Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingmän m. m.

1925-05-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SärU 1925:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingmän m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

Sr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om tillämplighet å vissa polismän av

föreskrifter angående fjärdingmän m. m.

Genom en den 20 mars 1925 dagtecknad, till andra särskilda utskottet

liänvisad proposition, nr 60, liar Kungl. Maj:t med åberopande av propositionen

bilagda, i statsrådet och lagrådet torda protokoll föreslagit riksdagen att

antaga här nedan intagna förslag till

1) lag om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingsmän;
2)

lag om ändrad lydelse av 17 kap. 11 § handelsbalken;

3) lag om ändrad lydelse av 4, 162 och 163 §§ utsökningslagen;

4) lag om ändrad lydelse av 23 § i förordningen den 10 augusti 1877

om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall;

5) lag om ändring i vissa delar av lagen den 10 juli 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller

tjänsteman;

6) lag om ersättning till polisman för skada å kläder; samt

7) lag om ändrad lydelse av 2 § 4:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa till

de åberopade, i statsrådet och lagrådet förda protokollen.

Av ifrågavarande lagförslag, vilkas upphöjande till lag är betingat av att en

ny lag om polisväsendet i riket kommer till stånd, avser det under 1) upptagna

att fastslå, att nu gällande lag- och författningsbestämmelser angående

fjärdingsman skola äga tillämpning å de polismän, som enligt det genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 framlagda förslaget till lag om polisväsendet

i riket skulle övertaga fjärdingsmännens uppgifter.

Genom de ändringar, som av utskottet i dess utlåtande nr 1 i anledning

av Kungl. Maj:ts nyssnämnda proposition nr 58 föreslagits i förslaget till

lag om polisväsendet i riket, har för den egentliga landsbygdens del ej blott

fjärdingsmansinstitutionen i väsentliga delar bibehållits utan även fjärdingsmansnamnet

bevarats. Yinner utskottets berörda utlåtande riksdagens bifall,

synes det under 1) anmärkta lagförslaget icke komma att erhålla betydelse

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 11 samt. 2 avd. 2 käft. (Nr 2 — 4 ) 996 25 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

i avseende å andra polismän än sådana, som anställts i vissa köpingar,

ävensom för polismän, anställda jämlikt 3 § i den föreslagna lagen om polisväsendet

i riket. I avseende å nämnda polismän lärer emellertid den bestämmelse,

som upptagits i det under 1) anmärkta lagförslaget, vara erforderlig,

och någon ändring av förslagets text torde icke vara av nöden.

Beträffande de under 2)—5) anmärkta lagförslagen, vilka innefatta de legislativa

förändringar, som erfordras för att genomföra, att utmätningsman

befrias från honom nu åliggande extra ordinärt ansvar för substitut, tillåter

sig utskottet att erinra om, att utmätningsman (stadsfogde) i stad jämlikt 4 §

utsökningslagen äger att med Kungl. Maj:ts tillstånd i sitt ställe till utmätningsman

sätta annan man, som av överexekutor är antagen. Enligt 23 § i promulgationslagen

till utsökningslagen äger vidare magistrat, som utövar utmätningsmannens

befattning, till utmätningsman i sitt ställe sätta annan, som av

Konungens befallningskavande är godkänd. Jämlikt § 3 i kungl. förordningen

den 14 december 1917 om indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna

avgifter m. m. samt § 7 i kungl. förordningen den 14 december 1917

angående indrivning och redovisning av böter äger slutligen utmätningsman att

åt fjärdingsman eller vederbörligen antagen exekutionsbetjänt uppdraga att

för indrivning av medel, som i förordningarna avses, förrätta utmätning av lös

egendom. I samtliga de fall, som utmätningsman sålunda må sätta annan i

sitt ställe — och med dessa fall är enligt praxis i fråga om utskylder, allmänna

avgifter och böter m. m. indrivning utan utmätning att jämställa —

har utmätningsmannen att svara för redovisningen och för den skada, som

av substitutets fel eller försummelse kan komma. Denna ansvarighet för

bristande redovisning eller fel eller försummelse inträder, oavsett huruvida

utmätningsmannen gjort sig skyldig till någon försummelse i avseende å

kontrollen över substitutet eller icke. Tillika är att märka, att utmätningsmännen

icke hava något avgörande inflytande på substitutens tillsättande

samt att någon möjlighet för utmätningsman att med förbigående av fjärdingsmän

och övriga såsom substitut anlitade befattningshavare själv verkställa

ifrågakommande förrättningar praktiskt sett icke förefinnes. Det arbete,

som åligger utmätningsmännen, skulle icke kunna medhinnas, om de sökte

att utföra detsamma utan substitutens biträde.

