Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om utsträckning av tiden för återutförsel och ansökan om tulU restitution vid återutförsel av vissa varor m. m.

1925-02-06 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1925:2, Betänkande, i anledning av väckt motion om utsträckning av tiden för återutförsel och ansökan om tulU restitution vid återutförsel av vissa varor m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den (> lebrnari 11)25 kl. 4 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

utsträckning av tiden för återutförsel och ansökan om tulU

restitution vid återutförsel av vissa varor m. m.

(l:a avd.)

I eu inom andra kammaren väckt motion, nr 221, har herr Lithander

hemställt, »att riksdagen ville besluta, att tiden såväl för återutförsel som

för ansökan om tullrestitution vid återutförsel av varor, införtullade med

rätt till restitution enligt § 12 tulltaxeförordningen samt införtullade under

och efter år 1918, utsträckes sålunda: a) för gods, infört under åren 1918- —1920, intill 31/12 1925, b) för under åren 1921—1922 infört gods inom

fem år från införseldagen,

att gods, som returnerats till utlandet från och med 1 december 1920 och

senare och som vid reexporten vederbörligen identifierats av tulltjänsteman,

måtte restitutionsberättigas,

att kungl. generaltullstyrelsen i sådant fall måtte bemyndigas avgöra.,

huruvida godset vid återutförseln tillfyllest identifierats,

att gods, infört med tullrestitutionsrätt under åren 1918—1921, i den

mån det blir möjligt sälja det inom landet för nybyggnader, förbyggnader

eller reparationer av fartyg, skeppsdocker etc., måtte restitutionsberättigas

under 10 år, alltså ytterligare fem år efter införseldagen utöver de i § 12r

tulltaxeförordningen stadgade».

Enligt § 12 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor Utskottet,

kan den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation Gällande bsav

fartyg av mer än 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vare sig svenskt oc/^Tuifäiiiga

eller utländskt, eller av vissa smärre järnfartyg, som äga eller äro avsedda utvidgningar

att omedelbart erhålla utländsk nationalitet, få för därvid använda, från av de’sa''

utrikes ort införda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter restitutionsvis

återbekomma den erlagda tullavgiften eller i det fall, att tullavgiften,

med stöd av särskilt meddelad rätt till anstånd, icke blivit erlagd,

utan allenast säkerhet för densamma ställts, njuta befrielse från dess gäldande

under villkor, bland andra, att det fartyg, till vilket artiklarna användas,

inom fem år från dagen för deras angivning till förtullning, styrkes

vara i fullfärdigt skick. Enahanda förmån tillkommer även den, som här

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 sand. 2 höft. (Nr 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation av skeppsdocka,

dockport, ponton eller slip.

Tillfälliga utvidgningar av den i nyssberörda författningsrum omförmälda

rätt till tullrestitution eller befrielse från gäldande av tullavgift har medgivits

genom särskilda förordningar den 19 augusti 1921 (nr 504) och den

21 april 1922 (nr 157).

Rörande tillkomsten och innebörden av nämnda utvidgningar må följande

erinras.

Till följd av försenade leveranser under krigsårens livliga skeppsbyggnadsverksamhet

visade det sig, att betydande partier skeppsbyggnadsmaterialier,

importerade för ovan angivna ändamål, icke kunde användas för de

ursprungligen avsedda fartygsbyggena utan måste lagras. På grund av den

sedermera inträdande depressionen måste ett flertal rederier annullera gjorda

fartygsbeställningar. Härigenom ställdes varven eller rederierna inför utsikten

att icke kunna få användning för sina i lager liggande materialier

av ifrågavarande slag. För undvikande av alltför stora förluster genom

lagring under lång tid framåt blev det för flera ägare nödvändigt att söka

avyttra materialierna till utlandet, då det inhemska behovet var synnerligen

ringa. Sådan försäljning till utlandet kunde emellertid icke i avsevärd

omfattning komma till stånd, alldenstund vid försäljningsprisets beräknande

hänsyn måste tagas till ovan återgivna bestämmelser i § 12 tulltaxeförordningen,

enligt vilka bestämmelser såsom villkor för tullrestitution gäller,

att materialierna blivit använda till sådant ändamål, som i paragrafen avses.

Av sålunda angivet skäl framkom vid 1921 års riksdag, genom i ämnet

väckta motioner, förslag om utvidgad möjlighet att erhålla sådan restitution,

som avses i nämnda paragraf. Bevillningsutskottet, som i anledning av

motionerna inhämtade yttrande av generaltullstyrelsen, framlade förslag i

motionernas syfte (betänkande nr 53), vilket förslag antogs av riksdagen.

Genom den i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade förordningen

av år 1921 stadgades, att restitution av eller befrielse från tullavgift

finge av generaltullstyrelsen under vissa villkor medgivas för i § 12 tulltaxeförordningen

omförmälda materialier och förnödenheter, utan hinder

därav att de icke blivit för avsett ändamål använda. Nämnda villkor innefattade

bland annat, att dylikt medgivande finge avse endast varor, som

angivits till förtullning efter ingången av år 1918 och vederbörligen tullbehandlats

före utgången av år 1921, samt att återutförseln iigde rum och

restitutionen eller befrielsen söktes före utgången av år 1921.

