Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vädd motion om statens övertagande av hela verksamheten för fullföljande av lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

1925-03-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:9, Utlåtande i anledning av vädd motion om statens övertagande av hela verksamheten för fullföljande av lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 1).

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1925 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av vädd motion om statens övertagande av hela verksamheten

för fullföljande av lagen om försäkring för olycksfall i

arbete.

I en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 109,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Osberg hemställt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville skyndsamt

verkställa utredning om sådan ändring, som kunde anses behövlig för

statens övertagande av hela verksamheten för fullföljande av lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, både beträffande förvaltningen och skadeersättningar,

samt föT riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

Beträffande vad av motionären anförts till stöd för ifrågavarande hemställan

får utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Enligt gällande lag om försäkring för olycksfall i arbete av den 17 juni 1916 äger Gällande bedylik

försäkring rum antingen i riksförsäkringsanstalten, vilken är ett av staten f^ncTin ^m

för ändamålet inrättat ämbetsverk, eller ock i sådant för ändamålet bildat ömsesidigt

olycksfallsförsäkringsbolag, vars delägare äro arbetsgivare och för vars

förbindelser delägarna svara med obegränsad personlig ansvarighet. — Antalet

dylika ömsesidiga bolag, vilka vid sidan om riksförsäkringsanstalten driva försäkring

enligt olycksfallsförsäkringslagen, utgör f. n. 12. — Medan riksförsäkringsanstaltens

verksamhet omfattar cirka 9/10 av arbetsgivarna och 2/3 av

årsarbetare, inberäkna! statens, falla under de ömsesidiga bolagens verksam;- het återstående cirka 1/10 av arbetsgivarna och 1/3 av årsarbetare.

Frågan om en sådan omläggning av det nuvarande systemet för den sociala

olycksfallsförsäkringens handhavande, att detsamma skulle ankomma enbart å

en statens anstalt, har förut upprepade gånger varit föremål för riksdagens

bedömande. Redan vid tillkomsten av 1916 års lag var en Sådan anordning av

försäkringen ifrågasatt och meningarna i berörda spörsmål synnerligen delade.

I ett vid 1920 års riksdag — således efter endast ett par års tillämpning av lagen

— av andra lagutskottet avgivet, av riksdagens båda- kamrar godtaget

utlåtande angavs frågan påkräva en ingående undersökning. Vidtagandet av

en sådan undersökning ingick ock bland de arbetsuppgifter, som ankommo å den

s. k. socialförsäkringskommittén. Nämnda kommitté kom dock ej att taga

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 sand. 2 avd. 6 höft. [Nr 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

ståndpunkt till frågan i vidare mån, än att i eu av kommittén den 29 januari

1921 avlåten skrivelse med förslag till vissa ändringar i olycksfallsförsäkringslagen

uttalades, att kommitténs flesta medlemmar gåve sin principiella anslutning

till ett system med enbart en statsanstalt såsom bärare av den sociala

olycksfallsförsäkringen. Ej heller kommittén för socialförsäkringens organisation,

vars arbetsuppgifter omfattade jämväl nu förevarande spörsmål, kom att slutligt

behandla detsamma, innan sagda kommittés arbete genom Kungl. Maj:ts

beslut den 7 december 1923 förklarades skola vila för att icke utan Kungl. Maj:ts

särskilda medgivande ånyo upptagas.

Millioner av i tvenne vid fjolårets riksdag väckta motioner framställdes yrkande om sådan

innehåll vid ändring i olycksfallörsäkringslagen, att från och med innevarande års ingång

7,u *ta"S försäkrin2 enliSt samma lag endast skulle få äga rum i riksförsäkringsanstalten,

därvid av motionärerna avsågs, att de ömsesidiga bolagen skulle avvecklas medelst

likvidation.

I ett över dessa motioner avgivet, med nr 25 betecknat utlåtande anförde

andra lagutskottet, efter erinran att den av Kungl. Maj:t den 1 september 1923

tillsatta s. k. statens besparingskommitté vore sysselsatt med frågor, som avsåge

socialförsäkringens organisation, bl. a. följande:

feedan de ömsesidiga bolagen numera under lagens mer än sexåriga tillämplighetstid

fått i enlighet med lagens bestämmelser utveckla sig såsom, jämsides

med riksförsäkringsanstalten, bärare av ifrågavarande försäkringsverksamhet,

måste givetvis för ett upprivande av det nuvarande systemet och dess ersättande

med ett till grunden helt olika sådant krävas, att den hittillsvarande anordningen

i tillämpligheten visat sig förknippad med sådana olägenheter, att en

dylik omläggning kunde anses vara av förhållandena påkallad.