Det synes utskottet uppenbart, att den ansvarighet för substitut, som,

enligt vad ovan angivits, åligger utmätningsman, icke är med rättvisa och

billighet förenlig. Till denna ståndpunkt hava statsmakterna också vid olika

tillfällen anslutit sig, i det att riksdagen bifallit till densamma avlåtna propositioner

om eftergivande av statsverkets rätt till ersättning i fall, då statsverket

tillkommande medel blivit av substitut förskingrade, eller återgäldande

till vederbörande av medel, som i dylikt fall blivit till statsverket

inbetalta.

Vid nämnda förhållanden torde vägande skäl förefinnas för att genomföra

en sådan ändring av gällande bestämmelser, att utmätningsmännen befrias

från större ansvar än som följer av allmänna rättsregler, vilket, på sätt departementschefen

framhållit, i detta fall lärer innebära, att utmätningsman

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 3

icke bör vara ansvarig för skada i vidare mån än den kan til] skrivas hans

egen försumlighet.

Den sålunda erforderliga ändringen har i propositionen genomförts i

huvudsak på det sätt, att staten helt fått övertaga ansvaret för tillgrepp och

förskingring av exekutionsbetjänter (fjärdingsman), anställda i städer under

landsrätt eller å landsbygden, d. v. s. i sådana fall, där ansvarigheten nu

åligger en statens tjänsteman, medan, vad angår i övriga städer anställda

exekutionsbetjänter, staten skulle övertaga ansvaret utom i det fall, att

exekutionsbetjänt tillgriper och förskingrar medel, som tillkomma vederbörande

stad. Samtidigt förutsättes, att föreskrifter om skärpt kontroll

över substituten skola utfärdas, varjämte är att erinra om att i det vid

propositionen nr 58 fogade förslaget till polisreglemente upptagits en bestämmelse

om skyldighet för polisman (fjärdingsman), på vilken liandräckningsverksamliet

ankommer, att ställa säkerhet för omliänderliavda medel.

Mot den närmare utformningen av de föreslagna bestämmelserna har utskottet

icke funnit något att erinra.

Yad angår de under 6) och 7) anmärkta lagförslagen, vilka avse att såsom

en följd av att städer och vissa köpingar i förslaget till lag om polisväsendet

i riket uttryckligen förklarats pliktiga att vidkännas kostnaden för sitt polisväsen,

fastslå, att denna princip äger tillämpning jämväl i avseende å polismans

rätt till ersättning för skada å kläder, må erinras om att dessa förslag

icke innehålla några nya regler av materiell art. Icke heller mot dessa förslag

har utskottet vid verkställd granskning funnit något att erinra.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, antaga följande

l:o) Lag om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående

fjärdingsman.

Härigenom förordnas som följer:

\ ad i lag eller författning finnes stadgat angående fjärdingsman skall,

där ej annorledes förordnats, i tillämpliga delar gälla i avseende å polisman,

som jämlikt lagen om polisväsendet i riket finnes anställd i polisdistrikt å

landsbygden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926.

2:o) Lag om ändrad lydelse av 17 kap. 11 § handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 11 § handelsbalken skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Därefter skola, utan förmånsrätt sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors

och socknemagasiners fordringar hos deras föreståndare; kronans,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

rikets ständers, städers och allmänna av Konungen stadfästade kassors,

penningeverks och inrättningars fordringar lios de tjänstemän, som äro satte

att deras inkomster uppbära, för vad av sådan uppbörd hos dem innestår;

fordringar hos utmätningsmän och andra, som äga att med utsökningsmål

taga befattning eller fått utmätningsmans uppdrag att verkställa indrivning,

för vad till dem i sådan egenskap överlämnats; så ock fordringar i övrigt

hos kronans ämbets- eller tjänstemän för egendom, som desse, i och för

ämbete eller tjänst, emottagit. Har ersättning av allmänna medel utgått för

vad av ämbets- eller tjänsteman, eller av annan, som äger att med utsökningsmål

taga befattning eller fått utmätningsmans uppdrag att verkställa indrivning,

tillgripits och förskingrats, skall, där kronan av honom söker sitt åter,

den fordran utgå med förmånsrätt, som nu är sagd.

Sedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens ingivande

belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att

utgiva. ___

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926, men skall icke äga tillämpning

i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.

