Andra kammarens femte tillfälliga ulsliolts utlåtande Nr 1
1925-02-03 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 5TU 1925:1, Andra kammarens femte tillfälliga ulsliolts utlåtande Nr 1
Dokumentets text
Andra kammarens femte tillfälliga ulsliolts utlåtande Nr 1,
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 3 februari 1925 kl. 4 e. m.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 1, i anledning
av väckt motion om ändring av § 14 i andra
kammarens arbetsordning.
Uti en inom andra kammaren av herr Hagman väckt, till kammarens
femte tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 123, har motionären hemställt,
att § 14 av kammarens arbetsordning måtte erhålla följande ändrade
lydelse:
Ledamot, som erhållit ordet, skall tala stående från den särskilda
plats, som bestämts härför.
Beträffande motiveringen för den gjorda framställningen, får utskottet hänvisa
till motionen.
Utskottet ger motionären rätt i hans framhållande av de olägenheter, som
äro förknippade med nuvarande valfrihet att tala antingen från vederbörande
ledamots plats i kammaren eller från talarstolen, och skulle för sin del
ej hava något emot den föreslagna ändringen, såvida ej vissa av motionären
förbisedda olägenheter vore förbundna med inskränkningen av denna
valfrihet.
En olägenhet är den, att varje replik huru kort som helst bleve tvungen
att sägas från talarstolen. Enahanda bleve förhållandet även med kortare anföranden,
och det torde vara tämligen säkert, att en del ledamöter hellre avstode
från ordet än ginge upp i talarstolen. Många kammarledamöter,
som för övrigt ofta deltaga i debatterna, synas helst göra detta från sina
bänkplatser. Tvivelsutan skulle de anse en inskränkning i denna rätt som ett
obehörigt tvång.
Men på samma gång utskottet anser dessa skäl väga så tungt, att de förhindra
ett tillstyrkande av motionen, kan dock utskottet ej underlåta att
uttala den förhoppningen — vilken torde delas av kammarens flertal — att
vederbörande talare, sedan saken nu dragits inför kammaren, vid viktigare
anföranden gärna ställa sig motionärens önskan till efterrättelse.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 13 samt. 5 avd. 1 käft. (Nr 1).
2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.
På grund av det anförda får utskottet alltså hemställa,
att herr Hagmans motion nr 123 icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 februari 1925.
På utskottets vägnar:
ERIK LAURÉN.
Närvarande: Herrar Laurén, Blomquist, Norling, Hansson i Trollhättan, Rudén, Eriksson
i Västbro, Ahl, Björling, Gardell i Stenstu och Lundgren.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1925.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.