Till följd av sålunda uppställda villkor kunde industrien allenast i ringa

omfattning beredas avsedd lättnad, varför en enskild firma hos Kung!.

Maj:t gjorde framställning om vidtagande av åtgärder till beredande av

möjlighet för vederbörande myndighet att jämväl efter utgången av år 1921

lämna medgivande av omförmälda slag.

Efter det Kungl. Maj:t inhämtat generaltullstyrelsens utlåtande över sistberörda

framställning, föreläde Kungl. Maj:t 1922 års riksdag, genom pro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2. 3

position ur 221, förslag om utsträckt tillämpning av förberörda bestämmelser

i 1921 års förordning, vilket förslag i enlighet med bevillningsutskottets

hemställan antogs av riksdagen.

Genom den i följd härav utfärdade, ovanberörda förordningen av år 1922

fingo bestämmelserna i 1921 års förordning jämväl tillämpning i fråga om

sådana i sistnämnda förordning avsedda varor, vilka ur riket återutförts

under dels viss kortare tid före ikraftträdandet av 1921 års förordning, dels

ock under tiden från och med den 1 januari 1922 till och med den 31 mars

1923, därvid dock beträffande artiklar, som angivits till förtullning undertiden

från och med den 1 januari till och med den 30 mars 1918, återutförseln

i varje fall skulle hava ägt rum inom fem ar från dagen för angivningen

till förtullning. Därjämte skulle, utan hinder av vad i 1921 års

förordning därom stadgades, restitution eller befrielse få i fråga om samtliga

de varor, varå förordningen ägde tillämpning, sökas intill den 1 april 1923.

I den föreliggande motionen har anförts, att i åtskilliga fall artiklar, som införts

i sådant ändamål, som avses i § 12 tulltaxeförordningen, på grund av det tryckta

affärsläget icke kunnat inom författningsenligt bestämda tider vare sig användas

för dylikt ändamål eller jämlikt 1921 och 1922 års ovannämnda förordningar

åter utföras samt att importörerna i dylika fall skulle komma att vidkännas

avsevärda förluster. I följd härav har motionären framlagt förslag dels

om ytterligare utvidgning av den ifrågavarande rätten till tullrestitution

eller befrielse från tullavgift vid återutförsel av vissa fartygsmaterialier

och skeppsförnödenlieter, dels och om beredande av möjlighet till restitutionsrätt

enligt § 12 tulltaxeförordningen under ytterligare vissa år framåt

för sådana under åren 1918—1921 införda fartygsmaterialier och skeppsförnödenlieter,

vilka komme att begagnas till byggande eller reparation av

fartyg, genom utsträckning från 5 till 10 år av den såsom villkor för restitutionsrätt

enligt sagda författningsrum föreskrivna tidsfristen för styrkande,

att det fartyg, till vilket artiklarna användas, är i fullfärdigt skick.

Utskottet har under motionens förberedande behandling utverkat Kungl.

Maj-.ts befallning till generaltullstyrelsen att till utskottet avgiva yttrande

i anledning av motionen samt att därvid överlämna förslag till de bestämmelser,

som styrelsen kunde finna vara ägnade att tillgodose det i motionen

framförda intresset; och har generaltullstyrelsen i anledning härav den 2

februari 1925 avgivit såsom bilaga vid detta betänkande fogat utlåtande

med föi-slag.

I två till utskottets ordförande ställda skrifter från Nya varvsaktiebolaget

Öresund i Landskrona och rederiaktiebolaget Svenska Lloyd i Göteborg har

meddelats, att underhandlingar påginge mellan bolagen angående byggande

av ett ångfartyg med anlitande av material, som av sistnämnda bolag för något

mera än fem år sedan importerats och upplagts i Oskarshamn, samt att ett

Motionen.

Generaltullstyrelseni

utlåtande.

Nya varviaktiebolaget

Öresund och.

Rederiaktiebolaget

Svenska

Lloyd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

villkor för beställningen vore, att — trots att tiden, inom vilken restitution

av den för omförmälda material erlagda tullen kunde enligt gällande bestämmelser

begäras, nyligen gått till ända — sådan restitution kunde erhållas.

Dessutom har upplysts, att, om sagda villkor ej inom den närmaste

tiden kunde uppfyllas, beställningen skulle gå till en utländsk firma, från

vilken anbud förelåge.

Restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen är avsedd att bereda

den svenska skeppsbyggnadsindustrien stöd i dess konkurrens med utländsk

skeppsbyggnadsindustri. Det var i överensstämmelse med denna grundtanke,

som riksdagen, då inträdda oförutsedda förhållanden i avsevärd utsträckning

hindrade de svenska varven och rederierna att tillgodogöra sig

den förmån, som ifrågavarande restitutionsrätt var avsedd att bereda dem,

utvidgade densamma att, på sätt ovan erinrats, kunna gälla även materialier

och förnödenheter, som icke blivit för avsett ändamål använda. Även vad

i den förevarande motionen föreslagits synes utskottet stå i god överensstämmelse

med berörda grundtanke, varför utskottet ansett sig böra framlägga

förslag i motionens syfte. Då utskottet, för förslagets avfattning, i grundlagsenlig

ordning begärt generaltullstyrelsens medverkan, har utskottet med

hänsyn till angelägenheten att frågan kommer till avgörande i riksdagen så

snart, att ovan omnämnda fartygsbeställning kan stanna inom landet, begränsat

det uppdrag, som givits generaltullstyrelsen, så att detsamma icke

innefattat frågan om den lämpliga utsträckningen av de tidsfrister, som

motionärens förslag berör. I nu nämnda hänseende har generaltullstyrelsen

sålunda inskränkt sig till att i sitt förslag upptaga vad motionären ifrågasatt.