3:o) Lag om ändrad lydelse av 4, 162 och 163 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 4, 162 och 163 §§ utsökningslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen anses

icke kunna av en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen finner gott

sådant medgiva, stadsfogde äga att för bestämt fall i sitt ställe till utmätningsman

sätta annan man, som av överexekutor är antagen. Ej må

stadsfogde åt annan uppdraga försäljning av fartyg, som i 94 § sägs, ej

heller fördelning av köpeskilling för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 §

sammanträde för fördelningen erfordras; och äge Konungen även i övrigt

föreskriva villkor för stadsfogdes rätt att i sitt ställe sätta annan man.

162 §''

Är ej utmätning förrättad och, där lös egendom av annat slag, an i 163

och 165 §§ sägs, tagits i mät, försäljning därav verkställd inom två månader,

sedan landsfiskal emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§ nämnas, och

inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar emottagit; svare utmätningsmannen

själv för det belopp, varför utmätning bort ske, i den mån

han ej förmår visa, att skada av dröjsmålet icke uppkommit.

Styrker utmätningsmannen, att borgenär himnat gäldenär anstånd med

betalningen eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmätningsmannen

ej kunnat förekomma, vare lian från all ansvarighet fri.

Möter sådant hinder, bör det, vid äventyr att det eljest ej må till ursäkt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra särsJcilda utskottets utlåtande Nr 2. 5

räknas, genast antecknas i den dagbok, som skall ay utmätningsmannen

hållas.

Har för bestämt fall utmätningsman sist andra söckendagen efter emottagandet

av de i 54 och 56 §§ omförmälda handlingarna i sitt ställe, enligt

vad särskilt linnes stadgat, satt annan till utmätningsman samt därom

omedelbart gjort anteckning i dagboken, skall den ansvarighet, som enligt

vad ovan sagts åligger utmätningsmannen, i stället gälla den till utmätningsman

satte; dock skall hinder, som avses i andra stycket, för att lända

denne till ursäkt genast skriftligen anmälas hos utmätningsmannen.

163 §.

Ar fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg utmätt, eller

skall utmätt fordran eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta sålt å

landet inom tre månader och i stad inom två månader efter det utmätningsmannen

emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om ansvarigheten

lag som i 162 § sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926.

4:o) Lag om ändrad lydelse av 23 § i förordningen den 10 augusti 1877

om nya utsökningslagens införande och vad i avseende

därå iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att 23 § i förordningen den 10 augusti 1877 om

nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall, enligt

detta lagrums lydelse i lagen den 11 oktober 1912 (nr 212), skall i nedan

angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

Finner-----—--efterrättelse:

1. Magistrat äge att för visst fall till utmätningsman i sitt ställe sätta

annan, som av Konungens befallningsliavande godkänd är; dock må magistrat

ej åt annan uppdraga försäljning av fast egendom eller av fartyg, som i 94 §

i nya lagen sägs, ej heller fördelning av köpeskilling för fast egendom eller

för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § i samma lag sammanträde

för fördelningen erfordras.

2. Det--------— utföres.

3. Vad — — — — — — — — — äro.

4. Skall-----—---— magistrat.

5. I---—------överexekutor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926, och skall i följd härav från

och med samma dag sista stycket i övergångsbestämmelsen till lagen den

14 juni 1917 om ändring i vissa delar av utsökningslagen upphöra att gälla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

5:o) Lag om ändring i vissa delar av lagen den 10 juli 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats

av ämbets- eller tjänsteman.

Härigenom förordnas, dels att rubriken till lagen den 10 juli 1899 om

ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av

ämbets- eller tjänsteman, skall erhålla följande ändrade lydelse: »Lag om

ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av

ämbets- eller tjänstemän med flera», dels att 5 § i nämnda lag skall erhålla

den ändrade lydelse, nedan sägs, och dels att till lagen skall såsom dess

6 § fogas ett stadgande av nedanstående avfattning:

5 §-

Vad förut i denna lag är stadgat skall äga tillämpning jämväl där ämbetseller

tjänsteman, varom i 1 § sägs, tillgriper och förskingrar

vad han fått om händer enligt lagen om införsel i avlöning, pension eller

livränta,

gods, penningar eller annat, som vid handräckning enligt lagen om avbetalningsköp

av honom tagits om händer,

vad han fått om händer enligt särskilda stadganden om indrivning av

kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera,

influtna bötesandelar, vilka ej tillkomma kronan, eller

vad för fullföljd av talan blivit nedsatt och å tjänstens vägnar av honom

tagits om händer;

så ock där landsfiskal tillgriper och förskingrar andra medel, som av

honom å tjänstens vägnar till redovisning emottagits.

