Memorial, med förslag 1294 i gällande tulltaxa. till ändring av rubriken
1925-05-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1925:32, Memorial, med förslag 1294 i gällande tulltaxa. till ändring av rubriken
Dokumentets text
Bevillningsutskottets memorial Nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1925 kl. 4 e. in.
Bevillningsutskottets memorial, med förslag
1294 i gällande tulltaxa.
till ändring av rubriken
(l:a avd.)
Inom bevillningsutskottet har framhållits, att avvägningen av de nuvarande
tullsatserna vid rubrikerna 1292 och 1294 i gällande tulltaxa medför,
att import av färdiga vägg- och studsarur i foder främjas samt användning
av svenska urfoder till importerade lösa verk till dylika ur försvåras.
Nämnda ruhriker hava följande lydelse:
Kvantitet
för tullbe- räkningen.
Tullsats.
Ur:
Kr.
Ö.
vägg- och studsar- i foder samt lösa ur- foder :
1292.
av metall, även med spelverk samt av
trä eller andra i nästföregående rubrik
ej nämnda ämnen ............................
1 kg.
1
50
1294.
lösa eller oinfattade verk till vägg- eller
studsarur samt delar, ej särskilt nämnda,
av verk till ur, alla slag, utom tornur;
ävensom tavlor och visare till ur, andra
än tornur ..............................................
1 kg.
3
Intill den 6 juni 1921 utgjorde tullsatsen vid rubriken 1292 80 öre för
kilogram och vid rubriken 1294 1 krona för kilogram. Den till 1921 års
riksdag avgivna propositionen nr 366, i vilken Kungl. Maj:t framlade förslag
i fråga om höjning av åtskilliga finanstullar, avsåg bland annat sistnämnda
två rubrikör, vid vilka tullsatserna föreslogos till respektive 2
kronor 50 öre och 3 kronor. Förslaget i nämnda del blev av riksdagen
bifallet. År 1922 föreslog Kungl. Maj:t på grundval av en inom
tull- och traktatkommitténs tullavdelning verkställd utredning jämkning
i åtskilliga av de 1921 förhöjda finanstullarna. Sistnämnda förslag berörde
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 24 häft.^ (Nr 32.) 1
Utskottet.
Historik.
2
Bevillningsutskottets memorial Nr 32.
Utredning.
bland andra rubriken 1292, vid vilken föreslogs en nedsättning av tullsatsen
till 1 krona 50 öre för kilogram. Tullavdelningen hade härom anfort
följande:
»De största importartiklarna under denna rubrik utgöras av väckarur i
foder av metall samt väggur i träfoder. Den nuvarande tullsatsen torde för
de vanligaste typerna motsvara för väckarur 75—-80 procent och för väggur
85—110 procent av det nu gällande- varupriset. Onekligen är tullsatsen sålunda
mycket hög. Visserligen har någon nedgång i importen till följd av
tullförhöjningen ännu icke inträtt, men då från olika håll klagomål anförts
över tullsatsens allt för hårda belastning av denna nödvändighetsartikel, synes
en nedsättning av tullen till 1 krona 50 öre per kilogram böra tillstyrkas.»
Bevillningsutskottet tillstyrkte den föreslagna sänkningen, vilken också
blev av riksdagen beslutad.
Vid 1924 års riksdag framkom i motionsväg förslag om sänkning av tullsatsen
vid rubriken 1294. Till stöd härför erinrades, att inom landet funnes
fabriker för tillverkning av väggursfoder, och framhölls, hurusom dessas
avsättnings- och konkurrensmöjligheter försvårades genom att tullen å kompletta
väggur sänkts utan att motsvarande sänkning ägt rum i fråga om
tullen å lösa urverk. Emellertid utvisade en på bevillningsutskottets föranstaltande
verkställd utredning, som innehöll beräkningar rörande tullskyddet
för urfoder före och efter 1921 och 1922 års tullförändringar, att den inhemska
tillverkningen av urfoder även efter 1922 års tullsänkning vid rubriken
1292 åtnjöt högre tullskydd än före 1921 års tullförhöjningar. Under
åberopande härav förklarade sig utskottet (betänkande nr 9) icke kunna tillstyrka
bifall till förslaget om sänkning av tullsatsen vid rubriken 1294, utan
hemställde utskottet, att detsamma icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Denna hemställan blev av båda kamrarna bifallen.