Obestridligt torde vara, att det nuvarande systemet med olycksfallsförsäkringens

uppdelning på statlig och enskild verksamhet visat sig ägnat att medföra

ej oväsentliga olägenheter i flerahanda hänseenden. Särskilt syntes de

yttringar, som den på grund av systemet oundvikliga konkurrensen emellan

den statliga anstalten och de ömsesidiga bolagen efter hand tagit, visat sig medföra

en ej önsklig ojämnhet i fråga om premiedebiteringen samt innebära besvärande

irritationsmoment till men för samarbetet emellan den statliga anstalten

och bolagen.

En huvudpunkt vid bedömandet av hithörande förhållanden måste givetvis

vara, i vad mån det nuvarande systemet tenderade till att de skadades rätt i

ersättningsfrågor ej skulle vederbörligen ses till godo. Om ock vad i motionerna

därutinnan anförts finge anses innehålla tydliga överdrifter samt arbetsgivare,

anslutna till de ömsesidiga bolagen, allmänt visade månhet att i ersättningsfrågor

hävda sina irbetarcs intressen gent emot bolagen, gällde dock, att

den för de försäkrade förefintliga besvärsrätten i ersättningsfrågor — särskilt

vad anginge de kategorier av försäkrade, vilkas förmåga att tillvarataga egna

intressen vore minst — icke utgjorde någon mera verksam garanti för tillgodoseendet

av de försäkrades rätt, samt att den vid lagens tillkomst i enahanda

syfte träffade anordningen, att försäkringsrådet skulle äga rätt att även i fall.

där klagan ej förts, upptaga försäkringsärenden till granskning för eventuell

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 3

rättelses åvägabringande under de senaste åi eu allt mindre kommit till användning.

Men även om det finge anses klarlagt, att ej oväsentliga olägenheter visat

sig förbundna med det nuvarande systemet i dess hittillsvarande tillämpning,

gälide det emellertid att bedöma, i vad mån det kunde antagas vara underlägset

andra organisationsformer, som kunde tänkas komma till användning i

dess ställe. Att det, innan en ingående undersökning av hithörande förhållanden

kommit till stånd, icke läte sig göra att intaga en definitiv ståndpunkt till

föreliggande spörsmål, syntes utskottet uppenbart. I skilda länder rådde olika

system i förevarande avseende, av vilka ett vart säkerligen hade sina fördelar

och sina olägenheter. Utan att således vara berett att uttala någon förhandsståndpunkt

i frågan ville utskottet dock hava framhållit, att vägande skäl

syntes utskottet tala för den meningen, att det ur principiell synpunkt skulle

vara förenat med väsentliga fördelar, om den sociala olycksfallsförsäkringen

organiserades så, att konkurrens om försäkringen icke förekomme. Likaledes

syntes det påtagligt, att genom åvägabringande av enhetlighet beträffande

handhavandet av den sociala olycksfallsförsäkringen det skulle bliva vida lättare

att inrangera olycksfallsförsäkringen under ett för samtliga grenar av socialförsäkringen

gemensamt system.

Sett ur arbetsgivarnas synpunkt måste det emellertid te sig såsom ett berättigat

önskemål, att, i den mån så kunde ske utan åsidosättande av arbetarnas

rätt och intresse, arbetsgivarna, vilka ju själva bure kostnaderna för olycksfallsförsäkringen,

finge hava sin hand med i ordnandet av försäkrings verksamheten.

I vilken utsträckning och på vad sätt så kunde lämpligen ske, läte sig

emellertid ej i frågans dåvarande läge bedömas.

Av det anförda torde framgå, att det finge anses uteslutet, att på grundval

av de förevarande motionerna skulle vidtagas ändringar i olycksfallsförsäkringslagen

av sådan innebörd, att från och med 1924 års utgång försäkring enligt

lagen skulle få äga rum endast i riksförsäkringsanstalten, medan åter de

befintliga ömsesidiga bolagen skulle ställas å avveckling.

Därest, emot vad utskottet förutsatte såsom antagligt., statens besparingskommitté

icke skulle komma att ingå i prövning av förevarande organisationsfråga

med eventuellt angivande av riktlinjer för en omläggning av det nuvarande

systemet med försäkringens uppdelning på statlig och enskild verksamhet,

syntes utskottet önskligt, att den av Kungl. Maj:t å sin tid i anslutning till uttalanden

från riksdagens sida igångsatta, men dåmera tillsvidare avbrutna

undersökningen av hithörande förhållanden i en eller annan form ånyo upptoges

till slutförande.

Att vid ovan angivna förhållanden i en skrivelse till Kungl. Maj:t skulle

givas uttryck för en anslutning under vissa betingelser till de i motionerna

framförda förslagen, syntes utskottet ej vara lämpligt. Däremot syntes det

utskottet lägligt, att riksdagen hemställde till Kungl. Maj:t, att vid den fortsatta

behandlingen av liithörando frågor inom socialförsäkringens område de

i motionerna väckta förslagen jämte de däröver avgivna yttrandena måtte,

under iakttagande av det ovan framhållna behovet av enhetlighet i organisationsliänseende,

vinna det beaktande, vartill motionernas och yttrandenas innehåll

kunde giva anledning.

