Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

1925-05-07 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1925:33, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

I

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1925 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

med förslag till förordning om ändring i vissa

delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften.

(l:a avd.)

I en den 20 mars 1925 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 220, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag
till
förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 § och 53 § 2 mom. i förordningen den 19

november 1914 angående stämpelavgiften skola, 3 § i nedan angivna delar,

erhålla följande ändrade lydelse:

3 $.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 saml. 25 höft. (Nr 33—34.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillning sutskottets betänkande Nr 33.

Bevis —--bryggeri ....................................

» rörande tillstånd att utöva detaljhandel med

rusdrycker, pilsnerdricka eller alkoholfria och

därmed jämförliga drycker; lika med Utslag

under rubrik.

* om behörighet såsom elektrisk installatör

dock skall bevis, som avser viss tid, förses med

stämpel till belopp av allenast 6 kronor.

» annat, rörande tillstånd att utöva näring eller

yrke; lika med Tillståndsbrev.

angående fång till fast egendom, där

taxeringsvärdet eller köpesumman för den

egendom, som beviset avser, icke uppgår till

1,000 kronor .........................................

om registrering av elektrisk anläggning:

beträffande till anläggningen hörande ledningar

för varje påbörjad kilometer linjelängd

:

av högspänningsledning .....................

av lågspänningsledning .....................

beträffande till anläggningen hörande understationer

för varje påbörjad kilovoltampere

leveransförmåga, envar understation

räknad för sig ....................................

dock vare lägsta stämpel för varje understation

1 krona.

annat........................................................

; se även Intyg.

Pass, fartygs-:

rese-:

för den, som reser i kronans ärende.........

för annan person:

till inrikes orter....................................

till utrikes orter:

till Uleåborgs län i Finland, för invånare

i Torneå fögderi..............................

till Finland i övrigt, Danmark eller Norge

annat ............................................

Vid förnyelse av resepass utgöres stämpel

såsom för pass är stadgat; vid utsträckning

av giltighetsområdet för resepass utgår

stämpel såsom för bevis, annat.

Resolution,

egendom

eljest innefattande huvudsakligt beslut,

tecknad å företedd handling...............

med rubrik:

angående godkännande av nytt släktnamn:
första

arket .............................

varje av de övriga ....................

annan; lika med Utslag under rubrik.

Se för övrigt 6 §.

1

Avd.

Kr. ö

2

Avd.

Kr. ö

Avd.

Kr. ö.

4

Avd.

Kr. ö

10

5

Avd.

Kr. ö

1 —

fritt
-

75

1-1 2-

-- fritt

-fritt

o

fri

20

40

20

5

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 3

53 §>.

2. Har på grund av anmärkning vid den i 36 § omförmälda granskning

högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning varit beräknat,

kommit statsverket till godo, utgår anmärkningsarvode å dessa

medel med femton procent till och med ett årligt anmärkt belopp av 12,000

kronor och med fem procent för belopp därutöver. Arvodet tillfaller, i

händelse granskningen verkställts av advokatfiskalen, denne men fördelas

eljest mellan advokatfiskalen och den tjänsteman, som verkställt granskningen,

med hälften till vardera.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925; dock skola de i 53 §

2 mom. stadgade grunder för anmärkningsarvodes bestämmande icke tilllämpas

å medel, som tillgodokomma statsverket på grund av anmärkning,

framställd före nämnda dag.

Enligt 53 § 2 mom. stämpelförordningen gäller, att, därest på grund av

anmärkning vid den i hovrätterna företagna stämpelgranskningen, varom

stadgas i 36 § av förordningen, högre stämpelbelopp än vid handlings

stämpelbeläggning varit beräknad kommit statsverket till godo, an märk - nigsarvode utgår å dessa medel med femton procent, vilket arvode, i händelse

granskningen verkställts av advokatfiskalen, tillfaller denne men

eljest fördelas mellan advokatfiskalen och den tjänsteman, som verkställt

granskningen.

Efter återgivande härav har t. f. chefen för finansdepartementet till

ovannämnda statsrådsprotokoll erinrat, att vid anmälan i statsråd den

31 december 1924 av frågan om uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster,

som tillhört förutvarande andra normalgraden, chefen för finansdepartementet,

vidkommande ifrågasatt dylik uppflyttning av hovrätternas

advokatfiskaler, upptagit till behandling spörsmålet om eventuell indragning

av det advokatfiskalerna tillkommande anmärkningsarvodet. Departementschefen

hade därvid anfört följande. Med hänsyn tagen till

den indragning av anmärkningsprovision, som under senare tid skett

för tjänstemän inom andra grenar av statsförvaltningen, syntes det hava

legat närmast till hands att även indraga anmärkningsarvodet för advokatfiskalerna

i hovrätterna. Emellertid hade de under hösten 1924 samlade

statsrevisorerna väckt spörsmål om anmärkningsprovisions införande

i riksräkenskapsverket. Det arbete, varför anmärkningsarvode nu utginge

till advokatfiskalerna, syntes departementschefen vara i viss mån

jämförbart med det arbete, riksräkenskapsverkets reviderande personal

hade att utföra. Försiktigheten syntes fördenskull bjuda, att frågan

om anmärkningsarvodets bibehållande eller avskaffande för hovrätternas

advokatfiskaler icke löstes, förrän berörda spörsmål om anmärkningsprovisions

införande i riksräkenskapsverket blivit avgjort. I avvaktan härå

Utskottet.

