Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning angående beredande åt riksdagens ledamöter av rätt till fria resor å landets järnvägar.

1925-02-26 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1925:1, Skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning angående beredande åt riksdagens ledamöter av rätt till fria resor å landets järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 23 febr. 1925, kl. 3 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 1, i

anledning av motion om skrivelse till Kungl. Maj:t

med hemställan om utredning angående beredande åt

riksdagens ledamöter av rätt till fria resor å landets

järnvägar.

I en inom andra kammaren väckt och till dess tredje tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 263, hava herrar Englund och Lövgren i Nyborg hemställt,

att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning, huruvida

och under vilka villkor och former riksdagens ledamöter må komma i

åtnjutande av rätt till fria resor på landets järnvägar, samt att Kungl. Maj:t

måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill nämnda utredning kan föranleda.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Frågan om beredande av rätt till fria resor för riksdagens ledamöter tiar,

såsom i motionen utförligt omnämnes, i vad denna rätt avser resor å statens

järnvägar, vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens prövning, senast

vid 1918 års riksdag i anledning av motion inom första kammaren, varöver

bankoutskottet avgav utlåtande, nr 33.

I detta utlåtande finnes intagen en utförlig historik över frågans föregående

behandling, och har utskottet ansett sig böra ur densamma och riksdagshandlingarna

i övrigt återgiva följande:

Redan år 1884 yrkades uti en inom första kammaren avgiven motion nr 46, Motion vid

att riksdagen i underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att riks- 1884 års

dagsman under de kontroller och villkor, som Kungl. Maj:t kunde finna skäl riksdag.

bestämma, måtte medgivas rätt till fri resa å statens järnvägar under tiden för

pågående riksdag samt under åtta dagar före riksdagens början och åtta dagar

efter riksdagens slut. Denna motion blev emellertid, utan remiss till utskott

av första kammaren omedelbart avslagen.

År 1890 väcktes av hr G. Eriksson i Myckelgård inom andra kammaren en Motion vid

motion, nr 201, om skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan, det Kungl. Maj :t 1890 års

ville framkomma med förslag till sådan ändring av 12 och 23 §§ riksdagsord- riksdag.

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 13 ml. 3 avd. 1 höft. (Nr 1). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motion vid,

1901 års

riksdag.

Motion vid

1903 års

riksdag.

Motion vid

1912 års

riksdag.

2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

ningen, att det medgåves riksdagsman att en gång under riksdagsperioden resa

fritt fram och åter på statens järnvägar för att se och lära känna landets olika

delar. Motionen, som av konstitutionsutskottet avstyrktes, blev av båda kamrarna

avslagen.

Vid 1901 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr J. Olofsson i

Digernäs en motion, däri motionären föreslog, att riksdagen i skrivelse ville

hemställa, det täcktes Kungl. Maj :t låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till sådana tillägg i riksdagsordningen, att ledamöter av riksdagen finge

åtnjuta fria resor å statens järnvägar under en månads tid varje år mellan den

1 juni och 15 december. Inom första kammaren väcktes samtidigt av hr Fr.

von Strokirch en motion nr 31, med hemställan om av motionären angiven ändring

av 12 § riksdagsordningen i syfte att undanröja av motionären förmenat

grundlagsenligt hinder för tillerkännande av rätt till fria resor å statens järnvägar

åt första kammarens ledamöter.

o Över sistnämnda båda motioner avgav konstitutionsutskottet gemensamt utlåtande.

I motiveringen erinrade utskottet bland annat om frågans rent konstitutionella

sida och förklarade, att enligt utskottets mening spörsmålet om rätt för

riksdagsmän till fria resor å tider, då riksdagen ej vore sandad, icke direkt berörde

grundlagarna och icke borde göras till föremål för stadganden i dessa lagar,

samt att fördenskull motionerna icke rätteligen folie inom det för konstitutionsutskottets

verksamhet anvisade område.

Utskottet hemställde, att motionerna ej måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Vid .detta utlåtande voro fogade åtskilliga reservationer, och hävdades uti

två av dessa reservationer, dels att den föreslagna rätten till fria resor å statens

järnvägar under riksdagen eller å tider, då riksdagen ej vore samlad, vore av

beskaffenhet att påkalla tillägg till eller ändring i 12 och 23 §§ riksdagsordningen,

dels ock att dylika grundlagsändringar varken vore nödiga eller nyttiga

eller att giltiga skäl därför förebragts.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna, av första kammaren likväl

med ogillande av motiveringen.

År 1903 väcktes av herr J. Olofsson inom andra kammaren en motion nr 51,

däri motionären hemställde, att riksdagen måtte besluta, det Kungl. Maj:t täcktes

förordna om fria resor för riksdagens ledamöter å statens järnvägar under

högst en månad varje år å tid då riksdagen ej är samlad, med de bestämmelser

i övrigt, som Kungl. Maj:t funne nödiga.

Denna motion hänvisades till andra kammarens första tillfälliga utskott, som

i avgivet utlåtande ställde sig synnerligen välvilligt till motionens syftemål.

Då emellertid en särskild stark obenägenhet mot fribiljettssystemet för det

dåvarande tycktes göra sig gällande inom riksdagen, ansåg utskottet sig det

oaktat icke böra föreslå någon riksdagsskrivelse i motionens syfte; och blev

denna av andra kammaren avslagen.

Vid 1912 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Olofsson i

Digernäs en motion, nr 36, vilken, utöver yrkande om ersättning åt riksdagsman

för resa till sitt hem och tillbaka under lagtima riksdag, jämväl innefattade

förslag, att riksdagsman måtte åtnjuta fria resor å statens järnvägar

under en månads tid varje år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 6

Konstitutionsutskottet, som över denna motion avgav utlåtande nr 5, yttrade

bland annat:

»Vad motionären för övrigt föreslagit eller att riksdagen skulle i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om förslag till sådan lindring av riksdagsordningen att

riksdagsman tillförsäkras fria resor å statens järnvägar under en månads tid

varje år, har utskottet däremot ej ansett sig kunna förorda. Visserligen underskottar

utskottet ingalunda den stora betydelsen därav, att folkets representanter

så mycket som möjligt lära känna sitt land och dess förhållanden, men

anser sig ej vilja avvika från den hittills i vår författning gällande grundsatsen,

att om också, så vitt ske kan, ersättning bör lämnas för de med riksdagsmannauppdraget

förenade direkta kostnaderna, ett sådant förtroendeuppdrag ej

bör bereda dem, som därmed hedras, några särskilda förmåner och allra minst

under tiden mellan riksdagarna.

På grund härav hemställde utskottet, att vad motionären i berörda avseende

föreslagit, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Denna utskottets hemställan bifölls av bägge kamrarna utan votering.

Uti en vid 1915 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 160,

yrkade herr Bäckström m. fl., att andra kammaren ville för sin del besluta, att

liksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och under

vilka villkor ledamöter av riksdagens kamrar måtte kunna komma i åtnjutande

av fribiljetter å statens järnvägar för resor i studiesyfte, samt vidtaga de åtgärder,

vartill utredningen kunde föranleda.

Denna motion hänvisades till andra kammarens tiedje tillfälliga utskott, som

i sitt över motionen avgivna utlåtande yttrade bland annat:

»I likhet med motionärerna anser utskottet, att en mera allmän kännedom

bland riksdagens ledamöter om förhållandena inom de olika delarna av vårt vidsträckta

land med dess för de särskilda landsdelarna sa säregna förhållanden

skulle verka främjande och fruktbärande på riksdagens arbete, liksom ock att

fria resor å statens järnvägar å tid, då riksdagen ej är samlad, givetvis skulle

underlätta företagandet av studieresor i detta syfte.

För uppnående av det med resorna avsedda syftet synes utskottet emellertid,

att det kan ifrågasättas, huruvida icke det hittills tillämpade systemet med sällskapsresor

eller åtminstone resor i grupper omfattande ett visst minimiantal

riksdagsmän innebär fördelar, vilka böra vid ett slutligt avgörande av frågan

tagas i beaktande. Besöken å de olika orterna kunna då ske under insiktsfull

ledning, varigenom vinnes den fördelen, att färddeltagarna bliva bättre i tillfälle

att göra för dem värdefulla iakttagelser. Även torde få antagas, att vid

sällskaps- eller gruppresor övriga resekostnader kunna nedbringas för de däri

deltagande, vilket givetvis för mången är av stor betydelse.

Denna ekonomiska sida av saken för den enskilde riksdagsmannen, d. v. s.

möjligheten för honom att mellan riksdagarna uppoffra arbetsförtjänst och av

egna medel utge resekostnader utöver biljettkostnaden för att förskaffa sig ökad

erfarenhet för utövandet av sitt förtroendeuppdrag, har icke kunnat undgå

utskottets uppmärksamhet.

Många, särskilt av andra kammarens ledamöter, som med uppoffring av hela

sin arbetsförtjänst under riksdagstiden ägna sig åt riksdagsarbetet, äro ju under

riksdagstiden för sig och sin familjs uppehälle hänvisade till riksdagsarvodet.

I mån som detta med riksdagsarvodets nuvarande storlek och rådande levnadskostnader

låter sig göra, torde det givetvis för mången endast kunna ske genom

en så långt gången ekonomisk ansträngning, att vidare uppoffringar för riks
-

Motion vid

1915 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motion vid

1917 års

riksdag.

Första kammarens

2:dra tillfälliga

utskott.

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

dagsmannaskapet äro uteslutna. På så sätt bleve under nuvarande förhållanden

måhända en icke obetydlig del av särskilt andra kammarens ledamöter av ekonomiska

skäl förhindrade att använda sig utav en eventuell rätt till fria studieresor.

Utskottet anser därför, att frågan om riksdagsarvodets storlek äger ett visst

sammanhang med den nu föreliggande frågan och då det i båda fallen gäller en

statsverkets utgift för riksdagens ledamöter, anser utskottet, att frågan om riksdagsarvodet

bör äga företrädesrätt att först komma under statsmakternas prövning.

Som huvudskäl för avslagsyrkandet å motionen vid förra riksdagen framhölls

emellertid, att rådande tidsförhållanden syntes utskottet föga ägnade för frågans

behandling. Häri kan utskottet för sin del instämma; och då tidsförhållandena

fortfarande tala för att icke upptaga frågor av den art som den nft föreliggande

till behandling, ser utskottet även i detta ett skäl för att yrka avslag på motionen.

Vidare må anföras, att, då motionen endast avser fria resor å statens järnvågar,

skulle ett bifall till densamma enligt utskottets förmenande icke medföra

ett fullständigt ordnande av den i motionen avsedda angelägenheten, enär härför

även torde krävas fria resor å de enskilda järnvägarna.

Pa grund härav hemställde utskottet om avslag å motionen, vilken hemställan

även av andra kammaren bifölls.

\ id 1917 ars riksdag hemställde herrar von Koch och Pers uti en inom

första kammaren väckt motion, nr 93, att riksdagen behagade besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning

om på vad sätt riksdagens ledamöter måtte kunna erhålla fribiljetter

å statens järnvägar i och för studieresor. I andra kammaren väcktes en lika

lydande motion, nr 307, av herr Palmstierna.

_ Första kammarens vederbörande utskott anförde — efter att först hava återgivit

1901 års konstitutionsutskotts* förut citerade yttrande — bland annat föh

jande:

»De på senare tid ofta anordnade så kallade sällskapsresorna hava utan tvivel

medfört nytta och givit de i dem deltagande riksdagsmännen en mera levande

kännedom om vårt lands olika delar. Emellertid ligger det i sakens natur, att

resor av denna art ej giva möjlighet till annat än ett jämförelsevis ytligt studium,

där de olika intrycken alltför hastigt och i alltför stor mängd följa på

varandra. Dessa resor behöva helt visst kompletteras med studieresor av mera

privat natur, som giva möjlighet till ett lugnare och mera personligt studium.

T vårt vidsträckta land, med dess i mångt och mycket så olikartade förhållanden,

giver, även en rik och mångsidig erfarenhet från en del av landet ofta ej tillräcklig

möjlighet att bedöma förhållandena i en annan landsända och förstå dess

särskilda behov. Det synes därför utskottet liksom motionärerna lämpligt att

genom bifall till motionens hemställan underlätta möjligheten för riksdagens

ledamöter att skaffa sig en mera mångsidig kännedom om förhållandena i vårt

lands olika delar.»

Utlåtandet utmynnade i en hemställan om skrivelseförslag till Kungl. Maj:t

med begäran om utredning. Denna hemställan blev emellertid av kammaren avslagen

med 62 röster mot 46.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotls utlåtande Nr 1. 5

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott anförde för sin del följande: Andra kam
—

•— — .—. — — — — _ ___ __ _ _ _mareng 3:dje

»Det förefaller utskottet sannolikt, afl- bakom de formella och sakliga skäl,

som framförts för avslag, legat dels den naturliga tveksamheten vid beviljandet

av något, som är eller kan uppfattas som eu ekonomisk fördel för riksdagens

egna ledamöter, dels fruktan för missbruk eller rättare motviljan mot att utsätta

riksdagens ledamöter för misstankar för missbruk av en rätt, om vars omfattning

och begränsning man aldrig kommit så långt, att man vunnit någon

klarhet.

Det är antagligt, att dessa synpunkter ej heller voro främmande för kammarens

tredje tillfälliga utskott vid 1915 års riksdag, då detta ifrågasatte de

hittills praktiserade sällskapsresornas större lämplighet att tillgodose det behov,

som man avsåg att fylla med fribiljetter för de enskilda riksdagsmännens studieresor.

Utskottet vill för sin del ej underkänna betydelsen av dessa sällskapsresor,

men har genom vunnen erfarenhet av dylika resor kommit till den uppfattningen,

att, vid sidan av andra anledningar, det vanligen förekommande stora

antalet deltagare i dessa resor motverkar grundligheten av det studiearbete, som

med dessa resor avses. Utskottet vill därför för sin del förorda, att även studieresor

i mindre grupper företagas av riksdagens ledamöter och vill uttala den

förväntan, att Kungl. Maj:t ställer sig tillmötesgående vid framställningar

om fribiljetter för resor i studiesyfte från dylika grupper riksdagsmän.

Men även om dylika gruppresor komma till stånd, kan ifrågasättas, huruvida

det behov, som fribiljetter för den enskilde riksdagsmannen avse att fylla, kan

anses helt tillfredsställt. Utskottet ställer sig dock i likhet med sina föregångare

tveksamt rörande lämpligheten av att i den form, motionären föreslår, tillmötesgå

hans önskan. Betänksamheten knyter sig till svårigheten att lämpligen begränsa

den ifrågasatta fribiljettsrätten.

Man förutsätter, att resorna skola ske i »studiesyfte», och man kan enligt utskottets

uppfattning givetvis utgå därifrån, att avsiktliga missbruk ej komma

att förekomma. Men skall bedömandet av resans karaktär helt överlämnas åt

den enskilde riksdagsmannen, kunna oavsiktliga sådana knappast undvikas, då

såväl den föregående diskussionen i frågan som utskottets överläggning givit

till resultat, att mycket olika uppfattningar göra sig gällande, om och när en

resa kan anses ha karaktär av studieresa och vad den resande under en sådan

kan anses ha rätt att företaga sig. Att åter anordna en utomstående kontroll av

annat än rent formell art finner utskottet olämpligt. Men vare sig en utomstående

kontroll anordnas eller avgörandet helt överlämnas till riksdagsmannens

eget beprövande, torde allmänhetens kontroll icke utebli — något som man även

på en del håll givit anvisning på och funnit lämpligt och nyttigt. Utskottet

kan för sin del ej finna denna möjlighet tilltalande, då den fribiljettsrätt, vars

användning skulle bli föremål för bedömande, enligt utskottets uppfattning är

synnerligen svår eller omöjlig att så definiera, att misstag ej mycket lätt skulle

kunna begås, misstag, vilka dock kunna utsätta vederbörande för obehagliga

misstankar.

Utskottet har därför kommit till den uppfattningen, att i händelse fria resor i

viss utsträckning anses böra medgivas riksdagens ledamöter under den tid, då

riksdagen ej är samlad, så hör denna rätt icke bindas vid det tänjbara och lätt

missförstådda begreppet »studieresa», utan då böra fria resor till ett visst antal

eller på viss tid medgivas riksdagsmännen. Utskottet har stärkts i denna uppfattning

därav, att, så vitt utskottet kunnat inhämta, den rätt till fria resor, som

i åtskilliga länder äro medgivna dess representanter och för vilken rätts omfatt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Motion vid

1918 års

riksdag.

6 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

ning redogörelse ovan lämnats, icke är medgiven under sådana former, som av

föregående liksom av årets motionärer föreslagits.

Denna anordning utesluter dock givetvis icke möjligheten för att icke medgiva

användningen av de beviljade fribiljetterna för vissa då noggrant angivna ändamål.

»

Utskottet hemställde därefter, att motionen icke måtte till någon kammarens

åtgärd föranleda; och blev denna hemställan av kammaren utan votering bifallen.

År 1918 förelag fragan om riksdagsmännens rätt till fria resor å statens järnvägar

ånyo till riksdagens prövning, därvid herrar von Koch och Pers uti en

inom första kammaren väckt motion, nr 75, hemställde, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte efter

skedd utredning och på de villkor, som kunna komma att bestämmas, gå i författning

om, att riksdagens ledamöter tillhandahållas fribiljetter under en månads

tid för resor å statens järnvägar, samt att riksdagen för sådant ändamål

ville anslå ett belopp av 10,000 kronor att eventuellt komma till användning

jämväl under år 1918.

Denna motion hänvisades till bankoutskottet, som i avgivet utlåtande, (nr

33), varom redan erinrats, anförde följande:

»Även bankoutskottet delar den uppfattning, som vid föregående tillfällen

uttalats inom riksdagen eller att ett medgivande av det slag, varom här är fråga,

maste anses vara ägnat att lända såväl riksdagsarbetet som därigenom även det

allmänna till gagn. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att genom de tillfällen

till personliga iakttagelser och erfarenheter, som ifrågavarande resor erbjuda,

desamma komma att avsevärt bidraga till att hos riksdagsmännen öka

kännedomen om förhållandena inom landets olika delar samt skilda orters och

landsdelars behov. Rätt till fria resor å statens järnvägar har också, såsom utredningen

i ärendet giver vid handen, redan länge förekommit i ett flertal utländska

stater, och vad särskilt våra grannländer Danmark och Norge angår,

erhålla riksdagsmännen där under hela året fribiljetter å järnvägarna.

Det är visserligen sant, att på senare tid riksdagsresor anordnats, vilka varit

av betydelse och även medfört gagn i åtskilliga avseenden. Dylika resor torde

emellertid icke kunna lämna samma utbyte som de nu ifrågasatta enskilda resorna,

vilka enligt sakens natur bereda tillfälle till en mera ingående och personlig

kännedom om förhållandena i de olika delarna av landet.

Utskottet har därför icke tvekat att ansluta sig till det i motionen framlagda

önskemålet. Visserligen hava åtskilliga betänkligheter framförts mot förslagets

realiserande. Vad först angår den rent konstitutionella sidan av saken, instämmer

utskottet i vad som därutinnan tidigare uttalats eller att något hinder att

vid sidan av grundlagen ordna denna angelägenhet icke torde förefinnas.

Det har vidare framhållits, hurusom riksdagsmännen eventuellt komme att

utsättas för misstankar att missbruka sin rätt till fribiljetter. En dylik farhåga

torde enligt utskottets mening knappast få anses vara berättigad. Givet är nämligen,

att en garanti mot sådana befarade missbruk måste ligga däri, att de ifrågavarande

resorna likväl för den enskilde riksdagsmannen medföra ganska avsevärda

utgifter. Emellertid synes det till förebyggande av dylika misstankar

vara lämpligt att, såsom jämväl i motionen erinras, icke ovillkorligen binda resorna

vid begreppet studieresor, ett mycket tänjbart uttryck, vilket lätt kan

missförstås, utan i stället bereda vederbörande tillfälle till resor, begränsade till

viss tidsperiod. I detta avseende hava motionärerna tänkt sig en månad, och

torde häremot icke vara något att erinra, dock synes det böra uttryckligen före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 7

skrivas, alt medgivandet gäller eu månad i följd och icke å tid, då riksdagen insamlad.

Vidkommande övriga mot förslaget framförda betänkligheter, vilka även dessa

synas hava varit av övervägande formell natur, torde de icke få anses vara synnerligen

vägande. I varje fall lära nog i detta avseende fullt betryggande garantier

stå att vinna.

Beträffande härefter frågan huru saken borde i praktiken genomföras, hava

motionärerna ifrågasatt, att kungl. järnvägsstyrelsen, efter därom av vederbörande

riksdagsman gjord rekvisition, av Kungl. Maj:t bemyndigas att utlämna

fribiljett på angivna villkor. Någon prövning av resans ändamål skulle alltså

icke förekomma. Häremot synes icke vara något att erinra. Utskottet delar även

motionärernas uppfattning därom, att kostnaden för biljetterna lämpligen bör

gottgöras statens järnvägar, och torde därför ett anslag böra för ändamålet uppföras.

I avseende å beloppet av ifrågavarande anslag, vilket synes böra utgå redan

av innevarande års förslagsanslag till riksdags- och revisionskostnader samt

kostnader för riksdagens hus, anser utskottet detsamma böra bestämmas till förslagsvis

10,000 kronor. Då det vidare torde få anses angeläget, att frågan snarast

möjligt vinner sin lösning, lärer erforderlig utredning böra verkställas genom

Kungl. Maj ris försorg så fort sig göra låter.»