Utskottet, som ansett önskvärt att åt bestämmelserna, vilka ju avse att

avveckla vissa kristidsföreteelser inom skeppsbyggnadsindustrien, gives så

kort giltighetstid som möjligt, har icke funnit tillräckliga skäl nu vara

förebragta för eu så lång utsträckning av tidsfristerna, som i motionen

avses. Enligt det förslag, som utskottet framlägger, äro de av motionären

ifrågasatta tidsfristerna å respektive 5 och 10 år ersatta med föreskrift

om utgången av år 1927 såsom den tidpunkt, före vilken såväl återutförsel

skall hava ägt rum och restitution eller befrielse skall hava sökts

som ock fartyg skall hava styrkts vara i fallfärdigt skick, allt för att tullrestitution

eller befrielse från tullavgift skall få åtnjutas. Därjämte har

utskottet, på yrkande av motionären, i momentet 1 medtagit året 1923 bland

de år, under vilka sådan förtullning må hava ägt rum, som kan berättiga

till tullrestitution före utgången av år 1927.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot de av generaltullstyrelsen

föreslagna bestämmelserna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionen II: 221 av herr

Lithander, måtte antaga följande bestämmelser:

s. 5 Kontrollera mot PDF

■Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

5

1. Utan hinder av bestämmelserna i §11 tulltaxeförordningen

må åt innehavare av skeppsvarv eller mekanisk

verkstad, vilken från utrikes ort infört och under något

av åren 1918—1923 till förtullning angivit tullpliktiga

materialier och skeppsförnödenheter, avsedda att här i

riket, såsom i § 12 tillitaxeförordniugen förmäles, användas

till nybyggnad, förbyggnad eller reparation av

fartyg, medgivas restitution av erlagd tullavgift för sådana,

icke till husgerådssaker hänförliga artiklar, som

på i sagda författningsrum föreskrivet sätt anmälts vara

införda för ovannämnda ändamål men, utan att hava

för detta ändamål använts, blivit efter utgången av november

månad 1920 återutförda till utlandet, under villkor

att återutförseln ägt rum och restitutionen eller befrielsen

blivit sökt, i fråga om varor, som angivits till

förtullning under något av åren 1918, 1919 och 1920, före

utgången av år 1925 och i fråga om varor, som angivits

till förtullning under något av åren 1921,1922 och 1923,

före utgången av år 1927. I det fall att enligt medgivande,

som i § 12 tulltaxeförordningen sägs, tullavgiften icke blivit

erlagd, utan allenast säkerhet för densamma ställts, må

under ovan angivna förhållanden i stället medgivas befrielse

från tullavgiftens gäldande.

Medgivande av tullrestitution eller befrielse från tullavgift

enligt dessa bestämmelser för varor, som utföras

efter det bestämmelserna trätt i kraft, ankommer på prövning

av generaltullstyrelsen; och gälla för sådant medgivande

i övrigt följande villkor, nämligen:

att utförseln sker vid samma tullkammare, där förtullningen

ägt ram, såvida ej generaltullstyrelsen för

särskilt fall finner restitution eller befrielse kunna medgivas,

oaktat varan utförts vid annan tullkammare;

att exportangivningsinlagan innehåller uppgift om avsikten

att för de till utförsel angivna artiklarna erhålla

restitution eller befrielse enligt dessa bestämmelser, om

varans handelsbenämning, myckenhet och beskaffenhet

samt om den rubrik i tulltaxan, till vilken densamma

vid införseln blivit hänförd, jämte vederbörligt nummer

i gällande statistiska varuförteckning;

att nämnda inlaga är åtföljd av exportörens under edlig

förpliktelse avgivna och av två hans biträden till

riktigheten bestyrkta försäkran, att dessa artiklar äro

av utländskt ursprung, att desamma blivit införda för

ändamål, som i § 12 tulltaxeförordningen avses, att full

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen

godkänd säkerhet för densamma ställd,

samt uppgift ej mindre om dagen, då de angivits till

förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning

skett från nederlag, från transitupplag, från frihamn

eller direkte och i sistnämnda fall jämväl om den lägenhet,

med vilken införseln skett, ävensom att artiklarna

icke efter införseln undergått någon bearbetning eller

förändring;

att vederbörande tullkammare efter exportvarans undersökning

meddelar attest angående densammas myckenhet

och beskaffenhet ävensom angående kollinas plombering

och bevakning under transporten till och inlastning

i fartyg eller järnvägsvagn, vilken attest såsom verifikation

jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas

tullkammarens utgående tulljournal; samt

att utförseln i övrigt verificeras på sätt i § 13 tulltaxeförordningen

finnes stadgat beträffande varor, för

vilka tullrestitution är därstädes medgiven,

På prövning av Konungen i varje särskilt fall ankommer,

huruvida återutförsel före dessa bestämmelsers

ikraftträdande skett under sådana omständigheter, att

tullrestitution eller befrielse från tullavgift må kunna

medgivas.