Propositionen.

ITovrättaadvokatfiskaler

tillgodokommande

anmärkningsarvode.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

Stämpelavgiften

för vissa

resepass m. m.

Stämpelavgift

för resolution

angående godkännande

av

nytt släktnamn.

borde advokatflskalerna i hovrätterna bibehållas i innehavande lönegrad.

Däremot ansåge departementschefen skäl föreligga för en begränsning av

det advokatflskalerna tillkommande anmärkningsarvodet, enär detta stundom

uppgått till orimligt höga belopp.

Den i förevarande proposition föreslagna ändrade lydelse av 53 § 2 mom.

stämpelförordningen innehåller förslag om dylik begränsning och avser,

att det belopp, varå anmärkningsarvode må tillgodonjutas med den för

närvarande bestämda procenten, skall begränsas till 12,000 kronor för år

räknat samt att arvodet därefter skall utgå med fem procent å anmärkta,

statsverket tillgodokomna medel.

Stämpelavgiften för resepass till utrikes orter ntgör för närvarande, med

visst undantag, 4 kronor i alla de avdelningar av stämpeltariffen, där denna

rubrik förekommer — första, tredje och femte. Till nämnda belopp

hava stämpelsatserna bestämts genom förordningen den 15 juni 1922 (nr 317),

som trädde i kraft den 1 juli samma år. Dessförinnan utgjorde omförmälda

avgifter 2 kronor, och då desamma genom berörda förordning fördubblades,

skedde detta i sammanhang med en väsentlig förhöjning — i allmänhet

fördubbling — av stämpelavgiften under ett stort antal rubriker i tariffen

för statsmyndigheternas expeditioner.

Propositionen avser en sänkning av stämpelavgiften för resepass till

grannländerna Finland, Danmark och Norge till de belopp, som gällde

före ikraftträdandet av omförmälda förordning den 15 juni 1922. Såsom

skäl för denna ändring har i statsrådsprotokollet åberopats det internationella

önskemålet, att trafiken med främmande länder icke onödigt försvårades,

vilket särskilt borde gälla beträffande grannländerna. Härjämte föreslås

— i förtydligande syfte — bestämmelser om att stämpel skall utgöras

vid förnyelse av resepass såsom för pass samt vid utsträckning av giltighetsområdet

för resepass såsom för bevis, annat.

Enligt förordningen den 5 december 1901 (nr 125 sid. 1) hade länsstyrelserna

att pröva och meddela beslut över ansökan om godkännande av

nytt släktnamn. Genom kungörelse den 19 december 1919 (nr 793), som

trätt i kraft den 1 januari 1920, har bland annat den ändringen i nämnda

förordning vidtagits, att, därest ansökningen icke av länsstyrelsen linnes

böra avslås, den slutliga prövningen av ärendet tillkommer Kungl. Maj:t.

Beslut om godkännande av nytt släktnamn expedieras i form av

resolution och drager samma stämpel som utslag under rubrik. Då

länsstyrelserna meddelade ifrågavarande beslut, utgjorde stämpelavgiften

3 kronor för första arket och 2 kronor för varje av de övriga. Av Kungl.

Maj:t meddelad resolution om bifall till dylik ansökning stämpel belädes intill

den 1 juli 1922 med ett belopp av 20 kronor för första arket och 5 kronor

för varje av de övriga, men stämpelsatserna hava från och med nämnda dag

höjts enligt den nyss omnämnda förordningen den 15 juni 1922 (nr 317)

till 40 kronor respektive 10 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 5

Propositionen vid denna punkt avser en sänkning av stämpelavgifterna

till de belopp, som gällde före 1922 års höjning, och är föranledd av en

framställning från de sakkunniga för upprättande av förslag till lag om

rätt till släktnamn. Skälet till förslaget om sänkning är, att den höga

stämpelavgiften ansetts ägnad att motverka det önskvärda utbytet av

vanligast förekommande släktnamn mot mera egenartade namn.

I en till riksdagen den 6 mars 1925 avlåten proposition (nr 141) har

Kungl. Maj:t framlagt förslag till förordning angående försäljning av

vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Enligt denna förordning

fordras i vissa fall länsstyrelses tillstånd till dylik försäljning. För bevis

om sådant tillstånd föreslås i nu förevarande proposition enahanda stämpel,

som är stadgad för bevis rörande tillstånd att utöva detaljhandel med

rusdrycker eller med pilsnerdricka.

