Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.
1925-04-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1925:30, Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1925 kl. 1 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om vissa ändringar i förordningen angående försäljning
av pilsnerdricka.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, väckta,
den ena inom första kammaren, nr 58, av herr Bärg m. fl. och den andra
inom andra kammaren, nr 51, av herr Bengtsson i Norup m. fl., har
hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag till vissa i motiveringen närmare angivna
ändringar i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.
I fråga om motiveringen, i den mån densamma ej nedan beröres, får
utskottet hänvisa till motionerna.
I motionerna åsyftas vissa ändringar i förordningen den 11 juli 1919 Motionerna.
angående försäljning av pilsnerdricka. I första hand påyrkas sådan ändring
i de i förordningen innefattade kontrollbestämmelserna, att någon tvekan
om deras innebörd icke kan råda. Såsom brister i kontrollavseende angivas,
att förordningen icke bereder möjlighet för myndigheterna att tillräckligt
effektivt övervaka, att det i 10 § av förordningen stadgade förbudet
mot att på landet kringföra pilsnerdricka till försäljning efterleves
samt att det visat sig svårt för såväl ordningsmakten som nykterhetsnämnderna
att utöva kontroll över att pilsnerdricka icke försäljes och
utskänkes, där tillstånd därtill saknas. Den önskvärda kontrollen tänka
sig motionärerna kunna vinnas, om kontrollstyrelsen beredes vidgad befogenhet
över tillverkningen och försäljningen av maltdrycker.
I motionerna ifrågasättes vidare, att i förordningen skulle stadgas en
begränsning av den kvantitet pilsnerdricka, som får utskänkas såväl till
måltid som särskilt utan samband med måltid.
Slutligen hemställes, att förordningen angående försäljning av pilsnerdricka
bringas i överensstämmelse med jämförliga stadganden i rusdrycksförsäljningsförordningen
och förordningen om försäljning av alkoholfria
drycker m. m.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 22 höft. (Nr 30.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Utskottet.
Beträffande de av motionärerna uttalade synpunkterna och önskemålen
hava inom utskottet olika meningar gjort sig gällande. Det i motionerna
framställda kravet på revision av förordningen angående försäljning av
pilsnerdricka torde emellertid hava sin tyngdpunkt i vad det avser fullständigare
och tydligare kontrollföreskrifter. Utskottet, som anser sig
böra begränsa sin hemställan om utredning och framläggande av förslag
till ändring i nämnda förordning till att avse allenast sagda kontrollföreskrifter,
får i fråga härom anföra följande.
Enligt 14 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av
vin och Öl ägde vederbörande säljare försända vin och Öl till köpare
under bland annat det villkoret, att den, som forslade varorna, skulle
vara försedd med en av säljaren eller hans befullmäktigade ombud utfärdad
och underskriven förteckning, upptagande, särskilt för varje köpare,
dennes namn, det ställe där och dagen när dryckerna skulle avlämnas
samt den försända myckenheten. Såsom ombud fick ej den, som
forslade dryckerna användas. Nämnda förteckning skulle på anfordran
av krono- eller polisbetjänt, ledamot av kommunalnämnden eller av
kommunalnämnden utsedd person uppvisas.
Motsvarande bestämmelse återfinnes ej i gällande förordning angående
försäljning av pilsnerdricka. Enligt vad en av nykterhetskommittén på
sin tid åvägabragt utredning beträffande bristerna i, bland annat, 1905
års vin- och ölförsäljningsförordning (se nykterhetskommittén: VI: 2, sid.
152 ff.) gav vid handen, var den kontroll, som åsyftades med förut gällande
föreskrift om medförande av förteckning vid försändning av Öl
efter rekvisition, väsentligt förfelad (se bevillningsutskottets betänkande
nr 29 år 1919). Av denna anledning uteslöts också stadgandet vid utarbetandet
av den nya förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.
