Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

1925-04-27 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1925:29, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1925 kl. 11 1. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

viss ändring i förordningen angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter.

(l:a avd.)

1 en inom andra kammaren väckt motion, nr 156, vilken hänvisats till

bevillningsutskottet, har herr Lovén hemställt, att riksdagen ville för sin

del besluta sådan ändring i kungl. förordningen den 23 oktober 1908 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, att den

1 avd. C., 4 §, 2 mom. stadgade bevillningsavgiften fastställes att utgå

med tjugo i stället för, såsom nu är stadgat, med tio procent av den inkomst,

som på grund av medverkan vid offentliga föreställningar m. m. tillflyter

de i momentet avsedda utlänningar, dock att minsta avgiften skall utgöra

2 kronor per dag.

Nämnda författningsrum har för närvarande följande lydelse:

2 mom. Utlänning, som utan att hava förvärvat den i mom. 14 omförmälda

rätt medverkar vid av svensk eller utlänning given offentlig föreställning,

offentligt utförande av musik, såsom kafékonsert och dylikt, eller vid

annan offentlig tillställning, som ej är att hänföra under 3 mom., skall, oavsett

huruvuvida inträdes- eller annan avgift därvid uppbäres eller tillställningen

är avgiftsfri, erlägga särskild bevillningsavgift med tio procent av

den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter honom, vare sig

denna inkomst utgöres av i penningar bestämd ersättning, naturaförmåner

eller andel av inkomsten å tillställning. Avgiften skall i varje fall utgå

med minst femtio öre för varje dag, medverkan lämnas av utlänning eller

ersättning till honom beräknas. För avgiftens erläggande svarar tillställningens

anordnare.

De i nu återgivna författningsrum omförmälda momenten i samma

paragraf äro av följande lydelse:

3 mom. Utländska positivspelare, musikanter, förevisare av djur eller annat,

akrobater och dylika, vilka utan att hava förvärvat den i mom. 14 omförmälda

rätt driva sitt näringsfång under bar himmel och uppbära allenast

frivillig avgift, skola för rättigheten att utöva sådan verksamhet för varje

person erlägga särskild bevillningsavgift med femton kronor för varje kalendermånad;

och utgår denna bevillningsavgift med nämnda belopp, även om

under samma månad uppträdande äger rum å olika orter.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 21 höft. (Nr 29.)

Utskottet.

Nu gällande

bestämmelser.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Motionen.

Historik.

14 mom. Vad i denna paragraf är stadgat gäller icke för här i riket bosatt

utlänning, som i vederbörlig ordning förvärvat lika rätt med härstädes

bosatt svensk undersåte till offentligt uppträdande, varom i denna paragraf

förmäles.

Till stöd för förslaget har anförts följande:

»Såsom framgår av Kungl. Maj:ts proposition i ärendet vid 1908 års riksdag

(Kungl. Maj:ts prop. nr 61), avsåg den på Kungl. Majds förslag av riksdagen

nämnda år beslutade särskilda beskattningen av vissa här i landet

offentligt uppträdande utländska musici och andra utländska konstutövare

in. fl. icke endast att göra slut på det ditintills rådande missförhållandet,

att i verkligheten dessa utlänningar nästan undantagslöst voro befriade från

erläggande av skatt till stat och kommun, varigenom de faktiskt intogo en

särskilt gynnad ställning inom vårt land framför sina svenska kolleger. Fastmera

var avsikten med den vidtagna åtgärden att söka bereda de inhemska

musikutövarna ett någorlunda verksamt skydd gentemot deras utländska

konkurrenter. Syftemålet uppnåddes också delvis under den s. k. artistskattens

första år, ehuru långt ifrån i den utsträckning som dess tillskyndan

väntat och hoppats, säkerligen i främsta rummet beroende på musikarbetsgivarnas

och i viss mån även allmänhetens okritiska förkärlek för utländska

musikutövare.