2. Utan hinder av stadgandet i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen,

sådant detta författningsrum lyder enligt

förordningar den 19 juni 1917 (nr 372) och den 11 april

1924 (nr 67), må i avseende å från utrikes ort införda

tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter, som angivits

till förtullning under något av åren 1918—1921,

rätt till tullrestitution eller befrielse från tullavgift jämlikt

sagda paragraf åtnjutas även i de fall, då det fartyg

eller den skeppsdocka, dockport, ponton eller slip, vartill

artiklarna använts, styrkts vara i fullfärdigt skick före

utgången av år 1927.

Stockholm den 6 februari 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

7

Närvarande: herrar Höflig, Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Örne, Karg, Boren, Johan

Bergman, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson

i Golvvasta, Lövgren i Nyborg, Björnsson, Heyman, Johansson i Hornsberg,

Svensson i Grindstorp, Björklund, Nyländer och Olsson i Gävle.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8''

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

Bilaga.

Till Riksdagens Bevillningsutskott.

Sedan av Eder i skrivelse den 29 nästlidne januari till herr statsrådet

K. S. Levinson framställts anhållan om befallning för kungl. generaltullstyrelsen

att avgiva yttrande och förslag i anledning av en i riksdagens

andra kammare av herr E. Lithander väckt motion, nr 221, om utsträckning

av tiden för återut försel och ansökan om tullrestitution vid återutförsel

av vissa varor m. m., har Kungl. Maj:t den 30 i samma månad»

med översändande av Eder berörda skrivelse jämte bilagor, anbefallt

styrelsen att avgiva och senast den 4 dennes till Eder överlämna det

yttrande och förslag, varom i Eder skrivelse framställts begäran.

Till åtlydnad av denna befallning liar generaltullstyrelsen äran anföra

följande.

Motionärens förslag äro anknutna till de genom kungl. förordningar den

19 augusti 1921 (nr 504) och den 21 april 1922 (nr 157) meddelade bestämmelserna

angående tillfällig utvidgning av den rätt till tullrestitution eller

befrielse från tullavgift för fartygsmaterialier och skeppsförnödenheter,

som omförmäles i § 12 i kungl. förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med

tulltaxa för inkommande varor (tulltaxeförordningen).

Beträffande tillkomsten av dessa bestämmelser anser sig styrelsen böra

här först göra några, huvudsakligen ur riksdagshandlingar hämtade erinringar.

Enligt sistnämnda författningsrum — vari ändringar skett genom kungl.

förordningar den 19 juni 1917 (nr 372) och den 11 april 1924 (nr 67) —

äger den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation

av fartyg av mer än 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vare sigsvenskt

eller utländskt, eller av järnfartyg av mer än 5, men icke över

40 tons avgiftspliktig dräktighet, vilket är avsett att omedelbart erhålla

eller äger utländsk nationalitet, att, under vissa villkor, för därvid använda,

från utrikes ort införda tnllpliktiga materialier och skeppsförnödenheter,

däribland inbegripna sådana i fartyget fast anbragta husgerådssaker,

vilka antingen icke kunna med bibehållen användbarhet därifrån

skiljas eller ock genom särskild, varaktig beteckning äro tydligen

utmärkta såsom för fartyget uteslutande avsedda, restitution,svis återbekomma

den erlagda tullavgiften eller i det fall, att enligt medgivande

tullavgiften icke blivit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma ställts»

njuta befrielse från dess gäldande.

Bestämmelserna angående den ovan omförmälda tillfälliga utvidgningen

av denna restitutionsförmån, vilka avse beredande av restitutionsrätt

i vissa fall, även då de införda varorna återutförts till utlandet utan

att hava använts till byggande eller reparation av fartyg, tillkomma första

gången på grund av de motioner vid 1921 års riksdag, som åberopas i

herr Lithanders motion. De härvid anförda skälen återgåvos i bevillningsutskottets

betänkande nr 53 år 1921, i följande sammanfattning.

Till följd av försenade leveranser under krigsårens livliga skeppsbyggnadsverksamhet

hade betydande partier skeppsbyggnadsmaterialier,

importerade för ovan angivna ändamål, icke kunnat användas för de ur
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lievill niny sutskottets betänkande Nr 2. 0

sprungligen avsedda fartygsbyggena utan blivit lagrade. Till följd av

den sedan mitten av år 1920 rådande depressionen inom hela världens

sjöfart både ett flertal rederier både inom och utom vårt land måst annullera

under senaste åren gjorda lartygsbeställningar, på grund varav varven

eller rederierna stode inför utsikten att icke kunna få användning

för sina i lager liggande materialier av ifrågavarande slag. För undvikande

av alltför stora förluster genom lagring under lång tid framåt

hade det för liera ägare blivit nödvändigt att söka avyttra desamma till

utlandet, då det inhemska behovet vore synnerligen ringa. Sådan försäljning

till utlandet hade emellertid icke i avsevärd omfattning kunnat

komma till stånd, alldenstund vid försäljningsprisets beräknande hänsyn

måst tagas till ovan återgivna bestämmelse i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen,

enligt vilken bestämmelse såsom villkor för tullrestitution gäller

att materialierna blivit använda till sådant ändamål, som i momentet

avses.