Sedan, på sätt ovan omnämnts, bevillningsutskottets uppmärksamhet även
vid denna riksdag blivit fäst vid frågan om avvägningen av tullsatserna
vid rubrikerna 1292 och 1294, har utskottet ansett sig böra gå i författning
om ny utredning i ämnet och i sådant syfte i grundlagsenlig ordning anhållit,
att kommerskollegium och generaltullstyrelsen måtte avgiva yttrande
i frågan, huru det påpekade missförhållandet borde undanröjas ävensom
framlägga det förslag, som kunde ur utredningen framgå.
I den skrivelse, genom vilken utskottet framställde denna anhållan, anförde
utskottet, att särskilt två utvägar, vilka båda förutsatte att tullsatsen
för färdiga ur under rubriken 1292 bibehölles oförändrad, synts
böra undersökas, nämligen dels att sänka tullsatsen vid rubriken 1294,
varvid såväl det statsfinansiella intresset som den i frågan intresserade
inhemska sammansättningsindustriens berättigade anspråk borde beaktas,
och dels att ur rubriken 1292 utbryta lösa urfoder och tilldela denna artikel
en lämpligt avvägd skyddstull samt avpassa tullsatsen vid rubriken
1294 med hänsyn till den tullsats, som sålunda åsattes lösa urfoder.
Bevillningsutskottets memorial Nr 32.
3
I en till bevillningsutskottet ställd, den 18 april 1925 dagtecknad skrivelse
hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen till en början återgivit
ett av ämbetsverken avgivet utlåtande över en av eu svensk snickerifabrik
till Kungl. Maj:t gjord framställning om vidtagande av åtgärder
i syfte att vinna en sådan ändring i tulltaxan, att tullsatserna för å ena
sidan väggur och urfoder och å andra sidan lösa urverk jämte delar därtill
bleve lika. I sistnämnda utlåtande hade ämbetsverken anfört bland annat:
»I föreliggande framställning göres nu gällande, att nuvarande tullsatser
för väggur och urverk icke medförde samma tullskydd för urfoder, som förutvarande
tullsatser lämnat, varför den sedan ett trettiotal år tillbaka framarbetade
inhemska urfodertillverkningen hotades av tillintetgörelse genom
utländsk konkurrens. Såsom stöd för den gjorda hemställan åberopas vissa
framställningen bilagda intyg och beräkningar rörande storleken av det nuvarande
tullskyddet för urfoder.
Sistnämnda beräkningar utvisa ett för den inhemska urfodertillverkningen
mindre gynnsamt resultat än ovanberörda, av bevillningsutskottet åberopade
kalkyler, beroende därpå, att de kompletta uren upptagits med lägre och
urverken med högre vikter än i nämnda kalkyler. Dessa skiljaktigheter
beträffande vikterna hava uppenbarligen sin förklaring i den förändring av
smakriktningen med avseende å urens utseende och urverkens beskaffenhet,
som under de senare åren alltmera gjort sig gällande. Enligt vad som uppgivits
av liera sakkunniga, utgjordes sålunda endast för några år sedan en
stor del av de här i landet sålda vägguren av så kallade 5 3/i regulatorer,
för vilka användes verk med en styckevikt av ungefär 1 kilogram. Emellertid
hade efterfrågan på dylika ur särskilt från år 1920 i högst avsevärd
grad nedgått. För närvarande förekomme i handeln huvudsakligen väggur
med pendylverk. Dessa moderna ur vore såsom helhet betraktade lättare än
regulatorerna men hade tyngre urverk än dessa, det senare beroende, bland
annat, därpå, att de i regel vore försedda med dubbelt slagverk samt större
urtavlor. Vikten av ett sådant urverk kunde uppskattas till omkring 2.4
kilogram. Av vad som inhämtats framgår sålunda, att de viktuppgifter,
som i framställningen åberopas, torde kunna anses vara i stort sett karakteristiska
för numera företrädesvis använda typer av här ifrågavarande slag
av ur.
Sökanden har vidare framhållit, att nu rådande stora skillnad emellan
tullsatserna för ur och lösa verk till ur i hög grad befordrade införseln av
ur i färdigt skick till men för den inhemska tillverkningen av urfoder.»