I fall, som i denna § sagda äro, skall dock ersättning av allmänna medel

ej utgå för vad ledamot i magistrat eller stadsfogde tillgriper och förskingrar

av stadens medel.

6 §•

Vad ovan finnes stadgat om ämbets- eller tjänsteman skall i tillämpliga

delar gälla i avseende å en var annan, som enligt 1 kap. utsökningslagen

eller 23 § i förordningen den 10 augusti 1877 om nya utsökningslagens införande

med mera äger att med utsökningsmål taga befattning, så ock å den,

som enligt särskilda stadganden om indrivning av kommunalutskylder, allmänna

avgifter med mera eller om indrivning och redovisning av böter av

utmätningsman erhållit i uppdrag att verkställa indrivning eller utmätning;

dock skall ersättning av allmänna medel ej utgå för vad exekutionsbetjänt

i stad, som icke lyder under landsrätt, tillgriper och förskingrar av stadens

medel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926, men skall icke äga tillämpning

i avseende å tillgrepp och förskingring, som dessförinnan skett.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

7

6:o) Lag om ersättning till polisman för skada å kläder.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Har polisman fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade under utövning

av polistjänst, därunder inbegripen, vad angår polisman, som är

anställd i polisdistrikt å landsbygden, jämväl handräckningsverksamhet,

äge rätt till ersättning härför. Ersättningen skall gäldas av statsverket eller,

om polismannen jämlikt 2, 5 eller 6 § i lagen om polisväsendet i riket är

anställd i polisdistrikt, vilket utgöres av stad eller av köping, som enligt

särskild bestämmelse är pliktig att bekosta för köpingen erforderlig polispersonal,

samt skadan ej inträffade under tjänstgöring, som polismannen

jämlikt 5 eller 6 § i sagda lag liaft att fullgöra utom det område, för

vilket han är anställd, av polisdistriktet.

Länsstyrelsen bestämme det ersättningsbelopp, som må tillkomma polismannen.

Ansökning om ersättning må icke ske senare än tre månader efter

det skadan skedde, där icke sökanden visar laga förfall, och skall vara åtföljd

av utredning angående skadans uppkomst och värde.

Beslut om ersättning, varom ovan sägs, gånge i verkställighet ändå att

det icke vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall, där det begäres,

utan avgift tillhandahållas ersättningssökanden.

2 §.

Har skada, som i denna lag sägs, orsakats genom brottslig gärning, pröve

domstolen i samband med åtal för den brottsliga gärningen, på yrkande av

allmän åklagare, om och intill vilket belopp tilltalad, som orsakat skadan,''

skall återgälda statsverket eller polisdistrikt ersättning, som enligt denna

lag utgivits eller kan komma att utgivas.

3 §•

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926, från och med vilken dag

lagen den 30 mars 1920 om ersättning i vissa fall av allmänna medel till

polisman för skada å kläder skall upphöra att gälla.

7:o) Lag om ändrad lydelse av 2 § 4:o) i lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Majrts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 4:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt, enligt detta lagrums lydelse i lagen den 4 juli 1913

(nr 115), skall erhålla följande ändrade lydelse:

4:o) mål om avlöningsförmåner, därunder inbegripet provision, anmärknings-

och aktoratsarvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning och dylikt, om

resekostnads- och traktamentsersättning, om delaktighet i eller avgifter till

pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa, om rätt till

pension eller dylik förmån, allt enligt gällande föreskrifter eller överenskommelser;
mål

om ersättning till polisman för skada å kläder;

mål om annan ersättning, såvitt den enligt gällande författningar utgår

av statsmedel och anspråket ej är framställt mot riksförsäkringsanstalten;

mål om sådant bidrag eller understöd av statsmedel, som statskontoret,

tillsynsmyndigheten över sjukkasseväsendet eller Konungens befallningshavande

enligt gällande författningar må bevilja eller skall på rekvisition

utbetala; _

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926.

Stockholm den 14 maj 1925.

På andra särskilda utskottets vägnar:

CARL HEDERSTIERNA.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hederstierna, Kvarnzelius, Lindblad, von Sneidern,

Tengdahl, Edw. Larson*), John Karlsson*) och Carl Eriksson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Johanson i Huskvarna,

Hedlund i Östersund, Olsson i Gävle, Bengtsson i Norup *), Olsson i Kullenbergstorp,

Björkman, Västberg, Björk och Ernfors.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om tillämplighet d visso polismän av föreskrifter angående fjärdingsmän in. a1 i texten