Motionärerna hade på grund av vad de sålunda anfört hemställt om

riksdagens medverkan för att få ornförmälda hinder för tullrestitutions

medgivande i de i motionerna berörda fall undanröjt.

Då riksdagen i skrivelse den 20 juni 1921, nr 413, anmälde, att den antagit

vissa bestämmelser angående tillfällig utvidgning av den i § 12

tulltaxeförordningen ornförmälda rätt, anfördes såsom skäl härför bland

annat följande.

Restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen är avsedd att bereda

den svenska skeppsbyggnadsindustrien stöd vid konkurrens med den

utländska. Då nu på grund av inträdda oförutsedda förhållanden avsevärda

partier importerade skeppsbyggnadsmaterialier icke kunna komma

till användning till avsedd nybyggnad, förbyggnad eller reparation av

fartyg, och då enda utvägen att täcka någon del av de förluster, som härigenom

åsamkas ifrågavarande svenska industri, synes vara att materialierna

säljas till utlandet, så har riksdagen funnit det stå i full överensstämmelse

med grundtanken i dessa restitutionsbestämmelser, om för fall

av berörda art det hinder för restitutionens tillämpning avlägsnas, vilket

ligger i det föreskrivna villkoret, att materialierna skola hava blivit fördel

avsedda ändamålet använda.

I ovanberörda, i anledning av denna anmälan utfärdade kungl. förordning

den 19 augusti 1921 stadgades, att utan hinder av bestämmelserna

i § 11 tulltaxeförordningen finge åt innehavare av skeppsvarv eller mekanisk

verkstad, vilken från utrikes ort infört tullpiiktiga materialier

och skeppsförnödenlieter, avsedda att här i riket, såsom i § 12 tulltaxeförordningen

förmäles, användas till nybyggnad, förbyggnad eller reparation

av fartyg, av generaltullstyrelsen på angivet sätt medgivas restitution

av erlagd tullavgift för sådana, icke till husgerådssaker hänförliga

artiklar, som på i sagda författningsrum föreskrivet sätt anmälts vara införda

för ovannämnda ända null, men, utan att hava för detta ändamål använts,

blivit återutförda till utlandet, ävensom att i det fall att enligt medgivande,

som i § 12 tulltaxeförordningen sägs, tullavgiften icke blivit

erlagd, utan allenast säkerhet för densamma ställts, generaltullstyrelsen

finge under ovan angivna förhållanden i stället medgiva befrielse från

tullavgiftens gäldande.

Sådana medgivanden finge dock enligt förordningens ordalydelse endast

avse varor, som angivits till förtullning efter ingången av år 191 &

och vederbörligen tullbehandlats före utgången av år 1921; och hade så
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. i sand. 2 höft. (Nr 2.) -

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

sorti villkor föreskrivits, bland annat, att återutförseln ägde ram och

restitutionen eller befrielsen söktes före utgången av år 1921.

Dessa inskränkningar i de meddelade bestämmelserna föranledde emellertid

snart anspråk på utsträckt tillämpning av desamma. Styrelsen för

Svenska Lloyds verkstads aktiebolag inkom till Kungl. Maj:t med underdånig

anhållan om vidtagande av åtgärder för beredande av möjlighet

för vederbörande myndighet att jämväl efter utgången av år 1921 lämna

medgivanden av ifrågavarande slag. Till stöd för denna anhållan —

som föranledde kungl. proposition till riksdagen den 14 mars 1922, nr 221 —

hade enligt propositionen anförts följande:

I praktiken hade det visat sig, att den tidsbegränsning, som i förordningen

stadgats, varit alltför snäv. Det hade i regel varit omöjligt att

placera de artiklar, om vilka fråga vore, hos andra än ATederbörande

tillverkare, och jämväl dessa hade visat sig synnerligen obenägna att

ens mot skälig gottgöreise återtaga dem. På grund härav funnes ännu

ett stort antal av dessa artiklar — huvudsakligen fartygsplåt och profiler

— kvarliggande här i landet. Att här finna avsättning för dem läte

sig under rådande ekonomiska förhållanden icke göra, enär de svenska

varven för närvarande funne sig nödsakade att inskränka sin verksamhet

till utförande av redan inneliggande beställningar, för vilka dessa in a

terialier icke kunde vinna användning. Trots tillverkarnas nyss omtalade

obenägenhet att återtaga varorna torde det emellertid ännu finnas

utsikter att kunna förmå dem att återtaga åtminstone ännu en del av

desamma. En förutsättning för att detta skulle kunna genomföras vore

dock, att medgivanden av det slag, författningen avsåge, ännu någon tid

kunde lämnas; och föresloges såsom lämplig termin för den ifrågasatta

utsträckningen tiden till den 1 april 1923.