Vidare hava ämbetsverken i sitt till bevillningsutskottet avgivna utlåtande
beträffande det i utskottets ovanberörda skrivelse angivna andra
alternativet anfört bland annat, att ämbetsverken icke inom föreskriven
tid kunnat verkställa någon mera ingående utredning, då erforderligt
material härför, särskilt tillverkningskalkyler, icke kunnat av ämbetsverken
införskaffas.
Därefter hava ämbetsverken anfört:
Den såsom önskvärd ansedda utjämningen av nu rådande stora skillnad
mellan tullsatserna för å ena sidan färdiga ur och å andra sidan urverk
syntes endast kunna vinnas genom en sänkning av tullsatsen för urverk.
En sådan sänkning torde kunna anses vara motiverad jämväl ur den syn
-
4
Bevillningsutskottets memorial Nr 32.
Utskottets
yttrande.
punkten, att den nuvarande tullen vore jämförelsevis hög, i det att den, enligt
vad av sakkunniga meddelats, i vissa fall uppginge till omkring 75 procent
av varuvärdet. En alltför stor nedsättning av tullen å urverk vore dock
ägnad att väcka betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt. Ämbetsverken
ville för sin del föreslå, att tullen å urverk nedbringades till sådant belopp,
att den komme att stå i ungefär samma förhållande till tullen å
färdiga ur som före 1921 års tullförböjning. Enär tullsatserna för ur i
foder av trä och urverk då varit fastställda till respektive 80 öre och 1
krona för kilogram, under det att tullsatsen för de förstnämnda nu uppginge
till 1 krona 50 öre för kilogram, hade det synts ämbetsverken att
tullen å urverken lämpligen kunde sättas till 1 krona 75 öre för kilogram.
Den förevarande frågan befinner sig enligt vad ämbetsverkens utlåtande
utvisar i ett annat läge nu än då utskottet vid 1924 års riksdag hade att
taga ställning till densamma. Den utredning, som nu föreligger, visar
nämligen, att den år 1922 vidtagna sänkningen av tullsatsen vid rubriken
1292 utan motsvarande nedsättning vid rubriken 1294 kommit att få den
icke beräknade följden, att den inhemska tillverkningen av urfoder försatts
i ett ogynnsammare läge än den intog före 1921 års höjning. Utredningen
visar även, att detta missförhållande kan rättas genom en sådan
nedsättning av tullsatsen vid rubrik 1294, att denna tullsats kommer att
stå i ungefär samma förhållande till tullen å färdiga ur som före 1921
års tullförhöjning Vid nu angivna förhållande har utskottet ansett den av
ämbetsverken ifrågasatta ändringen önskvärd. Något hinder ur statsfinansiell
synpunkt torde icke heller kunna anses föreligga. Importen av varor,
hörande till rubriken 1294, har i en bilaga till ämbetsverkens ovan nämnda
utlåtande angivits till för år 1923 20,209 kilogram och, preliminärt, för år
1924 20,915 kilogram. Beräknas årsimporten till 20,000 kilogram, skulle
den av ämbetsverken ifrågasatta tullnedsättningen medföra en minskning i
tullinkomsten av 25,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet, med begagnande
av den befogenhet att väcka förslag i bevillningsfrågor, som jämlikt § 40
riksdagsordningen tillkommer utskottet, hemställa,
att riksdagen måtte besluta, att rubriken 1294 i tulltaxan
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Bevillningsutskottets memorial Nr 32. 5
Kvantitet
för tullbe- räkningen.
Tullsats.
Ur:
Kr.
öre
1294.
lösa eller oinfattade verk till
vägg- eller studsarur samt
delar, ej särskilt nämnda, av
verk till ur, alla slag, utom
tornur; ävensom tavlor och
visare till ur, andra än torn-
ur .........................................
1 kg.
i
75
Anm. till nr 1291, 1292 och 129i.
Avdrag — — — — — — omslag.
Stockholm den 5 maj 1925.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Rune, Örne, Boman, Pers, Boren, Johan Bergman, Jönsson
i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson i Golwasta,
Lövgren i Nyborg, Björnsson, Heyman, Alexis Björkman, Granath, Brännström
och Björnberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. ‘ii höft. (Nr 32).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:192 Skrivelse till Konungen, angående ändring av rubriken 1294 i gällande tulltaxa. a1 i texten