Andra kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr d. I
1925-05-08 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1925:3, Andra kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr d. I
Dokumentets text
Andra kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr d. I
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1925 kl. 3 e. m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 3 i anledning av väckt motion angående vidtagande
av åtgärder för nedbringande av gällande
bostadshyror.
I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 257, har herr Hage hemställt, att riksdagen måtte i
skrivelse i till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte, med hänsynstagande
till vad i motionen anförts, låta verkställa en utredning, huruvida,
i vilken utsträckning och på vilket sätt åtgärder kunna vidtagas för åstadkommande
av ett förbilligande av bostadshyrorna särskilt i smålägenheter.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Yttranden över motionen hava av utskottet införskaffats från Kungl.
Byggnadsstyrelsen, Svenska Industriens Standardiseringskommission och
Stockholms Byggnadsingenjörers Förening, varjämte utskottet genom
Svenska Stadsförbundet erhållit en redogörelse över i Norge vidtagna åtgärder
i motionens syfte.
Kungl. Byggnadsstyrelsen förklarar sig fästa mycket stor vikt vid de rent
vetenskapliga utredningar, som ingenjörsvetenskapsakademien med statsunderstöd
bedrivit rörande olika byggnadsmaterialiers och byggnadskonstruktioners
egenskaper. Till vilket resultat dessa utredningar kunna
komma att leda, torde emellertid ännu vara för tidigt att yttra sig om.
Sedan styrelsen erinrat om det arbete för standardisering av byggnadsmaterialier
och byggnadskonstruktioner, som för närvarande bedrives, samt
påpekat, att de senare årens livliga intresse för bostadsfrågan huvudsakligen
inriktat sig på socialt sett mera tillfredsställande bostäder än de nu gängse,
övergår styrelsen till att framhålla betydelsen av ett rationellt ordnande av
fastighetskrediten. På grund av dennas stora betydelse kan styrelsen ej
underlåta att påpeka, hurusom låneräntan är den faktor, som i synnerligen
hög grad inverkar på hyressättning.
Styrelsen varnar mot att söka ernå billigare byggnadskostnader genom
avstående från en del bekvämligheter, som numera ingå i gängse bostadsstandard.
Härigenom skulle, oavsett de hygieniska olägenheterna, följa ett
så ökat arbete för hemmets skötsel, att den ytterst obetydliga hyresbesparingen
säkerligen skulle få betalas med väsentligen stegrade levnadsomkostnader
i övrigt.
Styrelsen anser det tvivelaktigt, huruvida en sänkning av den tekniska
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 13 sand. 2 avd. 3 höft. (Nr 3).
Motionen.
Yttranden.
1
2
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
standarden är tillrådlig, då minskad soliditet medför ökade underhållskostnader,
vilka måste täckas genom de från fastigheten inflytande hyrorna.
Frågan kan dock vara värd ibeaktande vid utarbetande av ny byggnadsstadga
för rikets städer, då även må tagas under övervägande, om icke
en allmän minskning av bostädernas volym skulle kunna vidtagas genom
minskning av rumshöjden. Besparingarna härigenom kunna dock inte
väntas bli avsevärda.
Byggnadsstyrelsen slutar med att såsom önskemål sammanfattningsvis
framhålla, att åtgärder för byggnadskreditens ordnande vidtagas, att ingenjörsvetenskapsakademien
beredes tillfälle att fortsätta sina undersökningar
rörande byggnadsmaterialier, att vid utarbetande av ny byggnadsstadga för
rikets städer de ekonomiska synpunkterna vinna allvarligt beaktande, samt
att frågan om byggnadsföretagens organisation — t. ex. kooperativa föreningar
— upplages till undersökning.
Svenska Industriens Standardiseringskommission, som uppgjort sitt yttrande
i samråd med ingenjörsvetenskapsakademien, erinrar om att kärnan
i det av motionären berörda spörsmålet är nedpressning av själva produktionskostnaderna
vid bostadsbyggandet. Ur teknisk synpunkt kan detta
ske efter två olika, jämsides med varandra löpande linjer: dels kan man söka
åstadkomma" förenkling av lägenheten och koncentration av dess utrymmen;
dels kan man vid byggandet söka i möjligaste mån tillämpa sådan
konstruktion och använda sådana materialier, som äro ägnade att förenkla
hygget och förkorta uppföringstiden.