Sedan riksdagen antagit Kungl. Maj:ts i sagda proposition framlagda

förslag i ämnet, utfärdades ovannämnda kungl. förordning den 21 april

1922, varigenom förordnats, att bestämmelserna i 1921 års ifrågavarande

förordning skola äga tillämpning jämväl i fråga om sådana i förordningen

avsedda varor, vilka ur riket återutförts under tiden dels från

och med den 20 juni till och med den 24 augusti 1921, dels ock från

och med den 1 januari 1922 till och med den 31 mars 1923; skolande dock

beträffande artiklar, som angivits till förtullning under tiden från och

med den 1 januari till och med den 30 mars 1918, återutförseln i varje

fall hava ägt rum inom fem år från dagen för angivningen till förtullning;

samt att, utan hinder av vad i förordningen den 19 augusti 1921 därom

stadgas, restitution eller befrielse må i fråga om samtliga de varor,

varå förordningen sålunda äger tillämpning, sökas intill den 1 april 1923’.

De ifrågavarande två författningarna beredde sålunda möjlighet till

restitution för varor, som angivits till förtullning efter ingången av år

1918 och vederbörligen tullbehandla!* före utgången av år 1921 samt återutförts

under tiden från och med den 20 juni 1921 till och med den 31

mars 1923 — med viss inskränkning för varor, som angivits till förtullning

under tiden från och med den 1 januari till och med den 30 mars

1918 — under de i övrigt för restitutionsrättens åtnjutande angivna villkoren,

bland andra att restitutionen skulle sökas före den 1 april 1923. I

I nu förevarande motion an föres, att i åtskilliga fall artiklar, som införts

i sådant ändamål, som avses i § 12 tulltaxeförordningen, av olika

anledningar, säkerligen på grund tv det tryckta affärsläget, icke kunnat

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

inom författningsenligt bestämda tider vare sig användas för dylikt ändamål

eller jämlikt ovanberörda förordningar den 1!) augusti 1921 och den

21 april 1922 återutföras, och att importörerna, då under sådana förhållanden

restitution av eller befrielse från tull icke finge åtnjutas, skulle

komma att vidkännas betydande förluster. På grund härav hemställes

ej mindre om ytterligare utvidgning av den ifrågavarande rätten till tullrestitution

eller befrielse från tullavgift vid återutförsel av vissa far

tygsmaterialier och skeppsförnödenheter än även om beredande av möjlighet

till restitutionsrätt enligt § 12 tulltaxeförordningen under ytterligare

vissa år framåt för sådana under åren 1918—1921 införda fartygsmaterialier

och skeppsfömödenheter, vilka komme att begagnas till

byggande eller reparation av fartyg, genom utsträckning från 5 till 10

är av den såsom villkor för restitutionsrätt enligt sagda författningsrum

föreskrivna tidsfristen för styrkande, att det fartyg, till vilket artiklarna

användas, är i fullfärdig! skick.

Den korta tid, som stått styrelsen till förfogande för avgivande av del

infordrade yttrandet, har icke lämnat tillfälle till någon fullständigare

utredning rörande de förhållanden, som åberopats till stöd för motionen.

I anledning av den i motionen lämnade uppgiften, att restitutionsansökningar,

avseende tillhopa ett visst angivet belopp, blivit avslagna,, far styrelsen

emellertid överlämna dels styrkt avskrift av den förteckning övei

av styrelsen handlagda ärenden angående restitution av eller befrielse

från tullavgift jämlikt förordningen den 19 augusti 1921, vilken styrelsen

bifogat sitt i förenämnda proposition den 14 mars 1922, nr 221, i huvudsak

återgivna yttrande av den 9 februari 1922, dels och en nu upprättad

förteckning över av styrelsen handlagda ärenden angående motsvarande

restitutionsförmån jämlikt förordningen den 21 april 1922.1

De enda kompletterande upplysningar angående de i dessa förteckningar

upptagna ärenden, som styrelsen för närvarande är i tillfälle att

lämna, äro, att befrielse från gäldande av det i förstnämnda förteckning

först upptagna beloppet 352 kronor 80 öre sedermera medgivits enligt ett

av Kungl. Maj:t i regeringsrätten den 24 februari 1922 meddelat beslut;

att beträffande en del av det under tredje punkten i samma förteckning

upptagna beloppet 23,789 kronor 57 öre ny ansökning ingivits, upptagen

under femte punkten i 1925 års förteckning, men att denna ansökning icke

kunnat upptagas till prövning, enär den icke inkommit till generaltullstyrelsen

förr än efter den 1 april 1923; samt att befrielse från gäldande

av det i femte punkten av 1922 års förteckning upptagna beloppet 2,338

kronor 43 öre på grund av det i anmärkningskolumnen angivna ändamål,

för vilket artiklarna använts, icke lärer kunna beviljas, även om motionärens

förslag bifalles.

Huruvida i övrigt bestämmelser, avfattade i överensstämmelse med motionärens

förslag, i verkligheten komma att bereda tullrestitution eller befrielse

från tullavgift i de fall, som i motiveringen till motionen åsyftas,

därom kan styrelsen, i saknad av kännedom om de närmare omständigheterna

i de särskilda fallen, givetvis icke fälla något omdöme.