Genom den alltmera under de senare åren höjda beskattningen för svenska

undersåtar har emellertid den ännu till endast 10 procent av inkomsten begränsade

beskattningen av utländska artister blivit ineffektiv såsom skydd

för svenska undersåtar i konkurrensen med deras utländska, tyvärr alltjämt

av arbetsgivare och allmänheten favoriserade kolleger. Att här uppdraga

en jämförelse med den skatteprocent, som av svenska undersåtar utkräves,

torde vara överflödigt; att den för inkomster motsvarande den t. ex. de utländska

musikutövarna åtnjuta här i landet väsentligt överstiger 10 procent,

är dock uppenbart. För att det ursprungliga syftemålet med denna

beskattningsform någorlunda skall kunna ernås, synes det mig nödvändigt,

att skatteprocenten höjes till tjugo procent av inkomsten, dock att minsta avgiften

för dag skall utgöra 2 kronor.»

Skyldighet för utlänning, som medverkar vid offentlig föreställning, att

för sin inkomst härav erlägga särskild skatt, infördes i vår skattelagstiftning

genom förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter, vilken trädde i kraft den 1

januari 1909. Före sistnämnda dag hade skyldighet att erlägga dylik bevillningsavgift

ålegat utlänningar, endast då de för egen räkning gåvo

föreställningar, och avgiften hade utgått med fast belopp, i Stockholm och

Göteborg 3 kronor och å annan ort 1 krona 50 öre, för alla föreställningar,

oberoende av den av desamma härflytande inkomsten. I motiveringen till

den proposition (nr 61), genom vilken förslag till 1908 års nyssnämnda

författning framlades, anförde dåvarande chefen för finansdepartementet,

efter erinran om de då gällande bestämmelserna, att den utländske artisten

sålunda intoge eu privilegierad ställning gent emot landets egna invånare,

ett missförhållande som en förändrad lagstiftning borde först och främst

undanröja. Den borde därför anordnas så, att, på samma gång väsent
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnin(jsutskottets betänkande Nr 29. «"

lipare hinder ej lades för den högre konstens utövare, utländska artister

drabbades av en beskattning, som stode i möjligast rättvisa förhållande till

den uppburna inkomsten samt tillika vore satt åtminstone tillräckligt hög

för att i sådant avseende ställa dem i jämbredd med inhemska konstutövare.

Genom förordning den 12 september 1913 (nr 212) infördes i 1908 ars ovannämnda

förordning ändringar av innebörd, att den ifrågavarande beskattningen

icke skulle gälla i riket bosatt utlänning, som i vederbörlig ordning

förvärvat lika rätt med härstädes bosatt svensk undersåte till offentligt uppträdande,

som här avses. 1 samband härmed utfärdades i administrativ väg

bestämmelser, enligt vilka för erhållande av dylik rätt till offentligt uppträdande

krävdes, att utlänning hos offentlig myndighet ställt vederhäftig

borgen eller annan säkerhet för utskylder till stat och kommun under tre år.

Då förslag till nyssberörda ändringar i 1908 års förordning framlades för 1913

års riksdag, anförde dåvarande chefen för finansdepartementet, efter att

hava erinrat om det syfte, som, på sätt ovan nämnts, uppställts för 1908

års ifrågavarande lagstiftning, att man med beskattningen velat nå framför

allt sådana utlänningar, som endast på genomresa besökte landet i och för

konstutövning eller vilkas vistelse här vore så kortvarig, att det allmänna

beskattningsförfarandet med fastställande i vanlig ordning av skatt a

inkomst av arbete icke med fördel kunde tillämpas å dem. Emellertid

hade, fortsatte departementschefen, medtagits även sådana utlänningar, som

hade mera stadigvarande vistelse här i riket och beträffande vilka den

vanliga beskattningsordningen utan olägenhet och utan fara för att skatten

skulle lämnas ogulden kunde iakttagas. Genom att låta beskattningen få

en dylik omfattning hade man dock kommit att bryta mot eljest i nyare

skattelagar mera allmänt tillämpade principer, enligt vilka ett lands bofasta

invånare, oavsett deras statliga undersåtarskap, vore med avseende å

beskattningen av deras yrkesutövning i allmänhet likställda. Visserligen

hade man genom särskilda bestämmelser i bevillnings- och inkomstskatteförordningarna

förebyggt, att för utländska näringsidkare dubbelbeskattning

av den av yrkesutövningen härflytande inkomsten skulle äga ruin,

men olikställigheten framträdde i andra avseenden på ett rätt kännbart

sätt. I sådant hänseende framhöll departementschefen bland annat följande.