Det första förfaringssättet är väsentligen beroende av härför lämpade
bestämmelser i byggnadsstadgan för rikets städer. Vid omarbetningen av
den nu gällande stadgan bör uppmärksamheten därför särskilt inriktas
härpå. Vidare synes vissa möjligheter att påverka utvecklingen på detta
område föreligga för statens hyggnadsbyrå vid utformandet av villkoren för
erhållande av statslån ur bostadslånefonden. Det synes ytterst osannolikt,
att något ytterligare i här avsedd riktning skulle kunna vinnas genom åtgärder
från det allmännas sida. Intet hinder möter dock att särskilt på
landsbygden uppföra bostadshus till så låg kostnad, som den av motionären
angivna, under förutsättning av låga eller, om bygget utföres av självbyggare,
så gott som inga arbetslöner samt avstående från en utrustning av bostaden
enligt även blygsamma moderna krav. Man hör dock härvid taga
hänsyn till, att ett bostadshus av alltför primitiv art kan utgöra en avgjord
risk ur kapitalplaceringssynpunkt och att såväl sociala hänsyn som allmänhetens
stegrade krav på bostadens kvalitet komma, så länge konjunkturerna
det tillåta, att motverka ett allmännare byggande av bostäder av enklaste
slag.
Försök att nedbringa byggnadskostnaderna genom tillämpning av kostnadsbesparande
konstruktioner och byggnadsmaterial ha på senare åren
gjorts i betydande utsträckning och en livlig enskild uppfinnarverksamhet
på detta område har kunnat iakttagas. Emellertid kan man knappast säga,
att i regel några nämnvärda resultat enbart härigenom uppnåtts, måhända
beroende på att strävandena huvudsakligen synas ha varit inriktade på att
åstadkomma nya material — vilka representera endast en ringa del av
byggnadskostnaderna — varjämte framkomna uppslag i allmänhet enhart
avsett material för ytterväggen. Numera torde uppfattningen bland de
sakkunniga hava stadgats därom, att problemet ”billigare byggnadskostnader”
icke är en materialfråga i egentlig mening utan fastmera — oavsett
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande. Nr H. .’>
spörsmålcl om timlönerna och ackordsprisen -— eu teknisk organisationsifråga.
Ytterst synes spörsmålet gälla möjligheten all åstadkomma eu
längre genomförd industrialisering av hyggnadshantverket.
Beträffande byggnadsmaterialet är det i första hand nödvändigt att söka
i möjligaste mån ernå eu standardisering. Vidare bör ett tekniskt-veten■skapligt
undersökningsarbete rörande byggnadsmaterialier och byggnadskonstruktioner
jämväl i fortsättningen oförtrutet bedrivas och upplysning
om härvid ernådda resultat på ett effektivt sätt spridas bland materialtillverkare
och byggnadsföretagare.
Men man måste även söka åstadkomma kostnadsminskning vid själva
byggandet. Detta betingas av den betydande arbetskostnad, som byggnadens
uppförande drager och som vid ett mindre bostadsbygge kan anses
representera drygt en tredjedel av totalkostnaden. De erforderliga åtgärderna
bestå i eu fabriksmässig förarbetning av byggnadskonstruktionsmaterialet
därhän, att uppförandet förenklas till ett montage av standardiserade,
likformiga byggnadselement av så stora dimensioner, som en montering
för hand tillåter och med enklast möjliga sammansättning. Det är
uppenbart, alt uppföringskostnaderna härigenom kunna nedbringas i betydande
utsträckning. Dessutom uppnås den fördelen, att man med god
effekt och under erforderlig trygghet kan, åtminstone i viss utsträckning,
utnyttja oskolad arbetskraft (eventuellt s. k. självbyggare).
I fortsättningen av yttrandet redogöres för det omfattande förenklingsoch
reformarbete inom byggnadsfacket, som pågår enligt ovan angivna riktlinjer.
Kommissionen slutar med att såsom en sammanfattning uttala, att
något statligt ingripande i lösningen av bostadsfrågans tekniska problem i
annan form än genom beredande av ekonomiskt stöd åt de organ, som redan
arbeta på detta område, icke synes vara av behovet påkallat. Någon
omedelbart verkande ”lösning” av revolutionerande natur kan överhuvud
icke åstadkommas. Det erfordras ett planmässigt och systematiskt reformarbete
i intim kontakt med den tekniska utvecklingen och i nära samarbete
med den affärsmässigt bedrivna bostadsproduktionen och tillverkningen
av byggnadsmaterial. Beviljandet av anslag för ändamålet åt de
organ, som äro verksamma på området ifråga, skulle naturligen vara ägnat
att kraftigt befrämja och påskynda arbetets utveckling såväl i fråga om
standardiseringen och typiseringen som av det tekniskt-vetenskapliga
forsknings- och undersökningsarbetet.