Då generaltullstyrelsen den 16 mars 1921 till nämnda års riksda gs bevil b

ningsutskott avgav yttrande — se bilaga till utskottets betänkande den 7

juni 1921, nr 53 — angående de motioner, som sedermera föranledde ovan 1

1 Nämnda avskrift och förteckning äro här icke avtryckta.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

omhandlade förordning den 19 augusti 1921, förklarade styrelsen sig icke

vara i tillfälle gorå något uttalande därom, huruvida i princip ett sådant

medgiv ande, som då ifrågasatts, lämpligen borde ifrågakomma, oavsett

bland annat den inverkan detsamma kunde komma att utöva på avsättningen

i utlandet av inom Sverige tillverkade varor av motsvarande slag,

Lika litet torde det ankomma på styrelsen att nu avgiva något yttrande,

huruvida den utsträckta restitutionsförmån, som i föreliggande motion

ifrågasattes, tilläventyrs skulle kunna lända till förfång för svenska intressen

—- industriella eller andra —• vilka icke kunna hänföras till dem,

som skulle tillgodoses genom motionen.

Från synpunkten av de till styrelsens verksamhetsområde hörande uppgifter

har styrelsen icke funnit något annat att erinra mot bestämmelser i

(len föreslagna riktningen, än att givetvis den styrelsen åliggande kontrollen

öv er det restitutionsberättigade förfarandet liksom ock restitutionsansökningarnas

granskning med hänsyn till befintligheten av de förutsättningar,

å vilka desamma grundas, måste medföra betydligt ökade svårigheter,

ju längre tid tillbaka denna granskning skall omfatta, ej minst på grund

av det synnerligen omfattande räkenskapsmaterial, som, i den mån sådant

later sig1 göra, bör hållas tillgängligt för verkställande av sådan granskning.

Da emellertid i Eder ovanberörda skrivelse såsom riktlinjer för det begärda

förslaget angivits, att bestämmelserna däri skulle av styrelsen finnas

vala ägnade att tillgodose det i motionen framförda intresset, får styrelsen

till behandling var för sig upptaga do två syftemålen i motionen.

Vad då först angår utsträckt restitutionsförmån för återutförda artiklar,

är att märka, att säkerligen i åtskilliga av de i motionen avsedda

fall, där återutförsel ägt rum, innan 1921 års ifrågavarande förordning

trätt i kraft, icke iakttagits de villkor för restitutionsrätten, som däri föreskrivits.

Uteslutet är emellertid icke, att tillgänglig bevisning om utförseln

och om befintligheten i princip av förutsättningar för restitutionsrätt

kan vara tillfredsställande, ehuru den icke är för handen under de föreskrivna

formerna. Motionären bär också föreslagit, att generaltullstyrelsen

måtte bemyndigas avgöra, huruvida godset vid återutförseln tillfyllest

identifierats. Den fria bevisprövning, som i sådant fall skulle förekomma,

synes emellertid icke böra tillkomma styrelsen utan överlämnas

åt Kungl. Maj:t, som emellertid före sådant ärendes avgörande torde

komma att från styrelsen inhämta det yttrande och de upplysningar, styrelsen

efter vederbörande tullförvaltnings hörande kan lämna. Dylik fri

bevisprövning torde för beredande av största möjliga utsikt, att de blivande

bestämmelserna komma att i verkligheten medföra den åsyftade förmånen,

utsträckas att omfatta all utförsel, som ägt rum innan bestämmelserna

träda i tillämpning.

För utförsel efter denna tidpunkt torde emellertid fordran på uppfyllande

av bestämda villkor böra uppställas; och lära dessa villkor böra göras

överensstämmande med dem i 1921 års förordning.

I enlighet med vad ovan anförts synas bestämmelserna kunna givas förslagsvis

följande lydelse:

Utan hinder av bestämmelserna i § 11 tulltaxeförordningen må åt innehavare

av skeppsvarv eller mekanisk verkstad, vilken från utrikes ort infört

och under något av åren 1918—1922 till förtullning angivit tullpliktiga

materialier och skeppsförnödenheter, avsedda att bär i riket, såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilcvillninysutskottets betänkande Nr 2.

i § 12 tulltaxeförordningen iörmiiles, användas till nybyggnad, förbyggnad

eller reparation av fartyg, medgivas restitution av erlagd tullavgift

för sådana, icke till husgerådssaker hänförliga artiklar, som på i sagda

författningsrum föreskrivet sätt anmälts vara införda för ovannämnda

ändamål men, utan att hava för detta ändamål använts, blivit efter utgången

av november månad 1920 återutförda till utlandet, under villkor att

återutförseln ägt rum och restitutionen eller befrielsen blivit sökt, i fråga

om varor, som angivits till förtullning under något av åren 1918, 1919 och

1920, före utgången av år 1925, och i fråga om varor, som angivits till

förtullning under något av åren 1921 och 1922, inom fem år från dagen

för angivningen till förtullning. 1 det fall att enligt medgivande, som i

§12 tulltaxeförordningen sägs, tullavgiften icke blivit erlagd, utan allenast

vsäkerhet för densamma ställts, må under ovan angivna förhållanden i

stället medgivas befrielse från tullavgiftens gäldande.

