom eller måhända en annan jordägare tillhörigt

område, som är tjänligt för ändamålet, kan tagas i anspråk med mindre

olägenhet för ägaren. Särskilt då det gäller att expropriera en del av en

fastighet för ett syfte, som är ägnat att vålla ägaren skada eller obehag, är

det för honom av vikt att expropriationsområdet icke lägges för nära hans

bostad, trädgård eller andra särskilt ömtåliga delar av den återstående fastigheten.

Kan sådant förhållande visas, är det otvivelaktigt förtjänt av beaktande.

Sökanden har icke befogat anspråk på att erhålla just det av honom

begärda och i regel enligt hans mening tjänligaste området, ifall dess avstående

eller upplåtande skulle medföra särskild olägenhet för ägaren och ett

annat område, som likaledes motsvarar ändamålet, står till buds. Ansökningen

bör i dylikt fall avslås.»

Stadgandet i 104 § återfanns i huvudsakligen enahanda lydelse och med

samma ^beteckning i det av Kungl. Maj:t vid 1916 och 1917 års riksdagar

framlagda förslaget till expropriationslag, dock att detta förslags 104 § tillika

innehöll bestämmelse, att, innan expropriationsrätt för i §:n omförmälda ändamål

beviljades aktiebolag eller förening, yttrande över ansökningen skulle

inhämtas från kommunalstämman i den kommun, där marken vore belägen.

Till utveckling av §:ns innebörd anförde departementschefen vid remitterandet

av förslaget till lagrådet:

»Därigenom att expropriationsmöjligheten inskränkes till de orter, där

utan expropriation mark endast skulle kunna förvärvas på större avstånd,

gives även ett lämpligt uttryck däråt, att sökanden icke under alla förhållanden

kan hava anspråk på att erhålla mark med den bästa och mest centrala

belägenhet. En sådan bestämmelse har därför upptagits i det nya

förslaget. — Ehuru tillämpningen av expropriationslagstiftningen i denna del

icke kan inskränkas till sådana fall, då ett samhälle finner expropriationsändamålet

så behjärtansvärt, att samhället vill självt åtaga sig dess förverkligande,

synes det dock, när expropriationsrätt sökes av annan än ett samhälle,

vara av vikt, att någon kommunal representation får yttra sig över

ansökningen; härigenom bör kunna vinnas en värdefull ledning för bedömande,

hur stort och allmänt känt det behov är, som skulle fyllas genom

expropriationen.»

Mot den föreslagna bestämmelsen i sistnämnda hänseendet anmärkte lagrådet,

att den icke syntes erforderlig, då det torde kunna överlämnas till

Konungen att avgöra, vilka yttranden borde i ärendet inhämtas före det
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

9

sammas avgörande. Tillika framhölls, dels att det stundom vore lämpligare,

att yttrande i frågan avgåves av vederbörande kyrkostämma, dels ock att,

när marken vore belägen inom municipalsamhälle, municipalstämman syntes

vara närmare än kommunalstämman att avgiva utlåtande i ärendet.

På lagutskottets hemställan utgick sedermera ifrågavarande bestämmelse.

Utskottet anförde till stöd för sin hemställan härutinnan, att föreskriften

icke vore behövlig, under vissa förhållanden kanske icke ens lämplig.

I förevarande motion anföres beträffande 1 § 8 och 104 § i lagen följande:

»Under de år dessa lagbestämmelser varit gällande har det visat sig, att

de haft en avvärjande verkan gentemot eventuella sökande, och tillämpningen

har kunnat bliva sådan, att ingen expropriationsrätt för ifrågavarande ändamål

beviljats. Samma förhållande kommer säkerligen att äga rum så länge

bestämmelserna kvarstå oförändrade.

Då det i 1 § 8 sägs väsentlig’ del av befolkningen, så har detta uppenbart

givit anledning till att kommunalfullmäktige hörts i saken, och då dessa

med en liten majoritet avstyrkt, så ha vederbörande fått avslag på sin ansökan.

Med anledning därav anser jag det vara behövligt att utbyta ordet

väsentlig mot avsevärd.

Det har vidare visat sig vara väl behövligt att i 104 § efter ''erforderlig

mark’ införa med lämpligt läge, ty någon hänsyn måste tagas till den befolknings

boningsplatser, från vilken ansökan utgått, och i allmänhet bör väl en

byggnad, avsedd för berörda ändamål, vara belägen i eller nära ett folkcentrum.

»

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer motionären, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i nu gällande lag om expropriation, att 1 § 8

och 104 § få följande lydelse:

1 § 8. För att bereda befolkningen eller en avsevärd del därav å en ort

mark till uppförande av byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna

frågor eller åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande

eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt.