Stockholms Byggnadsingenjörers Förening framhåller inledningsvis, att
bostadsbrist! icke enbart berott på kriget och karaktäriserar utvecklingen
sålunda:
Under 1914 inträdde på grund av eu femårig högspekulativ bostadsproduktion
en fullt naturlig stagnation, då ett märkbart bostadsöverskott gjorde
sig gällande, och en del fallisemang inom byggnadsbransch^ förtog spekulationslusten.
Kapitalet sökte sig andra objekt, kriget kom och möjliggjorde
de vildaste spekulationer i aktier och andra valutor. Även arbetskraften
och de flesta materialier sökte sig nya verksamhetsfält huvudsakligen
inom industrien.
Byggnadsyrket blev med andra ord övergivet, spekulativa kalkyler hämmades
i någon mån av kylslagen, och eu nästan fullständig stagnation
inträdde.
Då man vet att ett samhälles bostadsproduktion i normal utveckling bör
vara lika permanent som produktionen av kläder och andra nödvändighets
-
4 Andra kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
artiklar, är det självklart att denna stagnation först skulle alstra en absolut
bostadsbrist, även räknat efter låg standard.
Kommer sedan till, att höjda inkomster och förbättrad levnadsstandard
an mer ökade behovet, är det lätt förstå, att krisen blev så svårartad som
den blev.
(ienom offentligt ingripande av stat och kommun började man efter ett
par år i någon mån inskrida, men det enskilda initiativet höll sig i (huvudsak
borta till 1921, för att under de senaste åren stegras, och i närvarande
stund torde överträffa alla tidigare perioder.
I fortsättningen framhålles, att det nu råder brist på yrkeskunnig arbetskraft,
vai jämte det visat sig svårt att framställa vissa byggnadsmaterialier
till förmånliga pris. Av flera skäl är det skadligt att i forcerat tempo
framställa bostäder i stor skala. Ett samhälle bör växa lugnt och stadiet
framåt, såvida ej rent exceptionella skid föreligga.
En omedelbar ökning av bostadsproduktionen möter stora praktiska svårigheter.
Framför allt bör den ej ske på bekostnad av soliditet och trevnad.
Provisoriska bostäder eller baracker höra ej anordnas, annat än då rent
nödläge föreligger. Vad bostadsproduktionen -framför allt kräver är en
ordnad kredit. Föreningen förklarar sig till slut se den riktiga och sunda
utvecklingen av bostadsproduktionen i en ”noga och permanent verksamhet”.
Av redogörelsen för bostadsåtgärderna i Norge inhämtas bland annat, att
statsmakterna anslagit sammanlagt över 50 miljoner kr. för bostadsändamål
under terminerna 1919—1922. EU anslag på 17 miljoner har väsentligen
anvants som nedskrivningsbidrag för under kristiden uppförda byggnader.
Till praktiska försök med byggnadsmaterial och standardisering
har använts 120,000 kr. Dessutom ha vederbörande kommuner, främst
Oslo, offrat synnerligen betydande belopp för bostadsändamål.
Utskottet. Utskottet, som till fullo beaktar bostadsfrågans stora sociala betydelse,
Vill till en början erinra därom, att riksdagen under de senaste åren anslagit
stora belopp för stödjande av bostadsproduktionen. Det avsedda
sjftet hai emellertid detta oaktat endast i ringa grad kunnat -förverkligas,
och utskottet delar också därför till fullo motionärens uppfattning att frambringandet
av goda och billiga bostäder alltjämt kräver den allra största
uppmärksamhet och intresse från det allmännas sida. Utskottet kan däremot
icke förorda de av honom anvisade vägarna, i den mån de icke redan
prövats. Motionären har sammanfattat de tänkbara åtgärderna i följande
punkter:
1) en hyreslagstiftning, som innehåller effektiva bestämmelser mot oskäliga
hyror,
2) anslag från stat och kommun för avskrivande av vissa kristidsbyggnadskostnader,
sa att husägaren, främst kommunerna, ej behöva avkräva
en högre hyra för att använda till förräntning och amortering av denna
kristidskostnad,
3) byggande av bostäder av enklare beskaffenhet (med avprutning i viss
män på kravet på bekvämligheter in. in.) med tillämpning av de erfaren
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
heter, som vunnits på håll, där man sysslat med att ^experimentera billiga
bostäder,
4) stimulerande genom stats- och kommunalanslag av bostadsbyggande
till en sådan omfattning, alt god bostadstillgång med cn mindre bostadsreserv
uppstår som regulator av hyrespriserna.