På grund av vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet, att riksdagen

ville i skri velse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vid den fortsatta

behandlingen av ovanberörda spörsmål å socialförsäkringens område,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Slf drus b v.ipaiin

{inkommit

tes {inslag

awjucrnle socialförsäkringens

organisation.

under iakttagande av beliovet av enhetlighet i organisationshänseende, beakta

de i motionerna framförda förslagen i förening med innehållet i de över motionerna

avgivna yttrandena.

Detta utskottets utlåtande blev av riksdagens båda kamrar bifallet.

Statens besparingskommitté bär numera den 19 sistlidne februari avgivit

betänkande med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation.

I berörda betänkande har anförts bl. a.:

En tillfredsställande organisation av den sociala olycksfallsförsäkringen borde

uppfylla bland annat följande villkor. Dels måste garantier finnas för att de

skadades rättsanspråk bleve riktigt bedömda, dels borde åt arbetsgivarna,

vilka bestrede försäkringskostnaderna, lämnas tillfälle att organisera administrationen

så praktiskt och ekonomiskt fördelaktigt som möjligt, dels borde

slutligen organisationen vara så beskaffad, att en nära samverkan befrämjades

mellan olycksfallsförsäkringen och de övriga socialförsäkringsgrenarna

samt yrkesinspektionen, varigenom även vunnes ökad möjlighet att individualisera

åtgärderna efter omständigheterna i varje särskilt fall.

I syfte att åstadkomma en ny organisationsform med cn monopolanstalts

fördelar men utan vissa dess olägenheter föresloge kommittén, att den sociala

olycksfallsförsäkringen överlämnades till en inrättning av blandad karaktär,

i vars högsta ledning såväl staten som arbetsgivarna och de försäkrade arbetarna

skulle vara representerade.

Försäkringsinrättningen borde enligt kommitténs mening vara organiserad

efter mönster av ett enskilt företag av bolagstyp. Dess högsta ledning skulle

utövas av en stämma, riksförsäkringsstämman, som bland annat skulle hava

att utse direktion. Direktionen och en av densamma tillsatt direktör skulle

hava den närmaste ledningen av försäkringsinrättningen. Dennas personal

skulle icke vara statsanställd, utan anställas och avlönas av försäkringsinrättningen.

I försäkringsinrättningen skulle samtliga arbetsgivare, som omfattades av

olycksfallsförsäkringslagen, vara skyldiga att hava sina arbetare försäkrade.

Inrättningen skulle själv i första hand få avgöra samtliga ersättnings- och

övriga försäkringsfrågor. För att icke på något sätt äventyra de skadades rätt

skulle alla beslut i livränteärenden, vilka vore de ojämförligt viktigaste bland

ersättningsfrågorna, obligatoriskt granskas av en av Kung!. Maj:t tillsatt tjänsteman

med byråchefs ställning. För att den åsyftade samverkan mellan försäkringsinrättningen

samt vissa institutioner av rent statlig karaktär lättare

skulle komma till stånd, borde försäkringsinrättningen ingå såsom en avdelning

i ett nytt ämbetsverk, förslagsvis kallat riksförsäkringsverket.

Försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten skulle därmed upphöra; likaså

de ömsesidiga bolagens rätt att meddela försäkring enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Med undantag för personalen inom försäkringsavdelningen skulle

riksförsäkringsverkets personal vara statsanställd i vanlig ordning.

Mellan arbetsgivargrupperna inbördes borde deltagandet i riksförsäkringsstämman

avvägas i förhållande till respektive gruppers skadeersättningar.

Samtliga de ur försäkringssynpunkt viktigare grupperna borde bliva representerade

och ledamöterna utses av deras särskilda organisationer. En verkställd

beräkning hade lämnat till resultat, att en väl avvägd representation svår
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr it.

ligen kunde åstadkommas med ett mindre antal än 18 arbetsgivarrepresentanter.

För att tillförsäkra anstalten de försäkrades fulla förtroende och tillika tillföra

anstalten ökad sakkunskap borde i riksförsäkringsstämman insättas representanter

för staten och arbetarna, förslagsvis 6 för staten och 6 för arbetarna.

Sammanlagda antalet representanter skulle således bliva 30. Bland statens

representanter skulle riksförsäkringsverkets chef vara självskriven.