104 §. Expropriationsrätt för ändamål, som i 1 § 8 sägs, må beviljas

endast i fråga om obebyggd mark belägen å sådan ort på landet, varest särskild

svårighet att genom avtal förvärva erforderlig mark med lämpligt läge

visas möta på grund därav, att all jord inom ett vidsträckt område tillhör

samme eller ett fåtal ägare.

Till belysning av frågan, huru de med motionärens ändringsförslag avsedda

bestämmelserna hittills verkat, har utskottet låtit undersöka, i vilken utsträckning

efter lagens ikraftträdande ansökningar förekommit om rätt till

expropriation för det i 1 § 8 omförmälda ändamål. Därvid har befunnits, att

allenast två dylika ansökningar hittills synas hava varit föremål för Kungl.

Maj:ts prövning. Av dessa beviljades den ena genom Kungl. Maj:ts beslut

den 18 juni 1920. Jordägaren hade i detta fall förklarat sig villig upplåta

marken, men för säkerställande av den tillämnade byggnadens rätta användning

önska expropriation i laga ordning. Yttrande från kommunal representation

infordrades ej i detta ärende. Så skedde däremot beträffande den

andra ansökningen. Yttrandet gick i detta fall i avstyrkande riktning. Ansökningen

blev ock genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 mars 1924 avslagen.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1925. 9 sand. 2 avd. 3 käft. (Nr 4—5.) 308 25 2

Innehållet i

motionen.

Hittillsvarande

fall

av ansökningar

om

expropriation

för de i 1 § 8

angivna

ändamål.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr o.

Såsom motivering till beslutet anfördes, att den till expropriering avsedda

marken icke visats vara belägen å sådan ort, varest särskild svårighet att

genom avtal förvärva erforderlig mark mötte på grund därav, att all jord

inom ett vidsträckt område tillhörde samme eller ett fåtal ägare. Handlingarna

i ärendet gåvo vid handen, att inom ett område, begränsat av en

cirkel med församlingens kyrka såsom medelpunkt och en radie av 3 km.

(marken, som avsågs med ansökningen, var belägen c:a 700 m. från kyrkan)

torde funnits något över 100 enskilda fastighetsägare.

Såsom bekant "var genomförandet av nu gällande lagstiftning om expropriation

förknippat med mycket betydande svårigheter. På olika punkter

gingo meningarna starkt i sär och detta var icke minst fallet beträffande

frågan, om och i vilken utsträckning rätt till expropriation borde medgivas

för sådana ändamål, som omförmälas i 1 § 8 av den nuvarande lagen.

I denna del lyckades man först omsider genom ömsesidiga eftergifter att

komma till resultat.

Yid bedömandet av frågan, huru de hithörande bestämmelserna hittills

verkat, må ej förglömmas, att förefintligheten av desamma säkerligen, efterhand

som kännedomen därom vunnit insteg, i åtskilliga fall haft till följd

ett frivilligt avstående av mark för däri avsedda ändamål. Såsom förutsättning

för att ändringar nu må vidtagas uti ifrågavarande bestämmelser i den

av motionären avsedda riktning synes utskottet med fog böra krävas, att

erfarenheten under de hittills gångna åren sedan lagens ikraftträdande bestyrkt

behovet av sådana ändringar. Ett klarläggande härav synes emellertid

utskottet ej hava medelst motionen åvägabragts.

Yad beträffar det i motionen föreslagna utbytet av ordet »väsentlig» i 1 § 8

mot uttrycket »avsevärd» torde med fog kunna anmärkas, att, även om någon

nyansskillnad mellan dessa båda uttryck förefinnes, densamma i allt fall ej

är tillräcklig för att en dylik ändring skulle bliva av någon nämnvärd praktisk

betydelse. I fråga om det föreslagna införandet av orden »med lämpligt

läge» i 104 § må framhållas, att, i den mån det i §:ns senare, av ändringsförslaget

ej berörda del uppställda villkoret, att all jord inom ett vidsträckt

område skall tillhöra samme eller ett fåtal ägare, ävensom lagens bestämmelser

i övrigt giva rum för ett tillgodoseende av de synpunkter, som ligga

bakom motionärens yrkande i denna del, desamma säkerligen även med lagrummets

nuvarande lydelse skola vinna vederbörligt beaktande vid Kungl

Maj:ts prövning av hithörande ansökningar.

Med stöd av det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 13 februari 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr <5.

11

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Fetrcn, Linder, Sigfrid Hansson, greve

Spens, Tjällgren och Frändén, fröken Hesselgren samt herr Åkerberg;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hagman, Ödström,

Johansson i Kälkebo, Holmström i Stockholm*, Svensson i Skönsberg och Anderson i

Storegården.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.