Enligt utskottets uppfattning böra emellertid de av motionärerna påpekade
missförhållandena i förevarande avseende föranleda en förnyad
prövning av frågan, om icke en tillfredsställande kontroll skulle kunna
anordnas över försändningen av pilsnerdricka. I första rummet torde böra
undersökas, om icke en återgång till den tidigare bestämmelsen om förteckning
över rekvirenterna vid varje försändning skulle skänka större
möjligheter till kontroll. Det låter härvid tänka sig, att bestämmelsen om
förteckningen å rekvirenterna bleve utformad på sådant sätt, att de anmärkningar,
som i nämnda avseende förut framställts, bleve undanröjda.
Enligt utskottets uppfattning bör därjämte tagas under övervägande
lämpligheten av att i förordningen närmare angiva, på vilka platser pilsnerdricka
icke må avlämnas.
Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning om behövligheten av
effektivare kontroll över att pilsnerdricka icke försäljes och utskänkes,
där tillstånd därtill saknas.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 3
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av motionerna 1:58 av
herr Bärg m. fl. och II: 51 av herr Bengtsson i Norup
in. fl., ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning rörande sådan ändring i förordningen angående
försäljning av pilsnerdricka, att däri innefattade
kontrollföreskrifter fullständigas och förtydligas
i syfte att förefintliga missförhållanden på ifrågavarande
område må kunna såvitt möjligt undanröjas,
samt om framläggande för riksdagen av det förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 28 april 1925.
På bevillningsutskottets vägnar:
EEIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, Boman, Bärg, Borell, Johan Bergman, Jönsson i Boa, Bengtsson
Kullen, Lövgren i Nyborg, Björnsson, Heyman, Alexis Björkman, Svensson i
Grindstorp, Björklund, Olsson i Gävle, Elof Ljunggren, Brännström, Ericson i
Boxholm och Nilsson i Hörby.
Reservationer:
av herrar Boman, Borell, Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen och Brännström,
som ansett, att utskottets betänkande bort hava följande lydelse:
''>1 motionerna åsyftas vissa ändringar i förordningen den 11 juli 1919
angående försäljning av pilsnerdricka. Dels hemställes om omarbetning
av förordningen till större överensstämmelse med jämförliga stadganden i
rusdrycksförsäljningsförordningen och förordningen om försäljning av
alkoholfria drycker m. m. och dels föreslås vissa ändringar i förstnämnda
förordning avseende begränsning av den kvantitet pilsnerdricka, som får
utskänkas, samt kontrollen över försändningen och utskänkningen därav.
Vad först angår förslaget om förordningens omarbetande i angivet syfte
finner utskottet detsamma vara alltför oklart till sin innebörd för att
kunna göras till föremål för något förslag från utskottets sida, särskilt
som Kungl. Maj:t vid innevarande riksdag genom propositionen nr 141
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
föreslagit riksdagen att med upphävande av nu gällande förordning angående
försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka godkänna
ett förslag till förordning angående försäljning av vissa alkoholfria
och därmed jämförliga drycker, vilket förslag, som av riksdagen antagits
i huvudsak oförändrat, i stora delar i formellt avseende ansluter sig till
och är uppgjort efter mönster av gällande förordning angående försäljning
av pilsnerdricka.
Förslaget om restriktioner i avseende å utskänkning av pilsnerdricka
kan utskottet icke biträda. Införandet av bestämmelser i sådant hänseende
skulle säkerligen, utan att skapa verkliga garantier mot missbruket,
av en stor allmänhet med fog uppfattas såsom en obefogad och allt för
långt gående inskränkning.