Besvärsärendcn av relativt mindre betydelse, såsom frågor rörande sjukersättning

och begravningshjälp, skulle handläggas under enklare former än

övriga av en s. 1c. sjulchjälpsnämnd, bestående av tre ledamöter, av vilka en

skulle hava domarkompetens samt en vara representant för arbetsgivarna och

en representant för arbetarna. Besvär över försäkringsavdelningens övriga beslut

skulle få anföras hos en s. k. rilrsförsäkringsnämnd, uppdelad å tre sektioner:

en livräntesektion för besvär över andra ersättningsbeslut än angående sjukersättning

eller begravningshjälp och sammansatt av tre personer med framstående

skicklighet, en såsom domare, en såsom läkare och en såsom försäkringstekniker,

ävensom av en representant för arbetsgivarna och eu för arbetarna;

en försäkringsteknisk sektion för besvär över beslut rörande premiesatser och

andra avgiftsfrågor och bestående av en jurist, två försäkringstekniker och en

arbetsgivarrepresentant; samt en juridisk sektion för besvär angående olycksfallsförsäkringslagens

tillämplighet och andra rättsfrågor samt bestående av tre

jurister jämte en representant för arbetsgivarna och en representant för arbetarna.

I riksförsäkringsverket skulle vidare ingå en besvärsavdelning, vilken bl. a.

skulle verkställa den förut omnämnda granskningen av försäkringsavdelningens

livräntebeslut.

För vinnande av samorganisering i lämplig utsträckning mellan olycksfallsförsäkringens

och yrkesinspektionens centrala myndigheter skulle socialstyrelsens

byrå för arbetarskyddsärenden överflyttas till riksförsäkringsverket för

att där bilda en yrkesinspektionsavdelning.

Genom ett närmare samarbete med den lokala sjulckasseorganisationen

skulle de skadades oförmåga till arbete komma att underkastas förbättrad

kontroll och de skadade snarast möjligt bliva omhändertagna och erhålla lämplig

vård, varigenom utgifterna för försäkringens prestationer borde kunna nedbringas.

Grundtanken i kommitténs ovan skisserade organisationsförslag vore, att

samtidigt som olycksfallsförsäkringens samverkan med övriga socialförsäkringsgrenar

och vissa statliga myndigheter tryggades, åt arbetsgivarna lämnades

största möjliga frihet att genomföra en enkel, praktisk och billig administration

av försäkringen, på samma gång som man genom monopoliseringen dels undvelce

kostnaderna för en i detta fall ändamålslös konkurrens, dels tillgodogjorde

sig de fördelar ur administrationssynpunkt, som försäkringens koncentration

till en enda inrättning i flera avseenden innebure. Vidare hade kommittén i

sitt förslag sökt åstadkomma, att full trygghet skulle erhållas för ett ur social

synpunkt sett riktigt handhavande av olycksfallsförsäkringen.

Då landets arbetsgivare borde gälda samtliga de utgifter, som erfordrades

för en ur social synpunkt sett betryggande tillämpning av olycksfallsförsäkringslagen,

skulle enligt kommitténs förslag arbetsgivarna genom sina bidrag till försäkringen

få bestrida kostnaderna för såväl försäkringsavdelningen som besvärsavdelningen

och besvärsnämnderna. De bidrag, som staten för närvarande

lämnade till den sociala olycksfallsförsäkringen och som huvudsakligen avsågo

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Ulskollels

rande.

försäkringens administration, skulle sålunda upphöra att utgå. Enligt verkställda

beräkningar skulle, därest kommitténs förslag antoges, uppstå en minskning

i statsutgifterna av omkring 1,310,000 kronor per år. Härvid skulle dock

arbetsgivarnas årliga kostnader för försäkringens förvaltning komma att ökas

med 340,000 kronor.

yU Enligt vad utskottet inhämtat är statens besparingskommittés ovannämnda

betänkande utremitterat för yttrande till av detsamma berörda myndigheter

och organisationer; och har av vederbörande departementschef lämnats det

meddelande, att någon proposition till innevarande års riksdag på grundval av

besparingskommitténs betänkande ej kan hinna avlåtas. Att riksdagen utan

avvaktan å de förslag till omläggning av det nuvarande systemet för den sociala

olycksfallsförsäkringens handhavande, vartill besparingskommitténs betänkande

kan komma att från Kungl. Maj :ts sida giva anledning, nu skulle på grund

av den föreliggande motionen fatta ståndpunkt till det ifrågavarande, lika betydelsefulla

som svårlösta spörsmålet, synes utskottet vara uteslutet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 10 mars 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren; herrar Bror Petrén, Linder,* Sigfrid Hansson, greve Spens, Thorbera,*

Schedin* och Lundell*;

från andra kammaren: herrar Öberg, Hagman, Hage,* Ödslröm, Ros, Svensson i Skönsberg,

Lindgren i Dingelvik och Pettersson i Hällbacken*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm 1925

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.