Sök i Ratio Lex

Andra kammarens femte tillfälliga ulsliolts utlåtande Nr 1

1925-02-03 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1925:1, Andra kammarens femte tillfälliga ulsliolts utlåtande Nr 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga ulsliolts utlåtande Nr 1,

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 3 februari 1925 kl. 4 e. m.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 1, i anledning

av väckt motion om ändring av § 14 i andra

kammarens arbetsordning.

Uti en inom andra kammaren av herr Hagman väckt, till kammarens

femte tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 123, har motionären hemställt,

att § 14 av kammarens arbetsordning måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

Ledamot, som erhållit ordet, skall tala stående från den särskilda

plats, som bestämts härför.

Beträffande motiveringen för den gjorda framställningen, får utskottet hänvisa

till motionen.

Utskottet ger motionären rätt i hans framhållande av de olägenheter, som

äro förknippade med nuvarande valfrihet att tala antingen från vederbörande

ledamots plats i kammaren eller från talarstolen, och skulle för sin del

ej hava något emot den föreslagna ändringen, såvida ej vissa av motionären

förbisedda olägenheter vore förbundna med inskränkningen av denna

valfrihet.

En olägenhet är den, att varje replik huru kort som helst bleve tvungen

att sägas från talarstolen. Enahanda bleve förhållandet även med kortare anföranden,

och det torde vara tämligen säkert, att en del ledamöter hellre avstode

från ordet än ginge upp i talarstolen. Många kammarledamöter,

som för övrigt ofta deltaga i debatterna, synas helst göra detta från sina

bänkplatser. Tvivelsutan skulle de anse en inskränkning i denna rätt som ett

obehörigt tvång.

Men på samma gång utskottet anser dessa skäl väga så tungt, att de förhindra

ett tillstyrkande av motionen, kan dock utskottet ej underlåta att

uttala den förhoppningen — vilken torde delas av kammarens flertal — att

vederbörande talare, sedan saken nu dragits inför kammaren, vid viktigare

anföranden gärna ställa sig motionärens önskan till efterrättelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 13 samt. 5 avd. 1 käft. (Nr 1).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

På grund av det anförda får utskottet alltså hemställa,

att herr Hagmans motion nr 123 icke måtte till någon

andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 februari 1925.

På utskottets vägnar:

ERIK LAURÉN.

Närvarande: Herrar Laurén, Blomquist, Norling, Hansson i Trollhättan, Rudén, Eriksson

i Västbro, Ahl, Björling, Gardell i Stenstu och Lundgren.

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.