På hemställan av bevillningsutskottet (betänkande nr 27) har det med

propositionen nr 141 framlagda författningsförslaget numera med vissa

ändringar, vilka dock icke beröra i förslaget innefattade bestämmelser

om tillstånd till försäljning av alkoholfria drycker, blivit av riksdagen

antaget.

Genom lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering

av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft

m. m. har möjlighet beretts ägare av anläggning för alstrande och tillgodogörande

av elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat dylikt

ändamål (starkströmsanläggning) att få till anläggningen hörande och av

honom ägda ledningar och understationer registrerade å anläggningens

huvudstation. Huvudsyftet med utfärdandet av ifrågavarande bestämmelser

har varit dels att bereda anläggningsägarna ökade belåningsmöjligheter

beträffande anläggningarna, dels ock att lämna köpare av elektrisk

kraft från vederbörande anläggningar rätt till inteckning av avtal om upplåtelse

av dylik kraft i hela den å huvudstationen registrerade anläggningen.

Prövningen av ansökningar om registrering av elektriska anläggningar

skall verkställas av kommerskollegium. Registreringsbevis av ifrågavarande

slag stämpelbeläggas jämlikt stämpelförordningen i dess lydelse

enligt förordningen den 15 juni 1922 (nr 317) såsom ''Bevis, annat’ med

2 kronor.

Vad propositionen i denna del innehåller avser i första hand en höjning

av ifrågavarande stämpelavgift, vilken höjning motiverats därmed att de,

som anlita statliga organ för viss utredning i syfte att därmed ernå en

särskild förmån av rättslig art, ansetts böra bidraga till täckandet av statsverkets

därmed förenade kostnader. I samband härmed har i förslaget

avgiftens storlek ställts i förhållande till den registrerade anläggningens

omfattning, värde och ekonomiska bärkraft.

Stämpelavgift

för tillstånd

att försälja

vissa alkoholfria

och därmed

jämförliga

drycker.

Stämpelavgift

för registrering

av elektrisk

anläggning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

stämpelavgift Enligt förordningen den 5 december 1919 (nr 755) får elektriskt installationstörsbehörig-

arbete> varmed förstås införande, förändring eller reparation av elektrisk

hetsbevia. anläggning för belysning eller arbetsöverföring, utföras endast av därtill

behörig installatör eller under kontroll av sådan installatör. Behörighet

såsom installatör meddelas av kommerskollegium. För behörighet kräves

dels viss teoretisk utbildning, dels viss tids praktik. Dock må enligt en i

förordningen meddelad övergångsbestämmelse den, som före den 1 januari

1915 varit och vid förordningens ikraftträdande den 1 maj 1920 fortfarande

var verksam såsom installatör, ändå att han icke uppfyller de i förordningen

stadgade villkor, kunna efter prövning av kommerskollegium förklaras

behörig såsom installatör. — Om behörighet såsom installatör meddelar

kommerskollegium bevis, som för installatör, varom förmäles i berörda

övergångsbestämmelse, lämnas för en tid av två till fyra år men för annan

installatör utan tidsbegränsning. För behörighetsbevis upptages en stämpelavgift

av 3 kronor 50 öre enligt samma bestämmelser, som angivits gälla

i fråga om bevis om registrering av elektriska anläggningar.

Förslag om höjning av ifrågavarande stämpelavgift har framställts av

statens besparingskommitté, som därmed åsyftat, att installatörerna själva

skulle få vidkännas kostnaderna för kompetensprövningen. I propositionen

föreslås avgiftens höjning till 10 kronor, dock att för bevis, som avser

viss tid, stämpeln skall utgå med allenast 6 kronor.

Det med propositionen framlagda författningsförslaget föreslås skola träda

i kraft den 1 juli 1925, dock att de i 53 § 2 mom. stadgade grunderna för

anmärkningsarvodes bestämmande icke skola tillämpas å medel, som tillgodokomma

statsverket på grund av anmärkning, framställd före nämnda dag.

Utskottets

yttrande.

Bevillningsutskottet, som beträffande vad t. f. chefen för finansdepartementet

anfört till stöd för det föreliggande förslaget, i den mån redogörelse

härför icke lämnats här ovan, tillåter sig hänvisa till det vid propositionen

i utdrag fogade statsrådsprotokollet, har icke funnit anledning till erinran

mot förslaget. Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 220, antaga det med propositionen

framlagda förslaget till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Stockholm den 7 maj 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

Närvarande: herrar Höing, Wohlin, Hune, Boman, Boren, Johan Bergman, Jönsson i Boa,

Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta, I,Biländer, Olsson i Golvvasta, Bengtsson

i Kullen, Lövgren i Nyborg, Björnsson, Hcyman, Alexis Björkman, Svensson

i Grindstorp, Wahhnark, Björklund och Ericson i Boxholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:193 Skrivelse till Kunungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten