Sök i Ratio Lex

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 1

1925-04-21 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1925:3, Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1925 kl. 1 e. m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande,

nr 3, i anledning av väckt motion angående införande

av kyrkoskrivningsböcker.

1 en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 197, hava herr Månsson i Erlandsro in. fl. hemställt,

att riksdagen måtte besluta att i underdånig skrivelse anhålla, att Kung].

Maj:t måtte verkställa utredning rörande lämpligheten av ändring i kyrkobokförings-

och mantalsskrivningsförordningen i syfte att införa kyrkoskrivningsböcker

samt till riksdagen framkomma med det förslag, vartill

dylik utredning kan föranleda.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Till utskottet hava inkommit yttranden i anledning av motionen från statistiska

centralbyrån, pensionsstyrelsen, Allmänna svenska prästföreningens

centralstyrelse, styrelsen för Svenska landskommunernas förbund och Föreningen

Sveriges städers kronouppbördstjänstemän.

Statistiska centralbyrån har framhållit, att en anordning med personliga

s. k. kyrkoskrivningsböcker skulle i viss mån motsvara det i Stockholm

brukliga systemet med s. k. flyttningsbetyg, som av personerna själva förvaras,

vilket system i stort sett fungerar rätt tillfredsställande. Den allvarligaste

invändning man enligt statistiska centralbyråns mening kunde

rikta mot det föreslagna nya systemet, vore att det skulle i ganska hög grad

öka prästerskapets skrivgöromål för kyrkobokföringen. Huruvida motionärernas

förhoppning, att utskrivningen av åldersbetyg icke skulle efter de

nya kyrkoskrivningsböckernas införande behöva ofta förekomma, vore

riktig, ansåge statistiska centralbyrån ganska ovisst; ifall man i detta avseende

vågade döma efter erfarenheter från Stockholm, så talade denna erfarenhet

snarast i annan riktning. Statistiska centralbyrån funne emellertid

de sannolika fördelarna av det föreslagna systemet i alla fall så pass

stora, att frågan väl förtjänade en utredning, vilken utredning dock måste

bliva rätt omfattande, då åtskilliga delar av såväl kyrkobokföringsförordningen

som mantalsskrivningsförordningen därav berördes.

Pensionsstyrelsen har framhållit, att med hänsyn till de arbetsuppgifter,

som åvila pensionsstyrelsen, varje åtgärd, som kan tänkas medföra en förbättring

av ifrågavarande missförhållanden, måste hälsas med tillfredsställelse.

Beträffande förslaget om införande av särskild s. k. kyrkoskrivningsbok

för varje person anför styrelsen härefter, att det visserligen syntes

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 13 saml. 4 avd. 3 höft. (Nr 3.) 1

Motionen.

Yttranden.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

styrelsen föga sannolikt, att detsamma i och för sig skulle i större utsträckning

kunna leda till ett avhjälpande av berörda missförhållanden, såvida

icke samtidigt infördes tämligen stränga ordningsföreskrifter, exempelvis

stadgande, att ingen finge i sin tjänst anställa person med mindre denne

genom företeende av sin kyrkoskrivningsbok kunde styrka, att han fullgjort

vad honom i kyrko- och mantalsskrivningshänseende ålegat. Då

emellertid den föreliggande frågan enligt styrelsens mening vore av stor

vikt och då det givetvis vore tänkbart, att en grundlig utredning i ämnet

skulle kunna anvisa lämpliga utvägar för en tillfredsställande lösning, hade

styrelsen ansett sig böra tillstyrka den ifrågasatta utredningen. Pensionsstyrelsen

understryker vidare vikten av att en eventuell utredning i ämnet

tager sikte jämväl på frågan, huruvida de föreslagna böckerna lämpligen

skulle kunna tjäna andra ändamål än det i motionen i första hand åsyftade.

I sådant hänseende erinrar styrelsen särskilt om frågan om införande av

s. k. försäkringsböcker i samband med den allmänna pensionsförsäkringen,

vilsen fråga tidigare vid olika tillfällen varit föremål för riksdagens prövning.

Medel för ändamålet hade anvisats av såväl 1918 som 1919 års riksdagar,

men saken hade kommit att av särskilda skäl förfalla. Nu hade förslag

om införande av försäkringsböcker framlagts även av statens besparingskommitté

i dess den 19 februari 1925 avgivna betänkande angående socialförsäkringens

organisation. Då dessa försäkringsböcker måste innehålla

åtskilliga av de identifieringsuppgifter, som skulle förekomma i de föreslagna

kyrkoskrivningsböckerna, borde vid den ifrågasatta utredningen

jämväl tagas under övervägande, huruvida icke försäkringsbok och kyrkoskrivningsbok

lämpligen borde kunna sammanslås till en bok.

Sveriges allmänna prästförenings centralstyrelse anser, att ett sådant

identitetsbevis, som den föreslagna kyrkoskrivningsboken skulle utgöra,

tvivelsutan vid många tillfällen vore av obestridligt värde, men framhåller

samtidigt, att dess erfarenhet ger vid handen, att kyrkoskrivningsböckerna

icke torde komma att medföra de förmåner, som motionärerna antaga. Man

hade anledning befara, att böckerna skulle i så stort antal fall förstöras,

slarvas bort eller icke komma till någon användning, särskilt icke vid besök

å pastorsexpedition, och hela syftet skulle förfelas. Så t. ex. uppvisades

ytterst sällan enligt föreskrift värnpliktigs inskrivningsbok för stämpling

vid in- och utflyttning. Till och med flyttningsbetyg förkomme och plägade

ofta, efter att helt kort tid ha innehafts av vederbörande, inlämnas i

illa medfaret skick. — Första utskrivandet av sådana böcker för hela riket

skulle, tryckkostnaden oräknad, medföra högst väsentliga utgifter, enär

detta omfattande arbete icke kunde utföras av de redan mycket betungade

krafter, över vilka expeditionerna förfogade. — Man kunde med skäl frukta,

att ett införande av de föreslagna kyrkoskrivningsböckerna skulle medföra

en avsevärd ökad belastning av pastorsexpeditionerna genom ständigt förnyad

utskrivning av sådana böcker och att dessa likväl icke skulle bevaras

och användas. Centralstyrelsen avstyrker på anförda skäl motionen.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund framhåller för sin del,

att behovet av ett mera tillfredsställande mantalsskrivningsförfarande gör

sig mycket starkt gällande, sedan hemortsrätten blivit beroende på den faktiska

mantalsskrivningen, men anser att kyrkoskrivningsböckerna knappast

kunna i och för sig åstadkomma så väsentlig ändring i bestående förhållanden,

då några ändringar i författningen ej ifrågasatts för själva man
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. ''3

talsskrivningen. Svårigheterna beträffande fastställande av hemortsrätten

i faltigvårdshänscende vore störst i fråga om personer, som icke både någon

last vistelseort. För utrönande av deras hemortsrätt skulle det givetvis

vara av stor betydelse om de hade eu ”medborgarbok”, som utvisade deras

verkliga mantalsskrivningsorl. Det vore emellertid att befara, att i de fall,

dill'' behovet av dessa böcker vore som störst, skulle de mera sällan finnas.

Fiir andra människor, som kanske i hela sitt liv vistas i samma kommun

för att ej säga samma gård, skulle ett sådant dokument sakna varje praktisk

nytta. Anordningen skulle emellertid medföra en kostnad fiir hela riket,

som knappast kunde förbises, då det giillde att bedöma systemet. Med införandet

av dylika böcker måste vidare följa ett visst ansvar för böckernas

bevarande samt fordras någon straffpåföljd för försummelser häremot. Det

ifrågasättes, huruvida en åtgärd av berörda slag vore till så stor nytta, att

den kunde berättiga eu anordning med ett så allmänt riskmoment för stora

delar av befolkningen, som åtgärden skulle innebära. •— Det skulle emellertid

kunna tänkas, att behovet av en dylik medborgarbok kunde föreligga

eller uppkomma för andra ändamål än själva civilbokföringen och samtidigt

fylla mera reella behov. Men då av motionärerna endast ifiågasatts

kyrkoskrivningsböcker och då dessa ingalunda kunde sägas erbjuda någia

avsevärda fördelar, avstyrkes den föreslagna utredningen.

Föreningen Sveriges städers Icronouppbördstjänstemän är av den uppfattningen,

att införandet av särskilda s. k. kyrkoskrivningsböcker i ringa grad

komrne att öka effektiviteten av kyrko- och mantalskrivningsförfarandet men

däremot icke oväsentligt tynga arbetet för medborgarens registrering samt

avsevärt stegra kostnaderna härför. — Det vore att antaga, att de föreslagna

kyrkoskrivningsböckerna i stor utsträckning komme att slarvas bort och

efter hand oupphörligen få ersättas med nya, vilket kunde förutses bliva

besvärligt och tidsödande för pastorsämbetena. Motionärernas tan^e, att

kyrkoskrivningsboken skulle innehålla upplysningar även om sambandet

mellan kyrko- och mantalsskrivning, vore givetvis mycket önskvärd att

kunna realisera. Här mötte dock praktiska svårigheter, som ingalunda vore

lätt överkomliga. De s. k. förskrivningarna (kyrkoskrivningarna) ägde

sålunda rum i november, medan mantalskrivningarna hänförde sig till förhållandena

den 1 januari eller eventuellt senare. Upplysning om sambandet

mellan kyrko- och mantalskrivning torde med hänsyn tagen även till

andra omständigheter icke kunna meddelas av pastorsämbete i annat fall

än att mantalslängden i sin helhet utgjorde eu avskrift av församlingsboken.

Att mantalslängden nu ofta upptoge personer, som icke låtit sig

kyrkoskrivas, d. v. s. sådana, som slarva med inlämnandet av sina flyttningsbetyg,

vore ingalunda något ovanligt. Denna avigsida av folkregistreringen

torde emellertid icke få sin lösning enbart genom utfärdandet av

kyrkoskrivningsböcker. — Eu utredning i motionens huvudsyfte förefölle

föreningen väl motiverad, men denna borde ej läggas riktigt så snävt, som

motionärerna enligt sitt förslags formulering tänkt sig, utan omfatta ordnandet

i stora drag av folkregistreringen på ett för framtiden mera betryggande

sätt. — En fråga, som kanske i viss grad kunde komma att stå i samband

med en effektiv folkregistrering, vore det nu under utredning varande

spörsmålet om rationell skatteuppbörd.

Föreliggande motion berör en synnerligen viktig fråga, då som bekant

personalbokföringen i riket är av grundläggande betydelse inom ett stort

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

antal grenar av det moderna samhällslivet. Och det torde få anses ofrånkomligt,

att brister vidlåda det för ifrågavarande ändamål nu tilllämpade

systemet. I de yttranden i anledning av motionen, som utskottet

inhämtat, har även framhållits önskvärdheten ur olika synpunkter

av att förbättringar kunde komma till stånd på här ifrågavarande område.

Utskottet är jämväl för sin del övertygat om att åtgärder i syfte att öka effektiviteten

av vårt personalbokföringssystem skulle vara av behovet påkallade.

Såsom eu lämplig åtgärd i berörda syfte föreslås nu i förevarande motion

utredning angående införande av s. k. kyrkoskrivningsböcker, och förmena

motionärerna, att ett mera tillfredsställande mantalsskrivningsresultat härigenom

skulle ernås. Med allt erkännande åt motionens syfte kan utskottet

dock ej dela denna motionärernas uppfattning, att någon mera nämnvärd

förbättring uti ifrågavarande avseende vore att förvänta genom införandet

av dylika böcker. Härtill kommer, att det föreslagna systemet säkerligen

skulle visa sig förenat med rätt betydande olägenheter, framför

allt för pastorsämbetena. I nu berörda hänseenden får utskottet hänvisa

till ovan refererade yttranden i frågan av Sveriges allmänna prästförenings

centralstyrelse, styrelsen för Svenska landskommunernas förbund samt

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän. Däri anförda skäl

mot det framlagda förslaget bär utskottet funnit tungt vägande.

I samband med frågan om införandet av kyrkoskrivningsböcker har

framförts den tanken, att en personlig registreringsbok kunde vara av behovet

påkallad ur andra synpunkter än de i motionen framförda. Sålunda

har erinrats om förslaget om försäkringsböcker för införande av anteckningar

rörande erlagda avgifter till den allmänna pensionsförsäkringen,

vilket förslag tidigare biträtts av riksdagen men sedermera kommit att av

särskilda skäl förfalla. Utskottet har givetvis haft blicken öppen för att

något slag av medborgarebok skulle kunna vara ur flera synpunkter lämplig

och ändamålsenlig, men utskottet har icke ansett sig kunna utan att gå

utöver motionens ram ingå på en behandling av denna fråga. Vad särskilt

angår frågan om försäkringsböcker må dock erinras, att förslag i ämnet

ånyo framlagts av statens besparingskommitté i dess betänkande den 19

februari 1925 angående socialförsäkringens organisation. Denna fråga har

för övrigt förelagts nu pågående riksdag genom en av herr Johansson i Edsbyn

inom andra kammaren väckt motion, nr 375, i anledning av Kung!.

Maj:ts proposition, nr 91, med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet visserligen anser en utredning

i motionens syfte önskvärd, men att motionärerna så snävt begränsat

sitt förslag, att ett bifall till motionen enligt utskottets mening icke skulle

kunna leda till avsett resultat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr .9. 5

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon andra kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 april 1925.

På utskottets vägnar:

ELOF LINDBERG.

Närvarande: herrar Lindberg, Schill, Pettersson i Köping, Adler, Peiding, Petersson i

Lerbäcksbyn, Heroti, Morfeldt, Larson i Tönnersa och Luden.*

* Ej närvarande vid justeringen

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 13 samt. 4 avd. 3 höft. (Nr 3.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.