Artistskatten förfölle till betalning på ett långt tidigare stadium än de

ordinarie skatterna och erlades ofta i förskott. Artistskatten skulle ä\en

i vissa fall utgöras efter en på förhand uppskattad inkomst och icke efter

den verkliga samt beräknades i allmänhet efter bruttoinkomsten. Forhållandet

bleve ock på orter med icke alltför tyngande kommunalbeskattning,

att artistskatten komme att utgå med högre belopp än summan av

den stats- och kommunalskatt, som vid tillämpning av de allmänna beskattningslagarna

skulle belöpa på inkomsten i fråga. I stort sett syntes också

kunna sä*gas, att artistskatten drabbade tyngre än den vanliga beskattningen;

och enligt departementschefens mening saknades tillräcklig anledning

att låta en kategori här i landet bosätta personer i utövningen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

sitt yrke träffas av en drygare beskattning uteslutande därför, att de vore

utländska undersåtar.

o 1)611 nu lämnade redogörelsen torde visa, att artistskatten är avsedd att

så långt som möjligt i beskattningshänseende likställa de utlänningar,

som skatten berör, med motsvarande svenska yrkesutövare. Motionärens

påstående, att med beskattningens införande avsetts jämväl att bereda de

senare ett skydd gent emot deras utländska konkurrenter, torde, försåvitt

därmed menas att syftet skulle varit att träffa de utländska yrkesutövarna

hårdare än de svenska, icke finna något stöd i motiverna till lagstiftningen;

och då författningen ändrades 1913, utgick lagstiftaren från grundsatsen,

att de utländska yrkesutövarna icke borde beskattas hårdare än

motsvarande svenska.

Enligt utskottets mening bör syftet med artistskatten alltjämt anses

vara att åstadkomma en skattetunga, som så nära som möjligt motsvarar

den, vilken åvilar motsvarande svenska yrkesutövare, om än någon full

motsvarighet i sådant hänseende, på grund av kommunalskattens väsentligen

olika höjd på olika orter, givetvis är omöjlig att åstadkomma. Från

den sålunda angivna synpunkten och med hänsyn till den ökning, den

allmänna inkomstbeskattningen undergått sedan år 1908, då skatteprocenten

för artistskatten fastställdes, förefaller det icke osannolikt, att någon höjning

av nämnda skatteprocent kan numera vara påkallad. Det har emellertid

synts utskottet uppenbart, att en dylik höjning förutsätter en utred11

^11 » vid vilken icke blott bör beaktas ovanberörda avvägningssynpunkt

utan hänsyn även måste tagas till motsvarande beskattning i främmande

länder. Icke minst med avseende å frågans sålunda berörda internationella

betydelse bör enligt utskottets mening prövningen, huruvida och vid

vilken tidpunkt en förändring i grunderna för ifrågavarande beskattning

må vara pakallad, närmast ankomma pa Kungl. Maj:t, som även ensam

har möjlighet att låta verkställa den erforderliga utredningen i ämnet.

Säkerligen kommer också Kungl. Maj:t, som nyligen till riksdagen avlåtit

en proposition (nr 209) med förslag till vissa ändrade bestämmelser rörande

utlänningars beskattning, vilken proposition, i enlighet med bevillningsutskottets

hemställan (bet. nr 22), i huvudsak vunnit riksdagens bifall,

att ägna även denna fråga sin uppmärksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 156 av herr Lovén, om

viss ändring i förordningen angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Närvarande: herrar Röing, Gustaf Nilsson i Kristianstad, Roman, Boren, Johan Bergman

Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta, Bengtsson i Kullen

Lövgren i Nyborg, Björnsson, Heyman, Alexis Björkman, Svensson i Grindstorp

Björklund, Granat!! och Johansson i Krogstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 21 höft. (Nr 29.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.