Beträffande dessa punkter kan erinras, att den under 1) berörda åtgärden
är under utredning. Motionären säger också själv, alt det ej finns
någon anledning att nu upptaga denna fråga till behandling. Detsamma
gäller även om de frågor, som hava sammanhang med punkt 4), då en proposition,
nr 202, är framlagd rörande avsättning av medel till bostadslånefonden
och frågan i samband därmed kommer under riksdagens behandling.
Utskottet har sålunda kunnat inskränka sin prövning till de utvägar,
som omnämnas under 2) och 3), samt vad i övrigt under utskottsbehandlingen
framkommit.
Vad då beträffar en eventuell avskrivning genom stats- och kommunalanslag
av vissa kristidsbyggnadskostnader, så är utskottet övertygat om, att
en dylik avskrivning, som givetvis skulle ådraga det allmänna synnerligen
betydande utgifter, icke skulle hava någon inverkan på den allmänna hyresnivån.
Denna är i stället helt beroende av tillgång och efterfrågan samt
de pris, som nyuppförda bostäder betinga. Därest genom en livlig byggnadsverksamhet
under ekonomiskt sunda betingelser en riklig bostadstillgång
kunde framskapas, bleve den ofelbara följden, att hyrorna i under kristiden
uppförda hus måste sänkas till en efter de nya byggnadsförhållandena
lämpad nivå. Givetvis kunde detta föra med sig, att hyresinkomsterna av
dessa byggnader icke längre utgjorde skälig avkastning på det nominella
anläggningskapitalet, varigenom krav på statsmakternas ingripande kunde
komma att framställas. Men det bleve då en ren billighetsfråga, huruvida
det allmänna borde uppträda stödjande. Då följaktligen anslag i av motionären
antytt syfte, enligt utskottets bestämda mening, icke kunna hava inverkan
på hyrorna i andra hus, än de härav berörda, och det till och med
torde vara svårt att skaffa säkerhet för att hyrorna i dylika hus sänktes i
förhållande till avskrivningen, kan utskottet icke förorda en utredning i
denna del av motionen.
I fråga om byggande av bostäder av enklare beskaffenhet och med avprutande
i viss mån av kraven på bekvämlighet vill utskottet framhålla, att
bekvämligheterna ofta äro även ur ekonomisk synpunkt fördelaktiga. Så
torde t. ex. vara fallet med gas för mattillredning, elektriskt ljus samt vatten-
och avloppsledningar. De kostnader, som ledningar för dessa ändamål
föra med sig vid en byggnads uppförande, återfås i besparing på ljus
och bränsle samt arbetskraft. Ofta gör ett väl inrett hem, att husmodern
kan sköta sina göromål utan hjälp av hushållsbiträde. I andra fall ger det
henne möjlighet att ägna sig åt förvärvsarbete. Det torde ej annat än i
rena undantagsfall vara tillrådligt att göra avprutningar i här nämnt av
Bihang
till riksdagens protokoll 1925. 13 samt. 2 avd. 3 höft. (Nr 3).
2
6 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
seende. Detsamma gäller om förbilligande av byggnader genom att göra
dessa mindre gedigna. Den besparing, som vinnes härmed, kan komma
att åtgå för ökade underhållskostnader.
Däremot håller utskottet före, att besparingar kunna vinnas genom en’
allt mera utvecklad standardisering av byggnadsmaterial. Som framgår av
ovan återgivna yttranden pågår emellertid i nämnda avseende en livlig
verksamhet, delvis med understöd av statsmedel. Några ytterligare åtgärder
från det allmänna torde ej vara erforderliga.
Utskottet får i övrigt hänvisa till de yttranden, som i utskottets utlåtande
refererats.
Slutligen vill utskottet erinra om, att genom socialiseringsnämndens försorg
en utredning rörande bostadskooperationen numera blivit slutförd.
Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 maj 1925.
Å utskottets vägnar:
NILS HOLMSTRÖM.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Herrar Holmström i Gevle, Petersson i Broaryd
och Brännberg, Fru Timring, Herr Holmberg, Fröken Wellin samt Herrar Wikström,
Högström, Bernström och Weijne.
Stockholm 1925, O, F. Svanbäcks Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.