I fråga om kontrollen över försändning av pilsnerdricka innehålla 9
och 10 §§ i nu gällande förordning, att tillverkare av pilsnerdricka ävensom
den, som eljest äger att till avhämtning försälja sådan dryck, är berättigad
att, den förre från tillverkningsstället, den senare från försäljningsstället
på rekvisition försända sådan vara till köpare, dock att vid
försändningen varan ej må avlämnas annat än inomhus till därstädes
boende, vid järnvägsstation eller å fartyg. På landet är kringförande av
pilsnerdricka till försäljning förbjudet. Såvitt utskottet kunnat tolka
motionärernas ej fullt klara uttalanden, avse motionärerna dels omformulering
av dessa bestämmelser, så att någon tvekan om deras innebörd icke
kan råda, dels skärpning av kontrollen i fråga om såväl utminutering som
utskänkning av pilsnerdricka. En önskvärd kontroll skulle enligt motionärernas
mening kunna vinnas genom vidgad befogenhet för kontrollstyrelsen
över tillverkningen och försäljningen av maltdrycker, och ifrågasätta
motionärerna vidare i samma syfte ett återupplivande av den i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av vin och Öl intagna
bestämmelsen, att vid försändning av vin och Öl den, som forslade varorna,
skulle vara försedd med en av säljaren eller hans befullmäktigade ombud
utfärdad och underskriven förteckning, upptagande, särskilt för varje
köpare, dennes namn, det ställe där och dagen när dryckerna skulle avlämnas
samt myckenheten. Nämnda förteckning skulle på anfordran av
krono- eller polisbetjänt, ledamot av kommunalnämnd eller av kommunalnämnden
utsedd person uppvisas.
De nyss omförmälda bestämmelserna i 9 och 10 §§ av ifrågavarande
förordning synas utskottet vara till sin innebörd fullt klara, och något
förtydligande av dessa bestämmelser kan alltså icke vara erforderligt.
Vidkommande förslaget att åt kontrollstyrelsen bereda vidgad befogenhet
över tillverkningen och försäljningen av maltdrycker måste utskottet
bestämt motsätta sig detsamma. I detta hänseende får utskottet erinra
därom, att ett av de mest vägande skälen för starkölsförbudets genomförande
var, att kontroll över försäljningen genom kontrollstyrelsen visade
sig icke vara i praktiken genomförbar i fråga om ölet, dels på grund av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 5
dess ringa hållbarhet och dels som följd av de stora kvantiteter, vari det
måste antagas blira föremål för försäljning. Dessa skäl måste naturligtvis
väga långt tyngre, när det gäller en svagare maltdryck som pilsnerdricka.
Skulle kontroll över bryggeriernas tillverkning av maltdrycker och över
försäljningen därav ske genom kontrollstyrelsen, erfordrades skapandet
av en ytterligare kontrollantkår så stor, att styrelsens nuvarande uppsättning
befattningshavare i förhållande därtill bleve försvinnande liten.
Stadgandet om de s. k. forsedlarna uteslöts vid utarbetandet av den nu
gällande förordningen angående försäljning av pilsnerdricka. Nykterhetskommitténs
utredning hade givit vid handen, att den kontroll, som därigenom
åstadkommits, var väsentligt förfelad. Att åter införa en form,
som sålunda utdömts, torde icke böra ifrågasättas. Någon annan lämplig
ny form för kontroll över försändandet har varken av motionärerna eller
under utskottsbehandlingen kunnat ens antydningsvis angivas. I själva
verket torde ock befintliga bestämmelser innebära möjligheter att bekämpa
de missförhållanden, som uti vissa delar av landet förekomma.
Uti ifrågavarande hänseende får enligt utskottets mening ej heller förbises,
att allt för restriktiva bestämmelser rörande försändningen av pilsnerdricka,
som av ett stort antal personer dagligen brukas, lätteligen skulle
giva ökad utveckling åt den illojala handeln.
Vad slutligen angår ifrågasatt skärpning av kontrollen över utskänkning
av pilsnerdricka hava genom antagandet av ovannämnda lag angående
försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker ökade
möjligheter beretts för kontroll i sistangivna hänseende.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att ifrågavarande motioner I: 58 av herr Bärg m. fl.
och II: 51 av herr Bengtsson i Norup m. fl., om vissa
ändringar i förordningen angående försäljning av
pilsnerdricka, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.»
samt av herr Nilsson i Hörby.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 sand. 22 höft. (Nr 30.)
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:196 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka. a1 i texten