Medgivande av tullrestitution eller befrielse från tullavgift enligt denna

förordning för varor, som utföras, efter det förordningen trätt i kraft, ankommer

på prövning av generaltullstyrelsen, och gälla för sådant medgivande

i övrigt följande villkor, nämligen:

att utförseln sker vid samma tullkammare, där förtullningen ägt rum,

såvida ej generaltullstyrelsen för särskilt fall finner restitution eller befrielse

kunna medgivas, oaktat varan utförts vid annan tullkammare;

att exportangivningsinlagan innehåller uppgift om avsikten att för de

till utförsel angivna artiklarna erhålla restitution eller befrielse enligt

denna förordning, om varans handelsbenämning, myckenhet och beskaffenhet

samt om den rubrik i tulltaxan, till vilken densamma vid införseln

blivit hänförd, jämte vederbörligt nummer i gällande statistiska varu förteckning;
att

nämnda inlaga är åtföljd av exportörens under edlig förpliktelse avgivna

och av två hans biträden till riktigheten bestyrkta försäkran, att

dessa artiklar äro av utländskt ursprung, att desamma blivit införda för

ändamål, som i § 12 tulltaxeförordningen avses, att full införseltull för

dem blivit behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet

för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om dagen, då de angivits till

förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning skett från nederlag,

från transitupplag, från frihamn eller direkte och i sistnämnda fall

jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett, ävensom att artiklarna

ieke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring;
att

vederbörande tullkammare efter exportvarans undersökning meddelar

attest angående densammas myckenhet och beskaffenhet ävensom angående

kollinas plombering och bevakning under transporten till och inlastning

i fartyg eller järnvägsvagn, vilken attest såsom verifikation

jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas tullkammarens utgående

tull journal; samt

att utförseln i övrigt verificeras på sätt i § 13 tulltaxeförordningen finnes

stadgat beträffande varor, för vilka tullrestitution är därstädes medgiven.

På prövning av Konungen i varje särskilt fall ankommer, huruvida återutförsel

före förordningens ikraftträdande skett under sådana omständigheter,

att tullrestitution eller befrielse från tullavgift må kunna medgivas.

Angående härefter frågan om utsträckt tidsfrist i vissa fall för eljest

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 sawl. 2 höft. (Nr 2.) 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

normal restitutionsrätt enligt § 12 tulltaxeförordningen linnés ett nära

liggande preeedensfall. De svårigheter inom skepps byggnadsindustrien,

som föranlett krav på här ovan omhandlade extra-ordinära restitutionsbestammelser,

hava tydligen sin grund i den till följd av världskriget inträdda

depressionen. Samma omständigheter hava för innehavare av restitutionsiätt

enligt § 13 mom. o tulltaxeförordningen (s. k. industrirestitution)

kringskurit möjligheten att utnyttja denna rätt och givit anledningtill

utfärdande vid upprepade tillfällen av bestämmelser angående motsvarande

förlängning av tidsfristen för restitutionsrättens utnyttjande.

Sålunda har i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition nr 269 år 1920 riksdagen

bemyndigat Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgiva utsträckning

av sagda tidsfrist (se bilagt exemplar av tullverkets författningssamling

nr 225 år 19201). Dylik utsträckning har sedermera medgivits jämväl genom

kungl. förordningar den 21 april 1922 (nr 156), den 28 mars 1923 (nr

41) och den 28 mars 1924 (nr 54), sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts i

ämnet avlåtna propositioner, nr 222 år 1922, in* 54 år 1923 och nr 49 år 1924.

-^■tti ^essa medgivandet icke lämnats generellt utan gjorts beroende

på Kungl. Maj:ts provning, synes bero därpå, att meddelande av restitutionsrätt

enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen för varje särskilt fall

ankommer på Kungl. Maj:ts prövning. Då den nu ifrågavarande tullrestitutionsrätten

för materialier, använda till fartygsbyggnad, är generellt

medgiven, synes ej vara anledning till föreskrift, att tillstånd att begagna

sig av utsträckt tidsfrist göres beroende pa Kungl. Maj :ts prövning.

Bestämmelserna kunna förslagsvis givas följande lydelse:

Utan hinder av stadgandet i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen, sådant

detta författningsrum lyder enligt förordningar den 19 juni 1917 (nr 372)

och den 11 april 1924 (nr 67), må i avseende å från utrikes ort införda tullpliktiga

materialier och skeppsförnödenheter, som angivits till förtullning

under något av åren 1918—1921, rätt till tullrestitution eller befrielse från

tullavgift jämlikt sagda paragraf åtnjutas även i de fall, då det fartyg

eller den skeppsdocka, dockport, ponton eller slip, vartill artiklarna anvants,

styrkts vara i fallfärdigt skick inom tio år från dagen för deras angivning

till förtullning.

Stockholm den 2 februari 1925.

Kungl. Generaltullstyrelsen

A. E. M. ERICSSON.

Urban ÅhUn.

1 Har icke avtryckt.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag,'' i92

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:24 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om utsträckning av tiden för återutförsel och ansökan om tullrestitution vid återutförsel av vissa varor m. s. 1 i texten