I anslutning härtill hemställde bankoutskottet, att riksdagen, i anledning av

motionen, måtte

l:o) besluta, att i skrivelse till Kungl. Majri hemställa, att Kungl. Majri ville

låta efter verkställd utredning vidtaga erforderliga åtgärder för tillhandahållande

åt riksdagens ledamöter av fribiljetter för resor å statens järnvägar under

en månads tid i följd samt på de villkor i övrigt Kungl. Majri enligt här ovan

angivna grunder kan komma att bestämma och

2:o) till bestridande av kostnaden för ifrågavarande resor dels av förslagsanslaget

till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus

anvisa förslagsvis tio tusen kronor, att utgå redan innevarande år, dels ock bemyndiga

fullmäktige i riksgäldskontor^ att till järnvägsstyrelsen på dess rekvisition

av ifrågavarande anslag utanordna erforderliga medel.

Vid utlåtandet fanns fogad en reservation av herrar Hederstierna, Ro os och

Schyller, vilka likväl ej antytt sin mening.

Bankoutskottets berörda hemställan bifölls av andra kammaren, men avslogs

av första kammaren. Med anledning av dessa skiljaktiga beslut av kamrarna

föreslog utskottet gemensam votering. Voteringspropositionen bifölls av andra

kammaren, men avslogs av första kammaren. Frågan hade därmed ånyo förfallit.

Av den lämnade översikten framgår att frågan om rätt för riksdagens ledamöter

till fria resor å statens järnvägar mellan riksdagarna vid upprepade tillfällen

varit föremål för riksdagens prövning, därvid samtliga de utskott, till

vilka denna fråga remitterats för förberedande behandling, med undantag av

första kammarens andra tillfälliga utskott vid 1917 års riksdag samt 1918 års

bankoutskott, av olika anledningar avstyrkt bifall till i ämnet väckta motioner,

vilka därefter undantagslöst, och således även i de fall desamma tillstyrkts av

ovan angivna utskott, blivit av riksdagen lämnade utan avseende.

Så vitt utskottet kunnat finna har denna utgång i väsentlig män influerats av

frågans synnerligen grannlaga och ömtåliga natur, men även till någon del

bottnat i skiljaktiga meningar rörande föreslagna åtgärders förenlighet med

grundlags bestämmelser.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

Vad angår den förstnämnda omständigheten torde denna, enligt utskottets

uppfattning, alltjämt äga giltighet och därtill framträda ännu starkare vid den

avsevärt ökade omfattning frågan nu erhållit genom den föreliggande motionen.

Och även om utskottet ingalunda förbisett nyttan och betydelsen av de resor,

varom här är fråga, har dock utskottet ansett, att man även måste taga hänsyn

till de kostnader, som dessa resor skulle komma att medföra för det allmänna.

Därvid har det synts utskottet vara tvivelaktigt, om dessa kostnader skulle kunna

bereda det allmänna motsvarande fördelar, särskilt om rätten till fria resor

skulle bli obegränsad till såväl tid som ändamål.

Vidare anser utskottet, att tidpunkten nu knappast är lämplig att företaga

åtgärder till föreslagen utökning av riksdagsmännens rätt till fria resor, allra

minst i den utsträckning, som i motionen förutsättes.

Med anledning härav får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 263 icke måtte till någon andra

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1925.

På utskottets vägnar:

HELMER LAGERKWIST.

^ Närvarande: herrar Lagerkwist, Gustafsson i Älvsered, Eklund, Persson i

lalla*, Bergström i Bäckland, Andersson i Falkenberg, Andersson i Ovanmyra,

Anderson i Linköping och Bergström i Hälsingborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av hr Anderson i Linköping, som ansett, att sista stycket i utskottets motivering

borde ha följande lydelse:

Men även om förslaget endast innebure en mera begränsad rätt för riksdagsmän

till gratisresor i visst bestämt angivet syfte skulle utskottet icke kunna giva

det sin anslutning. Utskottet anser nämligen att det ifrågavarande syftet, vidgad

och fördjupad kännedom om förhållandena i landets olika delar, endast i

ringa grad skulle befrämjas genom beviljande av fria järnvägsresor. En resa,

som avser ingående studier, drager avsevärda utgifter utöver biljettkostnaderna,

och av ekonomiska skäl torde därför .de studieresor, som äro ägnade att giva

verklig behållning, bliva till antalet och utsträckningen ganska begränsade, även

om fribiljettsystem skulle införas. Att bestämma vad som bör anses såsom studieresor

och medföra rätt till fribiljett lär också i många fall bliva svårt.

Stockholm 1925. Kungl. Horbofctryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.

265721

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.